# Tillämpning av s.k. sekretessförbehåll; granskning av ett landsarkivs handläggning av en begäran om att få ut handlingar för
forskningsändamål

JO 2008-11-28 dnr 2905-2007

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                    Sid
                                                                      2008-11-28        2905-2007             1 (7)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Tillämpning av s.k. sekretessförbehåll; granskning av ett landsarkivs
                        handläggning av en begäran om att få ut handlingar för
                        forskningsändamål

## Bakgrund och utredning

I en anmälan till JO anförde AA kritik mot Landsarkivet i Göteborg för dess
                        handläggning av en begäran om utlämnande av handlingar. AA hade i
                        forskningssyfte begärt att få ut ett omfattade material från landsarkivet. Eftersom
                        delar av den begärda dokumentationen omfattades av sekretess och inte på ett
                        enkelt sätt kunde avskiljas från övrig verksamhet i arkivet hade han erbjudits
                        tillgång till samtliga volymer om han skrev på ett förbehåll enligt 14 kap. 9 §
                        sekretesslagen (1980:100). Erbjudandet innehöll också en anvisning om att beslutet
                        kunde överklagas till Kammarrätten i Göteborg. AA avböjde att ta del av
                        handlingarna med förbehåll och överklagade landsarkivets skrivelse. Han begärde
                        samtidigt att landsarkivet skulle göra en sekretessprövning av materialet.
                        Landsarkivet uppgav att det avvaktade kammarrättens beslut.

                        Anmälan remitterades till landsarkivet, som i ett av landsarkivarien BB
                        undertecknat yttrande i huvudsak uppgav följande.

                        Den 30 maj 2007 begärde AA tillgång till akter i landsfogdearkiven för att forska
                        om i vilken mån krigsförbrytare anlände till Sverige under eller strax efter andra
                        världskriget och hur detta hanterades av säkerhetspolisen (Allmänna
                        säkerhetstjänsten). Landsarkivet svarade i en skrivelse den 1 juni 2007 att de
                        uppgifter i landsfogdearkiven som berör Allmänna säkerhetstjänstens verksamhet
                        före 1949 inte är sekretessbelagda. Däremot förekommer i de begärda volymerna
                        även uppgifter som omfattas av sekretess och som inte berör landsfogdarnas arbete
                        för Allmänna säkerhetstjänsten. AA erbjöds tillgång till samtliga begärda volymer
                        om han skrev på ett förbehåll enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen. AA överklagade
                        landsarkivets skrivelse. Den 27 juni begärde AA att landsarkivet skulle börja
                        sekretessgranska de volymer som är tillgängliga endast med förbehåll. Den 29 juni
                        meddelade landsarkivet att en detaljerad sekretessgranskning av 139 volymer var
                        alltför tidskrävande och att man önskade avvakta kammarrättens beslut huruvida ett
                        sådant arbete kan krävas av en arkivmyndighet, när en forskare i stället erbjudits
                        alternativet att med förbehåll få fri tillgång till samtliga volymer. AA meddelade



 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                       Dnr 2905-2007     Sid 2 (7)



landsarkivet att han inte kunde acceptera det. Den 30 augusti 2007 avvisade
Kammarrätten i Göteborg AA:s överklagande. Den 20 september 2007 skrev AA
på ett förbehåll och fick del av materialet. – Med stöd av den redovisade
korrespondensen ansåg landsarkivet att handläggningen av ärendet varit korrekt.

I Kammarrättens i Göteborg beslut den 30 augusti 2007 i mål nr 3449-07 avvisades
AA:s överklagande med följande motivering:

      Kammarrätten kan inte utläsa av skrivelsen att Landsarkivet efter en
      sekretessprövning har avslagit AA:s begäran om att få ut de aktuella handlingarna,
      eller att handlingarna lämnats ut med förbehåll. Beslutet kan därför inte överklagas.
Av handlingarna framgick att AA hade begärt det efterfrågade materialet för sin
forskning. Han angav i sin begäran att han var verksam vid Stockholms universitet
i ett forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet. Med hänvisning till ett
regeringsbeslut hävdade han att landsfogdearkiven utan föregående granskning
skulle stå till forskningens förfogande. Begäran var avsänd från en institution vid
universitetet.

Slutligen framgick att i det förbehåll som AA senare skrev under preciserades de
volymer i arkivet som avsågs. Där beskrevs också vad som var offentligt. Allmänt
angavs förbehållets omfattning till sådana ”sekretessbelagda uppgifter, som ej
berör landsfogdarnas arbete för Allmänna säkerhetstjänsten”. Denna del av
materialet fick AA tillgång till för vetenskapligt ändamål enligt följande villkor:
      Sådana namn och uppgifter i handlingar som ej klart kan hänföras till
      landsfogdarnas verksamhet för Allmänna säkerhetstjänsten och som kan knytas till
      nu levande individ får inte publiceras eller utlämnas till enskild person, ej heller
      nyttjas på sådant sätt att enskild eller honom närstående lider men eller utsätts för
      olägenhet. För dessa uppgifter gäller sekretess i högst 70 år enligt sekretesslagen
      kap. 5 § 1 och kap. 9 § 17. Dessa handlingar får ej heller kopieras.
I förbehållet erinrades även om att överträdelse kunde medföra straffansvar.

Rättslig reglering m.m.
I 13 kap. sekretesslagen finns bestämmelser om överföring av sekretess. I 3 §
stadgas att då myndighet i sin forskningsverksamhet från annan myndighet erhåller
uppgift som är sekretessbelagd där gäller sekretessen – s.k. sekundär sekretess –
också hos den mottagande myndigheten. Av kommentaren till sekretesslagen
framgår att bestämmelsen är tillämplig inte bara då en sekretessregel direkt medger
utlämnande av uppgifter för forskningsändamål utan även då utlämnande för sådant
ändamål sker efter en skadebedömning (Regner m.fl., Sekretesslagen, En
kommentar, s. 13:5).

Förbehåll enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen kan användas för att undanröja risk för
skada, men eller annan olägenhet som enligt bestämmelse om sekretess utgör
hinder att lämna uppgift till enskild. Ett förbehåll inskränker rätten för en
mottagare av uppgifter att förfoga över uppgifterna. Ett förbehåll kan t.ex. gälla
förbud mot vidarespridning av handlingens innehåll eller publicering av namn.
Genom ett förbehåll uppkommer en tystnadsplikt för den person förbehållet riktar
sig till.
                                                                    Dnr 2905-2007   Sid 3 (7)



Av lagtexten framgår att ett beslut om förbehåll ska fattas av myndigheten. Rätten
att besluta på myndighetens vägnar kan delegeras till viss befattningshavare. Den
som begärt att få ut en allmän handling och utfår handlingen med ett förbehåll har
rätt att överklaga, 2 kap. 15 § TF och 15 kap. 7 § sekretesslagen.

Användandet av sekretessförbehåll finns belysta i flera tidigare JO-beslut, se bl.a.
JO:s ämbetsberättelser 1992/93 s. 197 och 1994/95 s. 574. I RÅ 2007 not. 45
upphävde Regeringsrätten ett beslut om förbehåll som givits en alltför generell
utformning (jfr vidare RÅ 2007 not. 132). Frågor kring användande av förbehåll i
samband med utlämnande av handlingar från arkivmyndigheter behandlas i
Offentlighets- och sekretesskommitténs betänkande Ny sekretesslag, SOU 2003:99
s. 208 f.

Bedömning
I sitt beslut den 28 november 2008 uttalade JO Axberger följande.

Sekundär sekretess i forskningsverksamhet
Av AA:s begäran framgick att han var verksam vid Stockholms universitet i ett
forskningsprojekt finansierat av Vetenskapsrådet. Han framförde även ytterligare
argument för att han ”utan föregående granskning” borde få tillgång till det
efterfrågade materialet. I sin avslutande inlaga till JO har han vidare framhållit att
forskningen utförs under myndighetsansvar och att han inte har skyldighet att
acceptera ”andra myndigheters” förbehåll.

Mot den bakgrunden vill jag peka på bestämmelsen i 13 kap. 3 § sekretesslagen om
sekundär sekretess när uppgifter lämnas ut till en myndighet för dess
forskningsverksamhet. Om AA begärde uppgifterna för universitetets räkning och
landsarkivet hade behandlat begäran i enlighet med detta, skulle ett utlämnande av
materialet ha medfört att den sekretess som gällde hos landsarkivet följt med till
Stockholms universitet. Landsarkivet bedömde som framgått att ett utlämnande till
AA kunde ske med förbehåll. Den allmänna sekretessbedömning som då gjordes av
materialet talar för att det med tanke på bestämmelsen i 13 kap. 3 § hade kunnat
lämnas ut till Stockholms universitet, och då utan förbehåll, i enlighet med AA:s
begäran.

Möjligheten att lämna ut handlingar med förbehåll
Saken kom i stället att behandlas som en fråga om utlämnande till AA personligen.
Landsarkivet informerade därvid AA om att han genom att acceptera ett på visst
sätt uppställt förbehåll, som avsåg vissa delar av materialet, kunde få tillgång till de
handlingar han önskade.

Sekretesslagen är en del av offentlighetslagstiftningen. Denna bygger på tanken att
uppgifter inom det allmännas verksamheter i största möjliga utsträckning ska vara
tillgängliga för allmänheten. Förbehållsregelns funktion i det sammanhanget är att
vidga insynen, genom att erbjuda tillgång till uppgifter som annars skulle ha
omfattats av sekretess, för den som är beredd att godta vissa begränsande villkor.
                                                                       Dnr 2905-2007     Sid 4 (7)



Det finns vissa restriktioner för hur sekretessförbehåll kan användas. I
kommentaren till sekretesslagen anges att förbehåll inte kan meddelas i förväg för
en viss typ av information utan ska föregås av en prövning i varje särskilt fall.
Därvid hänvisas till de två ovan nämnda JO-besluten, JO 1992/93 s. 197 och
1994/95 s. 574 (Regner m.fl., Sekretesslagen, En kommentar, s. 14:61).

Det förstnämnda beslutet gällde ett antal polismyndigheter, som rutinmässigt
lämnat ut brottsanmälningar till s.k. brottsofferjourer. Rutinerna skilde sig något åt
emellan de olika myndigheterna, men de innefattade genomgående vissa i förväg
uppställda, generella förbehåll angående sekretess. Förbehållen riktade sig till dem
som deltog i brottsofferjourernas verksamhet. JO fann att brottsanmälningar inte
kunde lämnas ut på det sättet och anförde bl.a.

      Bedöms en av sekretess omfattad handling kunna lämnas ut med förbehåll måste
      utlämnandet i varje särskilt fall föregås av ett beslut i saken som skall dokumenteras
      i polisärendet. Ett sådant beslut skall ange vilken handling det är fråga om, vem
      handlingen lämnas ut till och som därmed är bunden av förbehållet beträffande just
      den handlingen och vad förbehållet har för innebörd. Detta är bl.a. en förutsättning
      för att det straffansvar som bär upp regeln om förbehåll skall kunna aktualiseras.
JO uttalade även att en ordning med i förväg lämnade generella sekretessförbehåll
kunde ge mottagarna av de handlingar som lämnades ut uppfattningen att de inte
hade rätt att förfoga heller över de uppgifter som inte omfattades av sekretess.
Enligt JO innebar förfarandet vidare att det rent faktiskt inte skulle gå att utkräva
något straffrättsligt ansvar om sekretessbelagd information röjdes av någon vid
brottsjourerna, eftersom det inte beträffande de enskilda handlingarna skulle gå att
konstatera till vem de med förbehåll utlämnats.

Det senare ärendet hade samband med att Televerket bolagiserades och
omvandlades till Telia AB. Televerkets arkiv skulle då överlämnas till Riksarkivet.
Telia AB hade emellertid ett löpande behov av detta material. Arkivet lånades
därför ut till Telia AB, varvid Riksarkivet ställde upp ett till anställda vid det nya
bolaget riktat förbehåll som ålade dessa en viss tystnadsplikt. JO fann att det var
fråga om generella, i förväg lämnade, beslut om förbehåll. De hade en så generell
räckvidd att de tangerade området för normgivning. Med hänvisning till JO
1992/93 s. 197 ansåg JO att förbehållsregeln i sekretesslagen 14 kap. 9 § inte kunde
användas så som Riksarkivet gjort.

Även ett äldre ärende bör omnämnas. I JO 1986/87 s. 193 aktualiserades
möjligheten att till familjehemsföräldrar lämna ut sekretesskyddade uppgifter om
barnens förhållanden. JO anförde där att ett förbehåll måste vara knutet till vissa
bestämda uppgifter; det får inte vara generellt ”i den meningen att man begränsar
mottagarens möjlighet att föra vidare uppgifter som han/hon framdeles kommer att
få del av”.

Frågan är om de begränsningar av möjligheten att använda sekretessförbehåll som
kommit till uttryck i dessa fall även gäller i detta ärende. Förbehållet har här riktats
till en enskild forskare. Det har inte lämnats i förväg – ”in blanco” – utan det har
avgränsats till ett visst föreliggande och preciserat, om än omfattande, material
samt anger i vilket avseende sekretess beträffande detta i princip råder.
                                                                     Dnr 2905-2007    Sid 5 (7)



Förhållandena skiljer sig därmed från det som bedömdes i de omnämnda JO-
besluten. Förbehållet är generellt endast i så måtto att det bland de handlingar som
utlämnas även finns uppgifter som är offentliga. Att så är fallet framgår dock klart
av förbehållets innehåll, som inte kunnat ge mottagaren något vilseledande intryck
angående dennes rätt att fritt förfoga över materialet i dess offentliga delar. Inte
heller är det så utformat att förutsättningarna för utkrävande av straffrättsligt ansvar
i jämförelse med vad som i övrigt gäller inom sekretessrätten brister i tydlighet.

Att handlingar måste kunna lämnas ut med förbehåll trots att förbehållet inte i var
enskild detalj preciserar vilka av de utlämnade uppgifterna som är offentliga och
vilka som berörs av sekretessregler framstår som självklart; det är sällan som allt i
en handling som kan tillhandahållas med förbehåll annars skulle vara i sin helhet
sekretessbelagt.

Som en jämförelse kan nämnas att förbehållsregeln kan användas för andra former
av insyn i allmän verksamhet än sådan som sker genom utlämnande av handlingar.
Det förekommer således att utomstående personer som i exempelvis studieeller
forskningssyfte besöker en anläggning eller deltar i en myndighets verksamhet får
göra det under villkor av att de godtar ett förbehåll om sekretess. Ett sådant
förfarande har stöd i sekretesslagens förarbeten, se prop. 1979/80:2 s. 351.
Konsekvensen av detta är att den utomstående får del av både offentliga och
sekretessbelagda uppgifter samt själv – under straffansvar – får hålla rätt på vad
som är vad. Det är i sådana sammanhang inte möjligt att på förhand exakt ange
vilka uppgifter som hör till den ena eller den andra kategorin. Ibland kan
osäkerheten om vad den utomstående därvid kan komma att få inblick i vara så stor
att ett förbehåll inte är ett tjänligt sätt att skydda de sekretessintressen som
föreligger. Sekretessen utgör då hinder mot att insyn erbjuds på detta sätt (jfr
Justitiekanslerns beslut 2001-03-21, dnr 1719-99-22, som gällde möjligheten att
låta ett TV-team följa polisens verksamhet och JO:s beslut 2008-09-05, dnr 4150-
2007, som gällde Kustbevakningens medverkan i en TV-serie).

Såvitt angår farhågorna för att ett förbehåll felaktigt ger mottagaren intrycket att
uppställda begränsningar även gäller offentligt material kan tilläggas, att den som
fått handlingar utlämnade till sig med ett förbehåll inte är avskuren från
möjligheten att senare få den begränsning av sin begäran som förbehållet innebär
prövad. Om den som mottagit sin under sådana omständigheter finner uppgifter
som han eller hon vill kunna förfoga över på ett friare sätt kan vederbörande begära
att förbehållet i denna del hävs. Avslås detta ska det ske genom ett beslut som kan
överklagas i domstol (jfr t.ex. RÅ 1990 not. 40, där en sådan situation förelåg).

Av central betydelse för möjligheten att lämna ut annars sekretessbelagda
handlingar med förbehåll är vilken eller vilka sekretessregler som är tillämpliga
samt för vilket ändamål och till vem utlämnande sker. Ett förbehåll av en viss typ
kan således tänkas vara godtagbart i en utlämnandesituation men inte i en annan,
beroende på om det i sammanhanget aktuella sekretessintresset kan tillgodoses
genom förbehållet eller inte. I det nu aktuella fallet ska särskilt beaktas att det var
fråga om utlämnande för forskningsändamål till en forskare verksam vid en
                                                                   Dnr 2905-2007    Sid 6 (7)



etablerad forskningsinstitution inom ramen för ett av Vetenskapsrådet finansierat
och, får det antas, etikgranskat forskningsprojekt.

Sammanfattningsvis är den avgörande frågan för möjligheten att med stöd av
förbehållsregeln lämna ut annars sekretessbelagda uppgifter huruvida de intressen
sekretessregleringen ska skydda i det enskilda fallet kan tillgodoses på ett
tillfredsställande sätt genom uppställandet av ett förbehåll. I det nu aktuella ärendet
har landsarkivet bedömt att sekretessintresset kunde skyddas genom ett förbehåll.
Jag har utifrån vad som framkommit inte anledning att ifrågasätta den
bedömningen. Förbehållet som sådant synes uppfylla de krav som kan ställas på ett
sådant, med reservation för att det av de handlingar som tillställts JO inte framgår
om det avfattats som ett beslut med överklagandehänvisning. I princip är det
således möjligt att förfara så som landsarkivet i sin information till AA föreslog
och sedermera också förfor.

Överklagande av utlämnande mot förbehåll
Uppställande av ett förbehåll enligt 14 kap. 9 § sekretesslagen innebär att en
begäran om utlämnande på en gång beviljas och avslås. Förfarandet har i och för
sig ett inslag av överenskommelse mellan myndigheten och mottagaren; om
förbehållet godtas lämnas de uppgifter detta avser ut, om det inte godtas sker inget
utlämnande. Förbehållet kan emellertid inte ges formen av ett civilrättsligt avtal, jfr
JO 1995/94 s. 574. I praktiken saknas det utrymme för att handlägga ett
utlämnande med förbehåll på annat sätt än som ett avslagsbeslut. Ett sådant beslut
ska fattas av myndigheten. Det kan som framgått överklagas och ska innehålla en
hänvisning om hur överklagande kan ske.

Inget hindrar att den som begärt att få ut en allmän handling under hand meddelas
att handlingen i princip omfattas av sekretess men att utlämnande med förbehåll
kan aktualiseras. Ärendets fortsatta hantering blir då beroende av hur sökanden
ställer sig till detta. Försåvitt handläggningen avslutas med att begäran till någon
del avslås eller beviljas med förbehåll krävs dock alltså ett beslut från
myndighetens sida.

I detta fall tillställdes AA ett brev, där han informerades om att utlämnande kunde
ske under vissa villkor. I brevet fanns även en överklagandeanvisning. Det
överklagande AA i anledning härav gav in avvisades av kammarrätten. I
avvisningsbeslutet sägs att kammarrätten av landsarkivets skrivelse inte kunnat
utläsa ”att landsarkivet efter en sekretessprövning avslagit AA:s begäran om att få
ut de aktuella handlingarna, eller att handlingarna lämnats ut med förbehåll”. Detta
kan inte uppfattas på annat sätt än att landsarkivet enligt kammarrätten inte hade
fullgjort sina skyldigheter i anledning av den begäran som förelåg. Eftersom AA:s
begäran kvarstod borde landsarkivet ha återupptagit sin handläggning och fattat ett
överklagbart beslut. Genom att AA godtog förbehållet tog ärendet en ny vändning
och handläggningen avslutades i stället med det utlämnande med förbehåll som
ovan beskrivits.

Landsarkivet har i sitt yttrande till JO anfört att man anser sig ha handlagt ärendet
korrekt. Så är som framgått inte fallet. Landsarkivet har brustit genom att inte, vare
                                                                  Dnr 2905-2007   Sid 7 (7)



sig i det första skedet eller omgående efter kammarrättens beslut, fatta ett
överklagbart beslut i ärendet. Jag noterar emellertid också att landsarkivet
genomgående haft ambitionen att tillmötesgå AA i dennes forskningsprojekt och
att de förslag som framfördes från landsarkivets synpunkt framstår som
konstruktiva. AA hade emellertid rätt att avvisa dessa förslag. När så skedde var
det landsarkivets skyldighet att på ett formellt korrekt sätt handlägga hans begäran.
För sin underlåtenhet att göra detta bör landsarkivet kritiseras.
