# Fråga om en handläggare vid en länsstyrelse uppträtt på ett sådant sätt vid handläggningen av ett ärende att den sökande känt sig tvingad att justera sitt yrkande, m.m.

JO 2007-02-13 dnr 2916-2006

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                    Sid
                                                                       2007-02-13        2916-2006             1 (4)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Fråga om en handläggare vid en länsstyrelse uppträtt på ett sådant sätt
                        vid handläggningen av ett ärende att den sökande känt sig tvingad att
                        justera sitt yrkande, m.m.

## Anmälan

AA anmälde Länsstyrelsen i Norrbottens län för brister i handläggningen av
                        ärenden rörande registrering av licensområden för älgjakt m.m. Han anförde i
                        huvudsak följande. I samband med att han trädde ur ett älgskötselområde
                        kontrollerade han med länsstyrelsen om det var möjligt att återfå två enkalvs-
                        licenser. Han fick vid ett telefonsamtal med länsstyrelsens handläggare ett positivt
                        besked men fick senare ett skriftligt besked om att det inte var möjligt. Han
                        skickade ett brev med frågor om detta till länsstyrelsen den 19 juli 2005 men fick
                        aldrig något svar. Han önskade att betala fällavgiften för en älg direkt till
                        länsstyrelsen men hänvisades till en kontaktmans privata postgironummer.

## Utredning

Inledningsvis hämtades länsstyrelsens akt i licensärendet in. Av handlingarna
                        framgick i huvudsak följande. I januari 2005 skrev AA till länsstyrelsen och
                        meddelade att han gått ur ett älgskötselområde och att han önskade återfå de två
                        enkalvslicenser som han haft tidigare. Efter viss skriftväxling upplyste
                        länsstyrelsen i ett meddelande den 13 april 2005 att om det gällde en fastighet så
                        kunde endast ett enkalvsområde registreras. I en skrivelse den 19 maj 2005
                        önskade länsstyrelsen besked om huruvida ett enkalvsområde skulle registreras.
                        AA ombads att höra av sig så snart som möjligt. AA besvarade skrivelsen den 23
                        maj 2005. Han framförde att han önskade två licenser men uppgav att ”då du
                        motsätter dig detta får du väl reg. fastigheten A 9:1 som ett enkalvsområde
                        tillsvidare”. Därefter fattade länsstyrelsen beslut om registrering av ett
                        licensområde. Av beslutet framgick hur det kunde överklagas. Av en skrivelse den
                        19 juli 2005 till länsstyrelsens chefsjurist BB framgick att AA kände sig orättvist
                        behandlad.

                        Därefter anmodades länsstyrelsen att göra en utredning och yttra sig. I ett yttrande
                        den 23 augusti 2006 anförde länsstyrelsen, genom landshövdingen CC, följande.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                    Dnr 2916-2006      Sid 2 (4)




Den del av ärendet som berör länsstyrelsen avser registrering av enkalvsområde och
länsstyrelsens handläggning i samband med sådan registrering för AA:s
registerfastighet A 9:1. AA innehar en enkalvslicens för nämnda registerfastighet.

Bakgrund, tillämpliga regler och fördelning av licenser
Bakgrunden till ärendet är att länsstyrelsen i beslut 1995, givet den information som
AA lämnat, registrerat tre olika licensområden för registerfastigheten A 9:1. De
besluten upphävdes genom beslut den 22 och den 23 maj 1996 och de tre
licensområdena blev till ett licensområde för nämnda registerfastighet. Efter
överklagande prövades besluten av kammarrätten (dom 1995-07-12, bilaga 1) och av
länsrätten (dom 1996-08-23, bilaga 2) som fastställde de beslut länsstyrelsen fattat.
AA:s registerfastighet kom senare att ingå i Hietaniemi norra älgskötselområde. I
samband med utträde ur älgskötselområdet har AA begärt att få återgå till tidigare
enkalvslicenser och därvid upplysts om att han endast kunde få en enkalvslicens för
en registerfastighet. Beslut om en enkalvslicens till AA för A 9:1 har fattats av
länsstyrelsen den 23 maj 2005.
Bestämmelser om jakt efter älg finns i 33 § jaktlagen (1987:259) där det bl.a.
framgår att sådan jakt endast får meddelas efter licens från länsstyrelsen. Med stöd
av jaktförordningen (1987:905) har Naturvårdsverket meddelat föreskrifter avseende
jakt efter älg m.m. (bilaga 3). Av dessa föreskrifter framgår bl.a. att områden som
innehas av en och samma jakträttshavare registreras som ett område men att
länsstyrelsen får besluta om undantag från detta (3 §) och att länsstyrelsen vid
varaktiga förändringar kan fatta nytt registreringsbeslut (6 §). Länsstyrelsen
tillämpar regeln så att en registerfastighet tilldelas en licens. Lydelsen i 3 § är
densamma som i Naturvårdsverkets tidigare föreskrift i ämnet från 1994 (dåvarande
6 §). Länsstyrelsens agerande i fråga om hur enkalvslicenser fördelas har – som
nämnts ovan – prövats av länsrätten (bilaga 3) som lämnat AA:s besvär utan bifall.
AA har vidare anfört att hans rågranne tilldelats licenser på annat sätt samt att en
person i hans närområde, DD tilldelats såväl enkalvslicens som B-licens.
Länsstyrelsens utredning visar att rågrannen – helt i linje med länsstyrelsens
tillämpning av bestämmelserna – tilldelats två licenser för tre registerfastigheter.
Alltså har även här tillämpats att inte mer än en licens ges för en registerfastighet.
Den DD som AA hänvisar till är i själva verket två personer, en boende i Övertorneå
kommun och en boende i Överkalix kommun.
Länsstyrelsens utredning visar således att inga felaktigheter förekommit i samband
med länsstyrelsens hantering av tilldelning av enkalvslicens för anmälaren AA.

Särskilt om muntliga kontakter med EE (länsstyrelsens handläggare; JO:s anm.)
Inom ramen för länsstyrelsens utredning har EE tillfrågats om sina muntliga
kontakter med anmälaren AA. Hon har uppgivit följande.
Vad gäller citatet på sidan 2 i anmälan, femte stycket (”vi beblandar oss inte …”),
har EE endast upplyst AA om att länsstyrelsen inte hanterar dessa frågor.
Vad gäller citatet på sidan 4 i anmälan, näst sista stycket (”I telefon var svaret ’ja’”),
har EE upplyst AA om att det inte är några problem att gå in i eller ut ur
älgskötselområden. EE har inte sagt att AA kan få igen två enkalvslicenser.
På sidan 5 i anmälan, andra stycket, finns påståenden om att ”någon av de
inblandade påpekat för länsstyrelsen …”. Något sådant påpekande till EE har inte
skett.
På sidan 5 i anmälan, näst sista stycket, finns påstående om att EE gett rådet att
betala in fällavgift direkt till kontaktmannens privata postgirokonto. Den enda
upplysning EE lämnat är att fällavgiften från enskilda medlemmar inte kan betalas in
direkt till länsstyrelsen utan att älgskötselområdet betalar in denna avgift till
                                                                          Dnr 2916-2006     Sid 3 (4)




      länsstyrelsen genom en inbetalning för hela området. Detta administrativa förfarande
      tillämpas i relation till alla älgskötselområden och medlemmarna i dessa områden.
      Det är beklagligt om AA på något sätt missförstått den muntliga information han fått
      från EE. Länsstyrelsens utredning ger emellertid inte vid handen att AA på något
      sätt skulle behandlats felaktigt eller fått felaktig eller vilseledande information av
      EE.

      Brev till länsstyrelsen ställt till BB samt ärendet från 1996
      Efter många år som länsstyrelsens chefsjurist pensionerades BB vid utgången av
      september 2005. Det brev som AA ställt till BB under semestertider 2005
      diariefördes på en jurist vid rättsenheten för föredragning för en beslutande. I
      samband med att den juristen under sommaren 2006 i sin tur gick i pension visade
      det sig att brevet förblivit obesvarat.
      Länsstyrelsen beklagar att AA inte fått svar på sitt brev. Eftersom det uteblivna
      svaret inte beror på något fel i rutiner utan är ett enstaka fel kan länsstyrelsen bara
      beklaga att brevet inte kommit att besvaras. De ställda frågorna besvaras i detta
      yttrande av vilket AA tillställs en kopia.
      –––
AA kommenterade remissvaret. Han vidhöll vad han tidigare anfört.

I ett beslut den 13 februari 2007 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
JO:s tillsyn avser i första hand en kontroll av att myndigheterna och deras
befattningshavare i sin verksamhet följer lagar och andra författningar samt i övrigt
fullgör sina åligganden. Granskningen är av rättslig art och avser främst
tillämpningen av gällande förfaranderegler. Däremot brukar JO inte pröva
myndigheternas ställningstagande i sakfrågor, i synnerhet om besluten bygger på
lämplighetsöverväganden eller förutsätter särskild sakkunskap. JO:s granskning är
inte heller avsedd att föregripa eller ersätta den prövning som kan ske eller har
skett i ordinarie ordning. Min utredning avser således frågan om handläggningen
av AA:s ärende varit korrekt från formell synpunkt. Jag tar däremot inte ställning
till hur många licensområden som skulle ha registrerats med anledning av AA:s
ansökan.

Länsstyrelsen skall pröva ansökningar om registrering av licensområde för älgjakt,
33 § jaktlagen (1987:259). Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol, 54 § samma lag. Ett beslut får överklagas av den som beslutet
angår om beslutet går honom emot, 22 § förvaltningslagen (1986:223).

Av utredningen framgår att AA uttryckligen har önskat att länsstyrelsen skall
registrera två licensområden. Efter skriftväxling mellan honom och länsstyrelsens
handläggare har han emellertid slutligen sagt att ”då du motsätter dig detta får du
väl reg. fastigheten A 9:1 som ett enkalvsområde tillsvidare”.

AA har uppenbarligen endast motvilligt gått med på att få enbart ett område
inregistrerat. Självklart måste en handläggare få upplysa en sökande om det
aktuella regelverket och även få redogöra för myndighetens praxis i liknande
                                                                 Dnr 2916-2006     Sid 4 (4)




ärenden. Handläggaren får emellertid inte agera på ett sådant sätt att en sökande
känner sig mer eller mindre tvingad att avstå från att få sina yrkanden prövade av
myndigheten. Mycket talar för att så har skett i detta fall, vilket hade kunnat
undvikas om länsstyrelsen prövat AA:s ursprungliga yrkande om registrering av
två områden. Ett eventuellt avslagsbeslut hade AA kunnat överklaga.

Länsstyrelsens beslut den 23 maj 2005 att registrera ett område har försetts med en
anvisning om hur det kan överklagas. Som nyss nämnts kan ett beslut överklagas
av den som beslutet angår om det gått honom emot. Eftersom beslutet innebär
bifall till AA:s justerade ansökan så är det mycket tveksamt om han efter ett
överklagande skulle ha kunnat få sin sak prövad av överinstansen.

Vad gäller myndighetens skyldighet att besvara brev från enskilda vill jag anföra
följande. Enligt 4 § förvaltningslagen skall varje myndighet lämna upplysningar,
vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens
verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med
hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet.
Frågor från enskilda skall besvaras så snart som möjligt.

AA:s brev till länsstyrelsen den 19 juli 2005 borde, som också länsstyrelsen anfört,
ha besvarats.

Vad som i övrigt har anförts föranleder ingen ytterligare åtgärd av mig. Ärendet
avslutas.
