# Fråga om rektors behörighet att besluta om överlåtelse av vid universitetets historiska museum förvarade kvarlevor efter en person

JO 2007-02-12 dnr 2955-2005

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                      Sid
                                                                           2007-02-12           2955-2005               1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om rektors behörighet att besluta om överlåtelse av vid
                        universitetets historiska museum förvarade kvarlevor efter en person

## Bakgrund

Kvarlevorna efter en judisk person överlämnades år 1879 från fängelset i Lund till
                        Lunds universitet. Under perioden 1879–1995 förvarades kvarlevorna vid den
                        medicinska fakultetens anatomiska institution. År 1995 överfördes kvarlevorna, ett
                        kranium, till universitetets historiska museum.

                        I december 2004 erhöll universitetet en begäran från Judiska Församlingen i
                        Malmö om att kvarlevorna skulle överlämnas till församlingen för att begravas
                        enligt judisk sed på den judiska begravningsplatsen i Malmö.

                        Den 17 februari 2005 beslutade rektor AA att överlämna kvarlevorna till
                        församlingen.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde BB och CC klagomål mot rektor AA angående
                        beslutet att överlämna kvarlevorna till församlingen. Anmälarna anförde bl.a.
                        följande. Genom att överlämna kvarlevorna har rektor förfogat över statlig
                        egendom. Överlåtelse av statens egendom regleras i lagen (1996:1059) om
                        statsbudgeten. Rektor var inte behörig att fatta det aktuella beslutet, utan det ankom
                        på regeringen att ta ställning i frågan.

                        Till anmälan fogades ett flertal handlingar, bl.a. rektors beslut den 17 februari 2005
                        (dnr I A 9 6523/04).

## Utredning

Anmälan remitterades till Universitetsstyrelsen för Lunds universitet för utredning
                        och yttrande. I sitt remissvar anförde universitetsstyrelsen följande.

## Bakgrund

Den 14 december 2004 erhöll universitetet ett brev från den judiska församlingen i
                                  Malmö med begäran om att kvarlevorna efter en judisk person skulle överlämnas till
                                  församlingen för att begravas enligt judisk sed på den judiska begravningsplatsen i
                                  Malmö.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                  Dnr 2955-2005     Sid 2 (6)




Kvarlevorna hade kommit i universitetets vård 1879 från fängelset i Lund. Den
avlidne hade tagit sitt liv. Identiteten på den avlidne är känd. Kvarlevorna förvarades
under perioden 1879–1995 vid den medicinska fakultetens anatomiska institution.
Kvarlevorna överfördes till institutionen vid universitetet i enlighet med den
lagstiftning som var rådande till början av 1950-talet, nämligen att kvarlevor som
ingen gjorde anspråk på kunde överföras till medicinsk forskning och utbildning.
Då anatomiska institutionen lades ned 1995 överfördes kvarlevorna till universitetets
historiska museum, där de vårdades till den 2 maj 2005 då de gravsattes på Judiska
Församlingens kyrkogård i Malmö.

Universitetets utredning
Universitetet gjorde en omfattande utredning inför beslutet om ett eventuellt
överlämnande av kvarlevorna till den judiska församlingen. Universitetet fann att
följande tre förutsättningar borde vara uppfyllda för att ett överlämnande skulle
kunna ske:
1. Det skall vara styrkt att motivet för att omhänderta kvarlevorna är välgrundat
   (t.ex. på religiösa eller kulturella grunder).
2. Mottagarens legitimitet att omhänderta kvarlevorna skall vara klarlagd.
3. Det skall vara styrkt att mottagaren omhändertar kvarlevorna på ett värdigt sätt.
För det första undersöktes om motivet för församlingens begäran var välgrundat.
Genom diskussioner med teologiska fakultetens avdelning för judaistik styrktes att
det enligt judisk sed är viktigt att mänskliga kvarlevor begravs i vigd jord. Detta
omfattar även dem som inte varit troende judar eller som tagit sitt liv. Universitetet
ansåg mot denna bakgrund att motivet var välgrundat.
För det andra undersöktes mottagarens legitimitet att motta kvarlevorna. Fanns det
någon annan legitim person eller organisation som kunde göra anspråk på
kvarlevorna? Det fanns inte tidigare någon legitim person som gjort sådana anspråk.
Universitetet konstaterade att det endast fanns en judisk församling i södra Sverige;
nämligen den i Malmö. Ingen annan församling kunde rimligen på legitima grunder
göra anspråk på kvarlevorna. Universitetet kunde heller inte finna någon annan
legitim organisation som kunde ha motsvarande anspråk.
För det tredje efterhörde sig universitetet om hur kvarlevorna skulle omhändertas av
den judiska församlingen i Malmö om de överlämnades. Rektor hade en
överläggning med representanter för den judiska församlingen och erhöll 2005-02-
09 en skriftlig dokumentation om hur omhändertagandet skulle ske. Universitetet
fann att församlingens redovisning fyllde högt ställda krav på ett värdigt
omhändertagande.
Universitetet undersökte vidare hur likartade ärenden hanterats vid andra universitet
och statliga myndigheter. Universitetet hade kontakter med Karolinska Institutet,
Uppsala universitet och Etnografiska museet i Stockholm. I de fall överlämnande
skett hade myndigheten fattat självständiga beslut om detta.
Universitetet undersökte även hur likartade frågor hanterades i t.ex. Storbritannien
och fann att rekommendationen var att – inte minst av etiska skäl – överlämna
mänskliga kvarlevor t.ex. från museer till legitim mottagare. För att säkerställa
forskningens eventuellt framtida behov gjordes en omfattande dokumentation av
kvarlevorna av den judiska personen av historiska museet.
Rektor fattade beslut den 17 februari om överlämnande av kvarlevorna till den
judiska församlingen i Malmö.
Universitetet redovisade under hand beslutet för Utbildnings- och
kulturdepartementet. Universitetet fick det muntliga beskedet att ingen åtgärd med
anledning av utlämnandet skulle komma att vidtas från departementets sida.
                                                                        Dnr 2955-2005      Sid 3 (6)




      I skrivelse den 15 april till statsrådet DD kritiserade anmälarna universitetets beslut
      att överlämna kvarlevorna efter denne namngivne judiska man. Statsrådet avslog
      deras framställan i regeringsbeslut den 26 maj.

## Yttrande

I den nu aktuella anmälan mot rektor vid Lunds universitet anser anmälarna att
      rektor fattat ett beslut som borde avgöras av regeringen med hänvisning till Lag om
      statsbudgeten (1996:1059) som reglerar överlåtelser av statens egendom. Anmälarna
      definierar kvarlevorna i detta fall som lös egendom.
      Universitetet vill för det första hävda att utgångspunkten för beslut angående
      mänskliga kvarlevor skall vara etiska, kulturella och religiösa aspekter. Att
      kvarlevor efter namngiven person primärt skall betraktas som statlig egendom ter sig
      därmed stötande ur allmänt mänsklig synpunkt. Redan av detta skäl kan kvarlevor av
      namngiven person inte rimligen hanteras efter lagen om statsbudgeten. Lagen om
      statsbudgeten avser i första hand att reglera ekonomiska frågor – ytterst handlar det
      om finansmakten – och att åberopa denna lag när det gäller mänskliga kvarlevor ter
      sig således inte naturligt.
      Om kvarlevor likväl skall betraktas som statlig egendom vill universitetet för det
      andra hävda att lagen om statsbudgeten enligt universitetets uppfattning inte kan
      tolkas så att myndigheter underställda regeringen i varje enskilt fall skall hänskjuta
      beslut om avyttrande av statlig egendom till regeringen. Av nämnda proposition
      framgår följande: ”De befogenheter regeringen får kommer den att behöva delegera
      till underlydande myndigheter. Sådan delegation är nödvändig och kommer att ske i
      stor utsträckning. När det i det följande talas om regeringens befogenheter kommer
      dessa efter delegation att på flertalet områden rent faktiskt att utnyttjas av olika
      underlydande myndigheter.” (Prop. 1995/96:220 kap. 4.)
      Sådan delegation till statliga myndigheter under regeringen vad avser försäljning
      gavs i Förordning (1996:1191) om överlåtelse av statens lösa egendom. Frågan om
      avyttrande eller utrangering på annat sätt än genom försäljning är inte reglerad.
      Detta förekommer dock i stor utsträckning i statliga myndigheter. När en myndighet
      gör bedömningen att det saknas skäl för fortsatt innehav, får det anses vara praxis att
      en myndighet kan avyttra på annat sätt än genom försäljning, förutsatt att föremålet
      saknar ekonomiskt värde. Att försäljning men inte annan form av avyttring eller
      utrangering av lös egendom är reglerad, styrker enligt universitetets mening
      uppfattningen att lagen om statsbudget i första hand är avsedd att reglera
      förhållanden och tillgångar av ekonomiskt värde.
      Universitetet har också vid ett antal tillfällen handlat i enlighet med detta synsätt
      t.ex. beträffande vetenskaplig utrustning som bedömts inte behövas i verksamheten
      och inte ha ett nämnvärt ekonomiskt marknadsvärde, genom att denna överlämnats
      till universitet i de baltiska länderna som gåva. Universitetets uppfattning i detta
      avseende styrks också av vad som ovan redovisats angående utlämnande från andra
      svenska universitet.
      Inte heller i det nu aktuella fallet var det fråga om försäljning. Sammanfattningsvis
      vill universitetet således hävda att utgångspunkten för bedömning av utlämnande av
      kvarlevor från namngiven person skall vara etiska, kulturella och religiösa aspekter
      och inte lagen om statsbudgeten.
Anmälarna yttrade sig över universitetsstyrelsens remissvar.

I ett beslut den 12 februari 2007 anförde JO André följande.
                                                                      Dnr 2955-2005    Sid 4 (6)




Bedömning
Rättslig reglering, m.m.
I 9 kap. 8 § regeringsformen anges att statens medel och dess övriga tillgångar står
till regeringens disposition. Det gäller dock inte tillgångar som är avsedda för
riksdagen eller dess myndigheter eller som i lag har avsatts till särskild förvaltning.

Enligt 9 kap. 9 § regeringsformen fastställer riksdagen, i den omfattning som
behövs, grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den. I
förarbetena till bestämmelsen anges att det kan vara lämpligt att detta sker genom
lag (prop. 1973:90 s. 347). Vidare kan riksdagen enligt nämnda bestämmelse
föreskriva att åtgärd av visst slag ej får vidtas utan riksdagens tillstånd.

Lagen (1996:1059) om statsbudgeten innehåller preciseringar och kompletteringar
till regeringsformens och riksdagsordningens översiktliga bestämmelser om
statsbudgeten och finansmakten. I lagen anges bl.a. de anslagstyper som skall
användas och de villkor som skall gälla för dem. I lagen finns även grundläggande
bestämmelser om överlåtelse av statens fasta egendom samt om överlåtelse av
aktier och annan lös egendom. Regeringen får enligt 28 § besluta att överlåta annan
lös egendom än sådan som anges i 26 och 27 §§, om egendomen inte längre behövs
för statens verksamhet eller blivit obrukbar, eller om den inte anskaffats med
statens medel. Bestämmelserna i 26 och 27 §§ rör bl.a. aktier och tomträtt.

I förarbetena till bestämmelsen i 28 § lagen om statsbudgeten anförs bl.a. följande.
      De föreslagna reglerna skall endast gälla sådana försäljningar som mer intermittent
      görs av egendom som ingått i eller använts i en statlig myndighets verksamhet.
      Tillämpningsområdet begränsas därför till sådan försäljning av statens egendom som
      inte utgör ett led i en löpande avgiftsfinansierad verksamhet (prop. 1995/96:220 s.
      53).
      /– – –/
      Paragrafen reglerar inte bara försäljning utan även annan form av överlåtelse,
      exempelvis gåva. Bestämmelsen omfattar annan lös egendom än som anges i 26 och
      27 §§, dvs. annan lös egendom än aktier och andelar i företag, tomträtt eller byggnad
      som är lös egendom. Paragrafen kommer framför allt att få tillämpning vid
      försäljning av lösöre. Regeringen får besluta om överlåtelse av sådan lös egendom
      som omfattas av paragrafen om någon av de alternativa förutsättningar som anges
      föreligger.
      De först angivna förutsättningarna är att egendomen inte längre behövs för statens
      verksamhet eller blivit obrukbar. Detta gäller oavsett hur anskaffningen har
      finansierats. Detta innebär att sådan egendom t.ex. även får skänkas bort.
      Har egendomen anskaffats på annat sätt än med statens medel får regeringen
      överlåta egendomen även om den inte kan sägas vara obrukbar eller obehövlig.
      Egendom som kan komma i fråga är t.ex. sådan som staten mottagit i gåva eller som
      utgör krigsbyte. Med stöd av bestämmelsen får regeringen t.ex. skänka
      museiföremål till främmande stater om egendomen utgör krigsbyte eller om den på
      annat sätt har anskaffats utan användning av statens medel. Om egendomen delvis
      finansierats med statens medel och delvis på annat sätt, t.ex. genom gåva, får
      överlåtelse av egendomen inte beslutas av regeringen (a. prop. s. 103).
      /– – – /
                                                                       Dnr 2955-2005    Sid 5 (6)




      Den i stort sett enda formen av överlåtelse av lös egendom som rent faktiskt äger
      rum är försäljning av obrukbar eller obehövlig materiel. Det är överhuvud taget
      mycket svårt att tänka sig situationer där staten skulle överlåta lös egendom som är
      brukbar och som den alltjämt behöver för sin verksamhet. En sådan situation
      föreligger dock när regeringen någon enstaka gång överlämnar museiföremål som
      statsgåvor. Riksdagen har inte haft någon erinran mot att regeringen i de fåtal fall
      som varit aktuella fattat sådana beslut utan att höra riksdagen (se t.ex. KU 1975:12
      och bet. 1989/90:KrU7) [a. prop. s. 63].
I 48 § lagen om statsbudgeten stadgas att regeringen får överlåta sin rätt enligt 28 §
till myndighet som regeringen bestämmer. I förarbetena till bestämmelsen i 48 §
anförs bl.a. följande.

Lagen reglerar i första hand förhållandet mellan riksdagen och regeringen. Den
statliga verksamheten genomförs dock i huvudsak av statliga myndigheter under
regeringen. Den rätt som enligt denna lag tillkommer regeringen måste i de flesta
fall kunna delegeras. Stöd för denna delegationsrätt ges i förevarande paragraf.
Delegation av beslutanderätten kan t.ex. ske i förordningar eller i regleringsbrev (a.
prop. s. 116).

Genom förordningen (1996:1191) om överlåtelse av statens lösa egendom har
myndigheter under regeringen (2 §) getts rätt att fatta beslut om försäljning av
aktier och övrig lös egendom. Såvitt avser ”övrig lös egendom” anges att
försäljning får ske om egendomen inte längre behövs för statens verksamhet eller
blivit obrukbar (6 §). Vad som sägs om försäljning gäller även byte (3 §).

Till skillnad från begreppet fast egendom, som till sin innebörd är definierat i lag,
finns ingen reglering som definierar vad som är lös egendom. Begreppet lös
egendom kan inte anges på annat sätt än genom en negativ bestämning. Det
omfattar all egendom som inte utgör fast egendom.

Behörig beslutsfattare
JO:s tillsynsverksamhet är i första hand inriktad på att undersöka om
myndigheterna har handlat korrekt i formellt hänseende. JO brukar därför vara
återhållsam med att uttala sig om myndigheters bedömningar i enskilda ärenden.
Min granskning i förevarande ärende rör enbart frågan om rektor var behörig att
fatta beslutet om att överlämna kvarlevorna efter en person från universitetets
historiska museum till Judiska Församlingen i Malmö.

Som framgår av redogörelsen under avsnittet ”Rättslig reglering, m.m.” innehåller
lagen om statsbudgeten grundläggande bestämmelser om överlåtelse av statens
fasta egendom samt om överlåtelse av aktier och annan lös egendom. Enligt 28 §
får regeringen besluta att överlåta ”annan lös egendom” om egendomen inte längre
behövs för statens verksamhet eller blivit obrukbar, eller om den inte har anskaffats
med statens medel.

I förevarande fall har kvarlevor efter en avliden person överlämnats år 1879 till
Lunds universitet och därefter förvarats där, dels vid den medicinska fakultetens
                                                                       Dnr 2955-2005    Sid 6 (6)




anatomiska institution, dels vid universitetets historiska museum. Kvarlevorna
utgörs av ett kranium.

Även om kraniet härrörde från en identifierad person och det kan kännas
främmande att då beskriva det som ”lös egendom” kan jag för egen del inte komma
till annan slutsats än att kraniet, med tanke på den långa tid som förflutit, numera
var att betrakta som ett föremål som ingick i museets samlingar och tillhörde
staten. En utgångspunkt för min bedömning är således att kraniet, vid tidpunkten
för överlåtelsen till församlingen, var ett sådant föremål som i och för sig omfattas
av den ovan angivna författningsregleringen. Jag anser mig också kunna utgå från
att kvarlevorna ursprungligen överlämnades till universitetet utan något vederlag.

Som universitetsstyrelsen har angett i remissvaret har regeringen möjlighet att
delegera sina befogenheter enligt lagen om statsbudgeten. Så har också skett
genom bl.a. förordningen om överlåtelse av statens lösa egendom. Av denna
förordning framgår att myndigheter under regeringen under vissa förutsättningar
får fatta beslut om försäljning samt byte av lös egendom. Förordningen reglerar
dock inte andra överlåtelseformer.

Det anförda innebär att det inte har funnits formella förutsättningar för rektor att
fatta det aktuella beslutet utan frågan om överlåtelse av kraniet skulle ha
hänskjutits till regeringen för ställningstagande. Jag lämnar saken med den
synpunkten.

Det kan tilläggas att regeringen i beslut den 23 mars 2005 (U2005/3451/Kr) gav
vissa statliga museer och universitet i uppdrag att låta inventera sina
föremålssamlingar i syfte att finna eventuella mänskliga kvarlevor (osteologiskt
material, dvs. hela eller delar av skelett) från världens ursprungsbefolkningar. I
beslutet har anförts bl.a. följande.

      Myndigheterna ansvarar för översyn och förvar av statliga samlingar. Det är en
      uppgift för respektive myndighet att bedöma i vilka fall mänskliga kvarlevor skall
      finnas kvar i samlingarna eller överlåtas. Eventuella överlåtelser utan vederlag, inom
      eller utom landet, prövas dock av regeringen.
Vad som har kommit fram i ärendet föranleder mig att översända en kopia av detta
beslut till Kulturdepartementet för kännedom.
