# Kritik mot Länsstyrelsen i Skåne län för brister vid handläggningen av ett tillsynsärende

JO 2009-10-27 dnr 2957-2008

BESLUT
                                                                        Datum              Dnr                     Sid
                                                                        2009-10-27         2957-2008              1 (6)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Länsstyrelsen i Skåne län för brister vid handläggningen av
                        ett tillsynsärende

## Anmälan

AA framförde följande i en anmälan, som kom in till JO den 28 maj 2008, mot
                        Länsstyrelsen i Skåne län.

                        Länsstyrelsen hade i egenskap av tillsynsmyndighet i ett beslut den 19 juni 2007
                        felaktigt godkänt den efterbehandling som Swerock AB hade gjort i en bergtäkt
                        på fastigheterna F 1:22 m.fl. Efter överklagande hade miljödomstolen upphävt
                        beslutet och återförvisat frågan om efterbehandling till länsstyrelsen för fortsatt
                        handläggning. Miljödomstolen konstaterade i domskälen att slänterna i täktens
                        brytningsområde inte hade utformats som terrasser och att en täktsjö hade
                        etablerats, vilket uppenbart stred mot två av villkoren i täkttillståndet men att läns-
                        styrelsen likväl hade godkänt efterbehandlingen. AA framförde att så grova brott
                        mot villkoren i tillståndet torde vara ett brott som borde utredas. Bristande tillsyn
                        från länsstyrelsens sida hade möjliggjort stora överuttag av massor i täkten. Läns-
                        styrelsen hade inte heller beivrat att överuttag av sten hade gjorts inom natur-
                        reservat. Länsstyrelsen var som tillsynsmyndighet enligt 26 kap. 2 § miljöbalken
                        skyldig att anmäla brott till polis- eller åklagarmyndighet. Sammanfattningsvis
                        anmäldes länsstyrelsen som tillsynsmyndighet

                             a) för den brist på tillsyn som gjort det möjligt för Swerock att göra ett stort
                                överuttag av sten i stenbrottet,

                             b) för sitt försök att maskera sin brist på tillsyn genom att försöka godkänna
                                en i stort sett obefintlig efterbehandling av stenbrottet,

                             c) för att länsstyrelsen hade valt att försöka godkänna efterbehandlingen i
                                stället för att utreda brott mot miljöbalken,

                             d) för att länsstyrelsen fortfarande inte hade utrett frågan om miljöbrott,
                                avseende att produktionsvolymerna i stenbrottet överskridits,




 Riksdagens ombudsmän                        E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                   Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                            Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4              Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                           Dnr 2957-2008      Sid 2 (6)



    e) för att länsstyrelsen fortfarande inte hade lagfört Swerock för miljöbrott,
       efter att Swerock grovt hade överskridit de produktionsvolymer som
       täkttillståndet, enligt sitt krav på återställande, medgav,

    f) för att länsstyrelsen inte hade lagfört Swerock för att utanför gällande
       tillstånd brutit sten i ett naturvårdsområde,

    g) för att länsstyrelsen själva begått lagbrott när de i egenskap av tillsyns-
       myndighet har överskridit sina befogenheter genom att låta Swerock
       avvika från täkttillståndet, t.ex. för att i strid med täkttillståndet och utan
       erforderligt marklov ha skapat en sjö i botten av stenbrottet.

Utredning
Länsstyrelsen i Skåne län anmodades att göra en utredning och yttra sig över vad
som framförts i AA:s anmälan till JO. Länsstyrelsens yttrande, daterat den 26
augusti 2008, hade i huvudsak följande innehåll.

      Frågan om länsstyrelsens tillsyn (punkt a)
      När det gäller frågan om hur mycket tillsyn länsstyrelsen har genomfört är det helt
      riktigt att tillsynen inte har skett i erforderlig utsträckning. Det bör dock nämnas att
      tillsyn har skett, bl.a. i samband med att länsstyrelsen den 6 februari 2002 förbjöd
      Swerock AB att avleda grundvatten från täkten i samband med att bolaget började
      bryta det område som idag är en vattensamling.
      I och med att miljöbalken infördes 1998 innebar tillståndsprocessen en ökad arbets-
      belastning för både tillståndssökande och länsstyrelsen. Kapaciteten i form av tjäns-
      ter vid länsstyrelsen ökade inte i samma takt med resultat att tillsynen blev lidande.
      Länsstyrelsen har på senare tid frigjort ytterligare en del av en tjänst för att skapa
      bättre balans. Med början under hösten 2008 kommer vi att prioritera tillsynen
      betydligt mer än tidigare, vilket leder till att alla täkter i Skåne där länsstyrelsen har
      tillsyn kommer att besökas minst en gång vart annat år. Det finns 144 täkter i Skåne
      (37 bergtäkter, 79 sand/grus/moräntäkter, 15 torvtäkter, 7 lertäkter, 6 övriga täkter)
      varav länsstyrelsen har tillsynsansvar för ca 55 täkter. Där det finns anledning att
      följa utvecklingen mera noga kommer besök att ske oftare (varje år), t.ex. om vi sett
      brister tidigare eller täkten närmar sig tidpunkten för efterbehandling och avslutning.
      Det bör dock understrykas att det redan idag utförs en hel del tillsyn men den har i
      första hand styrts av akut uppkomna behov.
      Det faktum att länsstyrelsens tillsyn inte har varit tillfyllest fritar inte på något vis de
      olika bolagen som bedriver täktverksamhet från att följa de villkor som finns upp-
      satta i respektive beslut.

      Frågan om överuttag (punkt a, d, e och f)
      När det gäller frågan om överuttag så fick bolaget tillstånd 1994 till att bryta
      sammanlagt 2 750 000 ton berg. Enligt produktionsuppgifterna har 1 961 257 ton
      brutits ut, vilket innebär att det återstår 788 743 ton som inte är utbrutet.
      De beräkningar som AA hänvisar till där det påstås att det har skett ett överuttag
      grundar sig på vissa antaganden om yta och täktdjup som inte är riktiga. Beräkning-
      arna ger vid handen att det har skett ett uttag av totalt 4 752 800 ton, vilket ger ett
      överuttag på 2 000 000 ton eller 2 791 543 ton mer än bolaget har redovisat.
      När tillstånd gavs 1994 till att bryta sammanlagt 2 750 000 ton berg hade det redan
      innan skett brytning. En förutsättning för att kunna räkna på det sätt som har skett är
      att man har exakta data om höjd- och ytförhållanden både före och efter vilket inte är
      fallet. Ett litet fel i längd, bredd och höjd kommer att påverka volymen med en
      faktor 3.
                                                                   Dnr 2957-2008      Sid 3 (6)



Ett av antagandena är direkt felaktigt. Beräkningarna utgår från att bolaget först
brutit ut ner till 30 m.ö.h. och sedan dessutom brutit ut det som nu är en vatten-
samling. I själva verket så ligger täktbotten runtom vattensamlingen på en nivå av
drygt 40 m.ö.h. Vattensamlingens botten ligger på drygt 30 m.ö.h. Bolagets avsikt
enligt täktplanen var att hela täktytan skulle ner till 30 m.ö.h., men det arbetet
avbröts av länsstyrelsens beslut.
Beräkningarna utgår från ett brytdjup på i medeltal 40 meter. Täktbotten låg 1994
på ca 67 m.ö.h. Nu ligger den på drygt 40 m.ö.h förutom där vattensamlingen finns.
Det innebär att brytdjupet är högst 27 m förutom vattensamlingen. Beträffande ytter-
områdena hade de i stora delar redan sitt utseende 1994, vilket framgår av bilagda
flygfoton. Flygfotona är tagna 1996 och 2002 (bilaga 4). Utgångspunkten för täkt-
tillståndet är 1994, men om ett så kraftigt överuttag har skett som påstås borde det
rimligen ha skett under hela tillståndstiden. Därför ger flygbilderna en bra inblick i
utvecklingen även om de inte är tagna exakt när brytningen påbörjades respektive
avslutades. Åren 1994 och 1995 bröts ca 560 000 ton ut. Efter 2002 bröts endast 60
000 ton. Att ta med ytterytorna är således inte relevant. Brytning inom ytterytorna
har sannolikt endast skett i mycket begränsad omfattning efter 1994 eftersom de
områdena redan var utbrutna. Täktverksamheten har pågått sedan början av 1900-
talet, först i blygsam skala och sedan allt mer omfattande från 40-talet och framåt.
I beräkningarna anges att innerytan är 26 400 m2. Denna yta innehåller även delar
av de slänter som är resultatet av brytning från +67 m till +40 m. Om vi accepterar
den ytan (en granskning av underlaget ger vid handen att 26 400 m2 är i största
laget) och lägger till den volym som brutits där nu vattensamlingen finns ger det
((26 400 m2*27 m +27 500 m3)*2,6 ton/ m3) 1 924 780 ton. Detta ligger nära det
faktiska uttaget som är redovisat till 1 961 257 ton.
Länsstyrelsen anser att grundantagandena i beräkningarna om både djup och ytteryta
är felaktiga och direkt vilseledande. Det finns således inget skäl att misstänka att
något överuttag i relation till tillståndsgiven mängd har skett utifrån dessa beräk-
ningar.
I beräkningarna förs även ett resonemang när det gäller överuttag i ytterområdena
som grundar sig på att täktväggen stupar mycket mer än 1:1 som efterbehandlings-
planen anger. Detta skulle om det var korrekt innebära att den slänt som lämnas bara
innehåller 1/3 av det material som en slänt med lutningen 1:1 skulle göra. Läns-
styrelsen har varit ute i täkten och mätt med en handburen GPS. GPS:en kalibrerades
före mätningarna nere vid Laholmsbukten för att ge rätt höjd. Det kan trots detta
finnas ett systematiskt fel som gör att alla punkter antingen är för höga eller för låga
(sannolikt skall alla de inmätta punkterna vara ett par meter lägre). En handhållen
GPS av detta slag ger inte absolut säkra värden, men eftersom det finns så många
mätvärden kan man ändå dra vissa slutsatser. En slutsats är att lutningen i täkten från
krönet till botten är ca 1:1, vilket anges i efterbehandlingsplanen. Däremot är de ter-
rasser som finns 20 meter höga istället för 10 meter som de skulle vara. Det är vidare
sannolikt att slänten har en aningen konkav lutning. En strikt återställning enligt
efterbehandlingsplanen skulle innebära att massor behöver tas in i täkten för att
åstadkomma tiometershyllor, vilket således innebär att det finns grund för att miss-
tänka att det har tagits ut för mycket massor på vissa ställen i täkten, men eftersom
botten (förutom vattensamlingen) ligger på mellan 40 och 45 m.ö.h. istället för 30
m.ö.h. som anges i täktplanen finns inget fog för att misstänka att tillståndsgivna
mängder har överskridits.
Bolaget har, i ansökan till miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen om ändring
av villkor i tillståndsbeslutet från 1994, i sin argumentering påtalat att ”för att någon
form av terrassering skall kunna uppnås genom att tillföra massor skulle det krävas
att enorma mängder massor tillförs”. Det innebär ett medgivande av att det har skett
ett överuttag i den meningen att man har gått för långt in i täkten, men de mätningar
som länsstyrelsen har utfört ger inte skäl att anta att uttaget i slänterna har den
dimensionen som antyds i beräkningarna som AA stödjer sig mot.
När man betraktar en brant nedifrån eller uppifrån upplevs den ofta som brantare än
den är i verkligheten. Enda sättet att bestämma lutningen är att mäta in området
vilket länsstyrelsen har gjort om än översiktligt (bilaga 6). De antaganden som görs i
                                                                    Dnr 2957-2008      Sid 4 (6)



beräkningarna om ett överuttag av 2/3 av släntvolymen, överstämmer inte med de
mätningar som länsstyrelsen har genomfört. Även i detta avseende anser läns-
styrelsen att beräkningarna är vilseledande.

Frågan om godkännande av täkten (punkt b, c och g)
När bolaget upprättade efterbehandlingsplanen inför tillståndet som gavs 1994
angav bolaget att det hade för avsikt att slänterna skulle terrasseras, med terrasser
som är ca 10 meter höga. Av efterbehandlingsplanen framgick även att avvikelser
från terrasseringarna kan bli aktuella genom att slänterna utflackas beroende på att
berget ställvis är kraftigt genomsatt av sprickor. Länsstyrelsen ställde som villkor
att ”Brytningsområdets slänter skall utformas som terrasser. De skall avrundas mjukt
vid släntkrön och släntfot samt i övrigt mjukt anpassas till angränsande terräng”. Det
framgår inte av beslutet hur länsstyrelsen resonerade mot bakgrund av den informa-
tion som fanns tillgänglig om bergets sprickighet.
Den efterbehandling som har genomförts bryter mot villkoret i den meningen att
terrasserna på en del ställen har eroderat på grund av sprickor i berget samt att
trappstegen har varit för höga, 20-25 meter istället för 10 meter. En erodering som
innebär att man får en rasbrant är generellt sett säkrare, än en trappa med 10 meters
stup, när rasbranten väl har satt sig och stabiliserats, vilket normalt sker naturligt.
När bolaget började bryta ut material mellan nivån 40 m.ö.h. och 30 m.ö.h. läckte
det in så mycket grundvatten att bolaget började pumpa bort detta för att kunna
frakta ut det utsprängda bergmaterialet. Länsstyrelsen förbjöd denna bortledning av
grundvatten år 2002. Då bildades vattensamlingen. ”Sjöbotten” ligger på en nivå av
ca 30 meter ö.h. Bolaget hade vid det tillfället kunnat söka om vattendom, alternativt
ändring av villkor. Detta skedde dock inte.
När länsstyrelsen 2007 godkände efterbehandlingen accepterades vissa avvikelser
från villkoren i beslutet från 1994. Miljödomstolen undanröjde det beslutet med
motiveringen att länsstyrelsen inte haft befogenhet att medge undantag från villkor i
täkttillstånd. Länsstyrelsen anser idag att det var fel att godkänna efterbehandlingen
så som skedde. Länsstyrelsen har åtalsanmält bolaget för att de har brutit mot villkor
1, 4 och 5 i tillståndet från 1994. Det är inte länsstyrelsen som skall göra en brotts-
utredning. Vid misstanke om att ett miljöbrott har begåtts skall länsstyrelsen lämna
över ärendet till åklagare och polis vilket nu har skett.
Bolaget har ansökt om ändrade villkor och den ansökan är nu föremål för prövning
hos miljöprövningsdelegationen vid länsstyrelsen. I det sammanhanget kommer det
att göras en bedömning om och i så fall i vilken utsträckning villkoren kan ändras.
Det är sedan länsstyrelsens uppgift att som tillsynsmyndighet tillse att bolaget lever
upp till de krav som ställs.
Täkten ligger nära Båstads samhälle. Täkten har funnits under lång tid och samhället
har vuxit. Idag hade det sannolikt inte varit möjligt att få tillstånd till en täkt med
den placering som denna täkt har.

Sammanfattning
Sammanfattningsvis tolkar länsstyrelsen det som att AA anser att den bristande
tillsynen från länsstyrelsens sida har möjliggjort för Swerock att ta ut för mycket
material på ett sätt som strider mot täkttillståndet, samt att länsstyrelsen felaktigt har
godkänt efterbehandlingen av täkten.
Länsstyrelsens tillsyn har inte varit tillfredställande. Länsstyrelsen finner inte några
skäl att misstänka att något överuttag har skett utifrån de beräkningar som AA
presenterar.
Bolaget har brutit mot villkor i tillståndsbeslutet. Länsstyrelsen har överlämnat det
ärendet till åklagare för vidare hantering.
Miljödomstolen har undanröjt ett beslut som länsstyrelsen inte hade befogenhet att
fatta. Frågan om efterbehandling av täktområdet är föremål för nu pågående pröv-
ning hos miljöprövningsdelegationen.
                                                                    Dnr 2957-2008      Sid 5 (6)



AA kommenterade yttrandet.

Rättslig reglering
Enligt 26 kap. 3 § första stycket miljöbalken samt 4 § förordningen (1998:900) om
tillsyn enligt miljöbalken och dess bilaga 1, punkterna B10-B12, utövar länsstyrel-
sen tillsyn över bl.a. tillståndspliktiga täkter.

Tillsynen ska enligt 26 kap. 1 § miljöbalken säkerställa syftet med balken och före-
skrifter som har meddelats med stöd av denna. Tillsynsmyndigheten ska för detta
ändamål på eget initiativ eller efter anmälan i nödvändig utsträckning kontrollera
efterlevnaden av miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har
meddelats med stöd av balken samt vidta de åtgärder som behövs för att åstad-
komma rättelse. Av 26 kap. 9 § framgår att en tillsynsmyndighet får meddela de
förelägganden och förbud som behövs i ett enskilt fall för att miljöbalken samt
föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska
efterlevas.

Enligt 26 kap. 2 § miljöbalken är tillsynsmyndigheten skyldig att vid misstanke
om brott anmäla överträdelser av bestämmelser i balken eller föreskrifter som med-
delats med stöd av balken till polis- eller åklagarmyndigheten. Enligt förarbetena
(prop. 1997/98:45, del 2, s. 267) ska tillsynsmyndigheten inte själv göra någon be-
dömning av om överträdelsen kan föranleda fällande dom eller om det är ett ringa
brott utan anmäla de faktiska förhållandena så snart en straffbar överträdelse kan
konstateras. Gärningens allvar, om vårdslöshet eller uppsåt förelegat, vem som är
ansvarig för överträdelsen i straffrättslig mening och liknande bedömningar ska ske
i den efterföljande brottsutredningen.

Enligt 29 kap. 4 § 2. miljöbalken kan det utgöra en straffbar överträdelse, otillåten
miljöverksamhet, att med uppsåt eller av oaktsamhet bryta mot bestämmelser i ett
tillstånd eller beslut om tillåtlighet, godkännande eller dispens som gäller för verk-
samheten eller åtgärden och som har meddelats med stöd av balken. (Bestämmel-
sen har fått ny lydelse den 1 juni 2008).

Bedömning
Utredningen utvisar att länsstyrelsens tillsyn allmänt sett varit bristfällig. Läns-
styrelsen kan inte undgå kritik för detta.

Som framgår av redogörelsen för den rättsliga regleringen är tillsynsmyndigheten
skyldig att vid misstanke om brott göra anmälan till polis- eller åklagarmyndighet.
En förutsättning är enligt förarbetena att en straffbar överträdelse kan konstateras.

Av utredningen framgår att länsstyrelsens beslut den 19 juni 2007 om godkännande
av efterbehandling av bergtäkten upphävdes och återförvisades av miljödomstolen
genom domen den 5 november 2007. Miljödomstolen konstaterade utifrån läns-
styrelsens beslut att slänterna i täkten inte hade utformats som terrasser och att en
täktsjö hade etablerats och uttalade att det stred uppenbart mot två av villkoren i
täkttillståndet. Domstolens uttalande i samband med återförvisningen var ägnat att
ge tillsynsmyndigheten anledning att omgående utreda frågan om åtalsanmälan (jfr
                                                               Dnr 2957-2008   Sid 6 (6)



Naturvårdsverkets allmänna råd om tillsyn, NFS 2001:3, till 26 kap. 2 § miljö-
balken, där det framgår att anmälan bör ske i nära anslutning till överträdelsen).
Myndighetens ställningstagande i frågan om åtalsanmälan dröjde dock nio månader
efter miljödomstolens uttalande. Det har inte framkommit något som motiverar en
så lång tidsutdräkt. Även i detta hänseende förtjänar handläggningen kritik.
