# Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Mariestads kommun för att ha placerat en flicka hos hennes morföräldrar och sedan överlåtit 
ansvaret för henne på dem, trots att det stått klart för nämnden att flickan hade ett vårdbehov m.m.

JO 2021-06-23 dnr 2965-2019

## Beslut

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2021-06-23              2965-2019             1 (10)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Mariestads kommun för att ha
                        placerat en flicka hos hennes morföräldrar och sedan överlåtit
                        ansvaret för henne på dem, trots att det stått klart för nämnden att
                        flickan hade ett vårdbehov och att morföräldrarna inte kunde ha
                        henne placerad hos sig


                          Beslutet i korthet: Den 13 februari 2019 inledde socialtjänsten en utredning om
                          barnet BB med anledning av att socialnämnden mottagit en orosanmälan från polisen
                          om förhållandena hemma hos hennes mamma, AA. Samma dag placerades BB av
                          socialnämnden hos hennes morföräldrar med stöd av 4 kap. 1 § socialtjänstlagen.
                          Anledningen till placeringen var att BB skulle skyddas från att hamna i
                          missbruksmiljöer. Den 20 februari 2019 meddelade BB:s mormor att hon inte fått
                          tjänstledigt och att hon och hennes man inte kunde ha BB fortsatt placerad hos sig.
                          Nämnden lade den 22 februari 2019 fram en överenskommelse som innebar att AA
                          tillsammans med BB skulle bo hos morföräldrarna. De skulle enligt
                          överenskommelsen bl.a. ständigt kontrollera var AA och BB befann sig och de skulle
                          även ha BB hos sig när de var lediga.
                          I beslutet konstaterar JO att överenskommelsen innebar att BB var fortsatt placerad
                          av nämnden hos morföräldrarna och att den därför ansvarade för att BB fick god vård.
                          JO är kritisk till att det inte fattades ett beslut om placeringen och framhåller att den
                          omständigheten ledde till en osäkerhet för alla inblandade om vem som ansvarade för
                          vad under placeringen. Vid tiden för överenskommelsen hade BB:s föräldrar
                          gemensam vårdnad om henne, men nämnden hämtade trots detta inte in faderns
                          samtycke till placeringen, vilket nämnden också får kritik för.
                          JO påpekar vidare att nämnden inte tagit sitt ansvar för BB under den tid som hon var
                          placerad utanför det egna hemmet. I stället överlät nämnden ansvaret för henne på
                          morföräldrarna, trots att de påtalat att de inte hade möjlighet att ta det ansvaret.
                          Nämnden kände till den svåra situation som AA befann sig i, och det är därför särskilt
                          allvarligt att nämnden då inte tog sitt ansvar för BB. Enligt JO:s mening ligger det nära
                          till hands att se överenskommelsen som ett försök från nämndens sida att avtala bort
                          sitt lagstadgade ansvar för BB. JO slår fast att något sådant inte får förekomma och
                          att en socialnämnd aldrig kan frånsäga sig ansvaret för ett placerat barn.
                          I beslutet uttalar JO allvarlig kritik mot socialnämnden för de omfattande brister som
                          kommit fram i ärendet.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 2965-2019      Sid 2 (10)

## Anmälan och bakgrund

Anmälan
I en anmälan till JO klagade AA på socialtjänsten i Mariestads kommun och
uppgav i huvudsak följande: När hennes dotter BB föddes i augusti 2018
inledde socialtjänsten en utredning. Socialtjänsten hade dessförinnan fått in en
orosanmälan på grund av hennes missbruk. Socialtjänsten placerade sedan
BB hos AA:s föräldrar. Först placerades BB där i en vecka, men sedan fortsatte
placeringen. Morföräldrarna fick aldrig någon ersättning av kommunen under
placeringen, och de fick inte heller någon hjälp av socialtjänsten. Socialtjänsten
följde heller aldrig upp placeringen. AA och morföräldrarna fick däremot en hel
del förhållningsorder från socialtjänsten som de var tvungna att följa. Ingen från
socialtjänsten hörde av sig för att höra hur BB mådde.

Till anmälan fogade AA en handling daterad den 4 mars 2019 med rubriken
Överenskommelse, skriven på Mariestads kommuns brevpapper. I handlingen
finns en rad för AA:s namnteckning. Av handlingen framgår bl.a. följande:

          •    BB och AA sover hos mormor och morfar i Värsås varje natt. Inget
               undantag.
          •    AA lämnar drogtester i Mariestad måndag och fredag på VuP. AA får
               inte vara positiv på annat än vad läkare ordinerat. Inget undantag.
          •    AA har kontakt med behandlare CC efter planering.
          •    AA ska följa planeringen på beroendecentrum.
          •    Vid de tillfällen som DD och EE [BB:s mormor och morfar, JO:s anm.]
               arbetar ska BB följa med AA till VuP genom att åka buss till Mariestad.
               CC möter upp AA och BB vid bussen och kör dem sedan till
               busshållplatsen. Sms kontakt sker därefter mellan CC och DD och EE.
               Inget undantag om att stanna i Mariestad de dagar som BB är med.
          •    Vid de tillfällen som BB har BVC besök eller besök på sjukhus alt.
               myndigheter för AA är det inget undantag om att stanna i Mariestad de
               dagar som BB är med. Någon i nätverket ska veta var de befinner sig.
          •    Vid de tillfällen som DD och EE är lediga ska BB vara kvar hos dem
               när AA åker in till Mariestad och tar drogtester.
          •    AA ska aldrig vistas i missbruksmiljöer. AA ska alltid uppge till sina
               föräldrar vem hon vistas med när de inte är i DD:s och EE:s hus i
               Värsås […]
      Detta är socialtjänstens lägsta krav utifrån den livsmiljö som BB har varit
      exponerad för.
      Om överenskommelsen inte hålls ska samtliga inblandade ta kontakt med
      socialsekreterare alt. socialjour för att göra en ny skyddsbedömning då BB:s
      skydd inte lägre kan garanteras. Socialtjänsten kommer då föreslå en
      familjehemsplacering till BB.
      Överenskommelsen följs upp minst en gång i månaden.

## Utredning

Utredning
Efter att ha tagit del av vissa handlingar från socialtjänsten begärde JO att
Socialnämnden i Mariestads kommun skulle yttra sig över AA:s anmälan.

Nämnden uppgav i ett remissvar i huvudsak följande:
                                                                        Dnr 2965-2019        Sid 3 (10)




      Efter inkommen orosanmälan från polismyndigheten 190208 framkom att polis
      varit hemma hos mamma AA och BB för en husrannsakan. Vid tillfälle befann
      sig en av för polisen känd kriminell missbrukare i hemmet. Enligt polis spelades
      hög musik och lägenheten var rökfylld, BB lämnades vid ett tillfälle i
      missbrukarens famn. Det bedömdes av socialtjänsten vara en olämplig miljö för
      ett spädbarn att vistas i och stor risk för henne att fara illa i den livsmiljön.
      BB jourplacerades enligt 4 kap. 1 § SoL hos sina morföräldrar i närliggande
      kommun. BB var placerad utanför hemmet i 8 dagar, utifrån att det fanns risker
      i hemmiljön. Under tiden för placeringen fick mormor omkostnadsersättning
      samt ersättning för förlorad arbetsinkomst. Morfar har fått information om att
      lämna in arbetsintyg för förlorad arbetsinkomst. Morföräldrar uppgav under
      placeringstillfället att de inte hade möjlighet att agera jourfamilj för BB.
      Överenskommelse gjordes därefter med mamma och morföräldrar att mamma
      och BB skulle bo tillsammans med morföräldrarna och att de skulle sova hos
      dem varje natt under en 6 månaders period. Jourplaceringen avslutades därefter
      då skyddet bedömdes vara säkerställt för BB. Därefter har ingen ersättning
      tilldelats morföräldrar då detta är en lösning inom nätverket.
      Under tiden som mamma och BB bodde hos morföräldrar skulle de beviljade
      insatserna i Mariestads kommun fortgå från socialtjänst, VUP samt att mamma
      skulle meddela sitt nätverk om var mamma och BB befann sig om dagarna.
      Detta var lägsta krav för att socialtjänsten skulle kunna säkerställa skyddet för
      BB under tiden som mamma och BB bodde tillsammans med morföräldrarna i
      närliggande kommun. Utifrån att mamma tidigare varit positiv på amfetamin vid
      ett tillfälle samt uteblivit vid flera inplanerade drogtester och med anledning att
      hon själv önskade medicin utifrån sin ADHD lämnades drogtester 2 tillfällen i
      veckan, dessa togs av VUP i Mariestad. Att flytta tillbaka till lägenheten var
      under den tiden inte lämpligt eftersom mamma behövde uppvisa förändring
      innan hon åter gick tillbaka med BB till sin lägenhet. Under tiden som mamma
      och BB bodde hos morföräldrarna beviljade socialtjänsten busskort till mamma
      för att hon skulle kunna ta sig till och från de möten som fanns inplanerade.
      Socialtjänsten har vid upprepade tillfällen överlåtit BB:s skydd till nätverket, för
      att undvika eventuell tvångsvård. Att föräldrar upplevt att socialtjänsten vid
      upprepade tillfällen ”hotat” med LVU är förståeligt, men det visar också att
      bedömning vid upprepade tillfällen gjorts att föräldrarna inte kunnat tillgodose
      BB:s behov av skydd och säkerhet. Att socialtjänsten ansökte om LVU berodde
      inte på att lägenheten var osäker, utan andra omständigheter. Det var oroligt runt
      mamma och BB:s livssituation där socialtjänsten ansåg att det var tveksamt om
      mamma kunde säkerställa BB:s trygghet trots att de bodde med BB:s
      morföräldrar. Sammantaget fick socialtjänsten styra SoL-vården i för stor
      utsträckning, trots att oro för BB:s situation från olika instanser och personer
      fortsatt att inkomma. Socialtjänsten kunde därav inte garantera BB:s skydd. Det
      ansågs inte förenat med rättssäkerhet att socialtjänsten styrde SoL-vården då
      mamma inte upplevde att hon har något annat val, varför socialtjänsten ansåg att
      förvaltningsrätten behövde besluta i frågan gällande vård enligt LVU.
      Förvaltningsrätten gav avslag på socialtjänstens ansökan 190520 och mamma
      samt BB flyttade kort därefter hem till lägenheten i Mariestad igen.
      Pappa ville under tiden för utredningen inte ha någon kontakt på barn och
      ungdomsenheten. Det framkom även uppgifter att BB:s pappa har varit i aktivt
      missbruk och under den tiden bedömdes det olämpligt att pappa skulle vara
      tillsammans med BB. Pappa tog senare stöd och fick hjälp via socialtjänsten på
      vuxenenheten och blev beviljad behandlingshem utifrån sitt missbruk.
AA fick tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Jag har tagit del av Förvaltningsrätten i Jönköpings dom i mål nr 1634-19
meddelad den 17 maj 2019.
                                                                Dnr 2965-2019       Sid 4 (10)

## Bedömning

Bedömning
Inriktningen på min granskning
Jag har i ärendet valt att rikta in min granskning på frågan om nämndens
överenskommelse med AA och dess rättsliga betydelse för nämndens ansvar för
BB. Jag kommer även att kommentera nämndens ansvar för frågan om
ersättning till BB:s morföräldrar.

Rättsliga utgångspunkter
Ett barns vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör
barnets personliga angelägenheter. Om barnet har två vårdnadshavare ska de
utöva bestämmanderätten tillsammans (6 kap. 11 och 13 §§ föräldrabalken). Ett
barns vårdnadshavare är alltså i egenskap av ställföreträdare för ett barn alltid
part i ärenden som rör barnet. Har ett barns föräldrar gemensam vårdnad är båda
föräldrarna parter i ärenden som rör barnet, även om de inte bor tillsammans.

Barn kan under vissa förutsättningar ges vård utan vårdnadshavares samtycke
med stöd av bestämmelserna i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
vård av unga, LVU.

Enligt 2 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453), SoL, har kommunen det yttersta
ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som de
behöver. Socialnämnden ska verka för att barn och unga växer upp under trygga
och goda förhållanden. Nämnden ska i nära samarbete med hemmen sörja för
att barn och ungdomar som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det skydd och
stöd som de behöver och, om den unges bästa motiverar det, vård och fostran
utanför det egna hemmet (5 kap. 1 § SoL).

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan,
anmälan, eller på något annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som
kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § SoL). En socialnämnd har
ett långtgående utredningsansvar när det gäller barn som kan vara i behov av
skydd och stöd, och sådana utredningar bör ha högsta prioritet inom
socialtjänsten (se prop. 1996/97:124 s. 110 och prop. 2012/13:10 s. 55). Syftet
med utredningen är att nämnden ska klarlägga barnets situation och behov samt
föreslå insatser för att tillgodose behoven (se prop. 2012/13:10 s. 64). När det
gäller barnets boende ska socialnämnden utreda vilken boendeform som passar
bäst för att tillgodose barnets behov.

Enligt 6 kap. 1 § SoL ska socialnämnden se till att den som behöver vård eller
behöver bo i ett annat hem än det egna tas emot i t.ex. ett familjehem.
Socialnämnden ansvarar för att den som genom nämndens försorg har tagits
emot i ett annat hem än det egna får god vård.

Vid åtgärder som rör barn ska barnets bästa särskilt beaktas. Vid beslut eller
andra åtgärder som rör vård- eller behandlingsinsatser för barn ska vad som är
bäst för barnet vara avgörande (1 kap. 2 § SoL).
                                                                    Dnr 2965-2019       Sid 5 (10)




När nämnden ska placera ett barn ska den enligt 6 kap. 5 § SoL i första hand
överväga om barnet kan tas emot av någon anhörig eller annan närstående.
Barnets bästa ska dock alltid vara utgångspunkten när nämnden bestämmer om
en placering.

Med hänsyn till barnets bästa kan en socialnämnd i vissa fall akut behöva
placera ett barn utanför det egna hemmet för en kortare period, och barnet kan
då placeras tillfälligt i en familj. Ett enskilt hem som vid upprepade tillfällen tar
emot barn för tillfällig vård och fostran kallas jourhem (6 kap. 6 § tredje stycket
SoL). Jourhem är alltså utredda och godkända hem som står redo att ta emot
barn, i avvaktan på att barnet ska kunna flytta tillbaka till vårdnadshavarna eller
i väntan på en mer varaktig lösning (se prop. 2006/07:129 s. 60 f.). Enskilda
hem i barnets nätverk som tar emot ett och samma barn för en eller flera kortare
perioder omfattas inte av bestämmelserna om jourhem.

Utöver att barn placeras i jourhem förekommer det även att socialnämnden akut
placerar ett barn för en kortare tid hos en anhörig eller annan närstående. Dessa
placeringar kallas ibland nätverks- eller anhörigplaceringar. Sådana tillfälliga
placeringar i barnets nätverk omfattas varken av reglerna om familjehem eller
jourhem i SoL. När bestämmelserna om jourhem infördes i SoL underströk
dock regeringen vikten av att även ett tillfälligt hem är lämpligt för barnet att
vistas i (se a. prop. s. 61). Socialnämnden ansvarar alltså för att även tillfälliga
hem är lämpliga för det enskilda barnet. När ett barn placeras tillfälligt hos en
anhörig eller annan närstående sker placeringen med stöd av 4 kap. 1 § SoL,
och placeringen kräver alltså samtycke från barnets vårdnadshavare. Om barnet
är över 15 år krävs även att barnet samtycker till placeringen (11 kap. 10 §
andra stycket SoL).

Utöver sådana placeringar som en socialnämnd beslutar om förekommer det att
vårdnadshavarna placerar ett barn i en familj. En sådan placering brukar kallas
för privatplacering. I de fallen är det alltså inte nämnden som beslutar om
placeringen, men för att barnet ska få bo i den familj som vårdnadshavaren vill
krävs i dessa fall att nämnden lämnar ett medgivande till boendet (6 kap. 6 §
första stycket SoL). En privatplacering är alltså inte en placering i egentlig
mening, och det brukar därför inte betalas ut någon ersättning till hemmet från
socialnämnden i de fallen.

Utredningen i ärendet
Socialtjänsten inledde den 14 augusti 2018 en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL
om BB mot bakgrund av att myndigheten fått in uppgifter om att AA hade
problem med missbruk och att hon även missbrukat under graviditeten. Under
utredningen kom flera orosanmälningar in till socialtjänsten om att BB:s
föräldrar hade problem med missbruk. Under utredningen lämnade AA ett
positivt drogtest. Den 8 januari 2019 avslutades utredningen med beslut om
insats i form av familjebehandling enligt 4 kap. 1 § SoL.
                                                                  Dnr 2965-2019       Sid 6 (10)




Den 13 februari 2019 inledde socialtjänsten på nytt en utredning om BB med
anledning av att nämnden mottagit en orosanmälan från polisen om
förhållandena i AA:s hem. Polisen gjorde bedömningen att det inte var en
lämplig miljö för ett litet barn. Samma dag som utredningen inleddes placerades
BB hos sina morföräldrar med stöd av 4 kap. 1 § SoL.

Vid ett möte den 18 februari 2019 uppgav AA att hon ville att BB skulle flytta
hem till henne igen. Handläggaren informerade om att socialtjänstens
bedömning var att BB behövde vara placerad i sex månader och att
socialtjänsten skulle vara tvungen att ansöka om vård av BB med stöd av LVU
om AA återkallade sitt samtycke till placeringen och tog BB med sig hem. Av
anteckningen från mötet framgår vidare att AA var oense med handläggarna i
vissa frågor och att hon menade att hon fått bort alla missbrukare ur sitt liv. AA
föreslog en ”mamma–barn-placering”, vilket en enhetschef godtog under
förutsättning att AA lämnade negativa drogtester under en period om sex
månader. BB:s mormor DD deltog under en del av mötet och uppgav bl.a. att
hon måste undersöka om hon kunde vara tjänstledig för att kunna ha
BB placerad hos sig. DD uppgav även att hon skulle genomgå en operation, och
att det även av den anledningen inte var helt klart om hon och hennes man
kunde ta hand om BB.

Den 20 februari 2019 uppgav DD att BB inte kunde vara placerad hos dem då
hon inte fick tjänstledigt och snart skulle genomgå en operation. Det
antecknades att en förste socialsekreterare gjorde bedömningen att AA och BB
kunde bo hos morföräldrarna. I journalen noterades även bl.a.: ”Det kommer
inte vara en placering, men vi får göra en trygghetsplan”, samt att AA under sex
månader behövde visa att ”det är lugnt” innan hon och BB kunde flytta hem
igen.

Samma dag bad DD socialtjänsten om ersättning för t.ex. blöjor under den tid
som BB bott hos henne och hennes man. Myndigheten betalade ut viss
ersättning till dem.

Den 22 februari 2019 avslutades placeringen av BB hos morföräldrarna. Samma
dag höll socialtjänsten ett möte där bl.a. AA, morföräldrarna och två social-
sekreterare deltog. Socialsekreterarna informerade om en ”säkerhetsplanering
som behöver upprättas utifrån BB:s skydd”. I en journalanteckning från mötet
finns en överenskommelse nedtecknad med följande innehåll:

      Överenskommelse
      BB och mamma sover hos mormor och morfar i Värsås varje natt. Inget
      undantag.
      Mamma lämnar drogtester i Mariestad måndag och fredag på VuP, inget
      undantag.
      Vid de tillfällen som mormor och morfar arbetar ska BB följa med mamma på de
      inplanerade drogtester på VuP genom att åka buss till Mariestad. CC möter upp
      mamma och BB vid bussen och kör dem sedan till busshållplatsen efter
                                                                      Dnr 2965-2019     Sid 7 (10)




      drogtestet igen. Sms kontakt sker därefter mellan CC och morföräldrarna. Inget
      undantag om att stanna i Mariestad de dagar som BB är med.
      Vid de tillfällen som mormor och morfar är lediga ska BB vara kvar hos dem när
      mamma åker in till Mariestad och tar drogtester. Mamma ska aldrig vistas i
      missbruksmiljöer. Mamma ska alltid uppge till sina föräldrar vem hon vistas med
      när de inte är i morföräldrarnas hus i Värsås, ex med sin kusin.
      Detta är socialtjänstens lägsta krav utifrån den livsmiljö som BB har varit
      exponerad för.
      Om överenskommelse inte hålls ska samtliga inblandade ta kontakt med
      socialsekreterare alt. socialjour för att göra en ny skyddsbedömning då BB:s
      skydd inte längre kan garanteras. Socialtjänsten kommer då föreslå en
      familjehemsplacering till BB.
      Uppföljning sker via telefon med AA, morföräldrar och CC.
Den 25 februari 2019 ringde AA till socialtjänsten och uppgav att hon kommer
att ta med sig BB dit hon vill samt att hon och BB:s far planerade att åka till
Finland. En socialsekreterare förklarade att AA inte kunde ta med sig BB till
Finland eftersom det skulle bryta mot överenskommelsen. Då avslutade AA
telefonsamtalet.

Den 4 mars 2019 hölls ett s.k. nätverksmöte och överenskommelsen gicks
igenom på nytt. AA förklarade att hon inte ville skriva under den utan att först
ha pratat med sin advokat. Samma dag skickades en reviderad
överenskommelse till AA.

Utredningen om BB, som inleddes den 13 februari 2019, avslutades den 2 april
2019 med förslag om att nämnden skulle ansöka om vård av henne med stöd av
2 § LVU. I en dom den 17 maj 2019 avslog Förvaltningsrätten i Jönköping
nämndens ansökan.

Den 20 maj 2019 samtalade handläggarna med bl.a. AA om domen. Hon
uppgav då att hon och BB inom kort skulle flytta hem till hennes lägenhet igen.

Överenskommelsen utgjorde inte en s.k. privatplacering
Frågan i ärendet är vilken betydelse överenskommelsen mellan nämnden och
AA haft och vad den egentligen innebar för nämndens ansvar för BB. Till att
börja med kan jag konstatera att villkoret i överenskommelsen om att BB och
AA skulle tillbringa varje natt hos morföräldrarna i praktiken innebar att
BB och AA bodde hos dem. Även nämnden har i sitt remissvar konstaterat att
AA och BB skulle bo tillsammans med morföräldrarna.

Enligt nämnden var det fråga om ”en lösning inom nätverket”. Exakt hur
nämnden ser på överenskommelsen framgår inte av remissvaret. Så mycket är
dock klart att nämnden i och med överenskommelsen ansåg att AA:s föräldrar
inte längre hade rätt till någon ersättning för BB. Nämnden verkar således ha
haft uppfattningen att det var fråga om en s.k. privatplacering, alltså en överens-
kommelse mellan AA och morföräldrarna om att hon och BB skulle bo hos
dem.
                                                                  Dnr 2965-2019      Sid 8 (10)




Som jag nämnt är en privatplacering en överenskommelse mellan ett barns
vårdnadshavare och ett visst hem, och en sådan placering kräver att
socialnämnden lämnat ett medgivande enligt 6 kap. 6 § första stycket SoL.
Enligt andra stycket samma paragraf får socialnämnden inte lämna ett
medgivande utan att förhållandena i det enskilda hemmet är utredda av
nämnden. Nämnden måste alltså innan den lämnar sitt medgivande till en
privatplacering genomföra en s.k. medgivandeutredning. Hur omfattande en
sådan utredning behöver vara är beroende av omständigheterna i det enskilda
fallet. Om det under en medgivandeutredning framkommer att barnet har behov
av vård i form av en familjehemsplacering saknas förutsättningar för en
privatplacering (prop. 2012/13:10 s. 86). Vid en privatplacering förutsätts alltså
att barnet inte har något vårdbehov.

Jag kan konstatera att det i BB:s ärende helt saknas uppgifter om att nämnden
skulle ha gett sitt medgivande till en placering hos morföräldrarna eller
genomfört en medgivandeutredning. Av underlaget framgår i stället att
överenskommelsen om att AA och BB skulle bo hos morföräldrarna kom till på
nämndens initiativ. Nämnden kände även till att både BB och AA hade ett
vårdbehov. Som jag nämnt bestämmer föräldrar tillsammans om barnets
förhållanden om de har gemensam vårdnad. Vid tillfället för överenskommelsen
hade BB:s föräldrar gemensam vårdnad om henne, men det finns inte några
uppgifter i ärendet om att BB:s far var delaktig i överenskommelsen. Jag kan
mot den bakgrunden konstatera att det i detta fall alltså inte varit fråga om en
privatplacering.

Överenskommelsen innebar att BB var fortsatt placerad av nämnden
hos DD och EE
När nämnden den 13 februari 2019 beslutade att placera BB hos morföräldrarna
angavs att det gjordes för att säkerställa att hon bl.a. var skyddad ”från att
exponeras i missbruksmiljöer”. Som nämnts stod det redan den 20 februari 2019
klart för nämnden att DD inte fick tjänstledigt och att BB därför inte kunde vara
fortsatt placerad hos morföräldrarna. I det läget lade nämnden den 22 februari
2019 fram den aktuella överenskommelsen och BB kom att bo kvar hos
morföräldrarna. De förhållanden som föranledde placeringen synes vid denna
tidpunkt ha varit oförändrade. Det är därför förvånande att nämnden i detta
skede inte vidtog någon annan åtgärd eller föreslog en placering i ett annat hem
än morföräldrarnas för att säkerställa att BB fick det skydd och den vård som
hon var i behov av.

Överenskommelsen kom till på initiativ av socialnämnden och syftade bl.a. till
att säkerställa att BB skyddades. Jag kan inte dra någon annan slutsats av det än
att det i praktiken var fråga om att nämnden genom överenskommelsen
placerade BB på nytt hos morföräldrarna. När ett barn, som i fallet med BB,
placeras tillfälligt i en familj som barnet känner väl sedan tidigare, hos en
anhörig eller annan närstående till barnet, är det fråga om en placering utanför
det egna hemmet med stöd av 4 kap. 1 § SoL. En sådan placering ska komma
                                                                    Dnr 2965-2019      Sid 9 (10)




till uttryck i ett beslut. Något sådant beslut fattades inte om BB. Detta ledde till
en osäkerhet för alla inblandade om vem som ansvarade för vad under den
period som BB kom att bo hos sina morföräldrar, och detta har påverkat BB,
AA och morföräldrarna negativt. Jag ser allvarligt på detta.

Jag är mycket kritisk till nämndens agerande i denna del och att BB fortsatt var
placerad hos morföräldrarna trots att det stod klart att BB inte kunde placeras
hos dem. Såvitt kommit fram undersökte nämnden aldrig om morföräldrarnas
hem var lämpligt för BB, och den placerade vidare BB utanför det egna hemmet
utan att dessförinnan ha hämtat in båda vårdnadshavarnas samtycke till
placeringen. För dessa brister ska nämnden kritiseras.

Nämnden hade ansvaret för BB under hela placeringen men överlät det
på morföräldrarna
Eftersom överenskommelsen innebar att BB var fortsatt placerad av nämnden
hos morföräldrarna ansvarade den enligt 6 kap. 1 § SoL för att hon fick god
vård. I nämndens ansvar enligt bestämmelsen ingår att noga följa vården, vid
behov medverka till att den enskilde får vård i annan form och efter vårdens
avslutande ge den enskilde det stöd och den hjälp som han eller hon kan
behöva. Detta ansvar gäller även vid en kortare placering.

Nämnden verkar dock inte ha förstått sitt ansvar för att se till att BB fick god
vård och medger även i sitt remissvar att den överlät ansvaret för BB på
morföräldrarna. Även om det naturligtvis är viktigt att involvera de som berörs
av en placering utanför det egna hemmet får det inte gå så långt att nämnden
försummar att ta sitt lagstadgade ansvar för barnet. Punkterna i överens-
kommelsen visar med tydlighet att nämnden överlät ansvaret för BB på
morföräldrarna. Jag tänker främst på formuleringarna om att morföräldrarna
hela tiden skulle kontrollera var AA och BB befann sig och att de skulle ha
BB hos sig när de var lediga.

Det framgår vidare att nämnden under lång tid känt till den svåra situation som
AA befann sig i. Att nämnden i ett sådant fall inte tog sitt ansvar för BB är
särskilt allvarligt. Morföräldrarna fick ta det ansvar som vilade på nämnden.
Nämndens agerande är minst sagt anmärkningsvärt.

Det ligger enligt min mening nära till hands att se den aktuella
överenskommelsen som ett försök från nämndens sida att avtala bort sitt
lagstadgade ansvar för BB. Något sådant får inte förekomma. Nämnden kan
aldrig frånsäga sig ansvaret för ett placerat barn. Jag noterar i sammanhanget att
nämnden i sitt remissvar uppgett att socialtjänsten fick styra vården enligt SoL i
för stor utsträckning. Det resonemanget visar med tydlighet att nämnden inte
har förstått att den ansvarade för BB när hon befann sig hos morföräldrarna. Det
är med viss förvåning jag konstaterar att nämnden inte ens i samband med sitt
svar till JO insett det felaktiga i hanteringen. Nämnden har över huvud taget inte
reflekterat över om den i och med överenskommelsen rent faktiskt placerade
BB hos morföräldrarna.
                                                                  Dnr 2965-2019       Sid 10 (10)




Jag är mycket kritisk till att nämnden inte tog sitt ansvar för BB under den tid
som hon var placerad hos morföräldrarna, och jag ser allvarligt på att nämnden i
stället överlät ansvaret för BB på dem. Detta skedde trots att det stått helt klart
för nämnden att både AA och BB hade ett vårdbehov och att morföräldrarna
tydligt förklarat att BB inte kunde vara placerad hos dem. Detta gör nämndens
agerande än mer klandervärt, och nämnden förtjänar kritik för detta.

Nämndens ansvar för frågan om ersättning under den tid som BB var
placerad utanför det egna hemmet
Socialnämnden ansvarar enligt 6 kap. 1 § tredje stycket SoL för att den som
genom nämndens försorg har tagits emot i ett annat hem än det egna får god
vård. I förpliktelsen att tillhandahålla god vård ingår enligt praxis ett
kostnadsansvar för nämnden (se t.ex. RÅ 1998 ref. 80 I och II, HFD 2013 ref.
17 och JO 2019/20 s. 486). Nämnden har alltså även vid kortare placeringar
som inte kan anses stadigvarande ett ansvar för att lösa frågor om ersättning
genom att träffa avtal med dem som nämnden placerat barnet hos. Detta ansvar
gäller även när ett barn placeras av nämnden hos en nära anhörig.

Av utredningen i ärendet framgår att DD den 11 mars 2019 tog upp frågan om
ersättning med socialtjänsten. En socialsekreterare informerade henne om att
det var fråga om en nätverkslösning och att det inte var aktuellt med någon
ersättning.

Som jag redogjort för ovan var det i BB:s fall fråga om att nämnden placerade
henne hos morföräldrarna. De hade då rätt till ersättning. Nämndens
information i fråga om ersättning var alltså felaktig. Till det kommer att
nämnden inte hanterade frågan om ersättning till morföräldrarna under hela den
tid som BB bodde hos dem. Nämnden förtjänar kritik för hanteringen i denna
del.

Avslutande synpunkter
Jag är mycket kritisk till nämndens handläggning av BB:s ärende. Bristerna rör
helt grundläggande frågor som t.ex. nämndens ansvar för placerade barn.
Socialnämnden i Mariestads kommun förtjänar sammantaget allvarlig kritik för
de omfattande brister som kommit fram i ärendet. Jag förutsätter att nämnden
vidtar nödvändiga åtgärder för att förhindra att något liknande inträffar igen.

Ärendet avslutas.
