# Anmälan mot socialförvaltningen i Piteå kommun om bristande kommunicering i ett ärende om återkrav av ekonomiskt bistånd; fråga
om ärendet har innefattat myndighetsutövning

JO 2015-06-11 dnr 2988-2013

BESLUT
                                                                         Datum                  Dnr                     Sid
                                                                         2015-06-11             2988-2013              1 (6)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Anmälan mot socialförvaltningen i Piteå kommun om bristande
                        kommunicering i ett ärende om återkrav av ekonomiskt bistånd; fråga
                        om ärendet har innefattat myndighetsutövning


                          Beslutet i korthet: Efter att en kvinna hade beviljats försörjningsstöd fick
                          socialförvaltningen information från a-kassan om att hon hade fått en större ersättning
                          från a-kassan än som hade tagits upp vid ansökan. Mot bakgrund av dessa uppgifter
                          beslutade socialnämnden om återbetalning av en del av försörjningsstödet. Beslutet
                          fattades utan att kvinnan hade fått möjlighet att yttra sig över uppgifterna.
                          Socialnämndens beslut om återkrav av ekonomiskt bistånd är inte myndighetsutövning.
                          Det har därför inte funnits någon skyldighet enligt förvaltningslagen att kommunicera
                          uppgifterna från a-kassan med kvinnan innan beslutet fattades. Även om beslutet om
                          återkrav inte var bindande var det fråga om en åtgärd som har varit betydelsefull för den
                          enskilde. Förvaltningen borde därför ha kommunicerat uppgifterna från a-kassan med
                          henne innan beslutet om återkrav fattades.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot socialförvaltningen i Piteå
                        kommun. Hon uppgav bl.a. följande:

                        Den 8 maj 2013 fick hon ett brev från socialförvaltningen. Förvaltningen hade fått
                        information från Akademikernas a-kassa om att AA hade fått mer a-kasseersättning
                        än vad som hade tagits upp vid ansökan om försörjningsstöd för februari 2013. Mot
                        denna bakgrund hade handläggaren upprättat en polisanmälan om misstänkt
                        bedrägeri och fattat ett beslut om återbetalning på 2 376 kronor. Tillsammans med
                        brevet fanns ett inbetalningskort. Hon har inte lämnat några felaktiga uppgifter i sin
                        ansökan om försörjningsstöd, och hon borde ha fått en möjlighet att korrigera
                        eventuella missförstånd. Av brevet framgick att handläggaren hade försökt att få
                        tag på henne per telefon. Handläggaren borde emellertid ha skickat ett brev till
                        henne innan hon upprättade polisanmälan och fattade beslut om återkrav.

## Utredning

JO begärde inledningsvis in journalanteckningar och beslutet om återkrav.
                        Förvaltningen skickade även in den upprättade polisanmälan och brevet som
                        skickades till AA den 6 maj 2013. Brevet hade följande lydelse:



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 2988-2013      Sid 2 (6)




      Hej AA!
      Jag har tidigare försökt nå dig via telefon utan att lyckas. Jag har velat komma i
      kontakt med dig för att berätta att i samtal med Akademikernas a-kassa framkom det
      att du fått utbetalt mer a-kassaersättning än vad som upptagits vid ansökan om
      försörjningsstöd för februari månad. Jag har därför upprättat en polisanmälan
      gällande misstänkt bedrägeri samt tagit ett beslut om återbetalning på 2 376 kr som
      du fått för mycket utbetalt för februari månad. Bifogar inbetalningskort.
JO begärde att Socialnämnden i Piteå kommun skulle yttra sig över frågan om AA
borde ha fått tillfälle att yttra sig över uppgifterna från Akademikernas a-kassa
innan beslutet om återkrav fattades. I ett remissvar anförde socialnämndens
arbetsutskott bl.a. följande:

## Bakgrund

AA aktualiserades för första gången för socialnämnden när hon sökte
      försörjningsstöd för maj, juni och juli månad 2012.
      –––
      AA återkom 2013-01-15 med ansökan om försörjningsstöd för januari och februari
      2013. Ansökan för januari avslogs med hänvisning till att AA hade egna inkomster.
      Ansökan för februari avvaktades med då AA skulle lämna in kontoutdrag för hela
      januari månad. 2013-01-30 beviljades AA försörjningsstöd för februari.
      –––

      Aktuellt ärende
      I samband med ansökan för februari månad 2013 framkom en kommande insättning
      från a-kassan och beslut togs med dessa uppgifter som grund. I samband med AA:s
      överklagan avs. försörjningsstödet för januari så togs förnyad kontakt med a-kassan
      och då uppmärksammades att 2376 kronor inte redovisats som inkomst. Detta
      föranledde en utredning om ev. polisanmälan för bedrägeri. Socialnämnden genom
      aktuell handläggare har vid dessa tillfällen försökt nå AA på telefon, 14 mars, två
      gånger den 15 mars, 25 mars, två gånger den 4 april samt 9 april, utan svar. Vid
      försöket har både fast telefon och mobiltelefon använts. Mobiltelefonen hade inte
      skyddat nummer. Beslut om återkrav samt polisanmälan fattas 2013-05-06.

      Socialnämndens bedömning av ärendets handläggning
      Inledningsvis kan konstateras att AA i samband med sin första ansökan om
      försörjningsstöd i juni 2012 då fick information om skyldigheter och rättigheter där
      två delar är viktiga utifrån detta ärende. Dels att lämna rätta och sanningsenliga
      uppgifter men även att göra vad man kan för sin försörjning. I detta begrepp ingår
      enligt socialnämndens uppfattning att vara tillgänglig på telefon för både
      arbetsgivare och myndigheter som i detta fall arbetsförmedlingen och socialtjänstens
      handläggare. Då AA har svarat i telefon en tid innan detta ärende blev aktuellt så
      verkar det något egendomligt att hon helt slutar svara när socialtjänstens
      handläggare ringer oavsett från vilket telefonnummer.
      –––
      När det gäller frågan om att informeras skriftligt per brev i en så pass ingripande
      fråga som en polisanmälan om bedrägeri så har det inte inträffat att aktuell person
      inte svarat i telefon och där kunnat få information alt. erbjudas ett inbokat möte för
      personligen informeras om socialnämndens bedömning i ärendet. Det är naturligtvis
      olyckligt att AA uppfattat situationen som kränkande. Detta är bara att beklaga och
      AA skulle naturligtvis ha fått information per brev med möjlighet till personlig
      kontakt med handläggaren på telefon eller besök för ytterligare information om ev.
      polisanmälan och beslut om återkrav.
                                                                        Dnr 2988-2013      Sid 3 (6)




      För att fortsättningsvis förebygga att liknande situationer inträffar så har ett arbete
      påbörjats för att skapa en rutin för hur brevmässig delgivning av ex. polisanmälan
      för bedrägeri eller beslut om återkrav ska ske när personen i fråga inte är anträffbar
      ex. på telefon. I detta arbete kommer även ingå om delgivningen ska ske med
      rekommenderat brev och med mottagningsbevis.
      Arbetet kring detta kommer att avslutas under första kvartalet 2014.
AA yttrade sig över remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
9 kap. socialtjänstlagen (2001:453), SoL, innehåller regler om återkrav av
ekonomiskt bistånd. Om någon genom oriktiga uppgifter eller genom underlåtenhet
att lämna uppgifter eller på något annat sätt har förorsakat att ekonomiskt bistånd
enligt 4 kap. 1 § SoL betalats ut obehörigen eller med ett för högt belopp får
socialnämnden återkräva det som har betalats ut för mycket (9 kap. 1 § SoL). Om
den enskilde inte frivilligt betalar tillbaka det som har betalats ut för mycket får
socialnämnden föra talan om ersättning i domstol. Talan ska väckas hos
förvaltningsrätten inom tre år från det att kommunens kostnader uppkom
(9 kap. 3 § SoL).

Ett ärende som avser myndighetsutövning mot en enskild får inte avgöras utan att
den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som
har tillförts ärendet genom någon annan än honom eller henne själv och han eller
hon har fått tillfälle att yttra sig över den. Myndigheten får dock i vissa fall avgöra
ärendet utan att så har skett, t.ex. om beslutet inte går parten emot eller uppgiften
saknar betydelse (17 § förvaltningslagen [1986:223], FL).

Av 11 kap. 8 § SoL framgår att 17 § FL ska tillämpas i ärenden hos socialnämnden
som avser myndighetsutövning mot någon enskild.

Bedömning
Inledning
AA beviljades försörjningsstöd för februari 2013. Det framkom därefter – vid
kontakt med Akademikernas a-kassa – att AA hade fått en större ersättning från a-
kassan än som hade tagits upp vid ansökan om försörjningsstöd. Mot bakgrund av
dessa uppgifter upprättade handläggaren den 6 maj 2013 en polisanmälan om
bedrägeri (bidragsbrott) och fattade ett beslut om återkrav på 2 376 kronor.

AA har i sitt klagomål framfört att hon borde ha fått yttra sig över uppgifterna som
socialförvaltningen begärde från Akademikernas a-kassa. Det har inte funnits
någon skyldighet för nämnden att ge AA tillfälle att yttra sig innan nämnden gjorde
en polisanmälan. Frågan är dock om socialförvaltningen har haft en skyldighet att
kommunicera uppgifterna från a-kassan med AA innan förvaltningen fattade
beslutet om att återkräva det aktuella biståndet.

Kommuniceringsskyldigheten i 17 § FL
Myndigheter har i vissa fall en kommuniceringsskyldighet innan ett ärende avgörs.
Avsikten med kommuniceringen är att den enskilde ska få ta del av och yttra sig
                                                                Dnr 2988-2013    Sid 4 (6)




över uppgifter som han eller hon inte själv har lämnat till förvaltningen.
Grundtanken är att ”ingen ska dömas ohörd”. Kommuniceringen kan ske muntligt,
genom vanligt brev, genom delgivning eller på annat sätt. Vilket sätt som är
lämpligast beror på omständigheterna i det enskilda fallet.

Kommuniceringsskyldigheten i 17 § FL gäller bara i ärenden som avser
myndighetsutövning mot någon enskild (det kan dock vara lämpligt att tillämpa
reglerna i FL även i andra ärenden – jag återkommer till den frågan). Jag kommer
först att redogöra allmänt för begreppet myndighetsutövning för att sedan komma
in på frågan om ett beslut om återkrav av ekonomiskt bistånd är
myndighetsutövning.

Allmänt om begreppet myndighetsutövning
Innebörden av begreppet myndighetsutövning utvecklades i motiven till den äldre
förvaltningslagen (se prop. 1971:30 s. 285 och 330 f.). I den äldre
förvaltningslagen beskrevs myndighetsutövning som ”utövning av befogenhet att
för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinpåföljd,
avskedande eller annat jämförbart förhållande”. Utmärkande för all
myndighetsutövning är att det rör sig om beslut eller andra åtgärder som ytterst är
uttryck för samhällets maktbefogenheter i förhållande till medborgarna.
Myndighetsutövning kan förekomma både i form av missgynnande beslut, t.ex.
förbud, förelägganden eller liknande, och gynnande beslut, t.ex. tillstånd att
bedriva en viss verksamhet. Karakteristiskt är emellertid att den enskilde befinner
sig i ett slags beroendeförhållande till myndigheten. Om det är fråga om ett förbud,
föreläggande eller liknande, måste den enskilde rätta sig efter beslutet, eftersom
han eller hon annars riskerar att tvångsmedel av något slag kommer att användas.
Om det rör sig om ett gynnande beslut kommer beroendeförhållandet till uttryck på
så sätt att den enskilde måste vända sig till myndigheten för att få t.ex. en viss
förmån och att myndighetens tillämpning av de föreskrifter som gäller på området
får avgörande betydelse för honom eller henne.

Till myndighetsutövning hör bara sådana ärenden där saken avgörs ensidigt genom
ett beslut av myndigheten, och det är endast ärenden som mynnar ut i bindande
beslut som omfattas av begreppet. Utanför begreppet faller ärenden som avgörs
genom att myndigheten träffar avtal om saken med någon enskild. Ärenden som
angår statens upphandling, affärsverksamhet, egendomsförvaltning och
privaträttsligt reglerade mellanhavanden i övrigt innefattar inte
myndighetsutövning.

Är nämndens beslut om återkrav av ekonomiskt bistånd
myndighetsutövning?
Ärenden som gäller bistånd enligt SoL avgörs som regel med ett beslut om att
bifalla eller avslå en ansökan om bistånd. Sådana beslut är myndighetsutövning.
Frågan om ett beslut om att kräva tillbaka biståndet är myndighetsutövning är
emellertid inte helt lätt att besvara. Det hänger samman med hur bestämmelserna
om återkrav är konstruerade.
                                                                  Dnr 2988-2013    Sid 5 (6)




Socialnämnden får under vissa förutsättningar återkräva ekonomiskt bistånd (se
9 kap. 1 och 2 §§ SoL). Ett sådant återkrav bör naturligtvis komma till uttryck i ett
formellt beslut. Socialnämndens beslut om återkrav kan dock inte läggas till grund
för exekutiva åtgärder mot den ersättningsskyldige. Beslutet kan alltså inte
verkställas med hjälp av Kronofogdemyndigheten (se 3 kap. 1 § utsökningsbalken).
Det finns inte heller någon möjlighet för den enskilde att överklaga ett beslut om
återkrav som har fattats med stöd av socialtjänstlagen. Om den enskilde inte
frivilligt betalar är socialnämnden hänvisad till att väcka talan hos
förvaltningsrätten (9 kap. 3 § SoL).

Socialnämndens beslut om återkrav är mot denna bakgrund inte att betrakta som ett
bindande förvaltningsbeslut. Beslutet har inte heller några rättsverkningar för den
enskilde. Beslutet är i stället att betrakta som ett s.k. partsbesked i förhållandet
mellan den beslutande myndigheten och den enskilde. Genom beslutet framställer
myndigheten ett krav mot den enskilde. Beslutet uttrycker emellertid endast
myndighetens ståndpunkt i frågan (se t.ex. Strömberg och Lundell, Allmän
förvaltningsrätt, 2014, s. 62; se även NJA 2013 s. 413).

Även om myndighetens beslut om återkrav grundar sig på offentligrättslig
lagstiftning och det inte råder några tvivel om att det för den enskilde framstår som
ett uttryck för samhällets maktbefogenheter är socialnämndens beslut – som redan
har nämnts – inte bindande utan ett uttryck för myndighetens ståndpunkt i frågan
om återbetalningsskyldighet. Det är därför inte fråga om myndighetsutövning när
socialnämnden fattar ett beslut om att kräva tillbaka bistånd med stöd av
bestämmelserna i 9 kap. SoL.

Borde uppgifterna från a-kassan ändå ha kommunicerats?
Eftersom ärenden om återkrav inte innefattar myndighetsutövning har
socialnämnden inte varit skyldig att kommunicera uppgifterna från a-kassan med
AA. Skälen bakom kommunikationsprincipen kan emellertid motivera att
myndigheten ser till att kommunicera material även i ärenden som inte avser
myndighetsutövning.

Uppgifterna som förvaltningen begärde in från a-kassan låg till grund för
förvaltningens bedömning av AA:s återbetalningsskyldighet. Även om beslutet om
återkrav inte var bindande var det fråga om en åtgärd som har varit betydelsefull
för AA, särskilt som åtgärden förenats med en polisanmälan. Mot denna bakgrund
hade det enligt min mening varit lämpligt att låta henne få information om och yttra
sig över uppgifterna innan beslutet fattades.

Av handlingarna framgår att handläggaren vid flera tillfällen försökte få tag på AA
per telefon. När det inte lyckades borde förvaltningen ha skickat ett brev till henne
med information om uppgifterna från a-kassan. Eftersom förvaltningen trots allt
hade gjort ett antal försök att få kontakt med AA per telefon finner jag inte skäl att
kritisera förvaltningen utan nöjer mig med det påpekandet.

Det som AA har anfört i övrigt leder inte till något uttalande från min sida.
                    Dnr 2988-2013   Sid 6 (6)




Ärendet avslutas.
