# Kritik mot en domare vid Förvaltningsrätten i Malmö, migrationsdomstolen, för handläggningen av en fråga om offentligt
biträde i ett mål om uppehållstillstånd

JO 2012-06-12 dnr 2990-2011

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                    Sid
                                                                          2012-06-12              2990-2011             1 (5)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en domare vid Förvaltningsrätten i Malmö,
                        migrationsdomstolen, för handläggningen av en fråga om offentligt
                        biträde i ett mål om uppehållstillstånd


                          Beslutet i korthet: En biträdande jurist på en advokatbyrå var offentligt biträde i ett mål
                          om uppehållstillstånd. Inför en förhandling i migrationsdomstolen satte hon en annan
                          biträdande jurist på advokatbyrån i sitt ställe. Domaren på migrationsdomstolen vägrade
                          att godta detta. Eftersom det var en fråga som den biträdande juristen fick besluta om
                          själv får domaren kritik för sitt ingripande.

## Anmälan

Biträdande juristen AA framförde i en anmälan klagomål mot Förvaltningsrätten i
                        Malmö, migrationsdomstolen, med anledning av handläggningen av en fråga om
                        offentligt biträde i ett mål om uppehållstillstånd. Hon uppgav sammanfattningsvis
                        följande.

                        Hon är anställd av en advokatbyrå i Malmö med en advokat, BB, och fyra anställda
                        biträdande jurister. En av de biträdande juristerna på byrån förordnades den 13
                        augusti 2010 som offentligt biträde för en kvinna och dennas minderåriga barn.
                        Kort tid efter förordnandet kunde den biträdande juristen konstatera att hon var
                        gravid, vilket hon inte kände till när hon åtog sig uppdraget som offentligt biträde. I
                        samband med föräldraledigheten från sin anställning på byrån begärde det
                        offentliga biträdet därför sitt entledigande och föreslog att AA skulle förordnas
                        som offentligt biträde. Så skedde utan att några anmärkningar riktades från
                        domstolens sida.

                        AA konstaterade att samma dag som migrationsdomstolen satt ut målet till
                        förhandling hade även Malmö tingsrätt satt ut ett förtursmål i ett vårdnadsmål med
                        interimistiska yrkanden vari klienten endast kände förtroende för henne. Eftersom
                        hon inte hade träffat klienten i migrationsmålet arrangerades så att jur. kand. CC
                        introducerades för denna klient den 12 maj 2011. Klienten i migrationsmålet fann
                        förtroende för CC och accepterade att denne skulle biträda henne i migrations-
                        domstolen vid utsatt förhandling den 19 maj 2011. Migrationsdomstolen
                        underrättades den 13 maj 2011, dvs. en vecka före utsatt förhandling, om
                        substitutionen till CC. Föredraganden i målet återkom samma dag till henne



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 2990-2011     Sid 2 (5)




telefonledes och meddelade att ordföranden låtit meddela att det inte var
acceptabelt att någon annan än hon kom på den utsatta förhandlingen. Vidare
framförde föredraganden synpunkten att migrationsdomstolen uppfattade det som
ett problem att offentliga biträden prioriterade mål på allmän domstol framför
migrationsdomstolen. Vidare upplystes om att, för det fall målet skulle komma att
ställas in kunde man inte förvänta sig att det skulle sättas ut på nytt förrän efter
sommaren.

Advokat BB tillskrev rådmannen DD samma dag. Måndagen den 16 maj 2011
ringde AA själv till föredraganden i målet och undrade om DD tagit del av ovan
omnämnt fax. DD ringde själv upp henne senare under dagen och förklarade att det
var ytterst olämpligt att förfara på sätt som hon gjort utifrån klientens perspektiv.
Hon förklarade återigen att klienten var införstådd med bytet, att klienten aldrig
träffat henne samt att klienten var nöjd med CC. DD uppgav att hanteringen från
byråns sida var under all kritik eftersom substitution förekommit i ett annat ärende
någon vecka tidigare. Hon vidhöll sin tidigare redogjorda inställning i mail till
domstolen den 16 maj 2011. Den 17 maj 2011 ställdes förhandlingen in per telefon
vilket bekräftades skriftligen samma dag. Som skäl för att förhandlingen ställdes in
uppgavs att det offentliga biträdet fått förhinder.

Migrationsdomstolen har genom beslutet att ställa in förhandlingen orsakat hennes
klient, en ensamkommande kvinna med minderårigt barn, lidande i form av oro och
tidsfördröjning. Hon hade tillsett att hennes förhinder inte utgjorde några problem
för klienten. Klienten var nöjd med CC och kommer troligtvis vilja ha biträde av
CC även i framtiden. CC hade träffat klienten och gått igenom ärendet med henne.
Det hade inte AA gjort.

Utredning
Ärendet remitterades till migrationsdomstolen som anmodades att komma in med
upplysningar och redovisa sin bedömning av det som kommit fram.

Migrationsdomstolen (dåvarande lagmannen EE) uppgav att ett bifogat yttrande
från chefsrådmannen FF utgjorde domstolens svar på remissen. I yttrandet angavs
följande.
      Klagande i målet är en asylsökande kvinna och hennes tvåårige son från Jordanien.
      Jur. kand. GG, biträdande jurist på advokatbyrån Lagerlöf & Partners AB, hade
      förordnats som offentligt biträde åt dem hos Migrationsverket. Hon överklagade
      Migrationsverkets beslut den 27 januari 2011 om avslag på deras yrkanden om
      uppehållstillstånd m.m. och om utvisning till migrationsdomstolen. Efter inledande
      skriftväxling kallade migrationsdomstolen till muntlig förhandling den 19 maj 2011.
      Kallelserna skickades ut den 11 mars 2011. Tid för förhandlingen hade dessförinnan
      bokats med det offentliga biträdet.
      Den 15 mars 2011 kom GG in med en begäran om byte av offentligt biträde därför
      att hon skulle inleda föräldraledighet den 18 mars. Hon föreslog att jur. kand. AA
      skulle förordnas i hennes ställe och upplyste att klagandena inte hade någon erinran
      mot bytet. Migrationsdomstolen beslutade om byte i enlighet med ansökan den 5
      april 2011.
                                                                     Dnr 2990-2011      Sid 3 (5)




Den 13 maj 2011, dvs. sex dagar före den muntliga förhandlingen, kom AA in med
ett yttrande och kompletterande skriftligt material. Eftersom fullmakt för henne att
företräda klagandena saknades kontaktade föredraganden henne på telefon och bad
att få in en fullmakt. Hon blev då upplyst om att AA inte skulle företräda klagandena
vid den muntliga förhandlingen eftersom hon var tvungen att delta i förhandlingen i
ett tvistemål vid tingsrätten. I stället skulle jur. kand. CC, anställd på samma
advokatbyrå, företräda klagandena vid förhandlingen med stöd av en
substitutionsfullmakt från AA.
Rådmannen DD, som hade ansvar för målet i egenskap av ordförande vid den
kommande förhandlingen, ansåg inte att den tänkta substitutionen var lämplig och
uppdrog åt föredraganden att underrätta AA om detta. När AA fick veta hur
migrationsdomstolen såg på frågan om substitution hänvisade hon till att det var
BB:s beslut.
BB skrev den 13 maj 2011 till migrationsdomstolen och ifrågasatte domstolens
besked i substitutionsfrågan. Hon redogjorde för att AA, när hon fått förhinder att
delta i förhandlingen den 19 maj, hade kontaktat klagandena och förklarat
situationen, att klagandena hade sammanträffat med CC under en och en halv timme
för att diskutera målet och att de fått förtroende för honom och var positiva till att
biträdas av honom vid förhandlingen. Hon förklarade slutligen att hon ville ha ett
beslut om att substitution inte fick ske.
Den 16 maj 2011 tog DD telefonkontakt med AA, i hennes egenskap av offentligt
biträde, och förklarade att hon inte fann det lämpligt att CC kom i hennes ställe med
tanke på att det skett byte av offentligt biträde och att det i så fall skulle bli en tredje
person som huvudmannen skulle ha kontakt med. DD bad också AA att underrätta
BB om detta. Beskedet dokumenterades genom en tjänsteanteckning på AA:s inlaga.
Samma dag meddelade AA att hon var förhindrad att komma den 19 maj. Den
förhandlingen ställdes då in och kallelse utfärdades i stället till muntlig förhandling
den 13 juni 2011.

Tillämplig lagstiftning m.m.
Enligt 5 § lagen om offentligt biträde, jämförd med 26 § tredje stycket
rättshjälpslagen, får biträde sätta advokat eller biträdande jurist i sitt ställe
(substitution). Detta gäller under förutsättning att det inte medför en beaktansvärd
ökning av kostnaderna.
Något formellt krav på tillstånd från domstolen för att substitution ska få ske i de
ovan nämnda situationerna finns inte, men av den angivna förutsättningen kan den
slutsatsen dras att det är lämpligt att den som avser att sätta annan i sitt ställe som
offentligt biträde underrättar domstolen om det i förväg så att domstolen kan ta
ställning till om det finns något hinder mot substitution.
Bestämmelsen om substitution innehåller inte någon uttrycklig begränsning när det
gäller under hur lång tid eller eljest i vilken omfattning substitution får ske. Avsikten
med bestämmelsen har dock varit att ett biträde ska kunna sätta annan i sitt ställe vid
förhinder under kortare tid. Vid längre förhinder bör det i stället genomföras ett byte
av offentligt biträde.
Som en allmän bakgrund kan det också noteras att lagstiftaren vid flera tillfällen har
pekat på vikten av att de som utses till offentliga biträden har tillräckliga
kvalifikationer. Detta var bl.a. fallet i samband med migrationsdomstolsreformen.

Reglernas tillämpning vid migrationsdomstolen och i det aktuella fallet
I det aktuella målet har domstolen fått kännedom om att substitution skulle ske
genom att föredraganden tog kontakt med det offentliga biträdet och efterfrågade en
fullmakt.
Den utlänningsrättsliga fråga som ska prövas i målet är om klagandena har behov av
skydd p.g.a. risk för förföljelse eller andra allvarliga övergrepp vid ett återvändande
                                                                       Dnr 2990-2011     Sid 4 (5)




      till hemlandet. Modern och barnet kom till Sverige i juli 2010. Fadern i familjen och
      övriga barn är kvar i hemlandet. Det rör sig således om klagande som är i stort
      behov av det stöd som ett offentligt biträde kan ge i processen, som inte talar
      svenska och som inte har mer än begränsad kunskap om hur det svenska samhället
      fungerar.
      I mål enligt utlänningslagen förekommer det förhållandevis ofta att det offentliga
      biträde som utsetts av Migrationsverket genom substitution överlåter åt en annan
      advokat eller åt en biträdande jurist på samma byrå att företräda klaganden, ibland
      under hela handläggningen hos Migrationsverket och hos migrationsdomstolen, utan
      att initiera byte av offentligt biträde. Det innebär att Migrationsverkets och
      migrationsdomstolens inflytande över valet av person som ska ansvara för
      utlänningens ärende begränsas. Utöver vad som redovisats ovan talar de höga krav
      som ställs upp för att byte av biträde ska beviljas också för att substitution
      huvudsakligen bör användas när det offentliga biträdet fått ett tillfälligt förhinder.
      Av omsorg om den enskilde brukar de handläggare som sköter beredningen på den
      aktuella avdelningen på migrationsdomstolen därför i sådana fall undersöka om byte
      kan ske så att det är den som i realiteten företräder den enskilde som är förordnad
      som biträde. Den ambitionen låg bakom medarbetarnas agerande även i detta fall.
      I det aktuella fallet har ordföranden och föredraganden uppfattat den uppkomna
      situationen på det sättet att en substitution vid den muntliga förhandlingen skulle ha
      inneburit att klaganden skulle ha företrätts av tre olika personer under
      handläggningen i migrationsdomstolen. Ställningstagandet att inte acceptera
      substitutionen grundade sig på omsorg om klagandena och intentionen att den
      muntliga förhandlingen skulle kunna genomföras under förhållanden som gav dem
      förutsättningar att lägga fram sin sak på ett så bra sätt som möjligt.
      Redan när bytet av offentligt biträde skedde var det klart när den muntliga
      förhandlingen skulle hållas. Det borde innebära att tidpunkten för förhandling i
      målet vid tingsrätten bestämdes senare. Migrationsdomstolen tvingas förhållandevis
      ofta ställa in muntliga förhandlingar därför att det offentliga biträdet engagerats i
      t.ex. ett häktat mål där utrymmet för att välja förhandlingsdagar är mer begränsat.
      Det undandrar sig min bedömning vilket av de två nu aktuella målen som borde varit
      mest prioriterat, men med tanke på vad målet i migrationsdomstolen rör var det
      olyckligt att det inte var möjligt att genomföra den planerade förhandlingen den 19
      maj 2011. Den tidsutdräkt som den inställda förhandlingen inneburit för klagandena
      har dock i hög grad begränsats genom att ny förhandlingstid bokades så snart det var
      möjligt och vid sidan av det ordinarie förhandlingsschemat. På det sättet undveks att
      förhandlingen inte kunde hållas förrän efter sommaren. Efter att muntlig förhandling
      genomförts den 13 juni 2011 har handläggningen av målet fortsatt genom bl.a.
      äkthetsbedömning av ingivna identitetshandlingar.
      Sammanfattningsvis vill jag föra fram att domstolens ställningstagande till frågan
      om substitution inte strider mot gällande lagstiftning utan tvärtom står i
      överensstämmelse med lagstiftarens intentioner. Motivet har varit att den enskilde
      skulle få en rättssäker prövning av sin sak. Domstolens medarbetare har lämnat
      muntligt besked till det utsedda offentliga biträdet om ställningstagandet i
      substitutionsfrågan.
AA kommenterade förvaltningsrättens remissvar.

Rättslig reglering
Enligt 5 § lagen (1996:1620) om offentligt biträde, jämförd med 26 § tredje stycket
rättshjälpslagen (1996:1619), får ett offentligt biträde sätta advokat eller biträdande
jurist på advokatbyrå i sitt ställe (substitution) om det inte medför en beaktansvärd
ökning av kostnaderna. I övrigt får substitution endast ske efter särskilt tillstånd.
                                                                    Dnr 2990-2011    Sid 5 (5)




Bedömning
Det står alltså klart att det är det offentliga biträdet som ensam har att besluta om
han eller hon genom s.k. substitution ska sätta en advokat eller biträdande jurist i
sitt ställe. Det enda undantaget härifrån är fall då substitutionen skulle medföra en
beaktansvärd ökning av kostnaderna, något som inte varit aktuellt här. Detta
framgår klart av lagen. Det är svårt att förstå att DD trots vad lagen stadgar efter
telefonsamtalet den 13 maj 2011 lät meddela att den tilltänkta substitutionen inte
var lämplig. Det är också svårt att förstå att DD, efter att ha fått ytterligare kunskap
om saken, vidhöll sitt ställningstagande vilket fick till följd att den utsatta
förhandlingen ställdes in.

Migrationsdomstolen skriver i sitt yttrande att ställningstagandet att inte godta
substitutionen grundade sig på omsorg om klagandena och intentionen att den
muntliga förhandlingen skulle kunna genomföras under förhållanden som gav
klagandena förutsättningar att lägga fram sin sak på ett så bra sätt som möjligt. Det
är självfallet hedervärda motiveringar. Men eftersom lagstiftaren lagt uppgiften att
besluta om substitution på det offentliga biträdet fanns det ingen anledning för DD
att fundera över dessa saker. Det kan tilläggas att resultatet av DD:s ingripande
blev dels att förhandlingen sköts upp i närmare en månad, dels att den jurist på
advokatbyrån som hade träffat klagandena inför den förhandling som skulle ha ägt
rum den 19 maj 2011 inte fick medverka vid förhandlingen. Jag vill därför
ifrågasätta om DD:s ingripande verkligen var till gagn för klagandena.

AA har i sin anmälan skrivit att föredraganden i målet framfört den synpunkten att
det var ett problem att offentliga biträden prioriterade mål på allmän domstol
framför migrationsdomstolen. Även i migrationsdomstolens yttrande till JO finns
synpunkter om hur offentliga biträden prioriterar när förhandlingar kolliderar. Jag
förstår att det kan uppstå irritation i sådana sammanhang. Men i det aktuella fallet
var det AA som hade att bestämma om substitution skulle ske. Även om DD ansåg
att hon prioriterade fel.

DD förtjänar kritik för sin handläggning av frågan om substitution.

Vad som i övrigt har angivits i anmälan ger inte anledning till någon åtgärd eller
något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
