# Kritik mot en kommun för domstolstrots i ett upphandlingsärende; EG-rättsliga aspekter

JO 2007-06-29 dnr 3006-2005

BESLUT
                                                                              Datum               Dnr                       Sid
                                                                              2007-06-29          3006-2005               1 (10)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Kritik mot en kommun för domstolstrots i ett upphandlingsärende; EG-
                        rättsliga aspekter

## Anmälan

AA anmälde Kommunstyrelsen i Upplands Väsby kommun och framförde bl.a.
                        följande. Upplands Väsby kommun hade genom flera beslut under år 2004 träffat
                        överenskommelser med innebörden att Väsby Simsällskap mot viss ersättning
                        skulle tillhandahålla driften av Vilundaparkens simhall från årsskiftet 2004/2005
                        och under fyra år, med möjlighet till förlängning. Mot dessa förfoganden väckte en
                        konkurrerande leverantör talan hos Länsrätten i Stockholms län om överprövning
                        enligt lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU). Länsrätten beslutade i
                        en dom den 25 februari 2005 att upphandlingen av tjänster avseende drift av
                        verksamheten vid simhallen skulle göras om. Domen överklagades inte och vann
                        därmed laga kraft. Trots detta beslutade Kommunstyrelsen i Upplands Väsby
                        kommun den 11 april 2005 att inte upphandla driften av simhallen. Kommunen
                        satte sig därmed över domstolens avgörande.

                        I anmälan begärde AA att JO skulle pröva frågan om åtal för tjänstefel enligt 20
                        kap. 1 § brottsbalken mot de berörda befattningshavarna hos kommunen.

## Utredning

Kommunstyrelsen i Upplands Väsby kommun anmodades att göra en utredning
                        och yttra sig angående det som AA hade framfört.

                        Kommunstyrelsen anförde i ett den 14 november 2005 beslutat yttrande bl.a.
                        följande.

                                  Civilrättsligt bindande avtal
                                  Upplands Väsby kommun och Väsby Simsällskap, som är en ideell förening, har
                                  tecknat ett hyresavtal som omfattar badanläggning och kontor. Hyresavtalet gäller
                                  fr.o.m. den 1 januari 2005 t.o.m. den 31 december 2007. Uppsägningstiden är nio
                                  månader och förlängningstiden ett år i taget. En överenskommelse om avstående av
                                  besittningsskydd har träffats mellan parterna och godkänts av hyresnämnden.
                                  Upplands Väsby kommun och Väsby Simsällskap har också tecknat ett tilläggsavtal
                                  till hyresavtalet den 11 oktober 2004. Tilläggsavtalet avser driften av simhallen och
                                  gäller endast under förutsättning att ett gällande hyresavtal finns mellan parterna.




 Riksdagens ombudsmän                             E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                        Telefon:        08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                 Texttelefon:    08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                   Fax:            08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                         Dnr 3006-2005     Sid 2 (10)




      Hyresavtalet och tilläggsavtalet är bindande civilrättsliga avtal som kommunen inte
      kan bryta utan att drabbas av uppenbar risk för skadestånd.
      Upplysningsvis kan nämnas att kommunstyrelsens beslut den 30 augusti 2004 § 111
      att hyra ut sim- och badanläggningen, kultur- och fritidsnämndens beslut den 11
      november 2004 § 40 att godkänna tilläggsavtalet och kommunfullmäktiges beslut
      den 29 november 2004 § 194 att bevilja driftbidrag till Väsby Simsällskap har
      vunnit laga kraft.

      Ny simhall
      För åren 2005–2008 finns totalt 90 000 000 kr avsatta i investeringsbudgeten för
      uppförande av en ny simhall.
      En studie har genomförts över hur en genomgripande upprustning och utveckling av
      Vilundaparken, där simhallen finns, skulle kunna genomföras. I studien förordas
      som första etapp att en ny simhall uppförs. Den nuvarande simhallen som nu hyrs av
      Väsby Simsällskap ska då rivas. Hyresavtalet har m.a.o. upprättats för en begränsad
      period i avvaktan på rivning.
      –––

      Föreningssamverkan
      Kommunen har en positiv syn på samverkan med föreningslivet i kommunen.
      Kommunen har inte sett samverkan med Väsby Simsällskap som en
      affärsuppgörelse i egentlig mening utan i stället som en samverkan med starkt ideellt
      engagemang.
      Regeringen har i propositionen 1998/99:107 En idrottspolitik för 2000- talet
      folkhälsa, folkrörelse och underhållning s. 44 uttalat att det är angeläget att lämpliga
      former skapas för driften av anläggningar genom samverkan mellan kommunerna
      och de lokala föreningarna. Många föreningar har under senare år fått överta
      ansvaret för driften av anläggningar. Regeringen ser positivt på denna utveckling
      och vill understryka att drivkraften bör vara ambitionen att öka brukarinflytandet,
      inte att minska kostnaderna.
      Sveriges kommuner och landsting har uppmärksammat problematiken när
      kommuner önskar samverka med ideella föreningar och sociala kooperativ. Sveriges
      kommuner och landsting har därför i olika sammanhang fäst regeringens
      uppmärksamhet på behovet av att hitta ändamålsenliga lösningar på de frågor som
      uppstår.
      Inom EU pågår arbete med offentligt privata partnerskap. I det arbetet aktualiseras
      upphandlingsfrågor i förhållande till den sociala ekonomin dit föreningslivet i vid
      mening kan räknas. Behovet av ändamålsenliga lösningar är uppenbart.
AA kommenterade remissvaret och anförde bl.a. följande. Den omständigheten att
kommunen skulle kunna vara civilrättsligt bunden vid sitt avtal med simsällskapet
medför inte befrielse från att efterkomma länsrättens förordnande att
upphandlingen skall göras om. Påståendet om att kommunen är civilrättsligt
bunden av avtal med simsällskapet bestrids också i sak. Vidare bestrids att de
aktuella kommunala besluten har vunnit laga kraft. Av 7 kap. 5 § LOU framgår att
beslut på vilka den lagen är tillämplig inte får överklagas med stöd av 10 kap.
kommunallagen (1991:900). Länsrätten har i sitt avgörande i målet om
överprövning funnit att LOU skulle anses vara tillämplig på kommunens beslut om
hyresavtal och driftsbidrag till simsällskapet. Kommunens beslut kan därför inte
anses ha vunnit laga kraft.
                                                                        Dnr 3006-2005     Sid 3 (10)




AA gav på eget initiativ in ett rättsutlåtande den 17 april 2006 av professorn i
offentlig rätt BB rörande frågan om myndigheters beslut angående offentlig
upphandling utgör myndighetsutövning.

JO anmodade härefter Nämnden för offentlig upphandling (NOU) att yttra sig i
ärendet. Yttrandet skulle särskilt beröra frågan i vad mån det förhållandet att ett
civilrättsligt bindande avtal kan ha uppkommit mellan en upphandlande enhet och
en leverantör bör inverka på den upphandlande enhetens skyldigheter att följa
domstolens avgörande i ett mål om överprövning enligt LOU.

NOU anförde i yttrandet, den 12 december 2006, bl.a. följande.

      EG-domstolens praxis
      –––

      Alcatel
      I Alcatel-målet var sakförhållandena sådana att kontraktet i en upphandling av varor
      och bygg- och anläggningsarbeten tilldelades och ingicks samma dag (p. 14). I den
      nationella lagstiftningen gjordes ingen egentlig åtskillnad mellan en civilrättslig och
      en offentligrättslig del, utan den avtalsrättsliga relationen uppstod mellan den
      upphandlande enheten och anbudsgivaren vid den tidpunkt då anbudsgivaren gavs
      kännedom om beslutet att anbudsgivarens anbud antagits (p. 20). För en
      utomstående blir det då rent praktiskt så att tilldelningen av kontraktet och ingåendet
      av detsamma sammanfaller och beslutet att tilldela kontraktet kan då inte angripas
      (p. 21). EG-domstolen anförde att syftet med det klassiska rättsmedelsdirektivet är
      att förstärka de redan förekommande medlen för att säkerställa att
      upphandlingsdirektiven verkligen tillämpas, särskilt på ett stadium där
      överträdelserna ännu kan rättas till (p. 33). Medlemsstaterna är därför, vad gäller den
      upphandlande enhetens tilldelningsbeslut innan kontraktet ingås, skyldiga att
      tillhandahålla ett prövningsförfarande genom vilket klaganden kan utverka
      undanröjande av tilldelningsbeslutet, om förutsättningarna för detta är uppfyllda
      (p. 43).
      –––

      Bockhorn och Braunschweig
      I de förenade målen Bockhorn och Braunschweig hade Europeiska gemenskapernas
      kommission stämt Tyskland för fördragsbrott eftersom två kommuner hade ingått
      avtal om utförande av A-tjänster löpande över 30 år utan ett föregående korrekt
      upphandlingsförfarande. Den tyska regeringen erkände detta under processen. De
      anförde dock att det i den tyska rätten nästan inte erbjöds någon möjlighet att få
      överträdelsen att upphöra eftersom slutgiltiga avtal förelåg, som inte kunde sägas
      upp utan att mycket omfattande skadestånd måste betalas till leverantörerna.
      Kostnaderna för en sådan uppsägning skulle enligt Tyskland vara oproportionerliga i
      förhållande till det syfte som kommissionen ville uppnå (p. 11, p. 18).
      EG-domstolen ansåg att inskränkningen av den fria rörligheten för tjänster som sker
      genom ett åsidosättande av bestämmelserna i tjänstedirektivet kvarstår under hela
      löptiden för de avtal som ingåtts i strid med dessa bestämmelser (p. 36). Denna
      bedömning påverkades enligt domstolen inte av att medlemsstaterna enligt det
      klassiska rättsmedelsdirektivet har möjlighet att, sedan ett upphandlingsavtal slutits,
      begränsa prövningsorganets behörighet till att lämna ersättning till den som lidit
      skada av överträdelsen (p. 38). Domstolen uttalade därefter (p. 39) att ”[ä]ven om
      det är riktigt att nämnda bestämmelse tillåter medlemsstaterna att upprätthålla
      giltigheten av de avtal som ingåtts i strid med direktiven om offentlig upphandling
      och således skyddar motpartens berättigade förväntningar, får den emellertid inte
      innebära att den upphandlande myndighetens beteende gentemot tredje man skall
                                                                  Dnr 3006-2005     Sid 4 (10)




anses vara förenligt med gemenskapsrätten sedan sådana avtal ingåtts, vilket skulle
ge bestämmelserna i fördraget om upprättandet av den inre marknaden minskad
räckvidd.” EG-domstolen fann att Tyskland underlåtit att uppfylla sina skyldigheter
enligt tjänstedirektivet.
–––

Bockhorn och Braunschweig II
Kommissionen har sedermera väckt talan mot Tyskland vid EG-domstolen och yrkar
att EG-domstolen skall fastställa att Tyskland åsidosatt sina förpliktelser enligt EG-
fördraget genom att inte ha vidtagit tillräckliga åtgärder för att komma tillrätta med
de av domstolen i dom i målen Bockhorn och Braunschweig fastställda
fördragsbrotten. Kommissionen yrkar vidare att staten Tyskland skall åläggas att
erlägga ett dagligt vite på 31 680 euro respektive 126 720 euro fram till dess att de
åtgärder har vidtagits som krävs för att verkställa domen i de sammanlagda målen.
Kommissionens uppfattning i målet är att parterna, för att Tyskland skall uppfylla
sina skyldigheter enligt domarna i målen Bockhorn och Braunschweig och artikel
228 EG-fördraget, måste säga upp de avtal som har slutits i strid med
upphandlingsreglerna.
–––

NOU:s bedömning
Om ett civilrättsligt bindande avtal har slutits mellan en upphandlande enhet och en
leverantör, finns det enligt svensk lagstiftning ingen uttalad skyldighet att säga upp
avtalet även om det i en allmän förvaltningsdomstols avgörande i en överprövning
har 1) konstaterats att avtalet har ingåtts utan tillämpning av ett korrekt
upphandlingsförfarande enligt LOU och 2) beslutats att upphandlingen därför skall
göras om. Verkan av den nationella domstolens beslut på ett redan slutet avtal skall
enligt det klassiska rättsmedelsdirektivet art. 2.6 regleras i nationell rätt. I dag är
utgångsläget för denna bedömning tillämpning av den civilrättsliga grundregeln att
avtalet skall hållas.
Däremot har de upphandlande enheterna en absolut skyldighet att följa
gemenskapens upphandlingsregler då en upphandling omfattas av EG- direktiven
om offentlig upphandling. Varje medlemsstat är enligt det klassiska
rättsmedelsdirektivet artikel 2.7 skyldig att ha bestämmelser som garanterar att den
allmänna förvaltningsdomstolens beslut åtlyds. Mot bakgrund av de ovan redovisade
resonemangen i EG-domstolen synes det i Sverige finnas brister i nuvarande
lagstiftning såvitt avser sanktionsmöjligheter vid otillåtna upphandlingsförfaranden
och felaktigt ingångna avtal.
Kommissionens stämning mot Tyskland i Bockhorn och Braunschweig II
understryker vikten av att för det första upphandlande enheter i varje fall vid
direktivstyrd upphandling inte ingår avtal utan att följa LOU:s procedurregler och
för det andra att det i medlemslandet finns åtgärder som förhindrar fortgående brott
mot upphandlingsdirektiven och ytterst mot EG-fördraget, genom att avtal som
ingåtts genom ett otillåtet förfarande fortsätter att löpa och förhindrar tredje mans
möjlighet att ta del av sina rättigheter på den inre marknaden. I Sverige saknas i
dagsläget sanktionsmedel för att förmå upphandlande enheter att följa de allmänna
förvaltningsdomstolarnas domar och det faktum att ett civilrättsligt bindande avtal
vid ensidigt avslutande av avtalet från den upphandlande enhetens sida kan vara
kostsamt för den upphandlande enheten är ett problematiskt faktum för den
upphandlande enheten.
EG-rättsligt har den upphandlande enhetens skyldighet att avsluta
upphandlingsrättsligt otillåtna avtal som är civilrättsligt bindande ännu inte slutligt
klarlagts. NOU anser dock mot bakgrund av vad som framförts i detta yttrande att
upphandlande enheter vid direktivstyrd upphandling snarast på lämpligt sätt bör
avsluta avtal som inte ingåtts i enlighet med LOU, i synnerhet om brott mot LOU
har konstaterats i lagakraftvunnen dom. Gör upphandlande enheter inte det finns det
                                                                        Dnr 3006-2005         Sid 5 (10)




      risk för att Sverige inte fullt ut anses ha uppfyllt sina skyldigheter i enlighet med
      EG-direktiven om offentlig upphandling och därmed inte uppfyllt de förpliktelser
      som följer av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
      För det fall en upphandling inte omfattas av upphandlingsdirektivens
      tilllämpningsföreskrifter måste ändå de grundläggande EG-rättsliga principerna som
      följer av EG-fördraget beaktas. I Sverige anses 6 kap. LOU till fullo inbegripa de
      grundläggande EG-rättsliga principerna. Därigenom bör Sverige kunna anses
      uppfylla sina skyldigheter i förhållande till EG-fördraget vad gäller upphandling
      som inte är direktivstyrd. Brott mot 6 kap. LOU kan därmed innebära ett
      åsidosättande av skyldigheter enligt EG-fördraget. Att inte följa procedurreglerna i 6
      kap. kan även innebära att enbart en svensk reglering, som inte ger uttryck för en
      rättighet/skyldighet som härrör från EG- fördragets principer, bryts. Det kan därför
      ifrågasättas om en brist i Sveriges följsamhet mot skyldigheterna i EG-fördraget
      skall ligga till grund för ett krav på att de upphandlande enheterna skall följa en
      domstols dom vid upphandling enligt 6 kap. LOU. Inte desto mindre bör naturligtvis
      alla upphandlande enheter följa en allmän förvaltningsdomstols dom även vid
      sådana omständigheter. NOU anser således att en upphandlande enhet snarast på
      lämpligt sätt bör avsluta avtal som inte har ingåtts i enlighet med LOU, i synnerhet
      om brott mot LOU har konstaterats i lagakraftvunnen dom, även om den överträdda
      regeln i LOU inte har EG-rättslig bakgrund.
      NOU:s bedömning får anses gälla åtminstone så länge det inte finns några
      sanktionsmedel i LOU eller på annat sätt som effektivt förhindrar upphandlande
      enheter att ingå och fullfölja avtal som inte är upphandlade på ett korrekt sätt.
      I yttrandet framförde NOU sammanfattningsvis följande uppfattning.
      NOU anser att upphandlande enheter snarast på lämpligt sätt bör avsluta avtal som
      inte ingåtts i enlighet med LOU, i synnerhet om brott mot LOU har konstaterats i
      lagakraftvunnen dom. Det synes i Sverige finnas brister i nuvarande lagstiftning
      såvitt avser sanktionsmöjligheter vid otillåtna upphandlingsförfaranden och felaktigt
      ingångna avtal.
AA kommenterade NOU:s yttrande.

Kommunstyrelsen i Upplands Väsby kommun lämnades tillfälle att kommentera
NOU:s yttrande, men avstod.

I ett beslut den 29 juni 2007 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
Allmänt angående regleringen i LOU
I 1 kap. LOU finns allmänna bestämmelser om lagens tillämpningsområde m.m.
De följande kapitlen innehåller särskilda regler om varuupphandling (2 kap.),
upphandling av byggentreprenad (3 kap.), upphandling inom vatten-, energi-,
transport- och telekommunikationsområdena (4. kap.), upphandling av tjänster (5
kap.), upphandling som understiger de tröskelvärden som anges i 2–5 kap., m.m. (6
kap.) samt överprövning, skadestånd m.m. (7 kap.).

LOU bygger såvitt avser upphandlingar enligt 2–5 kap. på EG-direktiv. I 6 kap.
LOU regleras bl.a. upphandlingar som understiger de tröskelvärden som anges i 2–
5 kap. samt upphandling av tjänster som avses i avdelning B i bilagan till lagen.
Bestämmelserna i 6 kap. LOU är nationella, dock med undantag för 6 kap. 16 § (se
Hentze och Sylwén, Offentlig upphandling s. 398). Av sistnämnda paragraf
framgår bl.a. att om en upphandling av tjänster som avses i avdelning B i bilagan
                                                                 Dnr 3006-2005    Sid 6 (10)




till LOU överstiger de tröskelvärden som anges i 4 och 5 kap. skall den
upphandlande enheten tillämpa vissa angivna bestämmelser i 1, 4 och 5 kap. i
lagen samt i fråga om upphandling enligt 5 kap. lämna meddelande om att
upphandlingen avslutats till Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella
publikationer. Beträffande de upphandlingar som grundas på nationella
bestämmelser gäller ändå de grundläggande reglerna i EG-fördraget (se bl.a.
Hentze och Sylwén s. 395 f. och EG-domstolens dom i målet Vestergaard [mål C-
59/00]).

Av 7 kap. 1 § LOU framgår att en leverantör som anser att han lidit eller kan
komma att lida skada på grund av att upphandlingsreglerna inte följts kan påkalla
prövning hos länsrätten. Om den upphandlande enheten har brutit mot någon
bestämmelse i LOU och detta har medfört att leverantören lidit eller kan komma att
lida skada skall rätten enligt 7 kap. 2 § första stycket LOU besluta att
upphandlingen skall göras om eller att den får avslutas först sedan rättelse gjorts.

Angående Upplands Väsby kommuns agerande
Kommunstyrelsen i Upplands Väsby kommun beslutade den 30 augusti 2004 att
hyra ut Vilundaparkens sim- och badanläggning m.m. till ett simsällskap. Den 11
november 2004 beslutade Kultur- och fritidsnämnden i Upplands Väsby kommun
att anta ett tilläggsavtal till hyresavtalet. I tilläggsavtalet reglerades bl.a.
förutsättningarna för driften av simhallen. Genom beslut av Kommunfullmäktige i
Upplands Väsby kommun den 29 november 2004 medgavs simsällskapet ett årligt
driftsbidrag från kommunen.

En leverantör ansökte hos Länsrätten i Stockholms län om överprövning enligt
LOU av kommunens upphandling. Länsrätten konstaterade i sin dom i målet den
25 februari 2005 att det varit fråga om en direktupphandling av tjänster på vilken
bestämmelserna i 6 kap. LOU var tillämpliga. I domen antecknade domstolen att
det totala driftbidraget till simsällskapet för år 2005 uppgick till 2 767 000 kr.
Länsrätten fann att omständigheterna i målet inte var sådana att en
direktupphandling hade fått användas samt fastslog att kommunen överträtt LOU.
Länsrätten beslutade i domen att kommunens upphandling av tjänster avseende
drift av verksamheten vid sim- och badanläggningen skulle göras om. Domen vann
laga kraft.

Kommunstyrelsen i Upplands Väsby kommun tog vid ett sammanträde den 11 april
2005 upp frågan om upphandling av driften av simhallen och beslutade att
upphandling inte skulle ske.

Av kommunstyrelsens remissyttrande framgår att kommunen inte har ändrat sitt
ställningstagande att inte göra om upphandlingen med anledning av länsrättens
dom. Kommunen har således inte följt domen.

Det är av intresse i sammanhanget att beröra frågan huruvida den aktuella
upphandlingen omfattades av EG-direktiv. Upphandlingen avsåg sådana tjänster
som anges i avdelning B i bilagan till LOU (kategori 26, tjänster inom kultur-,
                                                                       Dnr 3006-2005     Sid 7 (10)




fritids- och idrottsverksamhet) och var därmed en upphandling enligt 6 kap. LOU.
Av uppgifterna i länsrättens dom i överprövningsmålet kan dras slutsatsen att
värdet av upphandlingen översteg det tröskelvärde som anges i 5 kap. LOU och att
bestämmelserna i 6 kap. 16 § LOU var tillämpliga på upphandlingen.
Upphandlingen omfattades således av EG-direktiv.

Kommunstyrelsen har som skäl för sitt ställningstagande att inte följa länsrättens
dom anfört i huvudsak att hyresavtalet och tilläggsavtalet med simsällskapet var
civilrättsligt bindande avtal som kommunen inte kunde bryta utan att drabbas av en
uppenbar risk för skadestånd. Jag gör inte någon prövning av om dessa avtal var
civilrättsligt bindande utan behandlar i det följande endast om den invändning som
kommunen har framfört var ett godtagbart skäl för att inte följa länsrättens dom.

När det gäller utformningen av den svenska upphandlingslagstiftningen kan
konstateras att det utöver föreskrifterna i 7 kap. 2 § LOU om att domstolen kan
besluta att upphandlingen skall göras om eller att den får avslutas först sedan
rättelse gjorts inte finns några särskilda bestämmelser om vilka konsekvenser en
domstols avgörande har för en upphandlande enhet. Det finns inte heller
någonstans i den nationella lagstiftningen föreskrifter som reglerar vilka effekter en
företagen överprövning enligt LOU kan ha i avtalsrättsligt hänseende. Här kan
också nämnas att i svensk nationell rätt saknas genomgående
författningsföreskrifter som uttryckligen anger att en överprövande myndighets
beslut skall följas av underinstanser som berörs av besluten. Detta har
uppenbarligen ansetts självklart.

Regelverket i LOU bygger på att upphandlingen skall avslutas med ett
upphandlingskontrakt. Vid en annan upphandling än direktupphandling får enligt 7
kap. 1 § tredje stycket LOU en ansökan om överprövning inte prövas efter den
tidpunkt då ett upphandlingskontrakt föreligger. Den får dock prövas till dess att tio
dagar gått från det att den upphandlande enheten lämnat upplysningar som avses i
1 kap. 28 § första stycket, eller rätten, om den har fattat ett interimistiskt beslut,
upphävt det beslutet. I motiven till dessa bestämmelser uttalades beträffande frågan
om civilrättslig bundenhet av avtal bl.a. följande (prop. 2001/02:142 s. 78).
      Till skillnad från kommitténs förslag medför regeringens förslag att parterna kan
      vara civilrättsligt bundna av ett avtal trots att detta avtal inte är ett
      upphandlingskontrakt och därför inte avslutar upphandlingen enligt reglerna i LOU.
      Det innebär att den allmänna förvaltningsdomstolen vid överprövning av
      upphandlingen skall bortse från ett avtal som kan vara civilrättsligt bindande om
      avtalet inte utgör ett upphandlingskontrakt. – – –
      Om civilrättslig avtalsbundenhet uppstått innan upphandlingen avslutas riskerar en
      upphandlande enhet att bli skadeståndsskyldig gentemot den leverantör som först
      tilldelats upphandlingskontraktet. Om allmän förvaltningsdomstol beslutar att
      upphandlingen skall göras om kan enheten inte rimligtvis fullfölja det första avtalet.
      För att undvika en civilrättslig bundenhet i förhållande till en viss leverantör innan
      upphandlingen är avslutad bör en upphandlande enhet därför se till att i
      förfrågningsunderlaget ange att avtal sluts genom ett upphandlingskontrakt. För
      tiden fram till upphandlingens avslutande kan enheten vidare välja att ingå ett
      villkorat avtal.
                                                                         Dnr 3006-2005      Sid 8 (10)




Motivuttalandena visar enligt min mening på distinktionen mellan den
förvaltningsrättsliga, offentligrättsliga, regleringen i LOU och den avtalsrättsliga
aspekten av ett upphandlingsförfarande. Uttalandena talar för att den
omständigheten att ett civilrättligt avtal kan föreligga inte skall påverka de
upphandlande enheternas skyldighet att följa domstolarnas avgöranden i mål om
överprövning enligt LOU.

NOU har i sitt yttrande, huvudsakligen mot bakgrund av den EG-rättsliga reglering
som aktualiseras vid tillämpning av LOU, diskuterat olika aspekter beträffande
frågor som är aktuella i ärendet. NOU har anfört att det enligt svensk lagstiftning
inte finns någon uttalad skyldighet att säga upp ett avtal även om en
förvaltningsdomstol i ett avgörande i mål om överprövning har konstaterat att
avtalet ingåtts utan tillämpning av ett korrekt upphandlingsförfarande enligt LOU
och domstolen beslutat att upphandlingen därför skall göras om. Nämnden har i
detta hänseende pekat på att enligt art. 2.6 i det s.k. klassiska rättsmedelsdirektivet
(89/665/EEG) skall verkan av den nationella domstolens beslut på ett redan slutet
avtal regleras i nationell rätt. Enligt NOU är i dag utgångsläget för denna
bedömning tillämpning av den civilrättsliga grundregeln att avtalet skall hållas.
Nämnden har också anfört att enligt artikel 2.7 i det nyss nämnda direktivet är varje
medlemsstat skyldig att ha bestämmelser som garanterar att den allmänna
förvaltningsdomstolens beslut åtlyds. Vidare har NOU anfört bl.a. att mot
bakgrund av uttalanden i avgöranden av EG-domstolen synes det i Sverige finnas
brister i nuvarande lagstiftning såvitt avser sanktionsmöjligheter vid otillåtna
upphandlingsförfaranden och felaktigt ingångna avtal.

Direktiv 89/665/EEG innehåller bl.a. följande.
      Artikel 1.1
      Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att garantera, att en
      upphandlande myndighets beslut prövas effektivt, vad beträffar upphandling inom
      ramen för direktiv 71/305/EEG och 77/62/EEG. I synnerhet skall prövningar göras
      skyndsamt enligt reglerna i följande artiklar, där särskilt uppmärksammas artikel 2.7
      för de fall upphandlingsbeslut innefattar överträdelse av gemenskapsrätten för
      offentlig upphandling eller nationella bestämmelser om införande av sådan lag.
      – – – Artikel 2.1
      Medlemsstaterna skall se till att införda bestämmelser om prövning enligt artikel 1
      innefattar behörighet att
      a)       så tidigt som möjligt vidta interimistiska åtgärder för att rätta påstådda
               överträdelser eller förhindra ytterligare skada för berörda intressen,
               inklusive åtgärder för att uppskjuta eller garantera uppskjutandet av
               upphandlingsförfarandet liksom att förhindra verkställighet av den
               upphandlande myndighetens beslut,
      b)       antingen åsidosätta eller garantera åsidosättande av olagliga beslut, vilket
               innefattar undanröjandet av diskriminerande tekniska, ekonomiska eller
               finansiella specifikationer i anbuds- eller kontraktshandlingarna eller i varje
               annat dokument som har samband med upphandlingen – – –
                                                                       Dnr 3006-2005     Sid 9 (10)




      Artikel 2.6
      Verkan av att behörighet har utövats enligt punkt 1 på ett redan slutet avtal om
      upphandling skall regleras i nationell lag.
      Medlemsstaterna får dessutom bestämma att, utom i fall där ett beslut måste
      undanröjas innan ersättning ges ut, prövningsorganets behörighet sedan ett
      upphandlingsavtal genomförts skall begränsas till att lämna ersättning till den som
      lidit skada av överträdelsen.
      Artikel 2.7
      Medlemsstaterna skall se till att införa bestämmelser, som garanterar, att
      granskningsorganens beslut verkligen åtlyds.
EG-domstolen har, som NOU berört i sitt yttrande, i mål angående
upphandlingsförfaranden gjort uttalanden rörande frågan om civilrättslig
avtalsbundenhet (dom den 10 april 2003 C-20/01 och C-28/01, Kommissionen mot
Tyskland REG 2003 s. I-3609). Det är enligt min mening inte klart hur långtgående
slutsatser som kan dras av uttalandena i domen när det gäller den situation som är
aktuell i detta ärende.

Mot den angivna bakgrunden föranleder kommunens handlande följande
uttalanden.

Länsrätten har vid sin prövning av upphandlingsmålet beslutat att kommunens
upphandling skulle göras om. Domstolen har uppenbarligen ansett att det inte till
följd av de avtal som ingåtts fanns några hinder för att pröva målet i sak och
besluta att upphandlingen skulle göras om. Om kommunen av något skäl inte
kunde acceptera länsrättens dom skulle kommunen givetvis ha överklagat den för
att försöka åstadkomma en ändring av domen. Kommunen överklagade inte
domen, som därför vann laga kraft.

Regelverket om offentlig upphandling innehåller krav på upphandlande enheters
handläggning vid upphandling. Det måste förutsättas att de upphandlande
enheterna har kunskap om dessa regler och de skyldigheter som därigenom åligger
dem. Ingåendet av ett avtal mellan en upphandlande enhet och en leverantör kräver
en gemensam partsavsikt och således någon form av aktivt agerande från den
upphandlande enhetens sida. Om man skulle ha den uppfattningen att ingåendet av
ett civilrättsligt bindande avtal medför att den upphandlande enheten inte är skyldig
att följa domstolens avgörande skulle man samtidigt acceptera att den
upphandlande enheten genom möjligheten att ingå ett sådant avtal tillåts förfoga
över skyldigheten att följa domstolsavgörandet. Detta framstår givetvis som helt
orimligt.

Kravet i artikel 1.1 i direktiv 89/665/EEG att en upphandlande myndighets beslut
skall kunna prövas effektivt måste rimligen innebära att denna prövning skall ges
rättslig verkan.

Sammantaget anser jag sålunda att Upplands Väsby kommun varit skyldig att följa
länsrättens beslut om att upphandlingen skulle göras om.
                                                                  Dnr 3006-2005    Sid 10 (10)




AA har begärt att JO skall inleda ett straffrättsligt förfarande mot ledamöterna i
kommunstyrelsen och anfört att myndighetens underlåtenhet att följa länsrättens
avgörande varit att betrakta som tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken. En
förutsättning för att tjänstefel skall anses föreligga är att någon vid
myndighetsutövning har åsidosatt vad som gäller för uppgiften. AA har anfört att
beslut i upphandlingsärenden får anses utgöra myndighetsutövning och till stöd för
detta åberopat ett rättsutlåtande.

Jag har i ett tidigare ärende, i vilket jag konstaterade att en kommun hade trotsat en
förvaltningsdomstols avgörande i ett mål om överprövning enligt LOU, gjort
bedömningen att upphandling inte innefattar myndighetsutövning (JO 2002/03 s.
446). Detta får också anses vara en vedertagen uppfattning (se bl.a. prop.
2001/02:142 s. 61 och 65, Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med
kommentarer, 2 u. 2007 s. 25, Hentze och Sylwén s. 478, samt prop. 2006/07:128
del 1 s. 142 f. och 240 och del 2 s. 598). De nu angivna hänvisningarna rör
uttalanden som närmast synes avse huruvida upphandling skall anses som
myndighetsutövning vid tillämpningen av bestämmelser i förvaltningslagen
(1986:223). Detta påverkar dock inte min nyss redovisade uppfattning. Jag har
sålunda redan med hänsyn till min inställning om huruvida myndighetsutövning
föreligger bedömt att ett straffrättsligt förfarande inte hade kunnat bli aktuellt i
ärendet. Eftersom förtroendevalda inte heller omfattas av något lagreglerat eller
kollektivavtalsreglerat disciplinansvar kan ett disciplinärt förfarande gentemot
ledamöterna i kommunstyrelsen inte heller komma i fråga. Jag får med hänsyn till
detta stanna vid den mycket allvarliga kritik som ligger i det förut anförda.

NOU har, som nämnts i det föregående, med hänvisning till artikel 2.7 i
rättsmedelsdirektiven och avgöranden i EG-domstolen anfört att det i Sverige synes
finnas brister i lagstiftningen när det gäller sanktionsmöjligheter vid otillåtna
upphandlingsförfaranden. Även om jag anser att frågan huruvida Sverige har
brustit i sina skyldigheter att införliva direktiven inte är av betydelse för
bedömningen av kommunens agerande i detta ärende kan jag konstatera att mer
ingripande sanktioner inte kan bli aktuella i fall som det förevarande. Som nämnts
har jag också i ett tidigare ärende funnit att en kommun trotsat ett
domstolsavgörande i ett mål enligt LOU. Jag kritiserade kommunen men fann
liksom i detta ärende inte förutsättningar att driva saken vidare. Mina erfarenheter
talar för att finns ett behov av ytterligare sanktionsmöjligheter på området. Jag
översänder därför en kopia av detta beslut till Regeringskansliet,
Finansdepartementet.

Ärendet avslutas.
