# Socialnämnden i Ystads kommun får kritik för upprepade försök att göra oanmälda hembesök i ett biståndsärende

JO 2025-04-04 dnr 3006-2024

[P]

## BESLUT

Datum                    Dnr                     Sid
                                                                  2025-04-04               3006-2024              1 (5)


Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                   Socialnämnden i Ystads kommun får kritik för upprepade försök att
                   göra oanmälda hembesök i ett biståndsärende


                    Beslutet i korthet: Inom ramen för en utredning om ekonomiskt bistånd försökte en
                    socialnämnd att genomföra flera hembesök hos den person som ansökt om bistånd.
                    Vid två tillfällen aviserades den enskilde per sms om att hembesök skulle genomföras
                    ca 10 minuter senare. Vid ett tredje tillfälle ringde nämnden till den enskilde ca 20
                    minuter i förväg.
                    I beslutet redogör JO för de rättsliga förutsättningarna för att genomföra hembesök i
                    ett ärende av det aktuella slaget. JO uttalar vidare att de hembesök som nämnden
                    försökte genomföra är att anse som oanmälda eftersom den enskilde varken gavs tid
                    eller möjlighet att ta ställning till om hon ville lämna sitt samtycke till hembesöken.
                    Nämnden kritiseras för att vid flera tillfällen ha försökt att genomföra oanmälda
                    hembesök i ärendet.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA på socialtjänsten i Ystads kommun och
                   framförde bl.a. följande. Hon ansökte om ekonomiskt bistånd. Under
                   utredningstiden fick hon vid flera tillfällen sms från socialtjänsten med
                   information om att de ca 10 minuter senare skulle komma på hembesök hos
                   henne. Hon försökte kontakta socialtjänsten eftersom det inte passade att de
                   kom hem till henne just då, men det gick inte att svara på sms:en.

## Utredning

JO begärde in vissa handlingar från socialtjänsten. Därefter begärde JO att
                   Socialnämnden i Ystads kommun skulle yttra sig över anmälan och besvara
                   vissa frågor.

                   I sitt yttrande uppgav nämnden bl.a. att den ansåg att det var tveksamt om
                   hembesöken skulle ses som oanmälda eftersom AA hade informerats om att
                   hembesök kunde ske för att utreda hennes behov och vidare att hon
                   informerades om hembesöket innan handläggarna kom till hennes bostad.

                   AA gavs tillfälle att kommentera nämndens yttrande.



    Riksdagens ombudsmän     Postadress: Box 16327, 103 26 Stockholm    Besöksadress: Västra Trädgårdsgatan 4 A
    Telefon: 08-786 51 00    Texttelefon: 020-600 600                    E-post: justitieombudsmannen@jo.se
                                                                   Dnr 3006-2024       Sid 2 (5)




Bedömning
Den som inte själv kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på
annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning (försörjnings-
stöd) och för sin livsföring i övrigt (4 kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453],
SoL).

En socialnämnd ska utan dröjsmål inleda en utredning när någon har ansökt om
bistånd (11 kap. 1 § SoL). Syftet med en sådan utredning är att klarlägga vilka
behov som den enskilde har och om han eller hon kan få behovet tillgodosett på
något annat sätt än genom bistånd från nämnden. Socialtjänstens verksamhet
ska bygga på respekt för den enskildes självbestämmanderätt och integritet
(1 kap. 1 § SoL). Insatser från en socialnämnds sida ska utformas och
genomföras i samförstånd med den enskilde (3 kap. 5 § SoL). De uppgifter som
nämnden behöver för att kunna behandla en ansökan om bistånd ska i första
hand hämtas in från sökanden och utgångspunkten är därmed att nämnden inte
får vidta några utredningsåtgärder utan den sökandes samtycke.

Var och en är gentemot det allmänna skyddad mot bl.a. husrannsakan och
liknande intrång (2 kap. 6 § regeringsformen, RF). Med husrannsakan förstås
varje undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe som görs av en
myndighet, oavsett syftet med undersökningen (se prop. 1975/76:209 s. 147).
En begränsning av det skyddet får endast ske genom lag (2 kap. 20 § RF). I
sammanhanget aktualiseras även artikel 8 i Europakonventionen som garanterar
var och en respekt för bl.a. sitt hem. Den rättigheten får endast begränsas med
stöd av lag.

Utgångspunkten är därmed att en myndighet inte får undersöka den enskildes
bostad om det inte finns lagstöd för det. Det finns inte någon bestämmelse som
ger en socialnämnd rätt att gå in i en enskilds bostad oavsett vad syftet med
detta skulle vara. Skyddet mot intrång i den enskildes bostad gäller dock bara
påtvingade ingrepp. Den enskilde kan alltså samtycka till att nämndens personal
besöker honom eller henne i bostaden. JO har i flera beslut behandlat
förutsättningarna för att göra hembesök inom ramen för en utredning om rätt till
bistånd, och i mitt beslut den 20 mars 2024, dnr 2631-2023, sammanfattade jag
vad JO uttalat i den frågan, med hänvisningar till tidigare beslut.

Socialnämnden kan i vissa fall ha ett befogat intresse av att få genomföra ett
hembesök i en enskilds bostad för att kunna bilda sig en uppfattning om behovet
av bistånd. Det kan t.ex. vara svårt för beslutsfattaren att avgöra om den
biståndssökande verkligen bor på en uppgiven adress eller om han eller hon är
sammanboende med någon annan. Den enskilde kan också sakna möjlighet att
ta fram egentlig bevisning som ger stöd åt de uppgifter som han eller hon har
lämnat om sina förhållanden och sitt stödbehov. Ett verksamt sätt att få klarhet i
dessa frågor kan då vara att personal vid socialnämndens förvaltning gör
iakttagelser i samband med ett hembesök.
                                                                    Dnr 3006-2024       Sid 3 (5)




Hembesök är emellertid en utredningsmetod som inte får användas utan vidare
och som måste hanteras med stor försiktighet. Det kan aldrig bli fråga om att
socialnämnden mot den enskildes vilja ger sig själv tillträde till någons bostad.

För att socialnämnden ska få genomföra ett hembesök hos den enskilde krävs
alltså att den enskilde samtycker till det. Samtycket måste vara reellt och det får
inte vara fråga om ett samtycke som den enskilde av olika skäl känner sig
tvungen att lämna. Som huvudregel ska socialnämnden därmed diskutera frågan
om hembesök med den enskilde före hembesöket så att denne får en möjlighet
att ta ställning till om han eller hon vill acceptera det intrång i hans eller hennes
integritet som ett hembesök otvivelaktigt utgör. I det ligger också att den
enskilde ska underrättas om vad konsekvenserna är av att ett samtycke inte
lämnas till åtgärden. Innebörden av det är att om nämnden ser en risk för att en
ansökan om bistånd kan komma att avslås om inte den enskilde medverkar till
en utredningsåtgärd, t.ex. därför att det befintliga utredningsmaterialet är
otillräckligt, måste nämnden upplysa den enskilde om detta.

När ett hembesök sker oanmält får den enskilde mycket kort, eller i det
närmaste obefintlig tid på sig att överväga om han eller hon vill släppa in
socialtjänsten. I en situation när socialtjänstens handläggare gör oannonserade
besök finns det en uppenbar risk att den enskilde inte anser sig ha något annat
val än att släppa in dem. Det kan mot den bakgrunden sättas i fråga hur reellt ett
samtycke då egentligen är (se t.ex. JO 2022/23 s. 379, dnr 1188-2020). Det kan
också vara så att den enskilde samtycker till ett hembesök vid ett tillfälle men
inte ett annat. För att ett hembesök inte ska betraktas som oanmält måste därför
den enskilde ha getts möjlighet att ta ställning till ett förslag om ett hembesök
vid ett visst konkret tillfälle (se mitt beslut den 30 juni 2023, dnr 5364-2022).

Av utredningen framgår att AA ansökte om ekonomiskt bistånd. I januari 2024
genomförde nämnden ett hembesök hos henne. Som jag uppfattat det samtyckte
AA till det hembesöket och det ligger utanför min granskning i det här ärendet.
Av de handlingar jag tagit del av framgår att nämnden vid tre tillfällen under
februari 2024 avsåg att göra ytterligare hembesök hos AA. Vid de två första
tillfällena, som skedde med några dagars mellanrum, skickades följande sms till
AA:

      Hej [AA], Vi kommer på hembesök hos dig om ca 10 min. Hälsningar […] Obs!
      Detta SMS går ej att besvara.
Handläggarna åkte därefter hem till AA och ringde på. Eftersom AA inte var
hemma genomfördes inte hembesök vid något av dessa tillfällen. Från båda
dessa tillfällen finns dock anteckningar i AA:s journal om vad handläggarna
observerat i hennes bostad, bl.a. vilka matvaror som stod framme i köket. Som
jag uppfattar det har dessa observationer gjorts genom ett fönster.

AA kontaktade efter det andra tillfället socialtjänsten och uttryckte missnöje
med att hembesöken skedde med så kort varsel. Hon bad att handläggaren
skulle ringa henne tio minuter innan ett hembesök, så att hon kunde meddela
                                                                     Dnr 3006-2024     Sid 4 (5)




om hon var hemma eller inte. I slutet av februari försökte socialtjänsten att
genomföra ytterligare ett hembesök hos AA. Vid det tillfället antecknades
följande i AA:s journal:

      Ut och utredande kollega […] ringer [AA], enligt [AA:s] önskan för att avisera
      att hembesök äger rum om 15–20 min.
AA uppgav att hon inte var hemma och något hembesök, eller vidare försök till
sådant, kom inte att genomföras heller vid detta tillfälle.

Nämnden har i sitt yttrande uppgett att AA informerats om att hembesök kunde
genomföras i syfte att utreda hennes behov, att det var AA själv som önskade
bli kontaktad 10 minuter innan besöken skulle ske och att så också skedde inför
besöken. Med hänsyn till detta har nämnden bedömt det som tveksamt om
hembesöken ska ses som oanmälda. Jag delar inte den uppfattningen. Vid de två
första tillfällena informerades AA ca tio minuter i förväg om att handläggarna
avsåg att komma hem till henne. Underrättelsen skedde genom ett sms som inte
gick att besvara. AA gavs alltså varken tid eller möjlighet att ta ställning till om
hon ville lämna sitt samtycke till ett hembesök eller inte.

Vad gäller det tredje tillfället kontaktade nämnden visserligen AA per telefon
innan det tänkta hembesöket, men som framgår av anteckningen i journalen var
det för att avisera att ett hembesök skulle äga rum och inte för att undersöka om
AA samtyckte till det eller inte. Att AA uppgett att hon ville förvarnas före
besöken kan inte heller ses som ett generellt samtycke till kommande
hembesök. Som jag förklarat ovan måste nämligen den enskilde vid varje
konkret tillfälle ges en reell möjlighet att ta ställning till om han eller hon
samtycker till ett hembesök.

Allmänt sett är utrymmet för att genomföra oanmälda hembesök begränsat och
sådana besök bör endast kunna godtas i undantagsfall, t.ex. om socialtjänsten
befarar att det föreligger en nödsituation. I andra fall ska socialtjänsten, som
angetts ovan, diskutera behovet av ett hembesök med den enskilde så att denne
får möjlighet att ta ställning till åtgärden. (Se t.ex. JO 2011/12 s. 392, dnr 2542-
2009, JO 2013/14 s. 392, dnr 2914-2011, JO 2020/21 s. 470, dnr 5219-2018.)

Nämnden har i sitt yttrande uppgett att den ser det som en möjlighet och kanske
en skyldighet att genomföra hembesök inom ramen för sin utrednings-
skyldighet. Ett sådant synsätt tyder på en bristande förståelse för vilka
möjligheter det finns att göra hembesök i ett ärende om ekonomiskt bistånd.
Nämndens agerande i samband med försöken till hembesök ger mig snarast
intrycket av att syftet varit att överraska AA. Jag vill noga understryka att ett
sådant synsätt inte är förenligt med de grundläggande principer om
självbestämmanderätt och respekt för enskildas integritet som socialtjänstens
verksamhet ska bygga på. Det finns en risk för att allmänhetens förtroende för
socialtjänsten skadas om myndigheten förfar på det sättet (jfr JO 2022/23
s. 379, dnr 1188-2020).
                                                                  Dnr 3006-2024     Sid 5 (5)




Sammantaget förtjänar nämnden kritik för att den vid flera tillfällen försökt att
göra oanmälda hembesök hos AA.

Utifrån vad som kommit fram i ärendet är det tydligt att det finns
kunskapsbrister hos nämnden när det gäller förutsättningarna för att genomföra
hembesök. Jag förutsätter att nämnden skyndsamt åtgärdar den saken.

Avslutande kommentarer
Avslutningsvis vill jag beröra de observationer som jag uppfattat att
socialtjänsten gjorde vid de två första försöken till hembesök. Genom dessa har
nämnden, utan AA:s vetskap, hämtat in underlag till ärendet. Jag har inte
närmare granskat den saken inom ramen för det här ärendet, men vill betona att
ett sådant tillvägagångssätt skulle kunna ifrågasättas utifrån bl.a. de
grundläggande principer om självbestämmanderätt och respekt för enskildas
integritet som socialtjänstens verksamhet ska bygga på.

Det som i övrigt har kommit fram i ärendet föranleder ingen åtgärd eller något
uttalande från min sida. Eftersom AA i sin anmälan uppgett att hon begär
skadestånd vill jag upplysa om att JO inte är behörig att pröva
skadeståndsanspråk.

Ärendet avslutas.



Beslutet har fattats av JO Thomas Norling. Dokumentet har fastställts digitalt
och har ingen underskrift.

Rättssakkunniga Anna Överby har föredragit ärendet och byråchefen Christina
Fredin har deltagit i beredningen.
