# Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, City åklagarkammare i Stockholm, för långsam handläggning av en förundersökning m.m.

JO 2006-05-17 dnr 3012-2005

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                    Sid
                                                                      2006-05-17         3012-2005             1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, City åklagarkammare i
                        Stockholm, för långsam handläggning av en förundersökning m.m.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan, som kom in till JO den 1 juli 2005, klagomål mot
                        åklagare vid Åklagarmyndigheten, City åklagarkammare i Stockholm. Han var
                        missnöjd med att en förundersökning hade lagts ned med motiveringen att åtal
                        inte var påkallat ur allmän synpunkt. Han var vidare missnöjd bl.a. med att hand-
                        läggningen av förundersökningen, sedan överåklagaren beslutat om dess åter-
                        upptagande, dragit ut på tiden i sådan utsträckning att brotten hade preskriberats
                        innan förundersökningen hunnit avslutas.

## Utredning

Diarieblad och en skrivelse från dåvarande chefsåklagaren BB, ställd till bl.a.
                        kriminalinspektören CC, i ärende C11-13-3364-03 vid City åklagarkammare i
                        Stockholm infordrades.

                        Av infordrade handlingar samt handlingar som AA bifogat sin anmälan framgick
                        bl.a. följande.

                        Den 12 augusti 2003 beslutade kammaråklagaren DD att inte väcka åtal i ett ärende
                        som avsåg bl.a. vållande till kroppsskada eller sjukdom med anledning av en
                        händelse som inträffat den 25 mars 2002 (ärende C11-13-3364-03). Sedan AA,
                        som var en av målsägandena i ärendet, begärt överprövning beslutade vice
                        överåklagaren EE den 1 december 2003 att förundersökningen skulle återupptas för
                        i vart fall skadegörelse och/eller vårdslöshet i trafik. Överåklagarens beslut inkom
                        till City åklagarkammare i Stockholm den 3 december 2003 och ärendet kom att
                        handläggas av BB.

                        BB framställde i en skrivelse ställd till bl.a. kriminalinspektören CC önskemål om
                        ett sammanträffande ”för genomgång av föreliggande och kommande komplet-
                        terande utredning”. Skrivelsen var ursprungligen daterad den 15 december 2003,
                        men datumet hade genom en handskriven anteckning ändrats till den 20 april 2004.
                        Något sammanträffande ägde emellertid inte rum mellan åklagare och polis i det




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                      Dnr 3012-2005    Sid 2 (6)



aktuella ärendet sedan förundersökningen återupptagits. Den 13 juli 2004 beslutade
BB att lägga ned förundersökningen på grund av att brotten var preskriberade.

Muntliga upplysningar inhämtades därefter från BB och CC.

BB upplyste i huvudsak följande.

Han brukar regelmässigt vidta åtgärder omedelbart i ärenden där överåklagaren
beslutat att återuppta en förundersökning. I det aktuella ärendet finns en skrivelse
från honom till polisen daterad den 15 december 2003. Datumet hade emellertid
strukits över och sedan för hand ändrats till den 20 april 2004. Exemplaret i akten
var endast undertecknad med hans initialer och på en gul ”post-it-lapp” fanns
anvisningar om att överåklagarens beslut och en skrivelse från målsäganden skulle
bifogas. Allt detta tydde på att skrivelsen till polisen expedierats den 15 december
2003. Av förbiseende diariefördes emellertid inte detta av vare sig honom själv
eller hans sekreterare. När han sedan gjorde en genomgång av alla sina ärenden,
vilket han gjorde var tredje eller var fjärde månad, upptäckte han att han inte hade
erhållit något besked från polisen med anledning av skrivelsen. Den skickades då
åter till polisen, men hans sekreterare strök över datumet och angav den 20 april
2004 i stället. Av förbiseende uppmärksammade han beklagligtvis inte att brotten
hade preskriberats. Att han förbisåg detta berodde på hans stressade arbetssituation
och höga arbetsbelastning.

CC upplyste bl.a. följande.

I polismyndighetens akt finns en skrivelse från åklagaren med önskemål om
sammanträffande för genomgång av föreliggande och kommande kompletterande
utredning. Skrivelsen var ursprungligen daterad den 15 december 2003, men
datumet hade strukits över och i stället hade den 20 april 2004 angetts. Skrivelsen
kom in till polismyndigheten den 22 april 2004. Något annat hade inte hänt i ären-
det från det att överåklagaren beslutade att förundersökningen skulle återupptas till
dess att åklagaren beslutade att lägga ned förundersökningen p.g.a. preskription. I
åklagarens skrivelse var polismyndighetens diarienummer felaktigt. Han kan därför
inte helt utesluta att skrivelsen – för det fall den skickades tidigare – kom på av-
vägar hos polismyndigheten.

Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten för upplysningar och yttrande över
handläggningstiden i det aktuella ärendet efter det att överåklagaren beslutat att
förundersökningen skulle återupptas.

Åklagarmyndigheten kom in med ett yttrande till vilket var fogat upplysningar från
dåvarande chefsåklagaren FF vid City åklagarkammare i Stockholm.

FF uppgav bl.a. följande.

      Vice överåklagaren EE vid dåvarande Åklagarmyndigheten i Stockholm beslutade
      den 1 december 2003 att återuppta en förundersökning för ”i vart fall skadegörelse
      och/eller vårdslöshet i trafik”. Beslutet avsåg en händelse som inträffat den 25 mars
      2002. Påföljden för de aktuella brottsrubriceringarna är böter eller fängelse sex
      månader, vilket innebär en preskriptionstid om två år. Den kompletterande utredning
      som skulle göras i anledning av beslutet måste därför vara färdigställd inom en
                                                                          Dnr 3012-2005      Sid 3 (6)



      kortare tid samt – för det fall att åtal skulle väckas – att den misstänkte delgetts
      utredning och åtal före den 25 mars 2004.
      Ärendet omlottades den 4 december 2003 för att handläggas av chefsåklagaren BB
      fortsättningsvis.
      Av tjänsteanteckningar som bifogats ärendet från JO framgår att BB yttrat sig
      angående sin handläggning av ärendet. Även förundersökningsledaren polis-
      inspektören CC vid Citypolisens trafikgrupp har lämnat en redogörelse.
      Det saknas anledning att upprepa vad som där framkommit. Klart är att BB upprättat
      en skrivelse daterad 2003-12-15 ställd till polisen med information om att
      förundersökningen återupptagits med önskemål om ett sammanträffande för en
      genomgång av den kompletterande utredning som skulle göras. Av misstag har ett
      felaktigt diarienr hos polisen angivits nämligen T 1157-02 istället för T11557-02.
      Skrivelsen har inte diarieförts i Brådis – åklagarmyndighetens diariesystem – vilket
      skall göras beträffande utgående skrivelser och direktiv. Det kan därför i efterhand
      inte utrönas om skrivelsen verkligen expedierats till polisen eller ej.
      Den 20 april 2004 har samma skrivelse omdaterats och expedierats till polisen,
      vilket diarieförts. Som inledningsvis konstaterades var det ifrågasatta brottet be-
      gånget den 25 mars 2002 varför preskription under angivna rubriceringar redan
      inträtt.
      Jag beklagar att ärendets handläggning på grund av olyckliga omständigheter blivit
      bristfällig.
      Så till frågan om uppföljning och bevakning av mål där risk för preskription före-
      ligger.
      I första hand åligger det den handläggande åklagaren att bevaka att åtgärder vidtas så
      att utredningen fullföljs före preskriptionstidens utgång. Någon särskild varning eller
      bevakning med tanke på preskriptionstid för olika brott läggs inte in i diariesystemet
      i motsats till de rutiner som förekommer vid frihetsberövade.
      Balansuppföljning brukar göras hel- och halvår. Det innebär att balanslistor tas fram
      för samtliga tjänster och lämnas till åklagarna för genomgång av de ärenden som
      finns på tjänsten dvs. även till rätten instämda mål. Någon månad därefter lämnas
      balanslistorna till kammarchefen med notering om vad som hänt i ärendena. För att
      det inte skall bli en arbetstopp i samband med årsskiftet brukar balanslistor tas ut i
      oktober - november. Listorna från 2003 finns inte längre kvar. Det innebär att någon
      allmän balansgenomgång inte förekom på kammaren under de i rubricerade ärende
      aktuella månaderna.
      En rutin för bevakning av ärenden med preskriptionsrisk kommer att initieras på
      kammaren.
Åklagarmyndigheten anförde bl.a. följande.
      Efter att vice överåklagaren EE vid dåvarande Åklagarmyndigheten i Stockholm i
      överprövningsärende den 1 december 2003 beslutat att återuppta förundersökningen
      kom målet den 4 december 2003 att tilldelas chefsåklagare BB vid City åklagar-
      kammare. I beslut den 13 juli 2004 lade BB ned förundersökningen under motiver-
      ing att brotten var preskriberade. Det skall noteras att åtalspreskription inträtt den 25
      mars 2004.
      I åklagarakten finns en skrivelse benämnd Komplettering i överprövningsärende,
      T1157-02. Skrivelsen är daterad den 15 december 2003 ställd till en enhet vid Polis-
      myndigheten i Stockholms län och undertecknad av BB. I skrivelsen anges bl.a.
      att BB önskar ett sammanträffande för genomgång av föreliggande och komplet-
      terande utredning. Vidare anges att målsägandens skrivelse med tillhörande skrivel-
      ser bifogas.
      Klarlagt är att denna skrivelse inte blivit diarieförd i Åklagarmyndighetens brott-
      målsdiarium (BRÅDIS). Däremot är det oklart om skrivelsen jämte bilagor kommit
      polismyndigheten tillhanda. Av diariet framgår att skrivelsen den 20 april 2004
      expedierats till polismyndigheten. Den gamla dateringen 15 december 2003 - har
                                                                         Dnr 3012-2005     Sid 4 (6)



      strukits över och nytt datum anges till den 20 april 2004. Som ovan angivits hade
      preskription redan inträtt den 25 mars 2004. Om skrivelsen expedierats utan att
      diarieföring skett är detta naturligtvis inte korrekt.
      Enligt 23 kap 4 § rättegångsbalken skall förundersökningen bedrivas så skyndsamt
      som omständigheterna medger. Ansvaret härför åvilar förundersökningsledaren.
      Skyndsamhetskravet gör sig särskilt gällande i mål där preskription inträder inom en
      inte alltför lång framtid. När åklagaren är förundersökningsledare har han ansvaret
      för att utredningen bedrivs med sådan skyndsamhet att preskription i görligaste mån
      kan förhindras.
      Kammarchefen har i sitt yttrande lämnat en redogörelse för den s.k. balans-
      uppföljningen. BB har i telefonsamtal med JO bl.a. uppgivit att han brukar göra
      en genomgång av sina ärenden var tredje eller var fjärde månad.
      Det kan konstateras att varken kammarens allmänna rutiner eller BB:s rutiner när det
      gäller uppföljning av balanserade mål inte förhindrat att åtalspreskription inträtt i nu
      aktuellt mål.
      I mål där preskription inträder inom en inte alltför lång framtid är det naturligtvis så
      att åklagaren måste vara särskilt uppmärksam på tidsaspekten. Man kan därvid inte
      ha en allmän rutin som innebär att man följer upp målen en gång i kvartalet eller i
      tertialet.
      I sin skrivelse till polismyndigheten anger BB att han önskar ett sammanträffande
      med utredningsmannen för en genomgång av ärendet. Skrivelsen får förstås så att
      BB hade för avsikt att ge närmare direktiv till polisen om vad som skulle utredas och
      att någon utredning därvidlag inte skulle komma att påbörjas förrän mötet kommit
      till stånd. Att preskription dessutom var förhållandevis nära förestående torde var
      något som BB varit medveten om även om BB inte särskilt anger detta i sin
      skrivelse till polismyndigheten. Som en konsekvens härav borde BB rimligen i nära
      anslutning till det att han daterat skrivelsen efterhört med polismyndigheten när
      sammanträffandet kunde ske. Att BB inte förrän i april 2004 uppmärksammar målets
      existens är oacceptabelt och förtjänar kritik.
      Det noteras med tillfredsställelse att kammarchefen i sitt yttrande uppger att en rutin
      för bevakning av ärenden med preskriptionsrisk kommer att initieras.
      Avslutningsvis vill jag peka på vad jag nyligen i några tidigare ärenden upplyst om,
      nämligen att det inom kort kommer att påbörjas ett arbete med att utfärda riktlinjer
      för hur åklagarorganisationen och enskilda åklagare skall agera som förunder-
      sökningsledare gentemot polisen då utredningsresurser inte ställs till förfogande eller
      då utredningsåtgärder drar ut på tiden.
AA yttrade sig över remissvaret.

Bedömning
Med anledning av AA:s klagomål såvitt avser DD:s beslut att inte väcka åtal vill
jag inledningsvis nämna att JO:s huvuduppgift är att granska att myndigheter och
deras befattningshavare följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Syftet
med granskningen är i första hand att undersöka om myndigheterna har handlat
enligt de regler som gäller för förfarandet. JO kan inte ändra eller upphäva ett
beslut som en myndighet har fattat. Granskningen är inte heller avsedd att föregripa
eller ersätta den prövning som kan eller har kunnat ske i ordinarie ordning. Detta
innebär att JO inte brukar ta ställning till om ett beslut är riktigt i sak. DD:s beslut
att inte väcka åtal i ärendet föranleder mot denna bakgrund inte något uttalande
från min sida.

Jag övergår härefter till frågan om handläggningstiden i det aktuella ärendet sedan
överåklagaren beslutat att förundersökningen skulle återupptas.
                                                                   Dnr 3012-2005     Sid 5 (6)



En förundersökning skall enligt 23 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken (RB)
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre skäl
att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned. Undersökningsledaren har
ansvar för förundersökningen i dess helhet (1 a § andra stycket förundersöknings-
kungörelsen [1947:948]). Han skall se till att utredningen bedrivs effektivt och att
den enskildes rättssäkerhetsintressen tas till vara. Undersökningsledaren skall
också ge dem som biträder honom de direktiv som behövs för arbetet.

Förundersökningen i det aktuella ärendet återupptogs genom ett beslut av över-
åklagaren den 1 december 2003. BB, som tilldelades ärendet den 4 december 2003,
upprättade den 15 december 2003 en skrivelse i vilken han framförde önskemål om
ett sammanträffande med polisen. Det har inte gått att utreda om skrivelsen
översändes till polismyndigheten i anslutning till att den upprättades. Några
ytterligare utredningsåtgärder i denna del synes inte meningsfulla. Jag kan i
sammanhanget endast konstatera att skrivelsen, för det fall den expedierades till
polisen, naturligtvis borde ha diarieförts.

Det är klarlagt att något sammanträffande mellan åklagaren och polisen inte ägde
rum med anledning av skrivelsen den 15 december 2003. Av utredningen framgår
vidare att det dröjde fyra månader efter det att skrivelsen ursprungligen upprättades
till dess åklagaren vidtog nästa åtgärd i ärendet. När skrivelsen den 20 april 2004
översändes till polisen hade emellertid de brott som förundersökningen avsåg
kommit att preskriberas. Det dröjde därefter ytterligare nästan tre månader innan
åklagaren beslutade att lägga ned förundersökningen på grund av att preskription
inträtt. Under tiden från det att förundersökningen återupptogs till dess att brotten
preskriberats vidtogs inte några utredningsåtgärder som förde förundersökningen
framåt.

BB har uppgett att han av förbiseende inte uppmärksammade att brotten pre-
skriberats när han den 20 april 2004 översände skrivelsen till polisen. Som skäl
härför har han hänvisat till en stressad arbetssituation och hög arbetsbelastning.

JO har i ett stort antal ärenden under de senaste åren kunnat konstatera att den
brottsutredande verksamheten uppvisar allvarliga brister och att handläggnings-
tiderna i åtskilliga fall inte står i överensstämmelse med det skyndsamhetskrav
som uttalas i RB. Jag är således väl medveten om att arbetssituationen inom såväl
åklagarväsendet som polisväsendet är ansträngd och att man därför måste prioritera
vissa ärenden framför andra. I ett fall som det nu aktuella, där förundersökningen
återupptagits och den avser brott med kort preskriptionstid, är det emellertid själv-
fallet angeläget att åklagaren vidtar åtgärder för att driva ärendet framåt så att inte
en utdragen handläggningstid medför att brotten preskriberas innan saken hunnit
prövas. Såsom Åklagarmyndigheten konstaterat i remissvaret måste åklagaren
således i sådana ärenden vara särskilt uppmärksam på tidsaspekten.

I likhet med Åklagarmyndigheten anser jag att BB i nära anslutning till att han
upprättade skrivelsen den 15 december 2003 borde ha efterhört med polismyndig-
heten när sammanträffandet kunde äga rum. Det är, med hänsyn till den korta
preskriptionstiden i ärendet, helt oacceptabelt att BB inte följde upp den skrivelse
                                                                 Dnr 3012-2005     Sid 6 (6)



han upprättat eller vidtog någon annan åtgärd i ärendet innan preskription inträdde.
Det är vidare anmärkningsvärt att BB inte tidigare uppmärksammade att de brott
som avsågs med förundersökningen hade preskriberats. För den bristfälliga hand-
läggningen av ärendet förtjänar han kritik.

Jag noterar med tillfredsställelse upplysningen om att en rutin för bevakning av
ärenden med preskriptionsrisk kommer att initieras på åklagarkammaren.

Vad AA i övrigt har anfört föranleder inte något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
