# Kritik mot handläggningen av ett brottmål vid Halmstads tingsrätt i vilket en anställd vid domstolen var tilltalad

JO 2009-10-29 dnr 3017-2009

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                      Sid
                                                                       2009-10-29         3017-2009               1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot handläggningen av ett brottmål vid Halmstads tingsrätt i vilket
                        en anställd vid domstolen var tilltalad

## Anmälan

Lagmannen AA vid Halmstads tingsrätt begärde i en anmälan att JO skulle granska
                        och pröva handläggningen av ett brottmål vid tingsrätten. Till anmälan fogades en
                        kopia av tingsrättens akt i mål B 576-09 samt vissa tidningsartiklar i saken. Av
                        artiklarna framgick att en anställd vid tingsrätten åtalats och dömts för grovt
                        rattfylleri och det ifrågasattes om hon på grund av sin anställning erhållit förmåner
                        i samband med rättegången. Det uppgavs bl.a. att hon skulle ha släppts in i
                        tingssalen och tagit plats där innan målet ropades på och att hon skulle ha tagit bort
                        sitt namn från den elektroniska uppropslistan efter förhandlingens slut vilket
                        normalt inte sker.

## Utredning

Muntliga upplysningar inhämtades från rådmannen BB vid Varbergs tingsrätt samt
                        AA och chefsadministratören CC vid Halmstads tingrätt. Av utredningen i ärendet
                        framkom sammanfattningsvis följande.

                        CC åtalades för grovt rattfylleri. BB, som normalt tjänstgör vid Varbergs tingsrätt,
                        var ordförande vid huvudförhandlingen i målet. Hon hade, via administratören vid
                        Varbergs tingsrätt, låtit framföra till CC att denna kunde sitta i salen när målet
                        ropades på. Offentligheten vid en förhandling tillgodoses, som BB ser det, genom
                        att målet ropas på och allmänheten då får tillfälle att komma in i salen. Något
                        hinder mot att parterna finns på plats dessförinnan finns inte. Det händer att hon
                        t.ex. låter målsäganden gå in tidigare i uppmärksammade mål eller att åklagaren
                        redan är på plats när flera förhandlingar hålls efter varandra. – När BB kom till
                        Halmstads tingsrätt pågick en annan förhandling i den sal där den aktuella
                        förhandlingen skulle äga rum varför hon satte sig utanför i ”allmänhetens” väntsal.
                        Hon minns att åklagaren satt där och att hon hälsade på denne. En vaktmästare kom
                        sedan och hjälpte dem in i salen och då följde åklagaren, försvararen och den
                        tilltalade med in, som hon minns det. I vart fall satt alla parter i salen när hon hade
                        hälsat på nämndemännen och satt sig ner. Målet ropades sedan på innan
                        förhandlingen påbörjades. Förhandlingen, överläggningen och avkunnandet av
                        dom förflöt i normal ordning.


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                      Dnr 3017-2009    Sid 2 (3)



Såvitt gäller den elektroniska uppropslistan, som visas i receptionen, väntsalarna
och nämndemannarummet, framkom att denna installerades någon månad innan
den aktuella förhandlingen ägde rum. För att ta bort sitt namn på uppropslistan
efter förhandlingen, raderade CC namnet i målets rubrik i det datoriserade registret
för målhantering, Vera. Hennes namn fanns dock alltjämt kvar under rubriken
aktörer i målet, varför det fortfarande gick att se vem som var tilltalad i Vera.
Denna information fanns att tillgå via allmänhetens dator i tingsrättens lokal. Hon
uppgav att hon tyckte att det var obehagligt att hennes namn stod på uppropslistan
och att hon därför tagit upp saken med AA. Hon hade då uppfattat att han
sanktionerat att hon tog bort sitt namn från listan efter förhandlingen, annars hade
hon inte gjort detta. AA uppgav att det är möjligt att CC nämnt
för honom att hon ville att namnet skulle tas bort efter förhandlingen och att han
då hänvisade henne att prata med en vaktmästare. Däremot var det inte någon
diskussion om att hon själv skulle ta bort sitt namn.

Beträffande rutinerna rörande uppropslistan upplyste AA att uppgifter om samtliga
mål på den elektroniska listan normalt står kvar hela dagen med en notering om
målen är ”pågående” eller ”avslutade”. Tidigare var uppropslistorna
i pappersform. Då togs de ofta ned efter förhandlingens slut.

Bedömning
Jag har inte funnit tillräcklig anledning att begära ett skriftligt yttrande från tings-
rätten i saken, men det som kommit fram föranleder följande uttalanden från min
sida.

Likabehandlingsprincipen är av grundläggande betydelse för svensk rättsordning.
Av 1 kap. 9 § regeringsformen framgår att bl.a. domstolar i sin verksamhet ska
beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet. Det är både för
enskildas rättssäkerhet och förtroendet för rättsväsendet viktigt att det inte finns
anledning att ifrågasätta om denna princip upprätthållits.

Det är givetvis så, att det kan vara känsligt när en anställd vid en domstol är part i
ett mål. För att inte, i sådana fall, misstanke ska uppstå om att den anställde sär-
behandlas på ett sätt som gynnar denne är det viktigt, inte bara att de bestämmelser
som gäller för handläggningen av mål följs utan också, i de delar handläggningen
inte är författningsreglerad, att tingsrätten inte frångår sina rutiner på ett sådant sätt
att misstanke om särbehandling uppkommer. Om särbehandling sker kan detta
också ge upphov till tvivel om domstolens opartiskhet.

Beträffande här aktuella frågor – när och hur den tilltalade kom in i rättssalen och
det förhållandet att hennes namn raderades från uppropslistan efter förhandlingen –
konstaterar jag inledningsvis att inga bestämmelser om offentlighet synes ha åsido-
satts, vare sig avseende uppgifter i tingsrättens målhanteringssystem eller beträf-
fande förhållandena vid huvudförhandlingen.

När det så först gäller frågan om när den tilltalade kom in i rättssalen konstaterar
jag följande. BB har uppgett att hon före förhandlingen befann sig i det allmänna
väntutrymmet utanför förhandlingsalen och att hennes minnesbild är att hon gick in
                                                                  Dnr 3017-2009   Sid 3 (3)



i salen samtidigt med åklagaren, den tilltalade och den offentliga försvararen innan
målet ropades på. Även om det normalt är så att parterna går in först när målet har
ropats på anser jag inte att det finns anledning att kritisera tillvägagångssättet i
detta fall. Det finns emellertid en risk att domstolens objektivitet ifrågasätts om
endast en av parterna ges tillfälle att befinna sig i rättssalen när pårop sker.
Däremot kan det, t.ex. i mål med starka motsättningar mellan parterna, förekomma
att de när målet ropats på, på grund av lokalernas utformning, går in i rättssalen i
omgångar för att undvika konfrontationer. En tilltalad som önskar undgå viss
uppmärksamhet bör emellertid inte beredas möjlighet att i förväg ensam ta plats i
rättsalen. Beskedet som BB lät framföra till den tilltalade före förhandlingen var
därför, som jag ser det, inte lämpligt.

Beträffande den elektroniska uppropslistan har upplysts att rutinen är att uppgifter
om målet står kvar hela dagen, således även efter förhandlingens slut. I det aktuella
fallet raderade CC själv sitt namn när förhandlingen var klar. Det är givetvis
förståeligt att en anställd kan känna obehag av att dennes namn finns på upprops-
listan på arbetsplatsen hela dagen. Det är emellertid inte ett godtagbart skäl för
domstolen för att frångå den ordning som annars gäller vid tingsrätten.

Åtgärden att radera namnet efter förhandlingens slut synes ha sin grund i att CC
och AA kan ha missuppfattat varandra. Hon har uppgett att hon uppfattat att hennes
åtgärd godtogs av AA. Det besked hon fick av AA – att hon hänvisades till att tala
med vaktmästaren – gör att hon, som jag ser det, haft fog för att uppfatta beskedet
som hon gjorde. AA borde i stället, när frågan kom upp, tydligt ha angett att den
normala rutinen inte borde frångås.

Med den kritik som ligger i det ovan sagda avslutas ärendet.
