# Kritik mot en åklagare och mot Polismyndigheten i Örebro län, som inte respekterat en brottsmisstänkts försvararrättigheter, m.m.

JO 2013-04-26 dnr 3019-2012

BESLUT
                                                                         Datum                 Dnr                     Sid
                                                                         2013-04-26            3019-2012              1 (9)
Stf justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Kritik mot en åklagare och mot Polismyndigheten i Örebro län, som inte
                        respekterat en brottsmisstänkts försvararrättigheter, m.m.


                          Beslutet i korthet: En 17-åring hämtades till förhör misstänkt för misshandel.
                          Brottsutredningen involverade flera misstänkta gärningsmän och 17-åringen förnekade
                          brott. Förundersökningsledaren och polisen kritiseras bl.a. för att ha genomfört förhör
                          utan försvarare närvarande. Vidare kritiseras Åklagarmyndigheten för att
                          förundersökningen inte har handlagts med tillräcklig skyndsamhet.

## Anmälan

AA anmälde bl.a. Polismyndigheten i Örebro län och Åklagarmyndigheten till JO
                        och framförde klagomål mot handläggningen av en förundersökning där hennes 17-
                        årige son BB var misstänkt för misshandel. Hon var bl.a. kritisk till den långa
                        handläggningstiden samt det förhållandet att BB hördes utan försvarare närvarande.
                        Av anmälan framgick huvudsakligen följande.

                        I augusti 2011 inträffade en misshandel. Den 13 september 2011 blev AA kon-
                        taktad av polisen och fick veta att BB skulle få komma på polisförhör angående
                        misshandel. Hon uppgav för polisen att BB ville ha en advokat, vilket antecknades
                        av polisen. Kl. 07.00 den 25 november 2011 hämtades BB till förhör. Hon uppgav
                        för polisen att en advokat skulle närvara och polisen bekräftade att det fanns en
                        notering om detta. Trots det genomfördes förhöret med BB utan försvarare.
                        Socialtjänsten hade inte underrättats om tidpunkten för förhöret. Efter förhöret
                        anhölls BB.

                        Åtal väcktes i april 2012. Eftersom målsäganden hade förhinder att inställa sig kom
                        förhandlingen vid tingsrätten att äga rum först den 27 april 2012. Den 4 maj 2012
                        meddelade tingsrätten dom i vilken åtalet mot BB ogillades.

## Utredning

Allmän bakgrund
                        Handlingar hämtades in. Åklagarmyndigheten (vice riksåklagaren CC) och
                        Polismyndigheten i Örebro län (länspolismästaren DD) inkom efter anmodan med
                        yttranden. Av utredningen framgick följande.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                  www.jo.se
                                                                   Dnr 3019-2012     Sid 2 (9)




Polismyndigheten mottog den 18 augusti 2011 en anmälan om misshandel och
samma dag fattades beslut om att inleda förundersökning. Eftersom det inlednings-
vis inte fanns någon skäligen misstänkt gärningsman beslutades att förundersök-
ningen skulle vara polisledd.

Den 31 augusti 2011 hölls ett målsägandeförhör vid vilket framkom uppgifter som
gjorde att BB kunde misstänkas för brottet. Dagen därpå, den 1 september 2011,
registrerades BB som skäligen misstänkt för misshandel. I samband därmed över-
gick ansvaret för förundersökningsledningen till åklagare och kammaråklagaren EE
utsågs till förundersökningsledare.

Vid förhör som hölls den 9 september 2011 med målsägandens bror och en kamrat
till denne framkom uppgifter som tydde på att flera gärningsmän kunde vara
inblandade. Samma dag genomfördes en fotokonfrontation med målsägandens bror
vid vilken BB och ytterligare en person pekades ut som delaktiga i misshandeln.

Den 13 september 2011 informerades AA om att BB var misstänkt för det aktuella
brottet. I en promemoria daterad samma dag och upprättad av polisaspiranten FF,
fanns följande notering.

      Misstänktes vårdnadshavare AA vill vara med under förhöret samt att hon troligen
      vill att en advokat skall förordnas till dess.
Den 24 november 2011 fattade EE beslut om att hämta BB och ytterligare en
misstänkt gärningsman till förhör. Beslutet om hämtning verkställdes på morgonen
den 25 november 2011. Kl. 07.35 påbörjades ett förhör med BB vid vilket han
delgavs brottsmisstanke. BB förnekade brott. I förhörsprotokollet finns antecknat
att BB informerades om sina försvararrättigheter och att han och AA, som var
närvarande, godtog att förhöret genomfördes utan försvarare. Vidare angavs att BB
godtog den försvarare som tingsrätten förordnade vid en rättegång. Det fanns inte
någon företrädare för socialtjänsten närvarande vid förhöret.

Vid förhören framkom uppgifter som innebar att en tredje person kunde misstänkas
för att ha varit delaktig i misshandeln. EE beslutade att även denna person skulle
tas in för förhör. I avvaktan på att det förhöret skulle genomföras fattades beslut
om att anhålla bl.a. BB. Anhållningsbeslutet hävdes på eftermiddagen den
25 november 2011 efter att den tredje personen förhörts.

Den 28 november 2011 förordnades en offentlig försvarare för BB.

Förundersökningsledningen övertogs den 1 januari 2012 av kammaråklagaren GG.

BB slutdelgavs förundersökningen i mars 2012 och den 4 april 2012 gavs en
ansökan om stämning in till tingsrätten. Den 4 maj 2012 meddelade Örebro tings-
rätt dom i vilken åtalet ogillades.

Rätten till försvarare
Polismyndigheten har i sin bedömning av hur frågan om BB:s försvararrättigheter
handlagts anfört följande.
                                                                         Dnr 3019-2012      Sid 3 (9)




      Att hålla förhör med en misstänkt under 18 år utan att den unge har tillgång till
      juridiskt biträde kan endast godtas under mycket speciella omständigheter. Det krävs
      inte enbart att den unge fått klar och tydlig information och fullt ut uppgett sig förstå
      konsekvensen av att förhör hålls utan föregående kontakt med en försvarare, utan
      omständigheterna måste rent objektivt också vara sådana att den unges rättigheter
      inte undergrävs på ett otillbörligt sätt.
      Den aktuella utredningen har rört misshandel, där det funnits flera misstänkta. Det
      har funnits oklarheter kring vad som hänt och vem som gjort vad under den anmälda
      misshandeln. Uppgifter från förhöret med BB har därför kunnat antas komma att ha
      betydelse för utredningen och för åklagarens senare bedömning i skuldfrågan. BB
      har också förnekat brott. Vårdnadshavaren AA har redan vid kontakt med utredare i
      ärendet den 13 september 2011 framfört önskemål om advokat inför förhör med
      sonen och på nytt tagit upp frågan inför förhöret den 25 november. Det kan i efter-
      hand också konstateras att förhöret den 25 november kom att bli det enda med BB.
      Av noteringar i samband med förhöret den 25 november 2011 framgår att BB, med
      vårdnadshavaren närvarande, avsagt sig rätten till försvarare. Polismyndigheten
      anser dock sammantaget att omständigheterna i ärendet rent objektivt varit sådana
      att förhöret inte borde ha hållits innan en offentlig försvarare förordnats för BB.
Åklagarmyndigheten har upplyst att EE uppgett att hon inte kände till att AA i
september 2011 varit i kontakt med polisen och diskuterat försvararfrågan. Enligt
den information som EE fick från polisen så uppgav BB och AA att det gick bra att
hålla förhör utan försvarare närvarande.

EE uppgav därutöver följande.
      När det gäller frågan om offentlig försvarare för ungdomar som hämtas till förhör
      följer jag riksåklagarens riktlinjer RÅR 2006:3 (Riksåklagarens riktlinjer för hand-
      läggning av ungdomsärenden), där det på sid. 45 framgår att förhör efter beslut om
      hämtning utan föregående kallelse i regel måste hållas utan att försvarare finns att
      tillgå. Försvarare ska därefter förordnas så snart det kan ske.
      Mina egna rutiner ser ut så här: när jag får besked från polisen att en hämtning är
      verkställd och får reda på vilken förvarare som önskas, faxar jag en begäran om
      offentlig försvarare till tingsrätten. Så gjorde jag även vid detta tillfälle. I min fram-
      ställan brukar jag lägga till i fetskrift att den unge har hämtats till förhör och att en
      försvarare behöver förordnas omedelbart. Det är inte något som ingår i den mall som
      Åklagarmyndigheten har skapat för framställan om förordnande av offentlig för-
      svarare för ungdomar och det är inte heller något som framgår av Åklagarmyndig-
      hetens riktlinjer, utan det är en rutin som jag själv har skapat för att försvarare ska
      kunna förordnas så snart det kan ske. Det brukar innebära att en försvarare hör av sig
      någon gång på eftermiddagen och att man då kan boka in försvararen att vara med
      på nästa förhör. Jag ser nu vid genomgången av ärendet att jag vid detta tillfälle
      missade att lägga till den extra informationen att förordnandet måste ske omedelbart
      och tingsrätten förordnade därför försvarare först flera dagar senare. I det här fallet
      var det dock inte aktuellt att boka in något nytt förhör med de misstänkta utan de
      skulle släppas så fort förhör hade hållits med en av de medmisstänkta (hämtningen
      av en av de medmisstänkta hade inte kunnat verkställas redan på morgonen). BB
      anhölls kl. 9.30 och anhållandet hävdes kl. 14.05. Han släpptes alltså ungefär vid
      den tidpunkt då en försvarare normalt kan förväntas bli förordnad och ha möjlighet
      att kontakta åklagare eller polis.
Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.
      Av 24 § LUL [lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga
      lagöverträdare] följer att det föreligger en stark presumtion för att offentlig
      försvarare ska förordnas för misstänkta som är under 18 år. JO har i flera beslut
      pekat på att det förhållandet att den misstänkte ska ha tillgång till en försvarare inte
                                                                        Dnr 3019-2012      Sid 4 (9)




      per automatik innebär att en försvarare måste närvara när den misstänkte hörs (se
      t.ex. JO:s beslut den 23 april 2012 i dnr 4082-2011). Så långt det är möjligt bör
      emellertid försvarare förordnas tidigt under förundersökningen och närvara vid
      förhör. Även om en misstänkt eller dennes vårdnadshavare uppger att det inte finns
      behov av offentlig försvarare vid ett förhör åligger det förundersökningsledaren att,
      på objektiva grunder, bedöma om så är fallet. En sådan bedömning kan inte enbart
      överlåtas på den misstänkte (se t.ex. JO:s beslut den 9 april 2010 i dnr 3741-2008
      och den 28 oktober 2011 i dnr 4608-2010 [JO 2012/13 s. 106], jfr RåR 2006:3
      avsnitt 4.2).
      Om den misstänkte är gripen eller hämtad till förhör är det ofta svårt – i praktiken
      många gånger närmast omöjligt – att hålla ett första förhör i närvaro av försvarare.
      Den misstänkte kan i dessa situationer normalt inte i förväg tillfrågas om sin inställ-
      ning i försvararfrågan. I RåR 2006:3 sägs, som framgått ovan, att förhör efter beslut
      om hämtning utan föregående kallelse som regel måste hållas utan att försvarare
      finns att tillgå. Hur pass utförligt förhör som är lämpligt att hålla utan försvarare
      beror bl.a. på hur allvarliga brottsmisstankarna är och hur omfattande eller kompli-
      cerad utredningen är. JO har, i ett fall som gällde ett mycket allvarligt brott (grov
      våldtäkt mot barn), uttalat att i ett sådant fall bör ett kort förhör hållas där brotts-
      misstanken delges och den misstänkte hörs om sin inställning till misstanken och i
      försvararfrågan. Ett utförligare förhör får anstå till dess försvarare kan närvara (JO:s
      beslut den 17 december 2010 i dnr 5493-2008 [JO 2011/12 s. 77]). I avvaktan på
      detta får den misstänkte i de flesta fall vara anhållen.
      I detta fall har BB hämtats till förhör utan föregående kallelse. BB och hans vård-
      nadshavare har, såvitt framgår av förhörsutskriften, i inledningen av förhöret sagt att
      det gick bra att hålla förhöret utan försvarare. Det är också den information som
      åklagaren EE uppgett att hon har fått. Jag kan inte se att det har funnits anledning för
      EE att ifrågasätta att förhörsledaren iakttagit bestämmelsen i 12 § FUK. BB delgavs
      vid förhöret misstanke och hördes om ett fall av misshandel. Vårdnadshavaren var
      med vid förhöret och det framgår också att hon har stöttat BB när han lämnade sina
      uppgifter. Vid en samlad bedömning av omständigheterna, så som de var kända för
      EE, och mot bakgrund av att det inte rörde sig om alltför allvarlig eller omfattande
      brottslighet kan jag inte se att det var fel av EE att inte ge direktiv om att endast ett
      kort s.k. delgivningsförhör skulle hållas med BB innan försvarare förordnades (jfr
      JO:s beslut den 28 oktober 2011 i dnr 4553-2010 och den 23 april 2012 i dnr 4082-
      2011, där förhållandena dock var annorlunda).
      Sedan EE efter förhöret beslutat att BB skulle anhållas har hon gett in begäran om
      förordnande av offentlig försvarare till tingsrätten. Det kom att dröja ett antal dagar
      innan ett sådant förordnande kom in till åklagarkammaren, vilket i vart fall till viss
      del synes bero på att EE inte uppmärksammade tingsrätten på att BB var
      frihetsberövad. Det är naturligtvis angeläget att frågor om förordnande av offentlig
      försvarare för den som är frihetsberövad hanteras med största skyndsamhet så att
      den misstänkte kan få tillgång till försvarare så snabbt som möjligt och så att
      försvarare kan närvara vid eventuella kommande förhör. I detta fall försattes BB
      dock på fri fot redan fyra och en halv timme efter anhållningsbeslutet och något
      ytterligare förhör hölls inte med honom.
Handläggningstiden
I fråga om ärendets handläggningstid inhämtade Åklagarmyndigheten upplysningar
från åklagarkammaren i Örebro, som upplyste att GG var tjänstledig.

Kammarledningen anförde följande.

      Under huvudsakligen november månad 2011 handlade EE, utöver sina ordinarie
      arbetsuppgifter, även ett mordåtal som av henne krävde en extra arbetsinsats.
      Fördelningen av mordärendet skedde i samråd med henne och i samband därmed
      försäkrade ledningen sig om att hon hade utrymme för detta i sin rådande arbets-
      situation och att hon skulle rapportera om hon behövde extra hjälp för att klara av
                                                                        Dnr 3019-2012      Sid 5 (9)




      sin rotel med gällande tidsfrister. Huvudförhandlingen i mordrättegången avslutades
      i tingsrätten den 1 december 2011, dock med fortsatt kortare förhandling efter
      inhämtad RPU i januari 2012.
      I december månad fick EE tillsammans med en kollega ett större mål att handlägga i
      tingsrätten. Anledningen därtill var att handläggande åklagare inte själv kunde ta
      förhandlingen då tingsrätten satte ut målet på dagar då åklagaren inte längre var i
      tjänst på åklagarkammaren. Förhandlingsdagarna kom att sträcka sig över dagar
      strax före och efter jul- och nyårshelg vilket gjorde att kammaren med hänsyn till
      mellankommande storhelger inte kunde fördela ärendet på en och samma åklagare
      utan tvingades dela upp målet på två olika åklagare i förhållande till rättens
      förhandlingsplan. Valet av åklagare föll på två av de som var i tjänst och var till-
      gängliga för förhandling under den period av förhandlingsdagar som tingsrätten
      hade bestämt. I samband med fördelningen av huvudförhandlingen redogjorde EE
      för situationen på roteln. Hon uppgav att hon hade mycket att göra och hon ombads
      därför att meddela kammarledningen om hon behövde hjälp med sin arbetssituation i
      anledning av det nya målet. Aktuellt ärende omnämndes inte i samband härmed men
      det bör särskilt noteras att ärendet inte heller vid tiden för överlämnandet av
      tingsrättsmålet var i någon akut fas vilket kan vara ett av skälen till att det inte
      särskilt uppmärksammades. EE lämnade barn- och ungdomsteamet den 1 januari
      2012 varvid hennes rotel övertogs av kollegan GG.
      Sammanfattningsvis är det ledningens uppfattning att EE under aktuell tidsperiod
      haft en ansträngd arbetsbelastning men att hon samtidigt har erbjudits stöd och hjälp
      och att hon har haft en god kontroll över sin rotel. EE har även vid tidigare tillfällen
      under ordinarie rotelvård visat prov på att hon noggrant kan redogöra för sin rotel
      och ledningens uppfattning är att hon har mycket bra rutiner för hanteringen av
      tidsfrister. Tidsutdräkten vid direktivgivningen i nu aktuellt ärende, torde enligt
      kammarledningens uppfattning vara ett olyckligt förbiseende vid rotelgenomgången
      i kombination med byte av rotelinnehavare vid årsskiftet 2011/2012.
EE uppgav att hon den 6 december 2011 berättat för sin chef att mordutredningen
tagit mycket tid i anspråk och att hon behövde lägga tid på att komma ikapp på
roteln. Därutöver upplyste hon följande.
      Efter att ha läst ledningens yttrande vill jag tillägga att när jag informerade
      ledningen om min arbetssituation den 6 december och när vi dagarna därefter
      fortsatte att prata om min situation fick jag inte något erbjudande om hjälp med
      roteln. Om jag hade fått ett sådant erbjudande skulle jag ha tackat ja till det och jag
      skulle då ha lämnat ifrån mig de ärenden som låg hos mig för åtgärd. Eftersom jag
      var tydlig med att jag inte hann med alla arbetsuppgifter och det var känt att jag hade
      en rotel med många tidsfrister och då jag också påtalade att jag snart skulle byta
      rotel, var jag av uppfattningen att jag därmed tog det ansvar som krävdes av mig i en
      sådan situation som jag hamnat i. Jag gjorde bedömningen att ledningen under
      rådande omständigheter ansåg det godtagbart att en del av mina fristärenden fick stå
      tillbaka några veckor till. Här kan dock tilläggas att jag pratade med alla tre
      åklagarcheferna om min arbetssituation eftersom de var på plats olika dagar och det
      kan möjligen ha bidragit till de missförstånd som tydligen har uppstått mellan mig
      och ledningen. Att vi missförstått varandra blev känt för mig först när jag läste
      kammarledningens yttrande.
Åklagarmyndigheten redovisade följande bedömning.

      Den aktuella utredningen gällde ett fall av misshandel där tre personer var miss-
      tänkta. Ärendets totala handläggningstid, från det att ärendet lottades in på åklagar-
      kammaren till dess att åtal väcktes, uppgick till sju månader.
      När det gäller tiden fram till dess att de misstänkta hämtades till förhör och delgavs
      brottsmisstanke anser jag att utredningen, mot bakgrund av det särskilda skyndsam-
      hetskrav som gäller enligt 4 § LUL, redan då borde ha bedrivits med större skynd-
                                                                       Dnr 3019-2012      Sid 6 (9)




      samhet. Framförallt är det dock handläggningstiden därefter, då sexveckorsfristen
      börjat löpa, som blivit för lång. När åtal väcktes den 3 april 2012 hade fristen över-
      skridits med nästan tre månader.
      Utredningen omfattade visserligen tre misstänkta gärningsmän. Ett flertal vittnes-
      förhör och fotokonfrontationer har också genomförts. Enligt min bedömning har
      utredningen emellertid inte varit av sådan art att det funnits skäl att överskrida
      fristen. Såväl EE som kammarledningen har upplyst om att EE under december
      2011, då ärendet blev liggande utan åtgärd, haft en mycket stor arbetsbelastning. Det
      saknas anledning att ifrågasätta att detta är orsaken till att ärendet inte kom att
      handläggas på det sätt som borde ha skett. Som framgått […] är emellertid varken
      hög arbetsbelastning eller personalbrist godtagbara skäl för att överskrida den
      lagstadgade fristen.
      GG övertog ansvaret för utredningen strax innan sexveckorsfristen löpte ut. Sedan
      hon fick utredningsläget klart för sig har hon varit snabb med att lämna direktiv.
      Utredningen tog därefter ny fart. Trots det blev, enligt min uppfattning, även den
      återstående utredningstiden alltför lång mot bakgrund av de utredningsåtgärder som
      återstod. Eftersom ärendet redan var gammalt hade det varit önskvärt om ut-
      redningen kunnat slutföras snabbare och beslut i åtalsfrågan fattas tidigare än vad
      som skedde.
Underrättelse till socialnämnd m.m.
Polismyndigheten har upplyst följande i frågan om myndighetens kontakter med
socialnämnden. I ärendet har antecknats att socialtjänsten underrättats enligt LUL.
Utredaren lyckades dock inte komma i kontakt med någon företrädare för
socialtjänsten innan förhöret genomfördes den 25 november 2011. Det finns i
ärendet inte närmare beskrivet när och på vilket sätt utredaren försökt kontakta
socialtjänsten och det finns inte heller någon dokumentation som visar att kontakt
tagits vid ett senare tillfälle.

Enligt polismyndighetens uppfattning är det inte tillräckligt att endast ett
kontaktförsök görs för att kraven på underrättelse ska anses uppfyllda. Om
ytterligare försök gjorts borde dessa enligt polismyndigheten ha dokumenterats.

Polismyndigheten har vidare konstaterat att det varken i polisens akt eller ärende-
hanteringssystem finns någon notering om att åklagaren fått information om att AA
redan i september 2011 underrättats om brottsmisstankarna mot BB.

Rättslig reglering
Rätten till försvarare
Enligt 21 kap. 3 § rättegångsbalken, RB, har den som är misstänkt för brott rätt att
biträdas av försvarare. Är den misstänkte under 18 år utses försvararen av
vårdnadshavaren.

Under vissa förutsättningar ska offentlig försvarare förordnas, se 21 kap. 3 a § RB.
Är den misstänkte under arton år ska försvarare förordnas om det inte är uppenbart
att han eller hon saknar behov av detta, se 24 § LUL.

Enligt 12 § förundersökningskungörelsen ska den som underrättas om att han eller
hon är skäligen misstänkt för ett brott samtidigt informeras om sin rätt att redan
under förundersökningen anlita biträde av försvarare och om att offentlig försva-
                                                                   Dnr 3019-2012    Sid 7 (9)




rare under vissa förutsättningar kan förordnas av rätten. Om den misstänkte begär
att få en offentlig försvarare ska denna begäran överlämnas till domstol, se 23 kap.
5 § respektive 21 kap. 4 § andra stycket RB. Överlämnandet ska ske omedelbart.

JO har i flera ärenden under senare år riktat kritik mot att förhör bl.a. i ungdomsut-
redningar genomförts utan att försvarare närvarat. JO har uttalat att, även om en
misstänkt uppger att ett förhör kan genomföras utan försvarare, en förundersök-
ningsledare har att på objektiva grunder bedöma om så är fallet. Bedömningen kan
inte enbart överlåtas på den misstänkte eller dennes vårdnadshavare. När utred-
ningen leds av en åklagare ankommer det på honom eller henne att ta ställning till
behovet av försvarare oavsett vilken inställning den misstänkte har. Det åligger en
förhörsledare att försäkra sig om att förundersökningsledaren tagit ställning i
försvararfrågan innan ett förhör med en brottsmisstänkt genomförs. (Se JO 2012/13
s. 106 med däri angivna hänvisningar och JO:s beslut den 30 november 2012, dnr
3577-2011.)

Handläggningstiden
Av 23 kap. 4 § andra stycket RB framgår att en förundersökning ska bedrivas så
skyndsamt som omständigheterna medger.

En förundersökning mot den som inte fyllt arton år och som gäller brott på vilket
fängelse kan följa ska bedrivas med särskild skyndsamhet. Förundersökningen ska
avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom sex
veckor från dagen för delgivning av brottsmisstanke enligt 23 kap. 18 § första
stycket RB. Tidsfristen får överskridas endast om det är nödvändigt med hänsyn till
att den misstänkte ska delta i medling med anledning av brott, utredningens
beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. (Se 4 § LUL.)

Av förarbetena till 4 § LUL framgår att fristen endast undantagsvis får överskridas.
Personalbrist eller att andra uppgifter anses böra ges företräde är inte godtagbara
skäl för att överskrida fristen (prop. 1994/95:12 s. 96 f.).

Underrättelse till socialnämnd m.m.
När den som inte fyllt arton år är skäligen misstänkt för ett brott på vilket fängelse
kan följa, ska socialnämnden genast underrättas, 6 § LUL. Vid förhör med den
unge ska företrädare för socialtjänsten närvara om det är möjligt och kan ske utan
men för utredningen, 7 § LUL. Syftet är att socialnämnden ska få kunskap om den
pågående brottsutredningen och därmed bättre förutsättningar att fullgöra sitt
ansvar.

Polismyndighetens åtgärder enligt 6 § LUL ska dokumenteras. Detta följer av all-
männa principer om myndigheters dokumentationsskyldighet (se även 20 § förun-
dersökningskungörelsen, som anger att tid och plats för åtgärder under förunder-
sökningen ska antecknas i förundersökningsprotokollet).
                                                                   Dnr 3019-2012     Sid 8 (9)




Bedömning
Rätten till försvarare
Huvudsyftet med att en misstänkt ska ha rätt till försvarare tidigt i en brottsutred-
ning är att han eller hon inte på grund av bristande kännedom om utrednings-
förfarandet och den rättsliga regleringen ska komma i underläge mot polis och
åklagare utan ha tillgång till sådan sakkunskap att han eller hon till fullo kan till-
varata sina rättigheter. Den som är misstänkt för ett brott har därför som regel rätt
att ha tillgång till försvarare redan från och med första förhöret. Som framhålls i
kommentaren till rättegångsbalken är försvararbehovet inte mindre starkt vid det
första förhöret med en misstänkt utan snarare tvärtom (Fitger, Rättegångsbalken,
www.nj.se/zeteo, 23 kap. 5 §).

Åklagarmyndigheten har med hänvisning till att BB hämtats till förhör, att
vårdnadshavare var närvarande och brottsligheten inte var omfattande eller
allvarlig anfört att det inte var fel att genomföra förhöret utan försvarare.

När det gäller utrymmet för att utan försvarare förhöra BB bör följande beaktas.

För en misstänkt som är under arton år ska offentlig försvarare förordnas, om det
inte är uppenbart att behov av det saknas. BB var misstänkt för en misshandel som
involverade flera misstänkta gärningsmän. Han förnekade brott och utredningen
var inte okomplicerad. Detta understryks av det förhållande att åklagaren fann skäl
att besluta om hämtning av de misstänkta till förhör. Förhöret som hölls var
utförligt och inte enbart ett s.k. delgivningsförhör (jfr JO 2011/12 s. 77). Efter
förhöret anhölls BB.

Sett till dessa omständigheter borde en försvarare ha närvarat vid förhöret som
hölls med BB den 25 november 2011. Att så inte var fallet är en brist som har
äventyrat rättssäkerheten. Detta gäller särskilt eftersom förhöret kom att bli det
enda som hölls med BB under utredningen.

Det är primärt förundersökningsledarens ansvar att se till att en misstänkts
försvararrättigheter respekteras. Även förhörsledaren borde dock, innan han stod i
begrepp att inleda ett mer ingående förhör, på eget initiativ ha rådgjort med
förundersökningsledaren rörande BB:s behov av försvarare. Detta gäller särskilt då
det av polisens egna anteckningar framgick att BB:s vårdnadshavare redan i
september 2011 framfört önskemål om att ha en försvarare närvarande vid förhör.
Denna information skulle polisen givetvis omedelbart ha vidareförmedlat till
förundersökningsledaren.

Sammanfattningsvis ska EE och Polismyndigheten i Örebro län kritiseras för den
bristfälliga hanteringen av BB:s försvararrättigheter.

Handläggningstiden
Förundersökningsledaren bär det primära ansvaret för att skyndsamhetskravet
efterlevs och att tidsfrister inte överskrids. Om ett ärende inte kan handläggas med
tillräcklig skyndsamhet åligger det åklagaren att underrätta kammarledningen om
                                                                Dnr 3019-2012      Sid 9 (9)




detta. Kammarledningen har också ett eget ansvar för att skaffa sig kunskap om
bl.a. förekomsten av äldre ärenden och behovet av att vidta åtgärder på enskilda
rotlar. Det åligger kammarledningen att vidta erforderliga åtgärder i de ärenden
som inte handläggs med tillräcklig skyndsamhet och att göra nödvändiga priorite-
ringar. (Se bl.a. JO:s beslut den 10 december 2010, dnr 6459-2009 och 6460-2009.)

Både polismyndigheten och Åklagarmyndigheten har vidgått att utredningen inte
bedrivits med den skyndsamhet som varit påkallad och att handläggningstiden
därmed blivit för lång. Jag instämmer i denna bedömning. Åklagarmyndigheten ska
kritiseras för att ärendet inte handlagts med tillräcklig skyndsamhet.

Underrättelse till socialnämnd m.m.
Som polismyndigheten själv konstaterat har det förekommit vissa brister när det
gäller dokumentation och underrättelse till socialnämnden. Vidare har polis-
myndigheten brustit i kommunikationen med förundersökningsledaren. För denna
felaktiga handläggning ska polismyndigheten kritiseras.

AA:s övriga klagomål ger inte anledning till någon åtgärd eller något uttalande.
