# Kritik mot Kriminalvården för brister i utformningen av beslut om omprövning av placeringen av intagna på säkerhetsavdelning.
Uppföljning av JO 2014/15 s. 243 (dnr 2311-2013)

JO 2016-02-29 dnr 3021-2015

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                      Sid
                                                                          2016-02-29             3021-2015              1 (14)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården för brister i utformningen av beslut om
                        omprövning av placeringen av intagna på säkerhetsavdelning.
                        Uppföljning av JO 2014/15 s. 243 (dnr 2311-2013)


                          Beslutet i korthet: I JO 2014/15 s. 243 (dnr 2311-2013) utredde JO Kriminalvårdens
                          handläggning av ärenden om placering av intagna på säkerhetsavdelning. I sitt remis-
                          svar uppgav Kriminalvården bl.a. att myndigheten hade inlett en översyn av hanter-
                          ingen av dessa ärenden. I sitt beslut uttalade chefsJO att hon hade för avsikt att göra
                          en uppföljning av frågan efter ett år.
                          Kriminalvården har i ett yttrande till JO redovisat en processbeskrivning för hantering-
                          en av säkerhetsplaceringar. ChefsJO uttalar att det har funnits ett behov av att se
                          över denna process för att skapa ett mer rättssäkert, förutsebart och begripligt sys-
                          tem. Enligt chefsJO framstår Kriminalvårdens processbeskrivning på ett övergripande
                          plan som ändamålsenlig. Rätt tillämpad kommer den att stärka de intagnas rätts-
                          säkerhet men även bidra till en ökad förutsebarhet.
                          I granskningen uppmärksammades att Kriminalvården i ett initialbeslut om placering
                          på säkerhetsavdelning åberopat en omständighet som inte kan läggas till grund för en
                          sådan placering. Beslutet fattades innan Kriminalvården yttrade sig i JO 2014/15 s.
                          243, och det har därmed inte kunnat påverkas av Kriminalvårdens efterföljande arbete
                          med säkerhetsplaceringar. ChefsJO framhåller emellertid att Kriminalvården i ett antal
                          omprövningsbeslut – som fattats efter JO 2014/15 s. 243 – inte funnit något skäl att
                          ändra initialbeslutet. I samtliga beslut har Kriminalvården konstaterat att myndigheten
                          inte finner anledning att göra annan bedömning än vad som gjordes i initialbeslutet.
                          ChefsJO framhåller att Kriminalvården genom denna skrivning har bekräftat även den
                          felaktiga omständigheten i initialbeslutet och därmed lagt den till grund för en fortsatt
                          placering. Kriminalvården borde under dessa förhållanden i stället ha rättat till
                          bristerna i ett omprövningsbeslut och får kritik för att inte ha gjort det.
                          Slutligen kritiserar chefsJO Kriminalvården för att de månatliga omprövningsbesluten
                          fortfarande är intetsägande.


                        1 Bakgrund
                        Under våren 2013 beslutade jag att i ett särskilt initiativärende utreda Kriminal-
                        vårdens handläggning av ärenden om placering enligt 2 kap. 4 § fängelselagen




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                    Dnr 3021-2015        Sid 2 (14)




(2010:610).1 Bestämmelsen ger Kriminalvården möjlighet att placera intagna på
en avdelning med en särskilt hög grad av övervakning och kontroll (säkerhets-
avdelning) om det finns en varaktig risk för att den intagne rymmer eller fritas
och det kan antas att han eller hon är särskilt benägen att fortsätta allvarlig
brottslig verksamhet, eller att det finns särskild anledning att anta att det behövs
för att hindra den intagne från allvarlig brottslig verksamhet under vistelsen i
anstalt. Ett beslut om placering på säkerhetsavdelning ska omprövas så ofta det
finns anledning till det, dock minst en gång i månaden.

Skälet till granskningen var att det hade kommit till min kännedom att det rådde
ett utbrett missnöje bland de intagna på landets säkerhetsavdelningar. Missnöjet
avsåg bl.a. hur Kriminalvården motiverar besluten att placera intagna på säker-
hetsavdelning och handläggningen av omprövningsärendena. Efter det
inledande utredningsarbetet förelades Kriminalvården att yttra sig i ärendet.

Kriminalvården uppgav bl.a. att myndigheten hade inlett en översyn av hanter-
ingen av ärenden om placering på säkerhetsavdelning. Enligt myndigheten var
utgångspunkten att det vid minst två tillfällen per år ska utföras en fördjupad
riskanalys för varje intagen för att på så sätt förtydliga grunderna för placering-
en. Kriminalvården uppgav vidare att det skulle komma att tas fram tidslinjer
för varje intagen på säkerhetsavdelning. Detta för att göra det tydligare för den
intagne hur länge han eller hon kan räkna med att få vara placerad på en sådan
avdelning och när en eventuell flytt kan komma att ske till en normalavdelning i
säkerhetsklass 1. Avsikten med detta var att skapa en mer flexibel tillämpning
av placeringar där en intagen kan komma att vistas kortare tid av sin verkställig-
het på säkerhetsavdelning, under förutsättning att den aktiva riskbedömningen
möjliggör en utskrivning. Flexibiliteten förutsätter dock enligt Kriminalvården
även det omvända, där en likaså aktiv riskbedömning kan medföra ett beslut om
att en intagen återigen ska placeras på säkerhetsavdelning.

I ett beslut den 22 maj 20142 uttalade jag att jag hade för avsikt att efter cirka ett
år göra en uppföljning i frågan, detta eftersom Kriminalvården hade initierat en
översyn av hanteringen av ärenden om placering på säkerhetsavdelning.

2 Beslut om uppföljning
Under våren 2015 kom det in nya klagomål till JO om brister i Kriminalvårdens
handläggning av ärenden om placering på säkerhetsavdelning. I anmälningarna
hävdades bl.a. att omprövningsbesluten fortsatt var bristfälligt motiverade och
att Kriminalvården inte hade infört de nya rutiner som myndigheten hade redo-




1
    Se JO:s dnr 2311-2013.
2
    Se JO 2014/15 s. 243, dnr 2311-2013.
                                                                  Dnr 3021-2015       Sid 3 (14)




gjort för i det tidigare ärendet. Av den anledningen beslutade jag att påbörja en
uppföljning av det tidigare ärendet.

3 Inledande utredningsåtgärder
Inledningsvis inhämtades initialbesluten om placering på säkerhetsavdelning
beträffande två intagna, AA och BB, jämte ett antal omprövningsbeslut. Efter
att besluten hade granskats upprättades en promemoria av vilken bl.a. följande
framgick.

3.1 Klagomål från intagna
I sina anmälningar framförde AA och BB ett antal klagomål över utformningen
av initialbesluten, omprövningsbesluten och de s.k. tidslinjerna.

3.1.1 Initialbesluten
I denna del uppgav AA att Kriminalvården i initialbeslutet inte på ett tydligt sätt
hade redovisat varifrån de uppgifter som ligger till grund för placeringen
kommer. Inte heller hade myndigheten redovisat vilken betydelse uppgifterna
hade för bedömningen i frågan. När AA efterfrågade skälen för placeringen
hänvisade Kriminalvården enbart till att det råder sekretess för dessa uppgifter.
Det innebär att den intagne inte kan försvara sig mot skälen för placeringen.

3.1.2 Omprövningsbesluten
I denna del uppgav AA bl.a. att anstalten Saltvik har som rutin att varje månad
skicka ett yttrande till huvudkontoret med information om de positiva och nega-
tiva förändringar som skett sedan den senaste omprövningen. Enligt AA väljer
emellertid huvudkontoret att i omprövningsbesluten enbart notera de negativa
förändringarna. Vidare uppgav AA att han aldrig hade getts möjlighet att yttra
sig till huvudkontoret i samband med anstaltens yttrande.

AA uppgav vidare att uppgiften från Kriminalvården om att säkerhetsenheten
genomför två till fyra möten med intagna per år är felaktig. På samma sätt för-
håller det sig enligt honom med uppgiften om att de intagna ges möjlighet att
per telefon ha en dialog med beslutsfattaren om sin placering. Enligt AA har
han vid ett antal tillfällen begärt att få tala med Kriminalvårdens säkerhetschef,
men fått till svar att denne inte vill prata med honom.

3.1.3 Tidslinjer
AA uppgav att Kriminalvårdens säkerhetschef under 2014 lovade att en tidslinje
skulle upprättas för varje intagen efter sommaren. Av denna skulle det bl.a.
framgå vilka åtgärder den intagne kan vidta för att påverka sin situation den
eventuella tiden för utslussning m.m. Ett år senare finns det enligt AA fort-
farande inte några tidslinjer eller något datum för när sådana kan finnas
tillgängliga.

BB uppgav att han hade fått besked om att Kriminalvården beslutat sig för att
”skippa” tidslinjerna. Han uppgav dessutom att han i samtal med kriminalvårds-
inspektören i anstalten Hall hade fått besked om att ingen intagen skrivs ut från
                                                                      Dnr 3021-2015         Sid 4 (14)




säkerhetsenheterna med så lång avtjänandetid som han har kvar (över två år).
Det verkar som om det för placeringen inte spelar någon roll vilka positiva
förändringar som den intagne vidtar.

3.2 De granskade besluten
I initialbeslutet om placering av AA på säkerhetsavdelning, som fattades innan
JO:s beslut JO 2014/15 s. 243, har Kriminalvården, huvudkontoret, lämnat en
utförlig redogörelse för den dom som AA för närvarande avtjänar. Vidare finns
en sammanfattning av bedömningen från riksmottagningens utredning. Av be-
slutet framgår inte om AA har getts möjlighet att yttra sig i ärendet och vad han
i så fall lämnat för synpunkter. Under rubriken Huvudkontoret gör följande
bedömning framgår följande:
      [AA] är dömd för allvarlig våldsbrottslighet vilken han har beställt och varit
      delaktig i planeringen av samt brott vilket han begått under tid i häkte i aktuellt
      mål. Det bedöms med hänvisning till vad som framkommit i ärendet föreligga
      varaktig hög risk för allvarlig misskötsamhet, återfall i brott och rymning samt
      fritagning. Det finns särskild anledning att anta att en placering på säkerhetsav-
      delning behövs för att hindra [AA] från allvarlig brottslig verksamhet och rym-
      ning samt fritagning under verkställighet i anstalt. Kriminalvården, huvudkontor-
      et, finner därmed att [AA] ska vara placerad på säkerhetsavdelning i anstalten
      Kumla i enlighet med 2 kap 4 § Fängelselagen för att ordningen och säkerheten
      ska kunna upprätthållas. Vad [AA] anfört i övrigt föranleder ingen annan be-
      dömning.
JO har granskat 14 omprövningsbeslut (perioderna mars till november 2014 och
januari till april 2015). I omprövningsbeslutet i mars 2014 angavs bl.a. att AA
hade placerats på säkerhetsavdelning för att ordningen och säkerheten under
verkställigheten skulle kunna upprätthållas. Vidare redovisades att AA hade
rapporterats för misskötsamhet och varit placerad i avskildhet. Under rubriken
Huvudkontoret gör följande bedömning framgår följande:
      Kriminalvården, huvudkontoret, finner inte anledning att göra annan bedömning
      än vad som gjordes den 18 februari 2014 i fråga om placering av AA på säker-
      hetsavdelning. AA ska således alltjämt vara placerad på säkerhetsavdelning
      jämlikt 2 kap 4 § fängelselagen.
De 13 efterföljande besluten har i stort sett samma utformning och den enda
tillkommande informationen är om AA under den gångna månaden har rapport-
erats för misskötsamhet eller varit placerad i avskildhet.

I fråga om BB har initialbeslutet (från 2010) och 16 omprövningsbeslut
(perioden januari 2014 till april 2015) granskats. Beslutet från januari 2014 har
följande utformning:

## BESLUT

[BB] ska alltjämt vara placerad på säkerhetsavdelning.

## BAKGRUND

Kriminalvårdens huvudkontor beslutade [2010] att BB ska vara placerad på
      säkerhetsavdelning. Med hänvisning till aktuell och tidigare kriminalitet samt då
      [BB] återfallit i grov kriminalitet och tidigare även har dömts för brott som har
                                                                      Dnr 3021-2015         Sid 5 (14)




      begåtts under anstaltsvistelse bedöms risken för allvarlig misskötsamhet eller kri-
      minalitet under verkställigheten vara hög. Risken för hot och våld under verk-
      ställigheten bedöms vara hög med hänvisning till tidigare misskötsamhet i an-
      stalten och då [BB] har en ledande position i en kriminell organisation. Risken
      för rymning och fritagning från anstalt bedöms även vara hög med hänvisning
      till [BB:s] stora kriminella kontaktnät med ledande position i en kriminell orga-
      nisation. Enligt handlingarna i ärendet har inget nytt framkommit som föranleder
      annan bedömning.
      Huvudkontoret gör följande bedömning
      Kriminalvården, huvudkontoret, finner inte anledning att göra annan bedömning
      än vad som gjordes [2010] i fråga om placering av [BB] på säkerhetsavdelning.
      [BB] ska således alltjämt vara placerad på säkerhetsavdelning jämlikt 2 kap.
      4 § fängelselagen.
Nio efterföljande beslut (februari–december 2014) har exakt samma utformning
som beslutet från januari 2014. I besluten från perioden januari – mars 2015 an-
ges att BB rapporterats för misskötsamhet. I beslutet från april 2015 anges att
BB i samtal ”uppvisar tydligt kriminella attityder och värderingar”, och att han
studerar vid anstaltens lärcentrum. De egentliga skälen under rubriken Huvud-
kontoret gör följande bedömning har exakt samma utformning i samtliga gran-
skade omprövningsbeslut.

3.3 Den fortsatta handläggningen
Kriminalvården förelades att yttra sig över vad som redovisats ovan. I remis-
svaret skulle myndigheten dessutom
– lämna en redogörelse för handläggningen av ärenden om placering av intagna
på säkerhetsavdelning och vilka eventuella förändringar som har vidtagits efter
JO 2014/15 s. 243
– ge myndighetens syn på utformningen av initialbeslutet om placering av AA
på säkerhetsavdelning
– ge myndighetens syn på utformningen av de granskade omprövningsbesluten.

4 Kriminalvårdens remissvar
I sitt remissvar anförde Kriminalvården, huvudkontoret, genom generaldirektör-
en CC, bl.a. följande:

## Kriminalvårdens bedömning

Uppgifter har hämtats in från placeringssektionen, Kriminalvårdens säkerhets-
      direktör och kriminalvårdsinspektören på anstalten Halls säkerhetsavdelning.
      Sammanfattningsvis har följande kommit fram.

      Ny organisation
      Den 12 januari 2015 började en ny organisationsstruktur gälla för Kriminalvård-
      en, varvid en ny arbetsordning trädde i kraft. Enligt Kriminalvårdens nya arbets-
      ordning beslutar chefsjuristen om in- och utplacering på säkerhets- och skydds-
      avdelningar och ett eventuellt omprövningsbeslut fattas av anstalts- och häktes-
      direktören. De månatliga omprövnings-besluten av placering på säkerhetsavdel-
      ning, beslut gällande förflyttning mellan säkerhetsavdelningarna samt beslut när
      intagen på säkerhetsavdelning själv ansöker om omplacering fattas av chefen för
      placeringssektionen och omprövas av chefsjuristen. Beslut om placering i av-
      skildhet enligt 6 kap. 7 § 1 st 3 p FäL fattas av chefsjuristen och omprövas av
      anstalts- och häktesdirektören.
                                                                  Dnr 3021-2015         Sid 6 (14)




Processen avseende handläggning av ärenden gällande placering på säkerhets -
avdelning
Kriminalvården redogjorde i sitt yttrande i JO 2014/15 s. 243 för att en process-
beskrivning för placering på säkerhetsavdelning höll på att utarbetas på huvud-
kontoret. Detta arbete har mynnat ut i att Kriminalvården nu arbetar utifrån en
process som syftar till att säkerställa förutsägbarhet och rättssäkerhet avseende
såväl placering på säkerhetsavdelning som omprövningar av sådana placerings-
beslut. Processen beskrivs nedan, och den beslutade processbeskrivningen bi-
fogas, se bilaga [utelämnad här, JO:s anm.].
Processen avseende placering på säkerhetsavdelning inleds genom att ett behov
av att eventuellt placera en klient på säkerhetsavdelning identifieras av det aktu-
ella verksamhetsstället (ofta ett häkte och ibland redan innan åtal är väckt) eller
av avdelningen för säkerhet genom information från andra parter, t.ex. polis och
åklagare.
Placeringssektionen uppmärksammas på behovet av eventuell placering på säk-
erhetsavdelning, och samråder kontinuerligt med enheten för verksamhetsskydd i
ärendet. Placeringssektionen följer hur behovet utvecklas och tar fortlöpande,
t.ex. när en eventuell dom blir verkställbar, ställning till om säkerhetsplacerings-
processen ska fortsätta eller om klienten inte längre är aktuell för en eventuell
placering på säkerhetsavdelning.
Om säkerhetsplaceringsprocessen ska fortsätta beställer placeringssektionen en
säkerhetsmässig bedömning från enheten för verksamhetsskydd. Om det bedöms
aktuellt tar placeringssektionen fram ett förslag till beslut om placering i avskild-
het. Samråd sker även i denna fråga med enheten för verksamhetsskydd. Förslag-
et föredras för chefsjuristen som avgör om skäl för placering i avskildhet enligt
6 kap. 7 § 3 p FäL föreligger.
Placeringssektionen fortsätter utredningen om placering på säkerhetsavdelning.
Underlaget till denna utredning är antingen riksmottagningens utredning eller
underlag från verksamhetsstället samt den säkerhetsmässiga bedömningen från
enheten för verksamhetsskydd, vilken inkluderar ett ställningstagande avseende
placering. Uppgifter som tillkommit kommuniceras klienten, detta görs av verk-
samhetsstället på uppdrag av placeringssektionen. Placeringssektionen för också
i förekommande fall en dialog med sektionen för centrala klientärenden.
Placeringssektionen tar, efter samråd med enheten för verksamhetsskydd, fram
ett förslag till beslut om placering på säkerhetsavdelning. Förslaget föredras för
chefsjuristen som avgör om skäl för placering på säkerhetsavdelning föreligger.
Inför den månatliga omprövningen av placeringen på säkerhetsavdelning upp-
rättar verksamhetsstället ett yttrande som klienten ges möjlighet att lämna syn-
punkter på. Den intagne ges även möjlighet att, om han vill, skicka med ett eget
yttrande till placeringssektionen. En fördjupad riskbedömning, mer om den ned-
an, görs 12 månader efter den första riskbedömningen (t.ex. riksmottagningens
utredning), och därefter kontinuerligt var sjätte månad. Det är kriminalvårds-
inspektören vid respektive säkerhetsavdelning som ansvarar för att en fördjupad
riskbedömning upprättas och fastställs. Anstaltschefen och den intagne som be-
rörs ska få del av den fastställda fördjupade riskbedömningen. I den fördjupade
riskbedömningen ingår även en ny säkerhetsmässig bedömning som utförs av
enheten för verksamhetsskydd. Förnyat samråd med enheten för verksamhets-
skydd sker vid behov och chefen för placeringssektionen fattar sedan beslut om
fortsatt placering på säkerhetsavdelning. Den intagne kan begära omprövning av
det månatliga omprövningsbeslutet samt efter omprövningen överklaga beslutet
till förvaltningsrätten.
Inför utskrivning från säkerhetsavdelning tar placeringssektionen, efter samråd
med enheten för verksamhetsskydd, fram ett förslag till beslut. Ett beslut om
utskrivning fattas av chefsjuristen. Efter utskrivning från säkerhetsavdelning
fattar placeringssektionen ett nytt beslut om placering i anstalt.
                                                                  Dnr 3021-2015         Sid 7 (14)




Arbetet med s.k. tidslinjer och den fördjupade riskbedömningen
I Kriminalvårdens yttrande i JO 2014/15 s. 243 nämndes bl.a. att Kriminalvården
avsåg att ta fram tidslinjer för intagna på säkerhetsavdelning. Kriminalvården har
dock valt att inte i nuläget gå vidare med detta arbete eftersom sådana tidslinjer
inte bedömts vara ändamålsenliga, vilket kunde ha kommunicerats tydligare med
de intagna på säkerhetsavdelningarna.
I samma yttrande framgick att ett förslag på rutin för kontinuerliga riskbedöm-
ningar remitterades i myndigheten. Detta har, som nämnts ovan, resulterat i att
Kriminalvården har infört en ordning med regelbundna fördjupade riskbedöm-
ningar avseende intagna på säkerhetsavdelning. Intagna på säkerhetsavdelning
har inte sällan långa strafftider, och Kriminalvårdens uppfattning är att tid är en
faktor som i sig kan medföra förändrade förhållanden. Det är därför viktigt att
följa upp den riskbedömning som initialt ledde till placeringen. Den fördjupade
riskbedömningen ska bidra till det blir tydligare för de intagna vilka riskfaktorer
som inverkar på deras placering på säkerhetsavdelning. Den ska även vara ett
hjälpmedel för personalen på säkerhetsavdelningen genom att uppmärksamma
vilka risker och behov som bör prioriteras under verkställigheten. Den fördjupa-
de riskbedömningen blir också en del av underlaget som ligger till grund för det
yttrande som upprättas av anstalten inför omprövningsbeslutet varje månad, för
att säkerställa att det fattas utifrån aktuella omständigheter.

Utformningen av, och omständigheterna kring, initialbeslutet om placering av AA
på säkerhetsavdelning
Det beslut som avses är fattat innan Kriminalvården yttrade sig i JO 2014/15 s.
243 och har inte kunnat påverkas av Kriminalvårdens efterföljande arbete med
säkerhetsplaceringsprocessen. Det kan konstateras att vissa av de synpunkter
som framfördes i det tidigare ärendet gör sig gällande också avseende detta be-
slut, bl.a. hur det förhåller sig till motiveringsplikten i 20 § FL samt vissa formu-
leringars förenlighet med rekvisiten i 2 kap. 4 § FäL.
Inskrivningsbeslut på säkerhetsavdelning grundar sig på olika kända faktorer,
däribland utfall av eventuell tidigare och aktuell häktestid samt verkställighet,
brottets art och beskaffenhet samt uppgifter från riksmottagningens utredning.
De uppgifter som ligger till grund för beslutet att placera AA på säkerhetsav-
delning är kända av, eller kommunicerade med, klienten. Av KVR framgår att
AA har underrättats riksmottagningens utredning och informerats om möjlig-
heten att lämna skriftliga synpunkter på denna, något han avstod från. AA er-
bjöds vidare möjlighet att vid ett möte med utredare och psykolog muntligen ge
eventuella synpunkter, något han dock inte önskade medverka i. AA har också
tagit del av det upprättade placeringsunderlaget. AA har alltså informerats om
möjligheten samt getts tillfälle att lämna eventuella synpunkter men avstått från
detta.

Utformningen av de nu aktuella granskade omprövnin gsbesluten
JO har särskilt nämnt att det i omprövningsbeslutet i mars 2014 avseende AA
bl.a. angavs att AA hade placerats på säkerhetsavdelning för att ordningen och
säkerheten under verkställigheten ska kunna upprätthållas. Kriminalvården kan
konstatera att formuleringen också finns i initialbeslutet avseende AA och i om-
prövningsbeslutet i april 2014 samt att detta inte är ett rekvisit för placering på
säkerhetsavdelning. Det kan emellertid nämnas att dessa tre beslut samtliga med-
delades under handläggningen av JO 2014/15 s. 243 och att beslutens utformning
inte har kunnat påverkas av Kriminalvårdens efterföljande arbete med säkerhets-
placeringsprocessen. De 14 granskade omprövningsbesluten avseende AA in-
nehåller också i övrigt viss sammanblandning av rekvisiten för placering på säk-
erhetsavdelning och skäl som inte är relevanta för en sådan placering. Av samt-
liga beslut JO har granskat avseende AA framgår dock att åtminstone ett av de
två alternativa rekvisiten för placering på säkerhetsavdelning har bedömts vara
uppfyllt. Förutsättningar för fortsatt placering på säkerhetsavdelning har alltså i
sig förelegat.
                                                                 Dnr 3021-2015         Sid 8 (14)




Gällande de 16 granskade omprövningsbesluten avseende BB kan följande
sägas. I besluten redogörs för de omständigheter som ligger till grund för bedöm-
ningen avseende olika risker. Detta knyts dock inte på ett tydligt sätt till de i
2 kap. 4 § FäL angivna rekvisiten, vilket utgör en brist. Även i dessa fall tycks
dock förutsättningar för placering på säkerhetsavdelning i sig förelegat på så sätt
att något av de två alternativa rekvisiten för placering på säkerhetsavdelning be-
dömts vara uppfyllt.
Sammanfattningsvis kan Kriminalvården således konstatera att motiveringarna
till de nu granskade omprövningsbesluten innehåller brister. Det är naturligtvis
inte tillfredsställande att Kriminalvården ännu inte kommit till rätta med vissa av
problemen kopplade till den månatliga omprövningen av placering på säkerhets-
avdelning.
Kriminalvården vidhåller sin uppfattning om att det är svårt att åstadkomma eller
se några större förändringar på kort tid, dvs. månatligen, när ett av rekvisiten för
placering på säkerhetsavdelning är att risken i 2 kap. 4 § 1 p FäL ska vara varak-
tig. Svårigheterna kopplade till månatliga omprövningar gör sig även gällande
avseende 2 kap. 4 § 2 p FäL, då det säger sig självt att en placering på säkerhets-
avdelning aldrig kan bli aktuell för att förhindra någon enskild händelse eller lik-
nande som t.ex. skulle kunna undvikas med en tillfällig placering i avskildhet.
Kriminalvården överväger därför att hos regeringen göra en framställan om att
kravet på månatlig omprövning slopas.
Med detta sagt är Kriminalvårdens ambition ändå att omprövningsbesluten i stör-
re utsträckning ska ta fasta på vad som skett under verkställigheten sedan
inskrivningen alternativt sedan senaste omprövningen, positivt som negativt. I
denna del bör den fördjupade riskbedömningen kunna bidra till att säkerställa att
beslutet fattas utifrån aktuella omständigheter. Härutöver har en mindre arbets-
grupp, med stöd från sektionen för verksjuridik, tillsatts och diskussioner avse-
ende omprövningsbeslutens utformning förs inom myndigheten för att höja
kvaliteten. Det kan också nämnas att de senaste månadernas omprövningsbeslut
har en, till viss del, annorlunda form, även om arbetet med att utveckla beslutens
utformning ännu inte är färdigt.

Övrigt
AA har anfört att uppgiften i Kriminalvårdens yttrande i JO 2014/15 s. 243 om
att dåvarande säkerhetschefen på huvudkontoret genomförde regelbundna möten
med de intagna på säkerhetsavdelningarna är felaktig. Uppgiften i yttrandet var
korrekt, men det stämmer att sådana möten inte längre hålls. Mötena var en ord-
ning inrättad av den tidigare chefen för dåvarande säkerhetsenheten. Den nuvar-
ande chefen för avdelningen för säkerhet, säkerhetsdirektören, genomförde ett
antal möten efter sitt tillträde men valde sedan att upphöra med dem. Det har
förts en diskussion huruvida mötena skulle återupptas men i annan ordning.
Signalerna från verksamheten har dock varit att mötena inte har efterfrågats.
Det är inte preciserat när eller av vem AA ska ha fått besked om att säkerhets-
direktören inte vill prata med honom i telefon och påståendet är därför svårt att
bemöta. Säkerhetsdirektören har uppgett att han har svarat på ett antal skrivelser
från AA, som då bl.a. informerats om att säkerhetsdirektören, efter omorganisa-
tionen den 12 januari 2015, inte längre fattar några beslut i placeringsfrågor av-
seende intagna på säkerhetsavdelning. Säkerhetsdirektören har inte kontaktats av
AA efter detta, och har alltså inte gett AA beskedet att han inte vill prata med
denne.
Kriminalvårdsinspektören på anstalten Halls säkerhetsavdelning tillbakavisar be-
stämt att BB ska ha fått sådana besked som omnämns i JO:s promemoria gällan-
de att ingen skrivs ut från säkerhetsavdelning med så pass lång kvarvarande
verkställighetstid som han har.
                                                                     Dnr 3021-2015       Sid 9 (14)




5 Bedömning
I ärendet aktualiseras bl.a. frågan om Kriminalvårdens utformning av processen
för placering av intagna på säkerhetsavdelning. Jag tänker inleda bedömningen
med att ge min syn på vad myndigheten har redovisat i denna del för att därefter
beröra frågan om utformningen av besluten om placering av intagna på sådana
avdelningar och de efterföljande omprövningsbesluten.

5.1 En ny process för placering på säkerhetsavdelning
I det tidigare ärendet om placering av intagna på säkerhetsavdelningar uppgav
Kriminalvården att det pågick en översyn av ”hela hanteringen” av sådana pla-
ceringar. Jag framhöll att min ambition med initiativärendet var att det skulle
kunna bidra till att göra processen kring sådana placeringar mer begriplig för de
intagna för att på så sätt försöka minska deras känsla av hopplöshet. Jag uttalade
vidare:

      Mot den bakgrunden ser jag det som positivt att Kriminalvården har vidtagit åt-
      gärder för att skapa ett mer flexibelt system för placeringen på säkerhetsavdel-
      ningar. Det kommer självfallet även fortsättningsvis att finnas intagna som är
      missnöjda med sin placering på sådana avdelningar. Ambitionen från Kriminal-
      vårdens sida måste emellertid vara att även den missnöjde ska få klart för sig
      varför denne har placerats på en säkerhetsavdelning. Vidare måste Kriminal-
      vården göra det tydligt vilka åtgärder den intagne som vill uppnå förändring kan
      vidta för att påverka sin situation.
Efter mitt beslut har Kriminalvården fortsatt sin översyn och har nu kunnat pre-
sentera en färdig processbeskrivning. De tidslinjer som Kriminalvården i ett ti-
digare skede sagt sig vilja införa finns inte med i den färdiga beskrivningen. En-
ligt myndigheten var syftet med tidslinjerna att de skulle tydliggöra för de intag-
na hur lång tid de kan räkna med att få vara placerade på en säkerhetsavdelning.
Myndigheten har emellertid gjort bedömningen att tidslinjerna inte var ända-
målsenliga.

Min uppfattning är att det har funnits ett behov av att se över processen med
placering av intagna på säkerhetsavdelning för att skapa ett mer rättssäkert, för-
utsebart och begripligt system. Jag välkomnar därför att myndigheten nu har
slutfört detta arbete. När det kommer till utformningen av processen ser jag det
inte som min uppgift att på detaljnivå ha åsikter om hur Kriminalvården ska
bedriva detta arbete. Av den anledningen har jag inte några synpunkter på att
myndigheten numera har slopat tidslinjerna. På samma sätt förhåller det sig med
frågan om vilka typer av möten Kriminalvården ska ha med de intagna och hur
ofta dessa ska ske.

På ett mer övergripande plan framstår Kriminalvårdens processbeskrivning i
mina ögon som ändamålsenlig. Enligt min bedömning kommer den – rätt til-
lämpad – att stärka de intagnas rättssäkerhet och samtidigt bidra till en ökad
förutsebarhet. Av betydelse är att det med jämna mellanrum kommer att göras
fördjupade riskbedömningar. Genom sådana ”omtag” motverkas att processen
blir statisk och att myndigheten ständigt återkommer till att det inte har fram-
                                                                     Dnr 3021-2015     Sid 10 (14)




kommit något nytt som påverkar den tidigare bedömningen. Jag finner inte
några skäl att ytterligare kommentera vad som har redovisats i denna fråga.

5.2 Behovet av att motivera beslut
Bestämmelsen som reglerar en myndighets skyldighet att motivera sina beslut
finns i 20 § förvaltningslagen (1986:223). Enligt paragrafens huvudregel ska ett
beslut varigenom en myndighet avgör ett ärende innehålla de skäl som har be-
stämt utgången, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Den-
na bestämmelse är tillämplig på beslut om placering på säkerhetsavdelning och
omprövningsbesluten.

Bestämmelsen i förvaltningslagen medför inte en skyldighet för en myndighet
att efterlikna domstolars domar. Även om ett förvaltningsbeslut som regel kan
utformas mer kortfattat och kärnfullt än exempelvis en brottmålsdom måste det
vid utformningen tas stor hänsyn till vad för beslut det är fråga om. Det innebär
alltså att myndigheters sätt att utforma beslut kan ges stor variation med hänsyn
till vad de berör. Enligt min mening är det rimligt att ställa mer långtgående
krav på utformningen av beslut som innebär att ingripande åtgärder riktas mot
en enskild.

I det tidigare ärendet om placering av intagna på säkerhetsavdelning framhöll
jag att sådana placeringar utgör en ingripande åtgärd. Därmed kan kraven på
Kriminalvårdens skyldighet att motivera beslut i dessa fall ställas betydligt
högre än beträffande många andra beslut som myndigheten fattar. Jag framhöll
även att det förhållandet att Kriminalvården har valt att ha relativt kortfattade
beslutsmotiveringar i de månatliga omprövningsbesluten bidrar till att högre
krav måste ställas på initialbeslutens utformning.

Jag vill även nämna att det efter mitt tidigare beslut har meddelats en dom i
Göta hovrätt3 som har betydelse i sammanhanget. Frågan som hovrätten hade att
pröva var om rätten till en rättvis rättegång enligt artikel 6 i Europeiska konven-
tionen den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen) hade kränkts i
samband med att intagen hade placerats på säkerhetsavdelning. I artikelns första
punkt anges bl.a. att var och en ska, vid prövningen av hans eller hennes civila
rättigheter och skyldigheter eller av en anklagelse mot honom eller henne för
brott, vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inom skälig tid och
inför en oavhängig och opartisk domstol, som upprättats enligt lag.

I sin dom konstaterade Göta hovrätt att frågor om hur straff ska verkställas nor-
malt faller utanför den aktuella artikeln. Emellertid kan artikeln aktualiseras på
denna grund om det i verkställigheten ingår inskränkningar av civila rättigheter.




3
    Se Göta hovrätts dom den 20 november 2015 i mål nr FT 2074-14.
                                                                           Dnr 3021-2015         Sid 11 (14)




En verkställighet innebär enligt hovrätten alltid mer eller mindre stora inskränk-
ningar av den frihetsberövades tillvaro. Även om rättsläget i viss mån får be-
tecknas som oklart i fråga om vad som avses med inskränkningar av civila rät-
tigheter vid frihetsberövande, kan det enligt hovrätten inte vara tänkt att varje
form av begränsning i den frihetsberövades tillvaro ska betraktas som en in-
skränkning i den mening som avses i artikel 6 i Europakonventionen. Därefter
konstaterade hovrätten följande:

         Av utredningen har framgått att [klaganden] har varit placerad på säkerhetsav-
         delning under större delen av sin tid i anstalt. En sådan placering har inneburit att
         [han] fått utstå en särskilt sträng övervakning och kontroll. I [klagandens] fall har
         detta resulterat i att han endast tillåtits ha mycket begränsade kontakter med bl.a.
         sina barn. Kontakterna har skett via telefon och samtalen har dessutom varit av-
         lyssnade. Han har, enligt egen uppgift, inte haft möjligt att träffa sina barn någon
         gång under tiden han var placerad på säkerhetsavdelning.
         På säkerhetsavdelning har alla utrymmen som [klaganden] vistats i varit kamera-
         och ljudövervakade [sic].4 Hans möjligheter till privat- och familjeliv har varit
         mycket begränsade även med beaktande av att det har varit fråga om verkställig-
         het av ett fängelsestraff. Dessa begränsningar har dessutom varit långvariga då
         han var placerad på säkerhetsavdelning under drygt tre års tid. Han flyttades till
         en vanlig avdelning när det återstod mindre än fyra månader till villkorlig frigiv-
         ning. Hovrätten anser att begränsningarna av [klagandens] personliga friheter har
         rört hans civila rättigheter på sådant sätt att artikel 6 får anses tillämplig (jfr
         Stegarescu och Bahrin v Portugal).
Hovrättens avgörande understryker vikten av mitt uttalande om behovet av att
Kriminalvården på ett utförligt sätt motiverar varför en intagen ska placeras på
eller vara fortsatt placerad på en säkerhetsavdelning.

5.3 Utformningen av initialbesluten
Jag har tidigare inte haft någon invändning mot Kriminalvårdens uppfattning
om att det är möjligt att begränsa omprövningsbeslutens omfattning till enbart
sådana förhållanden som inträffat efter initialbeslutet. En förutsättning för att en
myndighet på sådant sätt ska kunna lägga omprövningsbeslutet ”ovanpå” initial-
beslutet är dock att detta beslut är utförligt och utformat på ett korrekt sätt.

Jag uppmärksammade utformningen av initialbesluten i mitt förra beslut. I sam-
band med min granskning kunde jag konstatera att det fanns flera fall där Kri-
minalvården som skäl för sådana placeringar hade angett omständigheter som
inte kan läggas till grund för sådana beslut. Jag uttalade vidare:
         Det förhållandet att placeringen av intagna på säkerhetsavdelning är mycket in-
         gripande gör att särskilt höga krav måste ställas på Kriminalvårdens handlägg-
         ning. Av den anledningen är det något förvånande att myndigheten i ett antal fall




4
    Det är enbart de gemensamma utrymmena som är kamera- och ljudövervakade. Sådan
övervakningsutrustning finns alltså inte i exempelvis de intagnas bostadsrum eller i
duschutrymmen. Se exempelvis JO 2011/12 s. 238, dnr 5384-2009.
                                                                        Dnr 3021-2015        Sid 12 (14)




       som skäl för placeringen har angett omständigheter som inte omfattas av 2 kap.
       4 § fängelselagen. I dessa fall har som skäl för placeringen bl.a. angetts att det
       finns en varaktigt hög risk för fortsatt misskötsamhet. Som Kriminalvården har
       påpekat har emellertid som skäl för placeringen även åberopats en omständighet
       som omfattas av bestämmelsen. Misstaget har alltså enligt Kriminalvården inte
       haft någon betydelse i sak. Jag avhåller mig från att uttala mig i sakfrågor. Emel-
       lertid vill jag framhålla att även om felaktigheten inte har haft någon betydelse
       för placeringen är det mycket olämpligt att Kriminalvården har åberopat en fel-
       aktig grund för att vidta en så ingripande åtgärd.
I JO:s promemoria i det här ärendet nämns ett initialbeslut där Kriminalvården i
sin bedömning angett att den intagne placerades på säkerhetsavdelning för att
ordningen och säkerheten skulle kunna upprätthållas. Detta är en omständighet
som inte kan läggas till grund för ett sådant beslut. Kriminalvården har fram-
hållit att beslutet fattades innan myndigheten yttrade sig i JO 2014/15 s. 243.
Därmed har beslutet inte kunnat påverkas av Kriminalvårdens efterföljande
arbete med säkerhetsplaceringar.

Av betydelse är emellertid att Kriminalvården i ett antal omprövningsbeslut –
som fattats efter att jag meddelade mitt beslut i maj 2014 – inte funnit några
skäl att ändra initialbeslutet. I samtliga beslut har Kriminalvården konstaterat att
myndigheten ”finner inte anledning att göra annan bedömning än vad som gjor-
des den [datum] i fråga om placering av AA på säkerhetsavdelning”.

Genom en sådan skrivning har Kriminalvården bekräftat de bedömningar som
gjordes i initialbeslutet, och har därmed även lagt en felaktig omständighet till
grund för en fortsatt placering på säkerhetsavdelning. Om ett initialbeslut exem-
pelvis innehåller omständigheter som inte kan läggas till grund för en placering
på säkerhetsavdelning och därmed inte ”håller måttet”, kan beslutet enligt min
mening inte användas som grund för de efterföljande omprövningsbesluten.
Under sådana förhållanden är Kriminalvården enligt min mening skyldig att i ett
omprövningsbeslut rätta till de brister som finns i initialbeslutet, dvs. att
utförligt beskriva de förhållanden som ligger till grund för beslutet att inte ändra
det tidigare beslutet. Så har inte skett och för det förtjänar Kriminalvården
kritik.

5.4 Utformningen av omprövningsbesluten
Inledningsvis vill jag framhålla att jag har förståelse för att det har tagit tid att få
på plats vissa av de förändringar som Kriminalvården presenterade i sitt remis-
svar i JO 2014/15 s. 243. Vissa av de åtgärder som jag framhöll i mitt tidigare
beslut som nödvändiga att vidta är emellertid av sådant slag att de borde ha
kunnat vidtas i stort sett direkt. Ett sådant exempel är utformningen av om-
prövningsbesluten. I denna del konstaterade jag bl.a. följande:

       Min företrädare, dåvarande chefsJO Cecilia Nordenfelt, har i ett tidigare ärende
       understrukit vikten av att Kriminalvården åtminstone i mer allmänna ordalag så
                                                                            Dnr 3021-2015         Sid 13 (14)




         långt det är möjligt redogör för skälen till att placeringen på säkerhetsavdelning-
         en består.5 Jag delar denna uppfattning, och i detta ligger enligt min mening ock-
         så att Kriminalvården i sina omprövningsbeslut måste redovisa omständigheter
         som har tillkommit efter initialbesluten. Det kan exempelvis röra sig om den tid
         som en intagen har tillbringat på säkerhetsavdelningen och uppgifter om sköt-
         samhet eller deltagande i programverksamhet. Vidare måste Kriminalvården
         analysera betydelsen av de tillkommande faktorerna och varför de – om myndig-
         heten inte väljer att ändra beslutet – inte är tillräckliga för att påverka initialbe-
         slutet. Enligt min mening måste omprövningsbesluten till en inte obetydlig del
         ses som en utvärdering av den intagnes vistelse på säkerhetsavdelningen, med
         hjälp av vilka den intagne ska kunna förstå vilka åtgärder denne kan vidta för att
         påverka sin situation.
Frågan om omprövningsbeslutens utformning var alltså inte ny när jag tog upp
den i JO 2014/15 s. 243 utan Kriminalvården uppmärksammades redan 2011 på
att detta var ett område där det fanns en förbättringspotential. Eftersom jag i
min granskning inte kunde se att det skett någon märkbar förbättring i denna
fråga fann jag skäl att ge Kriminalvården mer handfasta rekommendationer om
hur myndigheten kunde gå till väga för att öka tydligheten. Mina rekommenda-
tioner kräver i och för sig en något större arbetsinsats vid utformningen av
besluten än vad som tidigare varit fallet. Emellertid är antalet intagna som är
placerade på säkerhetsavdelningar begränsade och det borde därför inte inne-
bära en alltför stor insats att vidta denna förändring.

Mot denna bakgrund blev jag förvånad när jag i samband med den inledande
granskningen i det här ärendet kunde konstatera att det inte hade hänt någonting
i denna fråga. I de omprövningsbeslut som fattats efter mitt tidigare beslut har
de egentliga skälen fått samma intetsägande skrivningar som tidigare. Den in-
tagne får varje månad reda på att:

         Kriminalvården, huvudkontoret, finner inte anledning att göra annan bedömning
         än vad som gjordes den [datum] i fråga om placering av [den intagne] på säker-
         hetsavdelning. [Den intagne] ska således alltjämt vara placerad på säkerhetsav-
         delning jämlikt 2 kap 4 § fängelselagen.
De analyser och bedömningar som jag efterlyst tidigare återfinns inte i dessa
ständigt återkommande, kortfattade rader. Kriminalvården förtjänar kritik för
den bristfälliga hanteringen.

5.5 Övriga frågor
Med anledning av vad som har framkommit i remissvaret finner jag inte något
skäl att ytterligare kommentera det som har redovisats i JO:s promemoria.

Som framgått inledningsvis är Kriminalvården skyldig att ompröva ett beslut
om placering på säkerhetsavdelning en gång i månaden. Myndigheten har i det
tidigare ärendet påtalat att en förutsättning för placering på säkerhetsavdelning




5
    Se JO:s beslut den 25 oktober 2011 i dnr 1468-2011.
                                                                          Dnr 3021-2015        Sid 14 (14)




på grund av att den intagne rymmer eller fritas är att denna risk är varaktig. Med
hänsyn till detta framhöll myndigheten att det kan tyckas motsägelsefullt att den
första omprövningen ska ske redan en månad efter initialbeslutet.6

I anslutning till detta uttalade jag att jag delade Kriminalvårdens uppfattning om
att det finns en motsägelse i den aktuella bestämmelsen. Det säger sig självt att
den första omprövningen efter initialbeslutet och flera av de därpå följande om-
prövningarna knappast kan leda till att Kriminalvården kommer fram till att det
har skett någon förändring i de varaktiga riskerna. Därefter uttalade jag följan-
de:

         För egen del anser jag att en lämpligare ordning i dessa fall skulle vara att den
         första obligatoriska prövningen sker först ett halvår efter att den intagne placer-
         ats på säkerhetsavdelning. Därefter skulle frekvensen av de obligatoriska pröv-
         ningarna kunna öka i takt med den tid som förflyter och tyngden av de förhållan-
         den som legat till grund för initialbeslutet kan förväntas avta. På så sätt skulle
         enligt min mening ett system uppnås som är mer förenligt med de rekvisit som
         anges i 2 kap. 4 § första stycket 1 fängelselagen.
Eftersom Kriminalvården nu har återkommit till denna fråga finner jag skäl att –
precis som jag gjorde med det tidigare beslutet – skicka en kopia av detta beslut
för kännedom till Justitiedepartementet och riksdagens justitieutskott.

Avslutningsvis vill jag nämna att jag även fortsättningsvis kommer att följa de
frågor som har behandlats i JO 2014/15 s. 243 och i detta ärende.

Ärendet avslutas.




6
    Se under rubrik 4.2.4 Utformningen av omprövningsbesluten i JO 2014/15 s. 243.
