# Kritik mot Kronofogdemyndigheten för en felaktig utbetalning till en målsägande och för dröjsmål med återbetalningen till den tilltalade

JO 2016-05-31 dnr 3029-2015

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                    Sid
                                                                          2016-05-31               3029-2015             1 (6)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot Kronofogdemyndigheten för en felaktig utbetalning till en
                        målsägande och för dröjsmål med återbetalningen till den tilltalade


                          Beslutet i korthet: I en brottmålsdom förpliktade Göteborgs tingsrätt den tilltalade att
                          betala 5 600 kronor jämte ränta till målsäganden. Den tilltalade betalade pengarna till
                          Kronofogdemyndigheten. Hovrätten sänkte sedan skadeståndet till 600 kronor. När
                          hovrättens dom hade vunnit laga kraft den 4 december 2014 skulle Kronofogde-
                          myndigheten alltså ha betalat ut 600 kronor jämte ränta till målsäganden och betalat
                          tillbaka resten av pengarna, dvs. 5 000 kronor jämte ränta, till den tilltalade. Av
                          misstag betalade Kronofogdemyndigheten i stället hela beloppet, 5 600 kronor jämte
                          ränta, till målsäganden. Den tilltalade besökte Kronofogdemyndigheten den 4 mars
                          2015 och påpekade felet.
                          Den tilltalade skulle alltså få tillbaka 5 000 kronor jämte ränta. Han anmälde till JO att
                          han inte hade fått pengarna. I JO:s beslut diskuteras hur Kronofogdemyndigheten ska
                          göra i liknande situationer. JO konstaterar att det för den enskilde som har blivit av
                          med sina pengar naturligtvis är mindre intressant vilka juridiska konstruktioner som
                          kommer till användning. Det viktiga är att han eller hon får tillbaka pengarna snabbt.
                          Vid tiden för Kronofogdemyndighetens svar till JO den 27 augusti 2015 hade den
                          tilltalade ännu inte fått tillbaka sina pengar. Det hade då gått nästan nio månader
                          sedan den 4 december 2014, då Kronofogdemyndighetens skyldighet att betala
                          tillbaka pengarna inträdde genom den lagakraftägande domen, och nästan sex
                          månader sedan den 4 mars 2015, då han påpekade felet för Kronofogdemyndigheten.
                          JO konstaterar att det inte är rimligt att en enskild person får vänta så länge på sina
                          pengar när Kronofogdemyndigheten har gjort fel. Kronofogdemyndigheten får kritik för
                          den felaktiga utbetalningen till målsäganden och för dröjsmålet med att betala tillbaka
                          pengarna till den tilltalade.
                          Enligt JO:s mening finns det skäl för lagstiftaren att se över Kronofogdemyndighetens
                          skyldigheter i situationer där influtna medel har betalats till fel person. Regelsystemet
                          bör garantera att rätt person får sina pengar utan dröjsmål. JO överlämnar därför ett
                          exemplar av beslutet till Justitiedepartementet.

## Anmälan

I en anmälan framförde AA klagomål mot Kronofogdemyndigheten. Han
                        uppgav bl.a. följande:

                        Han hade i en tingsrättsdom ålagts att betala ett skadestånd om 5 600 kronor till
                        en målsägande. Han betalade in beloppet till Kronofogdemyndigheten.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                       Dnr 3029-2015         Sid 2 (6)




Hovrätten ändrade senare tingsrättsdomen och sänkte skadeståndet till 600
kronor. Trots detta betalade Kronofogdemyndigheten ut 5 600 kronor till
målsäganden. AA hade vid tiden för anmälan inte fått tillbaka sina pengar från
Kronofogdemyndigheten.

Utredning
JO hämtade in handlingar från Kronofogdemyndigheten.

JO uppmanade därefter Kronofogdemyndigheten att lämna upplysningar om
handläggningen av ärendet och redovisa sin bedömning av det som kommit
fram. JO hänvisade i remissen till JO:s beslut den 29 juni 2015 i ärende med dnr
3890-2014.

Kronofogdemyndigheten, genom kronodirektören BB och verksjuristen CC,
lämnade in följande yttrande (bilagorna är här utelämnade):

## Bakgrund

Den 25 september 2013 förpliktade Göteborgs tingsrätt AA att betala skadestånd
      till målsäganden med 5 600 kr jämte ränta. Målsäganden ansökte om
      verkställighet av domen den l november 2013. Den 18 november 2013 betalade
      AA in ett belopp om 6 658 kr till Kronofogden motsvarande förpliktelsen
      inklusive Kronofogdens grundavgift om 600 kr.
      Den 28 april 2014 ändrade Hovrätten för Västra Sverige tingsrättens dom på så
      sätt att skadeståndet bestämdes till 600 kr jämte ränta. Högsta Domstolen
      beslutade den 4 november 2014 att inte meddela prövningstillstånd varmed
      hovrättens domslut fastställdes.
      Den 12 januari 2015 betalade Kronofogden ut 6 058 kr till sökanden
      motsvarande det skadestånd jämte ränta som utdömts av Göteborgs tingsrätt.
      AA besökte Kronofogdens kontor i Göteborg den 4 mars 2015 och
      uppmärksammade då myndigheten på hovrättens dom den 28 april 2014 och att
      Kronofogden utbetalt ett för högt belopp till sökanden.
      Den 5 mars 2015 skickade Kronofogden en skrivelse till sökanden i
      utsökningsmålet med information om det inträffade samt en uppmaning till
      honom om att återbetala vad som felaktigt utbetalats. Den 26 maj 2015 besökte
      AA på nytt Kronofogden och klagade på myndighetens handläggning.
      Den 10 juni 2015 inkom AA med ett skadeståndsanspråk mot
      Kronofogden som nu är under handläggning.
      Eftersom sökanden inte efterkommit Kronofogdens uppmaning den 5 mars 2015
      att återbetala medel till myndigheten har ett utsökningsmål lagts upp mot honom
      den 28 juli 2015 med stöd av 3 kap. 22 § UB. Underrättelse om målet har
      skickats ut med sista betalningsdag den 3 september 2015.
      Sökanden har den 27 augusti 2015 återbetalat 5 000 kr till Kronofogden.

      Gällande rätt
      En dom avseende betalningsskyldighet som inte har vunnit laga kraft får enligt
      3 kap. 6 § utsökningsbalken (UB) verkställas genast genom utmätning.
      Bestämmelsen innebär att Kronofogden som huvudregel inte får verkställa längre
      än till utmätning, vilket bl.a. betyder att medel som utmätts eller betalats in till
      Kronofogden inte får utbetalas till sökanden förrän domen vunnit laga kraft.
      En gäldenär som vill förhindra verkställighet av en dom på betalningsskyldighet
      kan enligt 3 kap. 6 § UB bl.a. nedsätta pengar hos Kronofogden med ett belopp
                                                                 Dnr 3029-2015        Sid 3 (6)




som svarar mot betalningsskyldigheten den dag nedsättningen sker jämte
förrättningskostnader. När en gäldenär betalar in pengar till Kronofogden måste
myndigheten noga skilja mellan nedsättning och villkorslös betalning. Medel
som betalas villkorslöst i ett utmätningsmål ska anses som omedelbart utmätta
(4 kap. 28 § UB). En gäldenär som endast åsyftar nedsättning bör ange detta. I
annat fall får betalningen anses vara åsyftad. Om tvekan föreligger bör
Kronofogden ta reda på vad som åsyftades (se Walin-Gregow-Löfmarck-
Millqvist: Utsökningsbalken En kommentar, fjärde upplagan 2009, s. 79–80).
När verkställighet söks för dom som inte vunnit laga kraft ska utbetalningshinder
registreras i Kronofogdens verksamhetssystem för verkställigheten. Om domen
ändras eller undanröjs och ny exekutionstitel träder i dess ställe ska Kronofogden
bevaka detta och registrera nödvändiga ändringar i utsökningsmålet.
Av 3 kap. 22 § UB framgår att sökt verkställighet genast ska ställas in om en
exekutionstitel upphävs och att redan vidtagen åtgärd om möjligt ska återgå. I
bestämmelsen föreskrivs vidare att i mål om utmätning ska Kronofogden på
begäran utsöka vad borgenären ska betala tillbaka. Bestämmelsen tar inte bara
sikte på situationer när exekutionstitlar upphävs helt och hållet utan även då en
exekutionstitel upphävs partiellt, t.ex. om en förpliktelse i ett avgörande ändras
till sitt innehåll. Regeln om att vidtagen åtgärd ska gå åter riktar sig både till
Kronofogden och sökanden och i mål om verkställighet ska sökanden betala
tillbaka vad han har lyft. Om sökanden inte frivilligt fullgör sin skyldighet att
betala tillbaka medel är svaranden berättigad att vid behov få biträde av
Kronofogden för genomförande av verkställighetens återgång och myndigheten
får således utsöka det som borgenären ska betala tillbaka (se Walin-Gregow-
Löfmarck-Millqvist: Utsökningsbalken En kommentar, fjärde upplagan 2009, s.
112 f).
Staten genom Kronofogden kan bli skyldig att betala ersättning för skador som
vållas vid myndighetsutövning. Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ska staten
eller en kommun ersätta personskador, sakskador och rena förmögenhetsskador
som orsakats genom fel eller försummelser vid myndighetsutövning i
verksamhet som staten eller kommunen ska svara för. Inom det statliga området
hanterar man de flesta krav inom ramen för statens frivilliga skadereglering
enligt förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot
staten. Enligt 3 § i förordningen är det Justitiekanslern som handlägger anspråk
som grundas på ett påstående om att man fattat ett felaktigt beslut eller att man
har låtit bli att meddela ett beslut. Enligt 5 § samma förordning ska Kronofogden
handlägga andra anspråk än de som nämnts i 3 eller 4 §§ om anspråket avser en
skada som har inträffat inom myndighetens verksamhetsområde. De anspråk som
faller inom Kronofogdens ansvar brukar – till skillnad från beslutsskador –
betecknas som faktisk skada.

Kronofogdens bedömning
Kronofogden handlägger utsökningsmål genom ett teambaserat arbetssätt.
Samtliga team som varit inblandade i handläggningen har lämnat uppgifter och
synpunkter inför upprättandet av aktuellt yttrande.
Det är uppenbart att Kronofogden brustit i sin handläggning då myndigheten av
förbiseende försummat att registrera in hovrättens ändring av tingsrättens dom
innebärande att skadeståndsförpliktelsen satts ned från 5 600 kr till 600 kr. Detta
har fått till följd att myndigheten den 12 januari 2015 betalat ut 5 600 kr plus
uppkommen ränta om 458 kr till sökanden. Den korrekta redovisningen skulle i
stället ha omfattat ett belopp på 600 kr jämte ränta. Kronofogden beklagar det
inträffade.
Vad gäller Kronofogdens handläggning av AA:s krav på återbetalning av
felaktigt utbetalda medel till sökanden menar dock myndigheten att inga
formella felaktigheter har skett.
                                                                         Dnr 3029-2015        Sid 4 (6)




      JO har i sin remiss den 3 juli 2015 hänvisat till ett JO-beslut med dnr 3890-2014.
      Kronofogden har tolkat hänvisningen som att beslutet skulle ha beröringspunkter
      med ifrågavarande ärende. I beslutet anförde JO att Kronofogden borde ha
      återbetalat medel till en gäldenär trots att de aktuella pengarna inte länge fanns
      hos Kronofogden utan felaktigt utbetalats till tredje man. Kronofogden fick kritik
      för att gäldenärens krav på återbetalning därefter behandlades som ett
      skadeståndskrav vilket i sin tur medförde att gäldenären fick vänta i tio månader
      på att få tillbaka pengar. JO menar att Kronofogden borde ha löst situationen på
      annat sätt och således utbetalat det aktuella beloppet till gäldenären med andra
      pengar.
      Kronofogden menar att myndigheten efter att den felaktiga utbetalningen
      uppmärksammats och AA framfört krav på återbetalning, agerat på
      det sätt som står till buds i sådana här situationer. Kronofogden har först kontaktat
      sökanden och uppmanat denne att återbetala vad som felaktigt utbetalats.
      Eftersom sökanden inte har följt uppmaningen har Kronofogden därefter lagt upp
      ett mål och påbörjat verkställighet med stöd av 3 kap. 22 § UB för att utsöka det
      belopp som han ska betala tillbaka. Efter underrättelse om målet har sökanden
      återbetalat 5 000 kr till Kronofogden. Dessa pengar kommer inom kort att betalas
      ut till AA. Dessutom kommer Kronofogden att fatta beslut i skadeståndsfrågan
      under vecka 36, 2015. Vad som då kommer att prövas är AA:s krav på ersättning
      för förlorad ränta.
      Som angetts ovan regleras Kronofogdens och andra förvaltningsmyndigheters
      skadereglering i förordningen (1995:1301) om handläggning av
      skadeståndsanspråk mot staten och den materiella prövningen av
      skadeståndskrav sker normalt sett utifrån bestämmelsen i 3 kap. 2 §
      skadeståndslagen. Myndigheten har reglerat skadeståndshanteringen i styrande
      dokument som bl.a. beskriver handläggningen av ett ärende då exempelvis en
      felaktig utbetalning har skett. Att Kronofogden skulle kunna pröva frågor om
      felaktigheter och brister i myndighetsutövningen och även utbetala ekonomisk
      ersättning till skadelidande i annan form än skadeståndsvägen ställer sig
      myndigheten tveksam till. Kronofogden har inte tillgång till någon ekonomisk
      fond med medel att användas för att bestrida anspråk som framställs på
      myndigheten. Ersättning kan först utbetalas efter att anspråket vederbörligen
      prövats och beviljats i enlighet med nämnda skaderegleringsprocess.
      En annan sak är att Kronofogdens handläggning och prövning av
      skadeståndsanspråk tar tid och att den skadelidande därmed kan få vänta relativt
      lång period på att få ut sin ersättning. Med anledning av de ärenden som nu
      uppmärksammats av JO och i vilka den skadelidande fått vänta lång tid på att få
      tillbaka medel som felaktigt utbetalats till annan, kommer Kronofogden att
      överväga att inrätta ett s.k. ”snabbspår” för vissa typer av skadeståndsärenden. I
      ärenden då det är uppenbart att myndigheten agerat felaktigt, exempelvis vid en
      felaktig utbetalning, och den skadelidandes anspråk inte överstiger 10 000 kr, bör
      skadeståndsärendet kunna prövas och beslutas av Kronofogden utan att
      handläggningen drar ut på tiden.
AA fick möjlighet att kommentera Kronofogdemyndighetens remissvar.

Bedömning
Den rättsliga regleringen framgår av Kronofogdemyndighetens remissvar.

När Högsta domstolen den 4 december 2014 hade beslutat att inte meddela
prövningstillstånd var det Kronofogdemyndighetens uppgift att enligt 13 kap.
1 § utsökningsbalken, UB, redovisa de medel som hade flutit in, dvs. 5 600
kronor jämte ränta. Enligt exekutionstiteln skulle därvid 600 kronor jämte ränta
betalas till målsäganden. Det har inte framkommit att det fanns några andra mål
                                                                    Dnr 3029-2015    Sid 5 (6)




mot AA hos Kronofogdemyndigheten och myndigheten skulle därför betala
tillbaka överskottet, dvs. 5 000 kronor jämte ränta, till AA. Den12 januari 2015
betalade Kronofogdemyndigheten emellertid ut allt som hade influtit, dvs. 5 600
kronor jämte ränta, till målsäganden. Som Kronofogdemyndigheten själv har
angett i sitt remissvar till JO var det fel.

Den 4 mars 2015 besökte AA Kronofogdemyndigheten och påpekade felet.
Frågan är vad Kronofogdemyndigheten hade för skyldigheter att hjälpa AA att
få tillbaka de pengar som han hade rätt till.

Mitt beslut den 29 juni 2015 i JO:s ärende med dnr 3890-2014 handlade om ett
ärende där Kronofogdemyndigheten hade beslutat att betala 1 609 kronor till
gäldenären. Av misstag betalade myndigheten ut pengarna till en annan person.
Gäldenären fick till slut sina pengar, men inte förrän tio månader efter det att
misstaget hade upptäckts. Jag uttalade i beslutet att Kronofogdemyndigheten,
när misstaget upptäcktes, omedelbart borde ha sett till att verkställa
återbetalningsbeslutet på ett riktigt sätt och alltså betala 1 609 kronor till
gäldenären.

I ett annat beslut den 28 oktober 2015 i JO:s ärende med dnr 6248-2014 hade
gäldenären satt ned 2 000 kronor hos Kronofogdemyndigheten. Den 13 mars
2014 betalades hela detta belopp ut till sökanden. Det var emellertid fel;
sökanden skulle ha 1 953 kronor medan återstoden, 47 kronor, skulle betalas
tillbaka till gäldenären. Först den 2 april 2015, alltså efter mer än ett år, fick
gäldenären tillbaka sina pengar.

Det nu aktuella ärendet om återbetalning till AA påminner om dessa båda
ärenden. För AA:s del innebar ju gällande rätt att Kronofogdemyndigheten hade
en skyldighet att betala 5 000 kronor jämte ränta till AA snarast möjligt efter
den 4 december 2014. Av misstag betalade myndigheten i stället dessa pengar
till målsäganden, dvs. till fel person. Det är alltså även här fråga om en klar
felbetalning; vem som skulle ha pengarna har det aldrig varit något tvivel om,
men av misstag betalades de ut till fel person.

Enligt min mening ligger det i fall av dessa slag – där pengarna uppenbart har
betalats till fel person – nära till hands att se saken så att myndighetens
skyldighet att betala pengarna till rätt person kvarstår efter den felaktiga
utbetalningen. Med detta synsätt är Kronofogdemyndigheten skyldig att
verkställa betalningen på ett riktigt sätt när felet upptäcks. Det innebär att
Kronofogdemyndigheten borde ha betalat 5 000 kronor jämte ränta till AA så
snart som möjligt efter det att myndigheten upptäckte att han inte hade fått sina
pengar.

Kronofogdemyndigheten bedömde emellertid att AA inte kunde få sina pengar
förrän målsäganden hade betalat tillbaka dem. Ett förfarande inleddes med ett
krav till målsäganden och en hantering enligt 3 kap. 22 § UB. Om detta inte
skulle ha lett till att målsäganden hade betalat tillbaka pengarna, framgår av
                                                                  Dnr 3029-2015      Sid 6 (6)




myndighetens yttrande till JO att AA skulle ha kunnat bli gottgjord genom ett
skadestånd.

För den enskilde som har blivit av med sina pengar är det naturligtvis mindre
intressant vilka juridiska konstruktioner som kommer till användning. Det
viktiga är att han eller hon får tillbaka pengarna snabbt. Jag har därför ingen
invändning mot att Kronofogdemyndigheten tillämpar 3 kap. 22 § UB och
skadeståndslagen under förutsättning att den enskilde inte kommer i kläm. I det
aktuella ärendet borde det redan när AA besökte Kronofogdemyndigheten i
mars 2015 ha stått klart för myndigheten att den till slut skulle komma att betala
tillbaka pengarna till AA. Därför borde myndigheten, när den valde att använda
ett förfarande som uppenbarligen riskerade att dra ut på tiden, ha påskyndat
detta så att AA snarast fick tillbaka sina pengar.

Målsäganden betalade till slut tillbaka 5 000 kronor till Kronofogdemyndig-
heten. Vid tiden för Kronofogdemyndighetens yttrande till JO den 27 augusti
2015 hade AA emellertid ännu inte fått tillbaka sina pengar. Det hade då gått
nästan nio månader sedan Kronofogdemyndighetens skyldighet att betala
tillbaka pengarna inträdde och nästan sex månader sedan AA upplyste
Kronofogdemyndigheten om att myndigheten hade gjort fel. Det är inte rimligt
att en enskild person får vänta så länge på sina pengar när det är
Kronofogdemyndigheten som har gjort fel.

Kronofogdemyndigheten förtjänar kritik för den felaktiga utbetalningen till
målsäganden och för dröjsmålet med återbetalningen till AA.

Jag utgår ifrån att AA nu har fått tillbaka sina pengar. Jag noterar att
Kronofogdemyndigheten i sitt remissvar angav att myndigheten då övervägde
att inrätta ett ”snabbspår” för vissa typer av skadeståndsärenden.

Enligt min mening finns det skäl för lagstiftaren att se över
Kronofogdemyndighetens skyldigheter i situationer där influtna medel har
betalats till fel person. Regelsystemet bör garantera att rätt person får sina
pengar utan dröjsmål. Jag överlämnar därför ett exemplar av detta beslut till
Justitiedepartementet.

Vad AA i övrigt har fört fram ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
