# Allvarlig kritik vissa mot vårdgivare inom Västra Götalands-regionen och Stockholms läns landsting för att man har ingått avtal om journalföring med ett företag trots att detta inte varit förenligt med regelverket om sekretess inom hälso- och sjukvården

JO 2014-09-09 dnr 3032-2011

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                      Sid
                                                                          2014-09-09               3032-2011              1 (22)
Justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Allvarlig kritik mot vissa vårdgivare inom dels Västra Götalands-
                        regionen, dels Stockholms läns landsting för att man har ingått avtal om
                        journalföring med ett företag trots att detta inte varit förenligt med
                        regelverket om sekretess inom hälso- och sjukvården


                          Beslutet i korthet: Vårdgivare inom Västra Götalandsregionen och Stockholms läns
                          landsting har ingått avtal med ett företag om hjälp med journalföring av patientuppgifter.
                          Enligt avtalen agerar företaget som ett personuppgiftsbiträde i förhållande till vårdgivaren
                          (som är personuppgiftsansvarig). Avtalen innebär att vårdgivaren tillåter att
                          läkarsekreterare som är anställda hos företaget på distans lyssnar av inlästa diktat och
                          skriver in uppgifterna i patientens journal. Hanteringen är helt elektronisk och uppgifter
                          lagras aldrig utanför landstingets/regionens it-system.
                          Enligt 25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, råder en stark
                          sekretess till skydd för uppgifter om patienter inom den allmänna hälso- och sjukvården.
                          Reglerna om behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården har inte någon
                          direkt betydelse för hur sekretessfrågan ska prövas; frågan om en vårdgivare kan lämna
                          ut sekretessbelagda uppgifter till ett personuppgiftsbiträde eller till personal hos biträdet
                          ska prövas på vanligt sätt enligt OSL.
                          JO konstaterar att läkarsekreterarna hos företaget inte omfattas av den tystnadsplikt
                          enligt OSL som gäller för vårdgivarens egen personal. Frågan om huruvida uppgifterna i
                          patientjournalerna kan göras tillgängliga för läkarsekreterarna är därför i första hand
                          beroende av om ett utlämnande kan ske utan att det innebär men (dvs. skada) för den
                          som skyddas av sekretessen.
                          Läkarsekreterarna har en avtalsreglerad tystnadsplikt i förhållande till arbetsgivaren (dvs.
                          företaget). Vidare följer av regelverket om behandling av personuppgifter en sorts
                          tystnadsplikt för den som behandlar uppgifterna. Enligt JO är dessa ”alternativa”
                          tystnadsplikter för läkarsekreterarna inte tillräckliga för att anse att ett utlämnande kan
                          ske utan att det innebär men (skada) för den som skyddas av sekretessen. Vid
                          bedömningen har – mot bakgrund av att de uppgifter som behandlas enligt avtalen är av
                          mycket integritetskänsligt slag – vikt lagts bl.a. vid att vårdgivarens egen personal kan
                          dömas för brott mot tystnadsplikt om en sekretessbelagd uppgift felaktigt röjs, medan så
                          inte är fallet när det gäller läkarsekreterare som är anställda i företaget. Ett utlämnande
                          har inte heller haft stöd i någon av de sekretessbrytande bestämmelser som finns i
                          10 kap. OSL eller i en lag eller förordning som OSL hänvisar till.
                          JO:s slutsats är att vårdgivarna inte har haft rättsligt stöd för att på det sätt som skett
                          lämna ut sekretessbelagda uppgifter om patienter för journalföring av företagets läkar-
                          sekreterare. Enligt JO är det anmärkningsvärt att vårdgivarna inte har ägnat sekretess-




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                                              Dnr 3032-2011           Sid 2 (22)




    aspekterna större uppmärksamhet i samband med att avtalen ingicks. Vårdgivarna får
    allvarlig kritik för att de har ingått avtal som innebär att landstinget/regionen lämnar ut
    patientuppgifter för journalföring av anställda vid ett företag, trots att detta inte är förenligt
    med regelverket om sekretess.




Innehåll

1  Anmälan............................................................................................................................ 3
2  Utredning .......................................................................................................................... 3
 2.1    Yttrande från Primärvårdsstyrelsen i Västra Götalandsregionen .............................. 3
 2.2    Yttrande från Styrelsen för Angereds Närsjukhus i Västra
        Götalandsregionen..................................................................................................... 5
 2.3    Yttrande från Styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO) i
        Stockholms läns landsting ......................................................................................... 5
 2.4    Yttrande från Socialstyrelsen .................................................................................... 7
 2.5    Yttrande från Datainspektionen................................................................................. 9
3 Bedömning...................................................................................................................... 11
 3.1    Inledning ................................................................................................................. 11
 3.2    Regler om sekretess och tystnadsplikt m.m. ........................................................... 13
   3.2.1     Sekretess inom den allmänna hälso- och sjukvården m.m. ............................. 13
   3.2.2     Bestämmelser om tystnadsplikt för personal inom hälso- och
             sjukvården m.m. .............................................................................................. 13
      3.2.2.1 Straffsanktionerad tystnadsplikt ................................................................. 13
      3.2.2.2 Tystnadsplikt för personal inom den enskilda hälso- och
                 sjukvården .................................................................................................. 14
      3.2.2.3 Tystnadsplikt för personal inom den allmänna hälso- och
                 sjukvården .................................................................................................. 14
   3.2.3     Gäller någon form av tystnadsplikt för personalen (läkarsekreterare)
             som utför journalföringen hos personuppgiftsbiträdet? ................................... 16
      3.2.3.1 Avtalsreglerad tystnadsplikt ....................................................................... 17
      3.2.3.2 En form av tystnadsplikt följer av reglerna om behandling av
                 personuppgifter ........................................................................................... 17
 3.3    Sekretessbrytande bestämmelser i OSL .................................................................. 18
   3.3.1     Den sekretessbrytande bestämmelsen om nödvändigt utlämnande i
             10 kap. 2 § OSL ............................................................................................... 18
   3.3.2     Den sekretessbrytande bestämmelsen om utlämnande med förbehåll
             i 10 kap. 14 § OSL .......................................................................................... 19
4 Sammanfattande synpunkter ........................................................................................... 20
 4.1    Utgångspunkter ....................................................................................................... 20
 4.2    Har det funnits rättsliga förutsättningar för vårdgivarna att lämna ut
        patientuppgifter på det sätt som följer av avtalen? .................................................. 20
 4.3    Avslutande synpunkter ............................................................................................ 22
 4.4    Övrigt ...................................................................................................................... 22
                                                                          Dnr 3032-2011      Sid 3 (22)




1     Anmälan
I en anmälan anförde AA bl.a. att JO borde granska om sekretessen för
journalförda uppgifter om patienter upprätthålls när uppgifterna överförs till ett
privat bolag, Conscriptor, för att därefter behandlas av bolagets anställda i deras
bostäder. Han hänvisade till en artikel som hade varit publicerad i dagstidningen
Bohusläningen den 3 juni 2011.

Av artikeln framgick bl.a. följande. Conscriptors affärsidé är att hjälpa till med
hanteringen av patientjournaler när den ordinarie personalen inom sjukvården inte
hinner med. Uppdrag utförs åt sjukhus och vårdcentraler i hela Sverige. Företaget
har utvecklat en egen teknisk plattform och kan kommunicera med de olika system
för databehandling som de olika vårdgivarna använder sig av. De flesta av
företagets anställda arbetar på distans från den egna bostaden.

2     Utredning
I anmälan och tidningsartikeln nämndes vissa vårdinrättningar. JO hämtade in
kopior av avtal mellan Conscriptor och Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO)
inom Stockholms läns landsting samt mellan Conscriptor och Vårdcentralen i
Hindås, Västra Götalandsregionen.

Därefter begärde JO att dels vederbörande nämnd inom Västra Götalandsregionen,
dels Styrelsen för SLSO skulle yttra sig till JO. Yttrandena skulle – bl.a. mot
bakgrund av den sekretess som gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om
en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden (25 kap. 1 §
offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL) – avse vilka överväganden som
hade gjorts innan uppgifter om patienter hade överförts från landstinget/regionen
till Conscriptor.

Av en skrivelse från Juridiska enheten vid Västra Götalandsregionens regionkansli
framgick att Conscriptor hade anlitats av primärvården och Angereds Närsjukhus,
samt att yttranden hade inhämtats från de nämnder som är ansvariga för dessa
verksamheter.

2.1    Yttrande från Primärvårdsstyrelsen i Västra Götalandsregionen
I sitt yttrande anförde Primärvårdsstyrelsen bl.a. följande (omnämnda bilagor har
utelämnats):

## Utredning

–––
       Conscriptor AB är ett företag som tillhandahåller tjänster för digital journalhantering
       på distans till ett flertal vårdgivare i Sverige. Västra Götalandsregionen anlitar
       företaget genom en beställning som görs av respektive verksamhetschef. Behovet av
       att anlita en extern leverantör har uppkommit som en följd av kravet i primärvården
       på att diktat ska vara inskrivna i patientjournalen inom fem dagar, vilket man inte
       alltid har kunnat leva upp till med ordinarie personal.
       När det är aktuellt att anlita Conscriptor träffas första gången ett lokalt avtal mellan
       verksamhetschefen och företaget, se exempel på avtal i bilaga 2. I detta tydliggörs
       att vårdgivaren är personuppgiftsansvarig och att Conscriptor agerar person-
                                                                  Dnr 3032-2011      Sid 4 (22)




uppgiftsbiträde. Conscriptor svarar för att behandlingen av personuppgifter sker
enligt Personuppgiftslagen och enligt kundens instruktioner. Conscriptor ansvarar i
sitt arbete som personuppgiftsbiträde för att vidta de säkerhetsåtgärder som avses i
personuppgiftslagen 31 § första stycket samt i enlighet med kundens policy och
riktlinjer för informationssäkerhet. Regionens information till personal bifogas,
bilaga 3.
I avtalet anges att kunden har rätt att låta auktoriserad revisor eller annan av
Conscriptor godkänd person granska Conscriptors hantering av kundens material i
syfte att kontrollera att företaget uppfyller överenskomna säkerhetskrav.
Primärvården har inte funnit anledning att göra detta.
Primärvården har granskat det avtal som används och har inte funnit något som visar
på brister i förhållande till lagstiftningen eller regionens riktlinjer för informations-
säkerhet.

Teknisk lösning
Conscriptors sekreterare kopplar upp sin dator till Västra Götalandsregionens
nätverk via en säker förbindelse (VPN) med RSA-autentisiering (inloggningsdosa)
och med programvara som omöjliggör kommunikation med lokal utrustning inom
Conscriptor. Inom regionens nätverk sker inloggning på en Citrixserver där
ytterligare en inloggning sker till VGR:s journalsystem Medidoc eller Journal III.
Programvaran för digital diktering – MedSpeech – plockar notat ur arbetslistan för
att lyssna av diktaten samt skriva in dem i journalsystemet. Det finns spärrar som
utesluter att ta skärmbilder för lagring på lokal dator och Citrixservern krypterar all
trafik som sänds till/från Conscriptors dator.
Behörighet för inloggning till regionens nät sker via anmälan till fjärracess och
godkänns av IT-chef inom Primärvården. Behörighet för inloggning till
journalsystem görs av verksamhetschef på vårdcentralen.
Regionen använder samma system och rutiner för egen personal som arbetar på
äldreboende med skillnaden av att regionens personal använder SITHS-kort
(tjänstekort) för autenticiering istället för RSA-autenticiering.
Bedömningen är att den tekniska lösningen har en mycket hög säkerhet ur ett IT-
perspektiv.

Sammanfattande bedömning
Det faktum att Conscriptors läkarsekreterare i så stor omfattning utför arbets-
uppgifterna i hemmet har inte varit känt för Primärvården innan JO-anmälan
aktualiserade frågan.
När vi som vårdgivare utför denna typ av uppgifter i vår egen verksamhet sker det i
lokaler där endast primärvårdens egen personal har tillträde. Detta innebär att
samtliga omfattas av och är väl införstådda med reglerna för sekretess och den
praktiska hanteringen av sekretessbelagd information. Vårdgivaren kan också
kontrollera efterlevnaden.
När det gäller arbete som sker i hemmiljö kan primärvården, trots samma höga
säkerhet i tekniska lösningar och personalens goda kunskap om hur sekretessbelagd
information hanteras, aldrig kontrollera omgivningsfaktorerna, även om vi inte har
anledning att betvivla att säkerheten är fullgod.

Slutsats
Primärvården Västra Götalandsregionen har förtroende för Conscriptor som
leverantör av tjänst för journalhantering. Primärvården uppfattar att den tekniska
säkerheten är mycket hög och att sekretessfrågorna är väl omhändertagna hos
Conscriptor.
                                                                        Dnr 3032-2011     Sid 5 (22)




      Eftersom Primärvården Västra Götalandsregionen inte kan kontrollera
      omgivningsfaktorer i hemmiljö är ställningstagandet att de uppgifter som tjänsten
      omfattar ska utföras i leverantörens lokaler. I Västra Götalandsregionens pågående
      upphandling av läkarsekreterartjänster är detta ett krav som är med i krav-
      specifikationen. Efter kontakt med regionens inköpsavdelning gavs besked om att
      nytt avtal bedöms vara klart under våren 2012.
Till yttrandet hade fogats kopior av dels ett ”journalhanteringsavtal” mellan
Conscriptor och Barn- och Ungdomsmottagningen i Skene, dels en informations-
skrift rubricerad ”informationssäkerhet VID DATORN PÅ JOBBET”.

2.2   Yttrande från Styrelsen för Angereds Närsjukhus i Västra
      Götalandsregionen
I sitt yttrande anförde Styrelsen för Angereds Närsjukhus (ANS) bl.a. följande
(omnämnda bilagor har utelämnats):

      Överväganden inför köp av tjänst
      ANS har skyldighet att säkra att patientdokumentationen är uppdaterad enligt Hälso-
      och sjukvårdslagen. För att leva upp till de lagstadgade kraven kring patient-
      dokumentationen har verksamheten på ANS varit tvungen att periodvis förstärka
      bemanningen inom detta område. Det har skett genom köp av tjänst från externt
      företag.

      Överenskommelse hantering av personuppgifter
      ANS har tillsammans med Conscriptor upprättat underlag till överenskommelse för
      hur journaler ska hanteras, (bilaga 2).
      Enligt överenskommelsen agerar Conscriptor som personuppgiftsbiträde och ska
      behandla personuppgifter enligt personuppgiftslagen och har ansvar för att vidta de
      säkerhetsåtgärder som avses i personuppgiftslagen, 31 §, samt att personuppgifterna
      behandlas i enlighet med Västra Götalandsregionens informationssäkerhetspolicy.
      Conscriptor anger att tjänsten utförs med diktering som överförs krypterad till säker
      server. Vid journalskrivning på distans sparas ingen känslig information på den
      lokala datorn, utan bara på den säkra servern/serverklustret. All information hanteras
      lokalt på den av Västra Götalandsregionen tillhandahållna servermiljön. Conscriptor
      ska enligt överenskommelsen logga all aktivitet. För ytterligare information om den
      tekniska lösningen hänvisas till beskrivningen som primärvården lämnat i sitt
      yttrande, som överensstämmer med teknisk lösning för ANS.

## Slutsats

Det finns inte något skäl att tro att gällande sekretessregler enligt överenskommelsen
      inte har efterlevts.
Till yttrandet hade fogats en handling rubricerad ”Utdrag ur överenskommelse
ANS–Conscriptor”.

2.3   Yttrande från Styrelsen för Stockholms läns sjukvårdsområde (SLSO)
      i Stockholms läns landsting
I sitt yttrande anförde Styrelsen för SLSO bl.a. följande:

      Avtal tecknades med Conscriptor AB den l december 2009 efter en förenklad
      upphandling där ifrågavarande leverantör lämnade det bästa anbudet på efterfrågade
      tjänster.
      I avtalet med leverantören regleras skyldigheten att upprätthålla sekretess och säkerhet
      kring patienten på följande sätt:
                                                                  Dnr 3032-2011        Sid 6 (22)




”Avroparen är personuppgiftsansvarig. Leverantören agerar personuppgiftsbiträde
och behandlar personuppgifter utifrån innehållet i detta ramavtal och dess bilagor.
Leverantören tillser att behandling av personuppgifter sker enligt person-
uppgiftslagen (SFS 1998:204). Leverantören ansvarar för i sitt arbete som person-
uppgiftsbiträde att vidta de säkerhetsåtgärder som avses i Personuppgiftslagen, 31 §
första stycket”.
För att säkerhetsställa att denna paragraf följs har leverantören upprättat följande
rutiner:
Samtliga anställda genomgår en internutbildning där de bland annat går igenom
hantering av login, sekretess och rutiner för PUL uppgifter.
Leverantören har tydliga anställningsbevis som muntligen gås igenom med var och
en innan ny personal skriver under dessa. Detta görs för att säkerställa att personen
förstår innebörden av det ingångna avtalet. I avtalet regleras sekretess samt rutiner för
hantering av de uppgifter man får tillgång till i sin anställning. Samtliga anställda har
ett anställningsbevis där bland annat sekretessen regleras. Sekretessen gäller även
när personalen undantagsvis arbetar från sitt hemmakontor/distansarbetsplats.
Avtalet som tecknas med den anställde ser något olika ut beroende på befattning
men under stycke ”Sekretess” är alla avtal exakt likalydande:

Sekretessbestämmelse i anställningsbevis:
”Medarbetaren är informerad om att Bolaget i sin verksamhet agerar
personuppgiftsbiträde för sina uppdragsgivare. Såsom varandes
personuppgiftsbiträde har Bolaget åtagit sig dels för Bolagets räkning, dels för sin
personals räkning att efterleva lagar kring hantering av personuppgifter inom hälso- och
sjukvårdsområdet.
Medarbetaren är införstådd av vikten av dessa åtagande och åtar sig att följa desamma.
Vidare kommer Medarbetaren löpande delges Bolagets samt Bolagets uppdragsgivares
informationssäkerhetspolicies och det åligger Medarbetaren att agera i enlighet med
dessa och meddela Bolaget vid misstanke av bristande uppfyllelse avseende dessa.
Medarbetaren är medveten om att tjänsten innebär tillgång och hantering av
personuppgifter som skyddas av bland annat, men inte uteslutande av, Offentlighets-
och sekretesslagens (2009:400), Patientdatalagen (2008:355) och Personuppgiftslagen
(1998:204). Tystnadsplikt gäller således avseende all information och uppgifter som
Medarbetaren har fått tillgång till genom anställningen på Bolaget.
Vid varje överträdelse av denna sekretessbestämmelse skall Medarbetaren till Bolaget
utge ett skadestånd motsvarande den skada företaget kan dokumentera att det lidit på
grund av överträdelsen. Det åligger företaget att påvisa skadans omfattning”.
Conscriptor ansluter direkt mot SLSOs datalager dvs. ingen data flyttas över till
leverantören, utan alla journaler, ljudfiler etc. hanteras uteslutande lokalt hos SLSO
med landstingets krav på autentisering. Leverantören använder sig av virtuella datorer
på en plattform som heter VirCon 5.5. Miljön driftas i ett datacenter med mycket hög
säkerhet och har en sådan karaktär att det är säkerhetsklassat dvs. det ingår som ett
objekt som har intresse för rikets säkerhet. Ingen lokal data sparas, dvs. det finns
inga överlappande lager mellan den lokala klienten och den virtuella maskinen.
Leverantören använder vidare sk. ”full end point” kryptering, dvs. det finns en
krypterad förbindelse mellan lokal maskin och den virtuella miljön. Ingen lokal
anslutning tillåts (går) att ansluta till VirCon 5.5. Därmed går det inte att ansluta en
extern skrivenhet till miljön för lokala utskrifter. Man kan inte heller öppna en
webbläsare eller använda ”print Screen” funktioner.
Leverantörens hantering av sekretess för personal enligt beskrivning ovan, i
kombination med den säkra datamiljön gör att sekretess kring patienten kan anses
vara tillfyllest.
                                                                       Dnr 3032-2011      Sid 7 (22)




2.4   Yttrande från Socialstyrelsen
Därefter remitterade JO ärendet till Socialstyrelsen och begärde att styrelsen skulle
yttra sig. Yttrandet skulle avse frågan om det hade funnits rättsliga förutsättningar
för regionen/landstinget att överföra uppgifter om patienter till Conscriptor.

I sitt remissvar anförde Socialstyrelsen bl.a. följande:

## Yttrande

De rättsliga förutsättningarna för vårdgivaren att överföra uppgifter om patienter till
      Conscriptor AB (Härefter Conscriptor) följer av personuppgiftslagen (1998:204).
      Enligt personuppgiftslagen så finns det en möjlighet för den personuppgifts-
      ansvarige, i detta fall vårdgivaren, att anlita ett personuppgiftsbiträde, Conscriptor,
      som behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning. Även om
      en personuppgiftsansvarig anlitar ett personuppgiftsbiträde är det alltid den
      personuppgiftsansvarige som har ansvaret gentemot de registrerade. Person-
      uppgiftsansvaret kan inte överlåtas. Det ligger därigenom ett långtgående ansvar på
      de vårdgivare som anlitar Conscriptor för att säkerställa och följa upp att sekretessen
      beaktas och att nödvändiga säkerhetsåtgärder vidtas hos Conscriptor.

## Bakgrund

Aktiebolaget Conscriptor har som affärsidé att tillhandahålla läkarsekreterar-
      kompetens på distans som hjälper till med administrationen av patientjournaler när
      ordinarie personal hos en vårdgivare inte hinner med detta arbete. Conscriptor utför
      uppdrag åt både sjukhus och vårdcentraler i hela Sverige, bl.a. Karolinska
      Universitetssjukhuset, Huddinge.

      Tillämpliga regler m.m.

      Hälso- och sjukvårdslagen och patientsäkerhetslagen.
      Vårdgivaren ska enligt 3 kap. l § patientsäkerhetslagen (2010:659) planera, leda och
      kontrollera verksamheten på ett sätt som leder till att kraven på god vård i hälso- och
      sjukvårdslagen (1982:763) och tandvårdslagen (1985:125) upprätthålls. Det innebär
      bland annat att vårdgivaren ansvarar för att det finns den personal, de lokaler och
      den utrustning som behövs för att god vård ska kunna ges. Det är alltså vårdgivaren
      som ska se till att det finns de resurser som behövs för att journalföringen utförs i
      enlighet med gällande rätt.

      Patientdatalagen
      I patientdatalagen (2008:355) regleras vårdgivarens ansvar för behandling av
      personuppgifter inom hälso- och sjukvården.
      Enligt [1 kap.] 4 § patientdatalagen gäller personuppgiftslagen vid sådan behandling
      av personuppgifter inom hälso- och sjukvården som är helt eller delvis
      automatiserad eller där uppgifterna ingår i eller är avsedda att ingå i en strukturerad
      samling av personuppgifter som är tillgängliga för sökning eller sammanställning
      enligt särskilda kriterier, om inte annat följer av patientdatalagen eller föreskrifter
      som meddelats med stöd av patientdatalagen. Personuppgiftslagen är således
      subsidiär till patientdatalagen.
      Vårdgivaren ansvarar för att informationshanteringen är organiserad så att den
      tillgodoser patientsäkerhet och god kvalitet samt främjar kostnadseffektivitet.
      Personuppgifterna ska utformas och i övrigt behandlas så att patienters och övriga
      registrerades integritet respekteras. Dokumenterade personuppgifter ska hanteras
      och förvaras så att obehöriga inte kan ta del av dem (l kap. 2 §).
      Vårdgivaren har följaktligen det yttersta ansvaret för journalföringen och för att
      personuppgifterna hanteras på ett säkert sätt. Vårdgivaren utövar sitt ansvar genom
                                                                            Dnr 3032-2011         Sid 8 (22)




att ge direktiv till den egendrivna verksamheten eller genom att anlita
uppdragstagare.
Vid vård av patienter ska vårdgivaren enligt 3 kap. l § patientdatalagen upprätta en
journal för varje patient. Uppgifter som antecknas i en patientjournal ska enligt
3 kap. 9 § patientdatalagen föras in i journalen så snart som möjligt. Vårdgivarens
informationssäkerhetspolicy ska också säkerställa att patientuppgifterna är åtkomliga
och användbara för den som är behörig, vilket anges i 2 kap. 2 § Socialstyrelsens
föreskrifter (SOSFS 2008:14) om informationshantering och journalföring i hälso-
och sjukvården.
Det är lämpligt att vårdgivaren anpassar sina rutiner för hur snabbt en journal-
anteckning ska föras in i patientjournalen efter behoven i sin verksamhet och de krav
på säkerhet som ställs. Vårdgivaren ansvarar för att organisera sin verksamhet så att
skyndsamhetskravet kan uppfyllas. Det kan antingen göras genom att se till att det
finns tillräckliga resurser och goda rutiner inom verksamheten eller genom att anlita
personuppgiftsbiträden.

Personuppgiftslagen
Personuppgiftsansvarig är normalt den juridiska person (till exempel aktiebolag,
stiftelse eller förening) eller den myndighet som behandlar personuppgifter i sin
verksamhet och som bestämmer vilka uppgifter som ska behandlas och vad
uppgifterna ska användas till. Enligt 2 kap. 6 § patientdatalagen är vårdgivaren
personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som vårdgivaren
utför.
Den personuppgiftsansvarige ska se till att behandlingen av personuppgifter är laglig
enligt personuppgiftslagen och patientdatalagen och har till exempel ansvaret för
informationssäkerheten och att de registrerade får den information de har rätt till.
Personuppgiftsansvaret är straff- och skadeståndssanktionerat.
Personuppgiftsbiträde är enligt 30 § personuppgiftslagen den som behandlar
personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning. Ett personuppgiftsbiträde
finns alltid utanför den personuppgiftsansvariges organisation. Ett biträde kan vara
en servicebyrå som behandlar personuppgifter på uppdrag av ett aktiebolag eller en
myndighet.
Det följer av 30 § personuppgiftslagen att personuppgiftsbiträdet endast får behandla
personuppgifterna enligt givna instruktioner från den personuppgiftsansvarige.
Även om en personuppgiftsansvarig anlitar ett personuppgiftsbiträde är det alltid den
personuppgiftsansvarige som har ansvaret gentemot de registrerade. Personuppgifts-
ansvaret kan inte överlåtas. De personer vars uppgifter behandlas har alltid rätt att
vända sig till den personuppgiftsansvarige och framställa eventuella krav eller
klagomål på felaktig behandling av personuppgifter.
Det ska enligt 30 § finnas ett skriftligt avtal om personuppgiftsbiträdets behandling
av personuppgifter för personuppgiftsansvariges räkning. I avtalet ska det särskilt
föreskrivas att personuppgiftsbiträdet bara får behandla personuppgifterna i enlighet
med instruktioner från den personuppgiftsansvarige och att biträdet måste vidta
lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda personuppgifterna. I
31 § andra stycket ställs krav på att den personuppgiftsansvarige skall förvissa sig
om att personuppgiftsbiträdet kan genomföra de säkerhetsåtgärder som måste vidtas
och se till att personuppgiftsbiträdet verkligen vidtar åtgärderna. Det är den
personuppgiftsansvarige som har ansvaret i förhållande till de registrerade även när
ett personuppgiftsbiträde anlitas.

Socialstyrelsens föreskrifter (2008:14) om informationshantering och journalföring i hälso- och
sjukvården.
De rubricerade föreskrifterna är tillämpliga vid vårdgivares behandling av
personuppgifter i verksamhet som omfattas av hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)
m.fl. I föreskrifterna finns regler om vårdgivarens ansvar för hanteringen av
                                                                            Dnr 3032-2011      Sid 9 (22)




      patientuppgifter. Vårdgivaren ska enligt 2 kap. 2 § i föreskrifterna ha en
      dokumenterad informationssäkerhetspolicy och om vårdgivaren använder öppna nät
      för överföring av patientuppgifter ska denne enligt 2 kap. 5 § i samma föreskrifter
      ansvara för att överföringen görs så att ingen obehörig kan ta del av uppgifterna och
      att åtkomst till uppgifterna föregås av stark autentisering.
      Vårdgivaren ska i sitt avtal med ett personuppgiftsbiträde se till att lämpliga tekniska
      och organisatoriska åtgärder vidtas för att skydda de patientuppgifter som behandlas.

      Tystnadsplikt
      Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller som regel inte den som är
      anställd i ett privaträttsligt objekt. Det är i stället lämpligt att det enskilda företaget
      sluter avtal med sina anställda om tystnadsplikt eller att en myndighet ställer upp
      förbehåll om att uppgifter som arbetstagare som inte är offentliga funktionärer får
      kännedom om i sin verksamhet inte får röjas för utomstående.

      Socialstyrelsens bedömning
      Av patientdatalagen framgår att vårdgivaren är personuppgiftsansvarig för den
      behandling av personuppgifter som vårdgivaren utför. Enligt personuppgiftslagen så
      finns det en möjlighet för den personuppgiftsansvarige, i detta fall vårdgivaren, att
      anlita ett personuppgiftsbiträde som behandlar personuppgifter för den
      personuppgiftsansvariges räkning.
      I det aktuella fallet har de berörda vårdgivarna anlitat företaget Conscriptor som
      personuppgiftsbiträde. Vårdgivarna har alltså inte lämnat ut personuppgifter utan
      anlitat Conscriptor att utföra behandling av personuppgifter åt dem. Vårdgivarna kan
      inte överlåta sitt personuppgiftsansvar till personuppgiftsbiträde utan har fortsatt
      ansvar för de uppgifter som personuppgiftsbiträdet hanterar på deras uppdrag.
      Av personuppgiftslagen följer att vårdgivarna ska föreskriva i avtal med
      personuppgiftsbiträdet att biträdet är skyldigt att vidta lämpliga tekniska och
      organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter som behandlas. Det ska
      till exempel säkerställas att inga obehöriga kan ta del av patientuppgifter när
      personuppgiftsbiträdets personal arbetar med patientuppgifterna eller lämnar datorn.
      Det är vårdgivarens ansvar att förvissa sig om att personuppgiftsbiträdets behandling
      av patientuppgifter är laglig och sker på ett korrekt sätt.
      Sekretess är grundläggande inom hälso- och sjukvården för att patienter ska kunna
      känna förtroende för hälso- och sjukvårdspersonal så att han eller hon vågar lämna
      alla relevanta uppgifter om sitt hälsotillstånd utan risk för att uppgifterna kan bli
      åtkomliga för obehöriga. Om detta förtroende sviktar kan risker för
      patientsäkerheten uppstå.
      De vårdgivare som anlitar Conscriptor för att säkerställa och följa upp att
      sekretessen beaktas och att nödvändiga säkerhetsåtgärder vidtas hos Conscriptor har
      därför ett långtgående ansvar. Vårdgivaren ska även säkerställa att den personal som
      personuppgiftsbiträdet anlitar inte röjer för utomstående vad de får kännedom vid
      behandlingen av patientuppgifterna.
      Detta ansvar ska vårdgivaren fullgöra dels genom en avtalsskrivning där kraven
      framgår tydligt, dels genom uppföljning av hur företaget hanterar uppgifterna i
      praktiken.

2.5   Yttrande från Datainspektionen
JO begärde även att Datainspektionen skulle yttra sig i frågan om
regionens/landstingets överförande av uppgifter om patienter till Conscriptor hade
varit förenligt med bestämmelserna om hantering av personuppgifter.

I sitt yttrande anförde Datainspektionen bl.a. följande:
                                                                   Dnr 3032-2011      Sid 10 (22)




Hänvisningar nedan avser personuppgiftslagen, om inte annat anges.

Inledning
Enligt 2 § personuppgiftsförordningen (1998:1191) är Datainspektionen
tillsynsmyndighet enligt personuppgiftslagen. Primärt ingår det inte i vårt
myndighetsuppdrag att ta ställning till om de aktuella vårdgivarna på ett korrekt sätt
har tillämpat offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) eller andra bestämmelser
om sekretess eller tystnadsplikt, när de har överfört patientuppgifter till det aktuella
företaget.
Att vårdgivarna har tillämpat sådana bestämmelser är dock av avgörande betydelse
eftersom en personuppgiftsansvarig alltid ska se till att personuppgifter behandlas
bara om det är lagligt, 9 § första stycket a). En behandling av personuppgifter i
form av en överföring får därför inte utföras om överföringen är i strid med andra
bestämmelser som den personuppgiftsansvarige ska tillämpa inom sitt
verksamhetsområde och som denne får förutsättas ha kunskap om. Sekretess- och
tystnadspliktsbestämmelser är ett exempel på andra bestämmelser som den
personuppgiftsansvarige behöver beakta som ett led i frågan om laglighet.
Vår översiktliga bedömning är att 10 kap. 2 § offentlighets- och sekretesslagen
eventuellt kan utgöra en sekretessbrytande bestämmelse som är tillämplig i det här
fallet, men det ställningstagandet torde närmast vara en fråga för JO. I ett bredare
integritetsperspektiv tror vi att det är värdefullt för vårdgivare och patienter att JO
belyser frågan.

Några relevanta exempel på dataskyddsbestämmelser
Av JO bifogade yttranden är förknippade med möjligheten att anlita ett person-
uppgiftsbiträde. Vi vill därför framhålla följande.
Gällande dataskyddet utgår personuppgiftslagen från att en personuppgiftsansvarig
med beaktande av vissa krav kan anlita ett personuppgiftsbiträde för att behandla
personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning.
Enligt 30 § första stycket får den eller de personer som arbetar under personupp-
giftsbiträdets eller den personuppgiftsansvariges ledning behandla personuppgifter
bara i enlighet med instruktioner från den personuppgiftsansvarige. Enligt 30 §
andra stycket personuppgiftslagen ska det finnas ett skriftligt avtal där det ska
föreskrivas att personuppgiftsbiträdet får behandla personuppgifter bara i enlighet
med instruktioner från den personuppgiftsansvarige och att personuppgiftsbiträdet är
skyldigt att vidta de åtgärder som avses i 31 § första stycket personuppgiftslagen.
Av sist nämnda bestämmelse framgår följande. En personuppgiftsansvarig ska vidta
lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att skydda de personuppgifter
som behandlas. Dessa åtgärder ska åstadkomma en säkerhetsnivå som är lämplig
med beaktande av de tekniska möjligheter som finns, vad det skulle kosta att
genomföra åtgärderna, de särskilda risker som finns med behandlingen av
personuppgifterna och hur pass känsliga de behandlade personuppgifterna är.
En vårdgivare måste också förvissa sig om att personuppgiftsbiträdet kan genomföra
de säkerhetsåtgärder som måste vidtas och se till att personuppgiftsbiträdet verkligen
vidtar säkerhetsåtgärderna. Det framgår av 31 § andra stycket.
När det gäller patientdatalagen (2008:355) och patientuppgifter är det viktigt att
notera att det finns uttryckliga krav på säkerhetsåtgärder som en vårdgivare ska
vidta. Någon bedömning enligt 31 § första stycket personuppgiftslagen om lämpliga
säkerhetsåtgärder behövs således inte i just de fall det finns uttryckliga krav på att
vidta säkerhetsåtgärder, jämför med 1 kap. 4 § patientdatalagen.
De uttryckliga kraven på säkerhetsåtgärder som typiskt sett blir aktuella för en
vårdgivare som överför patientuppgifter till ett personuppgiftsbiträde är
                                                                        Dnr 3032-2011      Sid 11 (22)




              behörighetstilldelning/-styrning, 4 kap. 2 § patientdatalagen och 2 kap. 6 §
                 Socialstyrelsens föreskrifter Informationshantering och journalföring i
                 hälso- och sjukvården SOSFS 2008:14
              åtkomstkontroll, inklusive logguppföljning, 4 kap. 3 § patientdatalagen och
                 2 kap. 11 § SOSFS 2008:14, samt
              stark autentisering och kryptering när patientuppgifter överförs i öppet nät,
                  2 kap. 5 § första stycket SOSFS 2008:14, ändrad SOSFS 2011:8.
      I det sammanhang som omfattas av SOSFS 2008:14 avses med patientuppgifter
      behandling av patienters personuppgifter, 1 kap. 2 § första stycket SOSFS 2008:14.
      Med stark autentisering avses autentisering som innebär att identiteten kontrolleras
      på två olika sätt, 1 kap. 3 § SOSFS 2008:14.
      Datainspektionen anser att det är särskilt viktigt att en vårdgivare ger sitt
      personuppgiftsbiträde tydliga instruktioner enligt 30 § andra stycket om de
      uttryckliga säkerhetsåtgärder som biträdet måste vidta och som är förknippade med
      just det uppdrag som vårdgivaren ger till sitt personuppgiftsbiträde gällande
      personuppgiftsbehandling. Tillkommer gör självklart också de säkerhetsåtgärder
      som bygger på en bedömning enligt 31 § personuppgiftslagen, som beskrivits ovan.
      På det underlag vi har fått från JO kan vi inte dra några säkra slutsatser om
      vårdgivarna har levt upp till bestämmelserna i patientdatalagen och
      personuppgiftslagen. Våra exempel ovan är inte heller uttömmande.
      Som en del i vårt yttrande bifogar vi en skrivelse och ett beslut i ett tillsynsärende
      där vi tillsynsvis kontrollerat en vårdgivare som låter egna medicinska sekreterare
      utföra arbete inom hälso- och sjukvården från hemmet (Datainspektionens ärende
      949-2012). Det är inte fråga om anlitande av ett personuppgiftsbiträde. Ett fokus i
      tillsynen är 2 kap. 5 § första stycket SOSFS 2008:14.
De berörda nämnderna fick tillfälle att kommentera remissvaren från
Socialstyrelsen och Datainspektionen.

AA kommenterade remissvaren. Han bifogade en tidningsartikel.

3 Bedömning
3.1 Inledning
När uppgifter om patienter inom hälso- och sjukvården journalförs behandlas
information om patienterna (personuppgifter) som är mycket känslig ur integritets-
synpunkt. Inom hälso- och sjukvården skyddas sådana uppgifter genom dels
bestämmelser om sekretess/tystnadsplikt, dels bestämmelser om hur
personuppgifter får behandlas.

Bestämmelser om sekretess finns främst i offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400), OSL. I den lagen regleras bl.a. när en uppgift omfattas av sekretess och
när en sådan uppgift kan lämnas ut till en annan myndighet eller till enskilda, t.ex.
ett företag. I OSL regleras också frågan om tystnadsplikt för personal inom den
allmänna hälso- och sjukvården.

Regler om behandling av personuppgifter (bl.a. journalföring) inom hälso- och
sjukvården finns framför allt i patientdatalagen (2008:355) och personuppgifts-
lagen (1998:204), PuL. Patientdatalagen innehåller särskilda regler om behandling
av personuppgifter inom hälso- och sjukvården, medan det i PuL finns allmänna
regler om behandling av personuppgifter. Regleringen innebär att PuL ska
                                                                   Dnr 3032-2011     Sid 12 (22)




tillämpas i sådana fall där frågan inte är reglerad i patientdatalagen, eller i en annan
lag eller i en förordning (se 2 § PuL och 1 kap. 4 § patientdatalagen). Vårdgivare
måste även beakta bl.a. Socialstyrelsens föreskrifter (SOSFS 2008:14) om
informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården.

En behandling av personuppgifter är tillåten bara om den är förenlig med reglerna i
OSL (jfr 9 § första stycket a PuL, som berörs i Datainspektionens yttrande). En
grundläggande förutsättning för en överföring av patientuppgifter för journalföring
är således att regelverket om sekretess har beaktats.

Inom den allmänna hälso- och sjukvården är det vårdgivaren (inom ett landsting/en
region, ofta en nämnd) som ansvarar för att den sekretess som gäller för uppgifter
om enskilda patienter upprätthålls. Vårdgivaren är också personuppgiftsansvarig
för den behandling av personuppgifter som vårdgivaren utför (2 kap. 6 § patient-
datalagen).

I det här ärendet aktualiseras frågan om en vårdgivare uppfyller detta ansvar när
vårdgivaren anlitar ett företag för hjälp med journalföring av patientuppgifter.
Under utredningen har JO begärt in yttranden från tre vårdgivare som har anlitat
samma företag. Utgångspunkten för de avtal som har ingåtts mellan de berörda
nämnderna (styrelserna är nämnder i kommunallagens [1991:900] mening) och
företaget är att företaget i förhållande till vårdgivaren agerar i egenskap av person-
uppgiftsbiträde. Ett sådant biträde behandlar personuppgifter för den person-
uppgiftsansvariges (dvs. vårdgivarens) räkning (3 § PuL).

Avtalen innebär kortfattat följande. Vårdgivaren anlitar företaget för hjälp med
journalföring. Företagets personal (läkarsekreterare) utför den faktiska
behandlingen av personuppgifter som innefattar journalföringen. Vårdgivaren ger
läkarsekreterarna behörighet att logga in i vårdgivarens elektroniska journalsystem.
Inlästa uppgifter (diktat) om patienterna blir därmed tillgängliga för läkar-
sekreterarna som lyssnar av diktaten och skriver in uppgifterna i patientens journal.
Läkarsekreterarna utför sitt arbete utanför vårdgivarens lokaler, i vissa fall från sitt
hem. Såvitt framkommit har vårdgivarna inte någon direkt relation till läkar-
sekreterarna och vet inte heller vem hos företaget som kommer att journalföra en
viss uppgift. Som jag uppfattat saken innebär den tekniska lösningen att
uppgifterna behandlas enbart elektroniskt och att de inte vid något tillfälle lagras
utanför landstingets/regionens it-system.

Min granskning är i första hand inriktad på frågan om det är förenligt med
sekretesslagstiftningen att landstinget/regionen på detta sätt lämnar ut/överför
patientuppgifter till den personal (läkarsekreterare) som är anställd hos person-
uppgiftsbiträdet och som utför journalföringen. Jag berör dock även vissa aspekter
av regelverket om behandling av personuppgifter som har betydelse i
sammanhanget.

Att regelverket om behandling av personuppgifter, utöver det som framgår i det
följande, ställer långtgående krav på framför allt den personuppgiftsansvarige
                                                                   Dnr 3032-2011    Sid 13 (22)




framgår av yttrandena från Socialstyrelsen och Datainspektionen. En vårdgivare
som anlitar ett personuppgiftsbiträde för journalföring måste beakta en rad frågor
som gäller såväl tekniska som organisatoriska aspekter. I Socialstyrelsens yttrande
finns även en redovisning av kraven på vårdgivarens journalföring i sig.

3.2     Regler om sekretess och tystnadsplikt m.m.
3.2.1 Sekretess inom den allmänna hälso- och sjukvården m.m.
Inom den allmänna hälso- och sjukvården gäller sekretess för en uppgift om en
enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider
men (25 kap. 1 § OSL). Sekretessen gäller både mot enskilda och mot andra
myndigheter (8 kap. 1 § OSL).

Det s.k. omvända skaderekvisitet som finns i 25 kap. 1 § OSL innebär att uppgifter
om en enskilds personliga förhållanden i en patientjournal i princip enbart kan
lämnas ut med den enskildes samtycke (10 kap. 1 § OSL) eller med stöd i OSL
eller en lag eller förordning som OSL hänvisar till (8 kap. 1 § OSL).

När sekretessbelagda uppgifter behandlas inom den allmänna hälso- och
sjukvården gäller vidare följande.

Av 2 kap. 1 § OSL följer att det är förbjudet för såväl myndigheter som vissa
personer (som har tystnadsplikt) att röja uppgifter som är sekretessbelagda enligt
OSL. Ett röjande kan ske muntligen, genom ett utlämnande av en allmän handling
eller på något annat sätt (3 kap. 1 § OSL).

Av den följande redovisningen kommer det att framgå att vårdgivarens egen
personal har tystnadsplikt enligt OSL som omfattar de (sekretessbelagda) uppgifter
om en patient som personalen får reda på (t.ex. i samband med journalföring). En
fråga i detta ärende är om personuppgiftsbiträdets personal (läkarsekreterarna) har
tystnadsplikt enligt OSL när de utför journalföring enligt avtalen. I så fall skulle –
något förenklat – journalföring enligt avtalen inte innebära att sekretessbelagda
uppgifter röjs. Jag uppehåller mig därför i det följande först vid frågan om
personalen hos biträdet omfattas av tystnadsplikt enligt OSL och vid vissa
närliggande frågor som rör andra former av tystnadsplikt än den som följer av
OSL. Därefter redovisar jag vissa sekretessbrytande bestämmelser som innebär att
ett utlämnande av en uppgift i vissa fall är möjligt även om uppgiften är sekretess-
belagd, och går in på frågan om de är tillämpliga i det här sammanhanget.

3.2.2    Bestämmelser om tystnadsplikt för personal inom hälso- och sjukvården
         m.m.

3.2.2.1 Straffsanktionerad tystnadsplikt
Personal inom såväl den allmänna som den enskilda hälso- och sjukvården
omfattas av bestämmelser om tystnadsplikt. Den som omfattas av en sådan
tystnadsplikt och som felaktigt röjer en uppgift kan i vissa fall dömas för brott mot
tystnadsplikt.
                                                                     Dnr 3032-2011     Sid 14 (22)




Straffbestämmelsen finns i 20 kap. 3 § brottsbalken. I den föreskrivs att om någon
röjer en uppgift, som han är skyldig att hemlighålla, eller om han olovligen
utnyttjar en sådan hemlighet, ska han, om inte gärningen är straffbelagd på annat
sätt, dömas för brott mot tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst ett år. Enligt
andra stycket ska den som av oaktsamhet begår en gärning som avses i första
stycket, dömas till böter. I ringa fall ska dock inte dömas till ansvar.

3.2.2.2 Tystnadsplikt för personal inom den enskilda hälso- och sjukvården
När det gäller hälso- och sjukvårdspersonal inom den enskilda hälso- och
sjukvården finns bestämmelsen om tystnadsplikt i 6 kap. 12 § patientsäkerhets-
lagen (2010:659). Enligt denna får den som tillhör eller har tillhört hälso- och
sjukvårdspersonalen inom den enskilda hälso- och sjukvården inte obehörigen röja
vad han eller hon i sin verksamhet har fått veta om en enskilds hälsotillstånd eller
andra personliga förhållanden. Vem som i detta avseende utgör hälso- och
sjukvårdpersonal framgår av 1 kap. 4 § patientsäkerhetslagen. Personalen hos det
aktuella personuppgiftsbiträdet omfattas inte av denna bestämmelse.

3.2.2.3 Tystnadsplikt för personal inom den allmänna hälso- och
        sjukvården
För personal inom den allmänna hälso- och sjukvården finns tystnadsplikts-
bestämmelsen i 2 kap. 1 § andra stycket OSL. I denna föreskrivs ett förbud att röja
uppgifter enligt OSL. Förbudet gäller för personer som har fått kännedom om
uppgiften genom att för det allmännas räkning delta i en myndighets verksamhet
1) på grund av anställning eller uppdrag hos myndigheten,
2) på grund av tjänsteplikt, eller
3) på annan liknande grund.
Bestämmelsen behandlas i förarbetena till den tidigare gällande sekretesslagen
(1980:100), prop. 1979/80:2 Del A s. 126 f.

Tystnadsplikten enligt 1) tar, utöver anställda, sikte på personer som utför uppdrag
hos en myndighet och som har en sådan anknytning till myndigheten att de kan
sägas delta i dennas verksamhet. Det är bara uppdragstagare som är fysiska
personer som i sekretesshänseende ska jämställas med arbetstagare hos
myndigheten. Exempel på sådana uppdragstagare som är tänkta att omfattas av
bestämmelsen är kontaktpersoner inom socialtjänsten och olika slag av konsulter.

Det kan mot denna bakgrund konstateras att personalen hos personuppgiftsbiträdet
inte omfattas av tystnadsplikt enligt 1). Bestämmelsen om tystnadsplikt på grund
av tjänsteplikt enligt 2) är inte heller tillämplig i det här fallet.

Om deltagande enligt 3) – på annan liknande grund – anfördes bl.a. följande i de
nämnda förarbetena (a. prop. Del A s. 128; jfr Del B s. 190–191):
      Sekretesslagen gäller i princip inte den som är anställd hos privat rättssubjekt. Om
      myndigheten har träffat avtal t.ex. med ett enskilt företag, kan det emellertid som
      framhålls i promemorian i undantagsfall te sig naturligt att arbetstagare hos
      motparten får lyda under bestämmelse i sekretesslagen. Jag syftar här bl.a. på sådana
                                                                       Dnr 3032-2011      Sid 15 (22)




      fall som riksrevisionsverket tar upp i sitt remissyttrande, nämligen då arbetstagaren
      ställs till myndighetens förfogande och deltar i dess verksamhet på samma sätt som
      om myndigheten hade ingått uppdragsavtal med vederbörande själv. Med tanke på
      sådana och liknande fall gäller 7 § [motsvarar 6 § i lagen; JO:s anm.] även den som
      på ”annan liknande grund” deltar i myndighets verksamhet.
JO har tidigare behandlat förutsättningarna för en socialnämnd att anlita ett
privaträttsligt subjekt som utredare inom socialtjänsten (JO 2001/02 s. 250, dnr
2598-2000 och 2617-2000). I beslutet anfördes i fråga om sekretess bl.a. följande
(1 kap. 6 § sekretesslagen, 1980:100, motsvaras i dag av 2 kap. 1 § OSL):

      Ett bolag kan inte ges i uppdrag att utföra en utredning för socialnämndens räkning.
      Däremot kan det finnas utrymme för socialnämnden att träffa ett avtal med ett bolag
      om att bolaget skall ställa en viss person till nämndens förfogande. En sådan person
      kan nämligen i vissa situationer omfattas av sekretesslagens regler. Vid tillkomsten
      av sekretesslagen uttalades härom bl.a. följande (prop. 1979/80:2 del A s. 128; jfr
      prop. 1981/82:186 s. 41).
      – – – [Här återges det förarbetsuttalande som har redovisats ovan.]
      Att ett bolag åtar sig att ställa en person till socialnämndens förfogande innebär inte
      att den personen har ett uppdrag hos myndigheten i den mening som begreppet har i
      1 kap. 6 § SekrL. Däremot kan en sådan person vid tillämpning av sekretesslagen
      kunna anses som en offentlig befattningshavare om han på ”annan liknande grund”
      deltar i myndighetens verksamhet. Om så är fallet bör han kunna likställas med s.k.
      osjälvständiga eller beroende uppdragstagare även i de hänseenden jag har behandlat
      tidigare. Enligt min mening torde det därför finnas utrymme för en socialnämnd att
      till sig knyta en ”utredare” genom ett avtal med ett bolag om att bolaget ställer
      personen till nämndens förfogande. En förutsättning härför är att utredaren, om
      uppdragsavtal hade träffats med honom själv, varit att betrakta som en befattnings–
      havare vid nämndens förvaltning.
      I konsekvens med vad som har anförts får ett avtal, enligt vilket ett bolag åtar sig att
      ställa en ”utredare” till nämndens förfogande, inte utformas så att det ger bolaget rätt
      att avgöra vem som skall utföra utredningen utan det måste bestämmas genom
      avtalet. Om den som skall utföra utredningen inte har deltagit vid avtalets tillkomst
      måste socialnämnden dessutom träffa en särskild överenskommelse med denne
      rörande utredningens utförande. I annat fall kan inte nämnden vara förvissad om att
      utredaren är införstådd med under vilka förhållanden som han bedriver sitt arbete.
      Enligt min mening är det en lämplig ordning att den som skall utföra en utredning på
      uppdrag av socialnämnden alltid erhåller någon form av förordnande av
      socialnämnden.
När det gäller frågan om huruvida vårdgivarnas avtal med personuppgiftsbiträdet
innebär att biträdets personal kan omfattas av tystnadsplikt på annan liknande
grund vill jag anföra följande.

Eftersom den personal som utför journalföringen är anställd i ett företag (dvs. ett
privat rättssubjekt) är utgångspunkten att de inte omfattas av tystnadsplikt enligt
OSL. De aktuella avtalen innebär att vårdgivaren köper en tjänst – journalföring –
av företaget. Enligt avtalen är vårdgivaren personuppgiftsansvarig medan företaget
agerar som ett personuppgiftsbiträde. Ett personuppgiftsbiträde finns alltid utanför
den personuppgiftsansvariges egen organisation. En anställd eller någon annan som
behandlar personuppgifter under den personuppgiftsansvariges direkta ansvar är
inte ett personuppgiftsbiträde (jfr Personuppgiftslagen – En kommentar, Zeteo, 25
september 2013, kommentaren till 3 § PuL).
                                                                  Dnr 3032-2011    Sid 16 (22)




Avtalsparternas avsikt har av allt att döma inte varit att biträdet ska ställa personal
till de berörda nämndernas förfogande på ett sätt som innebär att personalen skulle
omfattas av tystnadsplikt enligt OSL. Såvitt framgår av remissvaren har nämnderna
inte heller utgått från att biträdets personal skulle ha tystnadsplikt enligt OSL. Att
vårdgivaren ensam bestämmer över ändamålen i sig med den aktuella
personuppgiftsbehandlingen och i vissa avseenden ska ställa organisatoriska och
tekniska krav på biträdet (jfr 30–31 §§ PuL) förändrar inte den bild som avtalen ger
av vilken relation mellan biträdets personal och vårdgivaren som har varit avsedd.

Det verkar inte heller som om enskilda läkarsekreterare hos företaget ställs till
vårdgivarens förfogande i praktiken. Såvitt framkommit bestämmer inte
vårdgivaren vem hos biträdet som ska utföra journalföringen, vet inte på förhand
vem som kommer att behandla en viss uppgift och har inte heller i övrigt något
direkt inflytande över det arbete som sekreteraren utför. Det finns inte någon form
av överenskommelse eller avtal mellan vårdgivaren och den enskilde läkar-
sekreteraren.

I dokumentet ”Utdrag ur överenskommelse ANS–Conscriptor”, som styrelsen för
ANS har gett in tillsammans med sitt remissvar, anges att ”Conscriptor garanterar
att bara namngivna och av Kunden godkända läkarsekreterare hos Conscriptor får
tillgång till Kundens data […]”.

Även om vårdgivaren får denna information från företaget skiljer sig
omständigheterna i det här fallet på avgörande punkter från den situation som
behandlades i JO 2001/02 s. 250. Detta inte minst eftersom de aktuella avtalen
innebär att den personal som behandlar uppgifterna utför sitt arbete i anledning av
sin arbetsgivares ställning som personuppgiftsbiträde. Vad som har kommit fram
innebär inte att företagets personal kan anses ha en sådan relation till vårdgivarens
verksamhet att de omfattas av tystnadsplikt på annan liknande grund (jfr i denna
fråga JO 1982/83 s. 238, dnr 149-1980, som jag återkommer till nedan).

Sammanfattningsvis gör jag alltså bedömningen att personalen hos personuppgifts-
biträdet inte omfattas av någon sådan straffsanktionerad tystnadsplikt som följer av
2 kap. 1 § andra stycket OSL.

3.2.3   Gäller någon form av tystnadsplikt för personalen (läkarsekreterare) som
        utför journalföringen hos personuppgiftsbiträdet?
Den personal hos ett personuppgiftsbiträde som behandlar uppgifter åt en
vårdgivare kan omfattas av andra former av tystnadsplikt än sådan som följer av
OSL eller patientsäkerhetslagen. Avtalen mellan företaget och läkarsekreterarna
innehåller en klausul om tystnadsplikt. Dessutom följer en sorts tystnadsplikt av
reglerna om behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården. Dessa
former av tystnadsplikt är inte straffsanktionerade enligt 20 kap. 3 § brottsbalken,
men är ändå av intresse i det här sammanhanget eftersom de kan beaktas vid
prövningen av om ett utlämnande av en uppgift innebär men för den som skyddas
av sekretessen. Jag återkommer nedan, under rubriken Sammanfattande
                                                                       Dnr 3032-2011        Sid 17 (22)




synpunkter, till min syn i denna fråga. Jag vill dock här kort beskriva dessa
”alternativa” tystnadsplikter.

3.2.3.1 Avtalsreglerad tystnadsplikt
I förarbetena till den tidigare gällande sekretesslagen, 1980:100 (prop. 1981/82:186
s. 41–42) anfördes bl.a. följande (den bestämmelse som nämns motsvaras i dag av
10 kap. 14 § OSL, som jag berör längre fram i beslutet):

      Mot bakgrund av det anförda kan konstateras att t.ex. personal från en
      kontoristförening eller ett bevakningsföretag som regel inte torde vara bundna av
      sekretesslagen. Jag vill emellertid erinra om att det oftast är möjligt att undvika
      olägenheter som kan uppkomma till följd härav antingen genom att det enskilda
      företaget sluter avtal med sina anställda om tystnadsplikt eller genom att en
      myndighet ställer upp förbehåll om att uppgifter som arbetstagare som inte är
      offentliga funktionärer får kännedom om i sin verksamhet inte får röjas för
      utomstående (jfr 14 kap. 9 § SekrL). Detta förfarande kan tillämpas t.ex. när en
      myndighet anlitar en skrivbyrå för utskrift av handlingar som innehåller
      sekretessbelagda uppgifter.
Av yttrandet från SLSO framgår hur tystnadsplikten är reglerad i avtalen mellan
personuppgiftsbiträdet och den personal hos biträdet som utför journalföringen.
Tystnadsplikten omfattar de uppgifter som den personen behandlar i anledning av
företagets uppdrag som personuppgiftsbiträde.

Vid en överträdelse av en avtalsreglerad tystnadsplikt är den ”sanktion” mot den
personal som brutit mot tystnadsplikten den som kan följa av avtalen. Detta är i
första hand en fråga mellan avtalsparterna, dvs. arbetsgivaren och arbetstagaren.
Av den aktuella avtalsklausulen framgår att personalen hos biträdet kan bli skyldig
att betala skadestånd till företaget, för den eventuella skada som företaget lider på
grund av att uppgifter har röjts.

3.2.3.2 En form av tystnadsplikt följer av reglerna om behandling av
        personuppgifter
När en vårdgivare anlitar ett personuppgiftsbiträde för behandling av patient-
uppgifter är det vårdgivaren som är ansvarig om behandlingen hos biträdet sker i
strid med bestämmelserna om hur personuppgifter får behandlas. Ansvaret innebär
bl.a. att vårdgivaren som personuppgiftsansvarig ska ersätta den registrerade (t.ex.
en patient) för skada och kränkning av den personliga integriteten som en
behandling av personuppgifter i strid med patientdatalagen eller PuL har orsakat.
Detta framgår av 10 kap. 1 § patientdatalagen och 48 § PuL.

I detta sammanhang är det av intresse att det av 30 § PuL följer en form av
tystnadsplikt för t.ex. den som är anställd hos ett personuppgiftsbiträde och som
alltså behandlar personuppgifter för den personuppgiftsansvariges räkning. Detta
eftersom personuppgifterna bara får behandlas i enlighet med den personuppgifts-
ansvariges instruktioner. Ett muntligt eller ett skriftligt utlämnande av person-
uppgifter till tredje man innebär en ”behandling” av uppgiften, jfr 3 § PuL. I
förarbetena till PuL anfördes bl.a. följande om detta (prop. 1997/98:44 s. 91):
                                                                     Dnr 3032-2011     Sid 18 (22)




      Skulle någon som arbetar för den personuppgiftsansvarige lämna ut personuppgifter
      i strid med vad som sålunda gäller, är det den personuppgiftsansvarige som bär det
      rättsliga ansvaret gentemot den registrerade […] I vilken utsträckning den
      personuppgiftsansvarige i sin tur kan vidta någon åtgärd mot den som lämnade ut
      uppgiften i strid med givna instruktioner framgår av de bestämmelser som reglerar
      förhållandet mellan den personuppgiftsansvarige och medhjälparen, t.ex. avtalet med
      ett personuppgiftsbiträde eller arbetsrättsliga bestämmelser […] De allmänt hållna
      bestämmelserna i den nya lagen innebär inte en sådan plikt att hemlighålla uppgifter
      som medför att straffstadgandet om brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 3 § brottsbalken
      kan bli tillämpligt.


3.3   Sekretessbrytande bestämmelser i OSL
Om en uppgift är sekretessbelagd får den som huvudregel inte röjas för enskilda
eller för andra myndigheter (8 kap. 1 § OSL). I 10 kap. OSL finns dock vissa
undantag från huvudregeln – sekretessbrytande bestämmelser – som innebär att
uppgiften kan lämnas ut även om den är sekretessbelagd.

3.3.1 Den sekretessbrytande bestämmelsen om nödvändigt utlämnande i
      10 kap. 2 § OSL
Enligt 10 kap. 2 § OSL hindrar inte sekretess att en uppgift lämnas till en enskild,
om det är nödvändigt för att den utlämnande myndigheten ska kunna fullgöra sin
verksamhet. Bestämmelsen innebär att det är tillåtet att lämna ut uppgifter även om
det innebär skada eller men för den enskilde.

Syftet med bestämmelsen är att förhindra att sekretessregleringen gör det omöjligt
för en myndighet och dess personal att sköta de uppgifter som myndigheten har
ansvar för. Sekretessen får efterges bara i sådana fall då ett utlämnande av
sekretessbelagda uppgifter är en nödvändig förutsättning för att myndigheten ska
kunna fullgöra ett visst åtagande (se Offentlighets- och sekretesslagen, Zeteo, 1 juli
2013, kommentaren till 10 kap. 2 § OSL, se även Jesper Ekroths och Therése
Fridström Montoyas artikel i FT 2008 s. 153).

Av förarbetena framgår att bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. Enbart en
bedömning att effektiviteten i myndighetens handlande sätts ner genom en före-
skrift om sekretess får inte leda till att sekretessen åsidosätts (jfr prop. 1979/80:2
Del A s. 465 och 494). Som exempel på fall där ett utlämnande med stöd av
bestämmelsen kan ske från en myndighet till en enskild nämns ”delgivning med
part och annan föreskriven underrättelse till enskild som ett led i behandlingen av
ett ärende” (a. prop. s. 122).

I ett äldre beslut, JO 1982/83 s. 238, dnr 149-1980, fann JO att 1 kap. 5 § sekretess-
lagen, 1980:100 (numera 10 kap. 2 § OSL), möjliggjorde att skattemyndigheter i
vissa fall kunde lämna ut sekretessbelagda uppgifter till privata dataföretag för
registrering. I det aktuella fallet utnyttjades privata dataföretag för registrering av
deklarationer. Bedömningen i ärendet har ifrågasatts bl.a. i den ovan nämnda
artikeln i FT.
                                                                       Dnr 3032-2011     Sid 19 (22)




Utgångspunkten är alltså att bestämmelsen ska tillämpas restriktivt. I praktiken
handlar det om situationer av undantagskaraktär.

En vårdgivare är ansvarig för att det finns de resurser som behövs för att journal-
föring ska kunna utföras i enlighet med gällande rätt. En vårdgivare måste således
anpassa och organisera sin verksamhet i enlighet med detta.

Av remissvaren framgår att vårdgivarnas behov av extern hjälp med journalföring
uppkommer när den ordinarie personalen hos vårdgivaren inte hinner med. Det har
inte kommit fram något som tyder på att vårdgivarna i och för sig skulle ha varit
förhindrade att lösa journalföringen på ett sätt som inte hade riskerat att komma i
konflikt med sekretessbestämmelserna. Det hade exempelvis kunnat ske genom en
omfördelning av befintlig personal eller genom anställning av ny personal. Att
avtalen kan ha inneburit en effektivisering av vårdgivarens journalföring i samband
med att arbetsläget har varit ansträngt innebär, som framgår av förarbetsuttalandet
ovan, inte i sig att bestämmelsen blir tillämplig. Det kan således enligt min mening
inte anses ha varit fråga om ett sådant ”nödvändigt utlämnande” som medför att
bestämmelsen i 10 kap. 2 § OSL kan tillämpas.

3.3.2 Den sekretessbrytande bestämmelsen om utlämnande med förbehåll i
      10 kap. 14 § OSL
En annan sekretessbrytande bestämmelse finns i 10 kap. 14 § OSL. Genom denna
ges myndigheten en möjlighet att lämna ut en uppgift trots att den är sekretess-
belagd. En förutsättning är att myndigheten ställer upp ett förbehåll i förhållande
till den som tar emot uppgiften. Förbehållet kan avse ett förbud (för mottagaren) att
lämna uppgiften vidare eller utnyttja den. Myndigheten måste göra bedömningen
att förbehållet undanröjer den risk för men eller skada som utan förbehållet skulle
hindra att uppgiften lämnas ut. Den som bryter mot ett förbehåll som har meddelats
med stöd av bestämmelsen kan dömas för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap.
3 § brottsbalken.

JO har uttalat sig om förfarandet när ett utlämnande med förbehåll sker, bl.a. i
beslutet JO 1992/93 s. 197, dnr 145-1990. I ärendet, som gällde klagomål mot
polisen, anförde JO bl.a. följande:
      Bedöms en av sekretess omfattad handling kunna lämnas ut med förbehåll måste
      utlämnandet i varje enskilt fall föregås av ett beslut i saken som skall dokumenteras i
      polisärendet. Ett sådant beslut skall ange vilken handling det är fråga om, vem
      handlingen lämnas ut till och som därmed är bunden av förbehållet beträffande just
      den handlingen och vad förbehållet har för innebörd.
Uttalandet överensstämmer med min syn på vilka krav som en tillämpning av
bestämmelsen ställer. Som har framgått finns det inte utrymme för en myndighet
att meddela generella förbehåll (jfr även bl.a. JO 1994/95 s. 574, dnr 2079-1993).
                                                                  Dnr 3032-2011    Sid 20 (22)




4 Sammanfattande synpunkter
4.1 Utgångspunkter
Vid journalföring inom hälso- och sjukvården behandlas uppgifter som många
gånger är av mycket känsligt slag. Socialstyrelsen framhåller i sitt yttrande till JO
att sekretessen är av grundläggande betydelse för att patienter ska kunna känna
förtroende för hälso- och sjukvårdspersonalen. Som Socialstyrelsen har anfört kan
det uppstå risker för patientsäkerheten om detta förtroende sviktar.

Enligt OSL råder en stark sekretess för uppgifter om patienter inom den allmänna
hälso- och sjukvården. För att sekretessen ska upprätthållas är det av central
betydelse att hälso- och sjukvårdspersonalen har en tystnadsplikt som omfattar det
som den får reda på i samband med vården av en patient.

Som tidigare har angetts är min granskning inriktad på frågan om de berörda
vårdgivarna har uppfyllt sitt ansvar för att upprätthålla sekretessen när man har
ingått avtal med det aktuella företaget (ett personuppgiftsbiträde) om journalföring.

Avtalen innebär att företaget ska agera som ett personuppgiftsbiträde åt vård-
givaren. Ett personuppgiftsbiträde och biträdets personal arbetar nära den person-
uppgiftsansvarige vårdgivaren; uppgifter får bara behandlas enligt instruktioner
från vårdgivaren. Prövningen av om en vårdgivare kan lämna ut sekretessbelagda
uppgifter till ett personuppgiftsbiträde eller personal hos biträdet ska emellertid ske
på vanligt sätt enligt OSL. Det långtgående tekniska skydd som finns för
uppgifterna, förutsatt att regelverket om behandling av personuppgifter har beaktats
på ett korrekt sätt, har inte någon direkt betydelse i detta sammanhang. Inte heller
det förhållandet att ett utlämnande i PuL:s mening inte sker till en tredje man har
någon direkt betydelse.

4.2   Har det funnits rättsliga förutsättningar för vårdgivarna att lämna ut
      patientuppgifter på det sätt som följer av avtalen?
Jag har redovisat min syn på hur vissa bestämmelser i OSL ska tolkas i det här
aktuella sammanhanget. Vad gäller frågan om det har funnits rättsliga förut-
sättningar för de berörda vårdgivarna att lämna ut uppgifter om patienter på det sätt
som följer av avtalen vill jag uppehålla mig vid följande.

Personalen hos personuppgiftsbiträdet (läkarsekreterarna) omfattas inte av den
tystnadsplikt enligt 2 kap. 1 § andra stycket OSL som skulle ha gällt om vård-
givarens egen personal hade utfört journalföringen. Frågan om huruvida patient-
uppgifter som finns hos vårdgivaren kan göras tillgängliga för personuppgifts-
biträdets personal är därför i första hand beroende av om ett utlämnande till
personalen kan ske utan att det innebär men för den som skyddas av sekretessen.
Det är i detta sammanhang som en avtalsreglerad tystnadsplikt och den ”tystnads-
plikt” som följer av regelverket om behandling av personuppgifter kan vägas in.
Utgångspunkten vid prövningen är emellertid upplevelsen hos den som skyddas av
sekretessen (jfr prop. 1979/80:2 Del A s. 80 f.).
                                                                  Dnr 3032-2011    Sid 21 (22)




I ett ovan redovisat förarbetsuttalande om en liknande situation – en myndighet
anlitar en skrivbyrå för utskrift av handlingar som innehåller sekretessbelagda
uppgifter – uttalas att problemet med att personalen hos det företag som
myndigheten har anlitat inte omfattas av sekretess ”oftast” kan avhjälpas genom att
det företag som myndigheten har anlitat har sekretessavtal med sina anställda eller
genom att myndigheten lämnar ut uppgifterna med förbehåll enligt (numera)
10 kap. 14 § OSL (prop. 1981/82:186 s. 41–42).

Den personal hos biträdet som utför journalföring åt vårdgivaren har en sådan
avtalsreglerad tystnadsplikt som nämns i förarbetsuttalandet. Vid överträdelser av
denna kan personalen bli skadeståndsskyldig mot sin arbetsgivare (företaget). Som
har framgått följer även av regelverket om behandling av personuppgifter en sorts
tystnadsplikt för personalen hos biträdet. Vid överträdelser av denna kan vård-
givaren som personuppgiftsansvarig bli skadeståndsskyldig enligt PuL mot t.ex. en
patient.

När uppgifter om patienter lämnas ut till personuppgiftsbiträdets personal för
journalföring omfattas de alltså av ett visst skydd. Som har anförts kan tystnads-
plikten för den personal som behandlar patientuppgifter antas vara av stor
betydelse för bl.a. de berörda patienterna vid deras kontakter med vården. Det blir
därför i sammanhanget ofrånkomligt att jämföra med den situationen att
uppgifterna behandlas av personal som har en tystnadsplikt enligt 2 kap. 1 § andra
stycket OSL.

En principiellt sett mycket viktig skillnad är att personal som har tystnadsplikt
enligt OSL (dvs. landstingets/regionens personal) omfattas av ett straffrättsligt
ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken, medan så inte är fallet när det gäller
personalen hos företaget (personuppgiftsbiträdet). Om en tjänsteman hos
landstinget/regionen röjer sekretesskyddade patientuppgifter kan alltså hon eller
han ställas till ansvar straffrättsligt och dömas för brott mot tystnadsplikt. Det kan
inte läkarsekreterarna hos det aktuella företaget i motsvarande situation. Jag
bedömer att risken för att patientuppgifter – som ofta är av mycket
integritetskänsligt slag – felaktigt lämnas ut är större när den personal som
behandlar uppgifterna inte arbetar under en straffsanktionerad tystnadsplikt. Det är
därmed enligt min mening tydligt att journalföring enligt avtalen innebär att
patientuppgifter har ett svagare skydd än om personal som har tystnadsplikt enligt
OSL utför journalföringen.

Mot bakgrund av det nu anförda anser jag att varken den avtalsreglerade
tystnadsplikten som gäller för biträdets personal eller den form av tystnadsplikt
som följer av regleringen i PuL medför att det kan anses stå klart att patient-
uppgifter kan lämnas ut till företagets personal för journalföring utan att den
enskilde eller någon närstående till denne lider men. Vad som i övrigt har kommit
fram, bl.a. att behandlingen enligt avtalen äger rum för vårdgivarens räkning och –
som det verkar – under tekniskt säkra förhållanden, ändrar inte den bedömningen.
                                                                   Dnr 3032-2011       Sid 22 (22)




Min slutsats är således att det inte står klart att ett utlämnande enligt avtalen kan
ske utan men för den som skyddas av sekretessen. Sekretessen enligt 25 kap. 1 §
OSL hos vårdgivaren gäller alltså i förhållande till personuppgiftsbiträdet och
biträdets personal. Uppgifter om en enskilds personliga förhållanden kan då i
princip lämnas ut bara med den enskildes samtycke eller med stöd i OSL eller en
lag eller förordning som OSL hänvisar till.

Det har inte påståtts att vårdgivarna hämtat in samtycke till utlämnandet från de
personer som skyddas av sekretessen. Som framgått har ett utlämnande av
sekretessbelagda uppgifter från vårdgivaren inte kunnat äga rum med stöd av den
sekretessbrytande bestämmelsen om nödvändigt utlämnande i 10 kap. 2 § OSL
eller haft stöd i en annan lag eller förordning som OSL hänvisar till. I samman-
hanget kan tilläggas att den sekretessbrytande bestämmelsen i 10 kap. 14 § OSL
inte ger stöd för utlämnande av uppgifter mot generellt uppställda förbehåll.

Sammanfattningsvis gör jag den samlade bedömningen att vårdgivarna inte har haft
rättsligt stöd för att på det sätt som skett lämna ut sekretesskyddade uppgifter om
patienter för behandling av personuppgiftsbiträdets personal.

4.3   Avslutande synpunkter
Nämndernas remissvar till JO och det som har kommit fram om avtalen ger intryck
av att avtalsparterna främst har lagt vikt vid sina respektive roller enligt regelverket
om behandling av personuppgifter. Som framgått har emellertid en vårdgivare även
ansvar för att hälso- och sjukvårdssekretessen upprätthålls. En behandling av
personuppgifter är tillåten bara om den är förenlig med reglerna i OSL. Av nämnd-
ernas remissvar framgår inte vilka överväganden som har gjorts i fråga om
sekretess. Det är anmärkningsvärt att vårdgivarna inte har ägnat sekretess-
aspekterna större uppmärksamhet i samband med att de ingått avtalen.

De berörda nämnderna förtjänar allvarlig kritik för att de har ingått avtal som
innebär att landstinget och regionen lämnar ut patientuppgifter för journalföring av
anställda vid ett företag trots att detta inte är förenligt med regelverket om
sekretess. Jag förutsätter att landstinget och regionen beaktar mina uttalanden och
vidtar de åtgärder som krävs för att journalföringen fortsättningsvis ska ske på ett
lagenligt sätt.

Jag anser att det finns anledning att skicka beslutet till Inspektionen för vård och
omsorg (IVO), som är ordinarie tillsynsmyndighet inom hälso- och
sjukvårdsområdet, samt till Justitiedepartementet, Socialdepartementet och
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) för kännedom.

4.4   Övrigt
Vad som i övrigt har kommit fram leder inte till någon kommentar från min sida.

Ärendet avslutas med den allvarliga kritik mot vårdgivarna som har uttalats.
