# En läkare ansåg sig ha behov av vissa journalhandlingar för att tillvarata sina rättigheter i ett mål om disciplinpåföljd. Kritik mot läkaren för att han inhämtade handlingarna från berörd klinik genom att be en sekreterare vid kliniken att ta fram dem.

JO 2010-02-10 dnr 3040-2008

BESLUT
                                                                       Datum             Dnr                   Sid
                                                                       2010-02-10        3040-2008            1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        En läkare ansåg sig ha behov av vissa journalhandlingar för att tillvarata
                        sina rättigheter i ett mål om disciplinpåföljd. Kritik mot läkaren för att
                        han inhämtade handlingarna från berörd klinik genom att be en
                        sekreterare vid kliniken att ta fram dem. Läkaren borde i stället ha gjort
                        en formell framställning om att få kopia av handlingarna och upplyst om
                        skälet till att han ville få tillgång till materialet

## Bakgrund

AA födde den 10 oktober 2005 ett barn på förlossningsavdelningen vid
                        Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Östra sjukhuset, Västra Götalandsregionen.
                        Barnet avled senare samma dag. Ansvarig läkare under förlossningen var
                        överläkaren BB. AA anmälde BB m.fl. till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
                        (HSAN). I beslut den 4 juni 2007 ålade HSAN – med stöd av 5 kap. 3 § lagen
                        (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område – BB och
                        ytterligare två personer en varning (HSAN:s ärende dnr 2005/3445:B2). BB m.fl.
                        överklagade beslutet till Länsrätten i Stockholms län, som genom dom den 22
                        oktober 2008 avslog överklagandena (länsrättens mål nr 13960-07). BB
                        överklagade domen till Kammarrätten i Stockholm och vidare till Regeringsrätten.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA:s mor, CC, klagomål mot Sahlgrenska
                        Universitetssjukhuset, Östra sjukhuset. Till anmälan hade vissa handlingar fogats.
                        CC anförde bl.a. följande.

                        BB begärde att få kopia av journalhandlingar och obduktionsresultat rörande det
                        avlidna barnet från barnkliniken på Östra sjukhuset. Kliniken lämnade ut
                        handlingarna. BB gav därefter in dem till länsrätten. Detta skedde utan att barnets
                        föräldrar hade tillfrågats. Länsrätten hade inte begärt att få ta del av
                        dokumentationen. BB:s agerande skedde i egenskap av ”privatperson i ett
                        civilrättsligt mål”.

                        Av ingivna handlingar framgick att CC ifrågasatte vilken relevans
                        obduktionsresultatet skulle kunna ha för att avgöra huruvida fosterövervakningen
                        hade skötts på ett korrekt sätt.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                       Dnr 3040-2008     Sid 2 (6)




Utredning
Inledningsvis inhämtades HSAN:s beslut den 4 juni 2007 i ärende dnr
2005/3445:B2 och dagboksblad i Länsrättens i Stockholms län mål nr 13960-07.

Vederbörande nämnd inom Västra Götalandsregionen anmodades därefter att
inkomma med utredning och yttrande över den formella handläggningen i samband
med utlämnandet av ifrågavarande handlingar. Styrelsen för Sahlgrenska
Universitetssjukhuset gav som remissvar in ett av sjukhusdirektören DD och
områdeschefen EE undertecknat yttrande. I yttrandet anfördes bl.a. följande.
      –––

## Ärendet

I samband med vård och uppföljning efter den aktuella förlossningen i oktober 2005,
      där barnet dog under första levnadsdygnet, har ansvarig förlossningsläkare haft
      tillgång till undersökningsresultat och journalhandlingar från vården på
      nyföddhetsavdelningen. Detta följer de regelverk Socialstyrelsen och Sahlgrenska
      Universitetssjukhuset har för informationsöverföring. Sahlgrenska
      Universitetssjukhusets regler för informationssäkerhet, Regler för att ta del av
      information i journalhandlingar vid SU [– – –], Socialstyrelsen SOSFS 2008:14 (M)
      [– – –].
      Inom vårdkedjan graviditet, födande, BB-vård och vård av sjukt nyfött barn,
      används olika elektroniska journalsystem. Inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset
      tillämpas principen att sjukhuset utgör ett samlat sjukhus med en samlad journal.
      Huvudregeln är att personal inom SU har rätt att ta del av patientjournalen om det
      behövs för vård eller vårdrelaterad aktivitet. Inom förlossningsvården är definitionen
      av vårdprocess och vårdansvar för patientkomplex. Fram till det ögonblick barnet
      föds har barnmorska och förlossningsläkare ansvar för två individer som
      dokumenteras under kvinnans identitet. Journalföring av det friska nyfödda barnet
      sker under BB-tiden i moderns journal och ingen egen journalhandling för barnet
      läggs upp. I det fall ett nyfött barn kräver vård på nyföddhetsavdelning journalförs
      barnet i en egen journal. Om ett barn är dödfött eller avlider i anslutning till
      förlossningen skrivs obduktionsremiss av förlossningsläkare. Dör barnet efter det att
      det överförts till nyföddhetsavdelning skriver som regel barnläkare
      obduktionsremiss. Obduktionsprotokoll och specialundersökningar i samband med
      obduktion besvaras till remisskrivaren medan den läkare som varit engagerad under
      en komplicerad förlossning informeras genom journalkopia.
      Kännedom om obduktionsresultat behövs för att uppföljning av den aktuella
      graviditeten och förlossningen ska kunna ske. Dessutom är en noggrannanalys av
      betydelse för planläggning av kommande graviditeter och förlossningar. I det
      aktuella fallet har ansvarig förlossningsläkare, dr BB, redan i januari 2006 haft
      tillgång till data från barnjournalen. Detta framgår av en dokumentation från ett
      återbesök då dr BB tillsammans med överläkare på nyföddhetsavdelningen i detalj
      går igenom de undersökningsresultat som framkommit.
      Handläggningen av förlossningen i oktober 2005 har granskats av Socialstyrelsens
      regionala tillsynsenhet i Göteborg och Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd
      (HSAN). Dessa båda myndigheter har för sin utredning och sina beslut rekvirerat
      kompletta journalhandlingar. Då HSAN:s beslut om tilldelande av varning
      överklagas till länsrätten av dr BB utnyttjar Socialstyrelsen i denna process professor
      FF som medicinskt sakkunnig. Denne noterar i sitt yttrande att han ej haft tillgång
      till obduktionsprotokollet.
      Obduktionsprotokollet är av central betydelse eftersom detta beskriver både skador
      som uppkommit i samband med syrebristen under förlossningen, och tecken till
                                                                    Dnr 3040-2008     Sid 3 (6)




övrig sjukdom som kunnat bidra till dödsfallet. Efter professor FF:s yttrande har dr
BB bifogat en kopia på obduktionsprotokollet.

Juridisk bakgrund

Sekretessbestämmelser
För uppgifter i en patientjournal om enskildas hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden gäller sekretess enligt 7 kap 1 c § sekretesslagen, om det inte står klart
att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till den enskilde
lider men. Sekretessen gäller i viss utsträckning även till skydd för en avliden men i
ett sådant fall är det framför allt närstående till den avlidne som skyddas.
Enligt 1 kap 3 § l stycket sekretesslagen får en sekretessbelagd uppgift hos en
myndighet inte röjas för enskild om annat inte anges i lag eller förordning. En sådan
uppgift får på motsvarande sätt inte heller röjas för en annan myndighet. Av 2
stycket samma paragraf framgår att sekretess även kan gälla mellan olika
verksamhetsgrenar inom samma myndighet när de är att betrakta som självständiga i
förhållande till varandra. Förlossningskliniken vid SU/Östra sjukhuset och
barnkliniken vid Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus är två enheter inom
Sahlgrenska Universitetssjukhuset (SU). De är dock inte självständiga i förhållande
till varandra. Det kan här anmärkas att sekretess numera efter lagändring den 1 juli i
år inte hindrar att uppgifter lämnas mellan olika hälso- och sjukvårdsmyndigheter
inom samma landsting och således inte heller mellan olika verksamhetsgrenar inom
dessa myndigheter. I de sistnämnda fallen gäller den s k inre sekretessen.
Sekretess hindrar enligt 14 kap 2 § 1 stycket 1 punkten inte att en uppgift lämnas till
en annan myndighet om uppgiften behövs där för rättegång, ärende om
disciplinansvar m m mot någon rörande dennes deltagande i verksamheten vid den
myndighet där uppgiften förekommer. En tjänsteman som är underkastad
sekretessregler skall inte på grund härav vara förhindrad att försvara sig rättsligt mot
något som kan föranleda ansvar eller annan rättslig påföljd (Norström-Sverne:
Sekretess i hälso- och sjukvården, 3:e upplagan, sid. 31). Det är inte en förutsättning
för tillämpning av ovannämnda paragraf att utlämnandet sker på begäran av en
annan myndighet. Det är den utlämnandemyndigheten som har att bedöma om
uppgiften behövs hos den andra myndigheten för de i paragrafen angivna
ändamålen. I det aktuella fallet bör det således inte fästas avseende vid att
handläggaren på länsrätten uppgett sig inte behöva uppgifterna. Ett utlämnande från
SU till länsrätten stod alltså inte i strid med sekretesslagens bestämmelser.

Handläggning av utlämnande
Vad gäller handläggningen uppstår frågan om BB haft befogenhet att som
befattningshavare vid SU lämna ut ifrågavarande handlingar till länsrätten och göra
den erforderliga sekretessprövningen. När en handling skall lämnas ut till en enskild,
prövas frågan om utlämnande i första hand av befattningshavare hos myndigheten
som enligt arbetsordning eller särskilt beslut svarar för vården av handlingen.
Motsvarande reglering finns inte vid utlämnande till en annan myndighet. I BB:s
befattning som överläkare ingåratt pröva utlämnande av patientjournaler från i första
hand förlossningskliniken. Det kan konstateras att det i det aktuella fallet kunde ha
varit lämpligare att han vänt sig till en kollega vid barnkliniken och bett denne
översända kopior av patientjournaler i tillämpliga delar till länsrätten. Det var
emellertid BB som bäst kunde bedöma vilka uppgifter som kunde behövas hos
länsrätten för att ta ställning till hans överklagande. Det har därför varit naturligt att
först lämna handlingarna till BB och låta honom avgöra vad som skulle lämnas ut
till domstolen. Han har inte använt sig av handlingarna som ”privatperson” utan i ett
ärende om disciplinansvar för yrkesutövning hos SU.
Inre sekretess
Anmälaren menar att BB inte borde ha fått för egen del läsa de aktuella
journaluppgifterna utan samtycke från de närstående. Enligt vår uppfattning skulle
reglerna om inre sekretess tillämpas. Dessa formuleras i 4 kap. 1 § patientdatalagen,
                                                                   Dnr 3040-2008       Sid 4 (6)




som visserligen inte gällde vid tiden för den aktuella händelsen men som enligt
förarbetena motsvarar då gällande bestämmelser. Det sägs där att den som arbetar
hos en vårdgivare får ta del av dokumenterade uppgifter om en patient endast om
han eller hon deltar i vården av patienten eller av annat skäl behöver uppgifterna för
sitt arbete inom hälso- och sjukvården. Det råder delade meningar om vid vilken
tidpunkt en läkares vårdrelation med en patient upphör. Även om BB:s deltagande i
vården av barnet i och för sig kan anses ha avslutats när barnet fördes över till
barnkliniken, så ingick det i hans uppgifter att ta ställning till utlämnande av
patientjournalen. Han behövde då ta del av uppgifterna i den funktionen.
Om reglerna om sekretess i sekretesslagen varit tillämpliga på utlämnandet av
uppgifterna till BB skulle man vid barnkliniken ha gjort en s k menprövning. Man
hade då möjligen bedömt att det stått klart att uppgifterna kunde lämnas till BB utan
att barnets föräldrar (närstående) lider men.

Slutsatser
Utlämnandet av journaluppgifterna till länsrätten har inte skett i strid med
sekretesslagen.
Det är rättsligt osäkert om BB haft rätt att själv ta del av journalkopiorna vid det
aktuella tillfället, eftersom hans vårdrelation med patienten avslutats.
BB har haft rätt att vid behandlingen av sitt överklagande till länsrätten visa på
omständigheter som kunde framgå av de inlämnade journalkopiorna.
Närstående till patienten kan inte antas ha lidit men vare sig genom BB:s läsning av
patientjournalen eller på grund av utlämnandet till länsrätten.
Till remissvaret fogades bl.a. ett yttrande från BB. BB anförde följande.
Inledningsvis vill jag informera om att jag i min roll som vårdenhetsöverläkare inom
förlossningsvården alltsedan Sahlgrenska Universitetssjukhuset bildades
tillsammans med ansvarig neonatolog varit ansvarig för den årliga
sammanställningen av den perinatala dödligheten. Uppgiften innebär en analys av
bakomliggande orsaker i alla enskilda fall.
I det aktuella anmälningsfallet har tolkningen av fosterljudsregistreringen under
natten spelat en viktig roll, inte bara i kritik mot de då tjänstgörandebarnmorskorna
utan även mot mig, (trots att jag ej sett registreringarna före mitt
förlossningsavslutade ingrepp), då jag i efterhand försökte ge de anhöriga en
nyanserad tänkbar förklaring till förändringarna. Omedelbart efter förlossningen stod
det nämligen klart att barnet inte bara haft syrebrist utan varit allvarligt sjukt en tid
före förlossningen.
Då HSAN:s sakkunnige (torde rätteligen vara Socialstyrelsens sakkunnige; JO:s
anm.) i sitt yttrande angav att han ej läst obduktionsprotokollet fann jag det relevant
att till länsrätten bifoga detta för att han skulle kunna väga in denna information i sin
bedömning. Förändringarna hade nämligen enligt min bedömning en sådan karaktär
att denna information var viktig för att kunna göra bedömningen allsidig. Jag
bedömde att även neonataljournalens beskrivning av barnets status styrkte att barnet
hade de allvarliga förändringar som hade sin motsvarighet i obducentens
mikroskopifynd.
Jag hade informerat anhöriga om misstankarna avseende komplicerandesjukdom
dels under tiden på sjukhuset efter förlossningen, dels vid två uppföljande samtal.
Från min journalföring framgår att jag tillsammans med ansvarig neonatolog mycket
noggrant informerat om de sjukliga förändringarna. Jag har alltså som patientens
läkare redan haft denna information innan vårdkontakten avslutades, något som
anhöriga måste haft kännedom om. Någon ny information fanns ej i fallet eftersom
barnet avled inom ett dygn. Jag gjorde alltså inget intrång i information som jag inte
redan väl kände till.
Jag anser inte att jag är att betrakta som en ”civil person” utan som en tjänsteman
som står under sekretesslagen. Enligt 14 kap 2 § 1 stycket 1 punkten hindrar
                                                                        Dnr 3040-2008    Sid 5 (6)




      sekretess inte att en uppgift lämnas till annan myndighet om uppgiften behövs där
      för ärende om disciplinansvar. Vad som bedöms nödvändigt att lämna ut för en
      allsidig bedömning måste avgöras av den utlämnandemyndigheten, ej av
      handläggare på den mottagande.
      Inom Sahlgrenska Universitetssjukhuset tillämpas principen att personal har rätt att
      ta del av journal om den behövs för vård eller vårdrelaterad aktivitet. Rent praktiskt
      rekvirerades handlingarna muntligt genom neonatalsekreteraren.
CC kommenterade remissvaret.

I ett beslut den 10 februari 2010 anförde JO André följande.

Bedömning
CC har ifrågasatt det förhållandet att barnkliniken vid Sahlgrenska
Universitetssjukhuset, Östra sjukhuset, efter avslutad vårdrelation och utan att
föräldrarna till det avlidna barnet hade tillfrågats, lämnat ut journalhandlingar och
obduktionsresultat rörande barnet till BB och att han vidarebefordrat handlingarna
till Länsrätten i Stockholms län.

Av utredningen framgår bl.a. följande. I det aktuella målet prövade länsrätten om
BB m.fl. skulle åläggas disciplinpåföljd för sitt agerande i samband med en
förlossning efter vilken barnet avled. Under handläggningen av målet framkom att
Socialstyrelsens medicinske sakkunnige inte hade haft tillgång till
obduktionsresultatet inför sitt utlåtande rörande förlossningen. BB ansåg att det var
viktigt att ta del av obduktionsresultatet för att kunna göra en allsidig bedömning
av saken och att det fanns uppgifter i barnets journal som var av intresse i
sammanhanget. Han bad därför en sekreterare vid barnkliniken att ta fram de
aktuella handlingarna till honom. Efter att ha fått handlingarna gav han in dessa till
länsrätten.

Jag har förståelse för att BB gjorde den bedömningen att länsrätten behövde ta del
av bl.a. obduktionsresultatet inför sitt ställningstagande i målet om disciplinpåföljd.
Fråga uppkommer emellertid om BB hade rätt att förfoga över de aktuella
handlingarna på det sätt som skedde.

Av 25 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL,
följer att sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds
hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att
uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider
men (motsvarande bestämmelse fanns före den 30 juni 2009 i 7 kap. 1 c § första
stycket sekretesslagen [1980:100], SekrL).

I 10 kap. 18 § OSL stadgas att sekretess inte hindrar att en uppgift lämnas till en
myndighet, om uppgiften behövs där för förundersökning, rättegång, ärende om
disciplinansvar eller skiljande från anställning eller annat jämförbart rättsligt
förfarande vid myndigheten mot någon rörande hans eller hennes deltagande i
verksamheten vid den myndighet där uppgiften förekommer (motsvarande
bestämmelse fanns före den 30 juni 2009 i 14 kap. 2 § första stycket 1 SekrL).
                                                                   Dnr 3040-2008   Sid 6 (6)




Paragrafen innebär att en tjänsteman som har tystnadsplikt inte på grund av
sekretess är förhindrad att försvara sig rättsligt mot misstanke eller anklagelse om
brott eller om tjänsteförseelse eller liknande som kan föranleda disciplinansvar
eller annan rättslig påföljd (se prop. 1979/80:2 Del A s. 324).

Enligt 4 kap. 1 § patientdatalagen (2008:355), som trädde i kraft den 1 juli 2008,
får den som arbetar hos en vårdgivare ta del av dokumenterade uppgifter om en
patient endast om han eller hon deltar i vården av patienten eller av annat skäl
behöver uppgifterna för sitt arbete inom hälso- och sjukvården. I nu aktuellt
hänseende innebär bestämmelsen endast ett förtydligande av tidigare reglering i 7 §
första stycket patientjournallagen (1985:562) om att varje journalhandling skulle
hanteras och förvaras så, att obehöriga inte fick tillgång till den (se prop.
2007/08:126 s. 143). Regeln slår fast en inre sekretess som kompletterar det
integritetsskydd som bl.a. OSL ger i fråga om utlämnande av uppgifter från hälso-
och sjukvården. Det är bara en begränsad del av personalen på en klinik som i sitt
arbete behöver tillgång till patientens journal. Respekten för patientens integritet
kräver att ingen utanför denna krets får tillgång till journalen.

Vid den tidpunkt när BB rekvirerade handlingarna rörande det avlidna barnet från
barnkliniken hade han inte behov av de däri dokumenterade uppgifterna för sitt
arbete inom hälso- och sjukvården. Han var således inte behörig att på den grunden
förfoga över den aktuella dokumentationen. Att BB tidigare i sitt arbete hade tagit
del av de ifrågavarande uppgifterna ändrar inte den bedömningen. Jag är därför
kritisk till att BB, genom en sekreterare vid barnkliniken, inhämtade handlingarna
och vidarebefordrade dessa till länsrätten. Det kan här konstateras att sekreteraren
torde ha utgått från att BB behövde materialet i sitt arbete vid sjukhuset. Jag finner
inte skäl att göra några uttalanden rörande sekreterarens agerande.

I stället för att be en sekreterare att ta fram handlingarna borde BB ha vänt sig till
en befattningshavare vid barnkliniken som var behörig att pröva utlämnandefrågan.
Han borde således ha gjort en formell framställning om att få kopia av
handlingarna – alternativt att kopiorna skulle skickas till länsrätten – och upplyst
om att han ansåg sig ha behov av materialet för att tillvarata sina rättigheter i målet
om disciplinpåföljd. Det hade sedan ankommit på berörd befattningshavare vid
barnkliniken att göra erforderlig sekretessprövning. JO brukar inte uttala sig om
bedömningsfrågor. Jag tar därför inte ställning till om det på grund av sekretess
skulle ha förelegat hinder för att lämna ut handlingarna till BB och/eller länsrätten.

Vad som i övrigt har framkommit föranleder inte något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan anförda.
