# Krav på opartiskhet när en myndighet anlitar en konsult, som kan vara att betrakta som jävig

JO 2009-12-04 dnr 3045-2008

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2009-12-04              3045-2008                1 (6)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Krav på opartiskhet när en myndighet anlitar en konsult, som kan vara
                        att betrakta som jävig


                          Beslutet i korthet: Naturvårdsverket använde en konsult för att göra bedömningar i
                          ärenden som gällde godkännande av vapen för jakt. Konsulten bedrev samtidigt handel
                          med vapen. Naturvårdsverket kritiseras dels för att konsulten medverkat i myndighetens
                          beslutsfattande utan att det gjorts klart vilken ställning och vilket ansvar denne hade, dels
                          för att ha brutit mot grundlagens objektivitetskrav (1 kap. 9 § regeringsformen) genom att
                          ge en person med kommersiella intressen i handel med vapen avgörande inflytande över
                          beslut gällande godkännande av vapen.

## Bakgrund och utredning

AA uppgav i en anmälan bl.a. följande. Ansökan om vapenlicens för ett
                        halvautomatiskt jaktvapen görs hos den lokala polismyndigheten, vilken bl.a. har
                        att pröva om vapnet är godkänt för jakt eller ej. Finns det någon tvekan ska
                        polismyndigheten vända sig till Naturvårdsverket, som då avger ett yttrande i
                        ärendet. Naturvårdsverket i sin tur vänder sig till en vapenexpert, BB. BB:s ja eller
                        nej till ett vapen ligger sedan till grund för verkets bedömning. BB äger en
                        vapenaffär och är genom denna generalagent i Sverige för skjutvapenfabriken
                        Ruger.

                        AA gjorde i sin anmälan gällande att BB genom sitt inflytande kunnat påverka att
                        Rugers halvautomatiska vapen Ruger Mini-14 blev godkänt samt att BB genom sitt
                        uppdrag för Naturvårdsverket har avslagit en licensansökan för jakt med en
                        vapenmodell som heter Springfield M1A, trots att detta vapen i konstruktion och
                        funktion är mycket likt Ruger Mini-14.

                        Naturvårdsverket anmodades att yttra sig och anförde därvid bl.a. följande.

                                  Naturvårdsverket är sedan 1967 ansvarig myndighet för jakt och dess utövning, de
                                  senaste 10 åren med s.k. sektoransvar för jakt. En omfattande del av uppdraget är att
                                  utfärda föreskrifter avseende skjutvapen och vilken ammunition som får användas
                                  vid jakt. Dessa föreskrifter är mycket detaljrika och inte alltid enkla att tillämpa. En
                                  av många bestämmelser gäller vilka halvautomatiska hagel- och kulgevär som är
                                  tillåtna och hur många patroner dessa får vara laddade med.
                        Enligt Naturvårdsverket krävs omfattande sakkunskap och en stor arbetsinsats för
                        att kunna ta fram underlag för beslut avseende nya halvautomatiska kulgevär.


 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 3045-2009    Sid 2 (6)




Verkets tjänstemän har inte utrymme att göra detta själva. Verket fortsatte i sitt
yttrande:

      BB har varit Naturvårdsverkets konsult i dessa frågor sedan mer än 30 år tillbaka.
      Huvudskälet till att han fått uppdraget är att han hela tiden varit/är en av landets
      främsta vapenexperter, sannolikt den främste. [– – –]
      Naturvårdsverkets uppfattning är att BB fullgjort sina uppdrag att ta fram ett korrekt
      och användbart underlag inför verkets beslut. Han har gjort detta under drygt 30 år
      med mycket stor noggrannhet och kompetens samt helt utan kritik under alla dessa
      år. En fråga som måste ställas här är om BB i dessa uppdrag inte är korrekt och
      opartisk skulle han då kunna vara ordförande i Sveriges Vapenhandlareförening,
      vilket han varit de senaste 10 åren. Knappast då andra vapenhandlare direkt skulle
      bli ekonomiskt drabbade om BB tillät sig förorda i första hand vapen av fabrikat och
      modell som fanns i hans handel.
Till sitt yttrande hade Naturvårdsverket fogat sina avtal med BB från 1990 och
framåt. Avtalen är likartade. I det senaste anges uppdraget under rubriken
”Leverantören ska enligt direktiv från Naturvårdsverket utföra följande uppdrag”:

      Fungera som konsult i frågor rörande klassificering av kulvapen, ändringar av
      halvautomatiska och pumprepeterande jaktvapen, kaliber- och vapenidentifieringar,
      ammunition, ballistik, ljuddämpare m.m. Genomföra tekniska undersökningar av
      vapen.
Det framgår vidare att arbetet skulle redovisas löpande och att uppdragstagaren
skulle erhålla ett fast årligt arvode. Avtalen var t.o.m. december 2005 ingångna
med BB personligen och för tiden härefter med hans aktiebolag. I det senare avtalet
anges att BB är den som ska arbeta med uppdraget.

Till sitt yttrande hade Naturvårdsverket även fogat ett yttrande från BB, i vilket
denne i huvudsak redogjorde för sin bedömning vad gäller de två aktuella vapnen.
Han uppgav även följande.

      Beslut i kontroversiella frågor, liksom denna, har alltid fattats efter samråd med
      Naturvårdsverkets tjänstemän. Det är kränkande av anmälaren att anklaga mig för att
      ha fattat beslut som skulle vara ekonomiskt gynnsamt för mig.
      –––
      Jag vill påpeka att jag aldrig, vare sig i mitt uppdrag som vapenkonsult för
      Naturvårdsverket eller andra organisationer, har eller ens försökt att utnyttja det
      förtroende jag har haft och har för egen ekonomisk vinning. Om det vapen, som AA
      bråkar om, skulle ha godkänts som jaktvapen av någon annan myndighet, hade jag
      med största sannolikhet själv sedan många, många år sålt sådana samt andra
      liknande typer.
JO infordrade Naturvårdsverkets handlingar i det aktuella ärendet avseende
Springfield M1A och inhämtade upplysningar från vapentillverkaren Rugers
webbplats.

Rättslig reglering
Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen ska förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet
beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet
(objektivitetsprincipen).
                                                                   Dnr 3045-2009   Sid 3 (6)




I avsikt att skapa garantier för att den grundlagsfästa objektivitetsprincipen
efterlevs av förvaltningsmyndigheterna har det i 11 och 12 §§ förvaltningslagen
(1986:223), FL, införts generella jävsbestämmelser. I bestämmelsernas förarbeten
uppgavs bl.a. att ”ett tillfredsställande skydd mot att myndigheterna låter sig
påverkas av ovidkommande hänsyn kan […] ytterst uppnås bara genom regler som
klargör i vad mån en myndighetsperson, vars opartiskhet i ett ärende kan sättas i
fråga, skall vara skyldig att frånträda handläggningen av ärendet” (prop. 1971:30
s. 351).

Enligt 11 § första stycket punkt 1 FL är den som ska handlägga ett ärende jävig
bl.a. om ärendets utgång kan väntas medföra synnerlig nytta eller skada för honom
själv (s.k. intressejäv). Detta gäller enligt punkten 2 även då denne är
ställföreträdare för någon som kan vänta synnerlig nytta eller skada av ärendets
utgång (s.k. ställföreträdarjäv). Enligt punkten 5 föreligger jäv hos den som ska
handlägga ett ärende även om det i övrigt finns någon särskild omständighet som är
ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet i ärendet (den s.k.
generalklausulen). Enligt andra stycket bortses från jäv när frågan om opartiskhet
uppenbarligen saknar betydelse. Enligt 12 § FL får den som är jävig inte handlägga
ärendet. Den som känner till en omständighet som kan antas utgöra jäv mot honom
eller henne, ska självmant ge det till känna.

Bedömning
Bakgrund
Enligt 2 § i JO-instruktionen (lagen [1986:765] med instruktion för Riksdagens
ombudsmän) står, såvitt här är av intresse, statliga myndigheter samt tjänstemän
och andra befattningshavare där under JO:s tillsyn. Detsamma gäller annan som
innehar tjänst eller uppdrag, och därvid utövar myndighet. BB är inte tjänsteman
eller befattningshavare vid Naturvårdsverket och han har inte haft i uppdrag att
utöva myndighet. BB står därför inte under JO:s tillsyn. Det som bedöms i det
följande är Naturvårdsverkets ansvar. Bedömningen sker med utgångspunkt från 3
§ i JO-instruktionen, där det anges att JO särskilt ska tillse att myndigheterna i sin
verksamhet iakttar regeringsformens bud om saklighet och opartiskhet.

Enligt 2 kap. 2 § vapenlagen (1996:67) prövar polismyndigheten bl.a. frågor om
tillstånd att inneha vapen (vapenlicensärenden). Enligt de allmänna råden i 4 kap.
Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen (RPSFS
2009:13) kan polismyndigheten i frågor av teknisk eller principiell natur inhämta
yttrande från Naturvårdsverket.

Naturvårdsverket har sedan länge haft uppdragsavtal med BB, sedermera via
dennes bolag. BB är expert på vapen samt arbetar som vapenkonsult och
vapenhandlare. Av avtalen framgår bl.a. att BB i frågor som rör klassificering av
kulvapen löpande ska redovisa sitt arbete till Naturvårdsverket. Detta har inneburit
att han, då frågan huruvida vissa halvautomatiska vapen är tillåtna för jakt eller ej
har remitterats från polismyndigheten till Naturvårdsverket, har inkommit med
yttranden till verket om detta.
                                                                    Dnr 3045-2009    Sid 4 (6)




Av utredningen framgår att BB varit den enda konsult som anlitas i dessa frågor. I
det här aktuella ärendet avseende vapnet Springfield M1A har BB:s yttrande varit
det enda underlaget för Naturvårdsverkets yttrande. I yttrandet har han berört hela
den fråga som har remitterats till verket. Det var således inte begränsat till viss
teknisk redovisning eller dylikt utan innehöll en bedömning av om vapnet var
tillåtet för jakt eller inte. Av dokumentationen i ärendet och av vad som i övrigt
framkommit framgår att verket utan egen prövning i sak följt BB:s bedömning.

Anmälaren har ifrågasatt lämpligheten av att Naturvårdsverket på detta sätt
engagerar en person som handlar med vapen och därvid kan ha egna kommersiella
intressen att beakta vid de bedömningar han anlitas för att göra. Han har därvid
särskilt pekat på att BB är återförsäljare för ett visst vapenfabrikat och kan ha
intresse av att gynna detta i sin roll som konsult åt verket.

Jag kommer mot den bakgrunden att ta upp förvaltningslagens regler om jäv,
formerna för BB:s uppdrag och det övergripande objektivitetskravet i grundlagen.

Är förvaltningslagens regler om jäv tillämpliga?
Förvaltningslagens regler om jäv gäller den som ska handlägga ett ärende. Enligt
förarbetena avses här alla som tar befattning med ett förvaltningsärende på sådant
sätt att de kan tänkas inverka på ärendets utgång. Detta omfattar självfallet den som
har att fatta beslut. Också den som har ställning av föredragande eller som i annan
egenskap deltar i ärendets slutliga handläggning omfattas, liksom den som hos
beslutsmyndigheten har att medverka i utredningen, framföra synpunkter eller
upprätta förslag till beslut. (Se prop. 1971:30 s. 339.)

De återgivna uttalandena tar sikte på vilka slags förvaltningsåtgärder som kräver
iakttagande av jävsreglerna. Frågan om vilken krets av personer som kan komma i
fråga för en jävsbedömning synes inte ha diskuterats. Det torde bero på att det
förutsatts som självklart att reglerna gäller befattningshavare vid myndigheter och
andra organ som utför myndighetsuppgifter. Fristående uppdragstagare anses
generellt sett inte omfattade av förvaltningslagen, även om de fått uppdrag från en
myndighet (Hellners och Malmqvist, Förvaltningslagen med kommentarer, 2:a
upplagan, 2007, s. 53). I JO 1990/91 s. 224 uttrycktes tvekan om huruvida
förvaltningslagens jävsbestämmelser var tilllämpliga beträffande en av
Socialstyrelsen anlitad medicinskt sakkunnig. JO uttalade bl.a.:
      Med hänsyn till det innehåll man normalt ger begreppet handläggare – en person
      som deltar i myndighetens beredning av ärendet i sin egenskap av befattningshavare
      vid myndigheten – är jag närmast benägen att inte anse att förvaltningslagens
      jävsregler är tillämpliga på utifrån hämtade sakkunniga.
För att förvaltningslagens jävsbestämmelser ska vara tillämpliga på en
uppdragstagare måste enligt min mening krävas inte bara att vederbörande har
någon form av faktiskt inflytande över ett ärende utan också att han eller hon har
en formell ställning som handläggare eller beslutsfattare. Naturvårdsverkets avtal
med BB avsåg emellertid varken handläggningsåtgärder eller beslut utan BB var
                                                                   Dnr 3045-2009    Sid 5 (6)




engagerad som fristående konsult. Han kan därför inte anses ha varit omfattad av
förvaltningslagens jävsbestämmelser.

Bedömningen innebär att det för frågan om tillämpligheten av förvaltningslagens
regler om jäv inte spelar någon roll om en uppdragstagare de facto haft ett
inflytande motsvarande en beslutsfattares eller föredragandes, så länge han eller
hon inte formellt varit knuten till myndigheten på ett med en befattningshavare vid
denna jämförbart sätt.

De former under vilka BB anlitats och använts
Avtalet mellan Naturvårdsverket och BB gällde konsultationer och undersökningar
av vapen. Han har dock använts som ett slags föredragande och getts ett avgörande
inflytande över Naturvårdsverkets beslut om yttranden i vapenärenden. Avtalet
återspeglar inte detta på ett rättvisande sätt.

När en enskild uppdragstagare anlitas i en myndighets verksamhet är det givetvis
viktigt att det avtal som ligger till grund för uppdraget formuleras så att det framgår
vad uppdragstagaren ska göra och vilka förpliktelser som följer med detta. Form
och innehåll måste följas åt. Det har det inte gjort i detta fall och Naturvårdsverket
ska kritiseras för att en utomstående person utan tydligt mandat medverkat i
myndighetens beslutsfattande.

Grundlagens objektivitetskrav
Av utredningen framgår att Naturvårdsverket gett BB ett avgörande inflytande över
innehållet i de yttranden verket avgett till polisen. Det kan starkt ifrågasättas om en
fristående uppdragstagare över huvud taget bör användas på det sättet, utan att det
sker under sådana former att han eller hon underkastas de skyldigheter
myndigheters befattningshavare har enligt exempelvis förvaltningslagens
jävsregler.

Om det likväl sker måste myndigheten för att leva upp till objektivitetskravet i 1
kap. 9 § regeringsformen säkerställa såväl att de bedömningar som görs är sakliga
och opartiska, som att det inte beträffande uppdragstagaren finns omständigheter
som är ägnade att negativt påverka tilltron till det tilllämpade förfarandets
objektivitet. De överväganden som myndigheten därvid har att göra är i praktiken
av samma slag som när en handläggares eller beslutsfattares opartiskhet ska
bedömas.

I detta fall har Naturvårdsverket valt att mer eller mindre överlåta verkets
bedömande av vilka vapen som bör godkännas för jaktändamål till en person som
har kommersiella intressen i vapenhandeln. Det är uppenbart olämpligt och i strid
med objektivitetskravet. Det är därvid ovidkommande om den som anlitas
personligen uppfyller högt ställda krav på integritet och vederhäftighet. Tilltron till
förfarandets objektivitet påverkas negativt redan av arrangemanget som sådant.
Naturvårdsverket ska därför kritiseras även på denna punkt.
                                                                 Dnr 3045-2009   Sid 6 (6)




Avslutning
För att undvika missförstånd bör det avslutningsvis tillfogas att en myndighet i och
för sig torde kunna anlita en konsult utan närmare prövning av vederbörandes
objektivitet. Det kan exempelvis gälla när viss expertkompetens är svår att få
tillgång till. En förutsättning är dock att konsultens medverkan i så fall begränsas
till sakfrågor och hålls åtskild från myndighetens slutliga beslutsfattande, som
alltså måste vila på självständig grund.

I de här aktuella ärendena har Naturvårdsverket uppgett sig sakna egen kompetens
på området och därmed – som det får förstås – ansett sig inte kunna göra några
självständiga bedömningar. Det har inneburit att bedömningsfrågor som ankommer
på verket lagts ut på en enskild uppdragstagare. Under sådana förhållanden måste
uppdragstagaren uppfylla formella krav på opartiskhet i samma utsträckning som
gäller för befattningshavare vid myndigheten.
