# Kritik mot Socialnämnden i Huddinge kommun för handläggningen av ett ärende rörande ett barn som hade frihetsberövats i ett brottmål

JO 2017-12-13 dnr 305-2016

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2017-12-13             305-2016               1 (8)
Stf justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Kritik mot Socialnämnden i Huddinge kommun för handläggningen av
                        ett ärende rörande ett barn som hade frihetsberövats i ett brottmål


                          Beslutet i korthet: En sextonårig pojke, AA, greps den 6 januari 2016 misstänkt för
                          ett allvarligt brott. Två dagar senare informerades socialförvaltningen i Huddinge
                          kommun om att AA skulle begäras häktad om han inte kunde placeras på ”låst
                          institution” med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av
                          unga, LVU. Uppsala tingsrätt häktade AA den 9 januari 2016. Den 13 januari 2016
                          träffade socialförvaltningen AA för första gången sedan han frihetsberövats. Dagen
                          efter omhändertogs AA med stöd av 6 § LVU. Åklagaren hävde häktningen och AA
                          placerades på ett särskilt ungdomshem.
                          Barn som är misstänkta för brott ska häktas endast i undantagsfall. JO har tidigare
                          uttalat att när det blir aktuellt att häkta en person under 18 år föreligger en stark
                          presumtion för att den unge omedelbart ska omhändertas med stöd av 6 § LVU.
                          JO uttalar i beslutet att med hänsyn till AA:s ålder och de brott han var misstänkt för
                          borde frågan om omhändertagande med stöd av 6 § LVU ha aktualiserats omgående
                          efter polisens kontakt med förvaltningen den 8 januari 2017. JO konstaterar att det
                          dröjde till den 14 januari 2016 innan ett beslut om omedelbart omhändertagande
                          fattades. Enligt JO:s mening har myndighetens passivitet fått till följd att AA varit
                          häktad onödigt länge. Nämnden får kritik för handläggningen.
                          I beslutet gör JO också vissa uttalanden i fråga om socialtjänstens närvaro vid
                          barnförhör.

## Bakgrund

Den 6 januari 2016 grep polisen AA som vid tillfället var 16 år. AA var
                        misstänkt för att ha begått ett allvarligt brott. Samma dag underrättade polisen
                        socialförvaltningen i Huddinge kommun om gripandet och höll ett första förhör
                        med AA. Vid förhöret närvarade advokaten BB, som var offentlig försvarare för
                        AA, och en tjänsteman från socialjouren i Uppsala kommun. Den 8 januari
                        2016 hölls ett nytt förhör med AA. Vid det förhöret var inte någon tjänsteman
                        från socialförvaltningen i Huddinge kommun närvarande.

                        Uppsala tingsrätt beslutade den 9 januari 2016 att på begäran av åklagaren häkta
                        AA.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                            Dnr 305-2016         Sid 2 (8)




Socialförvaltningen i Huddinge kommun utsåg en handläggare i AA:s ärende
den 11 januari 2016. Två dagar senare träffade företrädare för
socialförvaltningen i Huddinge kommun AA för första gången sedan han
frihetsberövats.

Den 14 januari 2016 beslutade ordföranden i socialutskottet i Huddinge
kommun att omedelbart omhänderta AA med stöd av 6 § lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Socialförvaltningen anmälde
nästa dag till Statens institutionsstyrelse (SiS) att AA var i behov av en plats på
ett särskilt ungdomshem. SiS meddelade den 19 januari 2016 att det fanns en
plats för AA på ett sådant hem. Åklagaren hävde då beslutet om häktning av
AA och han fördes till ungdomshemmet.

Anmälan
I en anmälan till JO klagade BB på Socialnämnden i Huddinge kommuns
handläggning av AA:s ärende. Hennes klagomål sammanfattas i nämndens
remissvar som återges nedan.

Utredning
JO hämtade in journalanteckningar från socialförvaltningen. Därefter begärde
JO att Socialnämnden i Huddinge kommun skulle yttra sig över det som BB
hade uppgett i sin anmälan. Socialnämnden, socialutskottet, anförde i ett
remissvar bl.a. följande (de bilagor som hänvisas till i remissvaret har här
utelämnats):

## Sammanfattning

Socialnämnden har av Justitieombudsmannen (JO) anmodats att yttra sig över vad
      som framförs i BB:s anmälan till JO, bilaga l. Bakgrunden till anmälan är ett
      frihetsberövande av barn. BB är barnets advokat och har i sin anmälan framfört ett
      antal punkter där hon anser att förvaltningen har brustit i sin handläggning av ärendet.
      Bristerna består främst i att handläggningen av ärendet varit för långsam, vilket
      enligt anmälaren bidragit till att pojken varit häktad onödigt länge.
      Förvaltningen delar uppfattningen att häktet inte är en miljö där barn i den aktuella
      pojkens ålder ska behöva befinna sig längre än vad som är absolut nödvändigt.
      I det nu aktuella ärendet anser förvaltningen att socialnämndens handläggning varit så
      skyndsam som enheten för ensamkommande barn och unga förmått utifrån rådande
      omständigheter.

## Beskrivning av ärendet

BB vill att JO granskar Huddinge kommuns agerande i samband med barnets
      frihetsberövande. Barnet, som är 16 år, greps av polisen den 6 januari 2016 och
      häktades den 9 januari 2016. BB inkom med sitt ärende till JO den 15 januari
      2016. Ärendet inkom till förvaltningen den 25 februari 2016.
      BB är kritisk till fem olika punkter vad gäller kommunens agerande.
      1. Kan det anses korrekt handläggning att inte omedelbart i samband med
         informationen om gripandet aktivt verka för ett alternativ till häktning och
         fortfarande inte ha gjort det?
                                                                     Dnr 305-2016          Sid 3 (8)




2. Kan det anses vara en korrekt handläggning att inte omedelbart utse en ny
   god man åt den unge i samband med frihetsberövande och fortfarande inte
   ha gjort det?
3. Kan det anses vara korrekt handläggning att inte närvara vid polisförhör den
   8 januari 2016?
4. Kan det anses vara en korrekt handläggning att inte utse handläggare i ärendet
   förrän den 11 januari 2016?
5. Kan det anses vara en korrekt handläggning att inte hålla möte med barnet
   förrän den 13 januari 2016?

Bakgrund
Pojken anvisades den 29 oktober 2015 till Huddinge kommun från Migrationsverket.
Han placerades i ett konsulentstött jourhem i Uppsala den 2 november 2015.
Socialtjänsten besökte pojken i hans jourhem i början av december 2015. Vid
besöket framkom inget anmärkningsvärt.
Förvaltningen fick den 6 januari 2016 kännedom om att pojken var gripen och att
han anhållits senare samma dag med anledning av de brott han var misstänkt för. På
begäran av Socialjouren Södertörn närvarade en representant från Socialjouren i
Uppsala vid polisförhöret, som hölls den 6 januari 2016. Enheten för
ensamkommande barn och unga fick den 7 januari 2016 kännedom om att pojken
gripits och anhållits via en rapport från Socialjouren Södertörn. Den 7 januari 2016
fick enheten för ensamkommande barn och unga information om att ett nytt
polisförhör skulle hållas i Uppsala dagen därpå klockan 12:00. Den 8 januari 2016
fick förvaltningen via pojkens advokat information om att pojken troligen skulle
komma att begäras häktad. Häktesförhandling hölls den 9 januari 2016. Den 10
januari nåddes förvaltningen, via Socialjouren Södertörn, av informationen om
att pojken var häktad.
Pojkens advokat ville att man hittade en annan lösning än att pojken ska sitta på
häktet. Advokaten ville att pojken ska ställas i kö till ett SiS-boende. Advokaten
informeras att förvaltningen inte kunde sätta pojken i en sådan kö då han inte var
omhändertagen enligt LVU.
Pojken besöktes av representanter från förvaltningen den 13 januari 2016 i häktet
och de gjorde bedömningen att han borde omhändertas enligt 6 § LVU. Den 14
januari 2016 omhändertogs pojken omedelbart och kontakt togs med SiS för att
anmäla behov av plats på särskilt ungdomshem på låst avdelning. Den 19 januari 2016
fick förvaltningen besked från SiS att en plats fanns till pojken. Han kom till SiS den
21 januari.

Förvaltningens synpunkter
Förvaltningen svarar följande på BB:s punkter enligt nedan.
    1.   .Förvaltningen anser att en god handläggning hade varit att besöka pojken
         vid ett tidigare tillfälle och närvara vid polisförhöret den 8 januari 2016. På
         så sätt hade man tidigare haft tillräcklig kunskap för att kunna hänskjuta
         frågan om omedelbart omhändertagande till socialnämnden. Förutsatt att
         nämnden fattat ett beslut om omedelbart omhändertagande och tingsrätt och
         åklagare ansett att pojken genom det omedelbara omhändertagandet kunde
         beredas betryggande övervakning hade pojken sluppit utsättas för de
         påfrestningar som en häktning innebär för en så ung person. Åtminstone
         borde förvaltningen hänskjutit frågan om omedelbart omhändertagande till
         socialnämndens prövning i samband med häktningen, det vill säga den 10
         januari.
         Betryggande övervakning kunde enligt åklagaren endast ordnas genom en
         placering på låst SiS-institution. Det är SiS ansvar att tillgodose behovet av
         låsbara vårdplatser. Pojken erbjöds en sådan placering först den 19 januari
         2016. Den 20 januari 2016 meddelade åklagaren att häktningen hävts i och
         med SiS-placeringen. Åklagaren informerade då också om att pojken skulle
                                                                               Dnr 305-2016          Sid 4 (8)




                förhöras den 21 januari 2016. Efter förhöret fördes pojken till SiS.
                Tidsutdräkten mellan det omedelbara omhändertagandet och placeringen är
                mycket olycklig. Den ligger emellertid utanför socialnämndens kontroll och
                beror på platsbrist på landets SiS-institutioner. Någon alternativ lösning
                har i detta fallet inte varit möjlig, då en betryggande övervakning inte
                kunnat tillgodoses på annat sätt än genom en SiS-placering.
           2.   Det är överförmyndarnämnden som tillförordnar gode män.
                Förvaltningen kan inte yttra sig över deras handläggning men redogör
                här för vad som hänt gällande gode män i detta ärende. Den gode mannen
                som pojken hade vid tiden för det brott han misstänks för blev på inrådan av
                polis bortkopplad från ärendet då denne även var god man för
                brottsoffret. Ny god man förordnades 15 januari 2016. På grund av
                jävsituation entledigades även denna gode man från sitt uppdrag.
                Nuvarande god man förordnades den 26 januari 2016.
           3.   Huddinge kommun fick den 7 januari 2016 information om att
                polisförhör skulle hållas med pojken klockan 12:00 den 8 januari i
                Uppsala. Representant från enheten för ensamkommande barn i
                Huddinge kommun hade inte möjlighet att närvara med så kort varsel.
                Förvaltningen anser att det är beklagligt att någon resurs inte fanns att
                tilldela. Förvaltningen menar att man borde tagit kontakt med
                socialtjänsten i Uppsala med förfrågan om de kunde vara behjälpliga
                genom att närvara vid polisförhöret på samma sätt som gjordes den 6
                januari 2016.
           4.   Det är beklagligt att det dröjde till den 11 januari 2016 innan en egen
                handläggare utsågs i ärendet. Dock har ärendet hela tiden hanterats av
                handläggare med tillrådlig kompetens och handläggningen har
                fortskridit i takt med att information inkommit till enheten. Efter beskedet
                att pojken gripits för ett allvarligt brott har ärendet handlagts som prioriterat.
           5.   Förvaltningen delar anmälarens uppfattning om att besök hos pojken borde
                gjorts vid ett tidigare tillfälle. Anledningarna till att detta tyvärr inte
                gjordes framkommer under punkterna tre och fyra.
       Allmänt kan sägas om handläggning av ensamkommande barn att Huddinge
       kommun, liksom många andra kommuner, arbetat under en extrem belastning på
       grund av det stora antal ensamkommande barn som kommit till kommunen.
       Detta har bland annat lett till att kommunen har anmält sig själv till IVO enligt
       reglerna om lex Sarah, se bilaga 3.
       Förvaltningen delar uppfattningen att häktet inte är en miljö där barn i den aktuella
       pojkens ålder ska behöva befinna sig längre än vad som är absolut nödvändigt.
       I det nu aktuella ärendet anser förvaltningen att socialnämndens handläggning varit så
       skyndsam som enheten för ensamkommande barn och unga förmått utifrån
       rådande omständigheter.
BB fick tillfälle att kommentera remissvaret.

JO hämtade in domen från Uppsala tingsrätts mål B 28-16.

Rättslig reglering m.m.
Häktning av unga personer
Den som på sannolika skäl är misstänkt för ett brott, för vilket är föreskrivet fängelse
ett år eller därutöver får häktas, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet, den
misstänktes förhållande eller någon annan omständighet finns risk för att han avviker
eller på något annat sätt undandrar sig lagföring eller straff, genom att undanröja
bevis eller på något annat sätt försvårar sakens utredning eller fortsätter sin brottsliga
                                                                      Dnr 305-2016       Sid 5 (8)




verksamhet (24 kap. 1 § rättegångsbalken, RB). Är för brottet inte föreskrivet
lindrigare straff än fängelse i två år, ska häktning ske, om det inte är uppenbart att
skäl till häktning saknas. Häktning får ske endast om skälen för åtgärden uppväger
det intrång eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något
annat motstående intresse. Kan det antas att den misstänkte kommer att dömas
endast till böter, får häktning inte ske.

Om det på grund av den misstänktes ålder, hälsotillstånd eller någon annan liknande
omständighet kan befaras att häktning skulle komma att medföra allvarligt men för
den misstänkte, får häktning ske endast om det är uppenbart att betryggande
övervakning inte kan ordnas (24 kap. 4 § RB). Den som inte har fyllt arton år får
häktas endast om det finns synnerliga skäl (23 § lagen [1964:167] med särskilda
bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL). Detta innebär alltså att den som är
under arton år får häktas endast om det är uppenbart att betryggande
övervakning inte kan ordnas och det föreligger synnerliga skäl för häktning.
Barn som är misstänkta för brott ska således häktas endast i undantagsfall.

Om någon som inte har fyllt arton år är skäligen misstänkt för ett brott på vilket
fängelse kan följa ska socialnämnden genast underrättas (6 § LUL). Om den
unge har gripits, anhållits eller häktats på grund av brottsmisstanken, ska
socialnämnden underrättas om detta och om skälen för det samtidigt med
underrättelsen om brottsmisstanken eller annars genast efter frihetsberövandet.

Omedelbart omhändertagande med stöd av LVU m.m.
När det gäller frågan om betryggande övervakning kan ordnas för unga personer
aktualiseras bestämmelserna i LVU.

Vård med stöd av LVU ska beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller
utveckling för en påtaglig risk att skadas genom brottslig verksamhet (3 §
LVU). Med begreppet brottslig verksamhet avses inte rena bagatellförseelser
och inte heller enstaka andra brott som inte är av allvarlig art. Det är först vid en
brottslighet som ger uttryck för en sådan bristande anpassning till samhällslivet
att det kan sägas föreligga ett vård- och behandlingsbehov som det kan bli fråga
om att bereda den unge vård med stöd av LVU (prop. 1979/80:1 s. 583).

Förvaltningsrätten beslutar om vård efter ansökan av socialnämnden (4 § LVU).

Socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedelbart ska
omhändertas, om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd
av LVU och om rättens beslut om vård inte kan avvaktas med hänsyn till risken
för den unges hälsa eller utveckling eller till att den fortsatta utredningen
allvarligt kan försvåras eller vidare åtgärder hindras (6 § LVU). Om
socialnämndens beslut om omhändertagande inte kan avvaktas, får nämndens
ordförande eller någon annan ledamot som nämnden har förordnat besluta om
omhändertagande.
                                                                    Dnr 305-2016      Sid 6 (8)




För vård av unga som på någon grund som anges i 3 § behöver stå under särskilt
noggrann tillsyn ska det finnas särskilda ungdomshem (12 § LVU). Om
socialnämnden har beslutat att den unge ska vistas i ett sådant hem ska SiS
anvisa en plats. Det finns inte någon bestämmelse som anger inom vilken tid
SiS ska anvisa en plats. När det är fråga om akuta situationer, som t.ex. kan
uppstå vid omedelbara omhändertaganden, och där socialnämnden har gjort
bedömningen att vården av den unge bör bedrivas vid ett särskilt ungdomshem,
har JO uttalat att det som regel krävs att en plats kan tillhandahållas mer eller
mindre omedelbart (se JO 2015/16 s. 428, dnr 260-2015 m.fl.).

Lagstiftningen utgår från att unga i åldrarna 15–18 år i stället för att häktas ska
omhändertas inom socialtjänsten. I de fall där häktningsskäl föreligger måste
därför frågan om det finns grund för omedelbart omhändertagande prövas (se
JO 1994/95 s. 255, dnr 3104-1992). När det blir aktuellt med häktning av en
person som är under arton år föreligger en stark presumtion för att den unge
omedelbart ska omhändertas med stöd av 6 § LVU (se JO 2009/10 s. 252, dnr
641-2007).

Jag vill i det här sammanhanget nämna att det för närvarande sker en översyn av
bestämmelserna om häktning. Häktes- och restriktionsutredningen överlämnade
i augusti 2016 betänkandet Färre i häkte och minskad isolering (SOU 2016:52).
Utredningen föreslog bl.a. att en häktad person under 18 år normalt ska förvaras
på ett SiS-hem och inte i häkte.

Socialtjänstens närvaro vid förhör
Socialnämnden ska i god tid underrättas om tid och plats för förhör med barn
under 20 år, om det finns skäl till antagande att vad som förekommit bör
föranleda ingripande från nämnden (16 § förundersökningskungörelsen
[1947:948]).

Vid förhör med den som inte har fyllt arton år och som är misstänkt för ett brott
på vilket fängelse kan följa ska företrädare för socialtjänsten närvara om det är
möjligt och det kan ske utan men för utredningen (7 § LUL). I förarbetena till
bestämmelsen uttalas att socialnämnden i normalfallet bör närvara vid sådana
förhör (prop. 1994/95:12 s. 66). Socialtjänstens närvaro innebär ett stöd för den
unge samtidigt som socialtjänsten får information om brottet och
omständigheterna kring detta (a.a. s. 67).

Bedömning
Handläggningen av AA:s ärende
AA var anhållen som misstänkt för ett allvarligt brott. Den 8 januari 2016
informerades socialförvaltningen om att AA skulle begäras häktad om han inte
kunde placeras på ”låst institution” enligt LVU. Efter det att Uppsala tingsrätt
häktade AA den 9 januari 2016 framförde BB till socialförvaltningen att häktet
var en olämplig plats för honom. Hon begärde att AA skulle placeras i ett
särskilt ungdomshem.
                                                                    Dnr 305-2016       Sid 7 (8)




Den 13 januari 2016 träffade socialförvaltningen AA för första gången sedan
han frihetsberövats. Ett beslut om att omedelbart omhänderta AA med stöd av
6 § LVU fattades den 14 januari 2016.

Med hänsyn till AA:s ålder och de brott han var misstänkt för anser jag att
frågan om omedelbart omhändertagande med stöd av 6 § LVU borde ha
aktualiserats omgående efter polisens kontakt med förvaltningen den 8 januari
2016. I stället dröjde det till den 13 januari 2016 innan företrädare för
socialförvaltningen träffade AA i häktet. Dagen efter besöket beslutade
socialutskottets ordförande att AA omedelbart skulle omhändertas.

Enligt min mening har socialtjänstens passivitet fått till följd att AA varit häktad
onödigt länge. Socialnämndens hantering av AA:s ärende är inte
tillfredsställande och nämnden kan inte undgå kritik för handläggningen.

Den 15 januari 2016 anmälde socialförvaltningen till SiS att AA var i behov av
en plats på ett särskilt ungdomshem. SiS erbjöd den 19 januari 2016
förvaltningen en plats för AA på ett sådant hem. Åklagaren hävde beslutet om
häktning av AA och han fördes till ungdomshemmet.

Nämnden kan inte lastas för att det dröjde fem dagar från beslutet om
omhändertagande till dess att SiS kunde erbjuda en plats för AA på ett särskilt
ungdomshem. Det är allmänt känt att det för närvarande kan uppstå köer till
hemmen. JO har behandlat den frågan senast i ett beslut den 9 juni 2017 (se
JO:s ärende med dnr 1896-2017). Det finns inte skäl för mig att här gå in på
saken.

Förhöret med AA den 8 januari 2016
Av utredningen framgår att en företrädare för socialjouren i Uppsala kommun
närvarade vid förhöret med AA den 6 januari 2016. Ett nytt förhör med AA
hölls den 8 januari 2016. Vid det förhöret närvarade ingen företrädare från
socialförvaltningen i Huddinge kommun.

Som redovisas ovan är utgångspunkten att en företrädare från socialtjänsten ska
närvara vid ett barnförhör. Detta under förutsättning att det är möjligt och kan
ske utan men för utredningen. Det har i det aktuella fallet inte förelegat något
hinder mot ett deltagande med hänsyn till utredningen.

Socialnämnden har i remissvaret uppgett att förvaltningen informerades om
förhöret dagen innan det skulle hållas och att ingen i personalen hade möjlighet
att närvara med så kort varsel.

I ärenden som det nu aktuella, dvs. när en ung person sitter frihetsberövad, är
det regelmässigt fråga om snäva tidsfrister. Socialnämnden måste ha en
beredskap för att kunna hantera detta. Att närvara vid ett barnförhör är en
uppgift som nämnden måste prioritera. Jag kan dock inte på föreliggande
utredning bedöma om någon företrädare från socialförvaltningen rent faktiskt
hade kunnat närvara vid förhöret med AA.
                                                                   Dnr 305-2016   Sid 8 (8)




Socialnämnden har konstaterat att förvaltningen i den uppkomna situationen
borde ha kontaktat socialtjänsten i Uppsala kommun för att höra om någon
tjänsteman där kunde närvara vid förhöret med AA. Jag delar den bedömningen.
Nämnden kan inte undgå kritik för sin underlåtenhet att ta en sådan kontakt.

Vad BB i övrigt har anfört leder inte till något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
