# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för att handlingar som varit underlag för ett psykologutlåtande förstörts

JO 2014-01-31 dnr 3056-2011

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2014-01-31              3056-2011               1 (9)
Chefsjustitieombudsmannen
Elisabet Fura




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Kumla, för att handlingar som varit
                        underlag för ett psykologutlåtande förstörts


                          Beslutet i korthet: En intagen begärde att få ta del av material som använts som
                          underlag för riskbedömningar av honom. Han informerades då om att allt material som
                          använts som underlag för riskbedömningarna var förstört. Kriminalvården kritiseras för att
                          materialet förstörts. I beslutet uttalar JO att patientdatalagen (2008:355) är tillämplig vid
                          de psykologiska bedömningar av intagna som Kriminalvårdens psykologer på riksmottag-
                          ningen gör när de ska lämna ett psykologiskt utlåtande. Vidare konstaterar JO att
                          psykologerna är skyldiga att föra patientjournal när de gör psykologutlåtandena och att
                          det material som används som underlag för riskbedömningarna i utlåtandena är
                          journalhandlingar och ska sparas.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 9 juni 2011 klagade AA på Kriminalvårdens
                        tillvägagångssätt och metoder vid diagnostiseringen och riskbedömningen av
                        intagna. Han uttryckte då bl.a. sitt missnöje med att det material som använts som
                        underlag för en riskbedömning som gjordes i ett psykologutlåtande om honom den
                        21 mars 2011 har förstörts. Av anmälan och handlingar bifogade till den framgår i
                        denna del i huvudsak följande.

                        Den 8 mars 2006 sammanställde riksmottagningen en utredning om honom inför
                        ett beslut om särskilda villkor och anstaltsplacering. I utredningen finns en risk-
                        bedömning grundad på bl.a. riskbedömningsinstrumenten HCR-20 (The Historical-
                        Clinical-Risk Management-20, JO:s anm.), Psychopathy Checklist–Revised (PCL-
                        R) och DSM-IV (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, JO:s
                        anm.). Den 21 mars 2011 upprättade psykologen BB, riksmottagningen Kumla, ett
                        nytt psykologutlåtande innefattande bl.a. en riskbedömning. Den 9 april 2011
                        lämnade AA in en hemställan om att få ta del av de utvärderingsgrunder som
                        föranledde bedömningarna i utlåtandet. Han informerades då om att allt material
                        som använts som underlag för de riskbedömningar som gjorts om honom var
                        destruerat.

                        Till sin anmälan bifogade AA bl.a. en hemställan från honom daterad den 9 april
                        2011 och Kriminalvårdens beslut den 18 april 2011 i fråga om denna hemställan.
                        Av hemställan framgår bl.a. att AA begärt att få ta del av den fullständiga


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                        Dnr 3056-2011      Sid 2 (9)




skattningen gentemot faktorerna i bedömningsinstrumenten PCL-R och HCR-20.
Han begärde att få ta del av resultaten och skattningarna från utredningen vid
riksmottagningen den 8 mars 2006 samt från riksmottagningens psykologutlåtande
den 21 mars 2011. I ett beslut den 18 april 2011 avslog den legitimerade
psykologen BB AA:s begäran. Beslutet motiverades enligt följande.

      Allt material som använts som underlag för de riskbedömningar som gjorts på [AA]
      (2006-03-08 och 2011-03-21) betraktas som arbetsmaterial och har efter undersök-
      ningen destruerats och finns därmed inte att tillgå. Jag kan enbart hänvisa till dessa
      utlåtanden, som finns i akten.

Utredning
Kriminalvården uppmanades att yttra sig om att det material som använts som
underlag för den riskbedömning som gjorts av AA den 21 mars 2011 har förstörts.

I remissvaret anförde Kriminalvården, genom generaldirektören CC, följande.
      ---

## Sakförhållanden

Uppgifter om sakförhållandena har hämtats in från region Mitt, som i sin tur hämtat
      in uppgifter från anstalten Kumla. Genom utredningen har sammanfattningsvis föl-
      jande kommit fram. Utlåtandet som skrevs den 21 mars 2011 är en produkt av ett
      arbete under två dagar med klienten. För en längre tid sedan aktualiserades frågan
      om hanteringen av de skattningar och underlag som gjorts inför en bedömning.
      Materialet ansågs inte tillföra något ytterligare utöver vad som redovisas i den
      bedömning som utredningen utmynnat i varför det bedömdes att detta ska betraktas
      som minnesanteckningar och destrueras. Därtill kom att det i vissa fall skulle under-
      gräva värdet av underlaget inför utlåtanden om dessa kom i omlopp.

      Författningsbestämmelser m.m.
      Enligt 2 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen (TF) är en handling allmän, om den förva-
      ras hos en myndighet och enligt 6 eller 7 § är att anse som inkommen till eller upp-
      rättad hos myndighet. – Enligt 7 § anses handling, som hänför sig till visst ärende
      och inte har expedierats, upprättad hos myndighet när det ärende den hänför sig till
      har slutbehandlats hos myndigheten.
      Enligt 2 kap. 9 § TF ska en hos myndighet tillkommen minnesanteckning som inte
      har expedierats inte heller efter den tidpunkt då den enligt 7 § är att anse som upp-
      rättad anses som allmän handling hos myndigheten, om den inte tas om hand för
      arkivering. Inte heller ett utkast till beslut eller skrivelse och annan därmed jämställd
      handling utgör en allmän handling.
      Enligt 1 kap. 3 § patientdatalagen (2008:355, PDL) avses med journalhandling
      framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på
      annat sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel och som upprättas eller inkom-
      mer i samband med vården av en patient och som innehåller uppgifter om patientens
      hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden eller om vidtagna eller planerade
      vårdåtgärder. – Med patientjournal avses enligt samma bestämmelse en eller flera
      journalhandlingar som rör samma patient.
      Enligt 3 kap. 5 § PDL får en patientjournal endast innehålla de uppgifter som behövs
      för vissa i 2 kap. 4 § angivna ändamål. Enligt 6 § ska journalen innehålla de uppgif-
      ter som behövs för en god och säker vård av patienten.
                                                                  Dnr 3056-2011      Sid 3 (9)




I 5 kap. 1 § PDL finns en hänvisning till TF och offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) i fråga om rätten att ta del av handlingar och uppgifter inom den allmän-
na hälso- och sjukvården.
I Socialstyrelsens handbok om informationshantering och journalföring i hälso- och
sjukvården (april 2009) anges följande (sid. 74). Resultatet av genomförda psykolo-
giska tester räknas enligt Socialstyrelsens bedömning som väsentliga uppgifter för
patientens vård och behandling. Det är därför viktigt att resultatet sparas i patient-
journalen tillsammans med ett psykologutlåtande. Även det psykologiska testmateri-
alet utgör journalhandlingar och måste därför sparas. Testet omfattas av sekretess
enligt 17 kap. 4 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Det innebär att delar
av testmaterialet i vissa delar omfattas av sekretess även i förhållande till patienten.
Sådana journalhandlingar måste förvaras så att endast behöriga testanvändare har
tillgång till testmaterialet. Det måste dock antecknas i patientens journal att det finns
journalhandlingar i form av testmaterial och var de förvaras.
Kriminalvården saknar interna instruktioner eller föreskrifter om hur anstalterna ska
handha testmaterialet.

Kriminalvårdens bedömning

Frågeställning
Inledningsvis konstateras att behovet av att skydda syftet med ett test kan medföra
att uppgifter som ingår i det kan beläggas med sekretess enligt 17 kap. 4 § offentlig-
hets- och sekretesslagen. Detta skyddsbehov kan dock inte medföra att bedömnings-
underlaget inte är att anse som allmän handling. Frågan är således om de efterfrå-
gade handlingarna utgjort allmänna handlingar eller ej enligt bestämmelserna i TF.
Avgörande för bedömningen av huruvida destrueringen av handlingarna varit kor-
rekt är om dessa kan anses ha varit minnesanteckningar eller utkast. Det saknas spe-
cifika bestämmelser om huruvida det material som uppkommer vid psykologiska
tester ska bedömas som allmän handling eller ej. Det finns inte heller arkivföre-
skrifter som berör frågan och det har inte framkommit någon reglering i praxis.
Socialstyrelsen har i den nämnda handboken diskuterat frågan. Den är dock inte bin-
dande, utan utgör i stora delar Socialstyrelsens tolkning av gällande rätt. Frågan är
också om de tester som görs inom ramen för riskbedömningen i Kriminalvården är
sådana som omfattas av patientdatalagen.

Den psykologiska bedömningen
Det finns ett antal program som är avsedda att minimera risken för återfall, bl.a.
sådana som vänder sig till sexualbrottsdömda män eller missbrukare. Flera program
har psykodynamiska eller beteendeterapeutiska inslag. Dessa program utgör en del
av de åtgärder som vidtas för att minska återfallsrisken för den intagna och kan ingå
i den verkställighetsplanering som görs för varje intagen. Programmen är inte obli-
gatoriska för alla intagna, utan det avgörs efter en bedömning av återfallsrisken om
den intagna ska delta i en sådan åtgärd. Bedömningen görs bl.a. med hjälp av psy-
kologiska instrument som kan innefatta genomgång av det material som finns om
den intagna och en intervju med denna. Psykologen gör i samband med den psyko-
logiska utredningen en skattning enligt vissa variabler. Den exakta metoden skiftar
beroende på vilket psykologiskt instrument som används. Såvitt avser de aktuella
verktygen sker den slutliga psykologiska bedömningen efter en sammanräkning av
skattningen av de enskilda variablerna. I bedömningen redovisas dels vad som fram-
kommit vid utredningen, dels den totala skattningen. Skattningen av de enskilda
variablerna blir således inte avgörande för beslutet i ärendet som ju istället utgår från
den slutliga psykologiska bedömningen.

Patientdatalagens tillämplighet
Enligt 1 kap. 1 § PDL är lagen tillämplig vid vårdgivares behandling inom hälso-
och sjukvården, med vilket enligt 1 kap. 3 § PDL avses verksamhet enligt bl.a.
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) m.m. Någon motsvarande definition av hälso-
                                                                  Dnr 3056-2011     Sid 4 (9)




och sjukvårdsbegreppet fanns inte i patientjournallagen (1985:562) som tidigare
reglerade journalföring m.m. I journalutredningens huvudbetänkande Patientjourna-
len (SOU 1984:73) uttalades på s. 44, att ”…alla hälsoundersökningar inkluderats,
även sådana som inte primärt har vård- eller behandlingssyfte utan går ut på att fast-
ställa en persons lämplighet för en viss uppgift eller befattning, t.ex. inför ansökan
om körkort”. Denna slutsats kom utredningen fram till efter att ha betonat sambandet
med tillsynslagen (1980:11) som enligt utredningens förslag skulle vara vägledande
för vilken verksamhet som omfattades av patientdatalagen.
Regeringen föreslog i propositionen emellertid en annan lagtext så att kopplingen till
tillsynslagen inte var lika klar. Någon saklig ändring synes dock inte ha varit
meningen och i propositionen uttalades också att det kan röra sig ”…om synunder-
sökning för utprovning av glasögon hos en glasögonoptiker eller ett besök utan vård-
eller behandlingssyfte, såsom vid en undersökning i syfte att få intyg för körkort
eller friskintyg för en anställning” (prop. 1984/85:189 s.36f). Ändringen syftade
också till att knyta an hälso- och sjukvårdsbegreppet direkt till främst hälso- och
sjukvårdslagen. Det är oklart i vilken grad detta gäller även patientdatalagen. Det
framgår inte av propositionen att någon ändring i den delen har varit avsedd.
Utgångspunkten skall dock vara att ”…patientdatalagen koncentreras till att omfatta
personuppgiftsbehandling i den individinriktade patientvården inom hälso- och
sjukvården” (prop. 2007/08:126 s. 49). Till verksamheten hör enligt samma stycke
åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador hos enskilda
oberoende av enligt vilken lagstiftning verksamheten sker. På samma sida sägs
vidare ”Patientdatalagen ska vara tillämplig för personuppgiftsbehandling i all indi-
vidinriktad patientverksamhet som innefattar vård, undersökning eller behandling.
Det betyder att även sådan individinriktad patientvård som inte inryms i begreppet
hälso- och sjukvård enligt hälso- och sjukvårdslagen omfattas av patientdatalagen”.
Det framgår inte tydligt av uttalandet om hälso- och sjukvårdsbegreppet enligt pati-
entjournallagen alltjämt ska gälla. I patientdatautredningens huvudbetänkande Pati-
entdatalag (SOU 2006:82) s.180 sägs dock att vårddokumentation, vilket avser bland
annat journalföring, även omfattar undersökning utan egentligt vård- och behand-
lingssyfte, t.ex. hälsoundersökning av personer som söker körkortstillstånd. Det sy-
nes således som om patientjournallagens hälso- och sjukvårdsbegrepp alltjämt är
gällande. Urvalstester och den typ av psykologiska tester som Kriminalvården utför
torde i sådana fall omfattas av patientdatalagen oavsett om den verksamhet som den
psykologiska bedömningen eventuellt följs av är att betrakta som medicinsk be-
handling eller ej. Det kan noteras att Rekryteringsmyndigheten kommit till en lik-
nande slutsats avseende psykologiska bedömningar som utförs inom ramen för
myndighetens rekryteringsverksamhet (Rekryteringsmyndighetens riktlinjer om ur-
valstjänster 2011:5).

Minnesanteckningar
Det följer av 2 kap. 9 § tryckfrihetsförordningen att minnesanteckningar och utkast
eller koncept till beslut eller skrivelse eller därmed jämförlig handling inte är att se
som allmänna handlingar. Den uppdelning mellan minnesanteckningar och utkast
m.m. som finns i bestämmelsen tillkom 1976 då begreppet minnesanteckning gavs
en begränsad betydelse. Tidigare hade begreppet omfattat en större grupp hand-
lingar, t.ex. utkast, koncept, korrektur och vissa ADB-mellanprodukter (prop.
1975/76:160 s. 167). I lagtexten uttrycks detta så att med minnesanteckningar avses
promemoria och annan uppteckning eller upptagning som har kommit till endast för
ärendes föredragning eller beredning, dock ej till den del den har tillfört ärendet sak-
uppgift.
De flesta anteckningar torde innehålla någon form av uppgift, av betydelse eller
obetydlig, och det ligger i begreppet minnesanteckningar att det som nedtecknas inte
nödvändigtvis tidigare har förekommit i skriftlig form, utan kan utgöras av t.ex. an-
teckningar om ett samtal, varvid relevanta delar sedan inarbetas i ett protokoll.
Justitieombudsmannen har i JO 1968 s. 497 diskuterat i vad mån anteckningar av en
tjänsteman kunde utgöra minnesanteckningar. JO uttalade då att anteckningarna in-
nehåller sådant sakmaterial som tjänar som underlag för själva avgörandet i ett
                                                                         Dnr 3056-2011      Sid 5 (9)




      ärende hos myndighet och att de då under inga omständigheter kunde betraktas som
      anteckningar till ledning för minnet eller eljest för arbetet som verkställts allenast för
      ett ärendes föredragning eller beredande till avgörande. En liknande slutsats hade
      dessförinnan dragits i JO 1958 s. 222 då anteckningarna bedömdes ha inverkat på
      tjänstemannens ställningstagande i ärendet. Dåvarande Regeringsrätten uttalade
      också i målet 1971:23 att anteckningar som innehöll utredningsmaterial som tjänat
      som underlag för ett hos styrelsen anhängigt ärende är att anse som allmänna hand-
      lingar. Dessa uttalanden skedde innan lagändringen 1976, men torde ge ledning i
      fråga om vad som menas med sakuppgift, nämligen en uppgift som ligger till grund
      för ärendets avgörande. Om handlingarna innehåller sådana uppgifter, men dessa
      uppgifter sedan överförs till en handling som upprättas kan de utgöra ett sådant ut-
      kast eller sådan mellanprodukt som avses med 2 kap. 9 § andra stycket tryckfrihets-
      förordningen.
      Skattningen av de enskilda variablerna är ett led i sammanställningen av den slutliga
      bedömningen och inte självständiga moment i denna. Dessa skattningar synes efter
      att sammanställningen gjorts inte i sig vara väsentliga för den fortsatta handlägg-
      ningen eller för den psykologiska bedömningen. Skäl talar därför för att anteckning-
      arna om enskilda variablerna kan anses utgöra minnesanteckningar eller motsvara
      sådana mellanprodukter som omfattas av 2 kap. 7 § andra stycket TF.
      Socialstyrelsen har i sin handbok intagit motsatt ståndpunkt. Däri anges att även
      testmaterial är en journalhandling som ska sparas. Detta är dock inte fastslaget i lag
      eller annan författning. I normalfallet torde handboken vara vägledande för hand-
      läggningen och bedömningen av de i handboken förekommande frågorna. Om det
      bakomliggande syftet med bestämmelserna och Socialstyrelsens råd kan anses upp-
      fyllda ändå torde dock vara möjligt att göra avsteg från formen för ett visst förfaran-
      de. Enligt 3 kap. 2 § PDL är syftet med att föra en patientjournal i första hand att
      bidra till en god och säker vård av patienten, men också som en informationskälla
      för patienten, uppföljning och utveckling av verksamheten, tillsyn och rättsliga krav,
      uppgiftsskyldighet enligt lag samt forskning. I den mån de uppgifter som framkom-
      mit vid testerna och som varit relevanta för att syftet med patientjournaler ska kunna
      uppfyllas framkommer av den slutliga bedömningen torde det inte föreligga hinder
      med anledning av Socialstyrelsens handbok mot att destruera testmaterialet. Enligt
      vad som framkommit i utredningen som gjorts i förevarande ärende har bedömning-
      en gjorts att allt väsentligt framgår av den psykologiska bedömningen. Det finns inte
      skäl att anta annat än att bedömningen av vilka uppgifter som ska sparas utgått från
      vad som varit relevant material i en patientjournal och att denna bedömning gjorts
      utifrån kunskap och beprövad erfarenhet.
AA yttrade sig om remissvaret.

Bedömning
Är patientdatalagen tillämplig?
Enligt 1 kap. 1 § patientdatalagen (2008:355), PDL, tillämpas lagen vid vårdgiva-
res behandling av personuppgifter inom hälso- och sjukvården. I 1 kap. 3 § PDL
anges att uttrycket hälso- och sjukvård definieras som verksamhet som avses i
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, och några ytterligare lagar som inte är
av intresse här.

I 1 § HSL anges bl.a. följande. Med hälso- och sjukvård avses i denna lag åtgärder
för att medicinskt förebygga, utreda och behandla sjukdomar och skador.

I förarbetena till PDL uttalade regeringen om lagens tillämpningsområde att
utgångspunkten ska vara att PDL koncentreras till att omfatta personuppgiftsbe-
handling i den individinriktade patientvården inom hälso- och sjukvården. Till
                                                                  Dnr 3056-2011    Sid 6 (9)




denna kärnverksamhet hör åtgärder för att förebygga, utreda och behandla sjukdo-
mar och skador hos enskilda (prop. 2007/08:126 s. 49). I författningskommentaren
till 1 § PDL konstateras att hälso- och sjukvård också förekommer hos statliga
myndigheter som t.ex. Kriminalvården (prop. 2007/08:126 s. 222).

I Patientdatautredningens huvudbetänkande Patientdatalag (SOU 2006:82) s. 180
uttalades att även undersökningar utan egentligt vård- eller behandlingssyfte ingår i
vårdbegreppet, vilket innebär att även personuppgiftsbehandling t.ex. i samband
med hälsoundersökningar av personer som söker körkortstillstånd omfattas av pati-
entdatalagens tillämpningsområde.

Kriminalvården har i sitt yttrande hänvisat till Rekryteringsmyndighetens syn på de
psykologiska bedömningar som utförs av myndigheten. Av Rekryteringsmyndig-
hetens Riktlinjer om urvalstjänster 2012:1 framgår bl.a. att myndighetens psykolo-
giska bedömningar räknas som hälso- och sjukvård och att det betyder att bestäm-
melserna om behandling av personuppgifter i PDL ska tillämpas. Vidare anges i
riktlinjerna att journal ska föras vid bl.a. de psykologiska bedömningar som ge-
nomförs i samband med urvalstjänster.

Mot bakgrund av de uttalanden som redovisats ovan måste de psykologiska be-
dömningar av intagna som Kriminalvårdens psykologer på riksmottagningen gör i
arbetet med att lämna ett psykologiskt utlåtande vara att bedöma som hälso- och
sjukvård i HSL:s och PDL:s mening. Patientdatalagen är därmed – enligt min me-
ning – tillämplig.

Föreligger skyldighet att föra journal?
Enligt 3 kap. 1 § PDL ska det föras patientjournal vid vård av patienter.

Av förarbetena till PDL framgår att patientjournallagens (1985:562) bestämmelser
om kravet på journalföring och vem som är skyldig att föra patientjournal förs över
oförändrade till PDL (prop. 2007/08:126 s. 90).

Kravet på journalföring uttrycktes i 1 § patientjournallagen (1985:562) så att det
vid vård av patienter inom hälso- och sjukvården ska föras patientjournal. Vidare
angavs i bestämmelsen att med vård avses i denna lag även undersökning och be-
handling.

I förarbetena till patientjournallagen uttalades att uttrycket vård av patient innebär
en inskränkning såtillvida att kravet på journalföring inte gäller för all verksamhet
inom hälso- och sjukvården utan endast för den del av verksamheten som är indivi-
duellt inriktad mot patienten (prop. 1984/85:189 s. 36f.). Vidare uttalades att det
kan vara fråga om en synundersökning för utprovning av glasögon hos en
glasögonoptiker eller ett besök utan vård- eller behandlingssyfte, såsom vid en
undersökning i syfte att få intyg för körkort eller friskintyg för en anställning. När
det gäller begreppet patient uttalades att detta avsåg den enskilde i hans kontakter
med hälso- och sjukvården.
                                                                     Dnr 3056-2011    Sid 7 (9)




Skyldig att föra en patientjournal är enligt 3 kap. 3 § första punkten PDL den som
enligt 4 kap. patientsäkerhetslagen (2010:659) har legitimation eller särskilt för-
ordnande att utöva ett visst yrke. Psykologer är en av de yrkeskategorier som finns
med i den tabell över legitimationsyrken som återfinns i 4 kap. 1 §
patientsäkerhetslagen.

Som framgår av redogörelsen ovan är psykologer således skyldiga att föra patient-
journal vid vård av patienter. Det arbete som psykologerna vid riksmottagningen
utför med intagna och som resulterar i upprättandet av ett psykologiskt utlåtande
om den intagne måste – enligt min mening – betraktas som vård och den intagne
som patient i PDL:s mening. Psykologerna är således skyldiga att föra pati-
entjournal.

Är underlaget för den psykologiska bedömningen journalhandlingar?

I 3 kap. 2 § PDL anges att syftet med att föra en patientjournal i första hand är att
bidra till en god och säker vård av patienten. Vidare anges att en patientjournal
även är en informationskälla för patienten, uppföljning och utveckling av verksam-
heten, tillsyn och rättsliga krav, uppgiftsskyldighet enligt lag samt forskning.

I 3 kap. 6 § PDL föreskrivs vad en patientjournal ska innehålla. Enligt bestämmel-
sen ska patientjournalen innehålla de uppgifter som behövs för en god och säker
vård av patienten. Om uppgifterna finns tillgängliga, ska en patientjournal alltid in-
nehålla

1. uppgift om patientens identitet
2. väsentliga uppgifter om bakgrunden till vården
3. uppgift om ställd diagnos och anledning till mera betydande åtgärder
4. väsentliga uppgifter om vidtagna och planerade åtgärder
5. uppgift om den information som lämnats till patienten och om de ställningsta-
ganden som gjorts i fråga om val av behandlingsalternativ och om möjligheten till
en förnyad medicinsk bedömning. Patientjournalen ska vidare innehålla uppgift om
vem som har gjort en viss anteckning i journalen och när anteckningen gjordes.

I 3 kap. 17 § PDL finns bestämmelser om bevarandet av journalhandlingar. Av be-
stämmelsen följer att en journalhandling ska bevaras minst tio år efter det att den
sista uppgiften fördes in i handlingen.

Som Kriminalvården redogjort för i sitt yttrande har Socialstyrelsen i sin handbok
(Ett stöd för vårdgivare, verksamhetschefer, medicinskt ansvariga sjuksköterskor
och hälso- och sjukvårdspersonal som ska tillämpa Socialstyrelsens föreskrifter
[2008:14] om informationshantering och journalföring i hälso- och sjukvården,
publicerad på webben i april 2009) intagit ståndpunkten att resultatet av genom-
förda psykologiska tester utgör väsentliga uppgifter för patientens vård och be-
handling (se s. 74). Enligt Socialstyrelsen är det därför viktigt att resultatet sparas i
patientjournalen tillsammans med ett psykologutlåtande. Även det psykologiska
                                                                 Dnr 3056-2011    Sid 8 (9)




testmaterialet utgör – enligt Socialstyrelsen – journalhandlingar och måste därför
sparas.

Psykologförbundets förbundsstyrelse antog den 10 april 2013 rekommendationer
om Hantering och förvaring av psykologiska test inom hälso- och sjukvården. I
rekommendationerna anges bl.a. att resultatet av genomförda psykologiska test
utgör väsentliga uppgifter för patientens vård och behandling och ska sparas i
patientens journal tillsammans med psykologens utlåtande. Detsamma gäller övrigt
material i form av t.ex. testprotokoll om det anses ha betydelse för patientens vård
och behandling. Som skäl till Psykologförbundets rekommendation att
testprotokoll ska sparas efter genomförd utredning anges bl.a. att protokollen be-
hövs vid en ”second opinion” för att veta vilket underlag psykologens slutsatser
vilar på. Vidare anges som skäl att det är värdefullt att kunna jämföra patientens
nuvarande och tidigare kognitiva funktion för att kunna utvärdera förändringar och
olika behandlande insatser.

Kriminalvården har i sitt yttrande anfört att skattningen av de enskilda variablerna
inte i sig synes vara väsentliga efter att sammanställningen av den slutliga psykolo-
giska bedömningen gjorts. Jag delar inte denna uppfattning. Att i efterhand kunna
se hur psykologen gjort skattningen av de psykologiska instrumentens enskilda va-
riabler kan vara viktigt av flera skäl.

För det första måste det rimligen finnas ett behov av att kunna följa upp förändring
över tid för en viss intagen. Fängelselagstiftningen förutsätter att intagna – efter
bedömning i det enskilda fallet – efter en viss tid exempelvis ska kunna få lättnader
i de särskilda villkoren, få möjlighet att genomföra särskilda utslussningsåtgärder
och få permissioner i successivt större omfattning. Det finns därför ett behov av att
kunna se om och hur den intagne förändras under verkställigheten och att efter en
viss tid göra en förnyad riskbedömning. Vid denna förnyade bedömning måste det
rimligen vara av värde för psykologen att kunna ta del av underlaget för den
tidigare riskbedömningen. Detta behov får förutsättas vara särskilt stort om det är
en annan psykolog som ska göra den senare bedömningen.

För det andra står en legitimerad psykolog under tillsyn av Inspektionen för vård
och omsorg, IVO (se 7 kap. 1 § patientsäkerhetslagen [2010:659]). Det måste där-
för vara möjligt att i efterhand granska psykologens yrkesutövning. Det är svårt att
se hur kvaliteten i psykologens yrkesutövning ska kunna bedömas om det i efter-
hand endast är möjligt att ta del av slutprodukten – det psykologiska utlåtandet –
och inte av det material som var underlag för utlåtandet.

Sammanfattningsvis menar jag att det material som används som underlag för risk-
bedömningar som görs i psykologutlåtanden om intagna är journalhandlingar och
ska sparas.

AA hade rätt att få frågan om utlämnande av underlaget prövad av Kriminalvården
och – i händelse av avslag – av domstol. Genom att underlaget förstördes gick han
miste om denna rätt. En annan sak är att AA:s begäran kanske hade avslagits med
                                                                Dnr 3056-2011    Sid 9 (9)




hänvisning till sekretessbestämmelsen i 17 kap. 4 § offentlighets- och sekretessla-
gen (2009:400), OSL (skydd för psykologiskt prov). Detta påverkar dock inte min
bedömning av Kriminalvårdens agerande. Jag är kritisk till att materialet förstör-
des.

Övrigt
Det som AA anfört i övrigt föranleder inte någon kommentar.

Ärendet avslutas.
