# Handläggningen av ett återkravsärende; bl.a. fråga om Centrala studiestödsnämnden (CSN) varit förhindrad att ompröva ett beslut innan Regeringsrätten prövat en begäran om rättsprövning av beslutet

JO 2002-02-25 dnr 3072-2000

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                      Sid
                                                                       2002-02-25         3072-2000               1 (8)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Handläggningen av ett återkravsärende; bl.a. fråga om Centrala
                        studiestödsnämnden (CSN) varit förhindrad att ompröva ett beslut innan
                        Regeringsrätten prövat en begäran om rättsprövning av beslutet

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot CSN angående handläggningen
                        av ett återkravsärende, m.m. En sammanfattning av huvudpunkterna i anmälan
                        lämnas i det följande.

                        Den 16 september 1999 beslutade CSN i Uppsala att bevilja studiemedel för läsåret
                        1999/2000. Enligt CSN skulle den sista utbetalningen för höstterminen 1999
                        verkställas den 29 november 1999. I slutet av november månad skickade AA ett
                        brev till CSN där han meddelade att hans inkomst skulle komma att bli så hög att
                        han inte var berättigad till den planerade utbetalningen. Brevet kom emellertid inte
                        fram i tid, varför AA blev återbetalningsskyldig med 333 kr. Han blev också
                        skyldig att betala ränta med 5 kr för perioden den 29 november 1999–den 31
                        januari 2000 och en expeditionsavgift om 100 kr. AA begärde omprövning av
                        beslutet (CSN:s ärende 2000-2371-2631, JO:s anm.). Den 20 januari 2000
                        meddelade CSN att begäran hade mottagits och att handläggningstiden uppgick till
                        cirka två månader.

                        Enligt AA var det fel att påföra ränta för den tid då det inte existerade någon skuld
                        och under den tid han saknade möjlighet att betala in skulden. Vidare var det, enligt
                        honom, orimligt att skicka ut ett inbetalningskort och påföra en expeditionsavgift
                        om 100 kr i stället för att minska kommande studiemedel med samma belopp. I
                        samband med begäran om omprövning av återkravsbeslutet framställdes ett
                        yrkande om inhibition såvitt avsåg räntekravet och expeditionsavgiften (dvs. ett
                        yrkande om att det tidigare beslutet i dessa delar tills vidare inte skulle gälla). CSN
                        inhiberade emellertid hela kravet, dvs. även kapitalbeloppet om 333 kr, utan
                        yrkande. Han utgick från detta eftersom CSN inte skickade några inbetalningskort.
                        Den 25 april 2000 beslutade CSN:s huvudkontor att inte ändra det tidigare beslutet.
                        AA ansökte om rättsprövning av beslutet i Kammarrätten i Sundsvall. Han yrkade
                        även inhibition av beslutet. Kammarrätten avvisade ansökningen i beslut den 22
                        maj 2000 (kammarrättens mål nr 1379-2000, JO:s anm). Kammarrättens




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                 Dnr 3072-2000   Sid 2 (8)




avvisningsbeslut överklagades till Regeringsrätten (Regeringsrättens mål nr 3761-
2000, JO:s anm.).

Den 9 juni 2000 fattade CSN beslut om verkställighet och begärde bl.a. 16 kr i
ränta avseende tiden fram till den 30 juni 2000 då beloppet förföll till betalning.
Beslutet föranledde AA att framställa ett nytt inhibitionsyrkande och att begära en
förnyad prövning vid CSN:s huvudkontor (CSN:s ärende 2000-2379-19394, JO:s
anm.). Regionjuristen BB svarade att CSN var förhindrad att pröva hans
omprövningsbegäran och inhibitionsbegäran eftersom ärendet låg i
Regeringsrätten. Något beslut skulle inte komma att fattas förrän Regeringsrätten
hade avgjort sitt ärende.

Mot den angivna bakgrunden ställde AA följande frågor.

1. Var det riktigt och får CSN fatta beslut om att påföra mig ränta för en period
   när någon skuld inte existerar?
2. Får CSN påföra mig ränta för en period när jag förvägras möjligheten att
   återbetala kravet?
3. Borde inte CSN ha minskat mina studiemedel kommande termin med
   återbetalningskravet istället för att tvinga mig att återbetala summan och på så
   sätt påföra mig en onödig expeditionsavgift?
4. Var det korrekt att gå utöver mitt yrkande och inhibera även själva
   återbetalningskravet på 333 kr när jag uttryckligen begär att få betala detta?
5. Borde inte CSN i Sundsvall ha fattat beslut angående min begäran om
   omprövning snabbare än nästan fyra månader efter det att begäran kom in till
   myndigheten?
6. Borde inte CSN ha verkställt återbetalningen snabbare än två månader efter det
   att huvudkontoret avslagit min begäran om omprövning?
7. Är CSN:s bedömning riktig vad beträffar att de är förhindrade att ompröva det
   nya beslutet då ärendet ligger i Regeringsrätten men inte förhindrade att
   verkställa kravet?
8. Borde inte jag ha informerats tydligare om CSN:s kontakt med Regeringsrätten
   så att jag också fått vetskap om deras åsikter i frågan?
9. Är inte CSN:s återkravsbeslut i juni, juli och augusti (2000, JO:s anm.)
   felaktiga då de påfört mig en betydligt högre ränta än vad som skulle utgått om
   de inte gått utöver mitt yrkande i inhibitionsbegäran i januari månad?

Utredning
Inledningsvis infordrades och granskades vissa handlingar i CSN:s ärenden 2000-
2371-2631 och 2000-2379-19394.

Vid granskningen uppmärksammades bl.a. att ett e-postmeddelande hade inkommit
till CSN den 17 april 2000 och att detta, enligt vad som angavs i en missivskrivelse
från CSN:s dåvarande regionjurist BB, inte hade varit möjligt att återfinna bland
handlingarna i ärendet.

CSN anmodades att inkomma med utredning och yttrande dels i anledning av vad
anmälaren hade anfört om handläggningen av omprövningsärendena 2000-2371-
                                                                       Dnr 3072-2000     Sid 3 (8)




2631 och 2000-2379-19394, dels dokumentationen av ett e-postmeddelande som
AA hade skickat den 17 april 2000.

CSN, genom generaldirektören CC, avgav följande remisssvar.
      –––

## Bakgrund

AA beviljades studiemedel – endast studiebidrag – såvitt nu är av intresse, för tiden
      den 1 september 1999–den 4 januari 2000 genom beslut den 16 september 1999. I
      ansökan om studiemedel uppgav han att hans inkomst under det andra
      kalenderhalvåret beräknades uppgå till 20 000 kr. Den 21 september anmälde han att
      han beräknade sin inkomst till 27 000 kr. Den 28 september meddelade han att hans
      inkomst hade överskridit 30 000 kr och att den skulle bli högre än så eftersom han
      hade fått ett ”extrajobb”. Han begärde bl.a. att få en ny blankett för anmälan om
      inkomständring.
      Den 6 oktober gav AA, på en av CSN tillhandahållen blankett, in en ny anmälan om
      ändrad inkomst i vilken han beräknade inkomsten till 32 300 kr. Eftersom hans
      inkomst översteg gällande fribelopp om 30 940 kr omprövade CSN den 12 oktober
      1999 hans rätt till studiemedel med hänsyn härtill. Till följd härav reducerades de
      återstående utbetalningarna av studiemedel avseende höstterminen 1999. – I
      mitterminsförsäkran/begäran om utbetalning inkommen till CSN den 15 oktober
      uppgav AA ånyo sin inkomst för det andra kalenderhalvåret 1999 till 32 300 kr.
      Den 2 december 1999 inkom till CSN en skrivelse från AA i vilken han anmälde att
      hans inkomst för det andra kalenderhalvåret skulle uppgå till 35 000 kr. I anledning
      härav meddelade CSN i beslut den 3 december att den anmälda inkomsten
      föranledde att hans studiemedel skulle reduceras. – Eftersom studiemedel betalas ut i
      förskott hade CSN den 28 november verkställt den sista utbetalningen av
      studiemedel till AA avseende höstterminen 1999. CSN kunde därför i beslutet den 3
      december inte ändra tidigare beslut om studiemedel till hans nackdel enligt 4 kap. 28
      § studiestödsförordningen (1973:418, JO:s anm.). Detta lagrum stadgar att ändring
      till den studerandes nackdel endast får ske om två villkor är uppfyllda varav det ena
      är att ändringen skall kunna ske genom avdrag på studiemedel som betalas ut under
      samma kalenderhalvår. Således återstod för CSN endast att återkräva för mycket
      utbetalade studiemedel enligt 9 kap. 2 § studiestödslagen (1973:349, JO:s anm.). –
      AA underrättades därför i beslutet den 3 december att för mycket utbetalat
      studiemedel skulle krävas tillbaka samt att ett särskilt beslut skulle översändas i
      anledning härav.
      Den 14 december meddelade CSN ett beslut, expedierat den 15 december, enligt
      vilket AA med hänsyn till den anmälda inkomsten om 35 000 kr hade fått
      studiemedel utbetalat med 333 kr för mycket och att beloppet exklusive ränta om 5
      kr samt en expeditionsavgift om 100 kr skulle återbetalas per den 31 januari 2000.
      Räntan beräknades fr.o.m. tidpunkten för den senaste utbetalningen av studiemedel,
      den 29 november 1999, t.o.m. förfallodatum för återkravet.

      Omprövningsärende 2000-2371-2631
      AA begärde i en skrivelse inkommen till CSN den 10 januari 2000 omprövning av
      beslutet om återkrav, CSN:s omprövningsärende 2000-2371-2631. Han yrkade att
      återbetalningsskyldigheten skulle fastställas till 333 kr, att kravet på ränta och
      expeditionsavgift skulle avskrivas samt att återbetalningen skulle verkställas genom
      minskning av hans studiemedel för vårterminen 2000. Han anförde bl.a. att ränta inte
      skall tas ut för en period då han inte hade velat ha de för högt beslutade
      studiemedlen, att enligt 2 § räntelagen kan ränta inte utgå för tid innan fordringen är
      förfallen och att han inte hade givits möjlighet att betala tillbaka den överskjutande
      summan innan beslut om återkrav sändes ut. I en skrivelse inkommen den 14 januari
      begärde AA inhibition av CSN:s beslut den 14 december 1999 samt att beslutet
      avseende ränta och expeditionsavgift inte skulle verkställas innan det slutliga
                                                                 Dnr 3072-2000     Sid 4 (8)



beslutet hade vunnit laga kraft. – I en skrivelse den 20 januari 2000 underrättades
AA att hans omprövningsbegäran hade överlämnats till CSN:s huvudkontor för
omprövning och att den genomsnittliga handläggningstiden på huvudkontoret f.n.
var ca två månader. – I ett e-postmeddelande den 16 april undrade AA om
handläggningstiden av hans omprövningsbegäran. Den 17 april besvarade CSN e-
postmeddelandet och meddelade att det hade vidarebefordrats till
omprövningsenheten och att han kunde ta kontakt med enheten på angivet
telefonnummer om han hade frågor.
CSN:s huvudkontor meddelade beslut i ärendet den 25 april 2000. I beslutet
konstaterades att tidigare fattat beslut om återkrav av för mycket utbetalade
studiemedel till ett kapitalbelopp om 333 kr inte ändrades samt att ränta, enligt 9
kap. 2 § studiestödslagen, togs ut på det återkrävda kapitalbeloppet fr.o.m. den 29
november t.o.m. den 31 december 1999 med 9 procent men att räntan sattes ned till
7,5 procent för tiden den 1–31 januari 2000. Kravet på ränta uppgick således till 5 kr
per den 31 januari 2000. Ränta enligt lag skulle tillkomma efter detta datum. Vidare
konstaterades att en expeditionsavgift om 100 kr hade påförts enligt 9 kap. 1 a §
studiestödsförordningen.
I anledning av omprövningsbeslutet expedierades den 4 maj ett nytt beslut om
återkrav. Återkrävt kapitalbelopp uppgick till 333 kr, ränta till 16 kr och
expeditionsavgift till 100 kr.
Kammarrätten i Sundsvall har i beslut den 22 maj 2000, mål nr 1379-2000, avvisat
AA:s ansökan om rättsprövning och inhibition av CSN:s beslut den 25 april 2000.
Han har överklagat kammarrättens beslut till Regeringsrätten.
Den 9 juni 2000 expedierade CSN inbetalningskort till AA på 449 kr varav 100 kr
avsåg expeditionsavgift, 16 kr ränta och 333 kr kapitalbelopp. Förfallodatum
bestämdes till den 30 juni.

Omprövningsärende 2000-2379-19394
I en skrivelse som kom in till CSN den 21 juni 2000 begärde AA överprövning av
CSN:s beslut den 9 juni. Han yrkade att inhibition skulle meddelas avseende
räntekravet på 11 kr av de 16 kr som återkravet gäller samt att återkravsräntan skulle
fastställas till 5 kr.
Den 7 juli meddelade CSN AA brevledes att hans begäran om inhibition inte skulle
prövas eftersom frågan var anhängiggjord i domstol samt att omprövning av
omprövningsbeslutet den 25 april inte skulle utföras innan Regeringsrätten hade
avgjort hans överklagande av Kammarrättens i Sundsvall beslut den 22 maj 2000.
Han expedierades ett inbetalningskort på summan 451 kr varav 18 kr utgjorde ränta,
100 kr expeditionsavgift och 333 kr kapitalbelopp.
Den 9 juli inkom ett e-postmeddelande från AA i vilket han undrade om inhibition
meddelats i enlighet med hans begäran därom. – I ett e-postmeddelande inkommet
den 20 juli undrade AA varför han fått en betalningspåminnelse på återkravet med
tillhörande räntekrav när han fått uppfattningen att några sådana åtgärder inte skulle
vidtas i avvaktan på Regeringsrättens avgörande.
CSN meddelade AA brevledes den 17 augusti 2000 sammanfattat följande: Beslutet
om återkrav förlorar inte sin giltighet under den tid talan är anhängig i
Regeringsrätten och att lagstadgad ränta således löper på återkrävt belopp i enlighet
med beslutet den 25 april. De automatiska utskicken av inbetalningskort har fortsatt
för att bereda möjlighet till inbetalning och därigenom undvika påförande av
ytterligare ränta i väntan på Regeringsrättens ställningstagande. Eventuella
inbetalningar på återkravet kommer att återbetalas för det fall CSN förlorar
processen om återkravet. Utskick av nya inbetalningskort har stoppats, enligt
önskemål, men ränta löper ändå på det återkrävda beloppet. Innan Regeringsrätten
prövat överklagandet kommer vare sig beslutet den 25 april 2000 att omprövas eller
inhibitionsyrkandet att prövas.
                                                                 Dnr 3072-2000     Sid 5 (8)



E-postmeddelande
Bilagt översänds dokumentationen av e-postmeddelandet från AA skickat den 16
april 2000 och CSN:s svar den 17 april (ej bifogad här, JO:s anm.). Meddelandet har
sparats i CSN:s e-postregister samt med tillhörande svar i ärendet 2000-2371-2631.
Avslutningsvis väljer CSN att besvara de numrerade frågor AA ställer i sin skrivelse
till JO i den ordning de där framställs.
1.    När AA anmälde att hans inkomst överstigit fribeloppet konstaterades att
     studiemedel hade betalats ut till honom med för högt belopp. Eftersom beslutet
     att bevilja honom studiemedel inte kunde omprövas med stöd av 4 kap. 28 §
     studiestödsförordningen och ändringen verkställas genom avdrag på
     studiemedel som betalas ut under samma kalenderhalvår återstod för CSN
     endast att fatta beslut om återkrav enligt 9 kap. 2 § studiestödslagen. Återkrav
     av studiemedel skall, enligt det senare lagrummet, ske med ränta som beräknas
     från den dag när medlen tagits emot efter en räntesats som vid varje tidpunkt
     med två procentenheter överstiger statens utlåningsränta. – Det kan således
     förenklat sägas att AA i den stund studiemedel hade betalats ut till honom med
     för högt belopp ådrog sig en återkravsskuld vilken också löpte med ränta från
     denna tidpunkt.

2. I beslutet den 3 december 1999 underrättades AA om att han hade fått
   studiemedel för höstterminen utbetalat med ett för högt belopp och att ett
   särskilt beslut om återkrav kommer att tillställas honom. Den 14 december
   expedierades beslutet om återkrav till AA. Återkrävt belopp uppgick till 338 kr
   varav 333 kr avsåg kapital och 5 kr ränta. Förfallodag var den 31 januari 2000.
   Inbetalningsavi med förtryckta uppgifter enligt beslutet om återkrav sändes ut
   till honom. – Enligt CSN:s uppfattning har AA inte förvägrats någon möjlighet
   att återbetala återkravet. En förtryckt avi för inbetalning av återkrävt belopp
   tillställdes honom elva dagar efter att han underrättats om att studiemedel hade
   betalats ut med för högt belopp. Han har också under den tid som gick från det
   att underrättelsen skedde haft möjlighet att själv kontakta CSN för att få en
   uppgift om belopp inklusive ränta som skall återbetalas samt aktuellt
   kontonummer för betalningen. – Det kan tilläggas att CSN:s handläggare
   numera rekommenderas att i beslut om ändring av beviljade studiemedel även
   ange eventuellt belopp som betalats för mycket samt att beloppet kan betalas på
   angivet kontonummer och således inte bara att ett särskilt beslut om återkrav
   kommer att expedieras.

3. Eftersom AA:s studiemedel för höstterminen 1999 hade betalats ut i sin helhet
   och det som hade betalats ut för mycket för denna period författningsenligt inte
   kunde avräknas mot studiemedel avseende vårterminen 2000 återstod för CSN
   endast att besluta om återkrav av det för mycket utbetalade beloppet. Att
   expeditionsavgift tillkommer återkravet framgår av 9 kap. 2 § studiestödslagen
   och 9 kap. 1a § studiestödsförordningen.

4. CSN har inte inhiberat något återbetalningskrav på 333 kr. AA har när som helst
   kunnat betala in beloppet på CSN:s konto för återkrav.

5. AA:s begäran om omprövning av beslutet den 15 december 1999 kom in till
   CSN den 10 januari 2000. I underrättelsen till honom om att ärendet
   överlämnats till CSN:s huvudkontor för omprövning uppgavs bl.a. att ”Den
   genomsnittliga handläggningstiden på CSN:s huvudkontor för ärenden om
   återkrav av studiemedel är f.n. ca två månader.” Den 25 april 2000 meddelade
   CSN:s huvudkontor omprövningsbeslutet, ärendenummer 2000-2371-2631. –
   Handläggningstiden för omprövningsärendet har visserligen överstigit den i
   underrättelsen angivna genomsnittliga och vid den tidpunkten gällande tiden.
   Det kan emellertid inte anses vara på något sätt anmärkningsvärt att
   handläggningstiden för en omprövning av ett tidigare beslut uppgår till ca 3,5
   månader.
                                                                       Dnr 3072-2000    Sid 6 (8)



      6. CSN har inte verkställt någon återbetalning till AA i anledning av
         huvudkontorets beslut om avslag av hans begäran om omprövning. – Kan hända
         syftar AA med frågan på det faktum att ett nytt inbetalningskort på det
         återkrävda beloppet efter beslutet 25 april 2000 kom att få förfallodatum den 30
         juni. Till grund för expedieringen av inbetalningskortet låg den tekniska
         verkställigheten av beslutet vilken skedde den 4 maj och att förfallodatum
         bestämdes till den 30 juni kan ha sin grund i att handläggaren ansåg det rimligt
         med den betalningsfristen. Naturligtvis fanns också i detta fallet en möjlighet för
         AA att begära att få en tidigare förfallodag för det återkrävda beloppet eller en
         plan för återbetalningen av detsamma.

      7. CSN:s beslut att ompröva beslutet av återkrav följer av bestämmelsen i 9 kap. 2
         § studiestödsförordningen. Eftersom AA för talan mot beslutet om återkrav i
         förvaltningsdomstol och då han egentligen inte framfört några nya
         omständigheter till stöd för sin begäran om förnyad omprövning har CSN funnit
         det lämpligt att avvakta Regeringsrättens bedömning i ärendet innan den
         förnyade omprövningen äger rum. Vad gäller frågan om att verkställa kravet vill
         CSN påpeka att myndighetens beslut om återkrav inte utgör någon
         exekutionstitel. – Den ”verkställighet” av återbetalningskravet som skett från
         CSN:s sida har bestått i att fyra inbetalningskort sänts ut. De två första var
         knutna till beslutet om återkrav respektive omprövningsbeslutet. De övriga var
         påminnelser till följd av omprövningsbeslutet. Den första påminnelsen hade
         förfallodatum den 31 juli och förfallodatum flyttades till den 31 augusti efter att
         AA den 20 juli hört av sig till CSN. Den andra avin, med förfallodatum den 31
         augusti, annullerades efter att AA ånyo hört av sig och han fick då beskedet att
         nya utskick av inbetalningskort inte skulle ske.

      8. CSN:s kontakt med Regeringsrätten den 6 juli 2000 skedde i anledning av att
         AA yrkade inhibition av CSN:s beslut och syftet var att få veta när
         Regeringsrätten skulle pröva hans överklagande. DD vid Regeringsrätten
         meddelade att hon inte kunde säga när målet skulle tas upp till prövning. I brev
         samma dag underrättades AA om bl.a. att hans ärende låg hos Regeringsrätten.

      9. I skrivelsen som kom in till CSN den 10 januari yrkade AA bl.a. att hans
         återbetalningsskyldighet skulle fastställas till 333 kr samt att skyldigheten att
         betala ränta och expeditionsavgift skulle avskrivas. I en skrivelse som kom in
         den 14 januari yrkade han inhibition av kravet på ränta och expeditionsavgift.
         – Eftersom ränta på för mycket utbetalade studiemedel, enligt studiestödslagen,
         skall tas ut från den dag när medlen togs emot är besluten som lett till
         expediering av inbetalningskort till AA inte felaktiga såvitt gäller påförd ränta.
         Ränta skall således påföras oavsett utgången av hans begäran om inhibition om
         beslutet om återkrav står fast.
AA yttrade sig över remissvaret.

Föredraganden inhämtade att Regeringsrätten den 19 april 2001 beslutat att inte
meddela AA prövningstillstånd i det från Kammarrätten i Sundsvall överklagade
målet om rättsprövning (Regeringsrättens mål nr 3761-2000).

Slutligen inhämtades kompletterande upplysningar från verksjuristen EE,
handläggare av CSN:s ärende 2000-2379-19394.

I beslut den 25 februari 2002 anförde JO André följande.

Bedömning
CSN har redogjort för handläggningen mot bakgrund av den lagstiftning som var
aktuell under den ifrågavarande tidsperioden och har därvid i huvudsak bemött
AA:s klagomål och frågor. Jag kan i allt väsentligt ansluta mig till vad CSN har
                                                                  Dnr 3072-2000   Sid 7 (8)




anfört och finner inte anledning att, utom i ett par avseenden, anlägga några
synpunkter på handläggningen. Det som jag vill ta upp särskilt rör CSN:s besked
till AA om att omprövningsärendet (2000-2379-19394) inte skulle komma att
avgöras förrän Regeringsrätten hade avgjort sitt mål och handläggningen av de
framställda inhibitionsyrkandena.

Den första frågan som jag behandlar i det följande är således om det var riktigt av
CSN att inte fatta beslut med hänvisning till den pågående domstolsprocessen.

Av 27 § förvaltningslagen (1986:223) följer att en myndighet under vissa
förutsättningar skall ompröva ett beslut. Skyldigheten att ompröva ett beslut
föreligger emellertid inte om beslutet har överklagats och myndigheten överlämnat
handlingarna till den högre instansen. Bestämmelsen innebär inte något hinder för
en myndighet att ompröva ett beslut också i andra fall än då den är skyldig att göra
det enligt förvaltningslagen. I förvaltningslagen anges sålunda inte uttömmande i
vilka fall en myndighet får ändra ett redan fattat beslut. När det gäller CSN finns
det särskilda bestämmelser om omprövning i 9 kap. 2 § studiestödsförordningen
(1973:418). Av dessa följer att ett beslut om studiestöd i ett ärende enligt
studiestödslagen eller studiestödsförordningen som meddelats av CSN och som
inte kan överklagas skall omprövas av CSN, om den som beslutet angår skriftligen
begär det. Vid omprövningen får beslutet inte ändras till nackdel för den som
begärt omprövningen.

Enligt 7 § förvaltningslagen skall varje ärende där någon är part handläggas så
enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. En myndighet
bör följaktligen inte avvakta med att avgöra ett ärende om en sådan åtgärd inte är
befogad i det enskilda fallet. CSN har anfört att det befanns lämpligt att avvakta
Regeringsrättens bedömning innan den förnyade omprövningen ägde rum (i
ärendet 2000-2379-19394). CSN har därvid hänvisat till att AA hade fört talan mot
återkravet i allmän förvaltningsdomstol och att han egentligen inte hade framfört
några nya omständigheter i sin begäran om förnyad omprövning. För att ta
ställning till om det var befogat att låta ärendet vila i avvaktan på domstolarnas
avgörande måste först undersökas vilken form av prövning som var aktuell hos
domstolarna.

Den talan som AA förde mot CSN:s omprövningsbeslut den 25 april 2000 (CSN:s
ärende 2000-2371-2631) var en ansökan om rättsprövning. Enligt 1 § lagen
(1988:205) om rättsprövning av vissa förvaltningsbeslut skall domstol, på ansökan
av en enskild part i vissa förvaltningsärenden, pröva om avgörandet i ärendet
strider mot någon rättsregel på det sätt som sökanden angivit eller som i övrigt klart
framgår av omständigheterna i ärendet. Av 4 § följer att ett förvaltningsbeslut skall
gälla trots att rättsprövning kan ske. Domstolen får dock, enligt samma paragraf,
bestämma att beslutet tills vidare inte skall gälla. Om domstolen finner att
förvaltningsbeslutet strider mot någon rättsregel och det inte är uppenbart att felet
saknat betydelse för avgörandet, skall domstolen – enligt 5 § samma lag – upphäva
beslutet och, om det behövs, återförvisa ärendet till den myndighet som meddelat
beslutet. I annat fall står beslutet fast.
                                                                  Dnr 3072-2000    Sid 8 (8)




Den fråga som inställer sig är om CSN, på grund av den vid domstolarna pågående
rättsprövningen, var förhindrad att fatta beslut i anledning av AA:s förnyade
begäran om omprövning. Frågan om en förvaltningsmyndighet är förhindrad att
ompröva ett beslut efter att den enskilde har överklagat eller på annat sätt angripit
det tidigare beslutet, är inte alldeles självklar och är knappast möjlig att besvara i
generella termer. När det gäller förvaltningsbesvär, dvs. sådana ärenden där en
förvaltningsdomstol överprövar ärendet i sak och har möjlighet att sätta ett annat
beslut i det överklagade beslutets ställe, måste ärendets karaktär bli avgörande. I
förevarande fall var det emellertid fråga om en begränsad laglighetskontroll, vilken
endast kunde ha utmynnat i att det angripna beslutet stod fast eller upphävdes. Det
finns knappast skäl att i sådana fall frånkänna beslutsmyndigheten möjlighet att
ompröva det tidigare beslutet. Huvudregeln bör alltså – i enlighet med vad som
gäller vid laglighetsprövning enligt 10 kap. kommunallagen (1991:900) – vara att
en ansökan om rättsprövning inte hindrar beslutsmyndigheten från att fatta ett nytt
beslut i samma sak som är föremål för sådan prövning (se Strömberg, Allmän
förvaltningsrätt, 20:e uppl, s. 74 f. och där gjorda hänvisningar). I enlighet härmed
utgjorde den pågående rättsprövningen inte något hinder mot att CSN fattade beslut
i anledning av AA:s förnyade begäran om omprövning och framställda
inhibitionsyrkande.

Mot bakgrund av det anförda utgjorde det som CSN har åberopat, enligt min
mening, inte något skäl för CSN att avvakta förvaltningsdomstolarnas slutliga
avgörande. Jag finner emellertid inte anledning att kritisera CSN för att
myndigheten har gjort en annan bedömning än den som jag har redovisat.

Verksjuristen EE har upplyst att CSN ännu inte har avgjort omprövningsärendet
(2000-2379-19394) trots att Regeringsrätten den 19 april 2001 beslutade att inte
meddela prövningstillstånd i det dit överklagade målet om rättsprövning. En orsak
till detta synes vara att Regeringsrättens beslut inte har diarieförts i ärendet. Jag
förutsätter att CSN omgående tar ställning till den fortsatta handläggningen av
ärendet och emotser en kopia av CSN:s avgörande.

Som jag har nämnt inledningsvis vill jag även beröra CSN:s handläggning av AA:s
inhibitionsyrkanden. Det ligger i sakens natur att ett sådant yrkande skall
handläggas skyndsamt. Den som har framställt ett inhibitionsyrkande bör
omgående få ett besked om hur myndigheten har bedömt yrkandet, dvs. om
yrkandet bifalls, avslås eller avvisas. Jag kan konstatera att AA framställde sitt
första inhibitionsyrkande i en skrivelse som inkom till CSN den 14 januari 2000
och att han inte erhöll något besked förrän CSN:s huvudkontor avslog hans begäran
om ändring i beslut den 25 april 2000. Det andra inhibitionsyrkandet framställdes
den 21 juni 2000 och föranledde ett besked den 7 juli 2000 om att yrkandet inte
skulle prövas förrän Regeringsrätten hade avgjort sitt mål. Jag kan konstatera att
det tog alldeles för lång tid innan AA erhöll besked i anledning av de framställda
inhibitionsyrkandena.

__________________

Ärendet avslutas med gjorda uttalanden.
