# Anmälan mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, 3:e åklagarkammaren i Göteborg, m.fl. med anledning av handläggningen av beslag m.m.

JO 2006-04-28 dnr 3076-2004

BESLUT
                                                                       Datum            Dnr                    Sid
                                                                       2006-04-28       3076-2004            1 (12)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Anmälan mot åklagare vid Åklagarmyndigheten, 3:e åklagarkammaren i
                        Göteborg, m.fl. med anledning av handläggningen av beslag m.m.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA kritik mot åklagares vid dåvarande Åklagar-
                        myndigheten i Göteborg, 3:e åklagarkammaren i Göteborg, m.fl. handläggning av
                        en förundersökning. Han var, som jag uppfattar det, missnöjd bl.a. med att beslag
                        inte hävdes och återlämnades efter det att polisen hade redovisat förundersökning-
                        en till åklagaren. Detta medförde kostnader för honom då han inte kunde säga upp
                        ett hyreskontrakt avseende en lokal, eftersom detta var i beslag.

## Utredning

Diarieblad och handlingar i åklagarkammarens ärende C3-15-693-04, Göteborgs
                        tingsrätts dom den 11 maj 2004 i mål B 1828-04 samt Hovrättens för Västra
                        Sverige dom den 14 juli 2004 i mål B 2737-04 infordrades och granskades. Av
                        dessa framgick att diverse föremål såsom mobiltelefoner, filofaxer, handlingar
                        (bl.a. hyreskontrakt), guldkedjor och en personbil togs i beslag under februari -
                        april 2004. Åtal väcktes sedan den 22 april 2004. I juni respektive juli 2004
                        beslutade åklagare att beslagen skulle hävas. Vidare framgick att 42 000 kronor
                        togs i beslag (beslagsliggare nr 1318-04) vid en husrannsakan hos AA den 17
                        februari 2004 och att åklagare beslutade att häva det beslaget den 2 juni 2004.

                        Ärendet remitterades till Åklagarmyndigheten i Göteborg för upplysningar och
                        yttrande över följande.

                             a) Anledningen till att beslagen i beslagsliggaren nr 1319-04 punkt 22-24,
                                1351-04, 1353-04, 1354-04, 1976-04, 1977-04, 1978-04, 1424-04, 3103-04
                                och 1352-04 hävdes först i juni alternativt juli 2004?

                             b) Vilka överväganden som gjordes under förundersökningen i fråga om
                                beslaget av kontanter, beslagsliggaren nr 1318-04, och vilken var an-
                                ledningen till att beslaget hävdes först i juni 2004?

                        Åklagarmyndigheten kom in med ett yttrande jämte upplysningar och yttrande från
                        chefsåklagaren BB (se bilaga 1) samt upplysningar från kammaråklagarna CC och
                        DD (se bilaga 2).


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                           www.jo.se
                                                                       Dnr 3076-2004     Sid 2 (12)



CC

## Bakgrund

AA greps den 17 februari 2004 i anslutning till sin bostad på X-gatan i Göteborg.
     Han anhölls och häktades sedermera. På sig vid gripandet hade han misstänkt
     amfetamin. Med anledning härav beslutades om husrannsakan i bostaden. Vid denna
     husrannsakan hittades ett hyreskontrakt på en industrilokal på X i Göteborg som AA
     undertecknat. Detta ledde till husrannsakan i nämnda lokal. Vid båda dessa hus-
     rannsakningar gjordes ett flertal beslag.
     Förundersökningen leddes inledningsvis av undertecknad. Den 23 februari - 8 mars
     och 22 mars - 5 april genomgick jag Åklagarkurs III i Malmö och Helsingborg och
     av den anledningen kom kollegor till mig att bevaka ärendet. Åtal väcktes den 22
     april av mig. Den 26 april - 10 maj var jag på nytt frånvarande (sjukskriven p.g.a.
     ryggskott), varför ärendet åter bevakades av kollegor. Huvudförhandlingen i Göte-
     borgs tingsrätt hölls den 29 april med fortsättning den 4 maj och åklagarmyndig-
     heten företräddes då av kå DD. DD förde talan även i hovrätten den 6-7 juli 2004.
     På grund av att jag under stora delar av förundersökningen inte varit ansvarig
     åklagare kan det vara vissa överväganden beträffande beslagen som jag inte känner
     till, men nedan lämnas upplysningar angående de överväganden som jag själv till-
     sammans med förhörsledaren (och i viss mån kollegan DD) gjort.

     Svar på frågorna
     a) Det var en omfattande förundersökning med omfattande bevisning. AA kom
     kontinuerligt, även sedan åtal väckts, med invändningar som inte framförts tidigare
     och som fordrade kontroll. Bedömningen gjordes att för vissa av dessa kontroller
     behövdes det beslagtagna materialet. För förhörsledares och förundersöknings-
     ledares vidkommande innebar detta svårigheter att överblicka vilket av det beslag-
     tagna materialet som skulle komma att behövas vid huvudförhandling i tingsrätt och
     hovrätt. Detta är förklaringen till att beslagen 1351-04, 1352-04, 1353-04 och 1354-
     04 hävdes först i juni.
     När det gäller beslag 1976-01, 1977-04, 1978-04, 1424-04 och 3103-04 har samtliga
     varit föremål för teknisk undersökning. Vid tiden för åtals väckande har vissa
     frågetecken funnits angående huruvida all erforderlig undersökning gjorts. Beslut
     angående dessa beslag har därför fått anstå till dess tillfredsställande svar lämnats
     avseende detta.
     Beträffande beslag 1319-04 p 22-24 är detta sannolikt ett förbiseende då beslaget
     saknat relevans för själva saken. Detta beklagas.
     b) De övervägande som gjordes i fråga om beslaget av 42.000 kronor i kontanter
     handlade om frågan om AA gjort sig skyldig inte bara till innehav av narkotika, utan
     även av försäljning av narkotika. Utgjorde kontanterna vinning av försåld narkotika?
     Skulle kontanterna rent av tas i förvar? Vidare hade vi inte uteslutit att fler personer
     var inblandade i brottet, varför vi ställde oss frågan om det skulle vara meningsfullt
     med en teknisk undersökning av sedlarna? Vid tidpunkten för åtals väckande
     återstod fortfarande en del frågetecken och beslut beträffande detta beslag fattades
     när dessa frågetecken rätats ut.
Åklagarmyndigheten
     Bakgrund
     AA anhölls den 17 februari 2004 av jourhavande åklagare kammaråklagaren EE som
     skäligen misstänkt för narkotikabrott. Ärendet lottades dagen efter på assistent-
     åklagaren vid 3:e åklagarkammaren i Göteborg CC.
     Den 19 februari 2004 begärde CC AA häktad som på sannolika skäl misstänkt för
     grovt narkotikabrott och vapenbrott. Dagen efter beslutade Göteborgs tingsrätt att
     AA skulle vara häktad som på sannolika skäl misstänkt för nämnda brott.
     I samband med kroppsvisitation den 17 februari togs bl.a. narkotika och en tårgas-
     pistol i beslag. Samma dag genomfördes en husrannsakan i AA:s bostad varvid
                                                                   Dnr 3076-2004     Sid 3 (12)



42.000 kronor i olika valörer (beslagsnr1318-04), kvitto på en vinstbekräftelse på
100.000 kr från Nordea, en Radoklocka – – –, 2 guldkedjor – – – (beslagsnr1319-04
p 22-24), samt 2 filofax, försäljningsanteckningar, hyreskontrakt och ett prospekt på
ett hus (beslagsnr1353 och 1354-04) togs i beslag.
Den 18 februari 2004 verkställdes ytterligare husrannsakningar hos AA och ytter-
ligare ett stort antal beslag gjordes bl. a. av ett hänglås och nycklar (beslagsnr1351-
04) samt diverse saker från en verkstadslokal (beslagsnr1352-04). Någon handling,
som visar vilka beslag som gjordes i verkstadslokalen finns inte i akten.
Den 20 februari 2004 togs en personbil tillhörig AA av märket Audi A6 i beslag
(beslagsnr1424-04) samt vid husrannsakan i nämnda bil den 15 april 2004 en
plastlåda, spegel och en minispade (beslagsnr3103-04) i beslag.
Den 2 mars 2004 verkställdes en husrannsakan på Allmänna häktet i Göteborg och
tre mobiltelefoner samt 4 telefonkort tillhöriga AA togs i beslag (beslagsnr1976,
1977 och 1978-04).
Ändamålet med beslagen var att utröna omständigheter som kunde antas äga
betydelse för utredningen. Samtliga nu nämnda beslag fr.o.m. den 18 februari 2004
har fastställts av CC.
Av diariet framgår att samtliga beslagsprotokoll med undantag av 1352-04 inkom
till 3:e åklagarkammaren den 21 april 2004.
Den 22 april 2004 beslutade S. att väcka åtal mot AA för bl. a. grovt narkotikabrott,
narkotikabrott, grovt vapenbrott, vapenbrott samt brott mot knivlagen. I samband
därmed begärdes ett stort antal beslag förverkade dock inte något av de beslag som
angivits ovan under särskilda beslagsnummer.
Enligt uppgift från CC avslutades förundersökningen i samband med åtalsbeslutet.
Kammaråklagaren DD förde målet i såväl tingsrätten som hovrätten.
Den 11 maj dömde Göteborgs tingsrätt AA för grovt narkotikabrott m.m.
Åklagarens förverkandeyrkande enligt stämningsansökan bifölls.
Den 2 juni 2004 beslutade CC att häva beslagen under 1318, 1319 p 22 - 24, 1351,
1353, 1354 och 1424 samt den 3 juni 2004 beslag 3103 p 1 och 3. Övriga beslag
hävdes av DD den 2 och 8 juli 2004.
Hovrätten för Västra Sverige fastställde tingsrättens dom den 14 juli 2004.

Rättslig reglering
Ett föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning om brott eller vara
någon avhänt genom brott eller kan komma att förverkas på grund av brott får enligt
27 kap 1 § rättegångsbalken (RB) tas i beslag. I 27 kap 8 § första stycket RB före-
skrivs bl. a. att ett beslag omedelbart skall hävas om det inte längre finns skäl för
det.

Bedömning
I förevarande fall har skälet till samtliga beslag varit att dessa kunde antas ha
betydelse för utredningen s.k. bevisbeslag.
Normalt avslutas en förundersökning när åklagaren fattar beslut i åtalsfrågan rörande
de brott som beslaget avser. CC har på särskild förfrågan från mig uppgivit att hon
ansåg att förundersökningen var avslutad i och med att hon fattade beslut i åtals-
frågan.
Av hennes och även av DD:s upplysningar framgår emellertid att de ansett att skäl
fanns att närmare undersöka en del av det beslagtagna godset för att se om det kunde
behövas under huvudförhandlingen. Vissa beslag var dessutom föremål för teknisk
undersökning som inte var avslutad. Av dessa skäl hävde CC inte beslagen.
Eftersom CC uppenbarligen ansett att beslagen kunde ha betydelse för bedömningen
i målet, har hennes ställningstagande att låta beslagen bestå i och för sig varit
                                                                          Dnr 3076-2004      Sid 4 (12)



      berättigat. Hon borde emellertid mot den bakgrunden i sin stämningsansökan
      framställt ett yrkande till tingsrätten att beslagen skulle bestå.
      Av tingsrättens dom framgår också att en del av det beslagtagna godset haft
      betydelse i målet från bevissynpunkt. Enligt min uppfattning hade det därför funnits
      skäl för åklagaren att ha kvar det aktuella godset i beslag.
      Av utredningen framgår inte vad som togs i beslag i samband med husrannsakan i
      verkstadslokalen. I den delen borde CC sett till att få en noggrann dokumentation
      över vad som tagits i beslag. I nuläget kan jag därför inte göra någon bedömning av
      om det beslagtagna godset kunde ha någon betydelse i målet.
      Beträffande sedlarna framgår att avsikten var att dessa skulle bli föremål för en
      teknisk undersökning. Någon sådan kom uppenbarligen inte till stånd. Det hade
      ankommit på CC att så snart hon fått klart för sig att någon teknisk undersökning
      inte längre var aktuell ta ställning till om hon skulle begära sedlarna förverkade som
      förlag (utbyte av brott) för försåld narkotika eller eljest ta dem i förvar för ett senare
      yrkande om kvarstad. Hade detta inte varit aktuellt skulle beslaget av sedlarna
      omedelbart ha hävts.
      Beslag innebär en ingripande besittningsrubbning för den enskilde. Det är därför av
      största vikt att åklagarna vinnlägger sig om stor noggrannhet vid hanteringen av
      beslagsfrågor. Jag anser att så inte skett i detta fall.
      Det skall anmärkas att förundersökningen varit omfattande och att S. vid tiden för
      denna var assistentåklagare och därmed inte hade så stor erfarenhet av mål av denna
      storlek.
Från rådmannen FF, som var ordförande i målet vid tingsrätten, inhämtades
därefter att hon inte tänkte på den skyldighet som rätten har att pröva ett beslag
som framgår av åklagarens framställning vid huvudförhandlingen oavsett om
åklagaren framställt något yrkande beträffande beslaget.

AA har under ärendets handläggning hos JO dels kompletterat sin anmälan, dels
yttrat sig över remissvaret.

Bedömning
JO:s uppgift är att granska att myndigheter och andra som står under JO:s tillsyn
följer lagar och andra författningar i sin verksamhet. Syftet med denna granskning
är i första hand att undersöka om myndigheterna har handlat enligt gällande regler
för förfarandet. Däremot brukar JO inte pröva myndigheternas bedömningar i sak.
Såvitt gäller ett väckt åtal är det domstolarnas uppgift att ta ställning i skuld- och
påföljdsfrågan. JO:s granskning är inte avsedd att föregripa eller ersätta den pröv-
ning som kan eller har kunnat ske i ordinarie ordning.

Min granskning i ärendet begränsar sig till handläggningen i vissa avseenden av
beslagen.

Enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken (RB) får ett föremål som skäligen kan antas ha
betydelse för brottsutredningen tas i beslag (s.k. bevisbeslag). Om ett beslag verk-
ställs utan beslut av undersökningsledaren eller åklagaren skall det, enligt 27 kap. 4
§ tredje stycket RB skyndsamt anmälas till denne, som har att omedelbart pröva om
beslaget skall bestå. Om det inte längre finns skäl för ett beslag skall det enligt 27
kap. 8 § första stycket RB omedelbart hävas. Förundersökningsledaren har därför
att under utredningen fortlöpande pröva om beslaget skall bestå. Av fjärde stycket i
nyss nämnda bestämmelse följer att det är rätten som förordnar om hävande av
                                                                    Dnr 3076-2004   Sid 5 (12)



beslag eller, om beslaget inte meddelats eller fastställts av rätten, undersöknings-
ledaren eller åklagaren. I sista stycket föreskrivs att rätten skall pröva om ett beslag
fortfarande skall bestå när målet avgörs. Om rätten försummar att uttala sig om ett
beslag när målet avgörs anses beslaget hävt i och med att dom meddelas i målet (jfr
JO 1993/94 s. 38 och SOU 1995:47 s. 431 f.).

Beslagen, förutom kontanterna, som hävdes i juni och juli
Av utredningen har framkommit att ett flertal föremål togs i beslag under
utredningen i syfte att utröna om de kunde antas ha betydelse för utredningen.

Beträffande beslagen av ett kvitto på en vinstbekräftelse, en Radoklocka samt två
guldkedjor (beslagsliggare nr 1319-04 p. 22-24) har CC uppgett att det var ett
förbiseende att dessa inte hävdes tidigare då de saknade relevans för själva saken.
Jag vill med anledning härav även erinra om skyldigheten att pröva om förut-
sättningarna för beslag är för handen redan när ett beslag underställs åklagaren för
fastställande samt den därefter fortlöpande skyldigheten att pröva om beslag skall
bestå.

CC har vidare upplyst att anledningen till att hon inte hävde övriga beslag i sam-
band med att hon väckte åtal var att vissa av dessa behövdes för att kontrollera
invändningar som AA gjorde och att det beträffande några föremål, vid den tid-
punkten, var osäkert om det skulle bli aktuellt med ytterligare teknisk undersök-
ning. DD, som var den åklagare som förde talan i domstolarna, har uppgett att han
delar hennes överväganden. Jag har ingen anledning att ifrågasätta CC
ställningstagande i detta avseende. Jag har också viss förståelse för att det i
utredningar ibland kan var svårt att avgöra om ett föremål har betydelse för
utredningen innan en lagakraftvunnen dom föreligger.

Som nämnts ovan hävs emellertid ett beslag om tingsrätten i sin dom inte bestämt
att det skall bestå. En åklagare som önskar behålla ett föremål i beslag efter tings-
rättens dom måste följaktligen låta domstolen ta ställning till beslaget. I likhet
med Åklagarmyndigheten konstaterar jag därför att ett yrkande att beslagen skulle
bestå borde ha framställts vid tingsrätten. Eftersom så inte kom att ske, får beslagen
anses ha hävts i och med att tingsrätten meddelade dom utan att förordna om be-
slagens bestånd.

Med anledning av vad DD uppgett om dokumentation av beslut i beslagsfrågor och
bristande möjligheter att ”kontrollera” beslagen i en förundersökning när en
åklagare ersätter den ordinarie förundersökningsledaren, vill jag endast nämna följ-
ande. När det inte längre finns skäl för ett beslag skall det omedelbart hävas. Ett
sådant ställningstagande skall naturligtvis omedelbart dokumenteras på ett klart
och tydligt sätt, dels eftersom beslutet skall expedieras till polisen som har att verk-
ställa detta, dels för att t.ex. annan åklagare som måste ta över handläggningen
enkelt skall kunna sätta sig in i ärendet. Det är således inte en godtagbar ursäkt att
beslag ligger oåtgärdade för att annan åklagare tagit över handläggningen. I före-
liggande fall fick DD emellertid information om att förundersökningen var färdig
och att åtal var väckt varför jag har förståelse för att han ansåg sig kunna utgå från
att beslut beträffande beslagen var fattade. Det är emellertid viktigt att
                                                                   Dnr 3076-2004   Sid 6 (12)



det finns rutiner vid åklagarkammaren för bevakning av en åklagares ärenden när
denne på grund av sjukdom eller av annan anledning under annat än kortare tid inte
är i tjänst, så att t.ex. beslag som skall hävas inte blir liggande utan åtgärd.

I samband med att ett mål avgörs skall rätten ta ställning till samtliga i målet be-
stående tvångsmedel. När det gäller beslag råder på den punkten principiellt sett
ingen begränsning till dem som fastställts eller beslutats av rätten eller som framgår
av åklagarens stämningsansökan. Rätten kan emellertid inte ges någon mer om-
fattande undersökningsplikt när det gäller sådana beslagsbeslut som inte framgår av
åklagarens framställning i målet (Fitger, Rättegångsbalken, del 2, s. 27:25). Av
tingsrättens anteckningar från huvudförhandlingen och domen framgår inte klart
om de beslagtagna föremålen förevisades i tingsrätten eller om det på annat sätt
kom till rättens kännedom att vissa beslag inte var hävda. Det har inte framstått
som meningsfullt att ytterligare utreda hur det förhållit sig i denna fråga. Jag finner
därför inte skäl att uttala mig vidare i saken.

Beslagen av kontanter
Även kontanterna togs i beslag i syfte att utröna om de kunde antas ha betydelse
för utredningen. CC har uppgett att det kunde bli aktuellt med en teknisk
undersökning av dessa. Som BB angett kan en sådan undersökning ha ett något
begränsat bevisvärde men det finns inte underlag för att rikta någon kritik mot CC i
detta avseende.

Någon teknisk undersökning kom dock inte till stånd. Jag anser, i likhet med
Åklagarmyndigheten och BB, att CC så snart hon fått klart för sig att någon sådan
inte var aktuell borde ha hävt beslaget och i samband därmed ha tagit ställning till
om kontanterna skulle återlämnas eller om det fanns skäl att ta dem i förvar för ett
framtida kvarstadsyrkande. Ett sådant ställningstagande måste göras skyndsamt när
en större summa pengar tagits i beslag. Det borde i vart fall ha gjorts innan åtal
väcktes.

Som Åklagarmyndigheten angett är beslag en ingripande besittningsrubbning för
den enskilde. Det är därför av största vikt att åklagare vinnlägger sig om noggrann-
het vid hanteringen av beslagsfrågor.

–––

Vad AA i övrigt anfört och vad som i övrigt kommit fram föranleder inte någon
ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida. Jag kan emellertid nämna att
JO inte är behörig att pröva anspråk på ekonomisk ersättning.

Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan anförda.

––––––
                                                                     Dnr 3076-2004    Sid 7 (12)



Bilaga 1 till JO:s beslut i ärende dnr 3076-2004
BB

Bakgrund
AA häktades den 20 februari 2004 misstänkt för grovt narkotikabrott m.m. För-
undersökningsledare var inledningsvis CC, som också väckte åtalet. Under hennes
bortovaro på grund av utbildning m.m. arbetade kammaråklagaren DD med
ärendet, bland annat genom att utföra åklagaruppgifterna i rätten.

Under förundersökningen gjordes flera husrannsakningar i bland annat AA:s
bostad. Ett flertal beslag gjordes. Enligt beslagsprotokollen i samtliga de fall som
nu är aktuella var ändamålet med beslagen att utröna omständigheter som kunde
antas äga betydelse för utredningen.

Det är vidare ostridigt att beslagen i beslagsliggaren nr 1319-04 p. 22 - 24, 1351-
04, 1353-04, 1354-04, 1976-04, 1977-04, 1978-04, 1424-04, 3103-04 och 1352-04
hävdes av åklagare i juni och juli 2004, dvs. efter att åtal hade väckts den 22 april
samma år. I samtliga fall förordnades att egendomen skulle återlämnas till AA eller
till någon han satt i sitt ställe.

AA dömdes den 11 maj 2004 av tingsrätten för grovt narkotikabrott m.m. till
fängelse i sex år. Hovrätten fastställde tingsrättens domslut den 14 juli 2004.

Jag vill slutligen i denna del bekräfta CC uppfattning att förundersökningen var
omfattande.

Den rättsliga regleringen
Av 27 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken framgår att föremål, som skäligen
kan antas äga betydelse för utredning om brott eller vara genom brott någon avhänt
eller på grund av brott förverkat, får tas i beslag.

Ett beslag skall enligt 27 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken hävas om en
enligt 7 § utsatt tid för väckande av åtal inte har iakttagits eller om det inte längre
förekommer skäl för beslaget. Enligt femte stycket skall rätten när målet avgörs
pröva om beslaget fortfarande skall bestå.

Min bedömning
Fråga a)
Enligt huvudregeln skall åklagaren åtgärda beslag senast i samband med åtalet. Om
det inte längre finns skäl för beslag skall detta omedelbart hävas. Det beslagtagna
godset skall då i princip återställas till den person hos vilken godset togs.

Om åklagaren bedömer att beslag måste bestå efter åtalet har han eller hon att be-
gära domstolens beslut i frågan genom att ta upp beslagen i stämningsansökningen.
I samband med att målet avgörs måste rätten alltid ta ställning till samtliga i målet
bestående tvångsmedel. När det gäller beslag råder på den punkten principiellt
ingen begränsning till sådana som har fastställts eller beslutats av rätten eller som
framgår av stämningsansökan. Rätten kan emellertid inte ges någon mer
                                                                    Dnr 3076-2004   Sid 8 (12)



omfattande undersökningsplikt när det gäller sådana beslagsbeslut som inte fram-
går av åklagarens framställning i målet (se Fitger m.fl., Rättegångsbalken. En kom-
mentar på Internet under 27 kap. 8 § rättegångsbalken).

Vidare är reglerna kring bevisbeslag så konstruerade att de bara kan användas inom
ramen för en pågående förundersökning eller, som har nämnts ovan, i en rättegång
som inte har avslutats genom ett lagakraftvunnet avgörande.

I förevarande fall har förundersökningen avslutats genom att åtal har väckts.
Normalt sett borde därför kvarvarande beslag ha hävts vid i vart fall den tidpunkt-
en. Av CC upplysningar framgår att hon ansåg att det var nödvändigt att beslagen
skulle bestå efter åtalsbeslutet eftersom AA hela tiden framförde nya invändningar,
vilket skapade ett behov av att kontrollera dessa mot beslagen.

Då det var fråga om bevisbeslag borde dessa enligt min mening ha tagits upp i
stämningsansökningen med yrkande om att beslagen skulle bestå till dess domen
vunnit lagakraft.

Fråga b)
Ändamålet med beslaget av kontanterna var enligt protokollet att utröna om-
ständigheter som kunde antas äga betydelse för utredningen.

Av CC upplysningar framgår att man övervägde att göra en teknisk undersökning
av sedlarna eftersom det fanns medmisstänkta i målet.

27 kap. 1 § rättegångsbalken öppnar en möjlighet att ta pengar i beslag för
exempelvis fingeravtrycksundersökning eller annat. Eftersom kontanter är till-
komna för att vara omsättningsbara kan eventuell förekomst av fingeravtryck från
andra misstänkta enligt min mening ha ett begränsat bevisvärde. Förundersökning-
en gällde emellertid grovt narkotikabrott och det fanns redan av den anledningen
skäl att inte utesluta förundersökningsåtgärder, som möjligen kunde föra för-
undersökningen framåt. Jag anser därför inte att det finns något att säga om hand-
läggningen så här långt.

Någon teknisk undersökning av pengarna genomfördes emellertid aldrig. När det
stod klart att en sådan inte skulle komma att genomföras borde enligt min mening
beslaget ha hävts omedelbart. Pengarna skulle då antingen ha återlämnats till AA
eller tagits i förvar för ett framtida yrkande om kvarstad. I vart fall borde beslaget
ha åtgärdats senast samband med åtalet.

––––

Bilaga 2 till JO:s beslut i ärende dnr 3076-2004
DD
Vilka överväganden som gjordes under den primära förundersökningen, d.v.s. fram
t o m att åtalet väcktes, saknar jag kännedom om då jag vid denna tidpunkt inte var
inkopplad på målet.
                                                                     Dnr 3076-2004    Sid 9 (12)



Min första officiella anknytning till målet var när chefsåklagare BB några få dagar
före utsatt huvudförhandling bad mig ta hand om huvudförhandlingen i målet,
eftersom den åklagare som stämt in målet och skulle ha huvudförhandlingen i
tingsrätten (CC) hade blivit sjuk med kort varsel och ej beräknades tillfriskna
i tid för att själv kunna företräda åklagarmyndigheten vid huvudförhandlingen
ifråga. Det skulle röra sig om en färdig förundersökning och ett färdigstämt åtal.
Förutom jag själv var det bara en ytterligare åklagare, som kunde göras tillgänglig
för att ta hand om huvudförhandlingen, vilken var betydligt mindre erfaren. Jag
accepterade givetvis, dels därför att jag delar chefsåklagarens uppfattning att man
så långt som möjligt bör skydda yngre kolleger från att med kort varsel behöva ta
över huvudförhandlingen i ett omfångsrikt mål, dels därför att jag hade vissa be-
gränsade förkunskaper om målet i o m att lottad åklagare informellt ”bollat” vissa
överväganden med bl. a. mig innan hon stämde in det, så som vi åklagare ofta gör
innan vi fattar våra beslut. Det gällde dels gärningsbeskrivningens utformning, dels
hur man gör om den misstänkte i allt väsentligt vägrar att lämna en egen version
under förundersökningen så att åklagaren vet vilka invändningar han/hon måste
motbevisa.

Vad som skulle ske sedan CC tillfrisknat och återkommit i tjänst diskuterades inte,
men det normala är att lottad åklagare då återfår målet för erforderliga följdbeslut (t
ex beträffande mer perifera misstänkta eller andra misstankar än de åtalade
huvudbrotten). Sessionsåklagaren blir ånyo inblandad i målet först om detta över-
klagas av den tilltalade (överklagas det av åklagarmyndigheten brukar det vara
stämmande åklagare som handhar målet i fortsättningen).

Någon tanke på att själv bedriva någon förundersökning i det läget eller kontrollera
vilka beslut som stämmande kollega fattat i beslagsfrågorna föresvävade mig inte i
det läget. Chefsåklagaren hade ju sagt att förundersökningen var ju färdig och åtal
väckt i målet, varför jag utgick från att samtliga beslag hade åtgärdats i och med
detta såsom skall ske enligt huvudregeln för hantering av beslag.

Även om man inte alltid hinner DOKUMENTERA sina beslut i beslagsfrågan
innan åtalet skall lämnas in till tingsrätten i mål med utsatt åtalsfrist har man
ju nästan alltid fattat dem mentalt samtidigt med att man utformar åtalet och
dokumenterar dem någon dag senare om inte tjänsten eller sjukdom lägger hinder
i vägen.

Eftersom jag känner lottad åklagare CC som en mycket samvetsgrann kollega
utgick jag från att besluten i beslagsfrågan redan var fattade och antingen redan
hade dokumenterats eller snart skulle dokumenteras av henne.

Att ge sig in i någon kontroll av kollegors beslut i beslagsfrågan är frånsett mycket
enkla mål sällan möjligt då dessa kan dokumenteras på olika ställen (direkt i fu-
prot, på stämningsansökan, på den åklagarkopia av beslagsprotokollet som bifogas
i lösblad, på annan lösbladskopia av beslagsprotokollet eller i åklagarmyndighetens
datorbaserade diarieföringssystem Brådis) och dessa handlingar dessutom förvaras
på olika ställen i akten. En sådan kontroll tenderar därför lätt att resultera i två olika
beslut fattade av olika åklagare eller att bli en överprövning av sidoordnad
                                                                    Dnr 3076-2004       Sid 10 (12)



åklagares beslut, vilket inte är tillåtet. (Själv försöker jag att alltid bifoga mina
beslut i beslagsfrågan med en häftklammer bakom åklagarexemplaret av
stämningsansökan för att det skall bli lätt för envar att hitta dem, men det är inte
alltid möjligt).

Här fanns för övrigt vare sig tid att göra detta då målet var synnerligen omfattande
(efter hovrättsförhandlingen motsvarar det tre fulla A 4-pärmar varav en s.k. slask
som förvarades på lottad åklagares rum av utrymmesskäl – det behövdes ändock
två portföljer för att frakta huvudförhandlingsdelen till hovrätten – och det torde
inte ha varit nämnvärt tunnare innan huvudförhandlingen i tingsrätten), utan det
gällde att kontakta förhörsledaren och få en snabb föredragning av målet för att
möjliggöra en effektiv inläsning av detta så att jag kunde genomföra den utsatta
huvudförhandlingen, eller anledning att göra det med hänsyn till min person-
kännedom om lottad åklagare och då hon förväntades tillfriskna inom inte allt för
lång tid och då kunna dokumentera de beslut i beslagsfrågan hon till äventyrs inte
hunnit dokumentera tidigare.

Under pågående huvudförhandling fick jag reda på att AA och hans advokat
ville höra en rad personer som inte var hörda eller ens omnämnda under förunder-
sökningen som vittnen i tingsrätten. Det fanns därför anledning att i all hast kom-
plettera förundersökningen med polisförhör med dessa i den mån det lät sig göras.
Av denna anledning fick huvudförhandlingen fortsätta annan dag än den/de ur-
sprungligen planerade. AA bad mig även låta kontrollera om hans fästmö tidigare
år återfått en stor summa kontanter som då varit i beslag hos polisen, vilket skedde
och visade sig stämma. Han kom också med en ny invändning om att i beslag tagna
försäljningsanteckningar i själva verket skulle härröra från flera år tidigare avdömd
brottslighet och ha varit i beslag i det då aktuella målet (utan att ange vilket detta
var) – något som var omöjligt att kontrollera under den tid rättegången varade men
efter det att såväl jag själv som förhörsledaren lagt ned flera timmar på att gå i
gamla arkiv visade sig delvis stämma – det var frågan om en kopia ur ett gammalt
fu-prot, på vilka vissa belopp skrivits till samt andra hade strukits efter det att L.
erhållit kopia av fu-prot i fråga.

Några frågor om vad som hade hänt med vissa beslag minns jag inte att L. kom
med vid huvudförhandlingen – i så fall skulle jag säkerligen ha hänvisat till att han
fick kontakta lottad åklagare som enligt huvudregeln har att fatta relevanta beslut
och som hade mer kunskap om vad som hänt under förundersökningen än jag.

Efter huvudförhandlingen i tingsrätten hade jag och lottad åklagare CC vissa
samråd i målet. Det gällde dels vem som skulle besvara ett eventuellt överklagande
från L:s sida (han var ju fälld mot sitt nekande och dessutom visade gamla domar
att han var benägen att överklaga), dels vem som skulle ha hovrättsförhandlingen
i så fall, med tanke på att båda delarna kunde förväntas hända under sommar-
perioden då antingen den ene eller den andre av oss hade semester. Om jag inte
minns fel inkom det mellan tingsrätt och hovrätt flera yrkanden om antingen kom-
plettering av förundersökningen eller vittnesförhör med ytterligare personer som
inte heller de var hörda eller ens omnämnda i förundersökningen från AA:s och
hans försvarares sida. Vi samrådde naturligtvis om hur dessa skulle bemötas i den
                                                                    Dnr 3076-2004    Sid 11 (12)



mån det gick med hänsyn till andra tjänsteuppgifter och mellankommande
semestrar.

Vid något av dessa tillfällen framkom det att vissa beslag fortfarande var oåtgärd-
ade och lottad åklagare frågade mig till råds hur hon borde förfara med dem just
med tanke på AA:s ständigt nya invändningar och begäran om kompletteringar av
förundersökningen (i vissa fall framförda formellt till åklagaren, i andra fall enligt
advokaten framförda informellt till förhörsledaren). Bl. a. gällde det huruvida
försvarets begäran att få dokumenterat vad som fanns i verkstadslokalen var nöj-
aktigt tillgodosedd eller ej (vilket försvaret i tingsrätten förfäktade att den ej hade
blivit). Därest försvaret påfordrade en syn eller annan ytterligare dokumentation av
förhållande i verkstadslokalen inför huvudförhandlingen i hovrätten hade det ju
varit direkt olämpligt att rättsvårdande myndigheter hävde beslag av nycklar eller
andra föremål från denna – det skulle ju göra resultatet av en sådan syn/dokumen-
tation utan all bevisverkan, då vem som helst under mellantiden kunde ha tillfört
eller bortfört föremål till/från lokalen ifråga. Jag minns att vi diskuterade rättsläget
i dessa fall, vilket i viss mån är oklart – särskilt om nya omständigheter tillkommer
–, och att jag rådde henne att om behov skulle uppstå rådfråga kammarmedlemmen
GG som vid den tidpunkten föreläste i beslagsfrågor på Riksåklagarens kurser för
yngre åklagare och vars kunskaper i ämnet är större än mina egna.

Vilka beslut som lottad åklagare därefter fattade i beslagsfrågorna och när detta
skedde är inte närmare bekant för mig.

Någon gång under sommaren – vilket jag självklart inte minns nu – kom frågan
upp huruvida alla beslag var åtgärdade, eventuellt sedan jag första gången sett en
grön Post-It-lapp med texten "Snälla, hjälp mig med diarieföring av dessa beslut.
Återstår några beslag, jag har koll på det/Mia ÅTER MIG!". Denna lapp, som åter-
finns under flik 21 i de A 4-pärmar allt utom slasken sorterades upp av mig sanno-
likt inför huvudförhandlingen i hovrätten, styrkte mig i uppfattningen att lottad
åklagare antingen hade eller inom kort avsåg att fatta beslut beträffande samtliga
beslag, men att det kunde brista i dokumentationen av dem.

Jag samrådde med den sekreterare som lappen sannolikt var riktad till (eftersom det
gällde hjälp med diarieföring, inte med själva besluten, enligt lappens lydelse) och
vi tyckte båda att det var lika bra att frågan fick anstå till dess lottad åklagare åter
var i tjänst och kunde förklara lappens exakta innebörd.

Den 1 juli 2004 fick jag enligt tjänsteanteckning på beslagsprotokoll 1352-04 som
återfinnes under flik 23 i pärmarna genom lottad åklagare klart för mig att vissa be-
slag (blg 1352-, 1976-, 1977- och 1978-04) fortfarande kvarstod oåtgärdade pga.
att vissa frågor måste ställas till förhörsledaren. Eftersom hon visste att jag hade
kontinuerliga kontakter med förhörsledaren avseende behovet av kompletteringar i
ansvarsdelen bad hon mig ställa erforderliga frågor till förhörsledaren och sedan
besluta i hennes ställe. Så skedde även dagen därpå beträffande samtliga de fyra
angivna beslagen.
                                                                    Dnr 3076-2004    Sid 12 (12)



Genom ett vykort från AA ställt till mig och inkomsstämplat på åklagarmyndig-
heten den 8 juli 2004 fick jag den sistnämnda dagen klart för mig att AA ansåg
att ytterligare beslag fanns kvar oåtgärdade. En kontroll utvisade att detta inte
stämde annat än beträffande en enstaka punkt, blg 3103-04 p 2, vilken jag i lottad
åklagares frånvaro (jag vill minnas att hon antingen hade semester eller var på
åklagarkurs då) samma dag hävde åter till AA, vilket han tillskrevs om även detta
samma dag (vykort och skrivelse återfinns under flik 23 i A-4 pärmarna). Beslutet
var ganska lätt att fatta i lottad åklagares frånvaro då:

    1. det rörde sig om en enda noggrant angiven beslagspunkt

    2. som dessutom var noggrant fotodokumenterad på s 40 i fu-prot:s del 2

    3. huvudförhandlingen i hovrätten var avslutad, varför föremålets bevisvärde
       i vart fall numera vari det närmaste obefintlig med tanke på hur svårt det är
       att få prövningstillstånd i Högsta domstolen

Ehuru således enbart i mindre mån insatt i de överväganden som har gjorts be-
träffande beslagsfrågorna i målet, vill jag gärna anföra att i den mån jag är insatt i
dem delar jag de överväganden som har gjorts.

Ett typexempel är t ex blg 1352-04, där på beslagsprot endast står antecknat
"Diverse saker från verkstadslokalen. Se vidare promemoria" utan att någon pro-
memoria bifogas. Där förstår jag mycket väl CC när hon inte velat häva ett beslag
utan att få upplysning om vare sig vad det är som är taget i beslag (har det
bevisvärde, är det föremål som är olagliga att inneha eller kan förverkas jämlikt 36
kap. 3 § brottsbalken?) eller vem godset tillhör (misstänkte AA har ju hävdat att
allt gods i lokalen inte är hans, utan att det varit tre olika personer som fört dit var
och en sina verktyg m.m.).

Ett annat exempel är beslaget beträffande vissa telefonkort, där kortens telefon-
nummer ej står angivet på beslagsprotokollet (blg 1978-04), varför det innan ett
hävningsbeslut varit nödvändigt att hos förhörsledaren kontrollera vilka telefon-
nummer som dessa telefonkort kunde spåras till, eftersom i målet förekom ett stort
antal telefonspårningslistor som hade bevisvärde i målet i den mån AA kunde över-
bevisas om att ha haft tillgång till telefonnumren ifråga. Där hade det varit klart
olämpligt att häva beslaget utan att först förvissa sig om vilket bevisvärde det hade.

CC synes – såvitt jag känner omständigheterna i målet – gjort det bästa möjliga av
en svår situation, som gjorts än värre av ständigt nya invändningar från den
tilltalades och dennes försvarares sida vilka måste analyseras och vid behov be-
mötas under tid då lagstadgade semestrar både på åklagarsidan och polissidan
(samt på AA:s offentliga försvarares sida) gjorde det svårt att ha kontinuitet i
ärendet.
