# Initiativärende: Kronofogdemyndighetens handläggningstider för utsökningsmål

JO 2011-03-23 dnr 3101-2010

BESLUT
                                                                           Datum                  Dnr                     Sid
                                                                           2011-03-23             3101-2010              1 (4)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Initiativärende: Kronofogdemyndighetens handläggningstider för
                        utsökningsmål

## Bakgrund och utredning

I ett ärende hos JO (dnr 4038-2009) hade anmälaren bl.a. kritiserat
                        Kronofogdemyndigheten för handläggningstiden i ett utsökningsmål. Av anmälan
                        och JO:s efterföljande utredning framgick bl.a. att det hade tagit
                        Kronofogdemyndigheten sju månader att fatta beslut i anledning av en ansökan om
                        verkställighet. I ärendet aktualiserades främst frågan om Kronofogdemyndighetens
                        handläggning var förenlig med det skyndsamhetskrav som följer av 4 kap. 10 §
                        utsökningsbalken. I samband med utredningen uppgav Kronofogdemyndigheten att
                        handläggningstiden, mot bakgrund av att det aktuella ärendet inte var ett
                        förtursärende hos myndigheten, under rådande arbetsbelastning fick anses som
                        normal.

                        I ett beslut den 28 maj 2010 fann jag att det som framkommit i ärendet inte gav
                        tillräcklig grund för någon kritik mot Kronofogdemyndigheten. Det var emellertid
                        otillfredsställande att det aktuella målet tagit så lång tid att handlägga och att detta
                        ansågs normalt. Jag beslutade därför att utreda Kronofogdemyndighetens
                        handläggningstider för utsökningsmål.

                        Kronofogdemyndigheten anmodades att yttra sig över vissa angivna
                        frågeställningar. En mer utförlig redovisning av yttrandet finns på www.jo.se, dnr
                        3101-2010. Myndigheten uppgav bl.a. följande om sina prioriteringsprinciper m.m.
                                  Centrala direktiv från rikskronofogden anger att teamen ska prioritera ansökan om
                                  kvarstad, betalningssäkring, intrångsundersökning, vanlig och särskild handräckning
                                  samt mål/ärenden när fara är i dröjsmål, när risk finns att egendom skingras eller
                                  förstörs.
                                  Vidare ska förstagångsgäldenärer prioriteras i såväl informations- som
                                  verkställighetsledet. Antalet gäldenärer som inte tidigare varit föremål för KFM:s
                                  hantering i verkställighetsprocessen uppgick till 70 543 under år 2009 och
                                  prognostiseras uppgå till 75 000 under år 2010.
                                  Av Verkställighetspolicyn framgår att följande är prioriterat
                                          Nya ansökningar ska registreras samma dag de kommer in
                                          Interimistiska åtgärder och avhysningar ska hanteras med förtur




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                  Dnr 3101-2010   Sid 2 (4)




        Förstagångsgäldenärer ska hanteras med förtur och utredas noggrant
        Gäldenärer som kan antas ha tillgångar ska prioriteras
        Utmätning av kontanter, bankmedel och lön ska prioriteras före utmätning
         av annan egendom
        Förrättning är obligatorisk hos gäldenärer som bedriver näringsverksamhet
         och har verksamhetslokal
–––
KFM anser att myndigheten genom att prioritera de gäldenärer som har tillgångar
och förstagångsgäldenärer beaktar kravet på skyndsamhet i 4 kap. 10 § UB.
Innan UB infördes var huvudregeln att tillgångsundersökningen avslutades med
förrättning hos gäldenären. Denna omständighet ska ses mot de intentioner som ges
uttryck för i prop. 1980/81:8 s. 387 f. Vare sig lagstiftaren eller allmänheten hade
under 1970-talet en annan bild av KFM:s agerande än att handläggaren utmätte
lösöre i gäldenärens bostad. Att KFM avvaktade avitidens utgång var inte allmänt
känt utan den gängse uppfattningen var att KFM omedelbart utmätte all egendom
gäldenären hade i sin bostad.
Den referensram lagstiftaren genom föredragande statsråd hade vid tillkomsten av
UB bygger på hur KFM hanterade de enskilda målen under 1970-talet. Alla enskilda
mål kom då in i pappersform och akterna fördes helt manuellt. Efter utskrift av
pappersakter med erforderliga bilagor sattes ärendet ut till förrättning på angiven
bostadsadress eller verksamhetslokal. Någon registerforskning att jämföra med
dagens omfattande IT-baserade sökmöjligheter fanns inte att tillgå.
Ett första förrättningsförsök genomfördes som regel inom 14 dagar. Var gäldenären
eller annan närvarande genomfördes förrättningen genom okulär besiktning och
genom att ställa frågor till gäldenären. Uppgav gäldenären eller hittade
förrättningsmannen tillgångar som kunde bli föremål för utmätning togs dessa i
anspråk. Var gäldenären inte hemma sattes ny tid ut, med information om att
förrättningsmannen kan bereda sig tillträde med hjälp av låssmed. Vissa
förfrågningar vidtogs mot bilregister och försäkringskassa efter genomförd
bostadsförrättning för att klarlägga om gäldenären var registrerad som ägare eller
innehade inkomst.
–––
Förrättning i bostad och verksamhetslokal var obligatorisk men gav mycket sällan
som resultat att någon lös egendom utmättes. Utmätning av fast egendom eller
panträtter i enskilda utsökningsmål förekom mycket sällan. Däremot kunde sökande
med skriftliga fordringsbevis där fast egendomen pantsatts genom
lagsökningsförfarandet vid tingsrätten ansöka om att fastigheten skulle tas i mät och
säljas exekutivt. Denna uppgift överfördes 1992 till KFM genom lag (1990:746) om
betalningsföreläggande och handräckning (prop. 1989/90:85).
KFM:s uppfattning är att risken för att gäldenären undanskaffar eller förstör
utmätningsbar egendom inte ökar med de prioriteringar som nu tillämpas av KFM.
Undandragande av egendom efter avitidens utgång förekommer ytterst sällan. Den
gäldenär som vill undanhålla egendom från utmätning kan agera helt lagligt innan en
fastställd exekutionstitel föreligger och målet kommer till KFM för verkställighet.
–––
De ekonomiska resurserna för att bedriva verksamheten är för närvarande mycket
ansträngda. Resurstilldelningen inom verkställighetsprocessen följer den
fördelningsmodell av resurser som processägaren beslutat om vid ingången av varje
verksamhetsår. Arbetsbelastningen är därför relativt jämt fördelad mellan de olika
avdelningarna, enheterna och teamen. I snitt har en handläggare inom
verkställighetsprocessen 316 gäldenärer att handlägga löpande och variationerna
mellan avdelningarna visar ett spann på mellan 274 och 339 gäldenärer per
handläggare.
                                                                     Dnr 3101-2010    Sid 3 (4)




Beträffande möjligheterna att korta handläggningstiderna anförde
Kronofogdemyndigheten bl.a. följande.
      KFM handlägger mål men utreder gäldenärens tillgångssituation allt med syftet att
      borgenärerna ska få sina anspråk tillgodosedda samtidigt som gäldenärens rättigheter
      och likabehandling ska tillgodoses. Genom 2008 års lagändring handlägger KFM de
      enskilda och allmänna målen efter samma principer. KFM agerar partsneutralt och
      behandlar alla lika.
      –––
      Sammanfattningsvis anser Kronofogdemyndigheten att vi med de tillämpade
      prioriteringsrutinerna och den gäldenärsanpassade verkställigheten handlägger såväl
      de enskilda som de allmänna målen enligt Utsökningsbalken. Gäldenärens
      tillgångssituation är under kontinuerlig bevakning och borgenärerna får bättre
      utdelning än vad som var fallet vid utsökningsbalkens tillkomst.

Rättslig reglering
Enligt 4 kap. 10 § första stycket utsökningsbalken (UB) ska utmätning ske så snart
som möjligt efter det att de handlingar som behövs har kommit in till myndigheten.

I den före utsökningsbalken gällande utsökningslagen föreskrevs i 88 c § en
tidsfrist om fyra veckor inom vilken Kronofogdemyndigheten skulle hålla
utmätningsförrättning. Eftersom en sådan tidsfrist vållade praktiska svårigheter för
Kronofogdemyndigheten togs den bort när utsökningsbalken trädde i kraft den 1
januari 1982.

I förarbetena betonades emellertid vikten av att en utmätning sker utan dröjsmål.
Föredragande statsrådet underströk att slopandet av tidsfristen inte fick leda till att
de faktiska tidsfristerna för utmätning överlag förlängdes. Han uttalade vidare att
även den vid tiden gällande fyraveckorsfristen i vissa situationer kunde vara alltför
lång, exempelvis om det förelåg en påtaglig risk för att gäldenären skulle
undanskaffa egendom. (Se prop. 1980/81:8 s. 387 f.)

Bedömning
JO:s granskning är rättslig. Den fråga som belysts i denna utredning är om
handläggningen av utsökningsmål sker inom i lagen uppställda tidsramar. Enligt 4
kap. 10 § utsökningsbalken ska utmätning ske ”så snart som möjligt” efter det att
de handlingar som behövs kommit in till myndigheten.

Före 1982 gällde en tidsfrist om fyra veckor. När den togs bort betonades i
förarbetena att det likväl var viktigt att utmätning sker utan dröjsmål. Även vissa
andra synpunkter av liknande innebörd framfördes. De allmänna uttalanden som
gjordes av lagstiftaren kan emellertid inte alls tillmätas samma vikt som om en
lagstadgad tidsfrist alltjämt gällt. Som konstaterats från Kronofogdemyndighetens
sida hade lagstiftaren vid den tidpunkten dessutom en annan referensram, som gör
att uttalandena idag ter sig överspelade.

Vad som kan bedömas inom ramen för JO:s granskning är därmed i huvudsak
begränsat till om Kronofogdemyndighetens handläggning uppfyller kravet på att
                                                                   Dnr 3101-2010    Sid 4 (4)




utmätning ska ske ”så snart som möjligt”. Det är ett från rättslig synpunkt mycket
allmänt hållet rekvisit, som inte säger mer än det för allmän verksamhet självklara
och i förvaltningslagen angivna kravet på att ärenden där enskild är part ska
handläggas så snabbt som möjligt utan att säkerheten eftersätts (7 §
förvaltningslagen). Härutöver gäller att det även är en uppgift för JO att se till att
myndigheter i sin verksamhet iakttar regeringsformens bud om saklighet och
opartiskhet samt att medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter lämnas
okränkta.

Kronofogdemyndigheten har lämnat en utförlig redogörelse för hur de aktuella
ärendena handläggs samt för vilka principer och prioriteringar som därvid är
styrande. Det finns från de angivna rättsliga utgångspunkterna inget att erinra mot
det som anförts. Jag finner därför inte något stöd för att handläggningen allmänt
sett skulle vara oförenlig med 4 kap. 10 § utsökningsbalken. Det saknas likaledes
underlag för slutsatsen att de principer och prioriteringar som tillämpas skulle stå i
strid med de grundläggande kraven på saklighet och opartiskhet eller att de skulle
vara ägnade att kränka medborgarnas grundläggande rättigheter.

Därmed är inte sagt att de förhållanden som beskrivs är tillfredsställande. Som
konstaterades i det beslut som varit utgångspunkt för denna utredning var
handläggningstiden i det fallet otillfredsställande. Av den utredning som
Kronofogdemyndigheten redovisat framgår dock att handläggningstiderna kortats
under senare år, varvid 79 procent av de enskilda målen avgörs inom en månad och
88 procent inom tre månader. Huruvida det finns utrymme för effektivitets-
förbättringar, i syfte att åstadkomma en snabbare eller mer ändamålsenlig
handläggning, kan granskas genom effektivitetsrevision. En sådan granskning
ligger emellertid utanför JO:s uppgift och kompetens. Än mindre är det en uppgift
för JO att bedöma om de finansiella resurser som tilldelats verksamheten är
lämpligt avvägda.

Med godtagande av den redogörelse Kronofogdemyndigheten lämnat avslutar jag
därför ärendet.
