# Vid en föreläsning på en gymnasieskola har två poliser i strid med Europakonventionens skydd för privat- och familjeliv lämnat
uppgifter om att vissa personer dömts för brott

JO 2020-11-17 dnr 3103-2018

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                     Sid
                                                                         2020-11-17              3103-2018              1 (5)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Vid en föreläsning på en gymnasieskola har två poliser i strid med
                        Europakonventionens skydd för privat- och familjeliv lämnat
                        uppgifter om att vissa personer dömts för brott


                        Beslutet i korthet: Två poliser föreläste om polisens utredningsverksamhet på en
                        gymnasieskola. Under föreläsningen berättade poliserna om en avslutad
                        brottsutredning som de själva hade arbetat med. Poliserna lämnade uppgifter om bl.a.
                        namn på personer som förekommit i utredningen utan att de hade avidentifierats, och
                        det framgick att de namngivna personerna hade dömts för brott. Bland åhörarna fanns
                        en elev som var dotter till en av de personer som omnämndes av poliserna.
                        Namnen på de berörda personerna i brottsutredningen hade blivit offentliga när åtal
                        väckts mot dem. Att de inte hade avidentifierats innebar därför inte att
                        sekretessbelagda uppgifter röjdes vid föreläsningen. I beslutet konstaterar JO dock att
                        det stred mot skyddet för privat- och familjeliv i artikel 8 i Europakonventionen att lämna
                        uppgifter om att de hade dömts för brott. Polismyndigheten kritiseras för det inträffade.
                        I beslutet gör JO uttalanden om vilka överväganden Polismyndigheten bör göra innan
                        man informerar om sin verksamhet vid t.ex. föreläsningar och i liknande sammanhang.

## Bakgrund och anmälan

I mars 2018 föreläste två poliser för en gymnasieklass om polisens
                        utredningsverksamhet. Som en del av föreläsningen presenterade poliserna delar
                        ur en brottsutredning. De använde en Powerpointpresentation med bilder som
                        åklagaren hade använt vid den rättegång som följde på utredningen.
                        Presentationen innehöll namn och andra personuppgifter hänförliga till de
                        åtalade personerna och visades för gymnasieklassen utan att uppgifterna hade
                        avidentifierats.

                        En av de som omnämndes i presentationen var AA. Hon dömdes av tingsrätten
                        för viss brottslighet. Domen mot henne hade fått laga kraft före föreläsningen.
                        Bland eleverna i gymnasieklassen fanns AA:s dotter BB.

                        BB:s mormor anmälde den 3 maj 2018 det inträffade till JO. Hon ifrågasatte
                        polisernas agerande att använda inblandade personers namn och att lämna ut
                        känslig information vid föreläsningen. Genom sin anmälan hoppades hon kunna
                        bidra till att polisen inför tydliga rutiner för besök i skolor.



 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                         Dnr 3103-2018         Sid 2 (5)




Utredning
Polismyndigheten (CC) yttrade sig den 29 oktober 2018 efter att ha gett berörda
befattningshavare tillfälle att lämna synpunkter. Av yttrandet framgår att en
åklagare gjort bedömningen att det inträffade inte var att betrakta som tjänstefel
och att Polismyndigheten därefter inlett en arbetsrättslig utredning. Den
utredningen är inte avslutad.

Inför upprättandet av Polismyndighetens yttrande har de inblandade poliserna
hänvisat till de samtal som hållits med dem i den arbetsrättsliga utredningen. Av
dessa samtal framgår att skälet till att de använde de riktiga namnen på
personerna i brottsutredningen var att handlingarna var offentliga och att det
fanns en dom som hade fått laga kraft. Det framgår vidare att de i övrigt inte
gjorde några överväganden om det lämpliga i att presentera utredningen på det
sätt som de gjorde.

Polismyndigheten redovisade följande rättsliga reglering.

      Enligt 35 kap. l § första stycket 1 offentlighets- och sekretesslagen (2009:400),
      OSL, gäller sekretess för uppgift om en enskilds personliga och ekonomiska
      förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde
      eller någon närstående till honom eller henne lider skada eller men och uppgiften
      förekommer i utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål.
      Bestämmelsen är utformad med ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket innebär att
      utgångspunkten är att sekretess gäller för uppgifterna. En uppgift om att någon är
      misstänkt för brott är normalt så känslig att sekretess gäller för uppgiften (prop.
      2003/04:93, s. 65).
      Av 35 kap. 7 § l OSL framgår att sekretessen enligt 35 kap. l § första stycket
      OSL upphör att gälla hos de myndigheter och i de verksamheter som anges där,
      om uppgiften lämnas till domstol med anledning av åtal, om inte sekretess för
      uppgiften ska gälla hos domstolen enligt 12 §, 13 a § eller 36 kap. 2 §, uppgiften
      uppenbarligen saknar betydelse i målet, eller uppgiften finns i en handling som
      har kommit från en annan myndighet där uppgiften är sekretessreglerad.
Polismyndigheten redovisade följande bedömning och avslutande synpunkter.

      Som framgått ovan upphör sekretessen för en uppgift som förekommer i
      utredning enligt bestämmelserna om förundersökning i brottmål att gälla om
      uppgiften lämnas till domstol med anledning av åtal, se 35 kap. 7 § l OSL. De
      undantag som framgår av bestämmelsen är inte tillämpliga i detta fall.
      Uppgiften om AA:s namn blev således offentlig i och med att åtal väcktes
      gentemot henne. Tingsrätten har inte beslutat om att sekretess ska fortsätta att
      gälla för uppgifterna hos domstolen. Det förhållandet att poliserna inte
      avidentifierat AA i presentationen har alltså inte inneburit att poliserna röjt
      sekretessbelagda uppgifter om AA.
      Polismyndigheten anser att det inte finns skäl att anta att syftet med
      presentationen skulle ha varit något annat än att informera om polisens arbete.
      Det finns till exempel inte anledning att tro att polisernas intention skulle ha varit
      att kränka eller peka ut de misstänkta i ärendet.
      Det är givetvis positivt att Polismyndigheten strävar efter att vara så öppen som
      möjligt gentemot allmänheten och berättar om verksamheten i sig. Det kan
      däremot ifrågasättas om det är lämpligt att, i offentliga sammanhang, inte
      avidentifiera inblandade parter i brottmål, med beaktande av de olägenheter som
      kan uppstå för de inblandade parterna eller närstående till dessa.
                                                                           Dnr 3103-2018        Sid 3 (5)




      Hur olika personer upplever information som rör honom eller henne som av
      polisen lämnas ut varierar självklart. Det som upplevs som mycket
      integritetskränkande och besvärande av en person kan uppfattas som mindre
      allvarligt av en annan. För att respekten för den enskildes integritet och privatliv
      ska kunna upprätthållas måste det därför vid varje utlämnande av information
      finnas en tillräcklig försiktighetsmarginal. Självklart är det alltid polisen som har
      ansvaret för den information som lämnas ut. Detta ger, enligt Polismyndighetens
      mening, anledning att göra särskilt noggranna överväganden innan namnet på en
      misstänkt person lämnas ut.
      I enstaka fall kan det även tänkas att en avidentifiering inte är tillräcklig för att
      hindra att sambandet mellan individen och uppgiften spåras (prop. 1979/80:2 del
      A s. 84). En anonymisering av inblandade personer kan därför i vissa fall inte
      vara tillräcklig. Härvid är att märka att det kan vara otillräckligt att i en
      presentation maskera namn och bilder när personen i övrigt är lätt att identifiera,
      t.ex. för att fallet är känt i en till storleken relativt liten stad. Omständigheter av
      dessa slag ger anledning till än större försiktighet innan myndigheten lämnar ut
      uppgifter ur en förundersökning – även om uppgifterna inte skulle omfattas av
      sekretess – t.ex. vid en föreläsning. Polismyndigheten saknar idag rutiner och
      riktlinjer som omfattar denna typ av situationer.
      Att BB:s mamma inte har avidentifierats i aktuellt fall har föranlett olägenhet för
      henne. Polismyndigheten har förståelse för att händelsen varit besvärande och
      beklagar det inträffade. Att avidentifiera inblandade parter hade varit en relativt
      enkel åtgärd. Dock kan det ifrågasättas om en avidentifiering hade varit
      tillräcklig mot bakgrund av att fallet var relativt nytt och [den aktuella orten] inte
      är en särskilt stor stad.
      Polismyndigheten finner hur som att det var olämpligt att presentera det aktuella
      fallet utan att avidentifiera det samt att det är en brist att ett noggrannare
      övervägande inte har gjorts innan uppgifterna lämnades ut.
      Avslutningsvis vill Polismyndigheten anföra att det, under förutsättning att
      enskildas integritet och privatliv respekteras, inte föreligger några hinder mot att
      polisen i allmänna ordalag och utan närmare detaljer om enskilda berättar om sin
      verksamhet, om en särskild insats eller om någon annan händelse för
      allmänheten. Det inträffade föranleder dock Polismyndigheten att betona vikten
      av att iaktta noggrannhet vid utlämnande av personliga uppgifter, oavsett om
      dessa omfattas av sekretess eller ej, för att inte riskera att den personliga
      integriteten äventyras samt att det finns rutiner och riktlinjer som minimerar
      risken för att olägenheter uppstår för de inblandade parterna eller närstående till
      dessa.

Bedömning
Det stred mot Europakonventionens skydd för privat- och familjeliv att
vid föreläsningen nämna att vissa personer dömts för brott
Av utredningen framgår att syftet med föreläsningen var att informera om
polisens utredningsverksamhet. För att göra föreläsningen mer intressant valde
poliserna att berätta om en utredning som de själva hade arbetat med. Den
Powerpointpresentation som användes innehöll bl.a. för- och efternamn på
personer som förekommit i brottsutredningen och dömts av domstol.

Polismyndigheten har i sitt yttrande fört fram att de uppgifter som ingick i
presentationen blev offentliga i samband med att åtalet väcktes och har gjort
bedömningen att det förhållandet att AA inte avidentifierats inte innebar att
poliserna röjt sekretessbelagda uppgifter vid föreläsningen. Jag har inte
anledning att göra någon annan bedömning i det avseendet.
                                                                  Dnr 3103-2018       Sid 4 (5)




Det inträffade aktualiserar emellertid även andra bestämmelser än de som
Polismyndigheten har berört i sitt yttrande.

Av artikel 8 i Europakonventionen följer att var och en har rätt till respekt för
bl.a. sitt privat- och familjeliv (se artikel 8.1). Konventionen gäller som lag i
Sverige och ställer krav på att särskilt känslig information, t.ex. om begångna
brott, behandlas på ett ansvarsfullt sätt och inte görs i onödan tillgänglig för
andra än dem som har ett legitimt intresse av att få del av informationen (se
Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, 5 uppl. 2015, s. 390). Denna
rättighet får inte inskränkas av det allmänna annat än med stöd av lag och om
det i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till vissa särskilda
ändamål (se artikel 8.2 i konventionen).

Det sätt som brottsutredningen presenterades på innebar att det lämnades
uppgift om att de berörda personerna, däribland AA, hade dömts för brott. Av
vad som framkommit i ärendet sluter jag mig till att de berörda personernas
namn också omnämndes muntligen. Utredningen ger dock inget närmare besked
om i vilken omfattning som uppgifterna förekom.

Att lämna uppgift om att vissa namngivna personer är dömda för brott i ett
sådant här sammanhang innebär ett ingrepp i den rätt till respekt för privat- och
familjeliv som följer av artikel 8.1. Något lagstöd för polisernas agerande har
inte funnits. Jag kan inte se att det fanns något intresse som motiverade att dessa
uppgifter spreds till åhörarna vid föreläsningen.

Det är därför min bedömning att poliserna, som måste anses ha genomfört
föreläsningen som företrädare för Polismyndigheten, inte hanterade den aktuella
informationen på ett sådant ansvarsfullt sätt som förutsätts i artikel 8.1 i
Europakonventionen.

Det är förvånande att ingen av de inblandade poliserna reflekterade över varken
vilka förutsättningarna var att alls berätta om brottsutredningen, särskilt som
den hade anknytning till den ort där föreläsningen ägde rum, eller vilka
uppgifter som i så fall kunde användas och om de behövde avidentifieras.
Sådana överväganden borde man givetvis ha gjort oavsett att utredningen inte
längre omfattades av sekretess. Jag har inte underlag för att uttala mig om
huruvida en avidentifiering hade varit tillräcklig för att undvika omotiverade
intrång i de inblandades personliga integritet, men jag kan konstatera att det
hade varit en enkel och självklar åtgärd att utföra. De förberedelser som vidtogs
inför föreläsningen var enligt min mening bristfälliga.

Att en närstående till en av de dömda personerna fanns bland åhörarna vid
föreläsningen var särskilt olyckligt och jag har förståelse för om BB tog illa vid
sig och kände sig utpekad.

Polismyndigheten ska kritiseras för att poliserna presenterade uppgifter i strid
med artikel 8 i Europakonventionen.
                                                                 Dnr 3103-2018     Sid 5 (5)




Det kan också diskuteras om presentationen var förenlig med regleringen om
behandling av personuppgifter, som också kan omfatta muntligt utlämnande av
personuppgifter som finns i datorformat. Jag går dock inte närmare in på den
frågan.

Avslutande synpunkter
Det är positivt och värdefullt att Polismyndigheten informerar om sin
verksamhet vid t.ex. föreläsningar och i liknande sammanhang. Jag ser inte
något principiellt hinder mot att Polismyndigheten vid sådana tillfällen också
berättar om avslutade brottsutredningar för att särskilt belysa den delen av
myndighetens verksamhet. Ett grundläggande krav är dock att detta sker med en
sådan försiktighetsmarginal att det inte kommer i konflikt med de bestämmelser
som gäller. Förutom artikel 8 i Europakonventionen måste självfallet också
beaktas bl.a. regleringen om behandling av personuppgifter, den straffrättsliga
reglering som finns till skydd mot ärekränkning, regeringsformens krav på
saklighet och opartiskhet (se 1 kap. 9 §) samt polisförordningens krav på att
anställda inom polisen ska agera så hänsynsfullt som möjligt och uppträda på ett
sätt som inger förtroende (se 10 §).

Det framgår av Polismyndighetens yttrande att det vid tiden för föreläsningen
inte fanns några rutiner eller riktlinjer för den typ av informationsverksamhet
som är aktuell i ärendet. Sådana riktlinjer bör enligt min mening tas fram.

Ärendet avslutas.
