# Beslut av Kriminalvården om generella restriktioner för häktad

JO 2011-02-18 dnr 3108-2010

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2011-02-18              3108-2010                1 (3)
Chefsjustitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Beslut av Kriminalvården om generella restriktioner för häktad

## Anmälan

I en anmälan, som kom in till JO den 26 maj 2010, framförde AA kritik mot
                        Kriminalvården. Han anförde i huvudsak följande. Den 12 maj 2010 meddelade
                        tingsrätten att de restriktioner som gällt för honom och hans medåtalade hade
                        hävts. Den 19 maj framkom att Kriminalvårdens huvudkontor i stället hade beslutat
                        att han skulle beläggas med något som kan benämnas generella häktesrestriktioner,
                        innebärande bl.a. att all kontakt med anhöriga skulle ske under bevakning av
                        kriminalvårdspersonal. Den enda motivering som gavs var att han skulle kunna få
                        ett långt fängelsestraff.

## Utredning

Kriminalvården anmodades att yttra sig över anmälan. I sitt remissvar anförde
                        Kriminalvården (huvudkontoret), genom chefsjuristen BB, följande.
                                  –––

                                  Sakförhållanden m.m.
                                  Kriminalvården har inhämtat yttrande från region Stockholm som i sin tur inhämtat
                                  yttrande av verksamhetsområdet Kronoberg. Av dessa yttranden framkommer bl.a.
                                  följande. AA häktades och ålades restriktioner den 4 juni
                                  2009. Den 12 maj 2010 hävdes restriktionerna. Den 19 maj 2010 delgav
                                  Kriminalvården, häktet Kronoberg, AA muntligen ett beslut med det innehållet att
                                  han ålades häktesrestriktioner. Den 24 maj 2010 delgavs AA även ett skriftligt
                                  besked med det innehållet. Av beslutet framgår bl.a. att det är brottets art, den
                                  eventuella strafftidens längd, risken för fortsatt brottslighet samt eventuell framtida
                                  placering på anstalt med högre säkerhetsklass som var skälen för beslutet. Vidare
                                  framgår att beslutet innebär att samtliga besök ska bevakas, samtliga telefonsamtal
                                  kommer att avlyssnas, all post kommer att läsas och gemensamhet med andra
                                  intagna kommer att begränsas och beslutas av Säkerhetsgruppen.
                                  Den 2 juni 2010 begärde AA omprövning av beslutet. Den 4 juni 2010 beslutade
                                  Kriminalvården, region Stockholm, att inte ta upp frågan till prövning. Skälen för
                                  beslutet var huvudsakligen att beslutet om häktesrestriktioner inte var ett beslut i ett
                                  enskilt fall och därför inte var överklagbart. I beslutet framhölls också att det
                                  ankommer på häktet att pröva varje besök och varje telefonsamtal för sig samt
                                  huruvida viss gemensamhet kan tillåtas. Vidare framhölls att beslut i de enskilda
                                  fallen skulle vara överklagbara.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                   Dnr: 3108-2010     Sid 2 (3)




AA har därefter inkommit med flera ansökningar om besök, telefoni etc. Han har
därvid erhållit beslut – såväl bifall som avslag – i varje enskilt ärende med där
tillhörande besvärshänvisning.

Författningsbestämmelser
Av 3 § lag (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (HäL)
framgår att om en häktad vill vistas tillsammans med en eller flera andra häktade ska
han eller hon ges tillfälle till det. Gemensam vistelse får dock inte äga rum om det
innebär fara från säkerhetssynpunkt eller, i fråga om den som är häktad på grund av
misstanke om brott, fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott på annat sätt
försvåras.
Av 9 och 10 §§ HäL framgår bl.a. att den häktade får sända eller ta emot brev,
försändelser av annat slag eller andra skriftliga handlingar om det kan ske utan fara
från säkerhetssynpunkt.
Av 11 § HäL framgår bl.a. att den häktade inte får ta emot besök som kan medföra
fara från säkerhetssynpunkt. Om det behövs av säkerhetsskäl eller för att undvika att
bevis undanröjs eller utredning om brott på annat sätt försvåras, skall en eller flera
personer vara närvarande vid besök.
Av 12 § HäL framgår bl.a. att den häktade ska vägras telefonsamtal som kan
medföra fara från säkerhetssynpunkt och om det behövs ska en eller flera personer
på lämpligt sätt avlyssna samtal.
Av 16 § HäL framgår att beträffande den som är häktad på grund av misstanke om
brott är det undersökningsledaren eller åklagaren som ska besluta om restriktioner på
grund av fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott på annat sätt försvåras.
Denna åklagarens rätt är dock beroende av om den häktade får underkastas
restriktioner enligt 24 kap. 5 a § rättegångsbalken.
Av 18 § HäL framgår att om inte annat följer av 16 §, är det Kriminalvården som
meddelar beslut enligt denna lag beträffande den som är intagen i en förvaringslokal
som står under myndighetens tillsyn.
Av 22 § förvaltningslagen (1986:223) framgår att ett beslut kan överklagas av den
beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.
Av 19 § (HäL) framgår att Kriminalvårdens beslut i särskilda fall enligt HäL får
överklagas. Andra beslut av Kriminalvården enligt HäL får inte överklagas.

Kriminalvårdens bedömning
Det finns lagstöd för Kriminalvården att, även efter att restriktionerna hävts av
domstol, besluta om inskränkningar i den häktades rätt till korrespondens, telefoni,
besök och gemensamhet med andra intagna. Sådana begränsningar får emellertid
endast ske efter en individuell bedömning i det enskilda fallet. Att AA delgetts ett
generellt beslut om att han kommer att åläggas häktesrestriktioner var därför
felaktigt.
Kriminalvården har därefter upplyst AA om att han har rätt till beslut i varje enskilt
fall. AA har därefter inkommit med flera begäran om telefoni etc. På dessa begäran
har han fått beslut i varje enskilt fall, och därvid fått såväl avslag som bifall. AA har
också haft möjlighet att besvära sig mot besluten. Således har AA inte berövats
rätten till prövning i varje enskilt fall och därmed inte lidit någon rättsförlust.
Utöver detta förtjänar att nämnas att Kriminalvården, region Stockholm, den 22 juni
2010 har fastställt ett styrdokument för den administrativa processen kring klienter
som bedöms utgöra en högre säkerhetsrisk. Av dokumentet framgår att klienterna
har rätt till individuella beslut i varje enskilt fall.
                                                                  Dnr: 3108-2010   Sid 3 (3)




AA yttrade sig över remissvaret. Han anförde bl.a. följande. Han har varit häktad
och isolerad i 17 månader. Hans totala strafftid uppgår till sex år och fyra månader.
Strafftidens längd motiverar inte att han sitter isolerad.

I ett beslut den 18 februari 2011 anförde chefsJO Nordenfelt följande.

Bedömning
Kriminalvården har i remissvaret redogjort för tillämpliga bestämmelser. Dessa
bestämmelser innebär, sammanfattningsvis, att det är Kriminalvården i den i
ärendet aktuella situationen som bestämmer omfattningen – utifrån
säkerhetssynpunkt – av en häktads kontakter med omvärlden och med andra
häktade. En korrekt tillämpning av bestämmelserna förutsätter att det i varje enskilt
fall avseende besök, telefonsamtal, brev och gemensam vistelse sker en individuell
bedömning, som utmynnar i ett beslut som den häktade kan begära omprövning av.
Det beslut om generella restriktioner som AA delgavs var således felaktigt. Jag
finner inte skäl att försöka klarlägga vem som bar ansvaret för beslutet, utan nöjer
mig med att rikta kritik mot Kriminalvården för att det fattades. I anslutning till vad
AA anfört om den långa tiden i isolering vill jag erinra om att utgångspunkten
enligt 3 § lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. är att
en häktad som vill vistas i gemensamhet med andra häktade ska få göra det.
