# Länsrätt har avskrivit ärenden om riksfärdtjänst, eftersom tidpunkten för aktuell resa passerats, men ändå uttalat sig i sakfrågan. Fråga om betydelsen av sådana uttalanden vid kommunens prövning av senare ärenden rörande likartade förhållanden

JO 2007-08-02 dnr 3127-2006

BESLUT
                                                                           Datum                   Dnr                       Sid
                                                                           2007-08-02              3127-2006                1 (5)
Stf Justitieombudsmannen
Hans Ragnemalm




                        Länsrätt har avskrivit ärenden om riksfärdtjänst, eftersom tidpunkten för
                        aktuell resa passerats, men ändå uttalat sig i sakfrågan. Fråga om
                        betydelsen av sådana uttalanden vid kommunens prövning av senare
                        ärenden rörande likartade förhållanden

## Anmälan

AA klagade i en anmälan till JO på Storumans kommun. Klagomålen avsåg
                        handläggningen av och beslut i två ärenden om riksfärdtjänst. I anmälan uppgav
                        AA följande.
                                  Jag är funktionshindrad och kan på grund av detta inte resa med allmänna
                                  kommunikationer. Jag ansökte därför hos Storumans kommun om riksfärdtjänst med
                                  taxi när jag skulle åka till Skellefteå över en helg. Kommunen avslog min ansökan
                                  och beviljade i stället riksfärdtjänst med buss och ledsagare. Eftersom jag inte klarar
                                  av att resa med buss även om jag har en ledsagare med mig överklagade jag
                                  avslagsbeslutet till Länsrätten i Västerbottens län. Länsrätten konstaterade i
                                  domskälen att jag borde ha beviljats riksfärdtjänst med taxi. På grund av att
                                  tidpunkten för resan passerats beslutade emellertid länsrätten att med åberopande av
                                  domskälen avskriva målet från vidare handläggning. Beslutet, mål nr 1855-04 E,
                                  bifogas.
                                  Tidpunkten för resan hade som nämnts passerat, men eftersom länsrätten i dom-
                                  skälen uttalat att jag borde ha beviljats resa med taxi mellan Storuman och Skellefteå
                                  utgick jag ifrån att nästa ansökan från mig skulle beviljas förutsatt att övriga
                                  omständigheter var desamma. Så blev dock inte fallet. Följande höst skulle jag
                                  nämligen göra en exakt likadan resa mellan Storuman och Skellefteå. Syftet med
                                  resan var detsamma liksom själva resan som skulle vara Storuman–Skellefteå tur
                                  och retur. Mitt funktionshinder var detsamma, förutom att mitt tillstånd försämrats
                                  något under det år som gått.
                                  Storumans kommun avslog emellertid riksfärdtjänstresa med taxi och beviljade resa
                                  med buss och ledsagare. När jag ifrågasatte detta hävdade handläggaren, BB, att
                                  eftersom länsrätten inte meddelat någon dom tog de inte hänsyn till vad som
                                  antecknats i domskälen. Enligt handläggaren var detta enbart rekommendationer till
                                  kommunen och dessa rekommendationer hade kommunen inte någon skyldighet att
                                  följa. BB menade även att länsrättens avskrivningsbeslut inte var möjligt att
                                  överklaga och att kommunen naturligtvis annars skulle ha gjort det eftersom de
                                  anser att jag kan åka buss med ledsagare i stället för taxi.
                                  Jag överklagade även detta avslagsbeslut och påpekade då även för länsrätten att
                                  kommunen ansåg deras beslut vara rekommendationer och att det som krävdes för
                                  Storumans kommun var en dom. Länsrätten meddelade dom i målet. Domen med
                                  mål nr 2395-05 E bifogas. I domskälen skriver man åter att jag borde ha beviljats en




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                      Dnr 3127-2006      Sid 2 (5)




      resa med taxi. Domslutet lyder dock att målet avskrivs från vidare handläggning,
      med åberopande av domskälen, eftersom tidpunkten för resan passerats.
      Jag har nu åter varit i kontakt med handläggarna i Storumans kommun. Såväl BB
      (nu tjänstledig) som CC menar att även detta är en rekommendation från länsrätten.
      En rekommendation som de inte heller denna gång kommer att följa. En ny ansökan
      från mig kommer alltså även den att avslås. Jag kommer att överklaga, länsrätten
      kommer att anse att jag borde ha fått resa med taxi, men i slutänden blir det ändå
      ingen resa eftersom tidpunkten för resan har passerats när domen kommer och det
      måste till en ny ansökan för att den ska kunna bli av. Den nya ansökan kommer
      Storumans kommun att avslå och så vidare.
      Det kan inte vara rimligt att kommunala handläggare gång på gång tillåts ignorera
      såväl lagakraftvunna domar som beslut och medvetet obstruera lagstiftningen. Jag
      vill därför göra en JO-anmälan mot såväl Storumans kommun som dess handläggare
      för ansökningar om färdtjänst och riksfärdtjänst.

Utredning
Akterna i de aktuella ärendena och målen hämtades in från Storumans kommun
och Länsrätten i Västerbottens län.

Av handlingarna framgår bl.a. följande. Omsorgsnämnden i Storumans kommun
beslutade den 8 september 2004 att bevilja AA riksfärdtjänst med buss och
ledsagare för en resa den 24 och 26 september 2004 mellan Storuman och
Medlefors folkhögskola; yrkandet att få anlita taxi avslogs. Ärendet hade inletts
den 8 september 2004. AA överklagade beslutet den 6 oktober 2004. Länsrätten i
Västerbottens län fann i beslut den 9 maj 2005 i mål nr 1855-04 att AA:s ansökan
borde ha bifallits men avskrev målet eftersom tiden för resan hade förflutit. Med
avslag på begäran om att få anlita taxi beslutade Kommunstyrelsen i Storumans
kommun den 1 november 2005 att bevilja AA riksfärdtjänst med buss och
ledsagare för en resa den 18 och 20 november 2005 mellan Storuman och
Medlefors folkhögskola. Ärendet hade inletts den 21 oktober 2005. AA över-
klagade beslutet den 14 november 2005. Länsrätten i Västerbottens län fann i dom
den 7 mars 2006 i mål nr 2395-05 att AA:s ansökan borde ha bifallits men avskrev
målet eftersom tiden för resan hade förflutit.

Ärendet remitterades därefter till Storumans kommun för utredning och yttrande
över vad som framfördes i anmälan.

Kommunstyrelsen i Storumans kommun anförde i sitt yttrande följande.
      –––
      AA inkom med ansökan för riksfärdtjänst en dryg månad innan resorna skulle ske.
      Vid all utredning av riksfärdtjänst görs hembesök och utredningen sker med stöd av
      frågor från en utredningsblankett som används vid all utredning av riksfärdtjänst.
      Detta för att säkerställa att alla sökande skall få en likvärdig bedömning. Eftersom
      AA ansökte om en likadan resa under hösten 2004, begärde utredaren ett läkar-
      utlåtande som beskriver sökandens eventuella förmåga att resa med allmänna
      kommunikationer. Utredaren lämnade ett brev med frågor som skulle besvaras av
      läkare angående den sökandes förmåga och hur funktionshindret påverkas av att åka
      med allmänna kommunikationer. Utredaren fick tillåtelse av sökanden att kontakta
      sjukvården i Lycksele för att få svar på frågorna. Kontakt erhölls inte mellan
      utredaren och Lycksele sjukvård. En annan utredare fick i uppdrag att meddela
                                                                    Dnr 3127-2006    Sid 3 (5)




sökanden att kontakt inte erhållits. Sökanden ansåg att det skulle bli en orimlig
kostnad för resa och läkarbesök till Lycksele för detta läkarutlåtande. Utredare fick
muntligt löfte av AA att kontakta sökandes läkare i Umeå. Utredaren läste upp de
ställda frågorna. Utredaren beskrev för läkaren att sökanden tyckte att restiden skulle
bli för lång utifrån sökandens besvär. Läkaren ansåg att sökandens funktionshinder
inte berättigar till resa med bil, eftersom ledsagare och buss beviljats. Utredaren
läste upp detta för sökanden som fortfarande vidhöll att restiden skulle bli för lång.
Rutiner för handläggning av riksfärdtjänst och färdtjänst i Storumans kommun
framgår av bilaga 1 [här utelämnad, JO:s anmärkning].
Enligt lagen om riksfärdtjänst (1997:735) och gällande regelverk för riksfärdtjänst i
Storumans kommun skall den sökande styrka sitt funktionshinder med ett läkar-
utlåtande. Läkarutlåtande bekostas av sökanden. Utredaren har i detta fall hjälpt
sökande med att införskaffa ett läkarutlåtande, något som är utöver utredarens
skyldighet.
Utredaren fann att sökanden för den aktuella resan uppfyllde kraven för riksfärd-
tjänst med allmänna kommunikationer och ledsagare. I Transportrådets Allmänna
råd för riksfärdtjänsten 1989:3, vilka alltjämt används av domstolarna vid tolkning
av lagen om riksfärdtjänst, anges följande (sid 5):
”Tillståndet att anlita riksfärdtjänst skall ges för det färdsätt som med hänsyn till
resenärens förutsättningar är det minst kostsamma. Några utgångspunkter kan vara:
att tåg och buss i linjetrafik alltid är det billigaste alternativet
att en flygresa, även om den sker tillsammans med en ledsagare, så gott som alltid är
billigare än en lång taxiresa
att specialfordon är det dyraste färdmedlet.
Tillstånd skall därför i första hand ges för resan med tåg, flyg, buss eller båt i
reguljär trafik, eventuellt med ledsagare, om resenären med hänsyn till sina
förutsättningar kan resa med något av dessa färdmedel.
Tillstånd för resa med taxi eller specialfordon får endast ges om de allmänna
kommunikationerna inte kan utnyttjas p g a resenärens funktionshinder.
Tillgängligheten till allmänna kommunikationer ökar successivt med den fort-
löpande handikappanpassningen. Detta innebär att behovet av att anlita taxi och
specialfordon för riksfärdtjänstresor minskar. I tveksamma fall eller när resenären är
osäker på vilket färdsätt som kan utnyttjas bör handläggaren upplysa resenären om
vilka möjligheter som finns att resa med kollektiva färdmedel och vilken service
som trafikföretagen ger.”
Vid första resetillfället överklagade sökanden ärendet till Länsrätten i Västerbottens
län. Länsrätten konstaterade i mål 1855-04 att tiden för resan passerat och avskrev
målet (se tidigare insänt underlag).
Vid andra resetillfället överklagade sökanden på nytt beslutet hos länsrätten.
Länsrätten prövade även denna gång inte ärendet i sak p g a att tiden för resan
passerat, utan avskrev endast målet. Länsrätten ansåg vid båda tillfällena att
sökandens ansökningar borde ha bifallits. Värt att poängtera är att sökanden i sin
överklagan och utredaren i sin rättidsprövning angivit att det är av stor vikt att
överklagan tas upp till prövning och att dom avkunnas. Eftersom länsrätten endast
avskrivit målet går beslutet i praktiken inte att överklaga hos kammarrätten. Ur
rättssäkerhetssynpunkt måste detta vara oacceptabelt och föranleda att länsrätten ser
över sina rutiner. Riksfärdtjänstresor borde ha förtur i handläggningen i dom-
stolarna, eftersom det oftast är kort tid mellan ansökan och det datum då resan skall
göras, eller att dom fastställs för att vidare prövning skall kunna göras. Det är av stor
vikt att det går att överklaga de domar som länsrätten avkunnar, både för den
enskilde och för kommunen.
Utredaren har varit i kontakt med Kammarrätten i Sundsvall och där fått till svar att
om kommunen överklagar länsrättens beslut så är det bara avskrivningen av ärendet
och inte sakinnehållet som kan överklagas.
                                                                        Dnr 3127-2006     Sid 4 (5)




      Beslut om riksfärdtjänst fattas av kommunen för varje resa. Detta innebär att det vid
      varje ansökan bedöms huruvida den sökande till följd av funktionshinder måste resa
      på ett särskilt kostsamt sätt och, om så bedöms vara fallet, vilket färdsätt som
      beviljas för den aktuella resan. Eftersom varje ansökan om riksfärdtjänst föranleder
      en ny prövning har Storumans kommun således inte ignorerat lagakraftvunna domar,
      vilket sökande gör gällande. Utredaren har följt gällande lagstiftning och de regler
      för riksfärdtjänst som gäller för Storumans kommun, vilket inte kan anses vara att
      medvetet obstruera.
      Riksfärdtjänst med taxi och specialfordon är enligt ovan nämnda Allmänna råd
      komplement till allmänna kommunikationer och ska samplaneras när så är möjligt.
      Restiden varierar därmed beroende av antalet medresenärer och var deras slut-
      destinationer finns. Det finns därmed ingen garanti för sökanden att restiden blir
      kortare eller att resan blir mindre påfrestande med riksfärdtjänst med taxi än med
      andra färdmedel. Restiden blir lång även för personer utan funktionshinder. Detta är
      därför oftast inget skäl att få resan beviljad med taxi.
      Eftersom kollektivtrafiken görs alltmer tillgänglig för funktionshindrade blir det
      successivt allt oftare möjligt för funktionshindrade att resa med kollektivtrafiken.
      Vid behov även i form av riksfärdtjänst tillsammans med ledsagare. Ledsagare var i
      de aktuella fallen beviljade för att sökanden skulle kunna få stöd att resa sig upp i
      bussen och för att hjälpa till med att bära bagaget. Det kan konstateras att på den
      tänkta resvägen, Storuman, Lycksele och Skellefteå körs 25 av 33 turer med
      handikappanpassad buss. Detta innebär att det finns låg entré vid påstigning av
      bussen och handikapptoalett i bussen.
      Som en jämförelse kan Kammarrättens i Göteborg dom i mål nr 3140 rörande en
      ansökan om färdtjänst nämnas, där sökande hade svårigheter att genomföra
      ändamålet med sin resa om denna skulle företas med allmänna kommunikationer. I
      domen förs ett resonemang om att det endast är hur resan kan genomföras som skall
      bedömas och utredas, inte ändamålet med resan. Även om denna dom rör färdtjänst
      och inte riksfärdtjänst kan det ändå finnas skäl till en jämförelse eftersom kraven att
      få tillstånd till riksfärdtjänst enligt gällande lagstiftning är högre ställda än för
      färdtjänst.
      Med hänvisning till ovanstående bedömer kommunstyrelsen i Storumans kommun
      att det inte finns anledning till kritik av handläggning av AA:s ansökningar om
      riksfärdtjänst och hemställer att JO lämnar anmälan utan erinran eller annan åtgärd.
AA kommenterade remissvaret.

I beslut den 2 augusti 2007 anförde stf JO Ragnemalm följande.

Bedömning
Det är inte svårt att förstå, att anmälaren ställer sig frågande inför ett system, som
kan leda till att för henne förmånliga uttalanden i ett avgörande av en förvaltnings-
domstol inte får någon effekt. Grundproblemet är naturligtvis tidsfaktorn, dvs.
omöjligheten i många fall att hinna slutligt pröva och avgöra ett överklagande,
innan den sökta färdtjänstresan avses äga rum.

Den principfråga som här väckts har relativt nyligen varit föremål för behandling i
Regeringsrätten. I rättsfallet RÅ 2006 ref. 21, som också gällde riksfärdtjänst, hade
kammarrätten i sin överklagade dom avskrivit målet från vidare handläggning,
eftersom tiden för den aktuella resan vid prövningstillfället hade passerats, men
rätten hade trots utgången i målet uttalat sig i frågan huruvida klaganden varit
berättigad att företa den aktuella resan enligt sina önskemål. Regeringsrätten
noterade, att det hos förvaltningsdomstolarna utbildat sig en praxis av innebörd att
                                                                    Dnr 3127-2006     Sid 5 (5)




sakprövning bör ske i avskrivningsmål, när klaganden får anses ha ett befogat
intresse av att kunna få prövat om det funnits laga eller tillräckliga skäl för den
beslutade åtgärden.

Vad gäller innebörden av sådana uttalanden fastslog Regeringsrätten, att dessa
egentligen inte hör till avgörandet som sådant utan får ses som ett slags extra
service åt klaganden: ”Deras betydelse blir beroende av om beslutsmyndigheten är
beredd att i framtiden fästa något avseende vid dem. Några självständiga
verkningar har inte uttalandena, och de kan naturligtvis inte på motsvarande sätt
som en fastställelsedom ligga till grund för ett nytt avgörande.”

Jag har i princip ingen annan mening, även om jag anser det tämligen självklart, att
en myndighet, som har att bedöma en fråga i vilken ett överordnat organ –
dessutom en domstol – tidigare gett uttryck för en viss uppfattning, har att beakta
vad som då sagts, även om uttalandet gjorts på nämnt sätt och alltså inte är direkt
bindande. Beaktas måste dock alltid att två snarlika fall inte nödvändigtvis behöver
vara identiska. Även om en och samma sökande vid upprepade tillfällen ansöker
om riksfärdtjänst avseende samma resmål, kan t.ex. både sökandens hälsotillstånd
och utbudet av färdmedel och dessas kvalitet ha förändrats. En ny ansökan
förutsätter således under alla förhållanden en förnyad prövning med beaktande av
då föreliggande omständigheter.

Av det sagda framgår att jag saknar grund för att rikta kritik mot Storumans
kommun för hanteringen av de båda ärendena om riksfärdtjänst.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
