# Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län med anledning av handläggningen av en begäran om handräckning enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

JO 2003-09-26 dnr 3135-2002

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2003-09-26         3135-2002              1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Anmälan mot Polismyndigheten i Stockholms län med anledning av
                        handläggningen av en begäran om handräckning enligt lagen (1990:52)
                        med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)

## Anmälan

I en anmälan till JO kritiserade föreståndarna för Hassela Gotland, AA och BB, tf.
                        polismästaren CC vid Polismyndigheten i Stockholms län, Söderorts polis-
                        mästardistrikt. De anförde i huvudsak följande. En snart 17-årig flicka, som var
                        LVU-placerad på Hassela Gotland, avvek den 3 september 2002 från kollektivet
                        och begav sig till Stockholm. Socialtjänsten på Gotland begärde därför polis-
                        handräckning för transport tillbaka till Hassela Gotland. Efter ett intensivt polis-
                        arbete hittades flickan eftermiddagen den 4 september 2002. Enligt polisen i
                        Västerort skulle flickan hållas i förvar hos polisen till morgonen därpå, då transport
                        skulle ordnas till Gotland. Trots detta beslutade CC under natten att flytta flickan
                        till socialjouren. Flickan avvek från socialjouren tidigt på morgonen den 5
                        september. Tidigt påföljande morgon kunde hon sedan åter omhändertas av
                        polisen.

                        AA och BB ansåg att CC, genom att inte hålla kvar flickan i tryggt förvar under
                        natten, bl.a. inte hade följt gällande regler om efterlysning och handräckning.

## Utredning

Handlingar i Polismyndighetens i Stockholms län ärenden K224837-02 och AA-
                        444-55897-2002 och i Polismyndigheten Gotlands ärende 618-1944-02 infordrades
                        och granskades.

                        Ärendet remitterades till Polismyndigheten i Stockholms län för upplysningar och
                        yttrande över vad som hade anförts i anmälan till JO.

                        Polismyndigheten kom in med ett remissvar till vilket var fogat ett yttrande från
                        CC.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 3135-2002       Sid 2 (4)



CC anförde följande.

## Bakgrund

Den 2 september till den 6 september 2002 tjänstgjorde jag som beredskapshavande
      polischef i Stockholms län. Klockan 00.55 den 5 september kontaktades jag i
      tjänsten per telefon av polisinspektör DD från Västerorts polismästardistrikt.
      DD handlade ett ärende i vilket en 17-årig flicka, omhändertagen enligt LVU,
      avvikit från Hassela på Gotland. Flickan var efterlyst och hade blivit anträffad av
      polisen i Västerort, som också beviljat handräckning för flickan, EE – – – .
      DD kontaktade mig i egenskap av beredskapshavande polischef för att få svar på
      frågan om EE kunde förvaras inlåst i polisarrest över natten i avvaktan på transport
      till Gotland. Vid denna tidpunkten fanns inga häkten att tillgå. För att få ett bättre
      beslutsunderlag frågade jag DD om han kände till ärendet närmare. DD meddelade
      att han kände till flickan sedan tidigare, att hon hade en lindrigare miss-
      bruksproblematik och att hon rymt från sin LVU-placering ett stort antal gånger.

      Skäl för beslut
      Enligt RPS föreskrifter 2000:58, FAP 102-1 bör den som är mellan 15 och 18 år
      förvaras i polisarrest endast när det är absolut nödvändigt. Enligt Kommentaren till
      polislagen (Berggren och Munck, uppl. 3, Stockholm 2002) bör en person som är
      under 18 år förvaras i polisarrest endast om synnerliga skäl kan åberopas, såsom att
      den omhändertagne på grund av sitt uppträdande är farlig för sig själv eller annan.
      En prövning enligt behovs- och proportionalitetsprincipen skall göras vilket bland
      annat skall innebära att det normalt inte kommer ifråga att placera ungdomar mellan
      15 och 18 år i arrest.
      De fakta som föredrogs för mig i ärendet tillsammans med de uppgifter jag fick
      fram genom kompletterande frågor visade inte enligt min uppfattning på sådana
      synnerliga skäl att EE borde förvaras i arrest.
      Då häkten inte fanns att tillgå och huvudansvaret för EE åvilar socialtjänsten gav jag
      DD i uppdrag att utreda socialtjänstens förutsättningar att ta emot henne. Jag fick
      beskedet att det inte fanns några lediga platser på § 12-hem i Stockholm men att
      socialjouren kunde ta hand om henne. Om socialtjänsten haft en annan uppfattning
      hade ett alternativ varit att förvara EE i annat utrymme på polisstationen med
      bevakning.
Polismyndigheten anförde bl.a. följande.

## Rättslig reglering

Handräckning enligt LVU regleras i 43 § och skall enligt förarbetena (prop.
      1979/80:1 s. 364) endast begäras om uppgiften inte kan lösas på annat sätt. Av
      kommentaren till nya sociallagarna framgår att handräckning inte får användas som
      en rutinåtgärd, utan biträde av polis bör utnyttjas med försiktighet (Norström,
      Thunved, femtonde upplagan, s. 308 ff.). I Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS
      1997:15) framgår att socialnämnden vid en handräckning hela tiden har ett ansvar
      för den unge. Socialstyrelsens uppfattning är att förvarstagande av unga hos polis i
      möjligaste mån bör undvikas. Någon möjlighet för socialnämnden att begära förvar
      hos polisen finns inte.
      Av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om förvaring av personer i
      polisarrest; RPSFS 2000:58, FAP 102-1, framgår att ungdomar mellan 15 och 18 år
      bör förvaras i polisarrest endast när det är absolut nödvändigt. Enligt kommentaren
      till polislagen (Berggren och Munck, tredje upplagan, s. 115) bör en person som är
      under 18 år förvaras i polisarrest endast om synnerliga skäl kan åberopas, såsom att
      den omhändertagne på grund av sitt uppträdande är farlig för sig själv eller annan.
      JO har i beslut (1981/82 s. 172 f.), bl.a. anfört följande. Ett kortvarigt kvarhållande
      får anses rymmas inom handräckningsinstitutet. Rätten till kvarhållande bestäms av
                                                                         Dnr 3135-2002      Sid 3 (4)



      ändamålet med handräckningen. Enligt JO är det önskvärt att socialvårdens resurser
      i första hand tas i anspråk för den unges förvaring.
      JO har även i ett senare beslut (1989/90 s. 248 f.) understrukit att socialnämnden
      har ett övergripande ansvar för den unge och att detta ansvar kvarstår även sedan
      nämnden har begärt handräckning av polisen.

## Bedömning

Polismyndigheten vill inledningsvis hänvisa till det yttrande av polisintendenten CC,
      som har bifogats detta yttrande (se ovan; JO:s anmärkning) och vill därutöver
      framföra följande.
      Polismyndigheten har möjlighet att hålla kvar barn och ungdomar hos polisen.
      Myndigheten måste dock i varje enskilt fall överväga huruvida detta är lämpligt.
      Vid denna prövning har myndigheten att bl.a. väga in huruvida det finns någon
      möjlighet att i första hand utnyttja socialtjänstens egna resurser för ett sådant kvar-
      hållande. Om handräckning skall ske, men transport inte omedelbart kan ordnas, bör
      polismyndigheten undersöka möjligheten till förvar genom socialförvaltningens
      försorg. För ställningstagande i en sådan fråga bör polismyndigheten regelmässigt
      underrätta socialförvaltningen på orten.
      Polismyndigheten bär också ansvaret för att förvaring i avvaktan på transport inte
      sker under mera ingripande former än som är påkallat med hänsyn till omständig-
      heterna. JO har i sina tidigare beslut uttalat att det är önskvärt att socialtjänstens
      resurser i första hand tas i anspråk i de fall den unge måste hållas kvar i avvaktan på
      transport.
      I det aktuella fallet kontaktade polismyndigheten socialtjänsten för att efterhöra om
      det fanns någon möjlighet för dem att förvara den unge i avvaktan på en transport.
      Företrädare för socialjouren uppgav att de hade möjlighet att ta emot den unge under
      den aktuella tiden. Polismyndigheten anser därför att CC:s beslut att inte hålla den
      unge i förvar hos polisen var riktigt.
      Polismyndigheten anser att det ankom på socialjouren att vidta de åtgärder som
      krävdes för att förvara den unge under betryggande former. Polismyndigheten vill
      här peka på möjligheten till ett nytt tillfälligt placeringsbeslut till Stockholm enligt
      11 § LVU, vilket skulle ha givit socialjouren möjlighet att kvarhålla den unge. I det
      ovan angivna beslutet (1981/82 s. 172) har JO uttalat (s. 185) att för det fall en
      betryggande förvaring kan nås genom förvaltningens försorg, upphör polismyndig-
      hetens ansvar för den unge under den tid han eller hon är omhändertagen av
      förvaltningen.
Dagboksanteckningar från socialjouren i Stockholm granskades.

Hassela Gotland bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret men hördes inte av.

Bedömning
Vid utredningen har kommit fram att en snart 17-årig flicka, som vårdades på
behandlingshemmet Hassela Gotland med stöd av lagen (1990:52) med särskilda
bestämmelser om vård av unga (LVU), den 3 september 2002 avvek därifrån,
vilket ledde till ett beslut om polishandräckning med stöd av 43 § LVU. Syftet
med beslutet var att återföra flickan till Gotland. Det framgår vidare att flickan på-
träffades av polisen i Stockholm på eftermiddagen den 4 september 2002, att
CC omkring kl. 01.00 den 5 september beslutade att flickan skulle överlämnas till
socialjouren i Stockholm samt att flickan, sedan hon överlämnats dit, avvek tidigt
på morgonen den 5 september.

Som polismyndigheten anfört har JO tidigare uttalat att det är önskvärt att man i
första hand tar socialtjänstens resurser i anspråk för förvaring av barn eller
                                                                   Dnr 3135-2002   Sid 4 (4)



ungdomar som måste hållas kvar i avvaktan på transport i samband med att de är
föremål för polishandräckning (JO 1981/82 s. 185). I förevarande fall kontaktade
polisen socialjouren och fick, såvitt kommit fram under utredningen, då besked om
att man där kunde ta emot flickan och att hon därför transporterades dit. Mot denna
bakgrund föranleder CC:s beslut inte någon kritik från min sida.

Jag vill emellertid nämna att JO i det nyss angivna beslutet också uttalade att
barnet, om det har gripits sent en kväll och skall föras till en avlägset belägen ort,
bör kunna hållas kvar hos polisen under natten till dess resan kan påbörjas på-
följande dag (s. 184). I det nu aktuella fallet kontaktades CC först omkring kl.
01.00 natten mellan den 4 och 5 september och flickan transporterades drygt en
timme senare till socialjouren. Det kan mot denna bakgrund diskuteras om det inte
hade varit lämpligare att flickan under resten av natten förvarats på polisstationen
med bevakning, dock inte i polisarrest. Jag vill i detta sammanhang peka på att CC
synes ha känt till att flickan var rymningsbenägen.

Vad som i övrigt kommit fram föranleder inte något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
