# Fråga om skyldighet för en svensk ambassad att ta emot asylansökningar och sända dem vidare till behörig beslutsfattare

JO 2000-02-15 dnr 3145-1999

BESLUT
                                                                            Datum                   Dnr                       Sid
                                                                            2000-02-15              3145-1999                1 (3)
Stf justitieombudsmannen
Leif Ekberg




                        Fråga om skyldighet för en svensk ambassad att ta emot asyl-
                        ansökningar och sända dem vidare till behörig beslutsfattare

## Bakgrund

Makarna AA och BB uppgav i en skrivelse den 12 juli 1999 till Sveriges ambassad
                        i Bonn att de och deras tre barn sökte asyl/uppehållstillstånd i konungariket Sverige
                        (Asyl/Bleiberecht im Königreich Schweden). Följande svar (i översättning från
                        tyska) avgavs den 28 juli 1999 av en ambassadsekreterare.
                                  Bästa herr AA Bästa fru BB
                                  Med anledning av er skrivelse där ni underrättar er om möjligheterna till asyl i
                                  Sverige måste ambassaden meddela er att varken den svenska ambassaden eller ett
                                  svenskt konsulat i Förbundsrepubliken kan behandla en begäran om asyl. Asylfråga
                                  blir det endast när en flykting till följd av omständigheterna har sett sig tvungen att
                                  söka sin tillflykt till Sverige.
                                  I det här sammanhanget skall nämnas att en av grundprinciperna i de svenska
                                  flyktingbestämmelserna är regeln om första asylland. Denna regel säger att en
                                  flykting måste söka asyl i det första land som han efter sin flykt kommer till om han
                                  kan uppehålla sig där utan fara för ytterligare förföljelse. Det vill säga att personer,
                                  som redan befinner sig i ett tredje land och är utom fara där, inte kan räkna med att
                                  få asyl i Sverige.
                                  Här kan också nämnas att Sverige varje år reserverar ett antal platser för flyktingar
                                  enligt den s.k. flyktingkvoten. Dessa flyktingar överförs genom Förenta Nationernas
                                  flyktingorgan UNHCR.
                                  Visserligen kan man få uppehållstillstånd i Sverige när det är fråga om familje-
                                  anknytning. Men detta gäller bara kärnfamiljer eller anhöriga som står i ett sådant
                                  förhållande till varandra att de inte kan leva åtskilda. Denna relation måste dock ha
                                  förevarit redan i hemlandet.
                                  Därmed skulle det vara uteslutet att ni kunde få uppehållstillstånd i Sverige på grund
                                  av återförening med er syster.

## Anmälan

CC, som är ledamot av den tyska förbundsdagen, överlämnade de båda
                        skrivelserna den 12 juli respektive den 28 juli 1999 till JO och begärde att JO
                        skulle utreda handläggningen av familjen AA:s ansökningar om asyl och
                        uppehållstillstånd.




 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                            Dnr 3145-1999      Sid 2 (3)



Utredning
Ärendet remitterades till Regeringskansliet, Utrikesdepartementet, för utredning
och yttrande. Utrikesdepartementet, genom expeditionschefen DD, uttalade
följande.

      Utrikesdepartementet har inget att anmärka på ambassadens i Bonn/Berlin hand-
      läggning av asylärendet. Tvärtom synes enligt departementets bedömning svars-
      brevet som ambassaden skickat mycket väl uppfylla alla tänkbara krav på hand-
      läggning och service. Ambassadens redogörelse bifogas. Beträffande handläggning
      av asyl- och uppehållstillståndsärenden [gäller] följande.
      Två olika asylbegrepp används ofta, nämligen territoriell asyl och diplomatisk asyl.
      Diplomatisk asyl innebär att en person som är förföljd ges fysiskt skydd på en
      beskickning i sitt hemland eller i ett tredje land. Enligt svensk folkrättsuppfattning
      har beskickningar inte någon rätt att ge diplomatisk asyl. Möjligen kan undantag
      göras i trängande humanitära situationer som t.ex. när någon svävar i akut livsfara.
      Med territoriell asyl avses en stats rätt att på sitt territorium ge politiskt förföljda rätt
      att vistas där. Detta är således den form av asyl som Sverige främst kan ha möjlighet
      att ge. Skyddsprövning enligt den svenska utlänningslagen (UtlL) omfattar emeller-
      tid endast asylsökande som redan befinner sig i Sverige. Detta innebär att bestäm-
      melserna om asyl i 3 kap UtlL inte avser personer som sökt asyl utanför Sverige
      och som befinner sig utanför Sveriges gränser. I sammanhanget kan det s.k. kvot-
      flyktingsystemet som handhas av Statens Invandrarverk nämnas. En sådan fram-
      ställning om skydd skall sökanden göra via UNHCR. Det förtjänar också att nämnas
      att Sverige i enlighet med den s.k. Dublinkonventionen tillämpar den s.k. första
      asyllandsprincipen. Denna innebär i korthet att asylfrågan skall prövas i det första
      säkra land som personen kommer till efter flykten.
      En utlänning som utanför Sverige, i ett annat land än hemlandet, söker upp en
      utlandsmyndighet bör således hänvisas till myndigheterna i vistelselandet eller till
      UNHCR:s kontor i det landet.
      En utlänning som kan åberopa anknytning till Sverige genom anhöriga som är
      bosatta här kan ha möjlighet att få uppehållstillstånd. Av 2 kap 4 § tredje stycket
      UtlL framgår dock att rätten för personer utanför kärnfamiljen att förena sig med
      anhöriga i Sverige är mycket begränsad. En ansökan om uppehållstillstånd skall
      lämnas in vid ambassaden på ett särskilt ansökningsformulär och en intervju med
      sökanden skall företas. Beslutet fattas av Statens Invandrarverk.
      Enligt departementets uppfattning kunde ambassaden ha informerat om möjligheten
      att ansöka om uppehållstillstånd på det särskilda formuläret. I övrigt anser departe-
      mentet inte att CC:s klagomål mot ambassaden i Bonn/Berlin är befogat.
I ambassadens redogörelse anförde ambassadören EE bl.a. följande.
      Ambassaden får då och då förfrågningar från enskilda och olika organisationer om
      vad som gäller för att asyl skall kunna beviljas i Sverige. Utgångspunkten från
      ambassadens sida är givetvis att snabbt och korrekt besvara dessa förfrågningar, och
      ur ett allmänt perspektiv redogöra för möjligheterna till asyl i Sverige. Ambassaden
      söker samtidigt klargöra att den inte har att pröva enskilda asylansökningar.
      Ett svarsbrev skickades från ambassaden den 28 juli 1999 direkt till familjen AA
      med kopia till CC. Utgångspunkten var att lämna information ur ett allmänt
      perspektiv, utan att göra någon prövning av familjen AA:s specifika fall, eftersom
      det ju inte är ambassadens uppgift att pröva asylansökningar.
I beslut den 15 februari 2000 anförde stf. JO Ekberg följande.

Bedömning
Den fråga som tagits upp till utredning är huruvida familjen AA:s skrivelse till
ambassaden handlagts på ett korrekt sätt. Av innehållet i svarsskrivelsen den 28 juli
                                                                    Dnr 3145-1999     Sid 3 (3)



1999 framgår att ambassaden uppfattat och behandlat skrivelsen som endast en
begäran om upplysningar, och då främst i fråga om asylförfarandet. Ambassadören
EE har också i sin redogörelse för ärendet bekräftat att ”utgångspunkten var att
lämna information ur ett allmänt perspektiv, utan att göra någon prövning av
familjen AA:s specifika fall, eftersom det ju inte är ambassadens uppgift att pröva
asylansökningar”.

Jag konstaterar, för min del, att familjen AA:s skrivelse, förutom en beskrivning av
levnadsförhållanden m.m., omfattar en klar begäran om asyl/uppehållstillstånd och
att familjen åberopar humanitära skäl för sin begäran. Vid sådant förhållande har
de haft en ovillkorlig rätt att få sina ansökningar prövade i normal ordning. En
utlandsmyndighet är alltid skyldig att ta emot en ansökan om uppehålls- och/eller
arbetstillstånd och, i de fall myndigheten inte själv är behörig att göra prövningen,
sända in den till behörig beslutsfattare, i detta fall Statens invandrarverk (jfr 3 kap.
7 § utlänningsförordningen, 1989:547). Det bör däremot inte förekomma att
myndigheten gör någon slags förhandsbedömning och utifrån den avgör om en
ansökan skall sändas vidare eller inte.

Ambassaden har givetvis varit i sin fulla rätt att informera familjen AA om tillämp-
liga regler för asyl m.m. på sätt som skett. Därutöver har det emellertid ålegat
ambassaden att formellt behandla den ingivna skrivelsen som en ansökan om
asyl/uppehållstillstånd. Ett första steg kunde då ha varit att – tillsammans med
informationsskrivelsen – tillställa familjen AA de särskilda ansökningsformulären
för uppehållstillstånd.

Genom att ambassaden handlagt familjen AA:s skrivelse på ett ofullständigt sätt
har familjen betagits rätten att få ett formligt beslut som den, vid avslag, kunnat
överklaga. Ambassaden kan inte undgå kritik för det inträffade.

–––––––––––––––

Utrikesdepartementet har i ett cirkulär den 9 mars 2000 tillställt samtliga am-
bassader och karriärkonsulat samt handelskontoret i Taipei JO:s beslut och särskilt
påpekat att en utlandsmyndighet alltid är skyldig att ta emot en klar begäran om
asyl/uppehållstillstånd för prövning av Statens invandrarverk. Utlandsmyndigheter-
na har samtidigt underrättats om att texten i utrikesförvaltningens Rättshandbok är
ofullständig beträffande personer som söker asyl/uppehållstillstånd vid en utlands-
myndighet.
