# Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland, som utrett en brottsmisstanke så långsamt att brottet hann preskriberas innan
utredningen slutförts

JO 2012-05-15 dnr 3148-2011

BESLUT
                                                                          Datum                    Dnr                       Sid
                                                                          2012-05-15               3148-2011                1 (4)
Justitieombudsmannen
Hans-Gunnar Axberger




                        Kritik mot Polismyndigheten i Västra Götaland, som utrett en
                        brottsmisstanke så långsamt att brottet hann preskriberas innan
                        utredningen slutförts


                          Beslutet i korthet: Sedan en förundersökning angående skadegörelsebrott
                          återupptagits, gav förundersökningsledaren polismyndigheten direktiv för den fortsatta
                          utredningen. I stället för att skyndsamt slutföra arbetet bedrevs detta – trots upprepade
                          påminnelser från förundersökningsledaren – på ett så bristfälligt sätt att preskription inträtt
                          när förundersökningen slutligen redovisades till åklagaren. Huvudansvaret faller på
                          Polismyndigheten i Västra Götaland, som därför kritiseras för att målsägandens anmälan
                          inte blev utredd på det sätt denne haft rätt att kräva.




                        AA har anmält Polismyndigheten i Västra Götaland och Åklagarmyndigheten,
                        Göteborgs åklagarkammare, till JO. Av anmälan framgick bl.a. följande.

                        AA och hans sambo utsattes under 2008-2009 för skadegörelse genom att däcken
                        på deras bilar punkterades vid ett tjugotal tillfällen. Skadegörelserna hade orsakat
                        dem stora kostnader. Det stod snart klart att det var sambons före detta fästman
                        som ville hämnas. De gjorde ett flertal polisanmälningar men någon
                        förundersökning inleddes inte förrän de lyckades filma en skadegörelse.
                        Förundersökningen lades ned men återupptogs sedan de överklagat beslutet.
                        Därefter hände emellertid ingenting i ärendet. Åklagaren hänvisade hela tiden till
                        att polisen inte lämnade de uppgifter som krävdes, under det att polisen hävdade att
                        utredningen var färdigställd. Till slut lade åklagaren åter ned förundersökningen,
                        nu på grund av att preskription inträtt. Åklagaren borde ha bevakat
                        preskriptionstiden.

                        Han och hans sambo ville ha upprättelse och någon form av skadestånd.

## Utredning

Av handlingarna i ärendet framgick bl.a. följande. Med anledning av anmälningar
                        från AA och dennes sambo, BB, inleddes förundersökning avseende misstanke om
                        ofredande och skadegörelse i ett flertal fall. Utredningen avsåg bl.a. en
                        skadegörelse den 18 april 2009, vilken hade filmats av AA och BB. Genom ett
                        beslut av åklagare den 2 november 2009 lades förundersökningen avseende


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                     www.jo.se
                                                                      Dnr 3148-2011     Sid 2 (4)




samtliga dessa brottsmisstankar ned. I ett beslut den 24 mars 2010 förordnade vice
överåklagaren CC, Åklagarmyndigheten, Utvecklingscentrum Malmö, att
förundersökningen angående misstanke om skadegörelse den 18 april 2009 skulle
återupptas. Det skedde under ledning av kammaråklagaren DD. I ett beslut den 15
juni 2011 lades förundersökningen åter ned, nu på den grunden att brottet hade
preskriberats.

Polismyndigheten i Västra Götaland anmodades att yttra sig. Polismyndigheten
(biträdande länspolismästaren EE) lämnade följande redogörelse för sin
handläggning.
      AA och BB gjorde vid ett besök på polisstationen vid polisenheten Göteborgs City
      den 18 april 2009 en polisanmälan om ett brott begånget samma datum (ärende
      K59179-09). Anmälan avsåg en händelse där däcken på deras bilar blivit
      sönderskurna. Brottet rubricerades som skadegörelse och förundersökning inleddes
      samma dag efter beslut av polisinspektören FF.
      Den 19 april 2009 upprättades en tilläggsanmälan i ärendet. En av målsägandena
      lämnade bl.a. in ett USB-minne som innehöll en film. Enligt målsäganden visade
      filmen hur den för brottet utpekade personen skar sönder däcken på målsägandens
      bil.
      Den 28 april 2009 lades ärendet i balans. Ärendet återupptogs den 7 juli samma år
      varefter handläggaren, polisinspektören GG, bl.a. höll förhör med målsägande och
      misstänkt.
      Den 18 september 2009 delgavs den misstänkte utredningen och den 22 september
      2009 redovisades förundersökningen till åklagare. Förundersökningsprotokollet
      innehöll förutom ärende K59179-09 även ytterligare 12 anmälningar angående
      ofredande och skadegörelse.
      Den 2 november 2009 beslutade assistentåklagaren HH att inte väcka åtal. Beslutet
      överklagades. Den 24 mars 2010 beslutade vice överåklagaren CC vid
      Utvecklingscentrum i Malmö att förundersökningen avseende skadegörelse,
      K59179-09, skulle återupptas.
      Den 9 april 2010 skickade kammaråklagaren DD ett e-postmeddelande till utredaren
      GG. I meddelandet upplyste DD att han hade övertagit förundersökningsledningen
      och att det i beslutet från Utvecklingscentrum i Malmö angetts vilka
      förundersökningsåtgärder som skulle vidtas. DD skrev vidare att han skickade
      beslutet med internpost till GG och att de båda skulle ha kontakt efter det att GG
      tagit del av vad som angetts i beslutet. GG var registrerad som handläggare i ärendet
      mellan den 30 april och den 14 juni 2010.
      Den 30 juni 2010 skickade DD en påminnelse, rubricerad Påminnelse 1, ställd till
      den utredare som då var handläggare i ärendet. Av påminnelsen framgår att det då
      hade gått tre månader sedan direktiv lämnades eller någon utredningsåtgärd senast
      vidtogs i ärendet. I påminnelsen önskade DD samtidigt besked om när
      utredningsåtgärder kunde väntas vidtas i ärendet.
      Den 16 september 2010 skickade DD en ny påminnelse i ärendet, Påminnelse 2,
      denna gång ställd ”till utredaren och utredningsbefäl Göteborg City”.
      Såvitt framkommit besvarades varken den första eller andra påminnelsen. Det
      vidtogs inga utredningsåtgärder i den återupptagna förundersökningen förrän i
      november 2010. Den 23 november 2010 ajourfördes JJ som ny handläggare och av
      anteckningar som hon förde i ärendet framgår att hon mellan den 23 november och
      den 30 november 2010 försökte få kontakt med målsägandena och lämnade
      meddelade på en av målsägandenas telefonsvarare. Den 3 december 2010 höll
      biträdande handläggaren KK ett målsägandeförhör med den kvinnliga målsäganden.
                                                                 Dnr 3148-2011     Sid 3 (4)




KK upprättade samma dag en promemoria i ärendet. I januari 2011 hade JJ förevisat
den ovan nämnda filmen för den kvinnliga målsäganden och ett vittne. I samband
med detta hölls förhör med målsäganden och vittnet. I ärendet finns vidare antecknat
att JJ under en tid sökte målsäganden AA på telefon utan att få kontakt.
Den 2 mars 2011 ajourfördes LL som ny handläggare i ärendet.
Den 3 april 2011 mottog chefen för polisområde Storgöteborg en påminnelse från
avdelningschefen MM vid Göteborgs åklagarkammare. I påminnelsen, som
rubricerades Påminnelse 4, önskade avdelningschefen besked om vilka åtgärder som
Polismyndigheten avsåg att vidta för att förundersökningen skulle kunna slutföras i
ärendet. Påminnelsen hänvisade till fel diarienummer i Polismyndigheten och det
krävdes viss efterforskning av polisområdet innan den kunde hänföras till rätt
ärende. I Påminnelse 4 fanns inget antecknat om förestående preskription. Till
Påminnelse 4 bifogades bl.a. en påminnelse från kammaråklagaren DD rubricerad
Påminnelse 3. Påminnelse 3 hade samma Åklagarmyndighetens diarienummer som
den första och andra påminnelsen i nu aktuellt ärende, men var ställd till
utredningsbefälet vid en annan polisenhet i polisområdet och hänvisade till ett annat
diarienummer i Polismyndigheten än K59179-09. Varken vid tidpunkten för
polisområdets mottagande av Påminnelse 4 eller senare har det kunnat utredas om
Påminnelse 3 över huvud taget hade nått ansvarig handläggare eller ansvarigt
utredningsbefäl för det aktuella ärendet, K59179-09.
Den 26 april 2011, dvs. efter det att preskription hade inträtt, lämnade chefen för
polisområde Storgöteborg skriftligt svar till avdelningschefen MM ang. påminnelsen
i ärendet. I svaret angavs att det aktuella ärendet då handlades av LL vid
utredningsenheten, att det återstod att höra ett vittne samt att det hade varit vissa
svårigheter att få tag i vittnet. I svaret angavs också att ledningen för utrednings-
enheten var underrättade om att se till att ärendet handlades omgående. [---] Den 10
juni 2011 överlämnade LL utredningen till kammaråklagaren DD för beslut.
Efter en redogörelse för den rättsliga regleringen på området redovisade
polismyndigheten följande bedömning.
Såvitt avser tiden efter vice överåklagaren CC:s beslut att återuppta
förundersökningen vidtogs inte några utredningsåtgärder i ärendet förrän i november
2010. Det kan också konstateras att brottet som utredningen avsåg preskriberades
den 18 april 2011. Vid den tidpunkten hade polisområdet mottagit i vart fall tre
skriftliga påminnelser i ärendet. Det var emellertid först sedan påminnelsen från
avdelningschefen vid Göteborgs åklagarkammare inkom i april 2011 som det med
visshet kan sägas att en påminnelse diariefördes och besvarades. Det kan i det
sammanhanget noteras att den sista påminnelsen skickades från
Åklagarmyndigheten mindre än tre veckor innan brottet preskriberades, dock utan
att det påpekades någonting om preskription i påminnelsen.
Naturligtvis borde åtgärder ha vidtagits i polisområdet senast efter den andra
påminnelsen i ärendet. Det har inte framkommit någon godtagbar förklaring till
varför så inte har skett.
Polisområdet genomgår sedan år 2009 en omfattande omorganisation av
utredningsverksamheten. Som ett led i omorganisationen har ledningsstrukturen
förändrats och ett flertal befattningar har tillsatts i polisområdet för att förbättra
ledning och uppföljning av verksamheten. Därutöver har det ovan nämnda beslutet i
myndighetens utredningsråd gällande bevakning av påminnelser från åklagare varit
en särskild åtgärd i syfte att åstadkomma kortare handläggningstider och förhindra
att det skyndsamhetskrav som gäller enligt 23 kap. 4 § andra stycket RB inte följs.
Trots dessa åtgärder måste myndigheten nu konstatera att den aktuella
brottsutredningen inte har slutförts innan preskription inträtt. Skyndsamhetskravet
enligt RB har åsidosatts i polisområdets handläggning av ärendet och det inträffade
är naturligtvis inte acceptabelt.
Polisområde Storgöteborg kommer nu att särskilt se över hur befattningshavare på
polisområdets stab ska involveras för bevakning och uppföljning i pågående
                                                                      Dnr 3148-2011    Sid 4 (4)




      förundersökningar i polisområdet redan efter andra påminnelsen från åklagare.
      Polismyndigheten tillsätter också en särskild utredare i myndigheten för att se över
      rutinerna för hur påminnelser från åklagare hanteras i Polismyndigheten i stort.
      Översynen kommer att genomföras i samråd med Åklagarmyndigheten och innefatta
      förslag till åtgärder som erfordras för att undvika liknande situationer i framtiden.
AA yttrade sig över remissvaret. Han ifrågasatte bl.a. att han skulle ha varit svår att
få tag på. Han hade ett publikt arbete där det ingick att vara anträffbar. Polisens
påstående att han inte gått att nå verkade därför väldigt konstigt.

Bedömning
En förundersökning ska bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Om
det inte längre finns skäl att fullfölja den ska den läggas ned. (Se 23 kap. 4 § andra
stycket rättegångsbalken.) Förundersökningsledaren ansvarar för förundersök-
ningen i dess helhet, och ska bl.a. se till att utredningen bedrivs effektivt samt ge
den som biträder honom eller henne behövliga direktiv för arbetet (1 a § andra
stycket förundersökningskungörelsen).

När förundersökningen leds av en åklagare är polismyndigheten, under
förutsättning att den har erforderliga resurser, skyldig att biträda vid utredningen.
Åklagaren styr därvid arbetet genom direktiv till polismyndigheten, jfr 23 kap. 3 §
andra stycket rättegångsbalken. Polismyndigheten ska se till att de utrednings-
direktiv som åklagaren ger leder till adekvata åtgärder. Ansvaret för att
polismyndigheten fullgör dessa skyldigheter åvilar myndigheten som sådan, ytterst
dess ledning. (Jfr JO:s beslut 2011-08-24, dnr 4217-2010.)

Sedan förundersökningen angående skadegörelse den 18 april 2009 återupptagits,
gav förundersökningsledaren den 9 april 2010 polismyndigheten direktiv för den
fortsatta utredningen. Trots upprepade påminnelser från förundersökningsledaren
tog det över ett halvår innan polismyndigheten i november 2010 vidtog någon
åtgärd. I stället för att därefter skyndsamt slutföra utredningen bedrevs arbetet på
ett så bristfälligt sätt att brottet var preskriberat när förundersökningen slutligen
redovisades till åklagaren.

Även om det hade varit på sin plats att från åklagarens sida påminna om
preskriptionstiden faller huvudansvaret för att brottet inte utreddes i enlighet med
rättegångsbalkens skyndsamhetskrav på polismyndigheten, särskilt med beaktande
av de upprepade påminnelser som utfärdades från förundersökningsledningen. Det
är därför Polismyndigheten i Västra Götaland som ska kritiseras för att AA:s
anmälan inte blev utredd på det sätt som denne haft rätt att kräva.

Anspråk på skadestånd i anledning av försummelser av brottsutredande
myndigheter kan prövas av Justitiekanslern.
