# Fråga om en socialnämnd var skyldig att kommunicera ett läkarutlåtande som kom in till nämnden i ett LVU-ärende efter att
länsrätten hade hållit förhandling i målet angående vård enligt LVU

JO 2002-05-07 dnr 3151-2000

BESLUT
                                                                            Datum                     Dnr                     Sid
                                                                            2002-05-07                3151-2000              1 (3)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Fråga om en socialnämnd var skyldig att kommunicera ett
                        läkarutlåtande som kom in till nämnden i ett LVU-ärende efter att
                        länsrätten hade hållit förhandling i målet angående vård enligt LVU


                        Ordföranden i Vårby kommundelsnämnd i Huddinge kommun beslutade den 13
                        januari 2000 med stöd av 6 § LVU att AA, som är född 1999, omedelbart skulle
                        omhändertas. Beslutet fastställdes av länsrätten.

                        Vårby kommundelsnämnd ansökte den 9 februari 2000 hos Länsrätten i
                        Stockholms län om att AA skulle beredas vård enligt LVU. Som grund för ansökan
                        anförde nämnden att det förelåg en påtaglig risk för att hans hälsa och utveckling
                        skulle skadas på grund av brister i omsorgen och att det inte heller förelåg något
                        samtycke till behövlig vård. De påstådda bristerna i omsorgen hade sin grund i
                        moderns, BB, psykiska sjukdom.

                        Länsrätten höll muntlig förhandling i målet den 18 februari 2000.

                        I en dom den 7 mars 2000 förordnade länsrätten bl.a. att AA skulle beredas vård
                        med stöd av 1 och 2 §§ LVU. Beslutet om vård skulle gälla omedelbart. BB
                        överklagade länsrättens dom till Kammarrätten i Stockholm. I en dom den 5 maj
                        2000 upphävde kammarrätten länsrättens dom.

                        Advokaten CC, som företrätt AA:s mor i LVU-målet, klagade i en anmälan till JO
                        på Vårby kommundelsnämnd. Hon anförde därvid bl.a. följande.
                                  Socialsekreterare DD, Vårby kommundelsförvaltning, Huddinge kommun, har
                                  000207 begärt att t.f. biträdande överläkare EE, Huddinge psykiatriska
                                  öppenvårdsmottagning skulle yttra sig över ”vilka effekter det kan få för ett barn att
                                  vara tillsammans med en psykiskt sjuk mamma”.
                                  Intyget, som är dagtecknat 2000-02-12, har varken kommunicerats med BB eller
                                  ingivits till länsrätten. BB har ej heller beretts tillfälle att framföra synpunkter på
                                  intyget.
                        CC hemställde att JO skulle utreda om underlåtenheten att kommunicera
                        läkarintyget stred mot lag eller annan författning eller annars var felaktigt eller
                        olämpligt.

                        Till sin anmälan fogade CC en kopia av det aktuella läkarintyget.



 Riksdagens ombudsmän                            E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                       Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                  Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                         Dnr 3151-2000      Sid 2 (3)




Vårby kommundelsnämnd anförde i ett yttrande över anmälan i huvudsak följande.

      Saken
      I en utredning om barnet AA har kommundelsförvaltningen begärt in
      journalanteckningar från Huddinge psykiatriska öppenvårdsmottagning. Förutom
      detta begärde utredaren DD att den ansvariga läkaren EE skulle utfärda en skriftlig
      bedömning av moderns psykiska tillstånd. Begäran hade utformningen att ansvarig
      läkare skulle göra en bedömning av ”vilka effekter det kan få för ett barn att vara
      tillsammans med en psykisk sjuk mamma”.
      Intyget hade begärts vid flera tillfällen efter den 31 januari 2000. Läkaren lovade att
      inkomma med intyget senast den 14 februari. Modern hade den 7 februari varit på
      sitt första besök hos den ansvarige läkaren.
      Efter att nämnden gjort en ansökan om vård för AA, hade länsrätten muntlig
      förhandling den 18 februari 2000. Intyget inkom till nämnden den 25 februari 2000.
      Länsrätten beslöt i dom den 7 mars 2000 att AA skulle beredas vård, medan
      kammarrätten den 5 maj 2000 ansåg att modern inte brustit i omsorg om AA och
      därför upphävde länsrättens dom om vård.

## Yttrande

Vid den muntliga förhandlingen i länsrätten påtalade kommundelsnämnden att det
      önskade intyget inte hade inkommit i tid. Länsrätten uttalade inte, att man önskade
      intyget om det kom in vid ett senare tillfälle.
      Eftersom intyget inte låg till grund för nämndens ansökan, kommunicerades det inte
      med modern.
      I kommundelsnämndens yttrande till kammarrätten ingick intyget som en bilaga. I
      kammarrätten ingick det i beslutsunderlaget.
      Nämndens ansökan grundades på moderns psykiska sjukdom och på grund därav
      bristande omsorgsförmåga. Läkarintyget anger att modern fungerar på en acceptabel
      nivå så länge hon respekterar behandlingsplaneringen i form av psykofarmaka och
      regelbundna stödsamtal. Det framgår också att rehabiliteringsförsök har misslyckats
      och att modern sedan 1997 saknar arbete.
      Läkaren hänvisar till att ”pat:s förutsättningar till psykisk tillfrisknad och därmed att
      klara vårdnaden om barnen är mycket större om hon får möjlighet att visa att hon är
      kapabel att ta hand om sina barn. Att placera barnet/barnen utanför hemmet ökar
      markant risken för institutionaliserad psykisk vård och social utslagning för pat:s
      del”. Någon bedömning av risken för barnet har inte gjorts.
      Kommundelsnämnden har för sin del funnit, att länsrätten har informerats om att
      intyget begärts, men att länsrätten funnit att det material som presenterats har varit
      tillräckligt för att kunna döma i frågan.
      Kommundelsnämnden hemställer att anmälan lämnas utan åtgärd.
CC bereddes tillfälle att yttra sig över remissvaret.

I ett beslut den 7 maj 2002 anförde JO André följande.

Enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223) får ett ärende som regel inte avgöras utan
att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift
som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och han har fått
tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon
enskild. Denna bestämmelse tar sikte på beredningen av ett ärende inför att
myndigheten skall fatta ett beslut. Bestämmelsen har således inte betydelse i
förevarande fall eftersom det aktuella läkarutlåtandet kom in till nämnden efter det
att nämnden hade beslutat om att hos länsrätten ansöka om vård enligt LVU.
                                                                       Dnr 3151-2000     Sid 3 (3)




Att kommunikationsskyldighet inte föreligger enligt 17 § FL innebär inte att
socialnämnden kan förhålla sig passiv när det till nämnden under en pågående
process angående vård enligt LVU kommer in ett läkarintyg eller andra uppgifter.
Uppgifterna kan nämligen ha betydelse för bedömningen av frågan om vård. I
första hand har nämnden att ta ställning till om de nya uppgifterna kan t.ex.
föranleda nämnden att återkalla sin ansökan om vård. Även om nämnden med
beaktande av de nya uppgifterna finner att ansökan om vård skall vidhållas, kan
uppgifterna vara sådana att det likväl finns skäl att upplysa domstolen om dem. Det
kan i många fall vara lämpligt att nämnden samråder med vårdnadshavaren eller
dennes ombud i frågan. Det går dock inte att ange några preciserade riktlinjer för
hur en socialnämnd skall agera i detta hänseende. Det måste bli en bedömning av
förhållandena i det enskilda fallet.

I det aktuella intyget fanns uppgifter om bl.a. vårdnadshavarens psykiska sjukdom
och kontakt med den psykiatriska kliniken vid Huddinge sjukhus. Enligt intyget
hade patienten ” … fungerat utifrån diagnosen på ett acceptabelt nivå inklusive
relation till sina barn så länge hon har respekterat behandlingsplanering i form av
psykofarmaka och regelbundna stödsamtal”. I intyget anfördes vidare bl.a.
följande.
      För att svara på socialsekreterare DD:s fråga om vilka effekter det kan få för ett barn
      att leva tillsammans med psykiskt sjuk mor riskerar man att hamna i allmänna
      spekulativa resonemang vilket bör man undvika vid enskilda ärenden. Jag vill
      påpeka att varken jag eller någon annan av nuvarande personal på mottagning har
      personlig kännedom om denna pat. För att kunna få en uppfattning baserad på så
      objektiva fakta som möjligt om hur barnen, som är föremål för utredning, mår
      fysiskt och psykiskt, som ett indirekt mått på mammans förmåga att ta hand om
      dessa, rekommenderar undertecknad att utlåtande begärs från Barnavårdscentral resp
      PBU. Dessa vårdinstanser, om jag förstår rätt, har haft möjligheten att träffa barnen
      och också mamman.
Som framgår av det anförda grundades läkarintyget på journalanteckningar som
förts vid den psykiatriska kliniken vid Huddinge sjukhus. Uppgifterna får antas ha
varit kända för nämnden eftersom nämnden i LVU-målet hade tagit del av
sjukhusets journal beträffande vårdnadshavaren. Härutöver innehöll intyget inte
annat än vissa mer allmänna överväganden rörande moderns omsorgsförmåga.
Kommundelsnämnden, som var den part som hade begärt intyget, har
uppenbarligen inte för egen del ansett det vara erforderligt att åberopa det i
länsrätten. Däremot fogades intyget till nämndens yttrande till kammarrätten där
intyget, som åberopades av motparten, ingick i domstolens beslutsunderlag. I vad
mån intyget, som citerades i kammarrättens dom, hade betydelse för utgången där
är dock oklart. Enligt min mening var innehållet i intyget sådant att
kommundelsnämnden i vart fall inte kan klandras för att intyget inte gavs in till
länsrätten. Däremot anser jag att nämnden borde ha informerat vårdnadshavarens
ombud om att intyget hade kommit in till nämnden. För den underlåtenheten kan
nämnden inte undgå kritik.
