# Handläggningen av ett ärende rörande särskild förvaltning

JO 2007-10-12 dnr 3153-2005

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2007-10-12         3153-2005              1 (5)
Justitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Handläggningen av ett ärende rörande särskild förvaltning

## Bakgrund

AA:s före detta hustru BB avled i november 2000. Enligt hennes testamente ärvde
                        AA och BB:s två gemensamma barn, födda 1988 och 1990, hennes kvarlåtenskap,
                        vilken skulle förvaltas av en särskild förvaltare. I första hand önskade BB enligt
                        testamentet att CC skulle vara särskild förvaltare och om denna var förhindrad
                        skulle överförmyndarnämnden i den kommun där barnen bor utse en annan särskild
                        förvaltare. I testamentet angavs vidare att AA eller honom närstående inte på något
                        sätt fick vara delaktig i förvaltningen eller utöva insyn i förvaltningen. CC åtog sig
                        på vissa villkor uppdraget som särskild förvaltare och kom att fungera som sådan
                        fram till våren 2004. Den 2 juni 2004 utsåg Överförmyndaren i Täby kommun
                        advokaten DD till ny särskild förvaltare. AA är barnens förmyndare.

                        Anmälan m.m.
                        I en anmälan, som kom in till JO den 12 juli 2005, framförde AA ett flertal
                        klagomål mot Överförmyndaren i Täby kommuns handläggning av hans barns
                        ärende. Hans klagomål avsåg sammanfattningsvis följande.

                             1.   Den tidigare överförmyndaren gick med på CC:s önskan att få redovisa
                                  sin förvaltning även till honom på samma sätt som gäller för annan
                                  förvaltning av omyndigs medel. När EE övertog uppdraget som
                                  överförmyndare har han, enligt vad han uttalat till polisen i förhör, enbart
                                  haft uppgiften att mottaga den årliga redovisningen från den särskilda
                                  förvaltaren och vidarebefordra den till förmyndaren. Överenskommelsen
                                  med den tidigare överförmyndaren borde fortfarande gälla och om en
                                  förändring skett borde denna meddelats till förmyndaren, dvs. AA.

                             2.   Överförmyndaren har tagit ställning för CC i motsättningen mellan henne
                                  som särskild förvaltare och AA som förmyndare. Överförmyndaren har
                                  underlåtit att besvara hans skrivelser.

                             3.   Överförmyndaren misskrediterar och förtalar honom som person.

                             4.   Överförmyndaren agerade felaktigt då denne sommaren 2004 tillsatte en
                                  ny särskild förvaltare. Han kan inte fatta ett sådant beslut i sin egenskap


 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                         Dnr 3153-2005      Sid 2 (5)




         av överförmyndare och beslutet är därför inte juridiskt bindande.
         Överförmyndaren har dessutom agerat felaktigt vid tillsättningen av
         förvaltaren.

AA framförde även klagomål mot kommunstyrelsen. Dessa handlades i JO:s
ärende dnr 4777-2005 och avgjordes den 21 december 2005.

AA skickade med ett stort antal bilagor till sin anmälan.

Utredning
I ärendet framkom att AA tidigare även vänt sig till Länsstyrelsen i Stockholms län
med till viss del liknande klagomål. Länsstyrelsen fattade beslut i saken den 15
februari 2005. Av beslutet framgår bl.a. att länsstyrelsen inte fann att
Överförmyndaren i Täby kommun gjort sig skyldig till några felaktigheter vid sin
handläggning av den särskilda förvaltningen.

Genom utredningen framkom vidare att CC dömdes den 13 mars 2006 av Svea
hovrätt för grov förskingring avseende de medel hon hade hand om i sin egenskap
av särskild förvaltare och att domen har vunnit laga kraft.

Överförmyndaren i Täby kommun anmodades att yttra sig över anmälan.
Överförmyndaren inkom med ett yttrande den 22 mars 2006 och besvarade AA:s
klagomål enligt följande (vissa delar av yttrandet samt dess bilagor uteslutna här).
      –––

      Bemötande av AA:s påståenden om felaktigheter
      1. Föregående överförmyndares brev den 13 februari 2002 till ”intressenterna” i
      dödsboet.
      När detta brev blev uppenbarat för mig frågade jag min företrädare om brevets
      innebörd och fick då klart för mig att det var en beskrivning av sakernas tillstånd, i
      akt och mening att komma vidare och få ett arvskifte till stånd, varefter förmyndare
      och särskild förvaltare skulle ha sina respektive lotter att förvalta. På särskild fråga
      om detta innebar att överförmyndaren, utan lagstöd, skulle granska en särskild
      förvaltning fick jag till svar att vid ankomst av redovisning från den särskilda
      förvaltaren så skulle den endast och omgående vidarebefordras till förmyndaren.
      Jag uppfattade det inte som att detta brev från överförmyndaren var en skrivelse som
      kunde ändra på vad som föreskrivits i testamentet, det vill säga att AA skulle
      tillföras rollen av en part som, i strid med testamentet, kunde göra
      överenskommelser om arvslotterna.
      Överförmyndaren har inte någon ”funktion” i detta ärende. Jag har hela tiden
      förhållit mig strikt till vad föräldrabalken stadgar om särskild förvaltning och
      eftersom jag inte uppfattat detta brev som en överenskommelse så har jag inte heller
      haft någon förändring att meddela till förmyndaren.
      Nu, några år senare och med facit i hand, kan jag tycka att testamentets uppdrag till
      överförmyndaren att utse en ny särskild förvaltare skulle ha genomförts när CC sade
      upp sig den första gången.
      2. Överförmyndarens ställningstagande mellan AA och CC. AA påstår här i tre
      satser att jag skulle ha tagit ställning mellan honom och CC. Detta är förstås helt fel.
      Jag har endast föräldrabalken och i detta speciella fall ett uppdrag i testamente att
      rätta mig efter.
                                                                    Dnr 3153-2005      Sid 3 (5)




AA försöker via ett resonemang, enligt principen att den som inte är med honom
måste vara emot honom, få överförmyndaren delaktig i ansvaret för en olycklig
förskingring av en stor del av hans barns pengar. Vi vet dessutom nu att denna
förskingring ägde rum strax efter det att CC, efter intressenternas, inklusive AA
själv, begäran, hade återinträtt i sitt uppdrag som särskild förvaltare.
Jag har inte givit CC något stöd för att lämna en undermålig redovisning och jag har,
som ovan beskrivits, undvikit att ta ställning till redovisningens kvalitet.
Överförmyndaren ska enligt lagen inte vara inblandad men har, genom
AA:s idoga omsorger, blivit indragen i närheten av den särskilda förvaltningen i
detta ärende.
Avslutningen av den tredje satsen är speciell. Överförmyndarens skyldighet att
under lagen utöva tillsyn över vissa förmyndares förvaltning av omyndigas medel,
förvandlas ogenerat av AA till ett nytt ansvar över samma, kanske alla, omyndigas
eventuella medel under särskild förvaltning.
I ett fjärde stycke berör AA ytterligare yttranden som länsstyrelsen begärt in från
överförmyndaren i sin tillsyn över detta ärende. Yttrandena bifogas som
överförmyndarens bilagor 1 och 2.
3. Överförmyndaren svarar inte på AA:s skrivelser
AA skriver av rätt från mitt yttrande till länsstyrelsen där jag vidgår att andra
arbetsuppgifter förbrukade min tid, vilket länsstyrelsen i sitt beslut inte finner
anledning att klandra mig för.
Vad avser AA:s andra stycke vill jag framföra att min reaktion på polisens samtal
var den, att eftersom jag själv inte hade funnit lagrum för överförmyndaren att
entlediga en särskild förvaltare så kunde kanske dessa misstankar vara skäl för en
avsättning. Jag känner inte till brottsbalken men jag var övertygad om att AA skulle
ta brottsmisstanke till intäkt för att omgående stämma CC till avsättning från hennes
uppdrag.
4. Överförmyndaren misskrediterar AA.
Dessa citat finns alla, helt korrekt, i mitt yttrande till länsstyrelsen, AA:s bilaga 10,
även om de här är återgivna litet lösryckta från sitt sammanhang.
Det är inte fråga om misskreditering eller förtal från min sida. De första fyra citaten
redovisar vad jag själv upplevt. AA uppträder myndigt och går till direkt angrepp.
Han hänvisar gärna till lag men har inte alltid rätt. (Vår första kontakt bestod i att
AA inledde med att förklara att jag hade som överförmyndare misskött mitt uppdrag
genom att inte från CC redan ha krävt redovisning.)
Vad avser det femte citatet så har jag inför mitt yttrande naturligtvis sökt
information bakåt i den omfattande akt överförmyndaren förvarar över detta ärende.
Därvid har jag funnit att AA genomgående har agerat kring dödsbo och
kvarlåtenskap på ett sätt som står i tydlig motsats till de skrivningar
testamentsgivaren har gjort.
5. Tillsättandet av ny särskild förvaltare
Turerna kring tillsättandet finns beskrivna i mitt svar på länsstyrelsens tredje remiss
i klagomålsärendet hos dem, överförmyndarens bilaga 1 med tillägg av
underbilagorna överförmyndaren 1 a) och 1 b).
Jag har tvärtemot AA den uppfattningen att vad en avliden har föreskrivit i ett
testamente har mycket stark kraft och att lagstiftningen på allt sätt strävar efter att
hänsyn ska tas till den sålunda avgivna sista viljan (ÄB 11:1).
Vad avser nullitetsfrågan och mitt svar den 30 september 2004 har jag ovan (sid. 5,
p. 9–10) redan bemött detta.
När det gäller vad den nya särskilda förvaltaren har att förvalta eller till vilket
arvode detta ska ske så finns det inte någon föreskrift om detta i testamentet och det
                                                                        Dnr 3153-2005     Sid 4 (5)




      är ju samma förhållande som har gällt för den nu ersatta CC. Överförmyndarens
      enda uppdrag var att vid vissa förhållanden utse en ny särskild förvaltare.
      AA:s avslutande fråga om ett, enligt hans mening, ofullständigt skrivet testamente
      ska drabba hans barn måste, tyvärr, besvaras med att så kan bli fallet.
      Testamentsgivarens val, och rättighet, att föreskriva särskild förvaltning innebär att
      hon därvid tar en risk, som alltså står henne fritt, genom att sådant förordnande
      undandrar de angivna tillgångarna från den kontroll som i övriga fall utövas under
      lagen av överförmyndarna.
      –––
AA, som gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret, kom in med flera
kompletterande skrifter. Han framförde klagomål mot överförmyndarens fortsatta
handläggning av ärendet och anförde bl.a. att DD under hösten 2006 avsagt sig
uppdraget som särskild förvaltare men att någon ny förvaltare ännu i mars 2007
inte utsetts av överförmyndaren.

Muntliga upplysningar har inhämtats från Överförmyndaren i Täby kommun.

I beslut den 12 oktober 2007 anförde JO Nordenfelt följande.

Bedömning
Som nämnts ovan framgår av utredningen att AA också har vänt sig till
Länsstyrelsen i Stockholms län med klagomål och att länsstyrelsen den 15 februari
2005 fattade beslut i ärendet. JO:s uppgift är att granska att myndigheter följer
lagar och andra författningar. Denna verksamhet är emellertid inte avsedd att
ersätta den tillsyn och rättstillämpning som ankommer på andra. Det finns därför
inte anledning för mig att vidta någon åtgärd vad gäller AA:s anmälan i de delar
som är prövade av länsstyrelsen, dvs. främst vad som framförts under punkterna 1
och 3 i sammanfattningen av klagomålen ovan.

Vad avser AA:s klagomål under punkterna 2 och 4, dvs. att överförmyndaren skall
ha tagit ställning för CC och emot AA i motsättningen dem emellan och att
överförmyndaren misskrediterat och förtalat honom som person, har
överförmyndaren bemött och tillbakavisat dessa påståenden. Jag finner det inte
meningsfullt att utreda saken ytterligare. Vad gäller AA:s klagomål under punkten
5 och i de senare skrifterna, dvs. överförmyndarens agerande vid tillsättandet av en
ny särskild förvaltare under sommaren 2004 och handläggningen av ärendet
därefter, vill jag anföra följande. Enligt 12 kap. 1 § föräldrabalken kan i ett
testamente föreskrivas att viss egendom skall stå under förvaltning av någon annan
än förmyndaren, utan bestämmanderätt för förmyndaren och med angivande av
vem som skall utöva förvaltningen (särskild förvaltning). Är särskild förvaltning
anordnad, skall den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över
förvaltningen till förmyndaren. I 16 kap. 1 § föräldrabalken regleras
överförmyndarens tillsynsansvar. Där framgår att överförmyndaren skall utöva
tillsyn över förmyndares, gode mäns och förvaltares verksamhet. Det ankommer
således inte på överförmyndaren att utöva tillsyn över den särskilde förvaltarens
verksamhet (prop. 1993/94:251 s. 139 f.).
                                                                   Dnr 3153-2005   Sid 5 (5)




Av ovanstående följer att det inte ingår i överförmyndarens uppgifter att utse en
särskild förvaltare för att förvalta viss egendom. Överförmyndarens åtgärd i detta
ärende att, då den i testamentet anvisade särskilda förvaltaren inte längre kunde
fullgöra sitt uppdrag, utse en ny särskild förvaltare var emellertid i enlighet med
testators vilja enligt testamentet och har inte heller ifrågasatts av de domstolar där
ärendet varit aktuellt (se Södra Roslags tingsrätts beslut den 28 juni 2004 i Ä 2112-
04, fastställt av Svea Hovrätt den 16 juli 2004 i ÖÄ 5588-04). Åtgärden får närmast
ses som ett utslag av serviceskyldigheten enligt förvaltningslagen. Det kan i
sammanhanget noteras att överförmyndarens beslut felaktigt tillfogats en
överklagandehänvisning. Av AA:s anmälan framgår att det finns andra
uppfattningar om riktigheten av överförmyndarens beslut. Jag finner dock inte
anledning att rikta någon kritik mot överförmyndaren eller göra något ytterligare
uttalande i anledning av beslutet. Inte heller överförmyndarens fortsatta
handläggning av ärendet föranleder någon kritik från min sida.

Vad AA i övrigt har anfört föranleder ingen åtgärd eller något uttalande från min
sida.

Jag vill tillägga följande. Upphovet till de allvarliga händelser som förekommit i
detta ärende är BB:s testamentariska förordnande om särskild förvaltning av viss
egendom som skulle tillfalla hennes och AA:s två gemensamma barn. Genom detta
förordnande kom BB – måhända oavsiktligt – att såvitt avsåg den egendomen avstå
från tillämpningen av det regelsystem i föräldrabalken som syftar till att ta till vara
omyndiga barns rätt och skydda deras tillgångar. Detta är emellertid inget som
överförmyndaren kan lastas för. Jag har dock förståelse för den frustration AA ger
uttryck för i sin anmälan till JO.
