# Fråga om en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning borde ha informerat en vårdnadshavare om och inhämtat hans samtycke till
samtalsbehandling med vårdnadshavarens 14-åriga dotter

JO 2018-11-23 dnr 3153-2016

BESLUT
                                                                         Datum                   Dnr                    Sid
                                                                         2018-11-23              3153-2016             1 (6)
Stf justitieombudsmannen
Lilian Wiklund




                        Fråga om en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning borde ha
                        informerat en vårdnadshavare om och inhämtat hans samtycke till
                        samtalsbehandling med vårdnadshavarens 14-åriga dotter


                          Beslutet i korthet: Ett barn i nedre tonåren bodde tillsammans med sin mamma.
                          Föräldrarna hade gemensam vårdnad om barnet. Skolhälsovården remitterade barnet
                          till en barn- och ungdomspsykiatrisk mottagning där barnet under en tid genomgick
                          samtalsbehandling. Behandlingen inleddes i nära anslutning till att barnet hade fyllt
                          14 år. Vårdgivaren informerade inte fadern om behandlingen och inhämtade inte hans
                          samtycke till den.
                             De centrala frågorna i ärendet är om vårdgivaren borde ha informerat fadern om
                          behandlingen av barnet och inhämtat hans samtycke till den. Enligt JO måste som
                          regel vård och behandling inom barn- och ungdomspsykiatrin anses vara en vård-
                          insats av mer ingripande betydelse för ett barn. När det gäller yngre barn krävs därför
                          att barnets vårdnadshavare är överens om en sådan behandling. Beträffande äldre
                          barn måste vårdgivaren noggrant överväga om barnet själv kan bestämma.
                             Enligt JO kan ett barn som är 14 år endast i undantagsfall anses ha uppnått den
                          mognad som krävs för att överblicka konsekvenserna av att delta i en behandling
                          inom barn- och ungdomspsykiatrin. För ett barn i den åldern är utgångspunkten därför
                          att behandlingen bara får ske med båda vårdnadshavarnas informerade samtycke.
                          I detta fall har JO inte underlag för att ifrågasätta mottagningens bedömning att barnet
                          var tillräckligt moget att själv ta ställning till behandlingen och förfoga över sekre-
                          tessen. JO har därför inte någon synpunkt på att faderns samtycke inte hämtades in
                          eller att han inte fick information om samtalsbehandlingen.

## Bakgrund

Barnet AA föddes i september 2001. Föräldrarna har gemensam vårdnad om
                        AA. Under 2014 flyttade AA och modern till Avesta kommun. I augusti 2014
                        skrevs AA in som elev vid Åvestadalskolan. Under skoltiden hade AA kontakt
                        med en skolkurator, och i september 2015 remitterade skolhälsovården AA till
                        barn- och ungdomspsykiatrin (BUP). Hon behandlades vid BUP-mottagningen i
                        Avesta inom Landstinget Dalarna fr.o.m. september 2015.

                        I anmälningar till JO den 19 maj 2016 klagade fadern BB på Åvestadalskolan i
                        Avesta kommun och på BUP-mottagningen i Avesta inom Landstinget Dalarna.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A             Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                           Dnr 3153-2016        Sid 2 (6)




Anmälan mot skolan handläggs i JO:s ärende med dnr 3154-2016. Klagomålen
mot BUP behandlas i detta ärende.

Anmälan
I anmälan mot BUP anförde BB bl.a. följande:

I samband med att socialtjänsten kontaktade honom blev han informerad om att
BUP sedan en tid tillbaka hade genomfört samtal med hans dotter AA, utan att
ha informerat honom om detta.

Utredning
JO begärde att Landstingsstyrelsen i Landstinget Dalarna skulle yttra sig över
BB:s klagomål. I sitt remissvar i slutet av augusti 2016 anförde landstings-
styrelsens arbetsutskott bl.a. följande:

## Redogörelse för handläggningen

Synpunkter har begärts in från Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen i
      Avesta. Avdelningschef […] har därvid sammanfattningsvis uppgivit följande:
      AA är en femtonårig flicka vars föräldrar separerade 2010. Tillsammans med sin
      mamma flyttade hon till Avesta 2014. Sedan fem år tillbaka har AA på egen
      begäran inte haft umgänge med sin pappa. Pappan har under hennes uppväxt utsatt
      henne och mamman för fysisk och psykisk misshandel och han har i perioder
      haft besöksförbud.
      BUP Avesta har sedan remiss inkommit från skolan i september 2015 haft samtal
      med AA utifrån hennes önskemål om att få prata om de händelser hon har varit
      med om. AA har gått i samtal hos psykoterapeut […] och kurator […] och har
      under samtalen bearbetat upplevda händelser. Hon mår idag mycket bättre och
      hennes självskadebeteende har upphört. Mamman har deltagit i delar av sam-
      talen. AA har inte kontakt med BUP under sommaren. Avstämning kommer att
      göras i höst för att se om det finns fortsatt behov av behandling. Om det inte
      finns, kommer kontakten att avslutas.
      Enligt uppgift från kurator […] ska det finnas ett beslut om att pappa inte
      behöver/ska informeras eller kallas till flickans samtal. Något beslut eller intyg
      som styrker att pappan inte ska informeras kan dock inte återfinnas i journalen.
      Psykoterapeut […] har semester vid tidpunkten för handläggningen, varför
      hennes synpunkter till detta yttrande inte har kunnat inhämtas. AA har själv
      uppgivit i samtal att hon är rädd för sin pappa och att mamma och hon har flyttat
      för att få lugn och ro.
      […] har vid senaste planeringsdagen i maj 2016 påtalat att om det är två
      vårdnadshavare, så finns i princip en skyldighet att kalla båda, även om
      barnet/andra vårdnadshavaren inte vill detta.
      Arbetsutskottets bedömning
      Till det svåraste som finns, när det gäller utlämnande av patientuppgifter, hör
      uppgifter som rör ungdomar. Beroende av mognad har barn i ett åldersintervall som
      inte är fastställt, men som rör sig från ca tio års ålder och fram till att barnet blir
      vuxet (18 år), en ökande rätt att själv förfoga över den sekretess som ska till-
      godose den unges integritet. JO har i ett mycket belysande beslut rörande denna
      problematik i ett liknande ärende (dnr 571-1997) sammanfattat detta på följande sätt.
         Av 6 kap. 11 § FB följer att vårdnadshavaren har rätt och skyldighet att be-
         stämma i frågor som rör barnets angelägenheter. För att kunna fullgöra sitt
         ansvar enligt denna bestämmelse måste föräldrarna få tillgång till information
                                                                          Dnr 3153-2016        Sid 3 (6)




         om sitt barn. Bestämmelsen torde dock inte innebära att hälso- och sjukvårds-
         personal skall vara skyldiga att på eget initiativ informera vårdnadshavare i allt
         som rör en underårig patient (se JO:s ämbetsberättelse 1992/93 s. 439 f.). Huru-
         vida sådan information bör lämnas till föräldrarna måste vara beroende av vad
         saken gäller samt den unges ålder och personliga mognad. Ofta kan det vara
         motiverat att en läkare medverkar vid ställningstagandet. Om och i vilken
         utsträckning information skall ske är ytterst en bedömningsfråga.
      I det här aktuella ärendet är det fråga om en femtonårig flicka som sedan fjorton
      års ålder enligt eget önskemål har haft kontakt med BUP. Frågan är då om hälso-
      och sjukvårdspersonal borde ha informerat pappan, i egenskap av vårdnadshavare, om
      detta.
      Vid denna bedömning behöver man ta hänsyn till följande. Enligt JO-anmälan
      har vårdnadshavarnas separation varit infekterad och ”kantad av kontroverser
      och konflikter”. Flickan har på egen begäran valt att inte ha något umgänge med
      sin pappa sedan hon var tio år. Mamman har deltagit vid en del av de samtal som
      flickan har haft på BUP. Då kontakten med BUP inleddes genom en remiss från
      skolan, utgår arbetsutskottet från att mammans deltagande skett med flickans
      godkännande.
      Av den information som finns i ärendet framstår det för utskottet som att AA har
      den mognad som medför att hon själv har rätt att disponera över den sekretess
      som råder gällande uppgifterna om hennes kontakter med BUP. Någon informa-
      tionsskyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal bedöms därför inte ha funnits i detta
      fall.
      Det är endast bristen på information från BUP som pappan har klagat på. Av anmälan
      framgår inte att han på eget initiativ har begärt att få ut journalhandlingar gällande
      dottern. En sedvanlig menprövning skulle i sådant fall behövt göras enligt
      25 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL).
      Arbetsutskottet gör sammanfattningsvis den bedömningen att det saknas grund för
      pappans klagomål, eftersom någon skyldighet för BUP att informera honom inte
      har förelegat.


BB kommenterade remissvaret. I samband med det lämnade han in bl.a. en
orosanmälan och brottmålsdomar. Av domarna framgick att AA:s mor dömts
för brott riktade mot BB.

Rättsliga utgångspunkter
Beslutanderätt i frågor som rör barnet
Bestämmelser om vårdnadshavares rättigheter och skyldigheter finns i 6 kap.
föräldrabalken (FB). Där framgår bl.a. att det är vårdnadshavaren som har
ansvar för barnets personliga förhållanden och som ska se till att barnets behov
av omvårdnad, trygghet och god fostran blir tillgodosedda (6 kap. 2 § FB).

En vårdnadshavare har både en rätt och en skyldighet att bestämma i frågor som
rör barnets personliga angelägenheter. Vårdnadshavaren ska i takt med barnets
stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och
önskemål. Om barnet har två vårdnadshavare ska de bestämma tillsammans
(6 kap. 11 och 13 §§ FB).

När det gäller föräldrar som inte bor tillsammans måste den förälder som har
barnet hos sig fatta de flesta beslut som rör den dagliga omsorgen om barnet.
Beslut av mer ingripande betydelse för barnets framtid hör dock inte till den
                                                                  Dnr 3153-2016       Sid 4 (6)




dagliga omsorgen och får bara fattas av den ena vårdnadshavaren ensam om
barnets bästa uppenbarligen kräver det (prop. 1975/76:170 s. 178).

Om ett barn har två vårdnadshavare och bara den ena vårdnadshavaren sam-
tycker till en åtgärd för barnet, får socialnämnden enligt 6 kap. 13 a § FB i vissa
fall besluta att åtgärden får vidtas utan den andra vårdnadshavarens samtycke
om det krävs med hänsyn till barnets bästa och åtgärden gäller bl.a. psykiatrisk
eller psykologisk utredning eller behandling som omfattas av hälso- och
sjukvårdslagen (2017:30), HSL. Ett sådant beslut får överklagas till allmän
förvaltningsdomstol.

Barnets självbestämmande ökar med stigande ålder och mognad. Det innebär
samtidigt att vårdnadshavarnas rätt att besluta om barnets personliga för-
hållanden tunnas ut ju äldre och mognare barnet blir. Det går inte att ange någon
bestämd ålder för när ett barn själv kan bestämma i frågor som rör hans eller
hennes personliga angelägenheter. Bedömningen måste göras i varje enskilt fall
(jfr prop. 1994/95:224 s. 35 och 54 samt JO 2006/07 s. 212, dnr 1059-2003 och
4857-2003).

Information och samtycke inom hälso- och sjukvården
Hälso- och sjukvården ska bygga på respekt för patientens självbestämmande
och integritet. Under den tidsperiod som anmälan avser framgick detta av 2 a §
hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Numera framgår det av 5 kap. 1 § HSL.
Vården ska så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med
patienten, som ska visas omtanke och respekt (6 kap. 1 § patientsäkerhetslagen
[2010:659], PSL). Hälso- och sjukvård får som huvudregel inte ges utan
patientens samtycke (4 kap. 2 § patientlagen [2014:821], PL). När patienten är
ett barn ska barnets inställning till den aktuella vården eller behandlingen så
långt som möjligt klarläggas. Barnets inställning ska tillmätas betydelse i
förhållande till barnets ålder och mognad (4 kap. 3 § PL). Bestämmelsen har sin
grund i 6 kap. 11 § FB. Vem eller vilka som ska lämna sitt samtycke till vård
eller behandling av ett barn bedöms därför utifrån samma principer som i
föräldrabalken.

Innan samtycke till vård eller behandling inhämtas ska patienten få information
om bl.a. sitt hälsotillstånd och vården (3 kap. 1 och 2 §§ PL). När patienten är
ett barn ska även barnets vårdnadshavare få sådan information (3 kap. 3 § PL).
Information får dock inte lämnas till patienten eller någon närstående om
bestämmelser om sekretess eller tystnadsplikt hindrar det (3 kap. 5 § PL). Det är
den som har ansvaret för hälso- och sjukvården av en patient som ska se till att
patienten och dennes närstående ges information enligt 3 kap. PL (6 kap. 6 §
PSL).

Har ett barn två vårdnadshavare krävs alltså som utgångspunkt samtycke från
båda vårdnadshavarna. Som jag har redogjort för under avsnittet Beslutanderätt
i frågor som rör barnet kan den förälder som har barnet hos sig fatta de flesta
                                                                   Dnr 3153-2016      Sid 5 (6)




beslut som rör den dagliga omsorgen. När det gäller åtgärder inom hälso- och
sjukvården är det därför i många fall tillräckligt att samråd sker med den ena
vårdnadshavaren. Rör det sig om ingripande åtgärder ska dock som regel sam-
råd ske även med den andra vårdnadshavaren. Detsamma gäller om det finns
någon särskild anledning att anta att vårdnadshavarna inte är överens. Hälso-
och sjukvårdspersonalen bör i dessa fall ta reda på respektive vårdnadshavares
inställning. Om samtycke behövs från barnets båda vårdnadshavare bör det
normalt inte få vidtas ens medicinskt angelägna åtgärder mot den enes vilja,
såvida det inte är fråga om en nödsituation (se JO 2003/04 s. 311, dnr 3743-
2001 och Rynning, Samtycke till medicinsk vård och behandling – En rätts-
vetenskaplig studie, 1994, s. 291 f.).

Om barnet är tillräckligt moget för att själv samtycka till vård, utredning eller
behandling, behövs inte vårdnadshavarnas samtycke. Vid bedömningen måste
man ta ställning till barnets förmåga att tillgodogöra sig relevant information
och överblicka konsekvenserna av sitt beslut (jfr prop. 2013/14:106 s. 64–67
och s. 120).

Frågan om barns beslutskompetens inom hälso- och sjukvården diskuterades
även i förarbetena till 6 kap. 13 a § FB. Där uttalades att det inte går att ange
någon exakt åldersgräns för när ett barn självt kan samtycka till eller motsätta
sig vård och behandling, utan det får avgöras för varje enskilt barn. Ibland kan
en åtgärd kräva samtycke från såväl vårdnadshavare som barn. Ofta krävs dock
vårdnadshavarens samtycke, särskilt när det gäller mer ingripande behandlingar,
som t.ex. psykiatrisk behandling (prop. 2011/12:53 s. 9 och 25).

Sekretess för uppgifter inom hälso- och sjukvården
Sekretess gäller inom hälso- och sjukvården för uppgift om en enskilds hälso-
tillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften
kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men
(25 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen [2009:400], OSL).

Sekretess till skydd för en enskild gäller, om den enskilde är underårig, även i
förhållande till dennes vårdnadshavare. Sekretessen gäller dock inte i för-
hållande till vårdnadshavaren i den utsträckning denne enligt 6 kap. 11 § FB har
rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör den underåriges personliga
angelägenheter, om det inte kan antas att den underårige lider betydande men
om uppgiften röjs för vårdnadshavaren. Om sekretess inte gäller i förhållande
till vårdnadshavaren förfogar denne ensam eller, beroende på den underåriges
ålder och mognad, tillsammans med den underårige över sekretessen till skydd
för den underårige (12 kap. 3 § OSL).

Bedömning
BB har klagat på att BUP inte informerade honom om att hans dotter AA
genomgick samtalsbehandling där. Av utredningen framgår att AA påbörjade
behandlingen vid BUP i nära anslutning till att hon hade fyllt 14 år. De centrala
                                                                 Dnr 3153-2016      Sid 6 (6)




frågorna i ärendet är om BUP borde ha informerat BB om behandlingen av AA
och inhämtat hans samtycke till den.

Enligt min mening måste som regel vård och behandling inom BUP anses vara
en vårdinsats av mer ingripande betydelse för ett barn. När det gäller behandling
inom BUP av yngre barn krävs det alltså att barnets vårdnadshavare är överens.
Beträffande äldre barn måste vårdgivaren noggrant överväga om barnet själv
kan bestämma. Det är inte en enkel uppgift. Ett barn som är 14 år kan endast i
undantagsfall anses ha uppnått den mognad som krävs för att överblicka konse-
kvenserna av att delta i en sådan behandling. Utgångspunkten är därför även för
ett barn i den åldern att behandlingen bara får ske med båda vårdnadshavarnas
informerade samtycke.

Frågan om behovet av samtycke från BB till samtalsbehandlingen har inte
berörts i landstingsstyrelsens yttrande. Jag uppfattar emellertid remissvaret så,
att vårdgivaren bedömde att AA var tillräckligt mogen att själv ta ställning till
behandlingen och förfoga över sekretessen. Jag har inte underlag för att
ifrågasätta den bedömningen. Mot den bakgrunden har jag inte någon synpunkt
på att BB:s samtycke inte hämtades in eller att han inte fick information om
samtalsbehandlingen. BB:s klagomål mot BUP föranleder därför inte någon
kritik från min sida.

___________________

Jag har denna dag även fattat ett beslut med anledning av BB:s klagomål mot
Åvestadalskolan i Avesta kommun (JO:s ärende med dnr 3154-2016).

Ärendet avslutas.
