# Allvarlig kritik mot Polismyndigheten och Försvarsmakten (militärpolisen) för genomförandet av en husrannsakan och ett förhör med en person under 18 år

JO 2023-09-29 dnr 316-2022

[P]

## BESLUT

Datum             Dnr
                                                                        2023-09-29        316-2022           Sid 1 (10)
Justitieombudsmannen
Per Lennerbrant




                        Allvarlig kritik mot Polismyndigheten och Försvarsmakten
                        (militärpolisen) för genomförandet av en husrannsakan och ett förhör
                        med en person under 18 år

## Bakgrund

Det 1 september 2021 fick Försvarsmakten, 11:e militärpolisbataljonen, in ett
                        tips om att en 17-åring publicerat inlägg på sociala medier med foto- och
                        videomaterial som visade ammunition som bedömdes vara militär. I tillhörande
                        textmeddelanden uppgav den unge att ammunitionen kom från ett militärt
                        förråd och att det skulle hämtas mer. Med anledning av detta kontaktades
                        jourhavande undersökningsledare vid Polismyndigheten. Denne beslutade att
                        inleda förundersökning om stöld alternativt brott mot vapenlagen och tog beslut
                        om husrannsakan i bostad.

                        Verkställigheten av åtgärderna uppdrogs åt militärpolisen. Husrannsakan
                        genomfördes samma dag av fem uniformerade militärpoliser med tjänstehund
                        som anlände till 17-åringens bostad i försvarsmaktens fordon.

                        När militärpolisen kom till bostaden var bara den unge hemma. Militärpolisen
                        försökte omedelbart komma i kontakt med den unges vårdnadshavare per
                        telefon och lämnade ett röstmeddelande men fadern, AA, anlände först efter att
                        förhör med den unge inletts.

                        Vid förrättningen togs bl.a. ett antal patroner och en mobiltelefon i beslag efter
                        beslut av en militärpolis. Militärpolisen delgav den unge misstanke om brott
                        och höll ett förhör med honom som pågick ungefär en timme.

                        Därefter vidtog militärpolisen vissa ytterligare utredningsåtgärder innan ärendet
                        lämnades över till ett lokalpolisområde den 30 september 2021. En ordinarie
                        undersökningsledare vid Polismyndigheten utsågs den 6 oktober 2021. Den
                        23 december 2021 beslutade en åklagare att lägga ned förundersökningen.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:         justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:        08-786 51 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:    020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A           Fax:            08-21 65 58                              www.jo.se
                                                                     Dnr 316-2022    Sid 2 (10)




Anmälan
I en anmälan som kom in till JO den 10 januari 2022 förde AA fram klagomål
mot Försvarsmakten och Polismyndigheten för hanteringen av
förundersökningen. AA anförde bl.a. att de åtgärder som vidtogs mot hans son
den 1 september 2021 var oproportionerliga och kränkande och han var kritisk
mot att åtgärderna genomfördes av uniformerade militärpoliser. Han förde
också fram att förundersökningen därefter inte bedrevs objektivt och tillräckligt
skyndsamt.

Utredning
Försvarsmakten och Polismyndigheten uppmanades att yttra sig över
handläggningen av förundersökningen fram till och med den 30 september
2021. Myndigheterna skulle också besvara ett antal frågor, bl.a. om de rättsliga
förutsättningarna för Polismyndigheten att begära biträde från militärpolisen.

Försvarsmakten och Polismyndigheten yttrade sig. Yttrandena finns tillgängliga
hos JO. Båda myndigheterna har i sina yttranden hänvisat till en
överenskommelse mellan Försvarsmakten, Polismyndigheten och
Åklagarmyndigheten om militärpolisens biträde i förundersökningar om brott
som har begåtts inom Försvarsmakten.

Försvarsmakten
Militärpolisens åtgärder i förundersökningen
Försvarsmakten redogjorde utförligt för sin bedömning avseende de åtgärder
som militärpolisen vidtog den 1 september 2021. Myndigheten redovisade
sammanfattningsvis följande i denna del.

Beslutet om husrannsakan omfattade att höra den misstänkte i samband med
genomförandet. Den jourhavande polisiära undersökningsledaren lämnade inte
något direktiv om att militärpolisen skulle vara civilt klädd när den genomförde
husrannsakan och förhöret med den unge. Inte heller några andra anvisningar
kring verkställigheten lämnades av undersökningsledaren, utöver direktiv om att
vårdnadshavare endast behövde medverka vid förhöret med den unge om det
kunde ske utan men för utredningen. Undersökningsledaren gav således inga
särskilda anvisningar som berörde behovet av försvarare.

Med hänsyn till vad brottsmisstankarna avsåg och omfattningen av
förundersökningen menar Försvarsmakten att militärpolisen får anses ha haft
fog för sin uppfattning att undersökningsledaren tagit ställning i
försvararfrågan. Den misstänkte informerades bl.a. om sin rätt att anlita
försvarare och i vissa fall få en offentlig försvarare samt rätt att ha försvarare
under förhöret, men godtog att förhöret hölls utan försvarare. Inte heller AA
framförde något önskemål om försvarare.

Försvarsmakten underrättade inte socialnämnden och genomförde förhöret utan
företrädare för socialtjänsten närvarande eftersom det var ett förhör under
                                                                    Dnr 316-2022     Sid 3 (10)




kvällstid i samband med husrannsakan och eftersom undersökningsledaren inte
heller lämnat särskilt direktiv om detta. Tidsrymden mellan beslut respektive
genomförande av husrannsakan innebar att det fanns en reell möjlighet för
militärpolisen att kontakta företrädare för socialnämnden. Försvarsmakten
menar dock att en kontakt med socialnämnden hade kunnat innebära viss risk
för påverkan på utredningen. Att undersökningsledaren inte kontaktades för att
stämma av frågan kan möjligen ses som en brist i handläggningen av ärendet.

Förundersökning om brott där en misstänkt är under 18 år hanteras inom
Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten av särskilt utpekade enheter med
lämplig och erfaren personal som är vana vid att tillämpa de särskilda regler och
göra de bedömningar som krävs för att handlägga ärenden med en misstänkt
ungdom. Militärpolisen har inte motsvarande kunskap och erfarenhet av
ungdomsärenden. Enligt Försvarsmakten är det därför principiellt mindre
lämpligt att militärpolisen biträder undersökningsledare med utredningsåtgärder
riktade mot ungdomar och det hade möjligen också varit mer i linje med
hänsynsprincipen att verkställa husrannsakan och förhör med civilklädd
personal.

De rättsliga förutsättningarna för militärpolisen att biträda i en förundersökning
Försvarsmakten redovisade bl.a. följande bedömning avseende de rättsliga
förutsättningarna för militärpolisen att biträda Polismyndigheten.

Militärpolismän är att anse som polismän och har fullständiga polisiära
befogenheter när de fullgör uppgifter enligt 1 § förordningen med reglemente
för militärpolisen. Eftersom en militärpolisman är att anse som polisman kan
åklagare uppdra åt en enskild militärpolisman att vidta en utredningsåtgärd som
hör till en förundersökning med stöd av 23 kap. 3 § andra stycket
rättegångsbalken. Försvarsmaktens uppfattning är att även en polisiär
undersökningsledare kan uppdra åt en enskild militärpolisman att vidta en viss
utredningsåtgärd i en förundersökning även om det inte framgår direkt av
23 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken. Överenskommelsen mellan
Försvarsmakten, Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten visar att det
funnits en samsyn mellan myndigheterna om att det är juridiskt möjligt för
Polismyndigheten att uppdra åt militärpoliser att utföra åtgärder i en
förundersökning.

Polismyndigheten
Polismyndighetens hantering av förundersökningen
Polismyndigheten redovisade sammanfattningsvis följande bedömning
avseende polisens hantering av förundersökningen.

Det saknas förutsättningar att, helt eller delvis, överlämna ledningen av en
förundersökning till militärpolisen. Det är undersökningsledaren som har det
övergripande helhetsansvaret för förundersökningen. Det framstår som att
handläggningen av förundersökningen i icke obetydlig utsträckning har skötts
                                                                       Dnr 316-2022        Sid 4 (10)




av militärpolisen snarare än Polismyndigheten. Såvitt framgår av upprättade
handlingar var det militärpolisen som beslutade om hur husrannsakan skulle
verkställas och vilka beslag som skulle göras. Det synes också ha varit
militärpolisen som bedömde att den unge skulle delges misstanke om brott och
avgjorde när och under vilka former som förhöret med honom skulle hållas,
liksom även omfattningen av förhöret.

Enligt Polismyndigheten är det särskilt angeläget att en undersökningsledare
håller sig väl underrättad om förundersökningen när han eller hon har uppdragit
åt en annan myndighet att verkställa husrannsakan och andra
utredningsåtgärder. Det finns visserligen uppgifter i utredningen om att det
förekom vissa telefonkontakter mellan jourhavande undersökningsledare och
militärpolisens insatschef i samband med den aktuella husrannsakan. Vad som
avhandlades vid dessa kontakter synes dock inte ha dokumenterats och det är
därför svårt att få klarhet i vilka instruktioner som undersökningsledare
eventuellt kan ha gett vid telefonsamtalen.

Enligt Polismyndigheten borde undersökningsledaren i det här fallet ha tagit ett
fastare grepp om förundersökningen och frågan om vilka utredningsåtgärder
som skulle vidtas samt hur åtgärderna skulle utföras. Detta gäller bl.a. frågan
om det var proportionerligt att genomföra husrannsakan med uniformerad
militär, om den unge skulle delges misstanke om brott och höras direkt på
platsen utan någon försvarare eller vårdnadshavare närvarande och hur ingående
förhöret skulle vara. En ordinarie undersökningsledare utsågs den 6 oktober
2021 och först efter det att militärpolisen sökt kontakt med Polismyndigheten.
Orsaken till detta har inte klargjorts men det är förstås inte godtagbart.

När det gäller beslutet om husrannsakan framgår det inte av utredningen om det
gjordes några överväganden med anledning av att den misstänkte var underårig
eller om det fanns några alternativa åtgärder till husrannsakan i bostaden, som
är en tämligen ingripande åtgärd. Polismyndigheten anser dock att utredningen
inte ger tillräcklig grund för slutsatsen att det saknades rättslig grund att inleda
förundersökning och besluta om husrannsakan.

De rättsliga förutsättningarna för militärpolisen att biträda i en förundersökning
Polismyndigheten redovisade följande bedömning när det gäller frågan om det
var lämpligt att anlita biträda av militärpolisen och om det fanns stöd i lag för
detta.

      Det aktuella ärendet förefaller inte ha varit ett sådant typfall som omnämns i den
      överenskommelse som bifogats till den särskilda rutinen för hantering och
      förundersökningsledning av ärenden som initieras av militärpolisen [den ovan
      nämnda överenskommelsen mellan Försvarsmakten, Polismyndigheten och
      Åklagarmyndigheten, JO:s anm.]. Med hänsyn till åtgärdernas beskaffenhet och
      med tanke på att det var frågan om ett ingripande mot en ung person, framstår
      det inte heller som lämpligt att anlita militärpolis som biträde i den aktuella
      förundersökningen. Därtill synes det saknas bestämmelser i författning som ger
      stöd för Polismyndigheten att anlita personal från Försvarsmakten för att utföra
      nu aktuella åtgärder i en förundersökning, även om den har inletts på begäran av
                                                                      Dnr 316-2022     Sid 5 (10)




      militärpolisen. Det synes inte heller finnas lagstöd för Försvarsmakten att ge
      Polismyndigheten handräckning med att verkställa nu aktuella tvångsåtgärder.
AA kommenterade myndigheternas yttranden.

Rättslig reglering
Utgångspunkter för tvångsmedelsanvändning
För all användning av tvångsmedel gäller ett antal grundläggande principer,
bl.a. legalitetsprincipen, proportionalitetsprincipen och hänsynsprincipen.
Legalitetsprincipen följer av regelsystemet i regeringsformen och
Europakonventionen. Den innebär att en myndighet inte utan stöd i lag får
ingripa i en enskilds rättssfär och att bestämmelser om tvångsmedel ska tolkas
enligt sin ordalydelse. Att bestämmelserna inskränker det skydd som föreskrivs
i grundlagen ger särskild anledning till restriktivitet vid tolkningen. (Se t.ex.
NJA 2016 s. 1165.)

Proportionalitetsprincipen, som för husrannsakan kommer till uttryck i 28 kap.
3 a § rättegångsbalken (RB), innebär att ett tvångsmedel får beslutas endast om
skälen för åtgärden uppväger det intrång eller men i övrigt som åtgärden
innebär för den misstänkte eller för något annat motstående intresse.

Vid genomförandet av ett tvångsmedel ska hänsynsprincipen beaktas. Den
innebär bl.a. att diskretion bör iakttas vid genomförandet av tvångsmedel och
kommer till uttryck i 23 kap. 4 § andra stycket RB där det anges att en
förundersökning ska bedrivas så att inte någon onödigt utsätts för misstanke
eller orsakas kostnad eller olägenhet.

Generella bestämmelser för en förundersökning
Förundersökning ska inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat
skäl finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats
(se 23 kap. 1 § RB).

Beslut att inleda en förundersökning ska fattas av Polismyndigheten,
Säkerhetspolisen eller åklagaren. När förundersökningen leds av åklagaren, får
han eller hon anlita biträde av Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen för att
genomföra den. Åklagaren får också uppdra åt en polisman att vidta en viss
åtgärd som hör till förundersökningen, om det är lämpligt med hänsyn till
åtgärdens beskaffenhet. (Se 23 kap. 3 § RB.)

En förundersökning ska bedrivas objektivt. Vid förundersökningen ska
undersökningsledaren och den som biträder honom eller henne söka efter, ta till
vara och beakta omständigheter och bevis som talar såväl till den misstänktes
fördel som till hans eller hennes nackdel. En förundersökning ska också
bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. (Se 23 kap. 4 § RB.)

Undersökningsledaren har ansvar för förundersökningen i dess helhet och ska se
till att utredningen bedrivs effektivt och att den enskildes rättssäkerhetsintressen
tas till vara. Undersökningsledaren ska också ge dem som biträder honom eller
                                                                   Dnr 316-2022       Sid 6 (10)




henne behövliga direktiv för arbetet. (Se 1 a § förundersökningskungörelsen,
FUK.)

En person som misstänks för ett brott har enligt 21 kap. 3 § första stycket RB en
generell rätt att biträdas av en försvarare för att förbereda och utföra sin talan.
Av 21 kap. 3 a § RB följer att den som är anhållen eller häktad har rätt till en
offentlig försvarare om han eller hon begär det. En offentlig försvarare ska
också förordnas om den misstänkte är i behov av försvarare med hänsyn till
utredningen om brottet.

Den som underrättas om att han eller hon är skäligen misstänkt för ett brott ska
samtidigt informeras om sin rätt att redan under förundersökningen anlita
biträde av försvarare och om att en offentlig försvarare under vissa
förutsättningar kan förordnas av rätten. En misstänkt ska i samband med
underrättelse om misstanke även informeras om bl.a. sin rätt att inte behöva
yttra sig över misstanken och inte heller i övrigt behöva medverka till
utredningen av sin skuld. (Se 12 § FUK.)

Särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare
Förundersökning mot den som inte har fyllt 18 år ska ledas av en åklagare eller
en anställd vid Polismyndigheten som myndigheten har förordnat.
Undersökningsledaren ska, om det inte möter något hinder, genom intresse och
fallenhet för arbete med unga lagöverträdare vara särskilt lämpad för uppgiften.
(Se 2 § lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, LUL.)

En förundersökning mot den som inte fyllt 18 år och som gäller brott på vilket
fängelse kan följa ska bedrivas med särskild skyndsamhet. Förundersökningen
ska avslutas och beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom
sex veckor från dagen för delgivningen av misstanken. Tidsfristen får dock
överskridas endast om det är nödvändigt med hänsyn till bl.a. utredningens
beskaffenhet eller andra särskilda omständigheter. (Se 4 § LUL.)

Om någon som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för brott, ska
vårdnadshavaren omedelbart underrättas och kallas till förhör som hålls med
den unge. Undersökningsledaren får besluta att skjuta upp en underrättelse om
brottsmisstanke eller en kallelse till förhör om det är nödvändigt för att sakens
utredning inte väsentligen ska försvåras. (Se 5 § LUL.)

Om någon som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för ett brott som kan
leda till fängelse, ska även socialnämnden genast underrättas (se 6 § LUL). Vid
förhör med den som inte har fyllt 18 år och som är misstänkt för ett brott på
vilket fängelse kan följa ska företrädare för socialtjänsten närvara om det är
möjligt och det kan ske utan men för utredningen (se 7 § LUL i lydelsen före
den 1 juli 2023.)

För en misstänkt som inte har fyllt 18 år ska en offentlig försvarare förordnas,
om det inte är uppenbart att han eller hon saknar behov av försvarare. När en
                                                                    Dnr 316-2022     Sid 7 (10)




offentlig försvarare ska förordnas, ska undersökningsledaren anmäla det hos
rätten. (Se 24 § LUL.)

Förhör med någon som är under 18 år ska planeras och verkställas så att det inte
uppkommer fara för att den som förhörs tar skada. Förhöret bör hållas av en
person med särskild kompetens för uppgiften. (Se 17 och 18 §§ FUK.)

Barnkonventionen gäller, enligt vad som nu är av intresse, som lag i Sverige.
Konventionens bestämmelser ska beaktas vid avvägningar och bedömningar
som rör barn. Med barn avses i konventionen varje människa under 18 år (se
artikel 1).

En grundprincip i barnkonventionen är att barnets bästa ska beaktas i första
hand vid alla åtgärder som rör ett barn (se artikel 3.1). Det finns inget krav på
att barnets bästa ska vara utslagsgivande, men det ska vara ett tungt vägande
intresse vid alla åtgärder som rör ett barn (se t.ex. SOU 2020:63 s. 187 f. och
s. 242 f.).

Militärpolisens uppdrag
Militärpolisen ska upprätthålla den allmänna ordningen och säkerheten inom
Försvarsmakten samt vid sådana övningar som Försvarsmakten genomför
tillsammans med andra myndigheter. Därvid har militärpolisen bl.a. till uppgift
särskilt att förebygga brott samt hindra att ordningen och säkerheten störs
genom brott eller på annat sätt, avslöja brott samt vidta de åtgärder som behövs,
när ordningen och säkerheten störs på annat sätt än genom brott. (Se 1 §
förordningen med reglemente för militärpolisen, militärpolisförordningen.)

En militärpolisman är, då han eller hon fullgör uppgifter enligt 1 §
militärpolisförordningen, att anse som polisman. Det som är föreskrivet om
polismän gäller därför i tillämpliga delar också för militärpolismän som fullgör
sådana uppgifter. (Se 11 § första stycket militärpolisförordningen och 2 § tredje
stycket polisförordningen.)

Bedömning
Granskningens inriktning
AA har i anmälan fört fram ett flertal synpunkter på hur förundersökningen
bedrevs. Jag har i huvudsak valt att rikta in min granskning på de åtgärder som
vidtogs den 1 september 2021.

Inledningsvis kan jag konstatera att det av utredningen framgår att både
Polismyndigheten och Försvarsmakten har brustit vid dokumentationen av den
kontakt som förekommit mellan militärpolisen och undersökningsledaren och
de åtgärder som vidtagits. Detta är givetvis otillfredsställande och har försvårat
min granskning.
                                                                   Dnr 316-2022       Sid 8 (10)




Beslutet att inleda förundersökning och beslutet om husrannsakan
Mot bakgrund av de uppgifter som kommit fram och de brott som misstankarna
avsåg godtar jag Polismyndighetens beslut att inleda förundersökning. När det
gäller beslutet om husrannsakan kan det ifrågasättas om det inte fanns andra,
mindre ingripande, åtgärder som hade kunnat vidtas. Med hänsyn till det
bedömningsutrymme som finns i dessa frågor får dock även det beslutet godtas.

Genomförandet av husrannsakan
Den straffprocessuella hänsynsprincipen gör sig i särskilt hög grad gällande när
det är fråga om åtgärder som vidtas mot ett barn. För mig står det klart att det
var i strid med den principen och direkt olämpligt att husrannsakan verkställdes
av uniformerade militärpoliser som också anlände till platsen i försvarsmaktens
fordon. Genomförandet av husrannsakan kan inte heller anses ha varit förenligt
med barnkonventionens bestämmelser om barnets bästa.

JO har tidigare uttalat att när det endast är barn i en bostad bör genomförandet
av husrannsakan vänta till dess att någon vuxen kan komma till platsen, om inte
det skulle innebära att genomförandet fördröjs avsevärt (se bl.a. JO 2017/18
s. 282, dnr 263-2016). I detta fall framstår det som att det hade varit möjligt att
avvakta något med husrannsakan för att fortsätta försöka få kontakt med den
unges vårdnadshavare.

Förhöret med den unge
Av utredningen framgår att det inte förordnades någon offentlig försvarare
innan militärpolisen höll ett förhör med den unge. Förhöret pågick i ungefär en
timme.

JO har i flera ärenden riktat kritik mot att förhör genomförts utan att en
försvarare närvarat och framhållit att en brottsmisstänkts rätt till försvarare vid
förhör är en central rättssäkerhetsfråga. Även om den misstänkte anger att han
eller hon avstår från en försvarare kan det ändå, med hänsyn till bl.a.
brottsmisstankarna, utredningsläget eller den misstänktes ålder, finnas
anledning att förordna en försvarare för att hans eller hennes försvararrättigheter
inte ska äventyras. Detsamma gäller i fråga om försvararens närvaro vid förhör.

Det är primärt undersökningsledarens ansvar att göra en bedömning av behovet
av försvarare, oavsett vilken inställning den misstänkte har. JO har i några fall
där den misstänkte var under 18 år eller strax över framhållit att förhörsledaren
bör rådgöra med undersökningsledaren i försvararfrågan innan ett mer ingående
förhör inleds (Se JO 2016/17 s. 400, dnr 2502-2015, och JO 2016/17 s. 414,
dnr 2943-2015, med där gjorda hänvisningar.)

Misstankarna i det aktuella ärendet gällde ett förhållandevis allvarligt brott som
föranlett en husrannsakan. Enligt min mening är det uppenbart att den unge
skulle ha biträtts av en försvarare under förhöret. Han befann sig i en utsatt
situation och hade inte möjlighet att själv ta till vara sina rättigheter vid
förhöret. Det kan inte anses rättssäkert att hålla förhör av detta slag utan
                                                                   Dnr 316-2022      Sid 9 (10)




en försvarare närvarande. Förhöret borde alltså inte ha hållits utan en försvarare
närvarande. Detta gäller oavsett den unges och hans vårdnadshavares eventuella
inställning i denna fråga.

Vidare framgår att det inte närvarade någon representant från socialtjänsten vid
förhöret eller att nämnden ens underrättades om misstankarna. Självklart borde
socialnämnden ha underrättats. Med hänsyn till att husrannsakan genomfördes
ungefär åtta timmar efter att Polismyndigheten beslutat om åtgärden är det
anmärkningsvärt att socialnämnden inte kontaktades. I ett fall som detta är
utgångspunkten att en företrädare för socialtjänsten ska närvara vid ett förhör.
Jag kan inte se att det i det aktuella fallet funnits något hinder mot det med
hänsyn till utredningen. En representant för socialtjänsten borde alltså ha getts
möjlighet att närvara vid förhöret.

Innan förhöret påbörjades försökte militärpolisen komma i kontakt med den
unges föräldrar, men fadern anlände först efter att förhöret inletts. Enligt min
mening borde förhöret inte ha inletts innan man kommit i kontakt med den
unges vårdnadshavare. I utredningen hos JO har det inte kommit fram några
skäl som innebar att det var nödvändigt att omgående hålla förhör i sak med den
unge.

Vidare finns det ingen notering om att den unge i samband med att han
underrättades om misstanken även informerades om bl.a. sin rätt att inte behöva
yttra sig över misstanken och inte heller i övrigt behöva medverka till
utredningen av sin skuld.

Slutligen får jag konstatera att det över huvud taget inte verkar ha gjorts några
överväganden enligt barnkonventionen om den unges bästa.

Den fortsatta handläggningen av förundersökningen
AA har fört fram klagomål om att förundersökningen efter de initiala åtgärderna
den 1 september 2021 inte bedrevs objektivt och tillräckligt skyndsamt.

Utredningen här ger inte stöd för en slutsats om att kravet på att en
förundersökning ska bedrivas objektivt inte har iakttagits.

När det gäller handläggningstiden har min granskning begränsats till åtgärder
som vidtagits i förundersökningen fram till och med den 30 september 2021.
Jag vill dock nämna att jag delar Polismyndighetens uppfattning att det inte är
godtagbart att en ordinarie undersökningsledare tillsattes först den 6 oktober
2021, dvs. mer än en månad efter besluten att inleda en förundersökning och att
genomföra en husrannsakan.

Polismyndigheten och Försvarsmakten får allvarlig kritik
Det är primärt undersökningsledaren som har ansvar för de åtgärder som vidtas
i en förundersökning. Även med beaktande av det måste alla som utför
utredningsåtgärder i en förundersökning uppmärksamma och på rätt sätt
tillämpa de rättsregler som aktualiseras i utredningen.
                                                                 Dnr 316-2022     Sid 10 (10)




I den aktuella förundersökningen har det förekommit ett flertal brister i
samband med genomförandet av husrannsakan och förhöret i avseenden som
varit väsentliga för att ta tillvara den unges rättssäkerhet. Både
Polismyndigheten och Försvarsmakten förtjänar allvarlig kritik för detta.

En särskild granskning ska inledas om militärpolisens medverkan i
brottsutredande verksamhet
Av utredningen framgår att Polismyndigheten gav Försvarsmaktens personal i
uppdrag att verkställa husrannsakan och hålla ett förhör med den unge.

Det finns anledning att närmare utreda de rättsliga förutsättningarna för
militärpolis att medverka i brottsutredande verksamhet och de rättsliga
förutsättningarna för den överenskommelse som finns mellan Försvarsmakten,
Polismyndigheten och Åklagarmyndigheten om militärpolisens biträde i
förundersökningar om brott som har begåtts inom Försvarsmakten.

Jag kommer att inleda en särskild granskning av frågor med koppling till detta.

Ärendet avslutas.




Per Lennerbrant


Ärendet har föredragits av Mattias Karlsson. Byråchefen Stefan Nyman har
deltagit i beredningen.
