# Riksarkivet har handlagt en begäran om kopia av en handling som en forskarförfrågan och debiterat avgift för uppdraget. Fråga om framställningen skulle ha handlagts enligt tryckfrihetsförordningens regelverk

JO 2003-06-17 dnr 3166-2001

BESLUT
                                                                           Datum                Dnr                     Sid
                                                                           2003-06-17           3166-2001              1 (5)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Riksarkivet har handlagt en begäran om kopia av en handling som en
                        forskarförfrågan och debiterat avgift för uppdraget. Fråga om
                        framställningen skulle ha handlagts enligt tryckfrihetsförordningens
                        regelverk

## Anmälan

I en anmälan begärde AA att JO skulle granska om Riksarkivet följer den svenska
                        offentlighetsprincipen. Hon anförde i huvudsak följande.

                        Som reporter på Sveriges Television, samhällsprogrammet Uppdrag Granskning,
                        ville hon läsa ett beslut som NO, näringsfrihetsombudsmannen, fattat 1984/85 i en
                        konflikt mellan en av landets dåvarande större livsmedelsbutiker och
                        livsmedelsgrossisten ICA. Sannolikt var det ett stort ärende det året och lika
                        sannolikt kunde NO:s beslut i en mening vara prejudicerande. NO har gått upp i
                        den nya myndigheten Konkurrensverket, och AA fick veta att det gamla diariet och
                        gamla akter skickats till Riksarkivet. Riksarkivet begärde en skriftlig förfrågan och
                        först efter flera påstötningar per e-post och telefon fick hon svar, fyra dagar efter
                        förfrågan. Då hade hon även muntligen ytterligare preciserat vad hon kände till.
                        Först i samband med att hon fick svar på sin förfrågan upplyste Riksarkivets
                        handläggare om att myndigheten avsåg att ta ut en avgift på 360 kr för
                        ”forskningsarbete”. Tio dagar efter hennes första förfrågan kom handlingarna. Hon
                        önskade att JO skulle pröva om dokument som tidigare fallit under
                        offentlighetsprincipen plötsligt kan förvandlas till något annat, om en förfrågan
                        som är relativt preciserad kan betraktas som ”forskning” och om myndigheten då
                        har rätt att ta betalt för sitt arbete samt om JO anser att tio dagar är skyndsamt.

                        Till anmälan fanns fogad den framställning som AA gjorde per e-post till
                        Riksarkivet och som innehöll bl.a. följande.

                                  Jag arbetar på samhällsprogram, SvT och har hänvisats till Er via Konkurrensverket
                                  som inte har så åldriga papper ... ;
                                  I augusti 1984 pågick ett ärende som gällde en anmälan mot ICA av ägaren till LL
                                  livs, BB och CC. Ärendet pågick ... sannolikt avslutades under 84 alt början 85.
                                  Ägarna till LL Livs fick rätt, dvs ICA fick ett påpekande och saken rörde ICA:s
                                  ovilja att leverera ... Jag är på jakt efter BÅDE anmälan och beslutet.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                www.jo.se
                                                                           Dnr 3166-2001     Sid 2 (5)



Utredning
Anmälan remitterades till Riksarkivet för utredning och yttrande. I Riksarkivets
remissvar hänvisades inledningsvis till vad den ansvarige handläggaren anfört
angående vad som förekommit i ärendet, enligt följande.

      Den 22/8 2001 nåddes jag av AA:s inkomna mail (dnr RA 42- 2001/2967) rörande
      ett ärende som jag av innehållet uppfattade skulle eftersökas i Konkurrensverkets
      föregångare, Statens pris- och konkurrensverks i Arninge förvarade arkiv. Vid ett
      senare samtal med AA, sedan jag förgäves eftersökt ärendet i Statens pris- och
      konkurrensverks arkiv, framkom att det hela rörde sig om ett ”NO-ärende”, vilket
      gav mig uppslaget att söka ärendet i Näringsfrihetsombudsmannens arkiv där jag
      påträffade det. Påföljande dag, den 23/8 2001, skickades hela ärendet (kopior av en
      ansökan och ett beslut av NO) till Riksarkivets administrativa byrå för fakturering
      och avregistrering. Samtidigt meddelade jag AA på telefon att jag skulle fakturera
      henne 360 kr, eftersom ärendet tog över 1 timme att handlägga, enligt av Riksarkivet
      fastslagna riktlinjer.
Riksarkivet uttalade därutöver följande (bilagorna utelämnade här).

      AA frågar om ett dokument som fallit under offentlighetsprincipen kan förvandlas
      till något annat och ifrågasätter att Riksarkivet har rätt att ta betalt. AA ifrågasätter
      också att tio dagar är skyndsamt i tryckfrihetsförordningens (TF) mening.
      En allmän handling förblir en allmän handling så länge den bevaras, dvs. tills den
      eventuellt gallras. Var och en har enligt TF rätt att ”genast eller så snart det är
      möjligt” på stället ta del av allmän handling, som inte är föremål för sekretess. Vill
      den enskilde ha avskrift eller kopia av sådan handling, skall en begäran härom i
      princip villfaras ”skyndsamt”. I det förra fallet sker utlämnandet alltid kostnadsfritt
      medan det i det senare är beroende av avgift (2 kap. 12–13 §§ TF). Rätten för en
      statlig myndighet under regeringen att ta ut avgifter regleras i bl.a.
      avgiftsförordningen (1992:191). Enligt denna förordning får myndigheten ta ut
      avgift för kopior om minst tio utlämnas.
      Det finns också kompletterande bestämmelser om avgifter i andra förordningar.
      Dessa kan innebära att myndigheten får ta ut avgift också för viss service som
      lämnas. En sådan förordning är Riksarkivets instruktion (1995:679). Enligt 34 §
      instruktionen får Riksarkivet i lämplig omfattning ta betalt för bl.a. material och
      tjänster som erbjuds enskilda enligt 4 § andra stycket 2. Här avses bl.a.
      efterforskning av uppgifter i arkivmaterial samt erbjudande av kopior och avskrifter
      av handlingar. I 36 § stadgas att sådana avgifter som avses i bl.a. 34 § skall tas ut
      enligt de grunder som Riksarkivet fastställer efter samråd med
      Ekonomistyrningsverket. Riksarkivets protokoll med fastställda avgifter finns i
      bilaga 2.
      Frågan enligt vilket regelverk Riksarkivet har rätt att ta ut avgift för en
      tillhandahållen handling skall bedömas med utgångspunkt i om handlingen lämnas
      ut enligt TF eller inom ramen för arkivmaterial, s.k. forskarförfrågan.
      JO har tidigare i beslut 1996-05-03, dnr 4626-1995, granskat Riksarkivets rätt att ta
      ut avgifter. En kort sammanfattning av vad JO skrev är att den enskilde styr helt
      själv vilket regelverk som skall tillämpas och att Riksarkivet endast har rätt att ta ut
      avgift enligt sin särskilda reglering i de fall TF inte åberopas.
      I det nu aktuella ärendet innebar efterforskningen mer arbete än som ryms inom
      myndighetens skyldighet att tillhandahålla allmänna handlingar enligt TF. Då
      handläggaren inte heller uppfattade ärendet som en framställan enligt TF handlades
      det som en forskarförfrågan. AA själv däremot – som man får uppfatta hennes
      anmälan till JO – har avsett ett utbekommande av handlingar enligt TF. En
      granskning av AA:s båda e-postmeddelanden i efterhand ger inte något tydligt svar
      på vad hon avsåg. Orden TF eller allmän handling nämns inte. Det är beklagligt att
      det uppstod ett missförstånd. Enligt Riksarkivets uppfattning fanns det fog för
      handläggarens tolkning.
                                                                  Dnr 3166-2001     Sid 3 (5)



Det kan tyckas att Riksarkivet före det att en undersökning utförs som skall debiteras
uttryckligen bör informera den frågande och inhämta samtycke till uppdraget. Detta
skulle dock både fördyra och försena utredningarna. Enligt praxis görs detta endast i
de fall handläggaren är tveksam till frågeställarens avsikt. Större försiktighet iakttas
när frågeställaren är en privatperson om vilkens ekonomiska förhållanden man inget
vet.
Beträffande tidsåtgången så avser kravet på skyndsamhet endast utlämnande enligt
TF. Detta ärende handlades inte enligt reglerna i TF utan som en forskarförfrågan. I
sådana ärenden finns inte samma skyndsamhetskrav. Riksarkivet vill emellertid
framhålla att handläggningen skedde förhållandevis snabbt. Det framgår av
handläggarens redogörelse att han började söka samma dag som han fick förfrågan.
Efter kompletterande uppgifter från frågeställaren sände han nästa dag handlingarna
vidare till administrativa byrån för fakturering och redovisning. Handläggaren hade
då telefonkontakt med AA. För det fall att han hade uppfattat att saken var
brådskande kunde handlingarna ha skickats i separata försändelser varvid de
efterfrågade handlingarna hade kommit fram före fakturan. Handläggaren uppfattade
inte att det var brådskande.
Vad som nu anförts visar enligt Riksarkivets bedömning att AA:s förfrågan
handlagts i enlighet med gällande regelverk. Frågan har emellertid också principiell
innebörd för Riksarkivet och landsarkiven. Verket gör med anledning härav följande
tillägg i principfrågan.
Frågan var den yttre gränsen går för vilka krav en enskild kan ställa på en myndighet
med stöd av TF har behandlats i litteraturen och i flera rättsfall. Det finns även flera
uttalanden i JO:s ämbetsberättelse. I ett ärende (JO 1994/95 s. 571) sägs, att som en
allmän förutsättning för att en myndighet skall vara skyldig att tillhandagå
allmänheten enligt [TF:s] regler, gäller att den som önskar ta del av en handling kan
precisera vilken handling som avses eller i vart fall lämna så detaljerade
upplysningar om handlingen att myndigheten utan större svårighet kan identifiera
den.
Att tillhandahålla allmänna handlingar enligt TF är mer komplicerat för en
arkivmyndighet än för en vanlig myndighet. Vanliga myndigheter har ett mer
begränsat antal handlingar, handlingarna härstammar från den egna verksamheten
och det finns personer inom myndigheten som kan sakområdet. Vanligtvis
överlämnas också handlingarna efter viss tid till arkivmyndighet, varför de
handlingar som finns som regel är relativt nya. För en arkivmyndighet är läget helt
annorlunda. Där är förvaring av allmänna handlingar en del av sakområdet.
Riksarkivet är arkivmyndighet för de centrala statliga myndigheterna. Verket har
över 200 000 hyllmeter pappershandlingar, förutom handlingar på elektroniskt
medium. Dessa kommer från hela statsförvaltningen. Det finns handlingar från
1000-talet och framåt. De statliga arkivmyndigheterna – Riksarkivet och
landsarkiven – får årligen närmare 40 000 skriftliga förfrågningar och över 100 000
besökande. Man tar fram mer än 160 000 volymer förutom det material som
besökarna själva tar fram.
Merparten av dessa handlingar är allmänna handlingar som kan begäras utlämnade
med stöd av TF. De tjänstemän, vilkas uppgift det är att lämna ut handlingarna, är
arkivarier och utbildade att ordna och handha handlingar. Trots detta är det betydligt
mer komplicerat för en arkivmyndighet att ta fram en handling då det finns så
oändligt många fler valmöjligheter. Det förekommer t.ex. – som i AA:s fall – att
beskrivningen är så obestämd att sökandet börjar i fel myndighets arkiv.
Riksarkivet har försökt att dra en klar gräns för när avgift skall utgå i reglerna för
avgift. Som framgår av bilaga 2 s. 4 tas ingen avgift ut om svaret ”kan ges utifrån en
given ingångspunkt i materialet”.
En princip är också att den som glömmer att åberopa TF inte skall komma i ett
sämre läge. En förfrågan som är så preciserad att den ligger inom området för TF
skall således besvaras avgiftsfritt antingen den enskilde åberopar TF eller inte. Den
nu lämnade redogörelsen visar att det är svårt att dra en skarp skiljelinje mellan vad
                                                                       Dnr 3166-2001       Sid 4 (5)



      som skall avgiftsbeläggas och vad som är avgiftsfritt. Reglerna är också svåra att
      hantera för handläggarna.
      När regeln om avgifter började tillämpas tillfrågades den frågande varje gång innan
      ett uppdrag som var avgiftsbelagt påbörjades. Detta visade sig vara mycket
      tidsödande.
      Riksarkivet har under hand diskuterat denna fråga med Kulturdepartementet och
      begärt att få ett förtydligande på förordningsnivå.
AA kommenterade remissvaret och vidhöll sin kritik.

I beslut den 17 juni 2003 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
JO har i ett flertal beslut behandlat den principiella skillnaden mellan en på
offentlighetsprincipen grundad framställning om utlämnande av allmän handling
och den hantering som sker inom en myndighets uppdragsverksamhet och har då
understrukit vikten av att man klart skiljer mellan dessa situationer.

Om det står helt klart att den som begär att få ut handlingar hos Riksarkivet
grundar sin framställning på tryckfrihetsförordningens (TF) regelverk skall
framställningen självfallet handläggas och besvaras i enlighet med TF. Också i
andra fall bör utgångspunkten enligt min mening vara att regleringen i TF skall
tillämpas om det inte klart framgår att sökanden lämnar Riksarkivet ett
forskningsuppdrag. Skulle det finnas några oklarheter rörande sökandens avsikt
ankommer det på den tjänsteman som tar emot beställningen att upplysa om de
olika alternativ som finns och klarlägga vad beställningen avser. En framställning
som är alltför obestämd för att direkt kunna besvaras kan sålunda inte automatiskt
behandlas som en s.k. forskarförfrågan. I stället bör Riksarkivet – i enlighet med
den serviceskyldighet som följer av 4 § förvaltningslagen (1986:223) – upplysa
sökanden om att uppgifter som gör att handlingen kan identifieras måste lämnas
samt även att aktivt bistå sökanden med hjälp av myndighetens diarier och register
etc. Det är först när det blir fråga om arkivforskning eller mera omfattande
utredningsåtgärder som en begäran faller utanför skyldigheten enligt TF och som
frågan om att lämna ut en allmän handling inom ramen för Riksarkivets
uppdragsverksamhet skulle kunna komma att aktualiseras (jfr JO:s
ämbetsberättelse 1994/95 s. 571; jfr även JO:s beslut den 3 maj 1996, dnr 4626-
1995).

Av AA:s begäran att få ut anmälan och beslut i ett ärende framgick vilka som var
parter i ärendet, ungefär när i tiden ärendet prövades samt – i korthet – vad ärendet
rörde. Vidare kunde utläsas att ärendet gällde en fråga inom ramen för
Konkurrensverkets verksamhet, som påbörjades den 1 juli 1992 och innefattar bl.a.
de frågor som tidigare prövades av Näringsfrihetsombudsmannen (NO). Det hade
med hänsyn härtill enligt min mening legat närmast till hands att pröva AA:s
framställning som en på offentlighetsprincipen grundad begäran att få ut allmänna
handlingar. Utredningen ger inte stöd för uppfattningen att efterforskningen i
ärendet inneburit mer arbete än vad som ryms inom myndighetens skyldighet att
tillhandahålla handlingar enligt TF.
                                                                  Dnr 3166-2001   Sid 5 (5)




Jag är sammanfattningsvis kritisk till Riksarkivets handläggning av AA:s begäran
att få ut handlingar.

I arkivutredningens betänkande SOU 2002:78, Arkiv för alla – nu och i framtiden,
berörs bl.a. avgiftshanteringen hos ett nytt arkivverk (avsnitt 5.3). Eftersom detta
beslut kan vara av intresse för regeringens beredning av betänkandet lämnar jag
över ett exemplar av beslutet till Kulturdepartementet.

Ärendet avslutas.
