# Kritik mot Kriminalvården, anstalten Saltvik, för felaktig dokumentation vid granskning av försändelser

JO 2012-04-24 dnr 3173-2011

BESLUT
                                                                            Datum                 Dnr                      Sid
                                                                            2012-04-24            3173-2011               1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Cecilia Nordenfelt




                        Kritik mot Kriminalvården, anstalten Saltvik, för felaktig dokumentation
                        vid granskning av försändelser


                          Beslutet i korthet: Försändelser till en intagen från Stockholms universitet och
                          Livsmedelsverket har granskats av anstalten. Enligt Kriminalvården har anstalten varit
                          medveten om att det rört sig om myndighetspost som ska behandlas på särskilt sätt, dvs.
                          att försändelsen får granskas endast med stöd av 7 kap. 6 § fängelselagen (2010:610),
                          FäL. Vid granskningen har anstalten emellertid felaktigt dokumenterat att granskningen
                          skett med stöd av 7 kap. 7 § FäL. Kriminalvården kritiseras för det inträffade. Med
                          anledning av vad Kriminalvården anfört i sitt remissyttrande innehåller beslutet även
                          uttalanden angående tillämpningen av bestämmelsen i 7 kap. 6 § FäL.

## Anmälningar

I anmälningar, som kom in till JO den 16 juni och den 1 juli 2011, framförde AA
                        klagomål mot Kriminalvården, anstalten Saltvik. Han anförde därvid att anstalten
                        hade granskat s.k. myndighetspost utan att det förelegat misstanke om oriktig
                        avsändare (jfr 7 kap. 6 § FäL,JO:s anm.).

                        Till anmälan fogade AA två kuvert med s.k. granskningsstämplar. Av stämplarna
                        framgick bl.a. att försändelserna – som enligt logotyperna på kuverten kom från
                        Stockholms universitet och Livsmedelsverket – hade granskats med stöd av 7 kap.
                        7 § FäL.

## Utredning

Anmälningarna, jämte bilagor, remitterades till Kriminalvården för yttrande. I sitt
                        svar anförde myndigheten (region Nord), genom regionchefen BB, följande.
                                  ---
                                  AA har i anmälan till JO klagat på att anstalten Saltvik har granskat brev till honom
                                  från svenska myndigheter, trots att misstanke om oriktig avsändare inte funnits.

## Utredning

Vid tidpunkten för de aktuella händelserna har AA vistats på anstalten Saltviks
                                  säkerhetsavdelning.
                                  Anstalten Saltvik har uppgett följande.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                 Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 3173-2011     Sid 2 (4)




      Regelverket är känt för dem som arbetar med brevgranskning. Försändelserna till
      AA var skrymmande och det fanns inte någon annan uppgift om avsändare än
      tryckta logotyper på kuverten. Man bedömde att Stockholms universitet och
      Livsmedelsverket är stora enheter och att deras kuvert kan användas av andra än
      anställda där, varför angiven avsändares riktighet ifrågasattes. På grund av
      försändelsernas storlek och form fanns misstanke om att de innehöll något otillåtet
      föremål. Anstalten har förbisett att kryssa i brevgranskningsstämpeln på riktigt sätt
      med angivande av att granskningen syftat till att utröna vem avsändaren är.
      Anstalten har istället angett att granskning skett för att undersöka om försändelsen
      innehållit något otillåtet föremål.

## Tillämpliga bestämmelser

Tillämpliga bestämmelser angående försändelser finns i 7 kap. fängelselagen
      (2010:610) samt i 7 kap. Kriminalvårdens föreskrifter och allmänna råd för fängelse
      (FARK fängelse) (KVFS 2011:1, JO:s anmärkning). Här framgår bland annat att en
      försändelse mellan en intagen och en svensk myndighet ska vidarebefordras utan
      granskning. Om det finns anledning att anta att uppgiften om avsändare av en sådan
      försändelse till en intagen är oriktig får försändelsen granskas i syfte att utreda vem
      avsändaren är (7 kap. 6 § FäL).
      Av 7 kap. 21 § FARK Fängelse framgår att alla försändelser till och från en intagen
      på säkerhetsavdelning, förutom så kallad myndighetspost, ska granskas. Av 24 §
      följer att den intagne ska underrättas när en försändelse har granskats och att
      underrättelsen bland annat ska innehålla information om vilken typ av granskning
      som har utförts och med stöd av vilket lagrum granskningen har skett.

## Bedömning

De försändelser som tillsänts AA har haft svenska myndigheter som avsändare.
      Försändelserna ska därför som huvudregel vidarebefordras utan granskning. Mot
      bakgrund av försändelsernas utseende – och med beaktande av hur lätt det med
      modern teknik är att förespegla att en försändelse kommer från annat håll än den
      egentliga avsändaren – har anstalten haft skäl att misstänka att avsändarna var
      oriktiga. Kriminalvården har inte någon skyldighet att på andra sätt än genom
      granskning utreda vem avsändaren är (prop. 2006/26 s 27).Kriminalvården menar
      alltså att granskning i syfte att utröna vem avsändaren är inte har varit obefogad.
      Däremot har anstalten inte tydliggjort syftet med granskningen och inte heller
      dokumenterat syftet för den intagne på rätt sätt, vilket förtjänar kritik. Det har
      funnits misstanke både om oriktig avsändare och om att försändelserna innehållit
      något otillåtet föremål. Någon tydlig skillnad på de båda granskningsgrunderna har
      inte gjorts eftersom försändelsernas utseende utgjort grunden för både misstanken
      om oriktig avsändare och misstanken om otillåtet innehåll. Anstalten har dock haft
      klart för sig att det rört sig om myndighetspost som ska behandlas på särskilt sätt.
      Trots att anstalten har angivit att regelverket är känt finns det enligt region Nord
      anledning att kontrollera att brevgranskande personal är införstådd med de regler
      som gäller och med anstaltens rutiner för brevgranskning. Kriminalvårdschefen har
      därför getts i uppdrag att se till att sådana kontroller regelbundet görs, särskilt vid
      förestående semesterperioder och andra tillfällen när vikarier anlitas.
AA kommenterade remissyttrandet. Han anförde därvid bl.a. att han vid tiden för
de aktuella händelserna inte var intagen på säkerhetsavdelning.

Bedömning
Rättslig reglering m.m.
Kriminalvården har redogjort för den rättsliga reglering som aktualiserats med
anledning av AA:s anmälan till JO. Med anledning av att Kriminalvården i det
                                                                  Dnr 3173-2011   Sid 3 (4)




sammanhanget redogjort för bestämmelsen i 7 kap. 21 § Kriminalvårdens
föreskrifter och allmänna råd om fängelse (KVFS 2011:1) vill jag anföra följande.

Granskningen av de i anmälan aktuella försändelserna genomfördes den 14
respektive den 29 juni 2011. Av utredningen i ett annat ärende (JO:s ärende med
dnr 4346-2011) framgår att Kriminalvårdens dåvarande generaldirektör, i beslut
den 1 juli 2011 i ärendet med dnr 21-2011-014983, förordnade att AA fr.o.m. den
dagen skulle vara placerad på säkerhetsavdelning. Vid tidpunkten för granskningen
av de aktuella försändelserna var AA dock intagen på normalavdelning i
säkerhetsenhet. Bestämmelsen i 7 kap. 21 § KVFS 2011:1 är således inte tillämplig
beträffande nämnda försändelser.

Granskningen av försändelserna m.m.
Genom utredningen har framkommit att anstalten ansett det nödvändigt att granska
de aktuella försändelserna. Huruvida det funnits anledning att vidta denna åtgärd är
en bedömningsfråga som det inte ankommer på JO att uttala sig om. Utredningen
har dock visat att dokumentationen över granskningen varit felaktig, och det
inträffade förtjänar kritik.

Med anledning av innehållet i Kriminalvårdens remissyttrande vill jag tillägga
följande.

Av yttrandet framgår att anstalten ”bedömde att Stockholms universitet och
Livsmedelsverket är stora enheter och att deras kuvert kan användas av andra än
anställda där, varför angiven avsändares riktighet ifrågasattes”. Vidare framgår att
”mot bakgrund av försändelsernas utseende – och med beaktande av hur lätt det
med modern teknik är att förespegla att en försändelse kommer från annat håll än
den egentliga avsändaren – har anstalten haft skäl att misstänka att avsändarna var
oriktiga.”

Jag kan ha viss förståelse för Kriminalvårdens resonemang om den moderna
teknikens möjligheter att förespegla viss avsändare. Enligt min uppfattning kan
emellertid en myndighets storlek i sig inte vara avgörande för om det finns
anledning att ifrågasätta avsändarens riktighet. Även mindre myndigheters logotyp
eller kuvert skulle kunna användas av obehöriga. Kriminalvården måste – oavsett
vilken myndighet som angetts som avsändare – i varje enskilt fall bedöma om det
finns anledning att misstänka oriktig avsändare och om försändelsen därmed får
granskas enligt 7 kap. 6 § FäL.

Övrigt
Under min inspektion av bl.a. anstalten Saltvik den 14–16 februari 2012
sammanträffade jag med AA. Han förevisade då två försändelser till honom från
Stockholms respektive Göteborgs universitet. Enligt stämplarna på försändelserna
hade granskningen genomförts med stöd av 7 kap. 7 § FäL. AA gjorde därvid
gällande att anstalten felaktigt fortsätter att granska s.k. myndighetspost på andra
grunder än de som anges i 7 kap. 6 § FäL.
                                                                 Dnr 3173-2011   Sid 4 (4)




Enligt remissyttrandet har regionen gett kriminalvårdschefen vid anstalten Saltvik i
uppdrag att kontrollera att brevgranskande personal är införstådd med de regler och
rutiner som gäller för brevgranskning. Mot bakgrund av vad som framkommit vid
inspektionen av anstalten framstår det som tveksamt om regionens uppdrag till
kriminalvårdschefen har gett önskat resultat.

Ärendet avslutas.
