# Utformningen av domslutet i en tvistemålsdom efter återvinning av en tredskodom

JO 2001-05-22 dnr 3177-1999

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                      Sid
                                                                       2001-05-21          3177-1999              1 (10)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Utformningen av domslutet i en tvistemålsdom efter återvinning av en
                        tredskodom

## Bakgrund

Vid genomgång av handlingarna i ett klagoärende framkom bl.a. följande. I en
                        ansökan om betalningsföreläggande yrkade ett kreditföretag åläggande för en
                        fysisk person och ett dödsbo att till kreditföretaget utge ett visst belopp samt ränta.
                        Kravet uppgavs avse återbetalning av en kredit som sagts upp till betalning. Vidare
                        yrkades fastställelse till betalning ur en angiven fastighet. Svarandena bestred
                        kravet. På kreditföretagets begäran överlämnades målet till Kalmar tingsrätt för
                        fortsatt handläggning.

                        Tingsrätten förelade svarandena att inkomma med yttrande vid äventyr av
                        tredskodom. Svarandena vidhöll sitt bestridande.

                        Tingsrätten konstaterade i en tredskodom den 20 maj 1999 att fordringen grundade
                        sig på skriftligt fordringsbevis, att svarandena inte visat sannolika skäl för sitt
                        bestridande av käromålet samt att förutsättningar därför förelåg för bifall till
                        käromålet genom tredskodom. I domslutet ålades svarandena att solidariskt till
                        kreditföretaget utge visst belopp samt ränta. Tingsrätten fastställde vidare att den
                        fordran för vilken panträtt upplåtits på grund av vissa närmare angivna pantbrev
                        skulle utgå med förmånsrätt i fastigheten i den omfattning som gäller enligt lag.
                        Tingsrätten anförde därutöver bl.a. att fastigheten genom tredskodomen ansågs
                        vara utmätt.

                        Svarandena ansökte om återvinning och framförde vissa invändningar mot kravet.
                        Kreditföretaget vidhöll sin talan.

                        I en dom den 2 juli 1999 antecknade tingsrätten under rubriken domslut följande.
                        ”Tingsrätten fastställer tredskodomen 20.5.1999 i mål – – – ”.

                        Med anledning av vad som framkommit beslutade chefsJO Eklundh att till
                        granskning i ett särskilt ärende ta upp frågan om utformningen av tingsrättens
                        domslut i det aktuella målet.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                        Dnr 3177-1999     Sid 2 (10)



Utredningen
Tingsrätten anmodades att inkomma med ett yttrande över vilka överväganden som
föranledde denna att i domslutet fastställa den tidigare meddelade tredskodomen i
stället för att, med upphävande av densamma, uttryckligen ålägga svarandena
betalningsskyldighet och samtidigt fastställa att fordran skulle utgå med
förmånsrätt i fastigheten (jfr bl.a. JO 1991/92 s. 36 och Fitger, Rättegångsbalken,
del 3, s. 44:30 f.).

I ett yttrande anförde rådmannen AA följande.

      Vad tingsrätten gjort i målet är att följa den praxis som grundar sig på Gärdes
      Kommentar till Nya Rättegångsbalken, där det på sid 642 ges ett klart uttalande i
      saken. Det kan tilläggas att i Ekelöf, Edelstam och Boman Rättegång V, sjunde
      upplagan, som utkommit efter JO:s uttalande (1991/92 sid 36), vidhållits den
      uppfattning som redovisas i tidigare upplaga (sid 218 not 11). Dessutom avsåg JO:s
      nyss nämnda uttalande icke dom efter given tredskodom utan tredskodom efter
      utslag i lagsökningsmål. Uttalandena i Fitger, RB del 3 sid 44:30 f. utgör ej
      tillräckliga skäl att ändra praxis. Fastmer synes tingsrättens praxis ha stöd i Fitgers
      uttalande i vart fall vad gäller fastställelse till betalning ur fastighet.
I ett beslut den 22 maj 2001 anförde chefsJO Eklundh följande.

Rättslig reglering, rättsfall och uttalanden i litteraturen
Allmänt om tredskodom
Bestämmelser om påföljd för parts underlåtenhet att bl.a. inställa sig till en
förhandling eller avge svaromål i ett dispositivt tvistemål finns i 44 kap.
rättegångsbalken (RB).

I nämnda kapitel föreskrivs bl.a. att utevaro från ett sammanträde för muntlig
förberedelse eller en huvudförhandling i ett dispositivt mål kan medföra att
tredskodom meddelas mot den uteblivna parten (44 kap. 2 och 4 §§ RB).
Motsvarande gäller den som underlåter att följa ett föreläggande att skriftligen avge
svaromål eller som avger ett svaromål som är ofullständigt (44 kap. 7 a § RB). Vad
nu sagts gäller under förutsättning att föreläggande meddelats parten att inställa sig
respektive avge svaromål vid påföljd att tredskodom annars kan komma att
meddelas mot honom.

En ytterligare förutsättning för att tredskodom skall meddelas är att den part som
inställt sig vid rätten yrkar det. Är det käranden som uteblir från en förhandling
skall käromålet ogillas om inte detta medgetts av svaranden eller det annars
uppenbart framgår att käromålet är grundat (44 kap. 8 § första stycket RB).
Tredskodom mot svaranden skall grundas på kärandens framställning av
omständigheterna i målet, såvitt svaranden erhållit del av framställningen och den
inte strider mot förhållande som är allmänt veterligt. I den mån framställningen inte
innefattar laga skäl för käromålet eller det annars uppenbart framgår att käromålet
är ogrundat, skall det ogillas (44 kap. 8 § andra stycket RB).

Om svaranden underlåter att följa ett föreläggande att avge skriftligt svaromål får
tredskodom meddelas mot honom, om inte käranden har motsatt sig det (44 kap.
7 a § RB).
                                                                     Dnr 3177-1999     Sid 3 (10)




En tredskodom kan sägas innebära ett summariskt avgörande av målet utan krav på
bevisning.

När det gäller innehållet i en dom framhåller Gärde m.fl. i kommentaren till
bestämmelserna i 17 kap. 7 § RB särskilt vikten av att det tydligt framgår vilken
karaktär domslutet har och huruvida rätten med domen åsyftar en exigibel
fullgörelse eller bara en fastställelse eller i förekommande fall bådadera. Att detta
iakttas är av största betydelse med hänsyn till såväl rättskraften som
verkställigheten (Gärde m.fl. s. 186).

I 17 kap. 8 § RB föreskrivs att bl.a. tredskodomar och domar som grundas på
medgivande får utfärdas i förenklad form. När det gäller innebörden av begreppet
dom i förenklad form anför Fitger (Rättegångsbalken, del 1, s. 17:27) följande.

      Förenklingar i förhållande till vanliga domar avsågs vid RB:s tillkomst
      uppenbarligen i första hand bestå i att domslutet skulle få tecknas på
      stämningsansökan eller, i fråga om högre rätts dom, på den överklagade domen
      (NJA II 1943 s. 212). Numera gäller i fråga om tvistemålsdomar i förenklad form 22
      § mål- och ärendeförordningen. Av det lagrummet framgår att innehållet i en dom
      som utfärdas i förenklad form inte behöver redovisas i skilda avdelningar och att de
      omständigheter som yrkanden eller invändningar grundas på får redovisas i
      bilageform. I fråga om tredskodomar och domar grundade på medgivanden kan
      domskälen givetvis göras utomordentligt korta. Det behövs ju inte mer än att det av
      domen framgår att den grundas på en utevaro, en underlåtenhet att avge svaromål
      eller ett medgivande.
Återvinning
En part mot vilken tredskodom meddelats får hos den rätt där talan väckts söka
återvinning inom viss angiven tid (44 kap. 9 § RB). Vid återvinning skall
handläggningen av målet, i den del återvinning sökts, fortsätta där den slutade när
frågan om tredskodom togs upp. En part mot vilken tredskodom meddelas på nytt
har inte rätt till återvinning i målet (44 kap. 10 § RB).

Utformningen av domslut
I Gärdes m.fl. kommentar till 44 kap. 10 § RB sägs att en tredskodom skall
upphävas om rätten i ett mål om återvinning mot tredskodomen finner att saken
skall avgöras på annat sätt än enligt denna. I annat fall har rätten att fastställa
tredskodomens slut (Gärde m.fl., Nya Rättegångsbalken, s. 642).

Ekelöf har med hänvisning till återvinningens karaktär av rättsmedel hävdat att en
tidigare meddelad tredskodom skall förklaras fastställd om en återvinningstalan
ogillas. Denna bör sålunda enligt Ekelöf inte undanröjas och ersättas av en ny dom
med samma innehåll (Rättegång V, sjätte upplagan, s. 188 not 10).

Motsatt ståndpunkt har framförts av Carl-Edvard Sundström (Tolv studier i
processuella spörsmål, s. 64 f.).

För egen del har jag tidigare när det gäller utformningen av domslut efter
återvinning av lagsökningsutslag uttalat följande. ”När återvinning har sökts i ett
lagsökningsmål skall målet därefter handläggas enligt reglerna för tvistemål.
Avgörande av själva saken sker genom dom. Talan i målet är en fullgörelsetalan
och domslutet bör i enlighet härmed innehålla en förpliktelse för svaranden att
                                                                   Dnr 3177-1999    Sid 4 (10)




fullgöra en betalningsskyldighet. Domslutet bör vidare innehålla en förklaring att
lagsökningsutslaget upphävs.” (JO 1991/92 s. 36 f.)

När det gäller utformningen av domslut kan från rättspraxis följande två
avgöranden noteras.

I rättsfallet NJA 1956 s. 739 var förhållandena såvitt här är av intresse följande.
Enligt ett utslag i ett lagsökningsmål fastställde häradsrätten till betalning ur en
angiven fastighet ett kapitalbelopp samt ränta. Återvinning begärdes.
Huvudförhandling hölls under vilken bl.a. muntlig bevisning togs upp.
Häradsrättens domslut formulerades på följande sätt. ”Med fastställande av det slut
lagsökningsutslaget innehåller prövar häradsrätten rättvist att till betalning ur
fastigheten – – – fastställa – – – kr jämte – – – ränta ...” Häradsrätten anförde
vidare bl.a. följande. ”Jämlikt 77 a § utsökningslagen skall det anses, som om den
intecknade egendomen blivit utmätt. Har BB (borgenären) inte sist inom två
månader efter detta häradsrättens utslag vunnit laga kraft antingen med företeende
av bevis därom samt av den i målet åberopade fordringshandlingen i huvudskrift
begärt försäljning av egendomen eller också begärt tvångsförvaltning, skall
egendomen ej längre anses som utmätt. Samma påföljder inträder, om BB begärt
sådan verkställighet som nu har sagts men därefter lämnat anstånd, som fortfar när
sex månader förflutit från det verkställigheten begärdes.” Domen överklagades.
Hovrätten ändrade den överklagade domen på så sätt att häradsrättens dom
upphävdes och lagsökningsutslaget undanröjdes. Den därpå följande prövningen i
Högsta domstolen mynnade ut i att hovrättens dom ändrades så att det slut vartill
häradsrätten hade kommit fastställdes. Högsta domstolen uttalade emellertid vidare
att den i häradsrättens dom angivna tiden av två månader skulle räknas från dagen
för Högsta domstolens dom.

Av ett i Svensk Juristtidning år 1966 refererat avgörande, som gällde frågan
huruvida en tredskodom kunde verkställas sedan återvinning sökts och dom därom
meddelats men ännu inte vunnit laga kraft, framgår att häradsrätten hade fastställt
det slut tredskodomen innehöll samt förpliktat den förlorande parten att utöver i
tredskodomen fastställt kostnadsbelopp såsom ytterligare ersättning för
rättegångskostnader utge visst belopp (SvJT 1966 ref. s. 44).

Upphävandet av ett beslut genom vilket en fordran fastställts till betalning ur
egendomen medför, enligt Fitger, risker med hänsyn till rättsverkningarna av ett
sådant beslut. Han hänvisar därvid till bestämmelserna i 4 kap. 27 och 30 §§
utsökningsbalken (UB) (Fitger, Rättegångsbalken, del 3, s. 44:31).

Exekutionsrättsliga frågor
Huvudprincipen i utsökningsbalken är att domar inte får verkställas innan de har
vunnit laga kraft. En dom som har vunnit laga kraft får således verkställas utan
några särskilda villkor (3 kap. 3 § UB). För att verkställighet skall få ske före laga
kraft krävs att det finns en särskild föreskrift, eller förordnande av domstolen med
stöd av en särskild föreskrift, som medger det. Flera sådana föreskrifter har
meddelats, främst i fråga om domar som avser betalningsskyldighet.
                                                                     Dnr 3177-1999    Sid 5 (10)




Verkställigheten av en dom på betalning sker som regel i flera steg, nämligen
genom beslut om utmätning med säkerställande därav, försäljning av den utmätta
egendomen samt redovisning av influtna medel med utbetalning.

Före laga kraft får en dom varigenom betalningsskyldighet har ålagts verkställas
genast, dvs. genom utmätning (3 kap. 6 § UB). I princip får dock endast det första
ledet i utmätningsförfarandet – utmätningsbeslutet och verkställigheten av detta –
företas. Utmätt egendom får sålunda inte säljas förrän domen har vunnit laga kraft,
såvida inte gäldenären samtycker till försäljning eller det är fråga om lös egendom
som hastigt faller i värde eller kräver alltför kostsam vård (8 kap. 4 § UB). Om
försäljning undantagsvis sker eller om kontanta medel flyter in på annat sätt, vilket
kan ske om utmätningen avsett kontanter eller om en utmätt fordran drivs in, gäller
att medlen inte får betalas ut innan domen har vunnit laga kraft, såvida inte
borgenären ställer säkerhet för återbetalning (13 kap. 14 § 1 UB). Gäldenären kan
förhindra verkställighet genom att ställa säkerhet (Gregow, Utsökningsrätt, 3:e
uppl. s. 73 f.).

Av de nyss nämnda bestämmelserna framgår vidare att för verkställighet av
tredskodomar finns vissa icke oväsentliga skillnader i förhållande till vad som
gäller beträffande de domar som nämnts i det föregående. En tredskodom
varigenom betalningsskyldighet har ålagts en part som har uteblivit eller som
underlåtit att avge svaromål eller, då kärandens yrkande grundas på ett skriftligt
fordringsbevis, inte har visat sannolika skäl för sin inställning får verkställas så
snart domen har meddelats (3 kap. 5 § 2 UB). Om utmätning på grund av en
tredskodom sker av lös egendom som har betydande värde eller av fast egendom,
får försäljning inte äga rum förrän tredskodomen har vunnit laga kraft, såvida inte
gäldenären samtycker till försäljning. Undantag gäller för lös egendom som hastigt
faller i värde eller kräver alltför kostsam vård. Annan egendom får säljas även om
tredskodomen inte har vunnit laga kraft. Hinder föreligger inte mot utbetalning av
medel som kan ha influtit efter utmätningen och borgenären behöver inte ställa
säkerhet (Gregow s. 76).

Om en exekutionstitel upphävs endast partiellt, skall verkställighetens inställande
och återgång anpassas till ändringens omfattning. En exekutionstitel anses helt eller
delvis ”upphävd”, om den ändras till sitt innehåll. Däremot inbegrips inte den
situationen att en överinstans fastställer underrättens domslut, trots att domen då
formellt ersätts av överinstansens dom. Givetvis skall emellertid, när den första
exekutionstiteln fastställs, verkställigheten i fortsättningen äga rum på basis av den
nya exekutionstiteln (Wallin m.fl., Utsökningsbalken, En kommentar, tredje
upplagan s. 109).

En allmän princip vid verkställighet är att, så snart en exekutionstitel har blivit
överprövad och ersatt av ett annat avgörande, det tidigare avgörandet inte längre
kan läggas till grund för verkställighet. I stället skall verkställighet prövas utifrån
det senaste avgörandet (Gregow, s. 91).

I allmänhet är emellertid den berättigade, så länge den nya exekutionstiteln inte har
vunnit laga kraft, i samma situation som tidigare. I ett par särskilda fall är den
                                                                   Dnr 3177-1999    Sid 6 (10)




berättigade dock sämre ställd, trots att den överprövade exekutionstiteln i sak har
fastställts genom det nya avgörandet. De situationer som avses är att en förpliktelse
som har ålagts genom tredskodom eller utslag i mål om betalningsföreläggande
eller handräckning efter ansökan om återvinning fastställs i en dom. I samtliga fall,
då det nya avgörandet i sak innebär ett fastställande av den tidigare
exekutionstiteln, fortsätter ett på grund av denna påbörjat verkställighetsförfarande
enligt de föreskrifter som gäller beträffande det nya avgörandet.
Kronofogdemyndigheten skall alltså inte i anledning av det nya avgörandet på nytt
vidta sådana verkställighetsåtgärder – t.ex. beslut om utmätning – som redan har
företagits på grundval av det tidigare avgörandet (Gregow, s. 91).

I ett fall där en tredskodom på betalning ersatts av en ny dom uttalade JO i ett
refererat beslut i 1969 års ämbetsberättelse att verkställigheten kunde fortsätta på
grund av tredskodomen. Skälet härtill var enligt JO att borgenären annars skulle
komma i ett sämre läge i verkställighetshänseende (s. 37).

Under förarbetena till utsökningsbalken framförde Lagberedningen dock en annan
uppfattning i saken. Enligt beredningens mening talade övervägande skäl för att
tredskodomen skulle anses ha spelat ut sin roll när dom hade meddelats i
återvinningsmålet och att verkställighet av tredskodomen sålunda inte kunde äga
rum därefter. De fördelar i verkställighetshänseende som borgenären hade vunnit
genom tredskodomen borde enligt beredningen inte gälla sedan rätten hade
meddelat dom efter materiell prövning i målet. En verkställighetsåtgärd som redan
hade hunnit vidtas på grund av tredskodomen borde dock bestå (prop. 1980/81:8 s.
297).

I sin avhandling Inhibition från år 1998 anför Hans Eklund bl.a. följande.
”När en återvinningstalan av gäldenären ogillas – och borgenären alltså vinner –
föreligger olika uppfattningar om verkställigheten fortsättningsvis skall grundas på
det ursprungliga avgörandet eller på domen i återvinningsmålet. Lagberedningen,
Wallin med flera anser att verkställigheten skall grundas på domen i
återvinningsmålet. JO och Fitger anser motsatsen. För egen del är jag benägen att –
med den nuvarande regleringen – anse att verkställigheten skall grundas på domen
i återvinningsmålet, trots att detta i en del fall kan vara oförmånligt för
borgenären.” (s. 287)

Fastställande av att fordran skall utgå ur viss egendom
En fordran som är förenad med exempelvis panträtt kan av domstol eller
kronofogdemyndighet fastställas att utgå ur den egendomen. Sådan s.k.
betalningsfastställelse är i vissa fall enda möjligheten för en borgenär att kunna ta i
anspråk den egendom vari panträtten gäller. Det vanligaste exemplet torde vara att
gäldenär och pantsättare inte är samma person. Betalningsfastställelse kan ske
genom utslag, dom eller tredskodom.

När en domstol eller en kronofogdemyndighet fastställer att en fordran skall utgå
med särskild förmånsrätt i bl.a. fast egendom anses egendomen enligt 4 kap. 27 §
UB omedelbart utmätt. Denna utmätningsverkan medför att kronofogde-
myndigheten inte behöver meddela något beslut om utmätning av egendomen. Om
                                                                  Dnr 3177-1999      Sid 7 (10)




borgenären vill fullfölja utmätningen, har han att hos kronofogdemyndigheten
begära exekutiv försäljning av egendomen. Utmätningsverkan förfaller om inte
försäljning begärs inom två månader från det att beslutet eller utslaget vann laga
kraft.

Utmätning i fast egendom medför inte förmånsrätt förrän ett ärende angående
anteckning om utmätning tas upp på inskrivningsdag. Upptas på samma
inskrivningsdag mer än ett sådant ärende, skall den utmätning som skedde först ha
företräde. Utmätning av fast egendom medför företräde framför rättighet i
egendomen, om ett ärende angående anteckning om utmätningen tas upp senast på
den inskrivningsdag då inskrivning av rättigheten söks (4 kap. 30 § UB). Om
samma egendom utmäts successivt för flera fordringar inträder förmånsrätt i tur
och ordning.

Prioriteringsordningen med avseende på borgenärers rätt till betalning vid
utmätning eller konkurs regleras i förmånsrättslagen (1979:979). Närmare
bestämmelser om försäljning av utmätt fast egendom finns i 12 kap. UB.

Fråga om ränta på rättegångskostnad
I 18 kap. 8 § andra stycket RB föreskrivs att ränta på rättegångskostnad utgår från
dagen då målet avgörs.

Brolin m.fl. hävdar i sin bok Tvistemålsprocessen I (2:a uppl. s. 55) att, om
tredskodomens domslut upphävs men utgången ändå medför att samma
rättegångskostnad helt eller delvis skall dömas ut, ränta på dessa kostnader bör
börja löpa redan från dagen för tredskodomen.

Bedömning
Frågan i ärendet gäller hur domslutet bör formuleras i en dom som tillkommer efter
återvinning av en tredskodom varvid domslutet i huvudsaken överensstämmer med
tredskodomens slut.

Varken i rättegångsbalken eller på något annat ställe i lagstiftningen ges några
anvisningar om vad rätten har att iaktta i den slutliga domen när det gäller ett i en
tvist tidigare meddelat avgörande. Jag har i min tillsynsverksamhet noterat att
saken hanteras olika av domare. Vissa domare förklarar i domen att tredskodomen
fastställs, medan andra domare undanröjer tredskodomen och formulerar domslutet
som ett åläggande av en fullgörelse.

De ovan redovisade rättsfallen från åren 1956 och 1966 visar att man i rättspraxis
accepterat att domslut utformas så att ett tidigare avgörande i samma instans
fastställs i ett senare avgörande vid samma domstol.

Som framgått av redogörelsen i det föregående har olika uppfattningar förts fram i
litteraturen om hur domslut bör formuleras. Enligt Gärde m.fl. skall tredskodomen
vid avgörande av återvinningsmålet upphävas endast om saken skall avgöras på
annat sätt än enligt tredskodomen. I annat fall skall enligt Gärde m.fl. rätten
fastställa tredskodomens slut. Skälen för att så bör ske har emellertid inte
                                                                  Dnr 3177-1999     Sid 8 (10)




utvecklats. Ekelöf menar att en tredskodom inte bör upphävas och ersättas med en
ny dom med samma innehåll, eftersom återvinning är ett rättsmedel. Sundström å
andra sidan menar att det ter sig verklighetsfrämmande att fastställa en tidigare
exekutionstitel.

I och med att en ansökan om återvinning tas upp skall handläggningen av målet
fortsätta där den slutade när frågan om tredskodom togs upp. Om förberedelsen
inte var avslutad innan tredskodomen meddelades skall förberedelsen således
fortsätta. I den mån svaranden före tredskodomen framfört sin ståndpunkt i målet,
skall denna givetvis beaktas efter målets återupptagande.

Vad rätten har att pröva efter återvinning är inte om det var riktigt att meddela
tredskodom utan kärandens talan såsom den slutligt bestämts under förberedelsen.
Den underlåtenhet som föranledde tredskodomen saknar därvid betydelse för den
fortsatta handläggningen och för prövningen av målet i sak. Om tredskodom
meddelas på nytt mot samma part i samma mål beror det i så fall på någon ny
underlåtenhet från partens sida, exempelvis att parten inte inställt sig till en
förhandling i återvinningsmålet.

Det finns för besvarande av den inledningsvis ställda frågan inte någon ledning att
hämta från överrätternas sätt att formulera domslut. Handläggningen och
prövningen av sakfrågan efter återvinning är artskild i förhållande till den
överprövning som högre rätt har att göra av en dom som har meddelats av en
underrätt. I det sistnämnda fallet sker en materiell prövning inom de ramar som
klaganden angett i sin överklagandeskrift av en dom som meddelats på materiell
grund. När en överrätt fastställer en dom innebär detta i princip att överrätten
ansluter sig till den materiella bedömning som underrätten gjort. Om endast
domslutet fastställs anför överrätten egna skäl för sitt avgörande.

Som tidigare nämnts bör det av ett domslut tydligt framgå vilken karaktär det har,
med andra ord om rätten med domen åsyftar en exigibel fullgörelse eller en
fastställelse eller i förekommande fall bådadera.

En allmän princip inom processrätten är att det inte skall kunna finnas två domar
från samma instans i samma sak. Bestämmelserna om res judicata och litis pendens
har till syfte att förhindra att så sker. Fråga om rättegångshinder på grund av res
judicata eller litis pendens har rätten att beakta ex officio.

Det förefaller vara en allmänt utbredd uppfattning i den exekutionsrättsliga
litteraturen att en senare exekutionstitel ersätter en äldre. Den äldre domen har
således spelat ut sin roll i och med att en ny dom meddelas.

Genom ett förordnande att betalning skall utgå ur en fastighet anses fastigheten
omedelbart utmätt. Denna verkan förfaller om inte försäljning begärs hos
kronofogdemyndigheten inom två månader från det att beslutet vann laga kraft.
Utmätningsverkan förfaller dessutom om borgenären anmäler att han inte kommer
att begära försäljning.
                                                                  Dnr 3177-1999   Sid 9 (10)




Tvåmånadersfristen inom vilken försäljning av den utmätta egendomen skall
begäras börjar löpa i och med att domstolens dom eller utslag vinner laga kraft. I
detta sammanhang saknar det således betydelse när domen eller utslaget
meddelades. Avfattningen av domslutet i ett senare avgörande har alltså inte någon
betydelse för frågan om från vilken tidpunkt som fristen skall räknas.

Fitger menar med hänvisning till bestämmelserna i 4 kap. 27 och 30 §§ UB att
upphävandet av ett beslut genom vilket en fordran har fastställts till betalning ur
egendomen medför risker med hänsyn till rättsverkningarna av ett sådant beslut.
Jag är inte säker på vad Fitger åsyftar med sitt uttalande. Som tidigare nämnts
upphör verkningarna av en dom på betalning i och med att domen ersätts av en
annan dom. Det finns inte något som talar för att annat skulle gälla beträffande
beslut om betalning ur viss egendom. Det finns inte heller något stöd för ett
antagande att denna ordning skulle kunna ändras genom att en dom avfattas på
visst sätt. Oavsett hur domslutet formuleras är det den senast meddelade domen
som medför rättsverkningar. Att ett redan inlett exekutivt förfarande inte behöver
återgå för att påbörjas på nytt är en annan sak. Som jag ser saken saknar det således
betydelse för borgenärens rätt till betalning ur en pantförskriven fastighet hur
domslutet i ett senare avgörande formuleras. Något hinder mot att undanröja ett
tidigare meddelat domslut på grund av de av Fitger åberopade bestämmelserna
synes inte föreligga.

En tingsrätt skiljer sig från den tvist som är föremål för rättegång genom den
slutliga domen i målet. Om käromålet bifalls får det anses vara ett minimikrav att
domslutet formuleras så att det innefattar en självständig och fullständig förklaring
rörande den förpliktelse som åläggs svaranden.

När en dom meddelas efter återvinning innebär detta att det senare avgörandet
ersätter den först meddelade tredskodomen. Detta innebär i sin tur att det tidigare
avgörandet i exekutionshänseende spelat ut sin roll, och detta inträffar oavsett hur
man formulerar domslutet i det senare avgörandet. Att ”fastställa” en tidigare
meddelad tredskodom, ger närmast intryck av att verkningarna av tredskodomen
skulle bestå, vilket alltså inte är fallet.

Eftersom det är den sist meddelade domen i en tvist som medför rättsverkningar för
parterna, alldeles oavsett hur man avfattar domslutet i den senare domen, ter det sig
lämpligast att formulera domslutet i den senare domen så att tredskodomen
undanröjs och en fullgörelse åläggs svaranden i de fall en tredskodom ersätts med
en annan dom med samma slut. Detta gäller oavsett om den nya domen är en dom
eller en tredskodom.

Man kan sammanfattningsvis konstatera att frågan hur man formulerar domslutet i
den slutliga domen i sådana fall som här har diskuterats är av språklig snarare än av
rättslig natur. Om man trots vad som sagts i det föregående väljer att formulera
domslutet i den sist meddelade domen så att tredskodomens slut fastställs, krävs
det för att den senare domen skall få ett begripligt innehåll att tredskodomen
redovisas i denna, exempelvis i form av en bilaga.
                                                                 Dnr 3177-1999      Sid 10 (10)




Ett undanröjande kan emellertid givetvis inte komma i fråga beträffande ett i en
tredskodom intaget beslut om ersättning till rättshjälpsbiträde. Ett sådant
förordnande är riktat mot rättshjälpsbiträdet och kan dessutom, beroende på
omständigheterna i varje särskilt fall, ha vunnit laga kraft innan återvinning
begärdes.

I 18 kap. 8 § andra stycket RB föreskrivs att ränta på rättegångskostnad utgår från
dagen då målet avgörs. Enligt ordalydelsen skulle alltså ränta på
rättegångskostnaderna utgå från dagen för domen i återvinningsmålet. Som tidigare
redovisats hävdar Brolin m.fl. emellertid, för det fall tredskodomens domslut
upphävs men utgången ändå medför att samma rättegångskostnad helt eller delvis
skall dömas ut, att ränta på dessa kostnader bör börja löpa redan från dagen för
tredskodomen. Författarna har dock inte närmare utvecklat sin ståndpunkt i detta
hänseende. För egen del är jag närmast, med hänsyn till paragrafens ordalydelse,
benägen att anse att utgångspunkten för ränteberäkningen bör vara dagen för
domen i återvinningsmålet, vilket är den dag då målet avgörs.

Som framgår av det föregående kan man ha olika uppfattningar i frågan hur
domslutet skall utformas i en dom efter återvinning av en tredskodom. Det finns
således inte anledning att kritisera Kalmar tingsrätt för dess sätt att formulera
domslutet i den dom som gav anledning till detta ärende.
