# Handläggningen av ett ärende rörande en elev som varit i behov av särskilt stöd. Kritik mot en kommundelsnämnd för dröjsmål med att fatta beslut när eleven fullgjort sin skolgång utanför ordinarie undervisning

JO 2001-02-15 dnr 3193-1999

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2001-02-15         3193-1999              1 (6)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Handläggningen av ett ärende rörande en elev som varit i behov av
                        särskilt stöd. Kritik mot en kommundelsnämnd för dröjsmål med att fatta
                        beslut när eleven fullgjort sin skolgång utanför ordinarie undervisning

## Anmälan

I en anmälan till JO riktade AA, genom ombudet jur.kand. BB, kritik i olika
                        avseenden mot Hyllie stadsdelsfullmäktige i Malmö kommun och rektor CC vid
                        Lindeborgsskolan i Malmö. Hon klagade bl.a. på att kommunen inte hade
                        efterkommit hennes begäran att få ett skriftligt beslut enligt 5 kap. 5 §
                        grundskoleförordningen (1994:1194) om att hennes son DD, född 1987, skulle
                        placeras i särskild undervisningsgrupp. Hon anförde även i övrigt synpunkter på
                        hur stadsdelsfullmäktige respektive skolledningen agerat vad gällde hennes sons
                        skolgång och därmed sammanhängande frågor.

                        Av anmälan jämte bifogade handlingar framgick bl.a. följande. DD var under
                        vårterminen 1998 placerad i särskild undervisningsgrupp men återgick till sin
                        ordinarie klass senare under terminen. Inför höstterminen 1998 önskade AA få
                        besked från skolan hur undervisningen skulle ordnas för DD. I slutet av september
                        begärde AA att hon skulle få ett skriftligt beslut på att DD på nytt skulle placeras i
                        särskild undervisningsgrupp. Något sådant beslut erhöll hon emellertid inte. AA
                        hade dessförinnan vänt sig till Skolverket och klagat på handläggningen av ärendet.
                        Skolverket hade i ett beslut den 3 juli 1998 (dnr 98:1821) redogjort för gällande
                        regler och hur dessa lämpligen borde tillämpas i ett fall som det förevarande samt
                        överlämnat ärendet till kommunen för handläggning i enlighet med i beslutet
                        gjorda uttalanden. Först den 19 januari 1999, efter det att AA på nytt begärt att få
                        ett skriftligt beslut i frågan om särskild undervisningsgrupp och återigen vänt sig
                        till Skolverket, fattades ett sådant beslut.

## Utredning

AA klagomål remitterades till Hyllie stadsdelsfullmäktige för utredning och
                        yttrande över vad som däri anförts i fråga om dröjsmålet med att fatta beslut i
                        enlighet med 5 kap. 5 § grundskoleförordningen beträffande .
                        Stadsdelsfullmäktiges myndighetsutskott anförde i ett yttrande av ordföranden EE
                        bl.a. följande.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                   Dnr 3193-1999     Sid 2 (6)



Hyllie stadsdelsfullmäktiges myndighetsutskott bestrider att det har förelegat något
onödigt dröjsmål i samband med det nämnda beslutet. Den akuta situation som
erfordrade beslut enligt 5 kap. 5 § (grundskoleförordningen; JO:s anm.) uppkom i
slutet av december 1998. Det formella beslutet fattades den 19 januari 1999.
–––

Sammanfattning
Hyllie stadsdelsfullmäktiges myndighetsutskott vill inledningsvis klargöra att
skolledningen på Lindeborg under DD:s hela skolgång varit starkt involverad för att
på bästa sätt hjälpa honom till en bra skolgång. Detta är en grundläggande
utgångspunkt som vi vill tydliggöra. Under långa perioder har dialogen mellan DD:s
mor och skolledningen och övrig skolpersonal varit mycket förtroendefull.
Samarbete har byggt på täta kontakter där DD:s mamma uttryckt sin glädje över
skolans stora engagemang. Skolan har även haft nära samarbete med barn- och
ungdomshabiliteringen samt barn- och ungdomspsykiatriska kliniken.
Vid en återblick på det arbete som skolan lagt ner kan man se tillbaka på ett otal
antal händelser som har ställt stora krav på skolans förmåga att finna lösningar.
Situationen kring DD är ytterst ovanlig och svårhanterlig. Hans handikapp är mycket
svårt att hantera, men skolan har hela tiden insett sitt stora ansvar för att DD skall ha
en så god skolsituation som möjligt. Trots alla ansträngningar att tillgodose DD:s
behov och mammans önskemål på Lindeborgsskolan måste man konstatera att
förutsättningarna är begränsade.
Teoretiskt sett kan DD erbjudas skolgång på Lindeborgsskolan med elevassistent,
men elevassistentens arbetssituation har hittills varit sådan att skolan inte har kunnat
motivera ens den mest utbildade personal att stanna vid sin uppgift. När alla resurser
var uttömda och situationen i det närmaste ohållbar fattade rektorn beslutet att DD
skall fullgöra sin skolgång vid Hyllie stadsdels resursskola Svansjön med hänvisning
till grundskoleförordningen 5 § 5. Det är i Svansjöns resursstarka miljö stadsdelen
kan ge honom en värdig skolgång med respekt för hans stora behov. Det är där
miljön är anpassad, personalen specialutbildad och barngruppen sådan att DD kan ha
en chans att utvecklas rätt.

Kort bakgrund
–––
DD erbjöds plats på stadsdelens resursskola, Svansjön, vårterminen 1998. DD:s
elevassistent var med vid inskolningen för att ge DD trygghet och för att visa den
nya personalen hur DD skulle handledas vid undervisningssituationer. Detta skulle
fortgå så länge behov fanns. Efter ett par månader kontaktade DD:s mor
Lindeborgsskolan och hade bestämt sig för att DD skulle börja i sin gamla klass
igen. Detta skulle ske med omedelbar verkan. Svårigheterna och problemen ansågs
både från skolans elevvårdsteam och barn- och ungdomshabiliteringen vara av den
arten att skolgång i vanlig klass var en orimlig tanke. Under några veckors tid hade
DD ingen skolgång alls. DD återkom till sin vanliga klass med hjälp av skolans
specialpedagog. Lindeborgsskolan erbjöd dessutom stöd av en elevassistent, men
DD:s mor ansåg att personen inte var lämplig för DD. De resterande veckorna av
vårterminen gick DD:s mor in som assistent i skolarbetet.
Höstterminen 1998 fick DD en ny elevassistent som DD kände sedan tidigare. DD:s
mor hade önskat att få just henne som elevassistent till DD. DD fick dessutom
”timmar” i matematikverkstaden och ordverkstaden i syfte att ge honom möjlighet
att arbeta i en liten grupp och delvis enskilt. En lärare från barn- och
ungdomspsykiatriska kliniken (BUP) skulle dessutom komma till skolan en
eftermiddag i veckan. Ett nytt åtgärdsprogram utarbetades tillsammans med BUP-
läraren. DD:s mor önskade dessutom att DD skulle frigöras från idrotten, vilket
också skedde.
Trots alla insatser blev DD:s skolgång mycket komplicerad. DD började få
aggressiva utbrott och använde i ökande grad grovt språk. Han blev också mer och
mer hänsynslös mot sina skolkamrater och mot vuxna i skolan. DD började slå sin
                                                                       Dnr 3193-1999       Sid 3 (6)



      elevassistent så att hon fick blåmärken på sina armar. Efter detta vägrade hon att
      fortsätta som elevassistent till DD. DD:s mor tog DD från skolan och var mycket
      svår att ha en dialog med. Barn- och ungdomspsykiatriska skolan tog över
      undervisningen terminen ut.
      I december månad 1998 tar lärarna på BUP kontakt med Lindeborgsskolan för att
      meddela att DD ej kan fortsätta i deras verksamhet. DD:s mor vill att DD skall
      återuppta sin skolgång på Lindeborgsskolan från och med vårterminens start 1999.
      Med de erfarenheter som förelåg erbjuder Lindeborgsskolan i första hand
      resursskolan Svansjön. DD:s mor avböjer vilket föranleder rektorns beslut med
      hänvisning till grundskoleförordningen kapitel 5 § 5 att DD skall fullgöra sin
      skolgång vid Hyllie stadsdels resursskola, Svansjön. DD: mor överklagade beslutet
      till Skolverkets överklagandenämnd (rätteligen Skolväsendets överklagandenämnd;
      JO:s anm.), som dock avslog överklagandet.
      Från och med vårterminen 1999 har DD haft sin skolgång i sin gamla klass med
      hjälp av sin mor. Samtidigt föreslår Lindeborgsskolan mamman att ansöka om en
      plats på Bunkeflo skoldaghem med start höstterminen 1999. DD:s mor gör ett besök
      på skoldaghemmet och ställer sig positiv till denna skolform. Under vårterminen
      görs en formell ansökan till Bunkeflo skoldaghem av Lindeborgsskolan.
      Höstterminen 1999 började DD på Bunkeflo skoldaghem.
AA kommenterade remissvaret.

JO tog del av det beslut som Skolväsendets överklagandenämnd meddelade den 19
maj 1999, dnr 24/99.

Föredraganden inhämtade den 26 januari 2001 från rektor CC följande muntliga
upplysningar.
      Efter det att DD vid höstterminens start 1998 återkommit till sin gamla klass fick
      han viss hjälp via lärarna vid BUP:s skolverksamhet. Därefter beslutade DD:s mor
      AA i samråd med lärarna vid BUP:s skolverksamhet att DD skulle erhålla all
      undervisning där under resterande del av terminen. Under den tiden erhöll således
      DD all undervisning utanför skolan och vistades inte alls i sin klass. Han var dock
      fortfarande inskriven som elev i skolan. Från skolans sida fattades inte något beslut
      beträffande det förhållandet att DD under denna tid fullgjorde sin skolgång på annat
      sätt än i skolan.
I beslut den 15 februari 2001 anförde JO André följande.

Rättslig reglering
Barn som är bosatta i landet har skolplikt. Denna plikt motsvaras av rätten att få
utbildning inom det offentliga skolväsendet. Detta framgår av 3 kap. 1 § skollagen
(1985:1100). Enligt 4 kap. 5 § skollagen skall hemkommunen sörja för att
utbildning kommer till stånd och enligt 3 kap. 13 § samma lag se till att
skolpliktiga elever i dess grundskola fullgör sin skolplikt.

I skollagen regleras på vilka sätt skolplikten får fullgöras. I allmänhet sker detta
genom skolgång i grundskolan eller i godkänd fristående skola. Hur
grundskoleutbildningen skall utformas följer bl.a. av 4 kap. 3 och 3 a §§ skollagen
(gemensam studiegång) och grundskolans timplan (utbildningens omfattning).

I 10 kap. 3 § skollagen anges att särskild undervisning får anordnas för elever i
grundskolan som på grund av sjukdom eller liknande skäl under längre tid inte kan
delta i vanligt skolarbete.
                                                                   Dnr 3193-1999   Sid 4 (6)




Skollagen innehåller vidare i 10 kap. 4 § en bestämmelse som möjliggör att andra
former av undervisning i vissa fall kan godkännas. Det bör påpekas att det i dessa
fall krävs ett godkännande för det enskilda barnets del och inte ett allmängiltigt
godkännande av anordningen som sådan, prop. 1985/86:10 s. 50 f. Frågor enligt 4
§ prövas av styrelsen för den skola där barnet annars skulle ha fullgjort sin
skolplikt, och beslut i sådana ärenden får överklagas hos allmän
förvaltningsdomstol (10 kap. 5 och 6 §§ skollagen).

I 5 kap. 5 § grundskoleförordningen anges att särskilt stöd skall ges till elever med
behov av specialpedagogiska insatser. Sådant stöd skall i första hand ges inom den
klass eller grupp som eleven tillhör. Om det finns särskilda skäl får stödet i stället
ges i en särskild undervisningsgrupp. Styrelsen för skolan skall besluta om
placering i särskild undervisningsgrupp efter samråd med eleven och elevens
vårdnadshavare. Av allmänna kommunalrättsliga regler följer att behörigheten att
fatta sådant beslut kan delegeras till rektor. I 8 kap. 1 § grundskoleförordningen
anges att beslut om att en elev skall undervisas i särskild undervisningsgrupp får
överklagas hos Skolväsendets överklagandenämnd.

Bedömning
Jag vill inledningsvis framhålla att det inte ankommer på mig att överpröva skolans
beslut att låta DD fullgöra sin skolgång i en särskild undervisningsgrupp. Den
prövningen har i stället ankommit på Skolväsendets överklagandenämnd, som efter
överklagande av AA fastställt skolans beslut.

Min granskning av ärendet har inriktats på om skolans hantering av DD skolgång i
övrigt skett i överensstämmelse med gällande regelsystem.

Den utredning som företagits visar att DD redan under en kortare period under
vårterminen 1998 fullgjorde sin skolgång i resursskolan Svansjön.

Något formellt beslut enligt 5 kap. 5 § grundskoleförordningen fattades emellertid
aldrig vid det tillfället. Efter det att DD återgått till sin gamla klass på
Lindeborgsskolan gick han där resterande del av vårterminen 1998. DD började
också höstterminen 1998 i den klassen och hade inledningsvis även tillgång till en
assistent.

Undervisningen och den totala skolsituationen synes för DD del inte ha fungerat
alls fr.o.m. mitten av september 1998. Detta ledde till att DD från denna tidpunkt
och under resterande del av höstterminen kom att undervisas utanför sin egen klass.
DD erhöll därvid undervisning genom BUP:s försorg 2–5 gånger per vecka och 80
minuter åt gången.

Som framgår av de författningsbestämmelser som redovisats i det föregående
avsnittet har elevens hemkommun ett långtgående ansvar att sörja för att eleven får
någon form av undervisning då denne inte kan delta i den ordinarie
undervisningen. Den undervisningsinsats som kommit till stånd genom BUP:s
skolverksamhet om 80 minuter 2–5 gånger per vecka under en så lång tid som tre
                                                                    Dnr 3193-1999    Sid 5 (6)




månader kan inte anses vara tillräcklig. DD har således under ifrågavarande
tidsperiod inte erhållit den undervisning som han enligt skollagen har rätt till.

Såvitt har framkommit kom lösningen att DD skulle undervisas genom BUP:s
skolverksamhet till stånd efter överenskommelse mellan AA och lärarna där.
Skolledningen har enligt uppgift från CC endast informerats om
överenskommelsen och har inte själv vidtagit några åtgärder.

Det kan således konstateras att det från skolans sida inte fattades något beslut i
fråga om DD:s skolgång beträffande den period under höstterminen 1998 som han
undervisades utanför sin ordinarie klass. Som framgår av de uppgifter som
inhämtats från rektor synes skolan inte ens ha övervägt huruvida något sådant
beslut borde ha fattats. Jag har inte kunnat dra andra slutsatser av den företagna
utredningen än att skolan förhållit sig passiv under den period som DD
undervisades genom BUP:s försorg. Först när det i början av vårterminen 1999
stod klart för skolan att DD inte längre skulle kunna erhålla undervisning genom
BUP:s skolverksamhet fattade rektor den 19 januari 1999 beslut enligt 5 kap. 5 §
grundskoleförordningen att DD fr.o.m. den 25 januari samma år skulle placeras vid
resursskolan Svansjön.

Det har inte med säkerhet kunnat fastställas vilka kontakter som förevarit mellan
företrädare för skolan och AA under höstterminen 1998 och vilka besked hon har
erhållit beträffande DD:s fortsatta skolgång. Hon har i det avseendet själv gjort
gällande att hon redan vid höstterminens början begärde att få ett beslut beträffande
DD placering i särskild undervisningsgrupp. Hon har vidare påstått att hon, efter
det att DD i september 1998 slutat att gå i sin ordinarie klass, vid flera tillfällen tog
kontakt med berörda tjänstemän för att få ett skriftligt besked rörande DD:s
fortsatta skolgång. Det finns inte anledning att anta att ytterligare
utredningsåtgärder skulle kunna bringa mera klarhet i detta avseende.

Självfallet har kommunen ställts inför svåra ställningstaganden i fråga om hur DD
skolgång skulle lösas, särskilt när skolsituationen för hans del blev ohållbar kort tid
efter skolstarten höstterminen 1998. Som jag har förstått remissvaret har skolan så
långt det varit möjligt försökt att tillmötesgå AA önskemål att DD inte skulle
placeras på resursskolan Svansjön. Jag har naturligtvis förståelse för skolans
strävanden att försöka uppnå en samförståndslösning med DD och hans
vårdnadshavare. Det är emellertid inte tillfredsställande att skolan underlåter att
fatta erforderliga beslut när eleven tas från den ordinarie undervisningen. Skolan
kan inte undgå att kritiseras för de brister som har konstaterats i detta avseende.

Syftet med bestämmelsen att skolan i varje enskilt fall skall medge att en elev skall
beredas undervisning utanför den ordinarie undervisningen har tillkommit för att
garantera att det därvid sker en ordentlig prövning av att den undervisningen utgör
ett fullgott alternativ. Om en elev, såsom har skett här, bereds undervisning utanför
den ordinarie undervisningen utan att erforderliga beslut härom har fattats innebär
detta att den berörda skolmyndigheten har undandragit sig att göra den prövning
som den enligt gällande reglering är skyldig att göra. När det gäller DD:s skolgång
har jag ovan konstaterat att den undervisning som han erhöll genom BUP:s
                                                                  Dnr 3193-1999    Sid 6 (6)




skolverksamhet inte kan anses ha varit tillräcklig. Detta borde rimligen ha
upptäckts av skolledningen om frågan hade prövats i vederbörlig ordning.

Enligt min mening borde skolan på ett tidigare stadium under höstterminen 1998,
redan i anslutning till att DD:s situation på Lindeborgsskolan blivit ohållbar,
övervägt och tagit ställning i sak till hur hans fortsatta skolgång skulle utformas.
Detta borde ha gjorts även om ett sådant agerande skulle ha inneburit att en
samförståndslösning med DD och hans vårdnadshavare inte hade gått att uppnå.
Skolans underlåtenhet i nu angivna avseenden har inneburit att ansvaret för att
tillhandahålla DD:s skolgång under den ifrågavarande perioden de facto flyttades
över på hans vårdnadshavare. Detta är självfallet inte tillfredsställande.

––––––––––––

Vad AA anfört i övrigt föranleder inte någon åtgärd eller uttalande från min sida.

Med den kritik som ligger i det anförda avslutas ärendet.
