# Allvarlig kritik mot Hyres- och arrendenämnden i Linköping för brister vid hanteringen av en fråga om jäv m.m.

JO 2021-02-26 dnr 3196-2020

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                     Sid
                                                                           2021-02-26                3196-2020              1 (9)
Justitieombudsmannen
Katarina Påhlsson




                        Allvarlig kritik mot Hyres- och arrendenämnden i Linköping för brister
                        vid hanteringen av en fråga om jäv m.m.


                          Beslutet i korthet: En ledamot i Hyres- och arrendenämnden i Linköping uppträdde
                          som ombud vid ett av nämndens sammanträden. Nämndens ordförande
                          uppmärksammade detta när sammanträdet inleddes och tog upp frågan om jäv. JO
                          delar bedömningen att det förelåg en jävssituation.
                          Det finns emellertid ett absolut förbud för icke lagfarna ledamöter av en hyres- och
                          arrendenämnd att uppträda som ombud i den nämnd som de tillhör. Av den
                          anledningen borde nämnden enligt JO ha lyft detta med ombudet. I vart fall borde
                          nämnden ha tagit ställning till jävsfrågan. I stället fortsatte nämnden sammanträdet
                          och gjorde en eventuell prövning av jävsförhållandet beroende av utgången i ärendet.
                          Några dagar senare avgjorde nämnden ärendet i sak.
                          Hyres- och arrendenämnden försökte hantera jävsfrågan även vid utformningen av
                          skälen för det slutliga beslutet. Enligt JO säger det sig dock självt att det inte är möjligt
                          att läka den brist som det inneburit att nämnden inte hanterat frågan om jäv så snart
                          den uppkom. JO uttalar vidare att det slutliga beslutet i ärendet har innehållit både
                          värderande omdömen och överväganden som inte har med själva saken att göra.
                          Sammanfattningsvis har nämndens hantering inte varit förenlig med grundläggande
                          bestämmelser om jäv och rättegångsombud och inte heller med regeringsformens
                          krav att myndigheter i sin verksamhet ska iaktta saklighet och opartiskhet. Hyres- och
                          arrendenämnden i Linköping får allvarlig kritik.

## Anmälan

I en anmälan som kom in till JO den 18 april 2020 framförde AA klagomål mot
                        Hyres- och arrendenämnden i Linköping, med anledning av handläggningen av
                        ett ärende. AA uppgav att han, mot bakgrund av bl.a. kravet på opartiskhet,
                        ifrågasatte ordförandens agerande vid sammanträdet och utformningen av
                        hyres- och arrendenämndens beslut.

                        Till anmälan bifogades protokollet från ett sammanträde i nämnden daterat den
                        17 mars 2020. Protokollet innehåller även ett beslut som meddelades den 20
                        mars.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                          Dnr 3196-2020         Sid 2 (9)




Utredning
JO hämtade in hyres- och arrendenämndens dagboksblad i ärendet (ärende
nr 227-20), och uppmanade därefter nämnden att lämna upplysningar om och
yttra sig över AA:s anmälan. Remissvaret skulle särskilt belysa hur nämndens
handläggning av partsställningen och jävsfrågan förhållit sig till bl.a.
rättegångsbalkens, RB, bestämmelser om jäv och till bestämmelsen om
domstolarnas och förvaltningsmyndigheternas opartiskhet enligt 1 kap. 9 §
regeringsformen, RF. JO fäste också nämndens uppmärksamhet på
bestämmelsen i 28 § lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder,
nämndlagen. Nämnden skulle vidare ange bl.a. vilka överväganden som gjordes
vid utformningen av nämndens beslutsskäl. Berörda befattningshavare skulle
ges tillfälle att lämna synpunkter och det skulle framgå av remissvaret att så
hade skett.

Hyresrådet BB, som hade varit ordförande vid det aktuella sammanträdet,
lämnade in ett särskilt yttrande den 2 november 2020 med följande innehåll:

      Angående partsställning
      RE-Fastigheter har under åren förekommit någon enstaka gång som svarandepart
      i hyresnämnden. Det har varit oklart huruvida hyresvärden är fysisk- eller
      juridisk person. Både den kontroll som gjorts med Lantmäteriet (jfr dagboks-
      bladet i hyresnämndens ärende nr 227-20) och CC:s egen uppgift visar att DD är
      lagfaren ägare.

      Angående jäv
      Ledamot av hyresnämnden får inte uppträda som ombud inför nämnden. Det
      anges i 28 § andra stycket lagen (1973:188) om arrendenämnder och
      hyresnämnder som hänvisar till 12 kap. 3 § andra stycket rättegångsbalken.
      Endast EE hade yttrat sig i sak före sammanträdet. Kallelsen till sammanträde
      hade, på svarandesidan, skickats till DD. Handläggarna kontrollerar delgivning
      och antecknar, i förekommande fall, att kallelsen har delgetts. De kontrollerar
      även fullmakt. Vid sammanträdet tog jag på eget initiativ genast upp frågan om
      jäv. Jag gjorde därvid en stor lapsus genom att felaktigt tänka på ”sedvanliga”
      jävsregler i stället för att tillämpa ovan nämnda förbudsregel. Lapsusen kan
      knappast ursäktas. Det enda jag nu kan göra är att be om ursäkt.
      Fråga om tillstånd till andrahandsupplåtelse ska hanteras skyndsamt. Parterna
      gjorde, som framgår av hyresnämndens protokoll, en överenskommelse att
      jävsfrågan inte behövde prövas för det fall tillstånd till andrahandsupplåtelse
      kunde ges. Det får utgås från att regeln om hantering av jäv i 4 kap. 15 §
      rättegångsbalken är tillämplig, trots parternas inställning, men när förbudsregeln
      är tillämplig kan den sägas ta över, då det inte ska göras jävsprövning i
      sistnämnda fall. Två principer står mot varandra. Den ena är att parterna
      disponerar över processen. Den andra är att vissa regler ska beaktas ex officio.
      Eftersom beslutet i fråga inte har överklagats, så finns inte svar om Svea hovrätt
      skulle ha undanröjt beslutet ex officio, men det framstår som mer eller mindre
      uppenbart att så hade blivit fallet. Som framgår explicit av protokollet hade
      parterna synnerligen hård ton mot varandra. De ville dock ha beslut. Ingen har
      ifrågasatt att hyresnämnden i sakfrågan har fattat ett rättvist beslut fullt i enlighet
      med gällande rätt. Därför kom det inte som en överraskning att överklagande inte
      har gjorts.
      CC gjorde gällande förverkande. Denna inställning kan - särskilt med beaktande
      av att hon efter invändning från FF tillstod att hon hittat en ansökan bland
                                                                        Dnr 3196-2020         Sid 3 (9)




     skräppost - uppfattas som amper när tillstånd till andrahandsupplåtelse prövas.
     Jag kände ett åliggande, inom ramen för att hyresrättslagstiftningen rubriceras
     som social skyddslagstiftning, att agera för att främja saklig rättvisa i tvisten. Jag
     bedömde att det bästa var att snarast möjligt få fram ett beslut i sakfrågan. Därför
     ställde jag fråga, som framgår av protokollet, ”Ordföranden efterhör huruvida
     hyresvärden låter GG bo kvar i prövningslägenheten intill dess att det finns
     beslut som eventuellt säger motsatsen” (underförstått syftas på beslut i
     förevarande tillståndsprocess). Hyresnämnden är skyldig att ge materiell
     processledning för att skydda den svagare partens intressen av rättssäkerhet. Om
     det görs gällande förverkande under dylika omständigheter, då inträder
     skyldigheten att ge materiell processledning (jfr 12 kap. 42 § femte stycket
     jordabalken).

     Utformningen av beslutsskäl
     Hyresnämnden blev förvånad över FF:s uppgift att CC hade pekat på att hon är
     ledamot av hyresnämnden i anslutning till att hon avslog EE:s ansökan. CC
     vitsordade FF:s uppgift. Det kan knappast försvaras om en ledamot inför en
     motpart i en tvist, där ledamoten agerar som ombud, gör sak av att vara ledamot.
     Hyresnämnden blev också förvånad över hennes uppgift att EE är ”påstridig”. På
     denna punkt hänvisas till de uppgifter som hon själv lämnat vid sammanträdet.
     När man prövar en dylik tillståndsfråga är det fullständigt irrelevant om
     hyresgästen är påstridig eller inte. Anledningen till att CC gjorde gällande
     påstridighet har hon inte redovisat. Hyresnämnden blev också förvånad över
     CC:s uppgift att hon hade hittat e-post från EE, men samtidigt gjorde gällande att
     han inte hade sökt tillstånd och att hyresrätten var förverkad.
     Vid två enskilda överläggningar enades hyresnämnden om att det fanns skäl att
     göra en rimlig markering (detta är dokumenterat i dagboksbladet och det
     antecknas ”Ledamöterna enas dessutom om hur skälen ska utformas”). Det får
     även noteras att beslutsskälen i vissa delar går EE emot. Det fanns inget annat
     syfte än att markera hyresnämndens opartiskhet.
Hyres- och arrendenämnden lämnade genom lagmannen HH den 16 december
2020 följande remissvar:

     Domstolar och förvaltningsmyndigheter ska i sin verksamhet iaktta saklighet och
     opartiskhet (se 1 kap. 9 § regeringsformen). Högsta domstolen har i rättsfallet
     NJA 2010 s. 274 p. 3 definierat partiskhet som att domaren låter partsställningen
     påverka utgången i målet. Skulle domaren vara beredd att döma på samma sätt
     även om partsställning varit den omvända är domaren inte partisk. Domaren får
     naturligtvis inte heller framstå som partisk.
     Av artikel 6.1 i Europakonventionen framgår att var och en ska, vid prövningen
     av hens civila rättigheter eller skyldigheter, vara berättigade till en rättvis och
     offentlig rättegång inom skälig tid inför en oavhängig och opartisk domstol.
     Bestämmelsen innefattar ett krav på att domaren rent faktiskt är opartisk, men
     också ett krav som innebär att det från objektiv synvinkel inte får finnas något
     tvivel om domstolens opartiskhet och oberoende.
     Av anteckningarna i ärendet framgår att det gjordes en jävsinvändning i ärendet
     med hänvisning till att motpartsombudet var ledamot av hyresnämnden. Annat
     har inte framkommit än att jävsinvändningen har gjorts i rätt tid och under
     sådana förhållanden borde hyresnämnden ha fattat ett särskilt beslut i frågan (se
     4 kap. 15 § andra stycket rättegångsbalken). Jävsfrågan borde ha prövats
     oberoende av utgången i sakfrågan.
     När det gäller utformningen av beslutsskälen på sidan 4 kan jag inte uttala mig
     om vilka övervägande som gjordes av nämnden. Emellertid framstår
     utformningen av skälen med hänvisning till den värdegrund som gäller för alla
     statsanställda och kraven på objektivet, saklighet och likabehandling som mindre
     lämplig.
                                                                       Dnr 3196-2020    Sid 4 (9)




      När det gäller frågan om partsställningen får jag hänvisa till det yttrande som
      getts in av berörd befattningshavare.
AA yttrade sig över remissvaren.

Rättslig reglering m.m.
Domstolar samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör offentliga
förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt
iaktta saklighet och opartiskhet. Det framgår av 1 kap. 9 § regeringsformen, RF.
Kravet på saklighet och opartiskhet har en subjektiv och en objektiv sida. Det
subjektiva avser hur de involverade myndighetspersonerna själva anser sig ha
agerat, medan det objektiva avser hur deras agerande kunnat uppfattas utifrån.
Det räcker med att det förekommer rent objektiva invändningar mot en
myndighets agerande för att grundlagsregeln ska slå till, och detta kan inte läkas
av att helt oförvitliga tjänstemän rent faktiskt har fattat beslut i frågan. (Se Bull
och Sterzel, Regeringsformen [JUNO 4:e versionen], s. 55.) Regeringsformens
bestämmelse om saklighet och opartiskhet kan sägas utgöra en konstitutionell
grund för de jävsregler som finns i bl.a. rättegångsbalken, RB.

Verksamheten i en hyres- och arrendenämnd regleras i första hand i lagen
(1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder, nämndlagen. Bestämmel-
serna i 4 kap. RB om jäv mot domare ska enligt 28 § första stycket nämndlagen
tillämpas på ledamöterna i nämnderna. I 4 kap. 13 § RB anges när en domare
ska anses jävig. I de nio första punkterna räknas de fall upp i vilka en domare
utesluts från handläggningen av ett mål till följd av vissa faktiska
omständigheter, såsom hans eller hennes ställning i förhållande till någon av
parterna eller till saken. Den tionde punkten är en generalklausul. Av den följer
att en domare är jävig att handlägga mål om det annars finns någon särskild
omständighet som är ägnad att rubba förtroende till hans eller hennes
opartiskhet i målet. Jävsreglerna gäller för såväl lagfarna som icke lagfarna
domare.

En domare som vet att det finns en omständighet som kan antas utgöra jäv mot
honom eller henne är skyldig att självmant berätta om det. En part kan också
göra en invändning om jäv. Den som vill göra en sådan invändning ska göra det
första gången han eller hon för talan i målet, efter det att han eller hon fick
kännedom om att domaren sitter i rätten eller i övrigt befattar sig med målet.
Vidare får parten göra en jävsinvändning om han eller hon i ett senare skede får
kännedom om en omständighet som kan läggas till grund för en jävsinvändning.
I ett sådant fall ska invändningen göras när parten får kännedom om omständig-
heten. En part som inte gör en jävsinvändning i rätt tid förlorar rätten att göra en
sådan framställning. Det följer av 4 kap. 14 § första och andra styckena RB.

Sedan det uppkommit en fråga om jäv får domaren bara vidta sådana åtgärder
som inte utan synnerliga olägenheter kan skjutas upp och som inte innefattar ett
avgörande av målet. Om en part gjort en framställning om jäv i rätt tid, ska
rätten så snart det kan ske meddela ett särskilt beslut i frågan. Det framgår av
                                                                   Dnr 3196-2020       Sid 5 (9)




4 kap. 15 § första och andra styckena RB. Reglerna behandlar närmast den
situationen att det, sedan handläggningen av målet eller ärendet påbörjas,
uppkommer fråga om jäv mot en domare på initiativ antingen av domaren själv,
av en annan domare som ingår i rätten eller av en part. Under den tid då frågan
om jäv är svävande upphör i princip domarens funktion (se Gärde m.fl., Nya
rättegångsbalken, 1949, s. 45).

I rättsfallet NJA 2014 s. 482 kom Högsta domstolen fram till att en åklagare
som var tjänstledig från sin anställning, och som adjungerad ledamot i en
hovrätt hade deltagit i avgörandet av ett brottmål, var jävig. Domstolen
konstaterade att även om rättegångsbalkens regler om domarjäv inte har
genomgått några större förändringar sedan balkens tillkomst så kan frågan om
huruvida det rör sig om jäv inte besvaras på samma sätt i dag som vid
bestämmelsernas tillkomst. Samhällsutvecklingen har lett dels till att fråga om
förtroendet för domstolars verksamhet samt domares oavhängighet och
opartiskhet har fått ökad uppmärksamhet, dels till att skärpta krav riktas mot
den dömande verksamheten i dessa hänseenden. Det innebär att fler
förhållanden än tidigare utgör jäv.

JO har uttalat sig om jävsfrågor i flera beslut. Dåvarande chefsJO Mats Melin
konstaterade att domarna vid en tingsrätt var jäviga att hantera ett dispositivt
tvistemål i vilket en sekreterare vid domstolen var part. Tingsrätten kritiserades
för att inte utan dröjsmål ha vidtagit åtgärder för att anförtro handläggningen till
en domare som inte var jävig. Det skulle ha skett redan när sekreteraren ansökte
om stämning. (Se JO:s beslut den 15 april 2008, dnr 2678-2007.) Dåvarande JO
Lars Lindström uttalade allvarlig kritik mot en särskild ledamot vid en
förvaltningsrätt som hade varit med och avgjort ett mål om laglighetsprövning
av ett kommunalt beslut trots att han var jävig. Ledamoten hade tidigare befattat
sig med den sak som beslutet gällde i egenskap av juridisk konsult åt
kommunen, och han hade inte självmant anmält detta förhållande innan han
deltog i förvaltningsrättens prövning av målet. (Se JO 2018/19 s. 92.)

En icke lagfaren ledamot i en hyres- och arrendenämnd får inte uppträda som
ombud vid den nämnd som han eller hon tillhör. Detta framgår av 12 kap. 3 §
andra stycket RB jämförd med 28 § andra stycket nämndlagen. Bestämmelsen i
nämndlagen trädde i kraft den 1 juli 1991 (SFS 1991:637). I förarbetena
konstaterades att det inte var ovanligt att en person som var intresseledamot
eller ersättare för sådan vid en viss nämnd också uppträdde som ombud för ett
fastighetsbolag i andra tvister vid nämnden. En sådan ordning ansågs för
motparten i tvisten, inte minst i de fall då denne förlorade målet eller ärendet,
ägnad att leda till föreställningar om att otillbörlig hänsyn kunde ha förekommit
och därmed grunda misstro mot rättskipningen. (Se prop. 1990/91:98 s. 38.)
Bestämmelsen i 28 § nämndlagen har följaktligen – på motsvarande sätt som
12 kap. 3 § RB avseende domstolarnas verksamhet – tillkommit för att värna
nämndernas opartiskhet.
                                                                   Dnr 3196-2020      Sid 6 (9)




När en hyres- och arrendenämnd avgör ett ärende ska det framgå av beslutet
vilka skäl som ligger till grund för det, om detta går någon part emot.
Detsamma gäller andra beslut, om det behövs. Detta följer av 21 § första stycket
nämndlagen. Bestämmelsen är avsedd att ha samma innebörd som regeln i 28 §
lagen (1996:242) om domstolsärenden (se prop. 2005/06:80 s. 61). I
kommentaren till den senare lagen framhålls att skälen i första hand skrivs för
parterna. Förutom själva utgången är det i ett inte helt okomplicerat fall
viktigast för parterna att få veta hur domstolen har resonerat. Beslutet behöver
redovisa parternas ståndpunkter på ett sådant sätt att ingen part har anledning att
efteråt fråga sig om domstolen verkligen har uppfattat hans eller hennes
inställning. Det är angeläget att domstolen inte försummar att bemöta den
förlorande partens yrkanden, åberopanden och invändningar. Tendentiöst eller
ofullständigt skrivna skäl kan leda till att en högre domstol anser sig ha
anledning att bevilja prövningstillstånd. (Se Fitger m.fl., Lagen om
domstolsärenden – En kommentar [JUNO Version 3a], kommentaren till 28 §.)

Regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet i rättskipningen har
betydelse även för utformningen av skälen för ett avgörande. JO har i flera
beslut kritiserat domare för att ha brustit i detta avseende (se bl.a. JO 2012/13
s. 41 och JO 2017/18 s. 70).

Bedömning
I det följande kommer jag att närmare beröra tre frågor. Det rör sig om hyres-
och arrendenämndens hantering av det förhållande att en ledamot av nämnden
uppträdde som ombud, utformningen av nämndens beslut och slutligen vissa av
anteckningarna i dagsboksbladet i nämndens ärende nr 227-20.

En ledamot i nämnden uppträdde som ombud
Av utredningen i ärendet framgår att CC uppträdde som ombud för den ena
parten vid ett sammanträde i Hyres- och arrendenämnden i Linköping och att
hon är en icke lagfaren ledamot i samma nämnd. Av yttrandet från hyresrådet
BB, som var ordförande vid sammanträdet, framgår att det var först i samband
med sammanträdet som det stod klart för honom att CC var ombud för
motparten. Han tog då på eget initiativ upp frågan om jäv. Jag delar
bedömningen att det förelåg en jävssituation. Sålunda får det anses uppenbart
att det förhållandet att en ledamot uppträder som ombud vid den domstol eller,
som i det här fallet, den nämnd som han eller hon tillhör är en omständighet
som medför tvivel om nämndens saklighet och objektiva opartiskhet. Om
ledamoten skulle tillåtas vara ombud blir ledamöterna i nämnden, i enlighet
med 4 kap. 13 § 10 RB, jäviga att handlägga målet. Så långt har jag alltså inga
invändningar.

Sedan frågan om jäv väckts framgår det av protokollet att sammanträdet
fortsatte och att parterna enades om att ”gå vidare” för att sondera en eventuell
förlikning. Ombudet för sökanden gjorde emellertid lite senare gällande att det
var fråga om jäv. BB förklarade att denna fråga skulle prövas. Därefter enades
                                                                         Dnr 3196-2020        Sid 7 (9)




parterna enligt samma anteckningar om – i fall en kommande rättsutredning
skulle leda till ett bifallsbeslut – att nämnden skulle meddela ett slutligt beslut.
CC uppgav att hon i sådana fall ville ha möjlighet att överklaga beslutet.
Jävsfrågan prövades inte.

Nämndens hantering har enligt min mening varit felaktig. I den uppkomna
situationen borde hyres- och arrendenämnden ha gett CC tillfälle att frivilligt
avträda. När nämnden inte gjorde det fanns det två val. Nämnden kunde
antingen ha avvisat CC som ombud för motparten eller ha låtit pröva jävsfrågan.
Eftersom regleringen i 12 kap. 3 § andra stycket RB jämförd med 28 § andra
stycket nämndlagen innebär ett absolut förbud för en ledamot av en hyres- och
arrendenämnd att uppträda som ombud vid den nämnd som han eller hon tillhör
menar jag att det första alternativet borde ha valts. Med hänsyn till att en sådan
avvisning av ombudet inte behövde föregås av någon särskild prövning hade
nämnden enligt min mening också kunnat besluta i frågan.

Nu valde nämnden att inte avvisa ombudet och därmed aktualiserades frågan
om jäv. I stället för att fortsätta sammanträdet borde nämnden alltså redan vid
sammanträdets inledning ha tagit ställning till jävsfrågan nu när den var väckt
av nämndens ordförande. Frågan om jäv utgör ett hinder för den fortsatta
processen, och den måste hanteras innan processen kan fortsätta. Det finns dock
anledning att uppmärksamma att hela hyres- och arrendenämnden enligt min
mening hade varit förhindrad att pröva jävsfrågan i en sådan situation. Det är
självklart inte heller möjligt för nämnden att på det sätt som skedde vid
sammanträdet, låta parterna disponera över frågan och villkora dess prövning av
utgången i ärendet.

Som jag återkommer till tycks hyres- och arrendenämnden ha försökt hantera
jävsfrågan också vid utformningen av skälen för det slutliga beslutet. Det säger
sig dock självt att det inte är möjligt att läka den brist som det inneburit att
hyres- och arrendenämnden inte hanterade frågan om jäv så snart den uppkom, i
synnerhet som nämndens ledamöter var jäviga.

Utformningen av skäl för hyres- och arrendenämndens beslut
Som framkommit fortsatte nämnden handläggningen och avgjorde ärendet
några dagar senare. På dagboksbladet har det antecknats att det hölls en ny
enskild överläggning den 20 mars 2020, att ”slutligt enhälligt beslut fattas” samt
att ledamöterna ”enas dessutom om hur skälen ska formuleras”.

I början av protokollet från nämndens sammanträde har det antecknats bl.a.
följande:

      Frågan om jäv tas upp. [Sökandens ombud] förklarar sig medveten om att CC är
      ledamot av hyresnämnden, eftersom hon själv påtalat detta för [sökanden] i
      anslutning till att hon avslog dennes ansökan om tillstånd till fortsatt
      andrahandsupplåtelse.
      CC: Anledningen till att hon nämnde att hon är ledamot i hyresnämnden var att
      hon ville förklara för [sökanden], som är påstridig, att strikt praxis tillämpas, att
                                                                        Dnr 3196-2020         Sid 8 (9)




      hon har kunskap om denna och att hon inte är villig att avvika från den. Hon
      förvaltar [motpartens] fastigheter och har inget ägande i dessa.
      Efter diskussioner enas parterna om att gå vidare åtminstone för att sondera en
      eventuell förlikning.
Sedan sökandens ombud uppgett att det förelåg jäv finns följande anteckning i
protokollet:

      Ordföranden uppger att denna fråga ska prövas. Parterna enas – för det fall att
      rättsutredningen leder till ett bifallsbeslut – att hyresnämnden ska meddela
      slutligt beslut, men CC uppger att hon i så fall vill ha möjlighet till överklagande.
Längre fram i protokollet återfinns i själva beslutet under rubriken Skäl följande
inledande stycke:

      Med anledning av de uppgifter som [sökandens ombud] har lämnat påtalar
      hyresnämnden följande: Rätten att få tillstånd till andrahandsupplåtelse prövad –
      och att få bifall om det är sakligt motiverat – är en viktig del av hyresgästers
      besittningsskydd. Att hävda sin rätt kan inte anses som ”påstridighet”. Att agera
      som CC har gjort kan uppfattas som försök till ”denial of justice”, uppenbarligen
      det sätt som [sökanden] har uppfattat agerandet, nämligen att sakfrågan är så klar
      att det inte lönar sig att klaga. Hyresnämnden nödgas ta avstånd från hennes
      agerande, särskilt som hon påtalat att hon är ledamot av hyresnämnden. Med
      hänsyn till att hyresnämndens prövning leder till bifall av [sökandens] talan,
      finns inte behov i övrigt att pröva om jäv föreligger.
BB har i sitt yttrande till JO angående det sistnämnda stycket förklarat att
nämnden vid utformningen av beslutet ville göra en ”rimlig markering” och
”markera hyresnämndens opartiskhet”.

De redovisade beslutsskälen framstår i mina ögon inte bara som märkliga, utan
de saknar helt betydelse för bedömningen i sak. Vidare innehåller stycket
sådana värdeomdömen att det utifrån en objektiv bedömning kan ifrågasättas
om hyres- och arrendenämnden har varit saklig och opartisk vid utformningen
av skälen.

Som jag redan nämnt ska bl.a. domstolar och nämnder i sin verksamhet iaktta
saklighet och opartiskhet. Detta gäller förstås även vid utformningen av skälen
för domar och beslut. Sålunda ska bara skäl som har betydelse för bedömningen
av den sakfråga som är föremål för prövning och behandlats vid ett
sammanträde i hyres- och arrendenämnden redovisas i ett beslut. Hyresrådet BB
var ordförande i ärendet. Han hade därför ett särskilt ansvar vid den enskilda
överläggningen att redogöra för rättsläget för de icke lagfarna ledamöterna och
för att därefter se till att beslutet blev korrekt utformat samt att skälen höll sig
till vad själva saken gällde.

Anteckningar i nämndens dagboksblad
Enligt dagboksbladet i ärendet är två personer registrerade som motparter, en
juridisk person och en fysisk person. I protokollet från sammanträdet har dock
enbart privatpersonen angetts som motpart. I dagboksbladet finns det
visserligen en anteckning enligt vilken Lantmäteriet uppgett att privatpersonen
är lagfaren ägare till 100 procent. Nästa anteckning är protokollet från
                                                                 Dnr 3196-2020      Sid 9 (9)




sammanträdet den 17 mars 2020. Det framgår inte om nämnden vidtog några
åtgärder med anledning av informationen från Lantmäteriet, eller om nämnden
på eget bevåg justerat partsställningen och vem som i så fall var ansvarig för
den åtgärden. Vidare kan jag konstatera att det inte går att utläsa av
dagboksbladet om nämndens beslut i ärendet verkligen har expedierats till
parterna. Anteckningarna i dagboksbladet har alltså varit bristfälliga.

Hyres- och arrendenämnden förtjänar allvarlig kritik
För att förtroendet för den offentliga verksamheten ska kunna upprätthållas
krävs att domare och offentliga befattningshavare har god kännedom om
bestämmelserna kring jäv och tillämpar bestämmelserna korrekt. I all dömande
verksamhet ställs särskilt höga krav. Som jag tidigare slagit fast utgör
regeringsformens bestämmelse om saklighet och opartiskhet en konstitutionell
grund för de jävsregler som finns i bl.a. rättegångsbalken.

Jag har funnit påtagliga brister i hur hyres- och arrendenämnden behandlat
jävsfrågan och hur den utformat skälen för sitt beslut. Det finns enligt min
mening även skäl att ifrågasätta om nämnden haft tillräcklig kunskap om
regleringen angående rättegångsombud. Hyresrådet BB bär ett särskilt ansvar i
detta. Hanteringen har inte varit förenlig med regeringsformens krav på att bl.a.
nämnder i sin verksamhet ska iaktta saklighet och opartiskhet. Sammantaget
förtjänar Hyres- och arrendenämnden i Linköping allvarlig kritik.

Vad som har framkommit i övrigt ger inte anledning till några uttalanden från
min sida.

Ärendet avslutas.
