# Kritik mot bl.a. dåvarande Polismyndigheten i Stockholms län för att ett avvisningsbeslut verkställdes trots att det fanns hinder mot
verkställighet

JO 2016-09-15 dnr 320-2015

Sid
                                                                        BESLUT                                          1 (12)
                                                                         Datum                   Dnr
                                                                         2016-09-15              320-2015
Justitieombudsmannen
Cecilia Renfors




                        Kritik mot bl.a. dåvarande Polismyndigheten i Stockholms län för att
                        ett avvisningsbeslut verkställdes trots att det fanns hinder mot
                        verkställighet


                          Beslutet i korthet: En man hade fått avslag på sin asylansökan och skulle avvisas till
                          Uganda. Dåvarande Polismyndigheten i Stockholms län var ansvarig för att verkställa
                          beslutet. Efter att mannen anmält att det fanns hinder mot att verkställa
                          avvisningsbeslutet beviljade migrationsdomstolen honom en ny prövning. Det innebar
                          att beslutet om avvisning inte fick verkställas. Trots det verkställde polismyndigheten
                          mannens avvisningsbeslut till Uganda.
                          Den handläggare vid polismyndigheten som var ansvarig för ärendet kritiseras för att
                          hon inte i nära anslutning till mannens avresa kontrollerade om det fanns något hinder
                          mot att verkställa avvisningsbeslutet. Även polismyndigheten kritiseras för
                          handläggningen av verkställighetsärendet.
                          I beslutet riktas också kritik mot Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen,
                          för att domstolen inte underrättade polismyndigheten om att mannen beviljats en ny
                          prövning.
                          Slutligen kritiseras Migrationsverket för att myndigheten dröjde med att registrera
                          migrationsdomstolens dom i det system där polisen ska genomföra sina kontroller av
                          verkställighetshinder.

## Bakgrund

AA, som är medborgare i Uganda, ansökte i februari 2012 om asyl i Sverige.
                        Migrationsverket beslutade i april 2012 att avslå ansökan och avvisa honom till
                        Uganda. Beslutet vann laga kraft i september samma år. Sedan AA avvikit
                        överlämnade Migrationsverket i november 2012 ärendet till polisen för
                        verkställighet med stöd av 12 kap. 14 § utlänningslagen. Ärendet handlades av
                        gränspolisenheten vid dåvarande Polismyndigheten i Stockholms län.

                        AA anmälde genom sitt ombud, BB, att det fanns hinder mot att verkställa
                        avvisningsbeslutet. Den 27 juni 2014 beslutade Migrationsverket att inte bevilja
                        AA uppehållstillstånd eller ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning.




 Riksdagens ombudsmän                         E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                    Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                             Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4               Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                 Dnr 320-2015       Sid 2 (12)




AA överklagade genom sitt ombud beslutet till Förvaltningsrätten i Stockholm,
migrationsdomstolen, den 21 juli 2014. Fredagen den 25 juli 2014 beviljade
migrationsdomstolen AA en ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen
och överlämnade målet till Migrationsverket för fortsatt handläggning.
Migrationsdomstolens avgörande innebar att beslutet om avvisning inte fick
verkställas innan frågan om uppehållstillstånd hade avgjorts genom ett beslut
som vunnit laga kraft.

På kvällen måndagen den 28 juli 2014 verkställde polismyndigheten
avvisningsbeslutet genom att AA flögs till Uganda. Flygresan genomfördes utan
eskort.

Anmälan
I en anmälan till JO förde BB fram klagomål mot dåvarande Polismyndigheten i
Stockholms län för att myndigheten verkställde avvisningsbeslutet trots att det
inte var tillåtet.

BB var vidare kritisk till att myndigheten inte underrättade Migrationsverket om
att verkställighet hade skett förrän i september 2014. Dessförinnan hann
Migrationsverket förordna BB till offentligt biträde för AA och boka tid för en
muntlig utredning.

Utredning
Handlingar hämtades in från dåvarande Polismyndigheten i Stockholms län,
Migrationsverket och Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen.

Förundersökning
På grund av vad som kom fram vid genomgången av de inhämtade
handlingarna fann jag anledning att anta att tjänstefel enligt 20 kap. 1 §
brottsbalken hade begåtts. Jag beslutade därför den 21 januari 2015 att inleda en
förundersökning om sådant brott.

Under förundersökningen kom bl.a. följande fram.

AA:s överklagande kom in till Migrationsverket den 21 juli 2014. Dagen därpå
registrerade Migrationsverket i ärendehanteringssystemet Wilma att
överklagandet överlämnats till migrationsdomstolen. Migrationsdomstolen
expedierade domen om att bevilja AA en ny prövning till hans ombud, och till
Migrationsverket samma dag som den meddelades, dvs. den 25 juli 2014.
Expedieringen till Migrationsverket gjordes per mejl. Migrationsdomstolens
dagboksblad innehöll inte någon notering om att domen expedierats till
polismyndigheten, som var verkställande myndighet. Migrationsverket
diarieförde domen i Wilma den 28 juli 2014 kl. 9.48. Den handläggare hos
polisen som var ansvarig för AA:s verkställighetsärende, CC, gjorde inte några
                                                                 Dnr 320-2015     Sid 3 (12)




kontroller i Wilma beträffande AA:s ärende under perioden den 21–28 juli
2014.

CC delgavs misstanke om tjänstefel. Hon förnekade brott och uppgav att hon
inte känt till migrationsdomstolens dom. Hon anförde vidare att AA upprepade
gånger sagt att han ville resa till Uganda. Det var förmodligen därför hon inte
kontrollerade i Wilma om det fanns något hinder mot att verkställa
avvisningsbeslutet.

Med hänsyn till vad som kom fram under förundersökningen beslutade jag den
9 oktober 2015 att lägga ned den och fortsätta att granska handläggningen av
verkställighetsärendet inom ramen för ett tillsynsärende. Polismyndigheten,
Migrationsverket och Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen,
ombads att yttra sig.

Polismyndighetens yttrande
Polismyndigheten (DD) yttrade sig över de klagomål som BB förde fram i sin
anmälan. Av yttrandet framgick bl.a. följande.

CC tog över handläggningen av AA:s ärende från en kollega i juli 2014.
Kollegan, som tidigare varit i kontakt med AA, var övertygad om att AA ville
åka hem eftersom Migrationsverket den 27 juni 2014 hade avslagit hans
anmälan om verkställighetshinder.

AA kallades till ett möte den 16 juli 2014. Vid mötet kom det fram att AA inte
hade tagit del av Migrationsverkets senaste beslut om att avslå hans anmälan
om verkställighetshinder. AA uppgav att han var villig att åka till Uganda, men
att han ville prata med sitt ombud först. Den 21 juli 2014 ringde AA och sa att
han hade bestämt sig för att åka hem och att han helst ville resa samma vecka.
CC föredrog ärendet för en beslutsfattare som beslutade att avvisningsbeslutet
skulle verkställas genom en oeskorterad resa, vilket innebar att han skulle
infinna sig på polisstationen för att hämtas upp och köras till flygplatsen av
Kriminalvårdens personal. Samma dag beställde CC resan med avresedatum
den 28 juli 2014. AA ringde på nytt den 22 juli 2014 och uppgav att han var
mycket angelägen om att komma iväg så fort som möjligt.

CC gjorde i ordning AA:s resehandlingar på fredagen den 25 juli 2014 eftersom
hon själv tjänstgjorde på annan ort den dag han skulle resa. Hon gav
instruktioner om att handlingarna skulle finnas i receptionen på polishuset när
Kriminalvårdens personal kom för att hämta AA. AA var informerad om att hon
inte skulle vara på plats på avresedagen och hon hade upplyst honom om att han
kunde ringa henne om han hade några frågor om sitt ärende.

Enligt CC gjorde handläggarna vid den aktuella tidpunkten enbart kontroller i
Wilma om det fanns indikationer på att den som skulle avvisas eller utvisas
avsåg att ansöka om en ny prövning eller överklaga ett beslut. Några sådana
                                                                         Dnr 320-2015        Sid 4 (12)




indikationer fanns inte i AA:s ärende. Hon uppgav vidare att
migrationsdomstolen inte underrättade polismyndigheten om domen och att
domstolen inte heller hörde av sig till myndighetens jourtelefon.

Gränspolisenheten redovisade följande bedömning.

      Polismyndighetens beslut om oeskorterad resa fattades den 21 juli 2014 […] då
      avvisningsbeslutet var gällande.
      Omständigheten att en utlänning inte önskar fullfölja asylprocessen och vill
      återvända till hemlandet har i sak företrädesrätt framför en eventuell skyldighet
      att fullfölja en asylprocess. Det inbegriper även en ansökan om
      verkställighetshinder. En asylsökande har rätt att när som helst under
      asylprocessen återta sin ansökan om asyl, avbryta asylprocessen och återvända
      till hemlandet. Gränspolisenheten är medveten om att det i AA fall inte varit
      fråga om ett formellt återtagande av ansökan om verkställighetshinder. AA
      meddelade dock att han ville åka till Uganda varför han avstod från att fullfölja
      sitt ärende.
      ---
      Gränspolisenheten anser i enlighet med gällande lagstiftning och praxis att
      utgångspunkten är att det är den sökandes vilja och skäl som ska beaktas i första
      hand. Vad en eventuell utredning om verkställighetshinder hypotetiskt kunnat
      resultera i är en sekundär omständighet om personen vill återvända till
      hemlandet. AA, som är en vuxen person med rättshandlingsförmåga och
      medveten om möjligheterna till att överklaga Migrationsverkets beslut, uppgav
      att han ville åka hem till Uganda såväl den 16 som den 21 juli 2014. Denna
      framförda önskan hade, enligt gränspolisenhetens uppfattning, företrädesrätt
      framför BB:s motsatta uppfattning i överklagandet som författades den 20 juli
      2014.
      I handläggningen av verkställighetsärenden är det rutin att genomföra slagning i
      Wilma inför verkställighetsresor. Att det i detta specifika fall inte har gjorts har
      berott på att AA själv kontaktat gränspolisenheten i Stockholms län för att få åka
      till Uganda.
      Gränspolisenheten anser att det i hanteringen av AA ärende framkommit stora
      brister från huvudsakligen andra myndigheter, vid expedierandet av domen samt
      efter mottagandet av domen på Migrationsverket. Detta har resulterat i att
      gränspolisenheten inte haft ett korrekt underlag och den information som varit
      nödvändig för att handlägga ärendet korrekt. Gränspolisenheten är i
      verkställighetsärenden som detta särskilt beroende av andra myndigheters
      kommunikation. Gränspolisenheten anser därför att det är av största vikt att det
      finns en säker efterlevnad av utlänningsförordningen och cirkulärmeddelanden. I
      annat fall omöjliggörs gränspolisenhetens möjligheter att få korrekt och aktuell
      information i handläggandet av verkställighetsärenden.
      Gränspolisenheten kan […] konstatera att det saknas dokumentation kring
      underrättelse från migrationsdomstolen om domen i enlighet med 7 kap. 5 §
      fjärde stycket utlänningsförordningen. För det fall en underrättelse hade skett till
      gränspolisenheten hade gränspolisenheten haft god tid på sig att vidta åtgärder
      för att avbryta verkställigheten.
      Vidare noterar gränspolisenheten […] att Migrationsverket diariefört domen den
      28 juli 2014 klockan 09.48 utan att vidta erforderliga åtgärder i enlighet med
      Rikskriminalpolisens cirkulärmeddelande CM 3/10 punkten 4.5.
      Med anledning av de särskilda omständigheterna i detta ärende finner
      gränspolisenheten inte någon anledning att rikta kritik mot någon anställd inom
                                                                       Dnr 320-2015        Sid 5 (12)




      Polismyndigheten enbart på grund av den omständigheten att kontroll inte gjorts
      i Wilma.
      Gränspolisenheten kommer säkerställa att slagning i Wilma fortsättningsvis sker
      även när en enskild säger att den vill åka till hemlandet för att tillse att
      handläggning utförs på ett korrekt sätt.
Polismyndigheten ställde sig bakom gränspolisenhetens bedömning avseende
handläggningen med följande förtydliganden.

      Polismyndigheten har tydliga rutiner vad gäller vilka åtgärder som ska vidtas när
      myndigheten handlägger ett verkställighetsärende. Utifrån de åtgärder som
      vidtogs i verkställighetsärendet gällande AA har Polismyndigheten med
      anledning av de specifika omständigheterna i det aktuella ärendet inte genomfört
      någon kontroll i datasystemet Wilma, vilket är en åtgärd som ska vidtas enligt
      den checklista som finns med i rutinen för verkställighetsarbetet.
      Omständigheterna i detta ärende ledde till avsteg från gällande rutin i och med
      att AA självmant kontaktat Polismyndigheten med önskemål om hemresa och
      även dag för hemresa. I och med att AA getts tid att kontakta sitt ombud och
      därefter självmant kontaktat Polismyndigheten har det inte funnits något skäl för
      myndigheten att ifrågasätta AA avsikt att vilja återvända till hemlandet. Någon
      kontroll skedde inte i Wilma i detta ärende trots utarbetad rutin just med
      anledning av AA agerande. Polismyndigheten hade ingen indikation på att AA
      hade för avsikt att överklaga Migrationsverkets senaste avslag på ansökan om en
      ny prövning. Polismyndigheten ställer sig bakom den redogörelse som
      gränspolisenheten lämnat vad avser uppfattningen att det var AA avsikt och vilja
      att återvända till hemlandet.
      Omständigheterna i detta ärende ger vid handen att kommunikationen mellan de
      olika inblandade myndigheterna i detta ärende inte varit tillfredsställande.
      Givetvis borde Polismyndigheten ha fått vetskap om att ärendet inhiberats
      omgående när ett beslut om detta fattats. Rutiner hur denna kommunikation ska
      ske finns i de ovan angivna dokumenten.
      Avslutningsvis anser Polismyndigheten att gränspolisenhetens förtydligande att
      samtliga ärenden, oavsett den enskildes viljeförklaring, kommer att kontrolleras i
      Wilma inför verkställigheten får anses som en tillräcklig åtgärd från
      Polismyndighetens sida för att förhindra att liknande händelser inträffar igen.
Migrationsverkets yttrande
Migrationsverket (generaldirektören EE) yttrade sig över vilka åtgärder som
Migrationsverket vidtog med anledning av migrationsdomstolens dom den 25
juli 2014. Av yttrandet framgick bl.a. följande.

AA:s anmälan om verkställighetshinder handlades av en av Migrationsverkets
förvaltningsprocessenheter. När AA överklagade Migrationsverkets beslut från
den 27 juni 2014 upplyste verket migrationsdomstolen om att dåvarande
Polismyndigheten i Stockholms län var ansvarig för AA:s verkställighetsärende.

Migrationsdomstolens dom där AA beviljades en ny prövning kom in till
förvaltningsprocessenhetens gruppbrevlåda per mejl under dagen den 25 juli
2014. Enheten registrerade domen i Wilma på morgonen den 28 juli 2014. En
dom där domstolen har beslutat att bevilja ny prövning enligt 12 kap. 19 §
utlänningslagen ska registreras skyndsamt eftersom avvisnings- eller
                                                                         Dnr 320-2015        Sid 6 (12)




utvisningsbeslutet inte får verkställas, vilket ska framgå av verkets
ärendehanteringssystem. Även om tidpunkten för registreringen inte haft någon
betydelse för verkställigheten av beslutet borde Migrationsverket ha registrerat
domen omedelbart när den kom in till verket så att domslutet varit möjligt att
utläsa i Wilma.

Migrationsverket har inte som rutin att kontakta polisen för att informera om
den här typen av domar. Det är migrationsdomstolen som har den
författningsreglerade skyldigheten att underrätta den verkställande
myndigheten.

Sammanfattningsvis ansåg Migrationsverket att man agerat i enlighet med
gällande riktlinjer och lagstiftning. Enligt Migrationsverket hade man inte haft
anledning att vidta några andra åtgärder än att registrera domen omedelbart när
den kom in till verket så att den varit synlig i Wilma samma dag som den
skickades till verket, och ta ställning till om den skulle överklagas.

Förvaltningsrätten i Stockholms yttrande
Förvaltningsrätten i Stockholm (lagmannen FF) yttrade sig över de åtgärder
som vidtogs vid expedieringen av migrationsdomstolens dom den 25 juli 2014.

Myndigheten hämtade in uppgifter från bl.a. den ansvariga domaren,
förvaltningsrättsfiskalen GG, och från den domstolshandläggare som
expedierade domen.

GG uppgav huvudsakligen följande. Hon är väl medveten om att
Polismyndigheten ska underrättas om avgöranden av det aktuella slaget, och
hon följer migrationsdomstolens rutin som innebär att domaren på en checklista
markerar i en särskild ruta att den verkställande myndigheten ska underrättas.
Checklistan läggs tillsammans med domen till kansliet, som i samband med
expedieringen underrättar den aktuella myndigheten. Checklistan sparas
normalt inte efter expediering. Eftersom det är länge sedan minns hon inte vilka
åtgärder som vidtogs vid expedieringen av domen i AA:s ärende, eller om
checklistan användes.

Domstolshandläggaren uppgav att hon känner till underrättelseskyldigheten,
men att hon inte mindes det enskilda målet och inte kom ihåg om det fanns
någon checklista i akten.

Domstolen redovisade följande bedömning.

      Det är inte ovanligt att ny prövning beviljas och att en underrättelse enligt 7 kap.
      5 § fjärde stycket utlänningsförordningen därmed ska skickas till den
      verkställande myndigheten. Det finns en god kännedom om
      underrättelseskyldigheten hos ansvariga domare och domstolshandläggare.
      Domstolsverkets handbok ger också tydliga instruktioner och en checklista
      används för att domarens instruktioner om expediering ska utföras av
      domstolshandläggarna.
                                                                           Dnr 320-2015         Sid 7 (12)




      [Både] ansvarig domare och domstolshandläggaren som expedierat domen [har]
      känt till att migrationsdomstolen ska underrätta verkställande myndighet i
      enlighet med 7 kap. 5 § fjärde stycket utlänningsförordningen när domstolen
      beslutat att frågan om uppehållstillstånd ska tas upp till ny prövning. Det framgår
      också av yttrandena att varken den ansvarige domaren eller domstols-
      handläggaren kommer ihåg vilka åtgärder som vidtogs i samband med
      expediering av domen. Någon dokumentation om att den verkställande
      myndigheten har underrättats finns inte i akten eller i målhanteringssystemet. Det
      har således inte varit möjligt att i efterhand reda ut hur frågan om expediering
      har handlagts. Om Polismyndigheten inte har underrättats om domen i målet
      beror det sannolikt på ett beklagligt misstag i handläggningen av detta fall.
      Även om det enligt min bedömning finns tillräckliga kunskaper om gällande
      bestämmelser hos domare och handläggare och goda förutsättningar för en tydlig
      kommunikation mellan ansvarig domare och domstolshandläggare är det av stor
      vikt att risken för misstag blir så liten som möjligt. Det finns därför alltid skäl att
      påminna domarna och domstolshandläggarna om kravet på underrättelse till den
      verkställande myndigheten.

Rättslig reglering
Verkställighet av beslut om avvisning och utvisning
Ett beslut om avvisning eller utvisning som meddelas av Migrationsverket, en
migrationsdomstol eller Migrationsöverdomstolen ska verkställas genom att
utlänningen sänds till det land eller, om flera länder angetts, något av de länder
som anges i beslutet (se 12 kap. 4 § utlänningslagen).

Migrationsverket har huvudansvaret för verkställighet av beslut om avvisning
och utvisning. Om den som ska avvisas eller utvisas håller sig undan och inte
kan anträffas utan Polismyndighetens medverkan eller om det kan antas att
tvång kommer att behövas för att verkställa beslutet får Migrationsverket lämna
över avvisnings- eller utvisningsärendet till Polismyndigheten för verkställighet
(se 12 kap. 14 § utlänningslagen). Ett av syftena med regleringen är att
Polismyndigheten ska få ansvar för de ärenden där det kan befaras bli
nödvändigt att tillgripa tvång av det slag som polis har förmåga och behörighet
att använda (se prop. 1997/98:173 s. 63).

Hinder mot verkställighet
Om utlänningen i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller
utvisning som vunnit laga kraft åberopar nya omständigheter som kan antas
utgöra ett bestående hinder mot verkställighet ska Migrationsverket under vissa
förutsättningar ta upp frågan om uppehållstillstånd till ny prövning. Beviljas en
ny prövning får beslutet om avvisning eller utvisning inte verkställas innan
frågan om uppehållstillstånd har avgjorts genom ett beslut som har vunnit laga
kraft. (Se 12 kap. 19 § utlänningslagen.)

Rikspolisstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd om verkställighet
av beslut om avvisning och utvisning (RPSFS 2014:8, FAP 638-1). Av
7 kap. 1 § i föreskrifterna framgår att Polismyndigheten ska kontrollera om
                                                                     Dnr 320-2015       Sid 8 (12)




förbud mot verkställighet har inträtt innan verkställighet sker av ett beslut om
avvisning. Föreskrifterna trädde i kraft den 1 september 2014.

Enligt en rutinbeskrivning för verkställighetsarbete som tagits fram av
dåvarande Polismyndigheten i Stockholms län 2012 ska handläggaren innan
avresa bl.a. kontrollera i Wilma att det inte finns verkställighetshinder.

Diarieföring
Enligt huvudregeln i 5 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (OSL) ska
allmänna handlingar registreras så snart de har kommit in till eller upprättats
hos en myndighet. Handlingar som inte omfattas av sekretess behöver dock inte
registreras om de hålls ordnade så att det utan svårighet kan fastställas om de
har kommit in till eller upprättats hos myndigheten. Om det är uppenbart att en
allmän handling är av ringa betydelse för myndighetens verksamhet behöver
den varken registreras eller hållas ordnad.
Bestämmelsen i 5 kap. 1 § OSL om att allmänna handlingar ska registreras så
snart de har kommit in eller upprättats innehåller inte någon bestämd tidsgräns.
JO har emellertid uttalat att det ligger i sakens natur att registreringen ska ske så
snart det är praktiskt möjligt, i normalfallet senast påföljande arbetsdag (se bl.a.
JO 2007/08 s. 565, dnr 3579-2005).

Underrättelseskyldighet
I 7 kap. utlänningsförordningen finns bestämmelser om underrättelseskyldighet
i utlänningsärenden.

Av 7 kap. 3 § framgår att när Polismyndigheten har verkställt ett beslut om
avvisning eller utvisning ska Migrationsverket omedelbart underrättas.

Enligt 7 kap. 5 § ska Migrationsverket, en migrationsdomstol eller
Migrationsöverdomstolen som beslutar att ta upp frågan om uppehållstillstånd
till ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen underrätta den verkställande
myndigheten.

Migrationsverket och Rikspolisstyrelsen har utarbetat riktlinjer för
ansvarsfördelningen mellan Migrationsverket och polisen vid verkställighet av
avvisnings- och utvisningsbeslut samt förvar (se Rikskriminalpolisens
cirkulärmeddelande CM 3/10). Av riktlinjerna framgår bl.a. att när ett
verkställighetsärende har lämnats över till polisen ska Migrationsverket
fortlöpande informera polisen om uppgifter som kan ha betydelse för
verkställigheten (punkt 4.5).

Bedömning
Inledning
Av utredningen framgår att polismyndigheten verkställde avvisningsbeslutet
genom att AA reste till Uganda på kvällen den 28 juli 2014, trots att
                                                                    Dnr 320-2015       Sid 9 (12)




migrationsdomstolen den 25 juli 2014 hade beviljat honom en ny prövning
enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen och verkställighet därmed inte fick ske.

Min utredning har syftat till att klarlägga de inblandade myndigheternas ansvar
och vilka åtgärder som bör vidtas för att undvika en upprepning av det
inträffade.

Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen
Som framgår ovan ska en migrationsdomstol som beslutar att ta upp frågan om
uppehållstillstånd till ny prövning enligt 12 kap. 19 § utlänningslagen underrätta
den verkställande myndigheten om detta (7 kap. 5 § utlänningsförordningen).

Förvaltningsrätten i Stockholm har i sitt yttrande till JO uppgett att det inte gått
att klarlägga om den aktuella domen expedierats till polismyndigheten, som var
verkställande myndighet i AA:s ärende. Enligt polismyndigheten har domen
inte kommit myndigheten till handa och det finns inte heller någon
dokumentation som visar att domen har skickats dit. Det är däremot
dokumenterat att domen expedierats till Migrationsverket och BB, som också
mottagit den. Jag anser mig därför kunna utgå från att domstolen inte
underrättade polismyndigheten om att AA beviljats en ny prövning.
Förvaltningsrätten i Stockholm, migrationsdomstolen, ska kritiseras för detta.

Domstolen har uppgett att det finns en tydlig instruktion och en väl fungerande
rutin för hur expedieringsfrågor ska hanteras. AA:s ärende understryker vikten
av att expedieringsrutinerna följs och illustrerar de konsekvenser ett misstag kan
få. Som domstolen angett finns det skäl att återkommande påminna personalen
om kravet på underrättelse i dessa ärenden.

Migrationsverket
Det har genom utredningen kommit fram att Migrationsverket tog emot den
aktuella domen per mejl under dagtid fredagen den 25 juli 2014, men att verket
inte registrerade den i Wilma förrän måndagen den 28 juli 2014 kl. 9.48.

Migrationsverket har uppgett att domen borde ha registrerats i Wilma
omedelbart när den kom in till myndigheten. Om det hade gjorts hade
polismyndighetens personal vid en kontroll i Wilma kunnat se att en ny
prövning beviljats och att det fanns ett verkställighetshinder.

Jag instämmer i Migrationsverkets bedömning. Att handlingar av nu aktuellt
slag registreras skyndsamt är angeläget eftersom både verkets egna handläggare
och polisen har tillgång till den information som finns i systemet och förlitar sig
på den. Migrationsverket ska kritiseras för att domen inte diariefördes
omedelbart när den kom in till verket. För att så långt som möjligt undvika en
upprepning av det inträffade bör Migrationsverket se över sina rutiner i denna
del och uppmärksamma sin personal på vikten av att rutinerna följs.
                                                                   Dnr 320-2015      Sid 10 (12)




I motsats till vad Polismyndigheten angett kan jag inte se att verket haft någon
skyldighet att kontakta polismyndigheten och informera om domen.

Polismyndigheten
Verkställigheten
Av utredningen framgår att polismyndigheten inte fått migrationsdomstolens
dom, men att det fr.o.m. den 22 juli 2014 fanns uppgifter i Wilma om att AA
hade överklagat Migrationsverkets beslut, och att det fr.o.m. den 28 juli 2014
kl. 9.48 kunde utläsas att migrationsdomstolen beviljat AA en ny prövning av
frågan om uppehållstillstånd. Av utredningen framgår också att det enligt
polismyndighetens rutiner ska göras kontroller i Wilma inför avresan och att
den handläggare som ansvarar för ett ärende vid verkställigheten är ansvarig för
att kontrollerna görs. Av inhämtade dataloggar framgår vidare att den ansvariga
handläggaren CC inte gjorde några sådana kontroller i AA:s ärende under
perioden den 21–28 juli 2014.

Polismyndigheten har uppgett att det fanns anledning att göra avsteg från
gällande rutiner eftersom AA kontaktade polisen och gav uttryck för att han
ville åka tillbaka till Uganda.

Det finns mot den bakgrunden anledning att framhålla följande.

En asylsökande som inte längre vill fullfölja sitt asylärende har naturligtvis
möjlighet att återkalla sin ansökan eller på annat sätt avbryta asylprocessen. På
samma sätt har den som inte längre vill stanna i Sverige möjlighet att återvända
till sitt hemland på egen hand.

I det aktuella ärendet lämnade Migrationsverket över ärendet till
polismyndigheten för verkställighet eftersom AA hade avvikit. Därefter
kontaktade AA polisen och meddelade att han var villig att lämna Sverige. Som
det får förstås var detta ett uttryck för att AA var villig att medverka till att
beslutet verkställdes. Polismyndigheten bestämde tidpunkt och sätt för avresa,
bokade flyg samt ordnade hans transport till flygplatsen. Avvisningsbeslutet
verkställdes alltså genom polismyndighetens försorg. Det förhållandet att AA
samarbetade vid verkställigheten innebar inte att polismyndigheten fråntogs sitt
ansvar för ärendet. När polisen verkställer ett avvisnings- eller utvisningsbeslut
är det myndigheten som ansvarar för att verkställigheten sker i enlighet med
utlänningslagens regler. De kontroller som kan göras för att säkerställa att man
inte genomför en felaktig verkställighet måste alltså alltid vidtas, och den sista
kontrollen bör ske i nära anslutning till avresan.

Hade CC kontrollerat uppgifterna i Wilma någon gång efter den 22 juli 2014
skulle hon ha sett att AA – genom sitt ombud – överklagat Migrationsverkets
avslagsbeslut till migrationsdomstolen, vilket hade gett henne anledning att vara
särskilt uppmärksam på att ett verkställighetshinder kunde uppstå. Hade hon
                                                                    Dnr 320-2015       Sid 11 (12)




dessutom gjort en kontroll i nära anslutning till avresan hade hon sett att AA
beviljats en ny prövning och att avvisningsbeslutet inte längre fick verkställas.
Den felaktiga verkställigheten kunde därmed ha förhindrats.

CC ska kritiseras för att AA:s avvisningsbeslut verkställdes trots att det fanns
ett verkställighetshinder. Även dåvarande Polismyndigheten i Stockholms län,
som haft det yttersta ansvaret för handläggningen av ärendet, ska kritiseras för
det inträffade.

Polismyndigheten har uppgett att man kommer att se över rutinerna för att
säkerställa att man i fortsättningen gör kontroller i Wilma. Jag välkomnar detta
och förutsätter att Polismyndigheten säkerställer att medarbetarna har
kännedom om och arbetar i enlighet med de rutiner som finns. Jag vill i detta
sammanhang också framhålla att de kontroller som enligt polisens föreskrifter
ska göras även avser andra verkställighetshinder (se 7 kap. 1 § i FAP 638-1 och
JO:s beslut den 4 maj 2015, dnr 1330-2014).

Underrättelseskyldigheten
BB är i sin anmälan även kritisk till att polismyndigheten dröjde med att
underrätta Migrationsverket om att verkställighet hade skett. Av 7 kap. 3 §
utlänningsförordningen framgår att en sådan underrättelse ska lämnas
omedelbart.

Det framgår inte av polismyndighetens dokumentation i AA:s ärende om, och i
så fall när, myndigheten underrättade Migrationsverket om att AA:s
avvisningsbeslut hade verkställts. Polismyndigheten har inte heller i sitt
yttrande till JO bemött BB:s uppgifter. Det är naturligtvis en brist i sig. JO har i
ett annat sammanhang fått information om att de rutiner som gäller vid
gränspolisen i Stockholm innebär att Migrationsverket underrättas om en
genomförd verkställighet i samband med att ärendet avslutas hos polisen (se
protokoll från inspektion av Polismyndigheten, gränspolisenheten i polisregion
Stockholm, dnr 2208-2016.).

Det framgår av utredningen att polismyndigheten avslutade AA:s
verkställighetsärende den 29 augusti 2014, dvs. en dryg månad efter att
avvisningsbeslutet hade verkställts. Av Migrationsverkets handlingar kan det
vidare utläsas att verkställighetsrapporten i AA:s ärende kom in till verket den
2 september 2014. Jag drar därför slutsatsen att gränspolisen inte underrättade
Migrationsverket om verkställigheten förrän en dryg månad efter att
avvisningsbeslutet verkställts. Mot bakgrund av skyndsamhetskravet i
7 kap. 3 § utlänningsförordningen är det inte acceptabelt. Dåvarande
Polismyndigheten i Stockholms län ska kritiseras även för denna brist.
Polismyndigheten bör se över sina rutiner i denna del.
                                                                    Dnr 320-2015       Sid 12 (12)




Avslutande synpunkter
BB:s anmälan åskådliggör de svårigheter som kan uppstå när flera myndigheter
är inblandade i handläggningen av ett verkställighetsärende. I sådana ärenden är
det avgörande att ansvarsfördelningen mellan de inblandade myndigheterna är
tydlig och att varje myndighet tar sitt ansvar. Att flera myndigheter brustit i sina
skyldigheter i AA:s ärende har fått allvarliga konsekvenser för honom eftersom
han har fråntagits möjligheten att få en ny prövning av sin asylansökan.

Utredningen hos JO visar också att Polismyndigheten och Migrationsverket har
olika uppfattningar om innebörden av de riktlinjer för ansvarsfördelningen som
myndigheterna har tagit fram (CM 3/10). Det är naturligtvis olyckligt att
Polismyndigheten anser att Migrationsverket har en vidare
informationsskyldighet än vad verket anser sig ha. Mot den bakgrunden och då
riktlinjerna i den del som avser kontakten mellan myndigheterna inte i alla delar
är tydlig finns det anledning för myndigheterna att se över dessa.

Jag har i ett tidigare kritikbeslut uttalat att det finns anledning för
Migrationsverket och Polismyndigheten att se över sina samarbetsformer (se JO
2015/16 s. 367, dnr 5329-2013). Ett väl fungerande samarbete mellan
myndigheterna är en grundläggande förutsättning för att säkerställa den
enskildes rättssäkerhet.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet.
