# Kritik mot en rådman vid Malmö tingsrätt för hanteringen av åberopad bevisning i ett brottmål samt uttalanden om handläggningen av samma fråga vid Hovrätten över Skåne och Blekinge

JO 2013-06-19 dnr 3200-2012

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                      Sid
                                                                          2013-06-19             3200-2012               1 (6)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en rådman vid Malmö tingsrätt för hanteringen av åberopad
                        bevisning i ett brottmål samt uttalanden om handläggningen av samma
                        fråga vid Hovrätten över Skåne och Blekinge


                          Beslutet i korthet: En person stod vid tingsrätten åtalad för att inte ha stannat med sin
                          cykel på ett korrekt sätt vid stopplikt. Vid huvudförhandlingen i tingsrätten ville personen
                          åberopa innehållet i en dator som varit kopplad till cykeln för att visa att personen hade
                          stannat vid stoppskylten. Ordföranden angav att det av säkerhetsskäl inte var tillåtet att
                          koppla externa källor till tingsrättens datorer och personen lämnade då i stället in GPS-
                          utskrifter från cykeldatorn. I beslutet kritiseras ordföranden för att inte ha klargjort om
                          personen nöjde sig med att åberopa utskrifterna eller om han vidhöll att innehållet i
                          cykeldatorn skulle förebringas på annat sätt, exempelvis genom en komplettering av
                          förundersökningen med en undersökning av cykeldatorn. I beslutet görs även uttalanden
                          om hovrättens handläggning av denna fråga i samband med bedömningen av om
                          prövningstillstånd i målet skulle meddelas eller inte.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot bl.a. Malmö tingsrätt och
                        Hovrätten över Skåne och Blekinge med anledning av att han i ett mål om förseelse
                        mot trafikförordningen förvägrats att åberopa bevisning i form av en elektronisk fil
                        ur en cykeldator med hänvisning till att domstolarna inte tog emot sådana. Enligt
                        honom framgick det av den elektroniska filen att han stannade vid stopplikten,
                        något som åklagaren påstod att han inte hade gjort. Då domstolarna inte tog emot
                        hans elektroniska fil fick han i stället åberopa utskrifter av s.k. skärmdumpar från
                        sin dator. Han uppgav även att tingsrätten hade förvägrat honom att visa upp den
                        aktuella cykeldatorn vid huvudförhandlingen i målet.

## Utredning

Handlingar från tingsrätten och hovrätten begärdes in och granskades.

                        Ärendet remitterades därefter till tingsrätten och hovrätten för upplysningar och
                        yttrande över handläggningen av AA:s begäran om att få åberopa viss bevisning.

                        Tingsrätten (lagmannen BB) kom in med följande remissvar.

                                  Ordföranden vid målets handläggning vid tingsrätten, rådmannen CC, har anfört
                                  följande.



 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                         Dnr 3200-2012      Sid 2 (6)




      Som ordförande vid huvudförhandlingen i Malmö tingsrätt den 20 januari i år
      (2012, JO:s anmärkning) kan jag lämna följande upplysningar om vilka
      diskussioner som förekom vid det tillfället angående AA:s önskemål om att åberopa
      bevisning.
      Det är riktigt att AA vid huvudförhandlingen hänvisade till sin cykeldator och sa att
      den med säkerhet visade att han hade stått helt stilla vid stopplikten. Han frågade
      inledningsvis om han kunde koppla in cykeldatorn i tingsrättens datasystem men när
      jag förklarade för honom att det, av säkerhetsskäl, inte var tillåtet att koppla in
      externa källor i tingsrättens datorer lämnade han istället in de GPS-utskrifter från
      cykeldatorn som han nämner i sin anmälan. Såvitt jag minns idag förekom det inte
      någon ytterligare diskussion om cykeldatorn under resten av förhandlingen.
      Undertecknad har talat med personal vid tingsrättens registratorskontor och fått
      bekräftat att tingsrätten tar emot elektroniska filer av standardformat. Såvitt
      framkommit har ingen i vår personal nekat någon att skicka in en elektronisk fil.
      Tingsrättens IT-administratör har förklarat att han inte känner till så mycket om
      cykeldatorer, men att han genom sökning på internet kommit fram till att det finns
      cykeldatorer som kan anslutas till en dator för att föra över resultat och/eller
      uppdatera programvaran. IT-administratören framhåller att tingsrätten värnar om
      säkerheten i sitt datasystem, men menar att det eventuellt skulle ha varit möjligt att
      föra över information från en cykeldator till en fristående dator. Därefter skulle det
      vara möjligt att visa innehållet via projektorn i sessionssalen. Utan att genomföra en
      kontroll är det emellertid, enligt IT-administratören, inte möjligt att säkert avgöra
      om detta är möjligt.
      ---
      Jag delar självklart klagandens uppfattning att det råder fri bevisprövning.
      Tingsrätten tar regelmässigt emot elektroniska filer av standardformat. Utan närmare
      uppgifter om vad det är klaganden velat lämna in är det inte möjligt att uttala sig om
      det är tekniskt genomförbart för tingsrätten att ta emot uppgifterna. Under alla
      förhållanden har klaganden fått lämna in GPS-utskrifter från sin cykeldator.
      Uppenbarligen har detta inte varit tillräckligt för en frikännande dom. På det
      underlag som finns gör jag bedömningen att tingsrätten inte förfarit felaktigt.
      Upplysningsvis kan jag tillägga att Högsta domstolen beslutat att inte meddela
      prövningstillstånd (HD:s mål Ö 2094-12).
Hovrätten (presidenten DD) kom in med ett remissvar till vilket fogades ett
yttrande från hovrättslagmännen EE och FF. DD uppgav att han ställde sig bakom
de synpunkter som fördes fram i hovrättslagmännens yttrande.

EE och FF anförde följande.

      Målet avgjordes av hovrätten den 29 mars 2012 genom beslut att inte meddela
      prövningstillstånd. Vid avgörandet var hovrättslagmannen EE ordförande och
      numera hovrättslagmannen FF föredragande och referent. Dessutom deltog tf.
      hovrättsassessorn GG.
      Efter överklagande av hovrättens avgörande meddelade Högsta domstolen den 28
      juni 2012 beslut att inte meddela prövningstillstånd.
      Som framgår av handlingarna i målet har AA såväl vid tingsrätten som i hovrätten
      hänfört sig till sin cykel- och gps-dator samt registreringar från denna i en
      elektronisk fil. Såvitt är bekant för oss har AA inte förvägrats att ge in denna fil eller
      något annat till hovrätten, vare sig genom något formellt beslut eller i form av ett
      underhandsbesked. Vi känner alltså inte igen skrivningen i AA:s skrivelse till JO att
      hovrätten skulle ha vägrat att ta emot denna bevisning.
      Vid hovrättens beslut att inte meddela prövningstillstånd i målet var innehållet i
      AA:s överklagandeskrift väl känt för hovrättens ledamöter. Härvid vägdes in vilket
                                                                      Dnr 3200-2012       Sid 3 (6)




      bevisvärde – särskilt i belysning av den bevisning som åklagaren åberopat – som
      kunde finnas i den aktuella filen och cykeln med dess ”cykeldator” samt de
      utskrifter/grafer som getts in till tingsrätten. För hovrätten framstod det som icke
      behövligt för avgörande av frågan om prövningstillstånd att dessförinnan be AA att
      hit ge in den elektroniska fil – och eventuellt även sin cykel med vidhängande s.k.
      cykeldator – som han åberopade. Han har därför inte anmodats att lämna in detta
      material till hovrätten.
      En beståndsdel i avgörandet av frågan om prövningstillstånd var naturligtvis
      huruvida det vid tingsrätten kunde ha förekommit något rättegångsfel som borde
      föranleda återförvisning av målet eller beslut att bevilja prövningstillstånd och
      därmed en ny rättegång i hovrätten. Som framgår av hovrättens avgörande
      besvarades också den frågan nekande.
AA kommenterade domstolarnas remissvar. Beträffande handläggningen vid
tingsrätten uppgav han bl.a. att de han, inför huvudförhandlingen, hade talat med
angående att ge in en elektronisk fil var domstolssekreterarna HH och JJ. Han fick
då beskedet att tingsrätten saknade möjlighet att ta emot elektroniska filer.

JO inhämtade därför kompletterande muntliga upplysningar från HH och JJ vid
Malmö tingsrätt. De uppgav båda att de inte hade något minne av att de haft något
sådant samtal med AA.

Bedömning
I brottmål ska processen grundas på principen om parternas likställdhet. För att
denna princip ska få ett reellt innehåll måste den tilltalade tillerkännas de
rättigheter som kan anses nödvändiga för att han eller hon ska kunna försvara sig
på ett fullgott sätt. Utmärkande för en rättvis rättegång är därför att parterna är
likställda i processen och att proceduren inte gynnar den ene på den andres
bekostnad. Den tilltalade får alltså inte ha sämre möjligheter än åklagaren att utföra
sin talan inför domstolen utan ska ha lika goda möjligheter att t.ex. åberopa
bevisning.
Med detta sagt gör jag följande bedömning när det gäller domstolarnas
handläggning av frågan om den åberopade elektroniska filen.


Handläggningen vid tingsrätten
AA har uppgett att han inför huvudförhandlingen, vid kontakt med två
domstolssekreterare, fått beskedet att domstolen inte kunde ta emot elektroniska
filer samt att han vid huvudförhandlingen nekats att visa hur den aktuella
cykeldatorn fungerar.

De två domstolssekreterarna har inget minne av att de haft något samtal med AA
angående ingivandet av elektroniska filer och några sådana kontakter har inte
noterats i verksamhetsstödet Vera. Inte heller har det enligt tingsrättens
remissyttrande kunnat utredas att någon annan i personalen nekat någon att skicka
in en elektronisk fil.

Mot bakgrund av det som kommit fram finner jag det inte meningsfullt att
ytterligare utreda vad som hänt före tingsrättens huvudförhandling i målet. Givetvis
är det inte annat än undantagsvis av t.ex. tekniska eller säkerhetsmässiga skäl
                                                                   Dnr 3200-2012    Sid 4 (6)




acceptabelt av en domstol att vägra ta emot bevisning i form av elektroniska filer.
Det som kommit fram beträffande tingsrättens handläggning utgör dock inte
tillräckligt underlag för att rikta någon kritik mot tingsrätten i detta avseende.

Beträffande vad som ägde rum vid huvudförhandlingen i målet har rådmannen CC
och AA lämnat något olika versioner. Det framstår dock som klart att AA hade
med sig cykeldatorn till huvudförhandlingen och att han sade att innehållet i den
visade att han stått helt stilla vid stopplikten. Det står också klart att det vid
huvudförhandlingen inte fanns tekniska möjligheter att ta del av innehållet i den
elektroniska fil som fanns i cykeldatorn.

Enligt 46 kap. 4 § andra stycket rättegångsbalken, RB, ska rätten se till att målet
blir utrett efter vad dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i målet.
Genom frågor och påpekanden ska rätten försöka avhjälpa otydligheter och
ofullständigheter i de uttalanden som görs. Detta är vad som brukar benämnas
rättens materiella processledning. En domares möjlighet att vara självständigt
verksam i brottmålsprocessen kommer även till uttryck i andra bestämmelser i
rättegångsbalken. Bl.a. kan rätten självmant inhämta bevisning (35 kap. 6 § RB)
och förelägga åklagaren att komplettera förundersökningen (45 kap. 11 § RB).

Domstolens ansvar för att utreda målet, särskilt såvitt avser skuldfrågan, är
omdiskuterad (se bl.a. SOU 2013:17 s. 218 ff.). Vid rättegångsbalkens tillkomst var
domstolens utredningsansvar ganska långtgående. Trots att lagregleringen inte
genomgått några större förändringar i detta avseende så har utredningsansvaret i
praktiken kommit att tunnas ut med tiden. I samband med en större reform av
rättegångsbalken (se prop. 1986/87:89 s. 108 f.) anfördes att domarens verksamhet
för att komplettera utredningen inte bör ta sig formen av ett förstahandsansvar utan
att om domaren före huvudförhandlingen märker att en viss komplettering av inte
rent formell beskaffenhet förefaller motiverad, bör han eller hon i första hand göra
parterna uppmärksamma på frågan och överlåta åt någon av dem att föra in det nya
materialet i målet. Domstolens möjlighet att förelägga åklagaren att komplettera
förundersökningen bibehölls men det angavs att denna endast torde komma till
praktisk användning i extrema undantagsfall.

Den nyligen avslutade Straffprocessutredningen har i sitt arbete kommit till
slutsatsen att bestämmelserna som ger rätten möjlighet att självmant komplettera
förundersökningen eller besluta om sådan undersökning i det närmaste är obsoleta
och i praktiken inte längre kommer till användning (se SOU 2013:17 s. 227).
Utredningen ifrågasätter också om ett sådant självständigt agerande från en domare
vore förenligt med de krav som ställs i Europakonventionen på ett kontradiktoriskt
förfarande och en oavhängig och opartisk domstol (a.a. s. 213 och 221).
Utredningen föreslår därför att det ska krävas yrkande från part för att rätten ska få
förelägga åklagaren att fullständiga eller genomföra förundersökning (a.a. s. 226
ff.). Vidare föreslår utredningen att det i brottmål ska ankomma på parterna att
svara för bevisningen. Några förändringar i 46 kap. 4 § RB föreslås inte men
                                                                   Dnr 3200-2012     Sid 5 (6)




utredningen föreslår att det införs uttryckliga regler om rättens materiella
processledning i brottmål under förberedelsen i tingsrätt och hovrätt.

Även om bestämmelserna som innebär att rätten självmant kan besluta om en
komplettering av förundersökningen kan ifrågasättas, har rätten alltjämt ett ansvar
för att, inom ramen för sin materiella processledning, klarlägga parternas
ståndpunkter och vilken bevisning som de åberopar till stöd för sin talan. Som
framgått av utredningen hade AA med sig cykeldatorn till huvudförhandlingen och
gjorde där gällande att den med säkerhet visade att han inte gjort sig skyldig till
den åtalade gärningen. Enligt min mening hade det då ålegat CC att i enlighet med
46 kap. 4 § RB utreda om AA nöjde sig med att åberopa utskrifterna eller om han
vidhöll att innehållet i cykeldatorn skulle förebringas på annat sätt. Eftersom det av
tekniska skäl inte gick att få fram innehållet i datorn i tingsrättens lokaler hade det
varit lämpligt att utreda om AA yrkade att rätten med stöd av 45 kap. 11 § RB
skulle förelägga åklagaren att komplettera förunder-sökningen med en
undersökning av cykeldatorn. CC kan inte undgå kritik för att han inte klargjorde
AA:s inställning i dessa hänseenden.

Handläggningen vid hovrätten
Då AA överklagade tingsrättens dom angav han uttryckligen att han hade
invändningar mot tingsrättens handläggning samt att han bl.a. åberopade en
elektronisk fil ur sin cykeldator. Filen skulle enligt hans mening visa att han stod
stilla vid stopplikten. Han uppgav vidare i överklagandet att han vid kontakt med
hovrätten fått beskedet att domstolen inte tar emot elektroniska filer. Han skrev
dessutom att han ville ta med sig sin cykel till hovrätten för att visa på de
mätinstrument som sitter där och hur de fungerar.

Enligt hovrättens uppfattning har AA aldrig förvägrats att ge in den elektroniska
filen till domstolen. Däremot fattade hovrätten beslut om att inte meddela
prövningstillstånd i målet utan att dessförinnan begära in den åberopade
elektroniska filen.

Som jag anfört ovan beträffande klagomålen mot tingsrätten är det inte annat än
undantagsvis av tekniska eller säkerhetsmässiga skäl acceptabelt att en domstol
vägrar att ta emot bevisning i form av elektroniska filer. Genom det som kommit
fram i ärendet är det dock inte klarlagt att hovrätten förvägrat AA att ge in den
åberopade elektroniska filen. Det finns därför inte skäl att kritisera hovrätten i detta
avseende.

För att hovrätten skulle pröva tingsrättens dom krävdes prövningstillstånd. Ett
sådant tillstånd skulle meddelas bl.a. om det fanns anledning att betvivla
riktigheten av tingsrättens domslut eller om det inte utan prövningstillstånd gick att
bedöma riktigheten av tingsrättens domslut. I förarbetena till de tidigare gällande
reglerna om prövningstillstånd anges bl.a. följande om hovrättens handläggning av
frågor om prövningstillstånd (se prop. 1992/93:216 s. 45).
                                                                          Dnr 3200-2012      Sid 6 (6)




      När hovrätten överväger en fråga om prövningstillstånd, har hovrätten att ta ställning
      till både bevisfrågor och rättsfrågor i målet. När det gäller bevisfrågorna har
      hovrätten att gå igenom den bevisning som har förebringats vid tingsrätten och
      studera hur tingsrätten har värderat den. Om bevisning som inte har förebringats vid
      tingsrätten åberopas i hovrätten, har hovrätten att ta ställning till om det finns skäl att
      tillåta denna bevisning och, i så fall, om den kan påverka utgången i målet. Om det
      vid denna genomgång av bevisfrågorna uppkommer någon tvekan om riktigheten av
      utgången i tingsrätten, är rekvisiten för ändringsdispens uppfyllda; det finns i så fall,
      som det uttrycks i lagen, anledning till ändring i det slut vartill tingsrätten kommit.
      Hovrätten ska då ge tillstånd till fullständig prövning av målet i hovrätten.
Vid prövningen av frågan om prövningstillstånd skulle meddelas i det nu aktuella
målet har hovrätten, enligt sitt yttrande, gjort bedömningen att det inte – i ljuset av
övrig bevisning i målet – var behövligt för avgörande av frågan om prövnings-
tillstånd att dessförinnan förelägga AA att ge in den elektroniska filen.

När hovrätten skulle ta ställning till frågan om prövningstillstånd befann den sig i
ungefär samma situation som tingsrätten befann sig i vid huvudförhandlingen. AA
skrev i sitt överklagande om den cykeldator som han ansett att han inte fått
redovisa för tingsrätten och som han ansåg skulle kunna bevisa hans oskuld. Om
hovrätten hade trott att innehållet i datorn hade kunnat påverka utgången i målet,
hade hovrätten haft att bevilja prövningstillstånd för att därefter ta ställning till hur
datorns innehåll skulle kunna bli processmaterial i en ny rättegång i tingsrätten
eller i ett fortsatt förfarande inför hovrätten. Att hovrätten i stället valde att inte
bevilja prövningstillstånd måste innebära att rätten ansåg att datorns innehåll
uppenbart skulle bli utan verkan (35 kap. 7 § RB). Även om det måste vara svårt att
göra en sådan bedömning utan att ta del av cykeldatorns innehåll, finner jag inte
tillräcklig anledning att kritisera hovrätten för den bedömningen.

Vad AA i övrigt anfört föranleder inga uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.
