# Kritik mot polismyndighet för att den i ett fall inte hade vidtagit tillräckliga utredningsåtgärder innan den beslutat att lägga ned en förundersökning , m.m.

JO 2001-10-05 dnr 3208-2000

BESLUT
                                                                      Datum              Dnr                   Sid
                                                                      2001-10-05         3208-2000            1 (4)
Chefsjustitieombudsmannen
Claes Eklundh




                        Kritik mot polismyndighet för att den i ett fall inte hade vidtagit
                        tillräckliga utredningsåtgärder innan den beslutat att lägga ned en
                        förundersökning samt att den i ett annat fall beslutat att inte inleda
                        förundersökning trots att det fanns anledning att anta att brott hade
                        förövats

## Initiativet

I samband med en inspektion vid Polismyndigheten i Hallands län den 14–16 juni
                        2000 granskades bl.a. ärendena K6718-00 och K6735-00. I det protokoll som
                        fördes vid inspektionen noterades följande om iakttagelserna i dessa ärenden.

                        K6718-00: Anmälan om stöld av en skylift gjordes den 27 mars 2000. Enligt
                        uppgift i anmälan hade ett vittne observerat när en person i en personbil med visst
                        angivet registreringsnummer hakade på skyliften och körde i väg med den. I en
                        tjänsteanteckning undertecknad av en assistent fanns vissa utredningsåtgärder
                        dokumenterade. Den 6 juni 2000 lades förundersökningen ned med motiveringen
                        ”ej spaningsresultat”.

                        K6735-00: Anmälan om stöld av en mobiltelefon på ett kontor gjordes den 27 mars
                        2000. Enligt uppgift i anmälan hade en person varit inne på tjänsterummet där
                        telefonen förvarades. Samma dag fattades beslut om att inte inleda förundersökning
                        med motiveringen ”spaningsuppslag saknas”.

                        Det kunde ifrågasättas om polisen hade vidtagit tillräckliga utredningsåtgärder
                        innan beslut att inte inleda förundersökning eller att lägga ned en pågående
                        utredning meddelades. ChefsJO Eklundh beslutade därför att ta upp
                        polismyndighetens handläggning av utredningarna i ett särskilt ärende.

## Utredning

Ärendet remitterades till Polismyndigheten i Hallands län för upplysningar och
                        yttrande över handläggningen i de aktuella ärendena.

                        Polismyndigheten (länspolismästare AA) kom in med yttranden. Till dessa hade
                        fogats upplysningar från bl.a. kriminalkommissarien BB och poliskommissarien
                        CC.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                  Dnr 3208-2000   Sid 2 (4)




I ett beslut den 5 oktober 2001 anförde chefsJO Eklundh följande.

Bedömning
K6718-00
Anmälan om stöld av en skylift med ett uppgivet värde av 150 000 kr gjordes hos
polismyndigheten den 27 mars 2000. Av anmälan framgick att fastighetsskötaren i
den fastighet utanför vilken skyliften stått parkerad hade uppgett att en hyresgäst
sett när två män hakade på skyliften på en personbil med ett visst angivet
registreringsnummer och körde därifrån någon gång på kvällen den 25 mars 2000.

Förundersökning inleddes samma dag som anmälan gjordes.

Den 13 april 2000 hade en assistent vid polismyndigheten telefonkontakt med
fastighetsskötaren, och den 5 juni 2000 fick assistenten per telefon kontakt också
med den person som hade observerat de två män som hade åkt iväg med skyliften.
Denne uppgav att han hade noterat registreringsnumret, eftersom han tyckte att det
såg ”skumt” ut, och han lämnade också ett signalement, dock något vagt, på
männen. Den 6 juni 2000 lades förundersökningen ned med motiveringen ”ej
spaningsresultat”.

BB, som var förundersökningsledare i ärendet, har i sitt yttrande uppgett att han
den 6 juni 2000 fick del av de uppgifter som assistenten hade fått. En ”slagning” på
fordonet visade att det ägdes av en för polismyndigheten känd kriminell person.
BB ansåg att det var lönlöst att vid den tidpunkten, cirka två och en halv månad
efter det att brottet begicks, ta kontakt med bilägaren för att försöka utröna vem
som hade disponerat fordonet vid det aktuella tillfället.

AA har som polismyndighetens uppfattning uttalat att förundersökningsledaren inte
haft ett tillräckligt underlag för att lägga ned förundersökningen den 6 juni 2000.
Kontakt borde ha tagits med bilens registrerade ägare för att man därefter skulle ta
ställning till om ytterligare åtgärder var erforderliga. I yttrandet anförs emellertid
också att det i en pressad arbetssituation måste finnas förståelse för att man som
förundersökningsledare väljer att lägga resurserna på mer prioriterade ärenden. Det
upplyses avslutningsvis att ärendet har återupptagits.

Jag anser i likhet med polismyndigheten att det fanns uppslag att bearbeta innan ett
eventuellt beslut om att lägga ned förundersökningen kunde meddelas. Jag delar
däremot inte myndighetens uppfattning att handläggningen av ärendet kan
försvaras med hänvisning till den pressade arbetssituationen vid myndigheten.
Oavsett hur arbetsläget ser ut vid en polismyndighet kan prioriteringar av det här
aktuella slaget inte accepteras.

K6735-00
I en anmälan om stöld av en mobiltelefon som gjordes den 27 mars 2000 uppgavs
att någon hade tillgripit en Kungsbacka kommun tillhörig mobiltelefon på
anmälarens tjänsterum. Mobiltelefonen låg framme på bordet. Anmälaren hade
lämnat rummet vid ett tillfälle då lokalvårdaren var inne och städade. I anmälan
                                                                     Dnr 3208-2000    Sid 3 (4)




angavs vidare: ”Städerskan var ny för dagen, kontroll skall göras på
städavdelningen.”

Samma dag som anmälan gjordes fattades beslut om att inte inleda
förundersökning med motiveringen att spaningsuppslag saknades.

CC, som var anmälningsgranskare och förundersökningsledare i ärendet, har
uppgett att polisen och anmälaren hade träffat en överenskommelse som innebar att
anmälaren på eget initiativ skulle göra vissa efterforskningar. Om det vid dessa
framkom något som kunde användas i polisiärt spaningsarbete, skulle anmälaren
återkomma till polisen med besked. I avvaktan på ett sådant besked beslutade CC
att inte inleda förundersökning med motiveringen ”spaningsuppslag saknas”. Om
något ytterligare skulle framkomma i ärendet skulle han återuppta handläggningen.

I polismyndighetens yttrande anförs att det aktuella ärendet inte hanterats fullt
tillfredsställande. Förundersökning borde ha inletts eftersom det redan i
ingångsskedet fanns material som borde undersökas vidare. Myndighetens syn på
de formella förutsättningarna för hanteringen förändras enligt vad som sägs i
yttrandet inte av det förhållandet att ärendet, med hänsyn till myndighetens
pressade arbetssituation och avsaknad av resurser, inte tillhör den mest prioriterade
ärendetypen. Av yttrandet framgår vidare att ärendet har återupptagits.

Regler om inledande av förundersökning finns i 23 kap. 1 § första stycket
rättegångsbalken (RB). Enligt vad som där sägs skall förundersökning inledas så
snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett
brott som hör under allmänt åtal har förövats. För förundersökningar gäller enligt
23 kap. 4 § RB en objektivitetsprincip. Kravet på objektivitet gäller självfallet
också för ställningstagandet i frågan om förundersökning skall inledas eller inte.

Tröskeln för att inleda förundersökning har satts lågt. Det är tillräckligt att det
förekommer anledning till misstanke om brott. En förundersökning kan således
inledas på mycket vaga misstankar så snart dessa avser något som kan vara ett brott
(JO 1953 s. 107). Misstanken måste visserligen avse en konkret brottslig gärning
men det är inte nödvändigt att man känner till brottets alla detaljer och inte heller
när och var det har förövats (Ekelöf, SvJT 1982 s. 658). Förundersökning behöver
emellertid enligt 23 kap. 1 § andra stycket RB inte inledas om det är uppenbart att
brottet inte går att utreda.

Med hänsyn till det lågt ställda krav som således gäller för inledande av
förundersökning torde behovet av kompletterande uppgifter inför
ställningstagandet om förundersökning skall inledas eller inte i allmänhet vara
ringa.

Det kan inte råda något tvivel om att det i det aktuella fallet fanns anledning att
anta att ett brott hade begåtts. Det var inte heller uppenbart att brottet inte gick att
utreda. Förundersökning borde därför ha inletts redan på grundval av de uppgifter
som hade lämnats i anmälan.
                                                                   Dnr 3208-2000    Sid 4 (4)




CC har som nyss nämnts som förklaring till handläggningen hänvisat till den
överenskommelse som träffats med anmälaren om att denne på eget initiativ skulle
göra vissa efterforskningar. Jag har i ett tidigare ärende (JO 1999/2000 s. 122)
behandlat frågan om möjligheterna för en myndighet att, inför ett beslut i
förundersökningsfrågan, avvakta kompletterande uppgifter från anmälaren. Som
nämnts i det beslutet kan det i speciella fall träffas en överenskommelse med
målsäganden om att denne skall tillhandahålla visst material. En underlåtelse från
målsägandens sida att följa en sådan överenskommelse befriar emellertid inte de
brottsutredande organen från skyldigheten att sakligt och objektivt vidta de
utredningsåtgärder som krävs. CC har inte närmare specificerat vilken information
som han väntade på. Som nyss har nämnts var emellertid redan de uppgifter som
lämnades i anmälan tillräckliga för ett beslut att inleda förundersökning.

Sammanfattning
Som framgår av vad som har sagts i det föregående finns det anledning att kritisera
polismyndighetens handläggning av ärendena i olika avseenden.

Polismyndigheten har i yttrandena nämnt polismyndighetens pressade
arbetssituation och avsaknad av resurser. Jag har i ett tidigare beslut (dnr 3203-
2000) i ett ärende initierat med anledning av den aktuella inspektionen kritiserat
utredningsverksamheten vid kriminalavdelningen i Halmstad. De mest
anmärkningsvärda brister som hade observerats var de mycket långa
handläggningstiderna, avsaknaden av väl fungerande bevaknings- och
kontrollrutiner och brister i fråga om prioriteringar av de olika ärendetyperna. Jag
konstaterade i beslutet att situationen endast till viss del kunde förklaras med brist
på resurser.

Som framgår av det föregående kan bristande resurser och ett pressat arbetsläge
över huvud taget inte åberopas som ursäkt för bristerna i handläggningen av de här
aktuella ärendena. Jag förutsätter att polismyndighetens ledning på lämpligt sätt ser
till att befattningshavarna har den kunskap som krävs för att liknande fel inte skall
förekomma i framtiden. En omdömesgill och korrekt hantering av inkomna
brottsanmälningar är av grundläggande betydelse för tilliten till samhällets
brottsutredande verksamhet.
