# Omsorgsstyrelsen i Avesta kommun kritiseras för att ha använt en digital kommunikationstjänst i kontakterna med en enskild utan att ha övervägt de rättsliga förutsättningarna för användandet

JO 2020-11-02 dnr 3224-2019

BESLUT
                                                                          Datum                  Dnr                     Sid
                                                                          2020-11-02             3224-2019              1 (7)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Omsorgsstyrelsen i Avesta kommun kritiseras för att ha använt en
                        digital kommunikationstjänst i kontakterna med en enskild utan att ha
                        övervägt de rättsliga förutsättningarna för användandet


                          Beslutet i korthet: En 14-årig flicka var omhändertagen med stöd av lagen (1990:52)
                          med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, när hon i april 2019 avvek från
                          det HVB-hem (hem för vård eller boende) där hon var placerad. Hon påträffades tre
                          veckor senare. Under den tid som hon höll sig undan kommunicerade förvaltningen
                          med henne via den digitala kommunikationstjänsten Snapchat.
                          JO uttalar att det är socialtjänstens ansvar att i varje enskilt fall säkerställa att en
                          digital kommunikationstjänst används på ett sådant sätt att det inte står i strid med de
                          bestämmelser som reglerar hanteringen av uppgifter. Eftersom förvaltningen i det här
                          fallet inte hade utrett de rättsliga förutsättningarna för att använda den digitala
                          kommunikationstjänsten Snapchat uttalar JO att förvaltningen borde ha avstått från att
                          använda tjänsten. Trots det användes tjänsten vid flera tillfällen i kontakterna med den
                          aktuella flickan och bl.a. för att förmedla uppgifter som omfattas av sekretess enligt 26
                          kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL. JO uttalar att det inte är
                          acceptabelt och att omsorgsstyrelsen förtjänar kritik för hanteringen.

## Bakgrund

I januari 2019 beslutade Förvaltningsrätten i Falun att AA, född 2004, skulle få
                        vård med stöd av 1, 2 och 3 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om
                        vård av unga, LVU.

                        Den 3 april 2019 placerades AA på ett HVB-hem. Dagen efter, dvs. den 4 april
                        2019, avvek hon från HVB-hemmet och påträffades först tre veckor senare.
                        Under den tid som AA höll sig undan kommunicerade Omsorgsförvaltningen i
                        Avesta kommun med henne via den digitala kommunikationstjänsten Snapchat.

## Anmälan

I en anmälan till JO klagade AA:s mamma BB bl.a. på att förvaltningen hade
                        haft kontakt med AA på Snapchat.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                            Dnr 3224-2019      Sid 2 (7)




Utredning
JO begärde in handlingar från förvaltningen. Därefter begärde JO att
Omsorgsstyrelsen i Avesta kommun skulle yttra sig över anmälan och besvara
ett antal frågor.

Omsorgsstyrelsen lämnade in ett remissvar och uppgav bl.a. följande:

      Berörd handläggares och arbetsledares synpunkter.
      –––
      Den 14-åriga flickan omfattades av beslut om omedelbar vård med grund i §§ 2
      och 3 LVU. Hon undanhöll sig verkställighet. Inga kontaktmöjligheter fanns till
      henne. Hon stängde av sin telefon och gjorde sig oanträffbar.
      Skolpersonal hade en upparbetad kontakt med flickan via snapchat vilket
      socialtjänsten fick kännedom om. Lämpligheten att söka kontakt med henne via
      denna kanal diskuterades i ett gruppmöte där arbetsledare och handläggare, men
      inte enhetschef, deltog. Flickan utsatte sig för uppenbara risker att fara ytterligare
      illa och det konstaterades att socialtjänst hade ett ansvar i att verkställa den
      beslutade tvångsvården. Enheten stod mellan att inte ha kontakt och därmed inte
      någon kännedom om flickans aktuella status och att försöka få till stånd en
      dialog på något sätt. Där fanns också en mamma som var mycket angelägen och
      påstridig om att socialtjänsten skulle finna flickan. Mamman förmedlade flickans
      kontaktuppgifter till snapchat vilket förvaltningen tog som en intäkt för att
      kontakter via det mediet godkändes av mamman (mammans sms till arbetsledare
      20190117). Mamman var alltså medveten om att det fanns en kontakt mellan
      flickan och handläggaren via snapchat.
      När kontakten var etablerad hörde flickan vid ett flertal tillfällen av sig på egen
      hand, även utanför kontorstid.
      Enhetschefen som först i efterhand fick information om att privat snapchat
      användes krävde ett omedelbart avslut på kommunikationen. Detta skedde i
      samband med att flickan återfanns och vården kunde verkställas. Mamman har
      angett oro för att någon annan än flickan skulle kunna vara den som
      skickat eller mottagit meddelanden. I och med att mamman var den som
      förmedlade flickans kontaktuppgifter i snapchat utgick förvaltningen från att det
      var rätt person. Dessutom var handläggaren trygg i att hen kände igen flickans
      sätt att hantera text. Diskussionen rörde frågor som bara flickan kunde känna
      igen. Handläggaren ansåg sig ha varit så kortfattad som möjligt i den aktuella
      situationen och ofta hänvisat till att hen ville ha en annan form av kontakt än via
      snapchat.
      –––

      Regler och rutiner när det gäller kommunikation via sociala medier.
      Avesta kommun har övergripande riktlinjer för sociala medier. Dessa kommer att
      uppdateras i närtid -vilket framkommit i kontakt med kommunens
      kommunikationsansvarige. Omsorgsförvaltningen har inte antagit egna riktlinjer.
      Socialt ansvarig socionom har i den tidigare utredningen haft kontakt med IVO
      som inte utarbetat riktlinjer eller rekommendationer i frågan.

      Vilka åtgärder har omsorgsstyrelsen vidtagit för att skydda den enskildes
      personuppgifter?
      Handläggaren har i sina kontakter med flickan via snapchat försökt vara så
      kortfattad och avidentifierad som möjligt. Hen har påtalat behov av att få kontakt
      på andra sätt än via snapchat. Flickan har kommit med frågor och påståenden
      som handläggaren har känt ett ansvar att svara på för att komma vidare i sin
                                                                        Dnr 3224-2019         Sid 3 (7)




      handläggning. Enheten har uppfattat att mamman genom att lämna ut
      kontaktuppgifter till flickans snapchat godkänt kontakter via den kanalen.
      –––

      Bedömning:
      –––
      När det gäller lämpligheten i att kommunicera med en ung klient via snapchat på
      ett privat konto föregicks den av en diskussion i arbetsgruppen. Eftersom
      gruppen fått flickans kontaktuppgifter till snapchat av mamman ansåg gruppen
      att det förelåg ett presumerat godkännande till kontakt via denna kanal. Mamman
      var också mycket drivande och påstridig i förvaltningens ansvar att hitta flickan,
      vilket framgår av journalanteckningar. Arbetsgruppen beslutade därför att man
      på något sätt måste få till stånd en kontakt för att försöka skydda flickan från att
      utsätta sig för ytterligare skada.
      Kontot raderades när flickan kom till rätta och efter beslut av enhetschef som
      inledningsvis inte kände till kommunikationen via denna kanal.
      Mamman har uttryckt oro för att kommunikationen skulle kunna skett med annan
      än dottern. Socialtjänsten är övertygad om att den skett med rätt person med
      tanke på att kontaktuppgifterna kom från mamman samt att innehållet var sådant
      som endast flickan och mamman kunde känna till.
      Det är tydligt att handläggaren inledningsvis höll sig kortfattad och hänvisade till
      andra sätt att kommunicera. Ju längre tid kommunikationen pågick blev den
      alltmer omfattande och gled över en gräns i vad som kan anses lämpligt.
      Innehållet och omfattningen i snapchatkonversationen kan inte anses vara i
      enlighet med regelverket eller JO:s yttrande avseende hur en myndighet kan
      kommunicera via mail och sociala medier.
      Det kan uppstå svårigheter för socialtjänsten i situationer när man hamnar i en
      zon mellan sitt uppdrag att skydda unga utsatta personer och lämpligheten/
      lagligheten i kontaktvägar. I en snabbt växande digital värld räcker det inte med
      uppsökare och fältarbetare som finns i ungas fysiska miljöer. Unga finns i den
      digitala miljön på ett sätt som verksamhet, lagar, riktlinjer och rutiner inte hinner
      anpassa sig till. Det bör vara en modern socialtjänsts uppgift att försöka få och
      upprätthålla kontakter där unga finns. Det val arbetsgruppen gjorde när man
      sökte och hade kontakt via denna typ av sms/mailfunktion gjorde man med
      mammans goda minne och för att man ansåg det nödvändigt för att föra ärendet
      framåt och skydda flickan.
      Förvaltningen ser allvarligt på den alltför omfattande kommunikation som skett
      via snapchat. Kommunikationen går utanför ”Mejl av enklare slag, som inte
      innehåller personuppgifter som är känsliga ur integritetssynpunkt....”. Den har
      dessutom skett via ett privat konto. Enhetschefen stoppade den i det ögonblick
      hen fick kännedom om den.
      Riktlinjer för hur/om sociala medier kan användas i kontakter med klienter har
      påbörjats i kommunen. Socialförvaltningen ska under hösten 2019 skapa
      riktlinjer och rutiner för olika typer av digital kommunikation och kvalitetssäkra
      dessa.
      I dialog med enhetschefen har förvaltningen beslutat att under hösten utbilda och
      informera handläggare och chefer om vilka regler som gäller för kontakt via
      sociala medier och journalföring kopplad till dessa kanaler. Planering för detta
      pågår f.n.
BB fick tillfälle att kommentera remissvaret.
                                                                    Dnr 3224-2019       Sid 4 (7)




Bedömning
Rättslig reglering
Offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, innehåller bestämmelser om
myndigheters och vissa andra organs handläggning vid registrering, utlämnande
och övrig hantering av allmänna handlingar. Lagen innehåller också
bestämmelser om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om förbud att
lämna ut allmänna handlingar. Dessa bestämmelser avser förbud att röja
uppgift, vare sig detta sker muntligen, genom utlämnande av allmän handling
eller på annat sätt (1 § OSL).

Enligt 26 kap. 1 § OSL gäller sekretess inom socialtjänsten för uppgift om en
enskilds personliga förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas
utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. I princip
omfattar uttrycket personliga förhållanden alla uppgifter som hänför sig till den
berörda personen. En uppgift om att det pågår en utredning hos socialtjänsten
kan vara känslig och omfattas vanligtvis av sekretess.

Utöver bestämmelserna i OSL måste socialtjänsten också förhålla sig till
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016
om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter
och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv
95/46/EG (allmän dataskyddsförordning), nedan dataskyddsförordningen.

I dataskyddsförordningen finns bestämmelser som bl.a. reglerar myndigheters
behandling av personuppgifter. Begreppet personuppgift omfattar varje
upplysning som avser en identifierad eller identifierbar fysisk person, och med
behandling av personuppgifter avses alla åtgärder som rör sådana uppgifter
(artikel 4.1 och 4.2). Alla personuppgifter ska som utgångspunkt behandlas på
ett sätt som säkerställer lämplig säkerhet (se bl.a. artikel 5.1). Därutöver
uppställs särskilda krav för behandlingen av vissa typer av personuppgifter (se
bl.a. artikel 9) och i de fall personuppgifter överförs till ett tredjeland finns
ytterligare krav som myndigheten måste ta hänsyn till (se bl.a. artikel 44).

OSL och dataskyddsförordningen är två skilda regelverk. Vad som är tillåtet
enligt förordningen är inte alltid tillåtet enligt OSL och vice versa. Det är därför
vanskligt att försöka hitta en gemensam standard för myndigheters hantering av
uppgifter. Bedömningen skiljer sig åt mellan regelverken, och bara den
omständigheten att det i dataskyddsförordningen ställs upp särskilda regler för
hur en viss uppgift får behandlas (t.ex. i artikel 9) innebär inte per automatik att
uppgiften också omfattas av sekretess enligt OSL. Däremot kan den
omständigheten att en uppgift omfattas av sekretess enligt OSL vara en
indikation på att det i dataskyddsförordningen uppställs särskilda regler för hur
den får behandlas. Det är socialtjänstens ansvar att i varje enskilt fall säkerställa
att en viss uppgift hanteras i enlighet med bestämmelserna i både OSL och
dataskyddsförordningen.
                                                                     Dnr 3224-2019        Sid 5 (7)




Användandet av digitala kommunikationstjänster inom socialtjänsten
Det finns inte något generellt förbud för socialtjänsten mot att använda digitala
kommunikationstjänster, såsom Snapchat, men användandet är inte helt
oproblematiskt eller fritt från risker för att obehöriga kommer åt uppgifter som
t.ex. är sekretesskyddade. Det kan t.ex. vara svårt för socialtjänsten att
säkerställa att de uppgifter som förmedlas via en sådan tjänst inte blir
tillgängliga för utomstående. Det ställer också krav på att det inom
socialtjänsten finns kunskap om hur den aktuella tjänsten är uppbyggd, om och i
så fall i vilket land uppgifter lagras och vem som ansvarar för den.

Socialtjänsten måste säkerställa att tjänsten inte används på ett sådant sätt att det
står i strid med de bestämmelser som reglerar hanteringen av uppgifter, och JO
har tidigare, när det gäller användandet av e-post, uttalat att det kan innebära ett
krav på att myndigheter använder s.k. krypterad e-post vid förmedling av vissa
uppgifter (se JO 2016/17 s. 333). Det sker dock en ständig utveckling på det
digitala området, och det kommer nästan oavbrutet nya tjänster. En viss tjänst
kan också komma att förändras med följden att en tidigare tillämpad
säkerhetsåtgärd inte längre erbjuder ett tillräckligt säkert skydd. Det är därför
inte möjligt att uttala sig om vilka digitala kommunikationstjänster som
erbjuder ett tillräckligt säkert skydd. Inte heller är det möjligt att ge ett generellt
svar på vilka åtgärder en myndighet måste vidta vid användandet av digitala
kommunikationstjänster.

För att undvika att uppgifter hanteras felaktigt är det av avgörande betydelse att
det finns tydliga rutiner och riktlinjer inom socialnämnden som talar om i vilken
utsträckning digitala kommunikationstjänster får användas i kontakterna med
enskilda. Innan en ny digital kommunikationstjänst används måste de rättsliga
förutsättningarna för användandet utredas, och den bedömning som görs i fråga
om möjligheten att använda en viss tjänst bör alltid dokumenteras.

Bedömning av hanteringen i det här fallet
AA var omhändertagen med stöd av LVU när hon den 4 april 2019 avvek från
det HVB-hem där hon var placerad. Socialnämnden begärde hjälp av polisen för
att söka efter henne och hon påträffades den 25 april 2019.

Under den tid som AA höll sig undan fanns det en oro för att hon, på grund av
sitt beteende, skulle komma till skada, och förvaltningen var därför angelägen
om att hitta henne. Sedan det hade kommit fram att hon svarade på
meddelanden som skickades till henne på Snapchat tog en socialsekreterare
kontakt med henne från ett privat konto. AA:s kontaktuppgifter förmedlades av
AA:s mamma BB och kontakten föregicks av en intern diskussion inom
förvaltningen.

Socialnämnden, i förevarande fall omsorgsstyrelsen, har det övergripande
ansvaret för att söka efter och återföra en ungdom som har avvikit från det hem
där han eller hon är placerad, och det gäller även om nämnden har begärt hjälp
av polisen i sökandet efter den unge (se JO:s beslut den 17 januari 2020, dnr
                                                                   Dnr 3224-2019       Sid 6 (7)




3760-2018). Det kan i en sådan situation framstå som självklart att nämnden ska
använda alla tillgängliga medel för att hitta den unge. Samtidigt får det inte ske
på bekostnad av andra skyddsintressen som lagstiftaren också har bedömt som
viktiga. Nämnden måste förhålla sig till de regler som gäller för handläggningen
av ärenden, vilket bl.a. omfattar bestämmelserna i OSL och i
dataskyddsförordningen.

Som jag har redogjort för är det socialtjänstens skyldighet att säkerställa att
digitala kommunikationstjänster används på ett sådant sätt att det inte står i strid
med de bestämmelser som reglerar hanteringen av uppgifter. I det här fallet
framgår det inte vare sig av dokumentationen i ärendet eller av remissvaret att
det vidtogs några sådana åtgärder som krävs för att t.ex. kunna utreda hur
tjänsten Snapchat är uppbyggd, vem eller vilka som ansvarar för den, om och i
så fall i vilket land de uppgifter som förmedlas via tjänsten lagras samt om
uppgifterna är skyddade från att bli tillgängliga för utomstående. Det saknades
därmed möjlighet för förvaltningen att säkerställa att tjänsten kunde användas i
enlighet med bestämmelserna i OSL och i dataskyddsförordningen, och
förvaltningen borde därför ha avstått från att använda Snapchat i kontakterna
med AA.

När en digital kommunikationstjänst, på sätt som skett i det här fallet, används
utan att de rättsliga förutsättningarna för användandet har utretts, finns det en
uppenbar risk att det sker på bekostnad av de skyddsintressen som kommer till
uttryck i OSL och i dataskyddsförordningen. Ett sådant risktagande är inte
godtagbart och det gäller särskilt när konversationen utvecklas på det sätt som
den gjorde i det här fallet. Från att inledningsvis ha varit mycket begränsad och
i huvudsak bestått av försök att etablera en kontakt med AA, övergick
konversationen mellan den aktuella socialsekreteraren och AA efter ett tag till
en längre diskussion om anledningen till att AA var omhändertagen. Flera av
meddelandena innehåller uppgifter som omfattas av sekretess enligt 26 kap. 1 §
OSL och i remissvaret ges inte någon förklaring till varför det var nödvändigt
att föra den här diskussionen via Snapchat. Meddelandena synes ha skickats
utan att det hade gjorts tillräckliga överväganden om riskerna med användandet
av Snapchat.

Jag ser positivt på att det inom omsorgsstyrelsen har påbörjats ett arbete med att
ta fram riktlinjer och rutiner för användandet av digitala kommunikations-
tjänster i kontakterna med enskilda. Det är av stor vikt att dessa riktlinjer och
rutiner hålls uppdaterade samt att det säkerställs att det inom myndigheten finns
kunskap om hur de tjänster som används är uppbyggda. Det som är en
tillräcklig säkerhetsåtgärd vid användandet av en viss tjänst kanske inte är
tillräckligt vid användandet av en annan tjänst. Socialtjänsten måste i varje
enskilt fall överväga vilka risker användandet av en viss tjänst medför och
anpassa användandet därefter.
                                                                 Dnr 3224-2019    Sid 7 (7)




Sammanfattningsvis hade förvaltningen i det här fallet inte utrett de rättsliga
förutsättningarna för att använda den digitala kommunikationstjänsten Snapchat
och förvaltningen borde därför ha avstått från att använda den. Trots det
användes tjänsten vid flera tillfällen i kontakterna med AA och bl.a. för att
förmedla uppgifter som omfattas av sekretess enligt 26 kap. 1 § OSL. Det är
inte acceptabelt, och omsorgsstyrelsen förtjänar kritik för hanteringen.

Vad BB i övrigt har uppgett ger inte anledning till någon åtgärd eller något
uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
