# Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Olofströms kommun. Nämnden hämtade två syskon i förskolan och tog med dem till en lokal som tillhörde socialtjänsten utan att vårdnadshavarna hade samtyckt till detta m.m.

JO 2020-02-10 dnr 3233-2018

## Beslut

BESLUT
                                                                           Datum                     Dnr                     Sid
                                                                           2020-02-10                3233-2018              1 (9)
Justitieombudsmannen
Thomas Norling




                        Allvarlig kritik mot Socialnämnden i Olofströms kommun. Nämnden
                        hämtade två syskon i förskolan och tog med dem till en lokal som
                        tillhörde socialtjänsten utan att vårdnadshavarna hade samtyckt till
                        detta. Nämnden kontaktade därefter barnens pappor och lämnade
                        över barnen till dem, men tog inte någon kontakt med barnens mor.


                          Beslutet i korthet: Inom ramen för utredningar om två syskon hämtade en
                          socialsekreterare syskonen i förskolan och tog med dem till en lokal som tillhörde
                          socialtjänsten. Vårdnadshavarna hade inte samtyckt till detta. Socialsekreteraren
                          kontaktade därefter barnens respektive far, men tog inte någon kontakt med barnens
                          mor. Barnen överlämnades sedan till sina pappor.
                          I en utredning om ett barn får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och
                          utan att vårdnadshavaren är närvarande (11 kap. 10 § socialtjänstlagen).
                          JO konstaterar att bestämmelsen inte ger socialnämnden rätt att hämta ett barn och
                          ta med barnet till en plats som nämnden bedömer lämplig för samtal. För att nämnden
                          ska kunna hämta ett barn krävs att barnets vårdnadshavare eller en annan
                          företrädare för barnet har samtyckt till åtgärden. Nämnden kan under vissa
                          förutsättningar hämta ett barn med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om
                          vård av unga, LVU.
                          I det aktuella fallet hade vårdnadshavarna inte samtyckt till hämtningen av barnen och
                          barnen var inte föremål för ingripande med stöd av LVU. Nämndens åtgärd saknade
                          således lagstöd.
                          Ett barns vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör
                          barnets personliga angelägenheter, t.ex. om barnets boende (6 kap. 11 och 13 §§
                          föräldrabalken). Det är således inte en uppgift för socialtjänsten att besluta var ett
                          barn ska bo. Om ett barn vårdas med stöd av LVU bestämmer nämnden var barnet
                          ska vistas under vårdtiden.
                          I beslutet konstaterar JO att nämndens hantering fick till följd att barnen i stället för att
                          bo kvar hos sin mor kom att bo tillsammans med sina pappor. Om nämnden bedömde
                          att det inte var till barnens bästa att bo hos modern borde den ha samrått med
                          samtliga vårdnadshavare och försökt hitta lösningar på var barnen skulle bo den
                          närmaste tiden. Så skedde inte. JO konstaterar att hanteringen även stod i strid med
                          kraven på saklighet och opartiskhet i 1 kap. 9 § regeringsformen.
                          Nämnden får allvarlig kritik för bristerna i handläggningen av barnens ärenden.




 Riksdagens ombudsmän                           E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                      Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                               Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A               Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                         Dnr 3233-2018     Sid 2 (9)

## Anmälan och bakgrund

Anmälan
I en anmälan till JO klagade AA på Socialnämnden i Olofströms kommun.

AA uppgav bl.a. följande: Hon har tillsammans med sin sambo BB sonen CC,
född 2013. Tillsammans med DD har hon dottern EE, född 2011. Den 7 februari
2017 hämtade tjänstemän från socialtjänsten CC och EE i förskolan och tog
med barnen till en lokal som tillhörde myndigheten. Nämnden hade inte fattat
något beslut om omedelbart omhändertagande av barnen med stöd av lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.
Vårdnadshavarna hade inte kontaktats innan hämtningen och inte heller
samtyckt till åtgärden. Det är oklart hur länge barnen befann sig i lokalen, men
det kan röra sig om timmar.

## Utredning

Utredning
JO begärde att nämnden skulle yttra sig över vad AA uppgett i sin anmälan i de
delar som rörde hämtningen av barnen i förskolan.

Nämnden uppgav i ett remissvar bl.a. följande:

      Beskrivning av ärendet.
      Utredning inleddes på barnen efter en allvarlig, anmälan den 10/1-17, från en
      städfirma som flyttstädade AA:s och BB:s lägenhet. Städfirman skickade bilder
      på misären i bostaden och bedömningen var att barnen levt i mycket allvarlig
      situation. Vårdnadshavare informeras om att utredning öppnas den 11:e. Den
      18/1 görs en s.k. mappning via Signs of Safety, en form av risk och skydds
      bedömning tillsammans med föräldrarna AA och BB. Under detta besök beslutas
      gemensamt med föräldrarna att förändringar måste ske för att barnen skall ha det
      så pass bra att de kan bo kvar med sina föräldrar. En släkting skulle vara
      behjälplig och stötta föräldrarna i deras förändringsprocess.
      Under februari inkommer åter en orosanmälan, från farmodern som skulle vara
      behjälplig i familjen, som beskriver att det inte skett någon förändring och att
      föräldrarna inte tagit till sig allvaret och vad som behöver förändras kring
      barnen. Socialtjänsten fick information om att det var mycket bråk mellan
      föräldrarna och att AA hotar med att ta sitt liv samt knuffar ges mellan
      föräldrarna, inför barnen.
      Barnen bedöms leva i en mycket svår situation och behöver möta socialtjänsten
      utan att bli påverkade av föräldrarna. Situationen bedömdes som mycket allvarlig
      för barnen.
      Med den informationen beslutades det att socialtjänsten behöver möta barnen
      utan att föräldrarna var informerade om detta. Barnen blev hämtade på
      skolan/förskolan och fördes med en personal från skolan som stöd för barnen till
      en av socialtjänstens lägenhet, som används vid besök, samtal med barn och
      umgänge. Vid bedömningen utgick socialtjänsten bl.a. från socialtjänstlagen:
      11 kap. 10 § SoL.
      Vid en sådan utredning som avses i 2 § om behov av ingripande till ett barns skydd
      eller stöd får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan att
      vårdnadshavaren är närvarande. Detsamma gäller vid en utredning på
      socialnämndens initiativ om överflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 7 eller 8 §
      föräldrabalken. [2012:776]
      Enligt Justitieombudsmannen, 2014-4225 så kan socialtjänsten ha samtal med
      barnen utan att informerat vårdnadshavarna om att så skall ske:
                                                                        Dnr 3233-2018         Sid 3 (9)




      När socialtjänsten genomför ett samtal med ett barn utan vårdnadshavarens
      samtycke kan barnets enda praktiska möjlighet att komma till tals vara att
      samtalet hålls i skolan. När socialtjänsten överväger att höra ett barn i barnets
      skola måste intresset av att få tala med barnet dock alltid ställas mot barnets
      behov av skydd för sin integritet. Samtal av detta slag får inte slentrianmässigt och
      enbart utifrån praktiska aspekter genomföras i skolan, utan socialtjänsten bör
      alltid göra en bedömning av om behovet av att höra barnet överväger risken för
      att barnet skadas av den uppmärksamhet som socialtjänstens besök i skolan kan
      medföra.
      Skillnaden från JO:s uttalande var att socialtjänsten i Olofström valde ta med en
      pedagog till en av våra lägenheter för att genomföra samtalet istället för på
      skolan. Vid hämtningen från förskolan/skolan så var inte barnen omhändertagna
      enligt LVU eller placerade på något vis utan bedömningen var att ett samtal och
      observationer utan föräldrarnas inblandning och eventuell påverkan av barnen
      var nödvändigt i utredningens skede. Under detta enskilda möte med barnen
      skulle observationer göras samt samtal med barnen i den mån det gick efter
      barnens mognad.
      Under barnens besök i socialtjänstens lägenhet kontaktades BB, CC:s pappa som
      kom dit. Han önskade få hjälp i sin situation och beskrev en rädsla för modern
      AA. BB fick erbjudande om skyddat boende på Notavillan, vilket han tackade ja
      till. Vid placeringen tog BB CC med sig. EE:s pappa DD kontaktades och han
      hämtade henne för att låta henne bo hos honom stadigvarande.
      Efter en vecka på skyddat boende önskade BB att flytta hem igen. Under tiden
      han varit placerad på det skyddade boendet så uppmärksammade personalen
      socialtjänsten om att han behövde mycket stöd och hjälp i sin föräldraroll och
      därför erbjöd socialtjänsten boende på Notavillans basboende för utredning, som
      BB tackade ja till. Samtidigt önskar även AA att bli inskriven med familjen och
      blir beviljad en utredningsplacering på Notavillans basboende.
      Det framgår inte i journalanteckningarna att BB inte var informerad om att
      placeringen startade i ett skyddat boende. Men i placeringsbeslutet framgår det
      att han var det. Det framgår inte om det fanns hot om tvång från socialtjänsten
      när båda föräldrarna ansökte och placerades på Notavillan
      Varför inte nätverksplacering gjordes eller ens övervägdes var att en
      utredningsplacering på ett HVB-hem bedömdes som det mest lämpliga för hela
      familjen.
      Som avslutning i yttrandet ser socialtjänsten att det var nödvändigt att möta
      barnen utan föräldrarnas vetskap för att säkerställa barnens egna perspektiv och
      behov på deras situation. Socialtjänsten bedömde att det var bäst för barnen att
      bli hämtade till myndighetens besökslägenhet och att en pedagog som var väl
      kända för barnen följde med som stöd. Detta för att skydda barnen från insyn
      från elever och personal. Socialtjänsten menar att de har stöd i lagstiftningen i att
      kunna genomföra enskilda samtal och möten med barn utan att först informera
      vårdnadshavarna om detta sker under en utredning jml 11 kap. 2 § SoL.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

JO tog därefter del av utredningarna om barnen och journalanteckningar i deras
ärenden för perioden den 3 januari–19 april 2017. I ett missiv till materialet
anförde en enhetschef bl.a. att hanteringen hade brustit eftersom nämnden hade
hämtat barnen i förskolan trots att vårdnadshavarna inte hade samtyckt till detta.
Enhetschefen hänvisade därvid till ett tidigare beslut där JO hade kritiserat
nämnden för en sådan åtgärd (se JO:s beslut den 27 augusti 2019 i ärende med
dnr 8587-2017.
                                                                          Dnr 3233-2018        Sid 4 (9)




Vid en genomgång av handlingarna konstaterades att det inte finns några
anteckningar om samtal med barnen i materialet. Nämnden verkade således i
sitt remissvar ha lämnat felaktiga uppgifter om varför barnen hämtades i
förskolan. JO begärde därför att nämnden skulle komma in med ett nytt yttrande
i fråga om hämtningen av barnen.

Nämnden anförde i det nya yttrandet bl.a. följande:

      Frågeställningen är varför det inte framgår av vårt tidigare yttrande, i
      journalanteckningarna, en bedömning om varför vi beslutade att hämta
      barnen från förskolan utan föräldrarnas medgivande eller deltagande.
      l journalanteckningarna beskrivs händelsen av hämtningen av barnen, den
      7 februari 2017, men det fattas den diskussion och bedömning som
      föranledde att vi hämtade barnen för att höra dem, utan föräldrarnas
      medgivande och medverkan.
      Socialtjänsten ser att vi brustit i journalföringen i ärendena om AA:s
      barn (sekretess). Det finns ingen journalanteckning som beskriver skälen till beslutet
      att hämta barnen.
      Vi har i ett tidigare ärende renderat kritik från JO för att vi hämtat barn på
      skola utan vårdnadshavares medgivande och medverkan. Därför förstår vi
      att vi även kommer att få kritik i detta ärende. Vi ser även att brister finns i
      journalföringen av ärendet.
      Bedömningen kvarstår att det fanns behov av att möta barnen och samtala
      med dem utan föräldrars medverkan och vetskap, för att kunna säkerställa
      barnens perspektiv och rätt, utan påverkan från vårdnadshavare, men att
      föra barnen från förskolan för att genomföra samtalet var felaktigt.
AA fick tillfälle att kommentera remissvaret.

Rättsliga utgångspunkter
En myndighet ska iaktta saklighet och opartiskhet
En myndighet ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta
saklighet och opartiskhet, enligt den s.k. objektivitetsprincipen (1 kap. 9 §
regeringsformen, RF). Bestämmelsen omfattar inte enbart hur en sak faktiskt
har hanterats, utan även hur myndighetens agerande har uppfattats är av
betydelse. Objektivitetsprincipen kommer även till uttryck i 5 §
förvaltningslagen (2017:900).

Bestämmelser i socialtjänstlagen m.m.
Socialtjänstens verksamhet ska bygga på respekt för människors själv-
bestämmande och integritet (1 kap. 1 § socialtjänstlagen, SoL). Socialnämndens
insatser för barn och unga bygger alltså på frivillighet från de berördas sida.

Ett barns vårdnadshavare har rätt och skyldighet att bestämma i frågor som rör
barnets personliga angelägenheter (6 kap. 11 och 13 §§ föräldrabalken). Det
innebär att socialtjänstens insatser som rör ett barn ska ske i samförstånd med
vårdnadshavarna. Under vissa förutsättningar kan ett barn ges vård utan
vårdnadshavarnas samtycke. Bestämmelser om sådan tvångsvård finns i lagen
(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Beslut om vård
enligt LVU fattas av förvaltningsrätten efter ansökan av socialnämnden (4 §
                                                                  Dnr 3233-2018       Sid 5 (9)




LVU). Socialnämnden får besluta att den som är under 20 år omedelbart ska
omhändertas om det är sannolikt att den unge behöver beredas vård med stöd av
LVU och om rättens beslut inte kan avvaktas med hänsyn till risken för att den
unges hälsa eller utvecklig eller till att den fortsatta utredningen allvarligt kan
försvåras eller vidare åtgärder hindras (6 § LVU).

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda en utredning av vad som genom
ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och
som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § SoL). När en anmälan
rör barn eller unga ska socialnämnden genast göra en bedömning av om barnet
eller den unge är i behov av omedelbart skydd (11 kap. 1 a § SoL). Vid en
utredning av om nämnden behöver ingripa till ett barns skydd eller stöd får
nämnden, för bedömningen av behovet av insatser, konsultera sakkunniga samt
i övrigt ta de kontakter som behövs (11 kap. 2 § SoL). Utredningen ska bedrivas
så att inte någon onödigt utsätts för skada eller olägenhet.

När en åtgärd rör ett barn ska barnet få relevant information (11 kap. 10 § SoL).
Ett barn ska ges möjlighet att framföra sina åsikter i frågor som rör barnet. Om
barnet inte framför sina åsikter, ska hans eller hennes inställning så långt det är
möjligt klarläggas på annat sätt. Barnets åsikter ska tillmätas betydelse i
förhållande till hans eller hennes ålder och mognad. Vid en utredning med stöd
av 11 kap. 2 § SoL får barnet höras utan vårdnadshavarens samtycke och utan
att vårdnadshavaren är närvarande.

Dokumentation
Handläggning av ärenden som rör enskilda samt genomförande av beslut om
stödinsatser, vård och behandling ska dokumenteras (11 kap. 5 § SoL).
Dokumentationen ska utvisa beslut och åtgärder som vidtas i ärendet samt
faktiska omständigheter av betydelse. Dokumentationen ska ske fortlöpande och
utan oskäligt dröjsmål (4 kap. 9 § i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna
råd om dokumentation i verksamhet som bedrivs med stöd av SoL, LVU, LVM
och LSS [SOSFS 2014:5]).

## Bedömning

Bedömning
Omständigheterna i ärendet
AA hade gemensam vårdnad om CC och EE med respektive barns far. I en
anmälan till socialnämnden om oro för barnen anfördes att det rådde misär i
AA:s bostad. Nämnden inledde utredningar om barnen den 10 januari 2017.
Handläggaren informerade därefter vårdnadshavarna om att utredningar om
barnen hade inletts.

Den 6 februari ägde ett möte rum mellan CC:s farmor och handläggaren. Vid
mötet beskrev farmodern situationen hemma hos AA och BB. Det antecknades i
barnens respektive ärende att hon hade anmält oro för dem. En skydds-
bedömning om CC gjordes samma dag och handläggaren antecknade bl.a.
följande i hans journal:
                                                                           Dnr 3233-2018         Sid 6 (9)




      Utifrån den sammantagna information som framkommit görs bedömningen att
      situationen kring CC är så pass allvarligt att han inte kan vistas i hemmet.
      –––
      Bedömningen görs även att pappan i dagsläget kan tillgodose barnens behov av
      trygghet och stabilitet och att det är av vikt att de tar sitt vårdnadsansvar. I de fall
      BB inte tar sitt ansvar för sonen kommer en ansökan om LVU att göras.
I ärendet angående EE finns den 7 februari en journalanteckning med rubriken
”Hämtning på dagis”. Även i CC:s ärende finns samma dag en anteckning som
har rubriken ”Hämtning på förskolan”. Anteckningarna i barnens ärenden har
samma innehåll och av anteckningarna framgår bl.a. följande:

      UT åker och hämtade barnen och förskolepedagogen […] på förskolan. EE var
      lite undrande när vi satte oss i bilen och frågade varför hon och lillebror skulle
      åka den bilen och vart vi skulle.
Handläggaren åkte tillsammans med barnen och förskolepedagogen till en s.k.
utredningslägenhet som socialtjänsten hade. Därefter kontaktade handläggaren
BB och DD. BB kom till utredningslägenheten. Efter samtal med BB fick han
en plats i ett skyddat boende där han skulle vistas tillsammans med CC. DD
hämtade EE och tog med henne hem till sig.

I det följande behandlar jag först om det fanns förutsättningar för nämnden att
hämta CC och EE i förskolan för att höra barnen inom ramen för de pågående
utredningarna. Därefter kommenterar jag förutsättningarna för nämnden att
lämna över barnen till BB och DD. Avslutningsvis gör jag vissa uttalanden om
syftet med hämtningen av barnen.

Hämtningen av barnen i förskolan
I sitt första remissvar uppgav nämnden att syftet med att hämta barnen i
förskolan var att genomföra samtal med och observera dem utan vårdnads-
havarnas inblandning och eventuella påverkan. Nämnden har även i sitt andra
yttrande anfört att barnen hämtades för att samtal skulle hållas med dem.

Bestämmelsen i 11 kap. 10 § tredje stycket SoL ger nämnden en möjlighet att
samtala med ett barn utan vårdnadshavarnas samtycke. Nämnden måste givetvis
göra omsorgsfulla överväganden angående behovet av att samtala med ett barn i
varje enskilt fall. Det finns inte någon bestämmelse om att vårdnadshavarnas
inställning till ett samtal ska undersökas innan samtalet med barnet äger rum.
Av 1 kap. 1 § och 3 kap. 5 § SoL följer dock att vårdnadshavarna bör
informeras om samtalet innan det genomförs (prop. 2009/10:192 s. 33). JO har i
flera beslut uttalat att en allmän utgångspunkt är att vårdnadshavarnas
inställning till att samtal hålls med barnet ska efterfrågas och i största möjliga
mån beaktas. Frivillig medverkan och bästa möjliga samarbete med barnets
vårdnadshavare är alltid att föredra och bör eftersträvas så långt det är möjligt
(se t.ex. JO 2016/17 s. 514, dnr 6547-2014, och JO 2012/13 s. 288, dnr 7161-
2010).
                                                                   Dnr 3233-2018      Sid 7 (9)




I förarbetena till bestämmelsen i 11 kap. 10 § tredje stycket SoL anförde
regeringen bl.a. att nämnden bör kunna råda över de omständigheter under vilka
ett samtal med ett barn äger rum (prop. 2009/10:192 s. 19). Vidare uttalades att
nämnden bör kunna bestämma att vårdnadshavarna inte ska vara närvarande vid
samtalet. I fråga om förutsättningarna för ett samtal med ett barn påpekade
regeringen att JO hade uttalat att det inte kan godtas att socialnämnden bereder
sig tillträde till den unges hem för att få kontakt med barnet när vårdnads-
havarna inte är hemma, eller att utredaren hämtar barnet till socialförvaltningen
när barnet är på väg hem från skolan eller leker ute på fritiden (se JO:s beslut
den 10 oktober 2005 i ärendena med dnr 1059-2003 och 4875-2003).

Även om nämnden kan bestämma hur ett samtal med ett barn ska genomföras
ger den aktuella bestämmelsen i 11 kap. 10 § tredje stycket SoL inte nämnden
någon rätt att hämta ett barn och ta med honom eller henne till en plats som
nämnden bedömer lämplig för samtal. För att nämnden ska kunna hämta ett
barn krävs att barnets vårdnadshavare eller en annan företrädare för barnet har
samtyckt till åtgärden. Det finns inte heller någon annan bestämmelse, utöver
den om omedelbart omhändertagande i 6 § LVU, som ger nämnden möjlighet
att hämta ett barn.

I det aktuella fallet hade vårdnadshavarna inte fått komma till tals i fråga om
hämtningen av barnen och det fanns alltså inte något samtycke från deras sida
till att nämnden skulle få ta med barnen till utredningslägenheten. Barnen var
inte heller föremål för vård med stöd av LVU. Nämndens åtgärd att hämta
barnen saknade således lagstöd.

Kunde nämnden lämna över barnen till BB och DD utan att samråda
med AA?
När handläggaren befann sig i socialtjänstens lägenhet med barnen kontaktade
hon BB som sedan kom dit. Handläggaren åkte därefter till det skyddade
boendet tillsammans med BB och barnen. Hon kontaktade även DD som kom
till det skyddade boendet och hämtade EE hem till sig.

Om ett barn har två vårdnadshavare bestämmer de gemensamt i frågor som rör
barnet, t.ex. om barnets boende. Skulle det uppstå oenighet mellan vårdnads-
havarna i fråga om var barnet ska bo har de möjlighet att väcka talan om den
saken i tingsrätt. Det är således inte en uppgift för socialtjänsten att besluta om
barnets boende.

Om ett barn vårdas med stöd av LVU bestämmer nämnden var barnet ska vistas
under vårdtiden. I det aktuella fallet var dock barnen inte föremål för något
ingripande med stöd av LVU. Det var alltså vårdnadshavarna som bestämde om
barnens förhållanden.

Av dokumentationen i CC:s ärende framgår att nämnden bedömde att
situationen var så allvarlig att han inte kunde vistas i hemmet. Såvitt framgår av
                                                                 Dnr 3233-2018       Sid 8 (9)




underlaget var nämnden alltså av uppfattningen att det inte var lämpligt att
barnen bodde hos AA vid den aktuella tidpunkten.

Om nämnden bedömde att det inte var till barnens bästa att bo hos AA borde
handläggaren ha fört fram detta till vårdnadshavarna och i samråd med dem
försökt hitta lösningar på var barnen skulle bo den närmaste tiden. För det fall
någon godtagbar lösning inte hade kunnat nås har nämnden ytterst en möjlighet
att ingripa med stöd av bestämmelserna i LVU.

Av utredningen framgår att handläggaren endast kontaktade BB och DD och
därefter lämnade över barnen till dem. Hon tog alltså inte någon motsvarande
kontakt med AA. Hanteringen fick till följd att barnen i stället för att bo kvar
hos AA kom att bo tillsammans med sina pappor. Nämnden borde ha kontaktat
samtliga vårdnadshavare för att samråda om barnens situation. Så skedde inte.

Jag har ovan redogjort för den objektivitetsprincip som gäller för socialtjänstens
verksamhet. I ett ärende som rör ett barn är det viktigt att vårdnadshavarna
upplever att nämndens handläggning sker på ett objektivt sätt. I det aktuella
fallet agerade nämnden bakom AA:s rygg. Nämndens agerande stod därmed i
strid med kraven på saklighet och opartiskhet.

Var syftet med hämtningen att nämnden skulle samtala med barnen eller
att säkerställa att barnen inte skulle bo hos AA?
Som jag redan konstaterat finns det inte någon dokumentation i barnens ärenden
om att de hämtades för att samtal med dem skulle hållas. Det finns inte heller
några uppgifter om att samtal hölls med barnen eller om vad de i så fall skulle
ha sagt. Nämndens beskrivning av syftet med att barnen hämtades i förskolan
stöds alltså inte av innehållet i de handlingar som jag har haft tillgång till vid
min granskning. Av dokumentationen i barnens ärenden framgår i stället att de
hämtades efter att nämnden vid skyddsbedömningar funnit att AA brast i
omsorg om dem.

Syftet med hämtningen av barnen tycks således ha varit ett annat än det
nämnden uppgett. Jag kan dock inte utifrån befintligt underlag slå fast att det
förhåller sig på det viset. Jag nöjer mig med att påpeka att det givetvis inte är
tillfredsställande att det av nämnden angivna skälet för att hämta barnen inte på
något sätt har dokumenterats i barnens ärenden. Nämnden ska säkerställa att
dokumentationen i ett ärende är fullständig. Med det påpekandet anser jag mig
kunna lämna den saken.

Sammanfattande avslutning
Sammantaget kan jag konstatera att handläggningen av barnens ärenden har
brustit i flera avseenden. Handläggaren hämtade barnen i förskolan trots att det
saknades lagstöd för åtgärden. Därtill kommer att handläggaren lämnade över
barnen till BB och DD utan att samråda med AA i fråga om var barnen skulle
vistas. Handläggningen brast därmed även i fråga om saklighet och opartiskhet.
Nämnden förtjänar allvarlig kritik för handläggningen av barnens ärenden.
                                                                  Dnr 3233-2018       Sid 9 (9)




Övrigt
Det som AA har anfört i övrigt leder inte till något uttalande från min sida.

Som kommit fram ovan riktade jag i ett beslut den 27 augusti 2019 kritik mot
nämnden bl.a. för att en socialsekreterare hade hämtat ett barn i skolan trots att
vårdnadshavarna inte hade samtyckt till åtgärden (dnr 8587-2017).

Även i detta ärende finns liknande brister. Jag vill därför framhålla vikten av att
de åtgärder som nämnden vidtar i ett barnärende har stöd i lag. Så har inte varit
fallet i det nu eller det tidigare aktuella ärendet. Jag förutsätter därför att
nämnden vidtar åtgärder för att säkerställa att något liknande inte inträffar igen.

Ärendet avslutas.
