# Initiativärende rörande de rättsliga förutsättningarna för "frivillig" bältesläggning

JO 2007-09-19 dnr 3236-2006

BESLUT
                                                                             Datum                 Dnr                      Sid
                                                                             2007-09-19            3236-2006               1 (3)
Justitieombudsmannen
Kerstin André




                        Initiativärende rörande de rättsliga förutsättningarna för ”frivillig”
                        bältesläggning

## Initiativet

Vid inspektion av Länsgemensam psykiatri Öjebyn, Piteå älvdals sjukhus,
                        Norrbottens läns landsting, den 9–11 maj 2006 (JO:s dnr 2172-2006),
                        uppmärksammades i samband med granskningen av patientjournalerna bl.a.
                        följande som antecknades i inspektionsprotokollet.

                                  ”Frivillig” bältesläggning
                                  Vid inspektionen gjordes iakttagelser som väckte principiella frågor avseende
                                  hanteringen av den företeelsen att en patient som genomgår psykiatrisk tvångsvård
                                  själv begär att bli fastspänd med bälte.
                                  Inledningsvis kan man fråga sig hur ”frivillig” fastspänning skall betraktas rent
                                  rättsligt. Är det en tvångsåtgärd? Kan man i så fall samtycka till en sådan
                                  tvångsåtgärd? Vidare uppkommer fråga om hur vanligt förekommande det är inom
                                  den psykiatriska (tvångs-)vården. Dessutom inställer sig frågor av mer formell natur
                                  om huruvida ”frivillig” fastspänning förutsätter att beslut fattas därom och i så fall
                                  vem som skall fatta beslutet. Vad gäller angående dokumentation och journalföring
                                  av ”frivillig” fastspänning? Skall bestämmelsen i 19 § LPT om bl.a. övervakning
                                  och underrättelse till Socialstyrelsen samt Socialstyrelsens föreskrifter i det
                                  avseendet tillämpas om fastspänningen är ”frivillig”?
                        JO beslutade att ta upp saken till utredning i ett särskilt ärende (dnr 3236-2006).
                        Socialstyrelsen anmodades att lämna synpunkter på de uppkomna frågorna.

## Utredning

Socialstyrelsen lämnade som sitt svar ett yttrande beslutat av chefsjuristen AA. I
                        yttrandet anfördes följande.
                                  Behandling av patienter i psykiatrisk tvångsvård syftar till normalisering av
                                  patientens beteende. En patients önskan att bli lagd i bälte kan inte betraktas som en
                                  terapeutisk behandlingsåtgärd. Om patienten anser sig behöva bälte som
                                  ångestlindring är det viktigt att personalen i behandlingen i stället använder andra
                                  sätt att reducera patientens ångest.
                                  Integritets- och rättssäkerhetsskäl talar för att denna åtgärd inte bör få ett vidare
                                  användningsområde än vad lagen anger. Enligt Socialstyrelsens uppfattning ska
                                  bältesläggning därför kunna komma ifråga enbart när rekvisiten i 19 § första stycket
                                  lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård är uppfyllda.




 Riksdagens ombudsmän                             E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                        Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                                 Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                   Fax:           08-21 65 58                                 www.jo.se
                                                                         Dnr 3236-2006   Sid 2 (3)




      Rapportering av fastspänning ska alltid göras till Socialstyrelsen.
      Det är således inte patientens inställning till bältesläggningen som ska vara
      avgörande för när bältesläggning får ske. Det är pedagogiskt viktigt att klargöra för
      patienten att bältesläggning alltid är en tvångsåtgärd.
      Det är inte möjligt att mer exakt fastställa i vilken omfattning ”frivillig”
      bältesläggning förekommer inom den psykiatriska tvångsvården idag.
I ett beslut den 19 september 2007 anförde JO André följande.

Bedömning
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) är varje medborgare gentemot det allmänna
skyddad mot bl.a. påtvingat kroppsligt ingrepp. Vidare är varje medborgare enligt 2
kap. 8 § RF gentemot det allmänna skyddad mot frihetsberövande. Dessa fri- och
rättigheter får enligt 2 kap. 12 § första stycket RF begränsas endast genom lag.

I 19 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT, stadgas följande. Om det
finns en omedelbar fara för att en patient allvarligt skadar sig själv eller någon
annan, får patienten kortvarigt spännas fast med bälte eller liknande anordning.
Vårdpersonal skall vara närvarande under den tid patienten hålls fastspänd (första
stycket). Om det finns synnerliga skäl, får beslutas att patienten skall hållas
fastspänd längre än som anges i första stycket (andra stycket). Chefsöverläkaren
beslutar om fastspänning. Socialstyrelsen skall utan dröjsmål underrättas om
beslut enligt andra stycket (tredje stycket).

I förarbetena (prop. 1990/91:58 s. 260) uttalas att bestämmelsen i 19 § LPT tar
sikte främst på hastigt uppkomna faresituationer som inte kan bemästras på annat
sätt än att patienten spänns fast med bälte. Det skall vara fråga om risk för en
allvarlig fysisk skada.

Av 8 § första stycket lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård, LRV, framgår att
19 § LPT gäller i tillämpliga delar vid rättspsykiatrisk vård.

Det kan finnas utrymme för olika uppfattningar om fastspänning enligt 19 § LPT
är att bedöma som en inskränkning av skyddet mot påtvingat kroppsligt ingrepp
eller av skyddet mot frihetsberövande. Gränsdragningen mellan inskränkningar i
den ena och den andra rättigheten kan vara både besvärlig och flytande, jämför
bl.a. betänkandet Medborgerliga fri- och rättigheter (SOU 1975:75 s. 199), Fri-
och rättigheter i grundlag (prop. 1975/76:209 s. 56 f.) samt Rynning, Elisabeth,
Samtycke till medicinsk vård och behandling, 1994, s. 112. Det har vidare i olika
sammanhang diskuterats i vilken utsträckning den enskildes samtycke kan
åberopas till stöd för en åtgärd som innebär ett intrång på det grundlagsskyddade
området, se bl.a. JO:s ämbetsberättelse 1991/92 s. 114.

En utgångspunkt för dessa diskussioner är att initiativet till åtgärden tas av det
allmänna. Vid ”frivillig bältesläggning” är det i stället fråga om den situationen att
patienten själv begär att få bli fastspänd i bälte. Förfarandet är alltså inte föranlett
av något agerande från det allmännas sida och kan inte anses vara en sådan
tvångsåtgärd som avses i RF och LPT.
                                                                   Dnr 3236-2006   Sid 3 (3)




Jag har inte kännedom om i vilken utsträckning ”frivillig bältesläggning”
förekommer inom den psykiatriska vården i dag. I min tillsynsverksamhet har jag
träffat på endast ett fall. Frågan om det över huvud taget är rimligt att av
behandlingsskäl bevilja en begäran om ”frivillig bältesläggning” undandrar sig min
bedömning. Enligt min mening är under alla förhållanden fastspänning till sin natur
en sådan åtgärd som av rättssäkerhetsskäl inte skall tillämpas inom psykiatrin annat
än när det finns direkt lagstöd för det.

Jag delar sammanfattningsvis den uppfattning som Socialstyrelsen ger uttryck för i
sitt remissvar, nämligen att det är enbart när rekvisiten i 19 § första stycket LPT är
uppfyllda som fastspänning i bälte kan komma i fråga.

Ärendet avslutas
