# Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län för ett beslut att inte inleda förundersökning m.m. - brister i handläggningen av en
tilläggsanmälan som tagits upp av polisens kontaktcenter i Skåne

JO 2010-09-28 dnr 3243-2009

BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                      Sid
                                                                          2010-09-28              3243-2009               1 (6)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Stockholms län för ett beslut att inte
                        inleda förundersökning m.m. – brister i handläggningen av en
                        tilläggsanmälan som tagits upp av polisens kontaktcenter i Skåne


                          Beslutet i korthet: Samma dag som en polisanmälan om stöld av en cykel gjordes
                          beslutade Polismyndigheten i Stockholms län att inte inleda förundersökning, trots att
                          målsäganden hade lämnat ett signalement på gärningsmannen. Målsäganden kom
                          därefter in med en tilläggsanmälan med namn och adress på gärningsmannen.
                          Tilläggsanmälan togs emot av polisens kontaktcenter i Skåne (PKC/Skåne) men på grund
                          av brister i kommunikationen mellan personalen där och Stockholmspolisen arkiverades
                          anmälan utan att någon åtgärd vidtogs. I ärendet belyses vissa problem med PKC-
                          verksamheten, dvs. den ordning för allmänhetens kontakter med polisen via telefon-
                          numret 114 14 som infördes år 2005. – Jag är kritisk till att polisen dels beslutade att inte
                          inleda förundersökning utan att kontakta målsäganden för eventuella kompletterande
                          uppgifter, dels inte vidtog någon åtgärd med anledning av uppgifterna i tilläggsanmälan.
                          Jag noterar dock att en förundersökning nu har genomförts och att rutiner för hand-
                          läggning av tilläggsanmälningar har utarbetats samt att en översyn av PKC-
                          verksamheten pågår vid Rikspolisstyrelsen.

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Polismyndigheten i Stockholms
                        län för att polisen inte hade inlett förundersökning på grund av en anmälan om
                        stöld av en cykel. Han klagade också på att polisen inte hade skickat någon
                        information om polisanmälan till anmälaren trots att denna hade begärt det.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärende K149819-09 begärdes in och granskades.
                        Av utredningen framgick följande. Den 18 maj 2009 gjorde BB en polisanmälan
                        om stöld bestående i att en okänd gärningsman tillgripit en cykel utanför hennes
                        bostad. I anmälan angavs dock ett signalement på gärningsmannen, bl.a. att han var
                        15-16 år och rödhårig. BB hade också uppgett att hon skulle känna
                        igen pojken. Samma dag beslutade polisen att inte inleda förundersökning med
                        motiveringen ”Spaningsuppslag saknas”. I en tilläggsanmälan, som togs upp av
                        Polisens Kontaktcenter i Skåne (PKC/Skåne), den 20 maj angav BB namn och
                        adress på gärningsmannen. Inga åtgärder vidtogs med anledning av tilläggs-
                        anmälan.


 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                   www.jo.se
                                                                           Dnr 3243-2009      Sid 2 (6)



Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över det
som anförts i anmälan.

Polismyndigheten (tf. biträdande länspolismästaren CC) kom in med ett remissvar.

I yttrandet redovisades inledningsvis uppgifter lämnade av polismästaren DD,
chefen för PKC/Stockholm, EE samt av FF vid PKC/Skåne. Av dessa inhämtade
uppgifter framgick i korthet: Det aktuella ärendet handlades av Polismyndigheten i
Stockholms län, Roslagens polismästardistrikt, men tilläggsanmälan togs upp av
PKC/Skåne. Eftersom det s.k. RAR-systemet (Rationell anmälningsrutin) är ett
lokalt datasystem är det i princip enbart den egna polismyndigheten som har
tillgång till uppgifter i systemet. En polismyndighet kan därför inte förändra status
på en anmälan som handläggs eller har handlagts av en annan polismyndighet. En
annan myndighet kan inte heller ajourföra en skäligen misstänkt i ett sådant ärende.
I ett fall som detta bör därför normalt förundersökningsledaren på PKC kontakta
berörd polismyndighet för att förvissa sig om att tilläggsanmälan verkligen
kommer att behandlas. I ärendet arkiverades uppgifterna i tilläggsanmälan vid
Polismyndigheten i Stockholms län, Roslagens polismästardistrikt, som var
handläggande myndighet, utan föregående bearbetning. Vad som i detalj har brustit
mellan PKC/Skåne och Roslagens polismästardistrikt har inte gått att utreda
närmare.

Polismyndigheten gjorde därefter följande bedömning.
      Polismyndigheten konstaterar inledningsvis att det aktuella ärendet inte handlagts i
      vederbörlig ordning.
      I anmälan av den 18 maj 2009 lämnades signalementsuppgifter på gärningsmannen
      samt uppgift om att anmälaren ”skulle känna igen” gärningsmannen. Samma dag
      beslutades att inte inleda förundersökning. I tilläggsanmälan den 20 maj 2009
      lämnades namn och adress på misstänkt gärningsman. Tilläggsanmälan föranledde
      ingen åtgärd från polisdistriktet.

      Den första frågan att besvara är om beslutet att inte inleda förundersökning den 18 maj var
      korrekt.
      Enligt 23 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken, ska en förundersökning inledas så
      snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning att anta att ett
      brott som hör under allmänt åtal har förövats. Med stöd av andra stycket finns
      möjlighet att inte inleda förundersökning om det är uppenbart att brottet inte går att
      utreda.
      I förarbetena till bestämmelsen i andra stycket, prop. 1994/95:23, Ett effektivare
      brottmålsförfarande, anges hur regeln bör tolkas.
      Även om inget fall i teorin är omöjligt att utreda är det närmast självklart att verklig-
      heten sätter en gräns för vilka insatser som kan göras för att utreda ett brott. I praxis
      har det också godtagits att det inte finns någon förundersökningsplikt i dessa fall och
      att ärendet kan skrivas av med motiveringen att spaningsuppslag saknas. Denna
      bristande överensstämmelse med lagens bokstav och dess praktiska tillämpning är
      inte tillfredsställande. Det kan säkert av de tillämpande myndigheterna i många fall
      upplevas så att man tänjer på regelsystemet om man beslutar att inte inleda
      förundersökning på denna grund. Detta kan medföra att utredningsåtgärder vidtas för
      att uppfylla en, som man uppfattar det, formell förundersökningsplikt, trots att det
      redan från början står klart att utredningen aldrig kommer att leda till att brottet blir
      uppklarat och bestraffat. Principen om en absolut förundersökningsplikt bör tolkas
      på det sättet att den innebär en skyldighet att inleda utredning endast då det ligger
                                                                     Dnr 3243-2009    Sid 3 (6)



inom det rimligas gräns att anta att en utredning kan leda till att saken blir uppklarad
och någon kan lagföras för brottet.
Bestämmelsen har även kommenterats i Gullnäs, Fitger m.fl. Rättegångsbalken I,
23:9 f., där det sägs att
Vid bedömningen skall enligt motiven hänsyn tas endast till sådana omständigheter
som kan hänföras till det enskilda fallet. Det kan alltså inte bli fråga om att direkt
avskriva alla anmälningar om t ex cykelstölder. Sådana omständigheter som att
arbetsbelastningen på myndigheten är ansträngd och att det finns utredningsbalanser
medför enligt motiven inte att förundersökningsplikten bortfaller. Tillämpningen av
uttrycket ”inte går att utreda” bör alltså utgå varken från ett teoretiskt idealläge när
det gäller utredningsresurserna eller från ett läge där dessa resurser inte är
ansträngda utan från något som ligger däremellan. Rekvisitet ”uppenbart” är ett
bevisrekvisit som anger att det skall vara fullständigt klart att situationen föreligger.
Bestämmelsens tillämpning innebär exempelvis att i ett enskilt fall behöver en
förundersökning inte inledas om en okänd gärningsman tillgripit en cykel och det
inte heller i övrigt finns några omständigheter som talar för att brottet skulle kunna
klaras upp. I förevarande fall har anmälaren dock angett att hon ”skulle känna igen”
gärningsmannen. Enligt Polismyndighetens bedömning borde denna uppgift ha
föranlett beslutsfattaren att inhämta kompletterade uppgifter från målsäganden för
att klarlägga om förutsättningar för tillämpning av 23 kap. 1 § andra stycket RB
förelegat. Polismyndigheten gör därför bedömningen att det kan ifrågasättas om det
då befintliga beslutsunderlaget, utgjort en tillräcklig grund för att fastställa om det
varit uppenbart att brottet inte gått att utreda.

Den andra frågan att besvara är om hanteringen av tilläggsanmälan varit korrekt.
Tilläggsanmälan gjordes den 20 maj hos PKC (Polisens Kontakt Center) vid Polis-
myndigheten i Skåne län. Eftersom en annan myndighet inte är behörig att fatta
beslut i ärenden hos Polismyndigheten i Stockholm, överlämnades tilläggsanmälan
till Roslagens polismästardistrikt. Då förundersökning inte inletts i ärendet
hanterades tilläggsanmälan av registerhandläggare i distriktet. Någon prövning i
sak gjordes inte innan handlingen tillfördes det nedlagda ärendet. Roslagens polis-
mästardistrikt vidgår att man inte har haft ”en yttersta kvalitetskontroll” som
säkerställt att tilläggsanmälningar om brott som registrerats i PKC inte arkiveras
om det finns bearbetningsbar information i dem.
Polismyndigheten konstaterar att när en förundersökning läggs ned och ärendet
arkiveras, är det inte möjligt att vidta några åtgärder i ärendet med mindre än att
ärendet återupptas. Detta gäller även när en tilläggsanmälan kommer in till myndig-
heten. Vidare förutsätter detta att en tjänsteman med behörighet att leda och avgöra
en förundersökning tar ställning till de nya uppgifterna i ärendet.
Polismyndigheten finner därför att hanteringen av tilläggsanmälan inte har skett i
enlighet med vad som gäller för uppgiften, med resultat att en uppgift om en
misstänkt gärningsman inte har beaktats i utredningen. Detta är enligt Polis-
myndigheten oacceptabelt.

Den tredje frågan att besvara gäller underrättelse till målsägande
Enligt 13 b § förundersökningskungörelsen (1947:948) ska målsäganden tillfrågas
om han eller hon vill bli underrättad om bl.a. beslut om att förundersökning inte ska
inledas.
Enligt anmälan till JO har målsägande, trots begäran, inte fått någon information om
vad som hänt med anmälan. Polismyndigheten noterar härvid att i ingångsanmälan
av den 18 maj, finns antecknat att målsäganden tillfrågats i enlighet med 13 b §
förundersökningskungörelsen och vill inte bli underrättad.
Polismyndigheten noterar att för det fall målsäganden inledningsvis angett att hon
inte önskade få besked om utredningens bedrivande, men i samband med tilläggs-
anmälan ändrat ståndpunkt och i stället önskade få sådan information; saknas
möjlighet att i RAR (den Rationella Anmälningsrutinen) föra på sådana uppgifter
                                                                       Dnr 3243-2009     Sid 4 (6)



      om målsägande. Detta kan endast ske genom att uppgiften ajourförs. Huruvida
      önskemål om underrättelse framförts till PKC i Skåne är inte möjligt att i efterhand
      fastställa. För det fall detta skett, beklagar Polismyndigheten att detta önskemål i
      sådant fall inte tagits till vara.

## Sammanfattning

Polismyndigheten gör bedömningen att beslutet att inte inleda förundersökning den
      18 maj kan ifrågasättas, då anmälaren uppgav att hon skulle känna igen gärnings-
      mannen. I denna situation borde det ha övervägts att kontakta målsäganden för
      kompletterande uppgifter för att förvissa sig om att förutsättningar för tillämpning av
      23 kap. 1 § andra stycket rättegångsbalken förelegat.
      Att tilläggsanmälan den 20 maj, med uppgift om en tänkbar gärningsman, lades in i
      en nedlagd förundersökning utan vidare åtgärder är felaktigt och oacceptabelt.
      Oaktat att orsaken kan sökas i de brister som Polismästardistriktet framhållit ovan
      avseende uppbyggnaden av PKC och polisens datasystem, fråntar detta inte
      distriktets skyldighet att beakta senare inkomna uppgifter om brott.
      Angående påståendet att målsäganden inte blivit informerad trots begäran, gör
      Polismyndigheten bedömningen, mot bakgrund av uppgifterna i ingångsanmälan av
      den 18 maj samt oklarheter om vad som sagts i samband med att tilläggsanmälan
      gjordes, inte kan avgöra huruvida något fel har begåtts.
      Det ska tilläggas att efter det att JO uppmärksammat ärendet, har förundersökning
      inletts och ärendet har slutredovisats hos myndigheten och ligger nu hos åklagare för
      beslut i åtalsfrågan.
      Som angetts ovan har kriminalchefen vid Roslagens polismästardistrikt i oktober
      2009 fått i uppdrag att se över nuvarande bevakningsrutiner inom distriktet för att
      som en yttersta åtgärd undvika att tilläggsanmälningar om brott som registrerats i
      PKC arkiveras om det kan finnas bearbetningsbar information i dem.
      Vidare ska nämnas att mot bakgrund av de uppgifter som framkommit med
      anledning av JO-remissen, har en artikel skrivits om handläggning av tilläggs-
      anmälningar i nedlagda förundersökningar, som kommer att publiceras i det
      kommande numret av myndighetens personaltidning (Sambandet), som går till
      samtliga anställda.
      Roslagens polismästardistrikt har pekat på ett antal problem med PKC, bl.a.
      avseende polisens datorbaserade systemstöd. Polismyndigheten har vid flera
      tillfällen tagit upp problemen med PKC med Rikspolisstyrelsen, som med anledning
      av kritiken påbörjat en översyn av PKC-verksamheten och hanteringen av ärenden
      från PKC, (Dnr. POA 190-3773-2009). Detta arbete skall vara klart i form av en
      redovisad rapport senast 2009-12-31. Med anledning av denna JO-remiss kommer
      Polismyndigheten att ta upp frågan ånyo med Rikspolisstyrelsen.
      Avslutningsvis beklagar Polismyndigheten de felaktigheter som skett. Samtidigt
      konstateras att ärendet numera är slutredovisat hos myndigheten.
AA gavs tillfälle att yttra sig över remissvaret.

Bedömning
I svensk straffprocessrätt gäller principen om åklagares absoluta åtalsplikt. Enligt
20 kap. 6 § rättegångsbalken, förkortad RB, ska åklagaren väcka åtal för brott som
hör under allmänt åtal, om inte annat är stadgat. Denna åtalsplikt är förenad med en
motsvarande förundersökningsplikt.

De grundläggande reglerna om förundersökning finns i 23 kap. RB och för-
undersökningskungörelsen (1947:948). Förundersökning ska enligt 23 kap. 1 §
första stycket RB inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl
finns anledning att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats.
                                                                    Dnr 3243-2009    Sid 5 (6)



Undantag härifrån görs i fråga om brott som uppenbart inte går att utreda (23 kap.
1 § andra stycket RB) samt för de situationer som avses med reglerna om s.k.
förundersökningsbegränsning (23 kap. 4 a § andra stycket RB) och om det för-
enklade utredningsförfarandet (23 kap. 22 § RB).

I det aktuella fallet beslutade polismyndigheten att förundersökning inte skulle
inledas eftersom spaningsuppslag saknades. Målsäganden hade dock lämnat ett
tämligen tydligt signalement på gärningsmannen och också uppgett att hon
skulle känna igen honom. I likhet med polismyndigheten anser därför jag att
beslutsfattaren borde ha kontaktat målsäganden för att, om möjligt, inhämta
kompletterande uppgifter innan beslutet i förundersökningsfrågan fattades.

Som framgått upptog därefter PKC/Skåne de i tilläggsanmälan kompletterande
uppgifterna om namn och adress på gärningsmannen utan att dessa föranledde
någon åtgärd från polisens sida, trots att uppgifterna var av den arten att för-
undersökning självfallet borde ha inletts. Stockholmspolisen har dock, sedan JO
uppmärksammat polisen på förhållandet, inlett förundersökning och även
slutredovisat ärendet till åklagare.

Att förundersökning inte inleddes tidigare synes ha berott på brister i
kommunikationen mellan PKC/Skåne och Stockholmspolisen. Vad som mera
i detalj har brustit har inte kunnat utredas. Det står likväl klart att tilläggsanmälan
kom att arkiveras utan att någon åtgärd vidtogs. Det är möjligt att denna inledande
felaktiga arkivläggning berott på att en eller flera enskilda befattningshavare brustit
i sin handläggning. Mitt intryck är emellertid att saken också visar på svårigheter
som synes vara förbundna med anmälningar som görs hos polismyndighet med
PKC-verksamhet men avser misstankar om brott begångna inom annan polis-
myndighets område.

PKC-verksamhet bedrivs vid sju av landets 21 polismyndigheter. Inrättandet av
PKC har syftat till att förbättra polisens tillgänglighet för, och service till, allmän-
heten. Avsikten har varit att enskildas samtliga telefonkontakter med polisen i s.k.
icke akuta ärenden ska gå genom PKC via det gemensamma telefonnumret 114 14.
Det inträffar således inte sällan att den som t.ex. vill anmäla ett brott begånget
inom en myndighets område får tala med en befattningshavare vid PKC hos en
myndighet i en annan del av landet. En sådan anmälan ska, efter granskning vid
PKC, överföras till berörd polismyndighet för vidare hantering (8 § i Rikspolis-
styrelsens föreskrifter och allmänna råd om Polisens kontaktcenter [PKC], FAP
150-0). Enligt samma föreskrifter kan beslut om förundersökning fattas vid PKC
om anmälan gäller ett ärende hos den egna myndigheten (7 §). Vidare gäller att om
anmälda uppgifter gäller en redan pågående förundersökning ska undersöknings-
ledare vid PKC, om det bedöms lämpligt, kontakta företrädare för berörd
polismyndighet för samråd om den vidare handläggningen av ärendet (10 §).

När en anmälan eller en tilläggsanmälan tas upp av PKC men avser förhållanden
vid en annan myndighet fordras således en kommunikation mellan PKC och den
berörda myndigheten. Som framgår av polismyndighetens yttrande är det då
givetvis ett problem att polisens datasystem för hantering av brottsanmälningar
                                                                  Dnr 3243-2009     Sid 6 (6)



(RAR) i princip bara är tillgängligt för varje polismyndighet för sig. Polismyndig-
heten har påtalat problemen med polisens datorbaserade systemstöd och PKC-
verksamheten för Rikspolisstyrelsen som också har gjort en översyn (se rapporten
Översyn av PKC-verksamheten och hanteringen av ärenden från PKC, dnr POA
190-3773/09, särskilt avsnitt 5.6 om förundersökning/granskning och avsnitt 8.14
om överväganden i denna del). Enligt uppgift pågår för närvarande arbete med att
förbättra PKC-verksamheten. Mot den bakgrunden överlämnar jag därför för
kännedom en kopia av detta beslut till Rikspolisstyrelsen.

Jag noterar också med tillfredställelse att det inträffade föranledde Stockholms-
polisens rättsenhet att upprätta en promemoria om rutinerna i samband med att
tilläggsanmälningar kommer in till myndigheten via PKC i andra myndigheter.
Promemorian har publicerats i myndighetens personaltidning Sambandet.

Vad slutligen gäller AA:s klagomål beträffande underrättelse till målsäganden
föranleder det som kommit fram i denna del inte något uttalande från min sida.

Med den kritik som ligger i det anförda avslutas ärendet.
