# Kritik mot Polismyndigheten i Uppsala län med anledning av handläggningen av en polisanmälan m.m.

JO 2006-05-17 dnr 3244-2004

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                      Sid
                                                                       2006-05-17          3244-2004               1 (7)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Uppsala län med anledning av
                        handläggningen av en polisanmälan m.m.

## Anmälan

I en anmälan till JO framförde AA, genom BB, kritik mot Polismyndigheten i
                        Uppsala län. Av anmälan framgick bl.a. följande.

                        Den 14 juli 2004 uppstod bland personalen på ett behandlingshem misstankar om
                        att en flicka som bodde på hemmet utnyttjades sexuellt av en man. Mannen hade
                        tidigare varit anställd på hemmet och skulle ha erbjudit flickan ”tabletter” i utbyte
                        mot sexuella tjänster. När BB den 22 juli 2004 skulle göra en polisanmälan vid
                        polisstationen i S. gjorde polismannen CC bedömningen att ”det inte fanns några
                        bevis för en anmälan om sexuellt utnyttjande” och någon sådan anmälan upprätt-
                        ades därför inte. Däremot uppgav CC att man kunde skriva en anmälan mot flickan
                        för att hon befattat sig med narkotikaklassade läkemedel. Eftersom BB inte var
                        nöjd med den bedömningen kontaktade CC polisinspektören DD som vid tillfället
                        tjänstgjorde som förundersökningsledare. Denne gjorde samma bedömning men
                        tillade att man kunde skriva en promemoria om saken. BB bad
                        att få återkomma och lämnade polisstationen. BB kontaktade därefter kriminal-
                        inspektören EE, som arbetade med sexualbrott vid Uppsalapolisen. Denne tyckte
                        det inträffade var allvarligt och skulle genast ta upp saken med sin rotelchef. BB
                        kontaktade sedan utredaren FF och berättade bl.a. att flickans mobiltelefon fanns i
                        behåll och att flickans kläder var tillvaratagna för att säkra eventuella spår av
                        sperma eller annat från gärningsmannen. BB faxade också en ”utredningsbilaga”
                        till FF men trots detta upprättades inte någon anmälan. Enligt FF fanns det inte
                        något i det presenterade materialet som styrkte misstankarna om sexuellt
                        utnyttjande, och hon kunde inte heller se något brottsligt i det inträffade. Först efter
                        påtryckningar gick hon med på att skriva en anmälan. Den 5 augusti 2004 upp-
                        rättades således en polisanmälan om sexuellt utnyttjande.

## Utredning

Handlingar i polismyndighetens ärenden K21231-04 om sexuellt utnyttjande och
                        K20029-04 om försvunnen person infordrades och granskades. Muntliga upp-
                        lysningar inhämtades från inspektören CC, Polismyndigheten i Uppsala län.



 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                  Dnr 3244-2004   Sid 2 (7)



Av handlingarna framgick bl.a. följande.

Den 22 juli 2004 upprättade EE en promemoria om ”Misstänkta sexuella
övergrepp”. I promemorian har BB antecknats som ”anmälare” och som ”berörd
person” har noterats den aktuella flickan angiven med både namn och person-
nummer. Samma dag upprättades också en anmälan om en försvunnen person
(K20029-04), och enligt den anmälan var det samma flicka som var försvunnen.

I en odaterad handling med rubriken ”Direktiv” lämnades direktiv om att den man
som BB utpekat som misstänkt för sexuellt utnyttjande skulle höras, och bl.a. till-
frågas om han hade gett flickan några tabletter. Något ärendenummer fanns inte an-
givet på handlingen och det framgick inte heller vem som hade upprättat direktivet.

Den 29 juli 2004 höll CC ett förhör med den utpekade mannen. I förhörsprotokollet
hade angetts att anledningen till förhöret var ”Omständigheter angående X”. men
det framgick inte vilket ärende som avsågs. Enligt förhörsprotokollet ställdes vid
förhöret bl.a. frågor om mannen hade gett flickan tabletter i utbyte mot sexuella
tjänster.

I en handling daterad den 29 juli 2004 upprättad av chefen för våldsroteln, FF,
noterades att hon hade talat med BB som bl.a. ville anmäla den utpekade mannen
för sexuellt utnyttjande och ”något” narkotikabrott. FF angav vidare att hon hade
fått handlingar från BB som hon ville att någon åklagare skulle ta del av och bilda
sig en uppfattning om vad som skulle göras. Vidare skrev hon ”Jag är tveksam till
att upprätta en anmälan om sex. utnyttj eller vad tycker åklagaren”.

Den 5 augusti 2004 upprättades en anmälan avseende sexuellt utnyttjande och
samma dag inleddes förundersökning.

Ärendet remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över vad
som framförts i anmälan till JO samt över förhöret den 29 juli 2004.

Polismyndigheten kom in med ett yttrande till vilket fogades upplysningar från CC,
förundersökningsledaren DD, kriminalinspektören EE, utredaren GG (här
utelämnade), biträdande chefen för våldsroteln HH samt från chefen för våldsroteln
FF.

CC uppgav i huvudsak: BB ringde till polisstationen och sade att han ville komma
in och anmäla något. Senare samma dag kom han in och påstod att en man som han
kände skulle ha sålt tabletter till en viss flicka i utbyte mot sex. CC tyckte att han
behövde mer uppgifter om vem som sett och hört det inträffade. BB talade även
med förundersökningsledaren DD vid tillfället som också ansåg att de behövde
mera uppgifter. De bad därför BB bl.a. ta fram namn på dem som hade något att
berätta och sedan återkomma. Meningen var att de skulle skriva en anmälan när de
fick dessa uppgifter. BB hörde emellertid inte av sig till dem i S. utan vände sig i
stället till polisen i Uppsala.

DD bekräftade i huvudsak CC:s uppgifter. Av DD:s upplysningar framgick vidare
att det var han som skrev det odaterade direktivet om att den utpekade mannen
                                                                    Dnr 3244-2004    Sid 3 (7)



skulle höras. Syftet med att höra mannen var att efterforska flickan i ärendet om
den försvunna personen, men promemorian som hade upprättats den 22 juli 2004
om misstänkta sexuella övergrepp fanns med i utredningen varför frågor även
ställdes runt detta.

EE uppgav i huvudsak: Han uppfattade det som om BB ville göra en anmälan.
Ibland väljer han att skriva upp det som anmälaren uppger i en promemoria och
hänvisar sedan i själva anmälan till promemorian. Han tyckte att det som BB
berättade var allvarligt och ville därför att någon behörig person så snabbt som
möjligt skulle ta beslut om vad som fortsättningsvis skulle ske. Eftersom han skulle
vara ledig påföljande dag, en fredag, prioriterade han att skriva promemorian så
att ärendet inte skulle bli liggande till måndagen. Det som återstod att göra var att
skrivna in anmälan i RAR-systemet. Han kontaktade sin arbetsledare HH och
frågade om han kunde redovisa promemorian till henne för vidare lämpliga åtgär-
der, dvs. en inskrivning i RAR och eventuella kontakter med åklagare, vilket hon
godtog. Om han hade arbetat på fredagen skulle han själv ha skrivit in anmälan i
RAR-systemet. Hans beslut att redovisa händelsen i en promemoria hade således
inte något med att göra hur han såg på det inträffade. Vad som hände i ärendet efter
det att han lämnat ifrån sig promemorian har han ingen kännedom om.

HH uppgav i huvudsak: Hon fick ”seneftermiddagen” torsdagen den 22 juli 2004
en promemoria skriven av EE. Hennes avsikt var att påföljande dag kontakta det
aktuella hemmet för att få mer uppgifter för att upprätta en anmälan. Sistnämnda
dag, fredagen den 23 juli 2004, informerades hon om att den aktuella flickan var
anmäld försvunnen. En kopia av promemorian lämnades till samordnaren för att
kollegorna som arbetade med försvinnandet skulle ta tag i uppgifterna. Eftersom
HH påbörjade sin semester veckan därpå överlämnades promemorian också till
rotelchefen FF.

FF uppgav i huvudsak: Måndagen den 26 juli 2004 kom hon tillbaka till arbetet
efter semestern. I hennes posthög fanns den aktuella promemorian för kännedom
och åtgärd. BB kontaktade henne efter några dagar och framlade sitt ärende. Efter-
som BB var i Gävle eller skulle till Gävle, sade hon till honom att han kunde göra
sin anmälan där. BB uppgav att han hade varit i kontakt med polisen i S. Hon
upplyste BB att anmälan skulle komma att handläggas i Uppsala oavsett var han
gjorde sin anmälan. Efter ett par dagar ringde BB. Enligt honom hade det inte
upprättats någon anmälan i Gävle av någon orsak som hon inte känner till. BB hade
skrivit ned det som han ville anmäla och faxade därför den 28 juli 2004 dessa
handlingar till polismyndigheten. Efter att ha läst igenom handlingarna kontaktade
hon åklagaren för att få råd om hur de skulle gå vidare. På FF:s uppdrag upprätt-
ades sedan anmälan den 5 augusti 2004.

Polismyndigheten anförde bl.a. följande

## Bakgrund

Den 22 juli 2004 besökte BB, AA, närpolisstationen i S. Han ville göra en anmälan
      om sexuellt utnyttjande. Målsägande var en 17-årig flicka, som bodde på ett
      behandlingshem och man misstänkte att hon utnyttjats sexuellt av en man, som
      tidigare hade varit anställd på behandlingshemmet. BB anmodades då att inkomma
                                                                        Dnr 3244-2004     Sid 4 (7)



     med kompletterande uppgifter, eftersom de uppgifter han lämnade inte bedömdes
     vara tillräckliga för att en anmälan skulle kunna upprättas. Istället vände sig BB,
     samma dag, till EE på våldsroteln i Uppsala och lämnade sina uppgifter per telefon.
     EE antecknade dessa i en promemoria, som han överlämnade till tf chef på
     våldsroteln, HH, eftersom han skulle vara ledig påföljande dag. En RAR-anmälan, K
     21231-04, upprättades den 5 augusti 2004 och ärendet ”lottades” på åklagare den 6
     augusti.
     Samma dag, dvs. den 22 juli 2004, anmäldes flickan som försvunnen av sin mor. I
     det ärendet inleddes en förundersökning (se ärende K20029-04). Förundersökningen
     lades ned den 26 juli 2004 då flickan var återfunnen.

## Polismyndighetens bedömning

Upptagande av anmälan K 21231-04
     I det här aktuella fallet var BB i kontakt med polismyndigheten vid flera tillfällen.
     Han uppmanades i första skedet, då han besökte polisstationen i S., att komma in
     med kompletterande information i ärendet. Han ringde istället upp EE, på vålds-
     roteln i Uppsala, som antecknade O:s uppgifter i en promemoria. K:s avsikt var att
     denna promemoria skulle ligga till grund för en RAR-anmälan. Att det sedan dröjde
     ända till den 5 augusti innan anmälan skrevs in i RAR är givetvis inte acceptabelt,
     främst med tanke på det brott som anmälan avsåg och det faktum att målsäganden
     var under 18 år. En anmälan skulle givetvis ha upprättats redan på polisstationen i
     S., den 22 juli 2004 eller i vart fall skrivits in i RAR senast den 23 juli 2004.

     Förhöret den 29 juli 2004
     Den 29 juli 2004 hölls förhör med den man som enligt BB kunde misstänkas ha
     utnyttjat den 17-åriga flickan sexuellt. Förhöret hölls med anledning av flickans
     försvinnande. Det utredningsdirektiv som låg till grund för förhöret innehåller
     varken uppgift om ärendenummer eller vem som har skrivit direktivet. Det framgår
     inte heller av förhörsprotokollet vilket ärende som avses. Förundersökningsledare
     DD har yttrat sig och meddelat att han skrivit det utredningsdirektiv som låg till
     grund för förhöret och som gällde flickans försvinnande. Den promemoria som EE
     skrev den 22 juli 2004 fanns, enligt uppgift från HH, även med i utredningen
     gällande försvinnandet och frågor har även ställts kring vad som framkommit i
     promemorian.
     Det är av största vikt att det av ett förhörsprotokoll framgår vilket ärende som avses
     och i vilken roll personen hörs samt anledningen till förhöret. I det här fallet framgår
     inte vilket ärende det gäller. Dessutom har mannen hörts om omständigheter som
     klart kan härledas till den händelse som BB lämnat uppgifter om och som finns
     nedskrivna i promemorian. Dessa uppgifter var även kända för förhörsledaren vid
     förhörstillfället, då han var den person som BB initialt varit i kontakt med.
     När en person hörs upplysningsvis och det framkommer uppgifter som medför att
     han eller hon kan misstänkas för brott skall förhörsledaren, enligt 23 kap. 18 §
     rättegångsbalken, underrätta den hörde om misstanken. I samband med det inträder
     då en rätt för den hörde att biträdas av försvarare. Om anmälan hade upprättats an-
     gående sexuellt utnyttjande hade denna kunnat samordnas med den anmälan som
     gällde försvunnen person. Det är olyckligt att så inte skedde i det här fallet. Det var
     därför ytterst olämpligt att det under förhöret ställdes frågor som rörde händelsen
     den 14 juli 2004.
     Polismyndigheten beklagar det inträffade och konstaterar att handläggningen av
     BB:s anmälan har varit bristfällig. Dessutom menar myndigheten att förhöret den 29
     juli 2004 inte lever upp till de krav som ställs på ett förhör enligt rättegångsbalken.
     Med hänsyn till vad som framkommit i ärendet kommer polismyndighetens rutiner
     givetvis att ses över och nödvändiga åtgärder att vidtas.
     Ärende K 21231-04, gällande förförelse av ungdom, handläggs nu på våldsroteln i
     Uppsala.
BB kommenterade remissvaret.
                                                                   Dnr 3244-2004    Sid 5 (7)



Bedömning
Upptagande av polisanmälan m.m.
Det föreligger en principiell skyldighet för polisen att ta emot anmälningar om
brott (se t.ex. JO 1988/89 s. 73). Huvudregeln är att polisen utan uppskov skall ta
emot en sådan anmälan. Någon prövning av det inträffade skall inte ske i samband
med upprättande av anmälan. Den prövningen skall i stället göras vid den efter-
följande bedömningen av om förundersökning skall inledas eller inte. En anmälan
kan göras såväl muntligen som skriftligen hos vilken polismyndighet som helst. En
polisman skall således inte avvisa en anmälare oavsett om anmälan sker genom ett
personligt besök eller per telefon.

Av 23 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken (RB) framgår att förundersökning
skall inledas så snart det på grund av angivelse eller av annat skäl finns anledning
att anta att ett brott som hör under allmänt åtal har förövats. Tröskeln för att inleda
förundersökning har satts lågt. Det räcker med att det förekommer anledning till
misstanke om brott. En förundersökning kan således inledas på mycket vaga miss-
tankar så snart dessa avser något som kan vara ett brott (JO 1999/2000 s. 122 och
JO 1953 s. 107). Misstanken måste visserligen avse en konkret brottslig gärning
men det är inte nödvändigt att man känner till brottets alla detaljer och inte heller
exakt när och var det har förövats (Ekelöf, SvJT 1982 s. 658). Beslut att inleda en
förundersökning skall enligt 23 kap. 3 § första stycket RB fattas av polismyndighet
eller åklagaren.

Som framgår av utredningen besökte BB polisstationen i S. den 22 juli 2004 för att
göra en polisanmälan om sexuellt utnyttjande men CC och DD ansåg att de
behövde mer uppgifter innan de kunde upprätta en anmälan. De bad därför BB
att återkomma med ytterligare information. I stället kontaktade BB senare samma
dag EE vid Uppsalapolisen som genast upprättade en promemoria om saken; i
promemorian står BB som ”anmälare”. Enligt EE var hans avsikt att därefter
registrera anmälan i RAR-systemet men på grund av han endast arbetade deltid
överlämnade han promemorian till HH för vidare åtgärder. Som framgår av hennes
upplysningar ville hon dock inhämta fler uppgifter innan en anmälan upprättades
och på grund av semester överlämnade hon sedan i sin tur promemorian till bl.a. FF
utan att dessförinnan ha upprättat en anmälan i RAR-systemet. BB talade sedan
med FF ett par gånger och faxade även vissa handlingar till henne. Efter ytterligare
någon dag skickade FF aktuella handlingar till åklagaren och uppgav i samband
därmed att hon var tveksam till att upprätta en anmälan. Först den 5 augusti 2004
upprättades en polisanmälan i kriminaldiariet och förundersökning inleddes samma
dag.

Som ovan sagts föreligger emellertid en principiell skyldighet för polisen att ta
emot anmälningar om brott. Mot denna bakgrund var CC:s och DD:s uppmaning
till BB att återkomma med bl.a. namn på personer som hade något att berätta om
saken innan de ville upprätta en anmälan anmärkningsvärd. Jag delar således polis-
myndighetens bedömning att en anmälan givetvis borde ha upprättats redan på
polisstationen i S. den 22 juli 2004
                                                                   Dnr 3244-2004    Sid 6 (7)



EE synes emellertid ha uppfattat saken korrekt. Jag har inte någon erinran mot att
en anmälan dokumenteras i en promemoria om den därutöver, vilket också var
EE:s avsikt, registreras i kriminaldiariet. I promemorian om ”misstänkta sexuella
övergrepp” har BB noterats som ”anmälare” och både den utpekade mannen och
målsäganden är namngivna. Enligt min mening var promemorian så klar att den
omedelbart eller senast påföljande dag borde ha diarieförts i kriminaldiariet som en
anmälan om brott. I konsekvens därmed borde också förundersökning i ärendet ha
inletts tidigare än vad som nu kom att bli fallet. Det dröjsmål som nu uppstod är
oacceptabelt.

Jag anser vidare att HH:s uttalande om att hon ville ha fler uppgifter innan en
anmälan upprättades och, framför allt, FF:s hantering av saken, bl.a. hennes
meddelande till åklagaren att hon var tveksam till att upprätta en anmälan, också
är anmärkningsvärda. Enligt min uppfattning tyder CC:s, DD:s, HH:s och FF:s
hantering av denna fråga på en förvånande brist på kunskap.

Förhöret med den utpekade personen den 29 juli 2004 m.m.
Som framgår av utredningen upprättades den 22 juli 2004 en anmälan om för-
svunnen person och samma dag inleddes förundersökning i ärendet. Den försvunna
personen var samma flicka som BB misstänkte hade utnyttjats sexuellt. Utredning-
en ger vidare vid handen att DD gav direktiv om att den man som BB pekat ut som
misstänkt för sexuella övergrepp skulle höras med anledning av flickans för-
svinnande. Detta förhör hölls av CC i polishuset i S. den 29 juli 2004.

I remissvaret har polismyndigheten emellertid upplyst att förundersökningen om
den försvunna personen lades ned redan den 26 juli 2004 eftersom flickan hade
återfunnits. De frågor som ställdes under förhöret tyder dock på att CC märkligt
nog inte kände till att flickan var återfunnen och att förundersökningen hade lagts
ned tre dagar innan förhöret hölls. Följaktligen borde förhöret rätteligen inte ha ägt
rum. Handläggningen av ärendet visar på en bristande samordning inom polis-
myndigheten.

Det genomförda förhöret föranleder emellertid följande synpunkter från min sida.

I protokollet från förhöret angavs att mannen hördes upplysningsvis. Trots detta
ställdes även frågor till mannen om han hade gett flickan tabletter i utbyte mot sex.
Som förklaring har DD uppgett att eftersom promemorian om misstänkta sexuella
övergrepp fanns med i ärendet om den försvunna personen ställdes även frågor om
detta.

Detta föranleder mig att framhålla att det anses vara mindre lämpligt att upp-
lysningsvis höra den som pekats ut som gärningsman innan förhör har hållits med
de övriga personer som skulle kunna lämna upplysningar i saken (se JO 2000/01 s.
100 om bl.a. ordningsföljden mellan flera förhör; jfr Fitger, Rättegångsbalken II, s.
23:35 f.). Om nu en utpekad person, trots allt, hörs direkt om anmälda brottsmiss-
tankar, vilket skedde i förevarande fall, måste man självfallet ställa sig frågan om
personen inte är att betrakta som skäligen misstänkt. För skälig misstanke krävs att
det föreligger konkreta omständigheter av en viss styrka som pekar på att just den
                                                                 Dnr 3244-2004     Sid 7 (7)



misstänkte har begått brottet. Den som håller ett förhör med en person som dittills
inte ansetts som skäligen misstänkt måste vara beredd att avbryta detta, om det vid
förhöret skulle komma fram uppgifter som innebär att förhörspersonen bör betrak-
tas som skäligen misstänkt.

Enligt min mening kan det i det nu aktuella fallet på goda grunder diskuteras om
det, mot bakgrund av de uppgifter som fanns i promemorian sammantaget med den
information CC tidigare hade fått om saken, var möjligt att över huvud taget höra
den utpekade mannen om de anmälda brottsmisstankarna annat än som skäligen
misstänkt, se 23 kap. 18 § första stycket RB. Även polismyndigheten har hänvisat
till den nämnda bestämmelsen och uppgett att det var ytterst olämpligt att det under
förhöret ställdes frågor rörande händelsen den 14 juli 2004, dvs. misstankarna om
sexuellt utnyttjande. – Den i ärendet uppkomna situationen hade förmodligen kun-
nat undvikas om BB:s anmälan handlagts på ett korrekt sätt och om, som ovan
sagts, samordningen inom myndigheten fungerat bättre.

Vidare finns det brister i polisens dokumentation i saken. Av förhörsprotokollet
och direktiven framgår inte vilket ärende som avsågs och av direktiven kan inte
heller utläsas vem som upprättade dem och när det skedde. Självfallet skall sådana
uppgifter dokumenteras.

Sammanfattningsvis anser jag att polismyndigheten förtjänar kritik för sin hand-
läggning av BB:s anmälan samt för de brister som redovisats ovan beträffande
förhöret den 29 juli 2004.

Ärendet avslutas.
