# Byggnadsnämnd har meddelat beslut på felaktiga grunder och avvikit från vad som gällt för dess prövning

JO 2000-05-24 dnr 3267-1998

BESLUT
                                                                       Datum              Dnr                     Sid
                                                                       2000-05-24         3267-1998              1 (4)
Justitieombudsmannen                                                                      3855-1999
Nils-Olof Berggren




                        Byggnadsnämnd har meddelat beslut på felaktiga grunder och avvikit
                        från vad som gällt för dess prövning

## Bakgrund

Byggnadsnämnden i Orusts kommun avslog den 25 juni 1996, § 180, en ansökan
                        från AA om bygglov för en golfanläggning på fastigheten Tofta 2:1 med
                        hänvisning till detaljplanekravet i 5 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10). Sedan
                        Stockens Teknikbane Klubb den 18 februari 1997 ansökt om bygglov för en
                        teknikbana för golfspel på nämnda fastighet beslutade byggnadsnämnden den 27
                        mars 1997, § 72, sedan nämnden den 26 mars ajournerat ärendet för närmare
                        diskussion med sökanden, att under vissa förutsättningar ”frångå plankravet och
                        bevilja permanent lov för golfbanan”. Nämnden uttalade i beslutet att det
                        förutsattes att en för alla berörda parter acceptabel samförståndslösning kunde
                        uppnås och uppdrog åt stadsarkitektkontoret att snarast förhandla med de berörda
                        parterna i syfte att uppnå en sådan lösning.

                        Sedan Stockens Teknikbane Klubb kommit in med reviderade handlingar beslutade
                        byggnadsnämnden den 18 juni 1997, § 190, att avslå ansökan med hänvisning till
                        de tidigare besluten den 25 juni 1996, § 180, och den 27 mars 1997, § 72. Efter
                        överklagande upphävde Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län den 5 december
                        1997 byggnadsnämndens beslut på den grunden att det ansågs så bristfälligt moti-
                        verat att det inte gick att utläsa varför bygglov vägrats. Länsstyrelsen uttalade vid-
                        are att byggnadsnämndens beslut den 27 mars 1997, § 72, var att bedöma som ett
                        positivt förhandsbesked rörande lokaliseringen av teknikbanan. Byggnadsnämnden
                        överklagade inte länsstyrelsens beslut.

                        I ett beslut den 25 februari 1998, § 49, avslog byggnadsnämnden på nytt ansökan
                        om bygglov för teknikbanan. Med hänvisning till beslutet den 25 juni 1996, § 180,
                        gjorde nämnden nu åter bedömningen att banans läge och utformning skulle prövas
                        och regleras genom formell detaljplaneläggning. Länsstyrelsen i Västra Götaland
                        upphävde beslutet den 1 september 1998 och återförvisade ärendet till nämnden för
                        ny prövning. Länsstyrelsen anförde bl.a. att det, mot bakgrund av förhands-
                        beskedet, inte var möjligt att på sätt byggnadsnämnden gjort på nytt åberopa
                        detaljplanekravet.




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                             www.jo.se
                                                                        Dnr 3267-1998     Sid 2 (4)
                                                                            3855-1999



Vid sammanträde den 30 september 1998 avslog byggnadsnämnden ännu en gång
bygglovsansökan med motiveringen att den skyddszon mot vandrarhemmet som
enligt beslutet den 27 mars 1997, § 72, var en förutsättning för beviljandet av lov
inte var säkerställd. Länsstyrelsen i Västra Götaland upphävde den 30 juni 1999
nämndens beslut den 30 september 1998 och återförvisade ärendet till nämnden för
beviljande av bygglov. I sin motivering uttalade länsstyrelsen bl.a. följande.

      Vad nämnden har att pröva är om lov kan beviljas för teknikbanan med den ut-
      formning den har i ansökan. Teknikbanan i sig bedöms enligt nämnden inte medföra
      sådana olägenheter för vandrarhemmet att lov av denna anledning inte kan beviljas.
      Att i lovet reglera användningen av marken mellan vandrarhemmet och teknikbanan
      är inte möjligt då denna inte ingår i ansökan. För det fall denna mark skulle komma
      att användas för teknikbaneändamål föreligger möjligheter för nämnden att ingripa
      häremot med stöd av bestämmelserna i 10 kap PBL. Annan användning av marken
      än för teknikbaneändamål och som vållar olägenheter för vandrarhemmet i form av t
      ex buller ankommer på miljö- och hälsoskyddsnämnden att komma till rätta med.
      Bygglov skall således beviljas för teknikbanan.

Anmälningarna
AA kritiserade i anmälningar den 31 augusti 1998 och den 2 oktober 1999
byggnadsnämndens handläggning. Han anförde därvid, med hänvisning till att
länsstyrelsen upprepade gånger undanröjt byggnadsnämndens beslut, bl.a. att
nämndens ledamöter vid sin prövning inte varit objektiva samt att de medvetet
fördröjt ett slutligt avgörande av ärendet. Vidare gjorde AA gällande att
stadsarkitekten BB agerat på ett klandervärt sätt under hela handläggningstiden.
AA anmälde särskilt BB för jäv och för otillåten bisyssla genom ”ritande av planer
och hus för privata uppdragsgivare”.

Utredning
Sedan anmälningarna remitterats för yttrande avgav byggnadsnämnden respektive
samhällsbyggnadsnämnden svar. Därutöver yttrade kommunstyrelsen sig i frågan
om bisyssla för stadsarkitekten.

Byggnadsnämnden uttalade i yttrande den 28 oktober 1998 bl.a. följande.

      Byggnadsnämnden och stadsarkitekten har under våren 1997 haft flera överlägg-
      ningar med AA och även Krister J., företrädare för Stockens teknikbaneklubb och
      berörda grannar. 1997-03-26, § 72, – – – beslutade byggnadsnämnden, för att
      markera sin vilja att medverka till en smidig lösning i ärendet, att under förutsättning
      att skyddszonen blev av tillräcklig omfattning och långsiktigt säkrad genom
      överenskommelse mellan berörda parter, skulle nämnden frångå plankravet.
      Stadsarkitektkontoret fick även i uppdrag att förhandla med berörda parter för att få
      till stånd en lösning. När en acceptabel överenskommelse väl tagits fram och
      parterna skulle träffas för en uppgörelse infann sig inte AA. Byggnadsnämnden
      måste då dra den slutsatsen att intresse inte längre förelåg från AA:s sida att
      verkligen genomföra fritidsanläggningen. Handläggningen av ärendet har skett utan
      dröjsmål från kommunens sida och med ett rimligt beaktande av berörda grannars
      intressen.
Samhällsbyggnadsnämnden uttalade i sitt svar den 15 december 1999 följande
(bilagorna utelämnade här).
                                                                         Dnr 3267-1998     Sid 3 (4)
                                                                             3855-1999



      I och med den nya mandatperioden 1999 har byggnadsnämnden upphört och
      bygglovsärendena sammanförts med andra ärenden till SBN. SBN har nu nya
      ledamöter, varav anmälaren är en. Utifrån den nya nämndens synvinkel är det flera
      nytillträdda ledamöter som vill göra nya försök att ena parter, med motsatta
      uppfattningar, i gamla ärenden. Tofta 2:1 är ett sådant ärende.
      SBN:s inställning och handläggning föranledd av länsstyrelsens ovannämnda beslut
      är som följer:
      Efter många beslut och försök att bilägga pågående tvist mellan sökanden, vandrar-
      hemmet och övriga grannar ville byggnadsnämnden i beslut precisera sitt förslag till
      samförståndslösning genom ett uttalande nedtecknat i protokollet från 1997-03-27 §
      72 (bilaga 2, sid 1,3,4). Länsstyrelsen anger som sin uppfattning att beslutet är ett
      bindande förhandsbesked, vilket SBN aldrig avsåg. Någon ansökan om förhands-
      besked förelåg inte och som framgår av protokollet har ett sådant ärende inte heller
      varit föremål för nämndens handläggning. SBN beslutade också först, § 279/99
      (bilaga 2 sid 5), att överklaga länsstyrelsens beslut och begära kammarrättens pröv-
      ning av länsstyrelsens uppfattning. SBN återkallade emellertid överklagandet och
      beslutade istället i § 304/99 (bilaga 2, sid 5) att återremittera ärendet för revidering
      av situationsplanen m.m. men framförallt för att nämnden sökte en så bra lösning
      som möjligt för alla parter utan formell prövning.
      SBN beslutade 1999-10-27, § 450 (bilaga 2, sid 5), att bevilja bygglov, vilket helt
      överensstämmer med länsstyrelsens beslut.
      AA anger i sin anmälan ett allmänt missnöje med handläggningen av ärendet och
      den tid det tagit, samt att nämnden inte direkt följt länsstyrelsens beslut. Rätten att
      överklaga kommunala beslut är en självklarhet i all lagstiftning men får naturligtvis
      till följd att om den utnyttjas tar ärendena längre tid. AA har här själv nyttjat
      möjligheten och därmed bidragit till tidsutdräkten. Ärendet har från början varit
      komplicerat att handlägga inte minst på grund av bristen på samförstånd mellan
      grannarna. Byggnadsnämnden på sin tid och SBN har så långt möjligt sökt finna
      acceptabla lösningar för alla parter, inte minst för att söka förekomma
      överklaganden. Samtidigt skall kraven för planering av ett område som är av
      riksintresse både för friluftsliv och kulturmiljövård, beläget nära gammal fiske-
      lägesmiljö i Stocken, vara uppfyllda. Det är SBN:s uppfattning att sådan handlägg-
      ning måste få ta sin tid.
      Som framgår av protokollet har SBN följt de gällande reglerna i ett synnerligen
      omständigt ärende där ändringarna varit många och många viljor varit inblandade.
I beslut den 24 maj 2000 anförde JO Berggren följande.

Bedömning
Vid tiden för de i ärendet aktuella bygglovsansökningarna saknades det detaljplan
för området. I sådant fall skall enligt 8 kap. 12 § plan- och bygglagen ansökningar
om bygglov bifallas om åtgärden uppfyller kraven i 2 kap., inte skall föregås av
detaljplaneläggning på grund av bestämmelserna i 5 kap. 1 §, inte strider mot
områdesbestämmelser och uppfyller kraven i 3 kap. 1, 2 och 10–18 §§. De angivna
lagrummen anger sålunda ramen för nämndens prövning i detta hänseende.

Nämnden har uppenbarligen haft uppfattningen att det borde tillskapas ett slags
skyddsområde mot den angränsande verksamheten (vandrarhemmet) samt att detta
borde ske genom en detaljplaneläggning av området. Detta har också varit inne-
börden i beslutet den 25 juni 1996 med anledning av AA:s bygglovsansökan.
Nämnden har emellertid därefter med anledning av Stockens Teknikbane Klubbs
bygglovsansökan avseende samma fastighet den 27 mars 1997 förklarat sig beredd
att frångå kravet på detaljplan. Sistnämnda beslut har sedermera av länsstyrelsen
                                                                    Dnr 3267-1998       Sid 4 (4)
                                                                        3855-1999



bedömts som ett bindande förhandsbesked vid prövningen av klubbens
bygglovsansökan. Sedan länsstyrelsens beslut om återförvisning bl.a. på denna
grund vunnit laga kraft har det därför enligt min mening inte varit möjligt för
nämnden att i ärendet vidhålla kravet på detaljplaneläggning.

Nämndens beslut den 25 februari 1998 har således meddelats på felaktiga grunder.
Härutöver har nämnden på sätt som beskrivits i länsstyrelsens beslut den 30 juni
1999 i beslutet den 30 september 1998 ställt upp villkor rörande mark som inte in-
gick i det sökta bygglovet. Nämnden har härigenom på ett anmärkningsvärt sätt
avvikit från vad som har gällt för dess prövning. Jag ser mycket allvarligt på det
inträffade men har ändock beslutat att låta det stanna vid den sålunda uttalade
kritiken.

Vad beträffar övriga frågor har jag inte underlag för att hävda att stadsarkitekten
haft sådant personligt intresse i saken att han kan anses ha varit jävig. Inte heller
ger utredningen stöd för påståendet om otillåten bisyssla. Någon anledning till
kritik i dessa delar föreligger därför inte.
