# Kritik mot en rådman för att i en brottmålsdom ha utformat ett beslut om omhändertagande med stöd av 28 kap. 6 b § brottsbalken felaktigt  och för att underrättelse om domen inte expedierades till den vårdgivare som angavs i behandlingsplanen

JO 2013-05-07 dnr 3281-2012

BESLUT
                                                                          Datum                     Dnr                     Sid
                                                                          2013-05-07                3281-2012              1 (4)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Kritik mot en rådman vid Solna tingsrätt för att i en brottmålsdom ha
                        utformat ett beslut om omhändertagande med stöd av 28 kap. 6 b §
                        brottsbalken felaktigt och för att underrättelse om domen inte
                        expedierades till den vårdgivare som angavs i behandlingsplanen


                          Beslutet i korthet: En rådman utformade ett beslut om omhändertagande med stöd av
                          28 kap. 6 b § brottsbalken på så sätt att den dömde skulle vara omhändertagen till dess
                          han hade överförts till en viss frivårdsmyndighet i stället för, rätteligen, till vårdgivaren.
                          Någon underrättelse om domen skickades heller aldrig till vårdgivaren. För dessa brister
                          får rådmannen kritik.

## Initiativet

I en anmälan till JO framförde AA klagomål mot Kriminalvården och uppgav att
                        han hade suttit olagligen frihetsberövad i nästan ett dygn (JO:s dnr 277-2012).
                        Handlingar begärdes in från Solna tingsrätt och muntliga upplysningar inhämtades
                        från Kriminalvården.

                        I samband med granskningen av de inlånade handlingarna framkom att domslutet i
                        tingsrättens dom (mål B 8228-11) under rubriken ”Häktning m.m.” hade utformats
                        på följande sätt: ”1. Häktningsbeslutet hävs. 2. AA ska omedelbart omhändertas
                        med stöd av 28 kap. 6 b § brottsbalken till dess han överförts till Frivården
                        Sollentuna. Omhändertagandet får inte pågå längre än en vecka.” Vidare framgick
                        att underrättelse om domen inte hade skickats till berörd vårdgivare i enlighet med
                        14 § förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. Det
                        framstod också som oklart i vilket skede av tingsrättens handläggning som rätten
                        hade meddelat beslutet om att häva häktningsbeslutet och att AA i stället skulle
                        omhändertas med stöd av 28 kap. 6 b § brottsbalken.

                        Med anledning av dessa omständigheter beslutade jag att ta upp tingsrättens hand-
                        läggning av målet i ovanstående avseenden till utredning i ett särskilt ärende.

                        AA:s klagomål mot Kriminalvården handläggs i JO:s ärende dnr 277-2012.




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4                Fax:           08-21 65 58                                      www.jo.se
                                                                        Dnr 3281-2012      Sid 2 (4)




Utredning
Ärendet remitterades till Solna tingsrätt för upplysningar och yttrande i de frågor
som redogjorts för ovan.

Tingsrätten (lagmannen BB) inkom med ett yttrande jämte upplysningar från
chefsrådmannen CC (här utelämnade) och rådmannen DD.

Av DD:s upplysningar framgick följande.

      Upplysningar angående utformningen av domslutet i Solna tingsrätts dom i mål B 8228-11
      m.m.
      Huvudförhandling i målet hölls den 23-24 november 2011. En kontraktsvårds-
      utredning hade gjorts och det fanns ett förslag att påföljden skulle bestämmas till
      skyddstillsyn med föreskrift om särskild behandlingsplan (kontraktsvård). Det sak-
      nades emellertid en ansvarsförbindelse för vårdkostnaden. Enligt den frivårdsin-
      spektör som var närvarande var en sådan på gång och skulle beslutas inom kort.
      Beslut togs om att fortsätta förhandlingen en dryg vecka senare.
      Fortsatt huvudförhandling hölls på eftermiddagen fredagen den 2 december. Det
      fanns nu en ansvarsförbindelse för vårdkostnaden. Frivårdsinspektören redogjorde
      för vad den föreslagna kontraktsvården innebar och för sina kontakter med familje-
      hemmet. Hon uppgav även att avsikten var att om den tilltalade dömdes till
      kontraktsvård, och beslut meddelades att han i stället för att vara häktad omedelbart
      skulle omhändertas med stöd av 28 kap. 6 b § brottsbalken, så skulle hon omedelbart
      skjutsa honom till familjehemmet. Anledningen till att hon skulle göra det var bl.a.
      att det inte fanns någon annan möjlighet att få den tilltalade till familjehemmet redan
      på fredagen och att han således i annat fall skulle tvingas vara kvar i häktet ytterli-
      gare tid.
      Förhandlingen avslutades och parterna underrättades om att dom skulle avkunnas
      vid rättegångsdagens slut. Bakgrunden var att jag eventuellt skulle vara tvungen att
      ta en annan förhandling under eftermiddagen och det var osäkert om överläggningen
      skulle vara klar innan dess. Parterna underrättades även om att beslut i frågan om
      häktning och omedelbart omhändertagande skulle meddelas i samband med domen.
      Något beslut att häva häktningsbeslutet meddelades således inte i samband med för-
      handlingen. Däremot diskuterades, som framgår ovan, frågan om omedelbart om-
      händertagande vid en eventuell dom på kontraktsvård. Det kan nämnas att samtliga
      parter argumenterade för ett sådant omhändertagande vid en eventuell kontraktsvård.
      I samband med domen avkunnades beslutades att den tilltalade inte längre skulle
      vara häktad utan i stället omedelbart omhändertas med stöd av 28 kap. 6 b § brotts-
      balken till dess han överförts till Frivården Sollentuna. I den aktuella bestämmelsen
      anges att om den tilltalade är häktad i målet, så ska han i stället omhändertas till dess
      han överförts till det behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behandlings-
      planen. Syftet med bestämmelsen är i första hand att förhindra ett återfall i missbruk
      och därmed sammanhängande brottslig verksamhet innan den dömde kan påbörja
      den planerade behandlingen, samtidigt som ett behov av häktning inte kan anses
      föreligga när påföljden bestämts till skyddstillsyn (prop. 1991/92:109 s. 15). I moti-
      ven anförs även följande (s. 16).
      Strävan bör alltid vara att den kontraktsvårdsdömde skall kunna tas emot av
      vårdgivaren direkt efter domen. Omhändertagande bör ske endast i undantagsfall
      när det av trängande skäl inte är möjligt att omedelbart ta emot den dömde och det
      dessutom finns en påtaglig risk att den dömde inte kommer att inställa sig om han
      inte blir omhändertagen. Jag vill i sammanhanget betona att det även i framtiden
      skall vara huvudregel att även häktade förs direkt från förhandlingen till
      vårdgivaren när dom avkunnas omedelbart i anslutning till huvudförhandlingen.
                                                                         Dnr 3281-2012      Sid 3 (4)




       Mot denna bakgrund, och i syfte att möjliggöra ett så kort omhändertagande som
       möjligt, kom beslutet att få den utformningen att omhändertagandet skulle vara till
       dess den dömde överfördes till frivården (som hade möjlighet att föra honom direkt
       till familjehemmet) och inte det behandlingshem eller den vårdgivare som angavs i
       behandlingsplanen (vilket skulle ha inneburit att han fått vara kvar i häktet i vart fall
       till nästa dag). Även om åtgärden låg i linje med bestämmelsens syfte inser jag dock
       att den knappast täcks av dess ordalydelse. I domen borde därför i stället ha angetts
       att omhändertagandet skulle vara till dess den dömde överlämnades till behandlings-
       hemmet eller vårdgivaren, även om detta inneburit en längre tids omhändertagande.
       Möjligtvis som en följd av detta synes inte någon underrättelse om domen ha
       skickats till Skyddsvärnets familjevård, vilket skulle ha gjorts i enlighet med 14 §
       förordningen [1990:893] om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m.). Detta
       hade troligtvis inte hänt om det angetts att omhändertagandet skulle vara till dess
       överlämnande skett till vårdgivaren, varför det nog snarare kan ses som en olycklig
       följd av beslutets formulering än som en brist i domstolens rutiner. Även med den
       utformning beslutet fick borde jag dock ha säkerställt att underrättelse skickades till
       vårdgivaren.
BB anförde bl.a. följande.

───
Jag delar den bedömning som gjorts av både DD och CC att domslutet utformades på ett
olyckligt sätt. Jag instämmer även i vad de anfört om att domsbeviset rätteligen skulle ha
expedierats även till Skyddsvärnet. För att undvika att det inträffade upprepas kommer
tingsrätten att påminna all dömande personal om bestämmelsen i 14 § förordningen
(1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål m.m.

Rättslig reglering
I 28 kap. 6 b § brottsbalken anges att en domstol i samband med att en häktad per-
son döms till skyddstillsyn med föreskrift om särskild behandlingsplan, s.k.
kontraktsvård, har möjlighet att förordna att den dömde ska vara omhändertagen en
kortare tid i avvaktan på att planerad behandling inleds. Möjligheten att besluta om
omhändertagande är begränsad till de fall där den planerade vården förutsätter ett
boende hos vårdgivaren, t.ex. i ett behandlingshem eller ett familjehem (prop.
1991/92:109 s. 15). Beslutet om omhändertagande upphör automatiskt när den
dömde tas emot av vårdgivaren.

Enligt 14 § förordningen (1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål,
m.m. ska en domstol som dömer en tilltalad till skyddstillsyn med föreskrift om
särskild behandlingsplan skicka en underrättelse om domen till vårdgivaren. Detta
gäller dock endast om vårdgivaren i domen ålagts att anmäla misskötsamhet från
den dömdes sida till åklagaren och Kriminalvården.

Bedömning
Av utredningen framgår att tingsrätten avslutade förhandlingen med att parterna
underrättades om att dom skulle avkunnas vid rättegångsdagens slut. Tingsrätten
avkunnade domen senare samma dag i parternas utevaro. I domen bestämde tings-
rätten påföljden till skyddstillsyn i förening med s.k. kontraktsvård. Tingsrätten
förordnade också i domen att AA inte längre skulle vara häktad utan i stället
omedelbart omhändertas med stöd av 28 kap. 6 b § brottsbalken till dess han hade
överförts till Frivården Sollentuna. Tingsrätten sände samma dag en underrättelse
                                                                Dnr 3281-2012    Sid 4 (4)




om domen till Frivården Sollentuna. Däremot sände tingsrätten ingen underrättelse
till vårdgivaren, Skyddsvärnets familjevård.

Såväl DD som lagmannen vid tingsrätten har uppgett att domslutet under rubriken
”Häktning m.m.” fick en olycklig utformning då det angav att AA skulle
omhändertas med stöd av 28 kap. 6 b § brottsbalken till dess han hade överförts till
Frivården Sollentuna. Såsom redogjorts för ovan har domstolen endast en
möjlighet att förordna att den dömde ska vara omhändertagen till dess han eller hon
har överförts till det behandlingshem eller den vårdgivare som anges i behand-
lingsplanen. Att förordna på det sätt som DD gjorde är således inte lagligen
möjligt.

DD har förklarat domslutets utformning med att syftet var att möjliggöra ett så kort
omhändertagande som möjligt. Även med tanke på ett sådant syfte är det av
yttersta vikt att ett domslut är korrekt utformat så att inga tveksamheter kan råda
om att det är lagligt och möjligt att verkställa. Felaktigheter i domslut riskerar
därtill alltid att påverka allmänhetens förtroende för domstolsarbetet negativt.

DD borde således ha förvissat sig om att det han försökte uppnå med domslutet var
korrekt enligt lagstiftningen. Som DD själv har uppgett synes även hans felaktigt
utformade domslut ha lett till att en underrättelse om domen aldrig skickades till
berörd vårdgivare.

För dessa brister förtjänar DD kritik.

Ärendet avslutas.
