# Allvarlig kritik mot en särskild ledamot vid Förvaltningsrätten i Karlstad som var med och avgjorde ett mål om laglighetsprövning utan att ge till känna en omständighet som kunde antas utgöra jäv mot honom

JO 2018-06-13 dnr 331-2018

Webbversion BESLUT
                                                                          Datum                   Dnr                     Sid
                                                                          2018-06-13              331-2018               1 (6)
Justitieombudsmannen
Lars Lindström




                        Allvarlig kritik mot en särskild ledamot vid Förvaltningsrätten i
                        Karlstad som var med och avgjorde ett mål om laglighetsprövning
                        utan att ge till känna en omständighet som kunde antas utgöra jäv
                        mot honom


                          Beslutet i korthet: En särskild ledamot vid Förvaltningsrätten i Karlstad var med och
                          avgjorde ett mål om laglighetsprövning av ett kommunalt beslut. Ledamoten hade
                          tidigare befattat sig med den sak som beslutet gällde i egenskap av juridisk konsult åt
                          kommunen; han hade biträtt kommunen som motpart i målet bl.a. genom att författa
                          förslag till yttranden till förvaltningsrätten och Kammarrätten i Göteborg. Ledamoten
                          hade inte som lagen föreskriver självmant anmält att detta kunde antas innebära att
                          han var jävig innan han deltog i förvaltningsrättens nya prövning av målet.
                          JO uttalar i beslutet att det var uppenbart att ledamotens tidigare befattning med
                          saken kunde antas innebära att han var jävig och att han var skyldig att ge det till
                          känna. Ledamoten får allvarlig kritik av JO för att han inte gjorde det.

## Anmälan

Som ombud för AA anmälde BB den särskilda ledamoten CC vid
                        Förvaltningsrätten i Karlstad för domarjäv och påstod följande:

                                CC har som särskild ledamot dömt i ett mål om laglighetsprövning mot
                                Hammarö kommun samtidigt som han i samma mål även biträtt kommunen med
                                rättslig rådgivning samt för kommunen upprättat underlag till rättegångsskrifter
                                som inlämnats i målet.

## Utredning

Ingivna och inhämtade handlingar
                        JO hämtade in dagboksblad och samtliga handlingar i förvaltningsrättens
                        mål (…) och (…) (handlingarna i det senare målet inkluderade även
                        Kammarrätten i Göteborgs handlingar i mål (…)). Av dessa handlingar, och av
                        de bilagor som hade fogats till anmälan, framgick bl.a. följande:




 Riksdagens ombudsmän                          E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                     Telefon:       08-786 51 00
 103 26 Stockholm                              Texttelefon:   020-600 600
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4 A              Fax:           08-21 65 58                                    www.jo.se
                                                                          Dnr 331-2018       Sid 2 (6)




I en dom den 12 oktober 2015 i ett mål om laglighetsprövning avslog
förvaltningsrätten (en rådman och två särskilda ledamöter) AA:s överklagande
av Kommunstyrelsen i Hammarö kommuns beslut den 11 november 2014. Efter
det att AA överklagade förvaltningsrättens dom upphävde kammarrätten den 21
december 2016 domen och visade målet åter till förvaltningsrätten för en ny
prövning. Förvaltningsrätten återupptog därefter handläggningen av målet. Den
6 december 2017 meddelade förvaltningsrätten (assessorn DD och två särskilda
ledamöter, varav den ena var CC) en dom i målet. Genom domen biföll
förvaltningsrätten överklagandet och upphävde det kommunala beslutet.

I en artikel med rubriken Domaren var jävig: satt på flera stolar, som
publicerades i Värmlands folkblad den 9 december 2017 angavs bl.a. följande:

      Tidigare stadsjuristen i Karlstad, CC, var en av dem som dömde i ärendet där Hammarö
      kommun konstaterades ha brutit mot lagen. Samtidigt var han kommunens juridiska
      rådgivare i samma ärende.

      Inte anmält jäv
      –––
      – Det är riktigt och det är absolut inte bra. Jag kan bara beklaga att det blev så
      här. Enligt min bedömning är det här jäv, säger DD, assessor i målet.
      Enligt DD är det upp till ledamöterna själva att anmäla jäv, vilket CC alltså inte
      gjort.
      – Nej. I det sammanträdet vi hade inför det här målet så förde han inte fram
      något jäv, utan det kom till min kännedom först nu. Hade jag vetat om det så kan
      jag säga att han inte hade fått döma i det här fallet.
      Har du pratat med CC om detta?
      – Det har jag gjort och han har bekräftat att han har haft uppdrag för kommunens
      räkning och han bekräftar även att han inte sagt någonting om detta.
      Vad säger du om det?
      – Det är beklagligt.
      CC själv har avböjt att låta sig intervjuas per telefon men i ett sms skriver han:
      ”Mitt arbete åt Hammarö hade upphört så jag anser att jag inte längre var jävig.”
Inhämtade upplysningar och yttrande
JO uppmanade förvaltningsrätten att lämna upplysningar om och yttra sig över
handläggningen av mål (…). Remissvaret skulle särskilt belysa hur
handläggningen hade förhållit sig till 41 § förvaltningsprocesslagen (1971:291),
FPL, som hänvisar till bl.a. 4 kap. 13–15 §§ rättegångsbalken, RB.

Förvaltningsrätten (lagmannen EE) lämnade ett remissvar – till vilket det
bifogades underyttranden från DD och från CC, som redovisas längre ned –
med följande innehåll:

      Inledningsvis vill jag framhålla att jag delar DD:s bedömning att CC var jävig i
      målet på grund av vad som framkommit om att han tidigare haft ett
      konsultuppdrag som juridisk rådgivare åt Hammarö kommun och i denna
      egenskap varit involverad i det ärende som målet gäller. Dessa förhållanden
      utgör sådana särskilda omständigheter som är ägnade att rubba förtroendet till
      CC:s opartiskhet i målet. Det är självfallet djupt beklagligt att han trots det
      deltagit i handläggningen av det.
      Särskilda ledamöter ska ha god kännedom om kommunal verksamhet och det är
      med tanke på den begränsade krets som innehar denna kompetens inte ovanligt
                                                                          Dnr 331-2018         Sid 3 (6)




      att de har eller har haft anställning hos eller uppdrag i en kommun inom
      förvaltningsrättens domsaga. Eftersom det därmed finns en stor risk för jäv är det
      också självklart att de särskilda ledamöterna, när de inleder sin tjänstgöring vid
      förvaltningsrätten, informeras om vad som gäller i jävsfrågor och om
      skyldigheten att självmant ge tillkänna omständigheter som kan antas utgöra jäv.
      Lika självklart är det att rättens ordförande förhör sig om möjlig jävsproblematik
      för de ledamöter som deltar i ett avgörande.
      CC har mångårig tjänstgöring som särskild ledamot i förvaltningsrätten. Jag kan
      dock konstatera att de särskilda omständigheter som har gjort honom jävig att
      handlägga det aktuella målet var helt okända för såväl domstolen som rättens
      ordförande vid tiden för målets handläggning. Det fanns inte heller i målet något
      som tydde på att CC på något sätt skulle ha varit involverad i kommunens
      hantering av ärendet, och jag vill i sammanhanget hänvisa till DD:s eget
      yttrande.
      Det är varje domares eget ansvar att självmant ge till känna omständigheter som
      kan antas utgöra jäv i målen. CC borde själv ha förstått det olämpliga i att delta i
      handläggningen av målet på grund av sin tidigare befattning med ärendet för
      kommunens räkning, och han borde också ha anmält detta till rättens ordförande
      i enlighet med 41 § FPL och 4 kap. 14 § första stycket RB. Genom att han inte
      självmant tog upp frågan om jäv med rättens ordförande anser jag att han brustit
      i sina skyldigheter.
      DD var som rättens ordförande ansvarig för hanteringen av frågan om någon av
      rättens ledamöter var jävig. Vad gäller frågan om hon gjort vad som kan krävas
      av henne för att undvika en jävssituation kan jag bara konstatera att det av CC:s
      eget yttrande framgår att han inte själv ansåg sig jävig i målet och att han
      beklagar att han inte tog upp saken med rättens övriga ledamöter.
DD:s underyttrande hade bl.a. följande innehåll:

      Sammanträde med särskilda ledamöter hölls i det aktuella målet den 8 november
      2017 med bl.a. CC. Då jag inte tidigare träffat CC och den andra särskilda
      ledamoten presenterade vi oss för varandra. CC nämnde då att han tidigare hade
      arbetat som kommunjurist i Karlstads kommun men inte något om att han
      tidigare hade biträtt Hammarö kommun i det aktuella ärendet, vilket jag inte
      kände till. Det framgår inte heller av inlagorna i de tidigare målen att CC bistått
      kommunen i frågan. Om jag hade vetat att han gjort det, hade jag ansett honom
      vara jävig i målet. Att han, trots att han var jävig, fick döma i målet är beklagligt.
      Det är dock enligt 4 kap. 14 § RB varje domares eget ansvar att självmant ge till
      känna omständigheter som kan antas utgöra jäv i målen.
CC:s underyttrande hade bl.a. följande innehåll (tre bilagor och en hänvisning
till dessa bilagor här utelämnade):
      Det finns ett fåtal av kommunerna i Värmland som har en egen kommunjurist.
      Även tillgången i övrigt i Värmland på kommunalrättsligt kunniga jurister är
      mycket begränsad. När jag 2009 gick i pension från min anställning som förste
      stadsjurist i Karlstad fick jag förfrågan från några kommuner om jag på
      konsultbasis kunde hjälpa till med juridiska frågor. Bl.a. från Hammarö
      kommun. Vi träffade en överenskommelse om att jag fem timmar/vecka skulle
      stå till förfogande. Med en så begränsad tid kunde min hjälp endast omfatta en
      formell granskning av vissa ärenden och kortfattad muntlig rådgivning. En
      djupare analys fanns inte möjlighet till. Eftersom kommunen är en politiskt styrd
      organisation fanns ofta olika uppfattningar i enskilda frågor. Då jag skulle
      biträda både majoritet och opposition var jag mycket angelägen om att vara strikt
      formell och inte redovisa någon egen personlig uppfattning. Jag tog därför inte
      ställning utan höll mig till att redovisa rättsläget för de handlingar som jag fick
      del av. Mitt avtal med Hammarö kommun upphörde den sista december 2015
      men med att slutföra […]ärendet i januari 2016.
      Det aktuella ärendet gällande det kommunala bolaget […] var mycket
      kontroversiellt mellan de politiska blocken. Jag skrev här tre tjänsteskrivelser där
                                                                          Dnr 331-2018    Sid 4 (6)




      jag inte tog ställning utan redovisade rättsläget. Skrivelsernas inriktning var i
      enlighet med de direktiv som jag erhållit.
      I december 2017 togs målet upp på nytt i förvaltningsrätten och jag deltog. Jag
      prövade ingående om jag skulle anses jävig. Jag kom fram till att jag inte var
      jävig då
       Jag i Hammarö kommun inte hade tagit ställning i sak utan enbart redovisat
        gällande lag i kommunallagen.
       Jag inte deltagit i någon muntlig redovisning för kommunstyrelsen.
       Jag inte varit kommunens ombud och
       Att lång tid förflutit sedan jag var i kontakt med den aktuella frågan och mitt
        engagemang i kommunen hade upphört för nästan två år sedan.
      Jag beklagar att jag inte informerade rättens övriga ledamöter om mitt
      ställningstagande så jävsfrågan blev inte formellt prövad.
      Jag anser fortfarande att jag inte var jävig enligt RB 4 kap. 13 § som
      förvaltningsprocesslagen hänvisar till.
Som ombud för AA kommenterade BB remissvaret med bilagor. Han förde
också fram nya klagomål om domarjäv mot CC.

Rättslig reglering
En förvaltningsrätt är som huvudregel domför med en lagfaren domare och tre
nämndemän. Ett av undantagen är att förvaltningsrätten vid behandling av mål
om laglighetsprövning ska bestå av en lagfaren ledamot och två särskilda
ledamöter. Dessa ledamöter ska ha god kännedom om kommunal verksamhet
(17–17 b §§ lagen [1971:289] om allmänna förvaltningsdomstolar, LAF). Den
som tjänstgör som särskild ledamot ska ha avlagt domared (28 § andra stycket
LAF). Den särskilda sammansättningen i mål om laglighetsprövning motiveras
av att det för bedömningen av dessa mål, utöver rent kommunalrättsliga
kunskaper, även krävs en god kännedom om kommunala förhållanden i
allmänhet.

En av statsskickets grunder är att domstolarna i sin verksamhet ska beakta allas
likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet (1 kap. 9 §
regeringsformen). För att garantera denna objektivitetsprincip finns regler om
jäv.

För den som handlägger förvaltningsrättsliga mål inklusive mål om
laglighetsprövning gäller bestämmelserna i 4 kap. RB om jäv mot domare
(41 § FPL). Bestämmelserna gäller alltså alla som medverkar i handläggningen
av ett mål, dvs. juristdomare, nämndemän, särskilda ledamöter, föredragande
m.fl. En sådan person kan vara jävig att handlägga ett mål av flera olika
anledningar, bl.a.
 om han eller hon i saken som ombud har fört en parts talan eller har biträtt
   en part eller vittnat eller varit sakkunnig (4 kap. 13 § 9 RB), eller
 om det, enligt den s.k. generalklausulen, annars finns någon särskild
   omständighet som är ägnad att rubba förtroendet för hans eller hennes
   opartiskhet i målet (4 kap. 13 § 10 RB).

Vid bedömningen av om det är fråga om jäv enligt generalklausulen är det
avgörande inte om domaren uppfattar sig som jävig eller inte, utan om det finns
någon omständighet som utåt sett ger anledning att ifrågasätta domarens
                                                                    Dnr 331-2018       Sid 5 (6)




medverkan. Det finns många situationer när man säkerligen kan utgå från att en
domare hanterar målet på ett professionellt sätt och inte låter sig påverkas av
olika kopplingar till saken eller parterna, men där domaren ändå bör anses vara
jävig med hänsyn till hur situationen kan uppfattas av parter och utomstående.
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 1981 s. 1205 uttalat att jävsreglerna
syftar till att skydda rättskipningens objektiva handhavande och att det är
angeläget att reglerna tillämpas på ett sådant sätt att en domare som omfattas av
en jävsregel inte får delta i en rättegång även om det i det särskilda fallet saknas
anledning att anta att han eller hon vid handläggningen eller avgörandet av
målet skulle låta sig påverkas av sitt förhållande till den ena parten. Samma
synsätt kan anläggas när det gäller förvaltningsprocessen (se t.ex. Wennergren,
Bertil och von Essen, Ulrik, Förvaltningsprocesslagen m.m.: En kommentar,
6 uppl., s. 502, samt JO 2014/15 s. 314, dnr 772-2013, med där gjorda
hänvisningar).

En domstol är skyldig att – oavsett om någon part framställer en invändning om
jäv – vara uppmärksam på om det finns anledning till jäv mot någon av dess
ledamöter (se t.ex. Fitger, Peter m.fl., Rättegångsbalken, del 1, supplement 78
i april 2015, s. 4:35). Om en domare vet att det finns en omständighet som kan
antas utgöra jäv mot honom eller henne är han eller hon skyldig att självmant ge
det till känna (4 kap. 14 § första stycket RB). En domare som vet med sig att jäv
mot honom eller henne föreligger bör givetvis redan från början avhålla sig från
att delta i handläggningen av målet (se t.ex. anförd sida).

Sedan en fråga om jäv mot en domare har väckts, får han eller hon endast vidta
sådana åtgärder i målet som inte utan synnerlig olägenhet kan skjutas upp och
som inte innefattar ett avgörande av målet (4 kap. 15 § första stycket RB). Vid
prövningen av själva jävsfrågan får domaren inte delta, annat än om rätten inte
är domför utan honom eller henne och en annan domare inte utan tidsutdräkt
kan ingå i rätten (4 kap. 15 § tredje stycket RB).

Bedömning
I ett mål om laglighetsprövning vid Förvaltningsrätten i Karlstad hade AA
överklagat ett beslut av Kommunstyrelsen i Hammarö kommun, och kommunen
var hans motpart i målet. Förvaltningsrätten avslog hans överklagande. AA
överklagade förvaltningsrättens dom till Kammarrätten i Göteborg. Under
förvaltningsdomstolarnas handläggning av målen hade CC ett uppdrag som
juridisk konsult åt kommunen. Bland annat författade han förslag till
kommunens yttranden i målen. Kammarrätten upphävde sedermera
förvaltningsrättens dom och visade målet åter till förvaltningsrätten för en ny
prövning. Vid förvaltningsrättens nya prövning var CC, som då inte längre hade
något uppdrag åt kommunen, med som särskild ledamot i rätten och avgjorde
målet utan att självmant ge till känna att hans tidigare förehavanden kunde antas
utgöra jäv mot honom.

När CC var med och avgjorde det återförvisade målet hade han alltså tidigare
befattat sig med den sak som det kommunala beslutet gällde och även biträtt
kommunen som motpart, innan målet återförvisades till förvaltningsrätten för
                                                                    Dnr 331-2018       Sid 6 (6)




den nya prövning som han deltog i. Även om CC inte själv ansåg – och
fortfarande inte anser – att han var jävig att handlägga det återförvisade målet,
står det mot denna bakgrund klart att förtroendet för hans opartiskhet i målet på
objektiva grunder kunde ifrågasättas. Det var uppenbart att CC:s tidigare
befattning med saken kunde antas innebära att han var jävig. Han var därför
skyldig att ge det till känna. CC förtjänar allvarlig kritik för att han inte gjorde
det.

Det som i övrigt har förekommit i ärendet ger inte anledning till några
ytterligare åtgärder eller uttalanden från min sida.

Ärendet avslutas.
