# Kritik mot Polismyndigheten i Västernorrlands län för handläggningen av en begäran om att få ut handlingar och för bristande dokumentation av förhör

JO 2007-09-28 dnr 3322-2006

BESLUT
                                                                      Datum             Dnr                   Sid
                                                                      2007-09-28        3322-2006            1 (8)
Chefsjustitieombudsmannen
Mats Melin




                        Kritik mot Polismyndigheten i Västernorrlands län för handläggningen
                        av en begäran om att få ut handlingar och för bristande dokumentation
                        av förhör

## Anmälan

AA framförde i en anmälan till JO klagomål mot Polismyndigheten i Väster-
                        norrlands län med anledning av handläggningen av en begäran om att få ta del av
                        ett videoinspelat förhör. Hon anförde bl.a. följande.

                        I en förundersökning om misshandel hölls ett förhör med hennes son. Förhöret
                        spelades in på video. Hon vände sig till polismyndigheten den 27 maj 2006 och
                        hörde om hon kunde få ta del av en utskrift av förhöret. Efter en tid fick hon ett
                        beslut undertecknat av poliskommissarien BB. Enligt beslutet fick hon inte ta del
                        av handlingarna i de aktuella ärendena, eftersom förundersökningen fortfarande
                        pågick. Hon kontaktade BB och upplyste honom om att åklagare lagt ned för-
                        undersökningen. Han sa då att han inte hade tid med ”sånt här” och att hon, om hon
                        ville se videobandet, fick vänta till hösten.

                        Den 22 juni 2006 skrev hennes ombud i en vårdnadsprocess till polismyndigheten
                        och bad om att få del av handlingarna. Ombudet fick inte något svar och när denne
                        några dagar senare kontaktade polisen upplyste BB att det nu var registrerat att
                        förundersökningen var nedlagd och att handlingarna skulle kunna avhämtas i polis-
                        stationens reception om AA gav in en ny ansökan. När hon skulle hämta hand-
                        lingarna i receptionen fanns dock endast en kopia av anmälan i ärendet.

                        Hon kontaktade därför BB på nytt, varvid han efter en stunds diskuterande lovade
                        att handlingarna skulle finnas att avhämta i receptionen. De handlingar
                        hon därefter erhöll innehöll emellertid inte någon utskrift av förhöret med hennes
                        son. Hon gav då omedelbart in en skrivelse i vilken hon begärde att få besked om
                        hon kunde få se det inspelade videoförhöret på polisstationen och vad det kostade
                        att få en kopia av förhöret. Kriminalkommissarien CC kontaktade henne där
                        efter och meddelade att det inte fanns något nedtecknat förhör eller någon video-
                        inspelning i ärendet.




 Riksdagens ombudsmän                      E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                 Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                          Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4            Fax:           08-21 65 58                            www.jo.se
                                                                      Dnr 3322-2006   Sid 2 (8)



Utredning
Handlingarna i polismyndighetens ärenden K7861-06 och K7862-06 samt AA-187-
3597/06, AA-187-4102/06 och AA-187-4218/06 granskades. Vidare granskades
innehållet på en DVD-skiva i ärende K7861-06.

Av handlingarna framkom bl.a. följande.

Ärendena K7861-06 och K7862-06 avsåg ofredande. Målsägande i det först-
nämnda ärendet var en tioårig pojke, DD. I en promemoria upprättad den 18 april
2006 hade antecknats vissa uppgifter som DD lämnat. Uppgifterna angavs avse
”Hemmaförhållandena på X-vägen”. I slutredovisningsuppgiften den 21 augusti
2006 antecknades ”1 st. cd arkiverad i separat kartong”. DVD-skivan innehöll ett
förhör med DD den 27 april 2006. Åklagare beslutade den 24 maj 2006 att lägga
ned förundersökningen i båda ärendena.

Enligt en tjänsteanteckning, som diariefördes vid polismyndigheten den 1 juni
2006, kontaktade AA myndigheten den 31 maj 2006 och bad att få ”kopior” i ett
antal ärenden, däribland K7861-06 och K7862-06, samt i ärende K7861-06 även en
kopia av ett videoband. På handlingen fanns en handskriven notering; ”Nedl av åkl
enl AA”. Det framgick inte vem som hade gjort tjänsteanteckningen eller den därpå
tecknade handskrivna noteringen.

Den 14 juni 2006 beslutade BB (chef för utredningsenheten) att inte lämna ut
handlingar i ärendena K7861-06 och K7862-06 med motiveringen att ärendena var
öppna och att det därför rådde förundersökningssekretess. I en skrift, som diarie-
fördes vid polismyndigheten den 26 juni 2006, begärde AA, med hänvisning till att
hon fått vetskap om att förundersökningen var nedlagd, på nytt att få kopia av
handlingarna i ärendena. BB antecknade i en tjänsteanteckning samma dag
”handlingar utlämnade”. Den 29 juni 2006 kom AA in med en ny skrift till
polismyndigheten enligt vilken hon bl.a. begärde skriftligt besked om när hon
kunde få titta på den videoinspelning som gjordes vid förhöret med hennes son.
I en skrivelse från polismyndigheten, CC, den 30 juni 2006 angavs att några
videoförhör inte hade hållits och att polismyndigheten därför inte kunde ”bistå”
hennes begäran.

Anmälan remitterades till polismyndigheten för upplysningar och yttrande över vad
AA anfört i sin anmälan och på vilket sätt förhöret med sonen i ärende K786106
hade dokumenterats samt över dokumentationen av det förhör som syntes ha hållits
med pojken den 18 april 2006 (handling rubricerad PM).

Polismyndigheten (länspolismästaren EE) kom in med ett yttrande till vilket hade
fogats upplysningar från BB och polisinspektören FF (dennes upplysningar
redovisas under JO:s bedömning i det följande).

BB upplyste följande.

      Jag tillskrev AA 2006-06-14 ett beslut rörande 4 st. ärenden.
      Vad jag minns av ärendet så hade AA innan tillskrivit myndigheten och begärt att få
      ta del av dessa ärenden. När jag kontrollerade i RAR-systemet kunde jag konstatera
                                                                       Dnr 3322-2006     Sid 3 (8)



      att två av dessa ärenden K7861-06 samt K7862-06 låg på en annan enhet samt att
      förundersökning pågick. Avseende de två andra ärendena låg dessa på NÄPOSVL
      och förundersökningen var nedlagd av åklagare. Med anledning av detta skrev jag
      ovan nämnda skrivelse till AA.
      Jag kan nu efter att ha kontrollerat myndighetens tjänsteföreskrift 187-1 konstatera
      att eftersom jag inte hade vård över vissa delar av materialet, kunde jag inte lämna ut
      dessa. Samt att jag i originalet i min skrivelse inte angav korrekt besvärshänvisning.
      Efter en tid kontaktade åter AA undertecknad och ville ta del av handlingarna
      i samma ärenden. Då jag vid detta tillfälle kontrollerade ärendena kunde jag kon-
      statera att samtliga var nedlagda av åklagare. Jag meddelade AA muntligen att det
      gick bra att hämta ut handlingarna.
      Efter ytterligare en tid vill jag minnas att AA:s juridiska ombud kontaktade mig och
      påpekade att samtliga handlingar ej hade funnits med vid utlämnandet. Med an-
      ledning av detta kontrollerade jag vilka handlingar jag hade tillgång till/vård över
      och såg till att dessa fanns att hämta.
      Jag gjorde någon form av tjänsteanteckning över dessa samtal och utlämningar men
      kan i skrivande stund tyvärr inte lokalisera dessa.
      När jag nu har kontrollerat hanteringen av ärendena i RAR så kan man se att beslutet
      att nedlägga ärendena K7861-06 samt K7862-06 fattades av åklagaren 2006-05-24.
      Det vill säga innan jag skrev mitt beslut till AA.
      Men vid ytterligare kontroll konstaterar jag att beslutet fördes in i RAR 2006-06-19,
      det vill säga 5 dagar efter mitt beslut.
Polismyndigheten anförde följande.

      Saken
      AA har uppgivit att hon i det aktuella ärendet kontaktade polismyndigheten första
      gången den 27 maj 2006, då hon ringde för att få ta del av utskrifter och
      videoinspelning av förhör med sonen DD. Någon dokumentation av ett sådant
      telefonsamtal finns inte. Däremot har polismyndigheten den 1 juni 2006 diariefört
      (AA-187-3597/06) en begäran från henne om kopior av handlingar i fyra angivna
      ärenden. Av en tjänsteanteckning framgår att hon ringt till polismyndigheten den
      31 maj 2006 och begärt kopior av handlingarna, inklusive videoförhöret. Tjänste-
      anteckningen är inte undertecknad och det framgår inte vem som tagit emot telefon-
      samtalet hos polismyndigheten.
      AA:s begäran handlades av chefen för utredningsenheten vid Sundsvalls
      närpolisområde, poliskommissarie BB, som i egenskap av förundersökningsledare
      ansvarade för vården av handlingarna. Han beslutade den 14 juni 2006 att lämna ut
      handlingar i två av ärendena och avslog framställningen i övrigt (K7861 och K7862-
      06).
      I en odaterad skrivelse, som diariefördes hos polismyndigheten den 26 juni 2006
      (AA-187-4102/06) kom AA in med en ny begäran om att få ut handlingarna i
      K7861-06 och K7862-06. Av en tjänsteanteckning gjord av BB framgår att
      handlingar i dessa ärenden utlämnades till henne samma dag.
      I en skrivelse den 27 juni 2006, som diariefördes hos polismyndigheten den 29
      juni 2006 (AA-187-4218/06) kom AA in med en begäran om att få ta del av
      en videoinspelning av förhör med sonen DD. I skrivelse den 30 juni 2006 meddelade
      polismyndigheten genom biträdande chefen för kriminalpolisen, kriminal-
      kommissarie CC, att det inte hållits något videoförhör med sonen.
      De begärda förhören med AA:s son DD har dokumenterats enligt följande:
      18 april 2006 (K7861-06) PM upprättad av polisassistent GG.
      27 april 2006 (K7862-06) Videoförhör hållet av kriminalinspektör FF.
                                                                       Dnr 3322-2006     Sid 4 (8)

## Polismyndighetens bedömning

Utöver bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och förvaltningslagen m.m.
      regleras polismyndighetens handläggning av ärenden om utlämnande av allmänna
      handlingar i lokala tjänsteföreskriften 187-1 – Tillämpning av sekretesslagen – samt
      myndighetens arbetsordning och delegationsordning. Polismyndigheten konstaterar
      att handläggningen av AA:s begäran inte handlagts enligt dessa föreskrifter
      och den är därför behäftad med brister. Enligt polismyndighetens uppfattning är
      dessa brister att hänföra till den mänskliga faktorn. Rutiner för handläggning och
      internkontroll finns och utbildning i offentlighetsprincipen och sekretesslagen har
      genomförts. Polismyndigheten har i det sammanhanget betonat betydelsen av
      dokumentation av vidtagna åtgärder och ett korrekt och rättssäkert bemötande av
      allmänheten. Dessa utbildningsinsatser kommer att fortsätta. Polismyndigheten gör
      följande bedömning i de olika ärendena:

      Ärende AA-187-3597/06
      Om AA:s uppgifter är riktiga ringde hon till polismyndigheten den 27 maj 2006, en
      lördag. Myndighetens registratorsfunktion är inte öppen på helger och den som hade
      hand om de begärda handlingarna var inte heller i tjänst. Trots det har det ålegat den
      som tog emot telefonsamtalet att dokumentera det och omedelbart skicka ärendet
      vidare till registrator.
      Som nämnts diarieförde polismyndigheten en begäran från AA den 1 juni 2006 efter
      ett telefonsamtal från henne som dokumenterades i en tjänsteanteckning daterad den
      31 maj 2006. Huruvida det är det påstådda telefonsamtalet den 27 maj som avses
      kan inte avgöras i efterhand. Tjänsteanteckningen saknar underskrift eller signatur,
      vilket naturligtvis inte är godtagbart.
      Poliskommissarie BB beslutade den 14 juni 2006 att lämna ut vissa handlingar och
      avslog framställningen i övrigt. Enligt lokala tjänsteföreskriften 187-1 p 2.1.1 är han
      inte behörig att handlägga ett ärende om det föreligger hinder mot utlämnande av
      handling eller uppgift. Han skulle därför omedelbart ha överlämnat ärendet till
      rättssekretariatet vid polismyndighetens stab. Även om han varit behörig har beslutet
      fattats för sent med hänsyn till skyndsamhetskravet i 2 kap 13 § andra stycket tryck-
      frihetsförordningen.
      Även i sak har beslutet brister. Av tjänsteanteckningen den 31 maj framgår att
      AA uppgivit att åklagare lagt ned den aktuella förundersökningen. BB,
      som åberopade att handlingarna inte var att anse som allmänna på grund av att
      förundersökning pågick vid tillfället, borde därför ha förvissat sig om att så var
      fallet, t ex genom muntlig kontakt med åklagare. Det har senare bekräftats att
      förundersökningen lades ned redan den 24 maj 2006. Nedläggningsbeslutet fördes
      dock in i polisens datoriserade anmälansrutin, det s.k. RAR-systemet, först den 19
      juni 2006.

      Ärende AA-187-4102/06
      AA:s begäran diariefördes den 26 juni 2006 och handlingar utlämnades av BB
      samma dag. Skyndsamhetskravet har därmed uppfyllts men det borde av beslutet ha
      framgått närmare vilka handlingar som utlämnades.

      Ärende AA-187-4218/06 – videoförhöret
      Handläggaren i ärende K 7861-06, kriminalinspektör FF vid kriminalpolisen, höll ett
      videoförhör med AA:s son DD den 27 april 2006. Förhöret spelades in på en dvd,
      som förvarades på FF:s tjänsterum men han har underlåtit att enligt gällande rutiner
      dokumentera förhöret i polisens datoriserade utredningssystem Dur-Två.
      Kriminalkommissarie CC saknade därför kännedom om videoförhöret när han tog
      ställning till AA:s framställning. Först när FF återkom efter en ledighet fick CC veta
      att ett videoförhör hade hållits med DD.
AA yttrade sig över remissvaret och anförde därvid bl.a. följande. Det är inte
endast vid de tillfällen som hon redogjort för i anmälan som hon varit i kontakt
med företrädare för polismyndigheten för att få ut videoförhöret. Hon har blivit
                                                                   Dnr 3322-2006   Sid 5 (8)



nonchalant och oförskämt bemött vid flera tillfällen. Hon har vid sina kontakter
med polisen alltid betonat att det var videoförhöret hon ville ha. Hon förstår inte
varför polismyndigheten delat upp hennes begäran i flera ärenden. Polismyndig-
heten beslutade den 1 december 2006 att avslå hennes begäran om att få ta del av
videoförhöret. Hon har överklagat beslutet till Kammarrätten i Sundsvall.

Från Kammarrätten i Sundsvall infordrades därefter ett beslut den 4 april 2007 i
mål nr 3518-06 genom vilket kammarrätten undanröjde polismyndighetens beslut
den 1 december 2006 och visade målet åter till myndigheten för ny handläggning.
Vidare infordrades kammarrättens dom den 2 augusti 2007 i mål nr 1550-07. Av
denna framgick att polismyndigheten den 11 april 2007 avslog AA:s begäran om
att få ta del av den aktuella videoinspelningen samt att kammarrätten avslog AA:s
överklagande av detta beslut.

Bedömning
Dokumentationen av förhören m.m.
Vid en förundersökning skall föras protokoll över vad som har förekommit av
betydelse för utredningen (23 kap. 21 § första stycket rättegångsbalken, RB). I
protokollet skall bl.a. antecknas utsagor av hörda personer (20 § andra stycket
förundersökningskungörelsen [1947:948, FUK]). I 22 § FUK föreskrivs bl.a. att
protokollet skall avfattas så, att det ger en trogen bild av vad som förekommit vid
förundersökningen av betydelse för målet samt att en utsaga skall, i de delar den
anses böra intas i protokollet, återges i så nära överensstämmelse som möjligt med
det talade ordet.

Enligt Rikspolisstyrelsens allmänna råd om förhör som spelats in på ljudband eller
videoband bör en ljud- eller videoupptagning av ett förhör skrivas ut, antingen i
sammanfattning eller i sin helhet. Om ett förhör bedöms vara utan betydelse för
utredningen, bör det i protokollet antecknas att förhöret har ägt rum och i korthet
anges varför det inte skrivits ut (FAP 400-1, punkt 2).

JO har i ett tidigare ärende (JO 1996/97 s. 75) gett uttryck för uppfattningen att det
som huvudregel bör gälla att förhör som spelats in på ljud- eller videoband skall
skrivas ut i sin helhet och att man endast kan avstå från att göra en fullständig
utskrift när det framstår som uppenbart att de uppgifter som har kommit fram vid
ett förhör saknar betydelse för utredningen. Detta uttalande ligger i linje med Riks-
polisstyrelsens nyss nämnda allmänna råd i saken.

Genom utredningen i ärendet har kommit fram att FF höll ett videoförhör med
AA:s son den 27 april 2006. Enligt FF:s i ärendet lämnade upplysningar
fick han, när han återkom från en ledighet, veta att AA begärt att få en utskrift av
eller att få titta på videoinspelningen av samtalet med DD men att det av
utredningssystemet Dur-Två inte framgått att något sådant hållits. FF uppgav
vidare bl.a. att förhöret med DD inte hade skrivits ut och att DVD-skivan fanns
på hans tjänsterum samt att han inte hade hunnit skriva någon promemoria om att
”videosamtalet” hållits. Han upplyste slutligen att det är vanligt att de ”video-
                                                                     Dnr 3322-2006     Sid 6 (8)



samtal”, som hålls i ärenden som inte leder till åtal, inte skrivs ut utan att det i
stället skrivs en kortare promemoria om att samtalet har ägt rum.

Det kan till en början konstateras att FF naturligtvis i omedelbar anslutning till
videoförhöret skulle ha ombesörjt att förhöret antingen skrevs ut i dess helhet eller,
om det framstod som uppenbart att de lämnade uppgifterna saknade betydelse för
utredningen, gjorde en notering om detta i akten. Jag vill härvid nämna att frågan
om hur ett förhör skall dokumenteras enligt punkt 3 i Rikspolisstyrelsens ovan
nämnda allmänna råd bör underställas förundersökningsledaren. Polismyndigheten
har också framhållit att FF, enligt gällande rutiner, borde ha dokumenterat förhöret
i utredningssystemet Dur-Två. Vidare borde DVD-skivan ha tillförts akten i
ärendet och inte förvarats på FF:s tjänsterum. Om FF hade handlat på nämnda sätt
skulle hans kollegor kunnat ge AA ett korrekt svar och t.ex. inte lämnat henne det
felaktiga beskedet att något förhör med pojken inte hade hållits.

Jag vill i sammanhanget också framhålla att det i ärenden som inte leder till åtal
inte är godtagbart att det regelmässigt inte sker någon utskrift av förhör som tagits
upp på video. I stället måste en bedömning göras i varje enskilt fall av förhörs-
uppgifternas betydelse för utredningen och det är, som framgått, endast i de fall där
det framstår som uppenbart att de uppgifter som kommit fram saknar betydelse för
utredningen som man kan avstå från att göra en utskrift.

Utredningen ger sedan vid handen att DD även hördes den 18 april 2006 och att de
då lämnade upplysningarna dokumenterades i en promemoria. Eftersom det
rätteligen var ett förhör med pojken borde detta givetvis också ha dokumenterats
som ett sådant.

AA:s begäran om att få ta del av handlingar i ärendet
I 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF) finns grundläggande bestämmelser om
allmänna handlingars offentlighet. I 2 kap. 13 § första stycket TF föreskrivs bl.a.
att den som önskar ta del av en allmän handling har rätt att mot fastställd avgift få
avskrift eller kopia av handlingen till den del den får lämnas ut samt att en sådan
begäran skall handläggas skyndsamt. Med handling förstås framställning i skrift
eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas
endast med tekniskt hjälpmedel (2 kap. 3 § första stycket TF).

Frågan om utlämnande av allmän handling prövas enligt 2 kap. 14 § TF av den
myndighet som förvarar handlingen. Svarar en viss befattningshavare vid myndig-
heten enligt arbetsordningen eller särskilt beslut för vård av handlingen, ankommer
det enligt 15 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen (1980:100) på honom att i första
hand pröva frågan om handlings utlämnande till enskild. Om en framställning om
att få ta del av en handling inte kan tillmötesgås fullt ut – uppgifter i handlingen
kanske omfattas av sekretess, handlingen kanske inte är allmän eller den inte finns
hos myndigheten – skall den som begär att få ut handlingen underrättas om detta.
Han skall också underrättas om att han kan begära att frågan hänskjuts till myndig-
heten och att ett beslut av myndigheten krävs för att ett avgörande skall kunna
överklagas.
                                                                   Dnr 3322-2006    Sid 7 (8)



AA har uppgett att hon första gången kontaktade polismyndigheten den 27 maj
2006 för att få del av en utskrift av förhöret. Någon dokumentation om detta har
inte återfunnits vid polismyndigheten. Utredningen har således inte kunnat bringa
någon klarhet i vilka kontakter AA haft med polismyndigheten före den 31 maj
2006. Ytterligare utredningsåtgärder synes inte meningsfulla i denna del.

Enligt en tjänsteanteckning diarieförd den 1 juni 2006 ringde AA i vart fall till
polismyndigheten den 31 maj 2006 för att få del av kopior av handlingar i vissa
ärenden och även en kopia av det aktuella videobandet. Som polismyndigheten
konstaterat borde denna tjänsteanteckning ha försetts med ett undertecknande eller
en signatur av den befattningshavare som tog emot begäran.

Först den 14 juni 2006 fattade BB beslut med anledning av AA:s begäran, varvid
denna till viss del avslogs med hänvisning till att aktuella förundersökningar
pågick, trots att så inte var fallet. Polismyndigheten har vidare upplyst att BB,
enligt den lokala tjänsteföreskriften, inte heller var behörig att handlägga ett ärende
om det föreligger hinder mot utlämnande av handling eller uppgift utan att ärendet
då rätteligen skall överlämnas till rättssekretariatet.

Som polismyndigheten anfört handlades AA:s begäran inte med den skyndsamhet
som krävs. Jag är också kritisk mot att BB fattade beslutet trots att han inte i alla
delar var behörig därtill. Inte minst som chef för utredningsenheten borde han ha
kännedom om den aktuella tjänsteföreskriften. Det är vidare anmärkningsvärt att
BB inför sitt beslut inte kontrollerade med åklagaren om förundersökningen var
nedlagd. Slutligen vill jag också erinra om att den som vägrar att lämna ut en
allmän handling enligt 15 kap. 6 § sekretesslagen är skyldig att underrätta sök-
anden om möjligheten att begära att frågan hänskjuts till myndigheten och att
beslut av myndigheten krävs för att ett avgörande skall kunna överklagas.

Sedan AA i en skrift den 26 juni 2006 på nytt begärde att få kopior av handlingarna
i ärendet, lämnade BB, enligt en anteckning samma dag, ut ”handlingar”. Vilka
handlingar som då lämnades ut framgår dock inte av anteckningen, vilket det
givetvis borde ha gjort. BB har härvid uppgett att han hade muntliga kontakter med
såväl AA som hennes ombud samt att han upprättade någon form av
tjänsteanteckning över dessa samtal, vilken han tyvärr inte kunnat lokalisera. Det är
naturligtvis inte godtagbart att en tjänsteanteckning inte kan återfinnas.

Därefter begärde AA i en skrift den 29 juni 2006 skriftligt besked om när hon
kunde få se den videoinspelning som gjordes vid förhöret med hennes son. CC
svarade påföljande dag felaktigt att något videoförhör inte hade hållits. Orsaken till
detta var, som framgått, att DVD-skivan inte hade tillförts akten och att akten inte
heller innehöll någon notering om att förhöret hållits. Det är därför i och för sig
förståeligt att CC inte kunde se att något förhör med AA:s son hade ägt rum i
ärendet. Någon kritik kan därför inte riktas mot honom för hans handläggning.
Däremot anser jag att någon företrädare för polismyndigheten i efterhand borde ha
kontaktat AA då det uppdagades att det efterfrågade förhöret faktiskt existerade.
                                                                 Dnr 3322-2006    Sid 8 (8)



Polismyndighetens bemötande av AA
Polismyndigheten har i sitt yttrande hit underlåtit att kommentera AA:s uppgifter
om bl.a. bristande respekt i bemötandet från kommissarien BB:s sida. Jag finner
det emellertid inte meningsfullt att utreda den saken vidare.

–––––

Sammanfattningsvis finner jag att handläggningen vid polismyndigheten har varit
behäftad med påtagliga brister och för detta förtjänar myndigheten kritik. Polis-
myndighetens hantering av ärendet ger ett i hög grad oprofessionellt intryck, bl.a.
därigenom att befattningshavare vid myndigheten inte synes ha haft klart för sig
vad som förekommit i ärendena. I stället har AA själv vid upprepade tillfällen fått
försöka övertyga polisen om att ett videoförhör med hennes son faktiskt hade
hållits. Det var också hon som informerade polisen om att åklagaren hade lagt ned
två förundersökningar.

Jag noterar att polismyndigheten har uppgett att vissa utbildningsåtgärder har
genomförts och även kommer att fortsätta.

Vad som i övrigt kommit fram i ärendet föranleder inte någon ytterligare åtgärd
eller något uttalande från min sida.

Ärendet avslutas.
