# Frågor om dels förfarandet vid ändringar av en kommunal myndighets beslut genom självrättelse, dels utrymmet för villkor i beslut om lov enligt plan- och bygglagen (1987:10, PBL)

JO 2002-06-05 dnr 3337-2001

## Beslut

BESLUT
                                                                       Datum               Dnr                    Sid
                                                                       2002-06-05          3337-2001             1 (6)
Justitieombudsmannen
Nils-Olof Berggren




                        Frågor om dels förfarandet vid ändringar av en kommunal myndighets
                        beslut genom självrättelse, dels utrymmet för villkor i beslut om lov
                        enligt plan- och bygglagen (1987:10, PBL)


                        JO Berggren inspekterade i oktober 2001 Byggnadsnämnden i Uppsala kommun.
                        De vid granskningen av nämndens protokoll m.m. gjorda iakttagelserna föranledde,
                        under skilda avsnitt i inspektionsprotokollet, bl.a. de uttalanden som framgår
                        nedan.

                        Rättelse av beslut
                        Byggnadsnämnden beslutade den 23 november 2000, § 615, att, enligt vad den
                        ursprungliga texten anger, med mindre avvikelse bevilja begärt bygglov, för
                        nybyggnad av carport med förråd. Som ”Motiv till mindre avvikelse” anges i
                        protokollet härvid följande. ”Enligt detaljplanen får garage förläggas i gräns mot
                        granntomt där byggnadsnämnden så finner lämpligt. Placeringen kan ej anses störa
                        eftersom – – – .” De i JO:s protokoll nu kursiverade orden är överstrukna, och på
                        ett utrymme bredvid i nämndens protokoll har för hand skrivits: ”Felskrivet. Ändrat
                        2000-11-05”, undertecknat av sekreteraren.

                        JO Berggren lät anteckna följande.

                        Enligt de här tillämpliga reglerna i 26 § (jfr 31 §) förvaltningslagen får ett beslut
                        som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndighetens eller någon
                        annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende, rättas av den myndighet som
                        har meddelat beslutet. Innan rättelse sker skall myndigheten ge den som är part
                        tillfälle att yttra sig, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild och
                        åtgärden inte är obehövlig.

                        Jag utgår från att vad som strukits var en uppenbar oriktighet till följd av det slags
                        förbiseende som anges i den nämnda bestämmelsen. Vidare torde det ha varit
                        obehövligt att höra parter i frågan.

                        Förfarandet i övrigt vid rättelsen är däremot inte godtagbart. Först bör därvidlag
                        konstateras att datum för ändringen i protokollet uppenbarligen är felskrivet; det är
                        ett tidigare än dagen för sammanträdet. Vad som är av mera principiellt intresse är




 Riksdagens ombudsmän                       E-post:        justitieombudsmannen@jo.se
 Box 16327                                  Telefon:       08-786 40 00
 103 26 Stockholm                           Texttelefon:   08-786 61 15
 Besök: Västra Trädgårdsgatan 4             Fax:           08-21 65 58                               www.jo.se
                                                                  Dnr 3337-2001   Sid 2 (6)




emellertid det förhållandet att det är nämndens sekreterare som undertecknat
anteckningen om ändring.

Rättelse av förbiseendefel skall i princip ske i samma ordning som gäller för det
ursprungliga beslutandet. Beroende på felets art får det dock anses möjligt att i en
del fall lätta på kravet att en rättelse måste beslutas vid ett kommande sammanträde
– vad nu gäller kommunala myndigheters beslut i ärenden som inte delegerats.

I avsaknad av en närmare reglering i förvaltningslagen på denna punkt, är det på
det område med kollektivt beslutsfattande som det här gäller naturligt att söka
utgångspunkter i kommunallagens regler om förfarandet i nämnder vid
protokollföring m.m. Enligt 6 kap. 30 § (jfr 11 kap. 3 § första stycket PBL) skall
därvidlag bestämmelserna för fullmäktige tillämpas. Dessa innehåller bl.a. följande
(5 kap. 57 och 60 §§). Vid sammanträdena skall protokoll föras på ordförandens
ansvar, och ett protokoll skall justeras senast fjorton dagar efter sammanträdet på
det sätt som fullmäktige har bestämt.

Att justera ett protokoll innebär att kontrollera riktigheten av detta samt att, efter
eventuella ändringar, intyga denna med sin namnteckning. Kontrollen avser vad
som har förevarit under sammanträdet. Någon anledning att därvidlag undanta
uppgifter om sakförhållandena i behandlade ärenden föreligger inte. En annan sak
är att justerare kan vara beroende av handläggande tjänstemäns medverkan i sådana
hänseenden. Detsamma gäller för övrigt sekreterare, vilka inte omfattas av den
uttryckliga regleringen i kommunallagen och är att anse som biträden åt
ordförande.

Som justerare anses ordföranden självskriven (prop. 1990/91:117 s. 193), utöver
den eller dem som särskilt utsetts för uppdraget.

Mot denna bakgrund bör det enligt min mening krävas att en rättelse av ett justerat
protokoll bestyrks av justerarna, om nu inte beslut i den frågan fattas vid ett
sammanträde (jfr Hilborn m.fl., Kommunallagen, upplaga år 2001, s. 266, ang.
fullmäktiges protokoll), vilket kan anses nödvändigt för rättelser som avser själva
innehållet i fattade beslut.

Denna hållning i fråga om formerna för rättelse vinner stöd av den närmare
reglering som finns på domstolarnas område. Enligt 36 § förordningen (1979:575)
om protokollföring m.m. vid de allmänna förvaltningsdomstolarna gäller sålunda
följande. Rättelse eller komplettering av en dom eller ett annat beslut enligt 32 §
förvaltningsprocesslagen (1971:291) skall antecknas av ordföranden på originalet
till domen eller beslutet eller, när beslutet har tagits in i ett protokoll, i detta
protokoll. I anteckningen skall dagen för rättelsen eller kompletteringen anges. En
motsvarande anteckning skall göras på utskrifter av domen eller beslutet om detta
kan ske. – Sådana åtgärder med berörda handlingar har förordats även beträffande
förvaltningsmyndigheternas handläggning av ärenden (Hellners och Malmqvist,
Nya förvaltningslagen med kommentarer, 5 u. 1999, s. 292).

Vid sammanträde den 8 mars 2001, § 131, beslutade nämnden att bevilja begärt
bygglov för vissa tillfälliga åtgärder och att ta ut avgift för handläggningen
                                                                    Dnr 3337-2001   Sid 3 (6)




(”bygglovavgift”) med 11 786 kr. I protokollet har detta belopp strukits och ett nytt
tillfogats, 5 890. Intill är för hand skrivet följande, daterat den 11 september samma
år och undertecknat av nämndens sekreterare: ”Enligt överenskommelse med sök.
2001-09-06 och [en bygglovsarkitekt]”

På förfrågan uppgav den handläggande arkitekten nu följande. Det senare
avgiftsbeloppet var resultatet av en omprövning som begärts av sökanden.
Ändringen gjordes efter en skälighetsbedömning som grundades på vad som i
protokollet berörts sålunda: ”Ärendet har föregåtts av flera separata tidsbegränsade
bygglov som utgått.” Den prövning som det nu beviljade lovet grundades på hade i
viss utsträckning redan gjorts i de tidigare ärenden, i vilka avgift tagits ut.

JO Berggren lät anteckna följande.

Den ändring av avgiftens belopp som här skedde – och som jag förutsätter hade
stöd i gällande taxa (jfr 11 kap. 5 § tredje stycket PBL) – avsåg inte något som kan
anses som ”skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende” (26 § förvaltningslagen). I
stället var ändringen en följd av en omprövning av det i frågan först fattade
beslutet. Som framgår av de bestämmelser härom som har meddelats i 27 §
förvaltningslagen, är det naturligtvis den beslutande myndigheten som svarar även
för en ändring.

Den lättnad i handläggningens former, som enligt det ovan anförda är tänkbar vid
rättelse av förbiseendefel, är utesluten vid ändring av beslut i samband med
omprövning. Förutsättningen för att någon tjänsteman, i stället för hela nämnden,
skall få besluta ändring är att en delegering ger behörighet att avgöra frågan (jfr 6
kap. 33-34 §§ kommunallagen och 11 kap. 3 § PBL).

Enligt åtminstone den delegationsordning som företeddes vid inspektionen (se ett
annat avsnitt i JO:s protokoll) var bara stadsbyggnadsdirektören delegat i fråga om
beslut om avgift av det här slaget.

Det har vid inspektionen inte framkommit att något senare beslut om avgiften
meddelades, vilket hade varit den korrekta handläggningen (jämte dokumentation
om vad sökanden hade tillfört ärendet). I så fall hade anteckningen i protokollet för
sammanträdet den 8 mars 2001 bort inskränkas till att hänvisa till detta.

Vid sammanträde den 18 januari 2001, § 24, beslutade nämnden att meddela ett
positivt förhandsbesked för nybyggnad av ”två enbostadshus på tilltänkta tomter på
Jälla – – –”. Enligt uppgifter i slutet av paragrafen beslöts om avgift enligt följande,
med ett handskrivet tillägg, som här kursiverats.

Avgift: 5.712 kronor / tomt = 11.424:-                        2001-01-25

Faktura utsändes separat.                                     [Sekreterarens namn]

Enligt uppgifterna på första sidan av protokollet för detta sammanträde hade
justering ägt rum samma dag som det hölls, för övrigt i likhet med vad som skett
med andra vid inspektionen genomgångna protokoll.
                                                                   Dnr 3337-2001    Sid 4 (6)




JO Berggren lät anteckna följande.

Vad tillägget närmare bestämt innebär framstår som oklart. Detta är i sig
naturligtvis otillfredsställande.

Nu tillgängliga uppgifter medger inte någon bedömning av vad ändringen i det
justerade protokollet berodde på. Av vad jag anfört i de ovan angivna fallen följer
emellertid att den rättelse eller den ändring av vilken avgift som skulle påföras inte
skett på ett godtagbart sätt.

Vid sammanträde den 20 december 2000, § 679, förelåg enligt rubriken i
protokollet ett ärende om ”Hänskjutande enligt Fastighetsbildningslagen 4 kap 25a
FBL angående klyvning”. Siffran 4 är skriven för hand ovanpå en maskinskriven
siffra som knappast kan tydas. I marginalen bredvid denna rad är två bokstäver
skrivna för hand, antagligen som initialer för ett personnamn. De överensstämmer
inte med någon av deras som i protokollet (nederst på sidan) angetts som
”Justerandens sign”. Något särskilt datum för ändringen är inte angivet.

Beslutet i ärendet blev att nämnden ”tillstyrker delning” av fastigheten i fråga.
(Denna i ärendet använda formulering i och för sig tas upp i ett annat avsnitt i JO:s
protokoll.) Någon hänvisning till författning återkommer inte i beslutet.

JO Berggren lät anteckna följande.

Det kan här antas röra sig om ett skrivfel som fått rättas enligt 26 §
förvaltningslagen. Jag hänvisar till vad jag anfört beträffande det ovan först
angivna fallet. Därav följer att rättelsen inte utförts på ett riktigt sätt. Här måste
dock tilläggas följande. En ändring skall utföras så att den äldre lydelsen kan läsas.
Den skall dateras. I stället för justerarnas signaturer har här skrivits något som inte
kan knytas till någons namn utan tillgång till uppgifter på annat håll inom nämnden
och dess organisation.

Villkor, oförenliga med handläggning enligt PBL
Ärendet 2001, § 87, avsåg nybyggnad av transformatorstation. Byggnadsnämnden
beslutade att bevilja bygglov och att enligt 7 kap. 18 § miljöbalken meddela
dispens från byggnadsförbud inom strandskyddsområde. Nämnden angav skäl för
dispensen och lämnade upplysningar om lovets giltighetstid.

Därutöver innehåller protokollet i ärendet bl.a. följande.

Villkor
Markägarens tillstånd krävs.

Grannens medgivande för byggnation nära tomtgräns.

JO Berggren lät anteckna följande.

I ett beslut, varigenom lov lämnas, skall anges lovets giltighetstid samt de villkor
och upplysningar i övrigt som behövs (8 kap. 26 § PBL). Det är underförstått att
bara villkor ”som har stöd i PBL” kan uppställas (prop. 1985/86:1 s. 738).
                                                                    Dnr 3337-2001   Sid 5 (6)




Krav på tillstånd av markägaren torde inte kunna knytas till den byggnadsrättsliga
regleringen i PBL – eller, för den delen, utgöra en riktig tillämpning av miljöbalken
i fråga om dispens. Om nämnden vill erinra om de förutsättningar för en åtgärd
som gäller enligt annan lag, t.ex. civilrättsligt, skall det rubriceras som eller annars
framgå att det bara är upplysningar.

Av uppgifterna i protokollet framgår inte på vilket sätt grannes medgivande för
byggande ”nära tomtgräns” skulle ha betydelse enligt PBL. Att berörda grannar
medger byggnadsåtgärder av visst slag har visserligen enligt 8 kap. 4 och 5 §§ PBL
en verkan, nämligen i fråga om bygglovsplikt. Men det sker då primärt utom ramen
för något ärende hos byggnadsnämnden.

Grannars – sakägares – inställning till byggnadsföretag har emellertid på det hela
taget betydelse vid prövning av frågor enligt PBL. Därvid skall nämligen både
allmänna och enskilda intressen beaktas, om inte annat är särskilt föreskrivet (1
kap. 5 § PBL).

Av intresse nu är närmast de regler om krav på byggnader som anges i 3 kap. 2 §
PBL. Enligt dem skall byggnader placeras och utformas så att de eller deras
avsedda användning bl.a. inte medför fara eller olägenheter för omgivningen. Att
prövningen härvidlag skall ske genom utredning på vanligt sätt, där grannar bereds
tillfälle att yttra sig och nämnden, på grundval av vad som då kommer fram, genom
avgörandet av ärendet bestämmer bl.a. vilken placering som godtas, framgår av
reglerna om handläggning av lov- och andra tillståndsärenden. De avser
kommunikation med sakägare m.fl. i bl.a. de fallen att åtgärden i fråga strider mot
detaljplan eller skall utföras utanför detaljplan (8 kap. 22 § första och andra
styckena samt 34 § fjärde stycket PBL. Se även 17 kap. 4 § tredje stycket PBL och
39 § i den i övrigt upphävda byggnadsstadgan, 1959:612, om ett i lagen,
beträffande avstånd mot granntomt, speciellt reglerat fall, nämligen åtgärder inom
områden med äldre planer. Byggnadsnämnden får medge undantag från
huvudregeln, men, om åtgärden kan inverka på förhållandena på angränsande tomt,
skall dess ägare höras i saken.)

Att lägga märke till är att lagen inte ger grannar m.fl. någon vetorätt (jfr JO:s
ämbetsberättelse 1989/90 s. 338, angående förhandsbesked). Deras inställning
ingår som en faktor bland flera vid den prövning som ankommer på
byggnadsnämnden. Att ersätta utredning och prövning i vanlig ordning med att
schematiskt, för övrigt utan att skälet för beslutet i den delen redovisas, uppställa
villkor om grannes godkännande kan anses innebära att denne tillgodoses i högre
grad än vad en sorgfällig avvägning mellan motstående intressen hade bort
medföra.

Att en byggnadsnämnd ersätter den för utredningen av omgivningspåverkan – ett
väsentligt inslag i tillståndsprövningen – föreskrivna handläggningen med att
utnyttja den allmänna befogenheten att uppställa villkor måste sålunda anses
oförenligt med såväl PBL som allmänna principer för hur förvaltningsmyndigheter
skall pröva ärenden.
                                                                    Dnr 3337-2001    Sid 6 (6)




Härtill kommer att det typiskt sett måste anses förenat med svårigheter att styrka
uppfyllandet av ett sådant villkor som här uppställts, till skillnad från villkor vilkas
uppfyllande nämnden förhållandevis enkelt kan konstatera genom besiktning,
direkt observation. Särskilt när som här någon viss form för grannens medgivande
inte bestämts, riskerar man att det framtida rättsläget blir ovisst. (Jfr
Regeringsrättens årsbok 1996 ref 54, om allmänna rättssäkerhetsaspekter på ett
villkor som innebar möjlighet att efter ett bygglov på nytt ifrågasätta
byggnadsföretagets lämplighet.)
